Kategori: Matcher

8:e mars.
Vid pass 12:30 denna dag varje år firar folket i Longyearbyen på Svalbard solens återkomst.
Vid 21:00 denna afton år 2024 firar vi kapten Sundquist återkomst.
Solen på Svalbard i all ära, men Johans återkomst är nog viktigare än det.
Det visade han med besked denna kväll på ett Fomab Arena i Kalix som badade i perfekta förhållanden.
Det är såna här kvällar jag inte saknar tak och väggar.


^{Skrev jag just nåt om perfekta förhållanden?}

Såna här dagar är lite som julafton när man var en liten pys.
Väntan är oändlig.
Minuter blir timmar i en takt som en snigel skrattar åt.
Blir det aldrig kväll!?
Spänningen ökar i takt med tidens stilla gång.
En piper till i min telefon.
Ett sms.
Det kan vara det bästa sms jag fått.
Ett sms som förkunnade att Johan är i speldugligt skick och drar på sig tröja #17 ikväll.
Pris ske Gud.

Kan tänka mig vad som rörde sig i de långväga gästernas inre environger då de såg den tröjan på uppvärmningen.
Och deras oro skulle bli en obehaglig sanning.

Halvlek ett.
Klockan närmar sig det magiska klockslaget 19:00.
Spänningen kramar om hjärtat.
Domaren, som i afton heter Håkan Birgersson, ger signal.
Ridån går upp.
Kalix Hugo Olsson gör avslag.
Dramat är igång.
Nittiotre minuter av anspänning.

Det går en minut och fyrtioen sekunder innan den vita Fläkten får röra i bollen.
Det sker långt nere i eget högerhörn.
Och de röda tar snabbt tillbaka den.
Det sköljer en röd våg över isen.
Man har bestämt sig.
Man ska vinna detta.

I tredje minuten presenterar han sig.
He´s back.
#17
I högerinnerläge sedan Robin Alamaa brutit ett vitt uppspel djupt nere till vänster och lagt upp bollen till……Johan Sundquist.
1-0 och applåderna var lite extra varma.

I åttonde presenterar sig en annan av kvällens huvudrollsinnehavare.
En storväxt och skäggig man i svart skjorta.
Västanfors målman Adam Johansson.
Fick på kort varsel hoppa in då ordinarie målvakten skadat sig på uppvärmningen.
Hans ordinarie uppgift är ledare i laget men har ett förflutet som keeper.
En uppgift han lämnat då hans fingrar har varit lite bångstyriga under tid.
Han var briljant i afton.
Med myndig stämma styrde han sina spelare och svarade själv för flertalet räddningar av hög klass.
Nu räddar han ett fräsande skott av Hugo Olsson.

Fem minuter senare avvärjer han ett skott av Johan Sundquist.
De två skulle duellera fler gånger under kvällen.

Kalix för spelet nu.
Möjligen har de vita fått igång fläkten och börjar komma upp i en del anfall.
Men tydligt är att de i första hand tänker på säkerhet i försvarsarbetet.
Kan man kalla in folk från andra länder i försvaret nu när vi gått med i det där Nato?

Upptäcker att den vit #8 inte är isens yngste spelare.
Vår gamle målvaktshjälte Abbe Bodins svärfar minsann, Alexander Zinkevitch.
Född samma år som Jan Johansson släpper sitt högklassiga album ”Jazz på svenska”.
1964.
I februari.
Kan ändå gilla att ålder inte spelar den minsta lilla roll om kunnandet finns.

Sextonde minuten.
Lasse vid micken basunerar med myndig stämma att Kalix får sin tredje hörna.
Från vänster.
Strax efter hör vi samma Lasse med samma myndiga stämma basunera ut att Kalix gör 2-0 på hörna genom #7 Anton Khrapenkov.
Mellan målvakten och hans mur till vänster.

Nu känns det kontrollerat.
De röda känns något nummer större.
Men osvuret är alltid bäst.
Det har vi minsann lärt oss genom åren.
Och ledningen är ju bara två mål.
Men nog tusan är de röda bättre.

Alla munnar runt isen förvandlas till ett unisont O då en boll rullar under vår målis Oskar Sundqvist och på väg in i mål.
Då dyker en annan Sundqvist upp och med lång klubba räddar den rullande bollen precis på linjen.
Den räddande klubban tillhör Niklas Sundqvist.
Ooooo:et avtar och blir en stor suck av lättnad.

Två räddningar till läggs in på målvakts-Johanssons konto.
Johan S och Niclas Rönnqvist får känna sig snuvade på framgång.

En doft av grillkorv kommer svepande över isen bortifrån Bosses grill.
Det blir lite vått i mungiporna på mig.

Vita får nu inrikta sig på att täta sina domäner.
Backar in den vita bussen som står utanför grindarna.

Fyrtio minuter avklarade.
Anton Khrapenkov, som var mycket bra i afton, skjuter från vänsterkanten och Johansson gör en femstjärnig räddning.
Till ingen nytta.
Ingen av hans kamrater är med på returen och Hugo Olsson kan då slå in 3-0.

Tre minuter senare får gästerna en gyllene chans till putsning av siffror.
En straff.
Korrekt dömd.
Passar här på att ge beröm till domartrion denna kväll.
De höll en bra och jämn nivå och blåste när så behövdes.
Bägge lagen tog ansvar och genomförde en ärlig kamp.
Endast en utvisning under hela matchen vittnar om det.
Det var skönt att se.
Straff var det.
Exekutor Gabriel Augustsson.
Signal.
Otagbart för Oskar.
3-1.
Ajdå.
Får ”Fläkten” snurr på maskineriet nu?
Lite oro.

Det sista som händer innan kaffet är Kalix femte hörna.
Från höger.
Ifall ni missat så är han tillbaka.
Johan Sundquist.
4-1.
Vilken comeback karl´n gör.

Men helt nöjd var han inte när de lommade mot omklädningsrummet för pausvilan.
– Vi missar för mycket, sade han när jag frågade hur det känns.

Paus.
Expertisen vid bordet konstaterar att Kalix ledning kunde varit större med lite medflyt, skärpa och en lite sämre målis.
Vi fick också ta del av en gammal spelare i Pålänge som fick ett erbjudande från IK Heros långt tillbaka i tiden.
Han tackade nej då han inte kunde missa älgjakten, löjfisket och nätfiske under isbelagd Rånöfjärd.
Det var andra tider då.

Och nu är det en annan tid på vår arena.
Det är hög tid för akt två i detta drama.
Hugaligen.
Men 4-1 och tydlig dominans, det borde väl……nä, inget jinx nu.


^{En av matchens bästa gör sig redo för andra halvlek}

Birgersson blåser.
Andra halvlek är igång.

Tjugo sekunder senare…
Det börjar bli tjatigt nu.
Adam Johansson.
Än en gång en bra räddning på Johans skott.

Det går fyra minuter av ett spel från hemmalagets sida som liknar det förskolan ”Humlan” visar upp när alla knattar släpps ut på gården med en klubba och en boll.
Fullständigt virrvarr.
Och givetvis.
Ett frislag vid sargen djupt nere på Kalix planhalva.
Skott in mot mål.
I mål.
Via en skridsko tillhörande en rödklädd spelare.
Snopet.
Icke oväntat.
Jag morrar högljutt.
4-2.
Målet tillskrivs samme Gabriel Augustsson som satte straffen i första.

– Nu har vi matchen! ropar någon i vitt.
Han har lite rätt.
De är lite på väg in.

Virrvarret i rött fortsätter.
Det fina spelet från första är borta.
Var har ni tappat det, ni rödklädda?

Två träffar i målramen inom en dryg minut.
Niklas Sundqvist träffar ribban och Mattias Snäll stolpen.
Det var väl själve han med horn.

I femtionionde kastar vi hattar.
Hans femtioelfte hattrick denna vinter.
#17 Sundquist.
Efter en magnifikt förarbete av Jimmy Berglund.
Strax innanför mittlinjen sliter Berglund hårt, han vrider, han vänder, han snubblar, han tappar bollen, han tar tillbaka den, han passar till Johan och åker med händerna på knäna mot avbytarbåset och ser helt slutkörd ut.
Bakom honom åker Johan igenom vitt försvar och fullbordar sitt hattrick.
5-2.

Nu börjar min tro återvända.

Fem minuter senare är jag säker.
6-2.
Robin Alamaa.
Johan åker upp på vänsterkanten.
Skjuter, Johansson räddar.
Returen tar Vidar Fredriksson, Johansson räddar.
Men på nästa retur är han utan chans.

Nu tar hemmalaget över dirigentpinnen.
Utan att för den skull få igång maskineriet till fullo.
Det är lite hackig gång.
De vita vill nog nu bara hålla nere siffrorna.

Kalix får ett frislag i Jimmy-läge.
Vi som varit med ett tag minns Nyborgsvallen då Jimmys hårdskjutande farbror Göran höjde klubban.
– Skjut Bääälund.
Nu kan inget hindra denna tids Bääälund att skjuta.
– Fan vad sugen han är, hörs en vita säga.
Skottet smiter strax utanför.

Åttioförsta och matchens första, och enda, utvisning.
Anton får slokörad och lite förbannad åka till botbänken.

Och när så spelet går igång igen har förskolan ”Humlan” åter trätt in på isen.
I röda kläder.
Slarv, hafs och tjafs.
Gästerna börjar inse att vi kanske kan göra nåt för att få lite bättre resultat med oss hem till Fagersta.
Kliver upp och pressar på lite högre upp i banan.

Ledningen i Kalix tar Time Out för att få lugnat ned sina spelare.
Få lite ordning i leden.

I minuten nittio får de vita sin reducering.
Och de får den helt gratis.
Ett olyckligt misstag av en stackars röd spelare ställer näste hattrickare helt fri med Oskar.
Gabriel Augustsson.
6-3.

I sista skälvande sekunderna.
Johan avlossar.
Den räddningen.
Den räddningen med höger hand borde bli en staty utan den pampiga entrén på Västanfors IP.
Jösses.
Det blir en ett-skott-hörna.
Det enda skottet skrapar färg på Johansson högra stolpe.
Tyvärr på utsidan.

Och sen är det slut.

Slut
Vi ser ett betydligt sportsligare avslut än i onsdags då alla var arg på alla.
Nu var det lite småsnack mellan spelare i de bägge lagen.
Den evigt unge Zinkevitch och Kalix ledare Mats Rönnqvist ger varandra en kram och utrycker goda ord.
Domaren träffar på prisutdelare Englund och de surrar en stund.
Jag pratar lite med en av andredomarna och han tyckte de bägge lagen skött sig exemplariskt och att det hela var en lättdömd match.
Precis som det ska vara.

Nu väntar rysarens upplösning på söndag.
Kalix åker till knätofsen och fiolspelandets hemland Dalarna för att ta sig an Borlänge Bandy.
Ett Borlänge Bandy som denna fredag då solen återkommit till Svalbard säkrade sin plats i nästa års upplaga av Allsvenskan.
Jag lyfter på min Bissen-luva och gratulerar.
Stort GRATTIS!

Och givetvis lyfter jag även samma luva en gång till och gratulerar mina vänner i Ljusdal.
Dagens match mot Motala slutar 6-6 och svenska mästarna från 1975 är återigen ett lag i Elitserien.
Hela samhället har gått i väntans tider sedan våren 2015 då laget fick respass ur högsta serien.
Stort GRATTIS!

Även ett GRATTIS till:
¤ Tranås som fortsätter vara allsvenskt även nästa år,
¤ Mölndal Bandy som nästa vinter gör debut i Allsvenskan.
¤ IFK Motala som trots allt jävelskap och motgångar är kvar i Elitserien.
Just IFK Motala är värda ett extra hurrarop.
Där pratar vi motvind.
Och regn.

Slutord.
Tänk att det alltid lika vemodigt att lämna arenan efter säsongens sista match.
Att se strålkastarna lysa i moll när man sätter sig i bilen och lämna dem bakom sig.
Det är länge innan höstens första träning.
Och förhoppningsvis genomförs den träningen av ett allsvenskt herrlag.
Damerna är ju redan där.

^{Vi ses till hösten}

// Sargis

Och när jag körde hem spelade bilens radio discohits i finsk tappning.

6:e mars.
¤ Douglas Håge, mannen som gestaltade ”Lilla Fridolf” i såväl radio som film föddes denna dag 1898.
¤ Kalix/Nyborgs Stefan Tano vevar in ett frislag till 3-2 i övertidens fjärde minut i kvartsfinal fyra mot Västerås och ordnar därmed till en femte och avgörande match.
Det dramat gick av stapeln för trettio år sedan, 1994.
Trettio år må ha gått men i minnet ligger det på bästa hyllan.

Undra om vi kommer minnas 6:e mars 2024 om trettio år?
Minnas det och bli lika upprörd då som nu.
Parodin på Fomab Arena.

Eftersom det lätt blir lite sandlådenivå typ ”det var han som började”, ”varför får han men inte jag?”, ”min pappa är starkare än din” så kan jag tycka att man ska vara lite återhållsam vad gäller kritik mot domartrion i sina referat om matchen man sett.
Kan bli ren kvällstidningsjournalistik annars.
Ni vet där upprörda spelare öser ut sin ilska och en reporter står bredvid med tindrande ögon och vet att kvällens klickräkning blir en njutning.
Men denna onsdagskväll måste även jag falla.

Hade jag, som brukligt är, satt mig ner vid tangentbordet direkt jag kom hem hade texten blivit skriven med versaler i affekt.
Trots att jag var kvar på arenan en stund efter slutsignalen och att det tar en kvart innan jag är hemma så rök det ur mitt inre då jag klev in genom dörren hemma så jag var rädd att brandvarnaren skulle ljuda.
Så kanske jag sitter som nittiotreåring och minns tillbaka till den där onsdagskvällen då vi fick bevittna den sämsta domarinsats världen någonsin skådat.

Matchen var nittiosju minuter.
Kalix hade etthundra minuter utvisningar.
Etthundra.
Gästerna från Gustavsberg hade noll.
Noll.
Många av utvisningarna må ha varit korrekt dömda men varför i hela Sarons tempellunder är man inte konsekvent och försöker hålla samma nivå för bägge lagen.
Försöker var ordet.
För i mina ögon var det inte en svårdömd match.
Hård, tuff och för all del någon utvisningssituation här och där.
För bägge lagen.
Bägge.

Ta utvisningen på Anton Khrapenkov där i slutet.
Okej, utan mina enögda glasögon kanske den var korrekt dömd.
Men skulle jag noterat varje ”våldsamt slag” han fick ta emot denna afton skulle mitt anteckningsblock varit fullklottrat.
Och utvisningen på Hugo Olsson i slutet av matchen då han blir påkörd av målvakten i kamp om en höjdboll ska jag inte skriva ett ord om, det är risk att det åter börja koka i mitt inre.
När signalen ljöd trodde nog alla, i bästa fall, på straff till hemmalaget eller att avblåsningen kom för att titta till de bägge spelarna.
Men att Hugo blir utvisad!?!

Det kändes som att röda spelare blev utvisade närhelst det behagade, och för vad som helst.
Fel färg på remmarna, utvisning tio minuter.
Du svängde åt fel håll, utvisning tio minuter.
Fel vinkel på klubban då du skjuter, utvisning tio minuter.

Jag tror inte jag ska skriva mer om den grönklädda trion, det blir bara fel.
Men vi kan slå fast att det var parodi.
Och många, väldigt många, upprörda känslor.
Från balkongen, via trappen till damernas omklädningsrum ner till Kalix avbytarbås.
Över isen och upp på läktaren.
Tvåhundra åskmoln.
I ljuvlig senvinterafton.

Vi tar det sportsliga istället.
Betydligt trevligare.
Den laginsats kollektivet Kalix Bandy gör matchen igenom gör mig varm i sinnet.
Man sliter ont då det stormar som värst.
Jag hör Sven Jerrings bevingade ord i referatet från fotbollsmatchen Sverige – Japan i OS 1936.
Byt bara japaner mot ”kalixare”
” Japaner, japaner, försvarande japaner, från sig vilt slående japaner och lika vilt angripande svenskar. Japaner som hoppar, japaner som kastar sig, japaner som fläker sig. Japaner som gör allt för att ta segern åt Nippon. Och svenskar, svenskar som kämpat redligen men som nu är slagna.”

Under den sista kvarten då det stundtals var fullsatt i utvisningshytten nedanför läktaren såg gästerna möjligheter.
Men den röda väggen var tätad och helgjuten.
Och längst bak stod han.
Matchens gigant.
I svart tröja med 30 i vitt på ryggen.
Joel Snäll.
Världsklass.
Hans mamma berättade efter matchen att hon fått ett minne på Facebook från just den här dagen för många år sedan, ett minne från den nu nedlagda ”Vårcupen” där Joel räddar en straff.
Det gör han ikväll också.

Men vi tar det från start.
Klockan är 20:00.
20:00.
Någon sa ”Håll´ på å jaga en myl mitt et nåta, he jär ju gåliggstid”

Matchen rullar igång.
Spänningen går att ta på.
Vi ser Johan Sundquist och Janne Rintala i civila kläder stå i tunneln till omklädningsrummet
Ajdå.
Vi ser gamle kaparen vid kanonerna, Jimmy Berglund, göra comeback.
Kul.
Vi ser också vitamininjektionen Vidar Fredriksson komma tillbaka efter sin handskada.
Kul.

Vi ser Niklas Sundqvist på sedvanligt maner ta sig över isen och ordna fram matchens första hörna.
Då hade det gått tre minuter.

Gustavsberg får två snabba hörnor.

Kalix får så en från vänster.
Den här släpper inte Berglund.
Jodå, det blir han som skjuter.
Tyvärr står det en mur i vägen.

En rätt trevlig match under de första tio.
Kalix börjar kanske ta över lite men skapar inga större hot.
Gästerna är täta.

Men i trettonde släpper lite av tätningsmassan i den vita väggen.
Från höger till vänster strax utanför straffområdet tråcklar sig en lång rödklädd spelare.
Han skjuter.
Klang och jubel.
1-0.
Hugo Olsson.
Jag ger en bandyapplåd med mina nyinköpta handskar från ”Bury Fen”.
Ett dovt och resolut ljud ekar över arenan.
Så ska det låta.

Tre minuter senare hörs åter en bandyapplåd.
2-0.
Anton Khrapenkov med sin karaktäristiska åkstil tar sig genom ängar och fält på Gurras ägor innan han vevar till i höjd med straffområdet.

Femton minuter.
2-0.
Smakstart.

I nittonde presenterar han sig.
Joel Snäll.
Blixtsnabb parad.
Returen slås över buren och över nejden hörs ett sus.

Ledningen känns rättvis men jag anar en viss uppryckning av ölaget.
Börjar ta sig ton och sticka upp i snabba anfall.

Och efter dryga halvtimmen får även Joel erkänna sig besegrad.
Ett snabbt anfall längs vänsterkanten och en hård passning in till en helt fristående Carl Brohäll gör att nollan är spräckt och att de vita får ny energi.
2-1.

Med den nya energin innanför västen tar de nu över en smula.
Vi vill, vi kan.
En energikick som varade i fem minuter.

Vi suckar lite då Niklas Sundqvist får till ett alldeles för lamt avslut i fint läge.
Ett avslut som målmannen, David Rydell, plockar ner utan att blinka.
Han rullar ut bollen till en medspelare.
En medspelare som tar några skär och passar vidare bollen till……..Kalix Hugo Olsson.
3-1.
Tjo och tjim på arenan.

Isen börjar bli knottrig.
Vaktisarna kanske inte skulle ha lagt på vatten innan matchstart då det ”trassade” lite fjunig snö.
Aja, det var nu inget som förstörde och det var ju lika knottrigt för bägge lagen.

En annan comeback i vinter är #4 i Gustavsberg.
Efter en lång tid i ”Bajen” lade han förra våren utrustningen i källarens förråd.
Suget på bandysport blev för stort och när moderklubben under denna säsong hörde av sig var svaret enkelt.
Jag är med.
Från början i U-laget Berget men på senaste tiden i representationslaget.
David Pizzoni.
Strax innan pausvilan försöker han med det hörnskott han en gång i tiden var expert på.
Nån typ av handledsskott, dragskott, fösning.
Oavsett vad så gick den inte hem nu.
Röda ruset är magnifikt, vilket det var hela kvällen.
Även då stora delar satt i dressinen.

Signalen för paus ljuder.
Vi lommar iväg mot det goda fikat medan Kalix vikarierande kapten Jonathan Johansson har ett långt samtal med de tre i grönt.
Det fanns en hel del att samtala om.
Redan då.
Vid mitt bord i klubblokalen samtalar vi om Clas Karlsson.
Vår #12 som tagit många, långa, breda och stora steg i sitt kunnande.
En oerhört nyttig slitvarg som aldrig får de stora rubrikerna.
Jobbar kopiöst, bryter anfall, startar anfall och sällan gör ett misstag.
Hatten av.
Vi får också se en röntgenbild på en ihopskruvad ankel.

^{Inne i den röda tunneln stod Janne, Johan
och en gammal storskytt från Gyssen, Micke Jansson}

Halvlek två.
Lite svajig inledning för de röda.
De vita har tuggat taggtråd i sitt lugna bo under vilan.
Framåt, framåt.
Två mål upp är ingenting.

Så händer det.
Minuten är femtioett.

Gurra tilldöms straff.
Och jag tycker det är lite obehagligt då spelaren ligger kvar med samlad trupp runt sig.
Läkare tillkallas men tack och lov hinner hon inte dit innan spelaren kan resa sig upp och ta sig till bänken.

Klart så för straffslag.
Signal.
Han räddade en straff i en match under ”Vårcupen” den sjätte mars för många år sedan.
Nu gör han det igen.
Lågt och hårt till höger.
Skjut var du vill.
För vi har Joel Snäll i buren.
Vilken räddning.
Han inte bara räddar, han nyper bollen också.
Det jubel som hörs från alla med sympatier för Kalix är det länge sedan vi hörde.
Var publiksiffran tvåtusen?
Sa jag Joel Snäll.

I femtiofemte startar det som sedan ska spåra ur fullständigt.
Kalix blir berövade på en straff i en liknande situation som den som gav de vita sin straff.
Det blir vilt palaver.
Att protesterna är vilda är ett litet ord.
Det ropas och gestikuleras.
Alla röda, alla ledare, all publik….kanske inte de kalixbor med sina söner i GIF, alla är upprörda.
Ledarbänken får en skarp åthutning av domaren.
Jag tycker de är värd en ros som kan hålla sig från vidare bestraffning i den sekunden.
För det var upprört.

Gästerna från ön flyttar fram positionerna.
Två mål upp.
Framåt kamrater.
Ledarna begär, och får, en Time Out.
Fram med staffliet.
Åkvägar ritas.
Kalix är skärrade, gör så här.

Dramatiken fortsätter direkt efter den korta pausen.
De vita får en hörna.
Två röda på botbänken.
Två gluggar i muren.
Men återigen är det röda ruset i världsklass.

Vit hörna igen.
Variant.
Avslutet träffar reklamskyltarna bakom Joel.

Jobbigt nu.
Pulsen på max.
Idrott ska vara spännande, det ska vara dramatik i varenda sekund.
Men detta är på gränsen vad en normal människa klarar av.

De röda sliter som fabriksarbetare.
Fredar sitt område med glans.

I sextiosjätte drar comebackande Berglund ett frislag i ribban.
Returen petas i mååå……utanför.
Neeeiiijjj! hörs genom den sena kvällen.

Jag skriver en stund senare att Kalix måste få tag i bollen och lugna det här ty annars går det till de trakter där det aldrig fryser.

Oceaner av tid kvar och ledningen är skör.
Men det röda försvarsspelet är klockrent.
Alla deltar.
Alla sliter.
Och den där Joel är lugn, stabil och suveränt bra.
Han nyper ett hårt frislag.

Hans bror Mattias missar ett fint läge.

Ännu en utvisning.
Och jag behöver syrgas.

Då.
Då kommer syrgasen
Han missade ett fint läge nyligen.
Mattias Snäll.
Nu lägger han en mycket vacker passning i djupled till en framstormande Robin Alamaa.
Robin blir helt fri med målman Rydell.
En liten fint senare rullar han in 4-1 och läget ljusnar betänkligt.

Men det är ett tidstillägg på en förmiddag så det är inte avgjort.
Men luften känns lättare att andas.
En stund.

Nu plockas det röda spelare av banan i rask takt.
Ut!
Ut!
Fullsatt men inte slutsålt i dressinen nedanför läktaren.
Vi sätter dit en till.
Ut!
Jag ägnar en tanke på de funktionärer som sitter där och ska notera alla tider.
Och ännu en utvisning.
Publiken är stormgalen.
Jag är rädd för upplopp.

De få röda som är kvar på isen hoppar, kastar sig som japanerna Sven Jerring kommenterade om redan 1936.

Till slut så kommer då reduceringen.
4-2
Jonathan Berg.
Nytt hopp väcks i vitt
Ny syrgas behövs för en man i blå täckjacka.
Och vad är klockan?
Nittio.

Kalix har en boll på mållinjen innan en vit hinner upp den och rensa till hörna.
Sätt den snälla!!
Nähä, inte det.

I nittiofemte händer det som får mitt säkringsskåp att fullständigt blåsas ut.
Hugo jagar en lång boll på väg mot Gustavsbergs målbur.
Ska han hinna den.
Han blickar mot bollen i luften.
Då smäller det.
En målvakt med lyrtagning i blick rammar Olsson och smällen är ordentlig.
Signalen ljuder.
Straff, börjar jag notera men ser inga korslagda armar ovan huvudet av domaren.
En arm i luften och den andra pekar i riktning vår spelare.
Utvisning!!!!
På Hugo Olsson.
Den fjärde på kort tidsrymd.

Milde tid.
Allt är bara en fars nu.

Och ytterligare tidstillägg.

Joel hinner med ännu en vass räddning.

Speaker-Lasse meddelar att det återstår en minut.
Jag vet inte om det är av matchen eller dygnet.
Allt är kaos.

En minut går.
Och den ljuvligaste av alla ljuvliga signal ljuder.
Slutsignalen.

Slut
Palavern fortsätter och en del inte så vänliga ord kastas mellan ledare och spelare vid avbytarbänkarna.
Kanske inte så vackert men jag kan förstå att det röda laget är topp tunnor och går igång på minsta gnista.

Om USA:s vinst i OS-hockeyn 1980 var ”The miracle on ice” så var detta ”The spektakle on ice”.

Men än en gång.
LAGET.
Vårat lag.
Den insats de gör denna afton, etthundra tjugosex år efter Douglas Håges födelsedag och trettio år efter Stefan Tanos frislag, den gör mig fortfarande lite tagen.

Tack Kalix Bandy!

Kvaldramat fortsätter.
”Fläkten” på fredag.
Vi ses då.

Till sist.
NorrMedia på plats minsann.
Bra.
Tack.

//Sargis
 

Först lite annat.
Kalix Bandys framtid i herrbandyn, P16, satte nivån i helgens matchserie mot Östersund BS.
Vinst under lördagskvällen med 4-2 följdes upp i morse med ännu en 4-2 seger.
Jag såg lördagsmatchen som spelades på vår arena trots att ÖBS var hemmalag.
En bra, jämn och spännande historia.
Jag blir alltid lika imponerad över hur mycket bandy dessa unga killar har i sig.
Bägge lagen spelade en fartfylld bandy med tanke och spelidé.
Jag blev också glad då jag såg skyttet i Kalix.
Tre av de fyra målen kom till på riktiga projektiler.
Minns speciellt Malte Bjerners träff på det mål som betydde 2-0.
I vänsterinnerläge drar han på en kula som glödande genom luften går in bakom en målvakt som inte har skuggan av en chans, han såg faktiskt lite förvånad ut då han såg att den glödande kulan låg i nätet bakom honom.

Tidigare under lördagen såg jag Umedalen – Östersund i div1 norra.
En inte allt för välspelad tillställning där ”hemmalaget” Umedalen drog längsta strået och vann med 6-5 efter ett mycket sent avgörande.
ÖBS kvitterade till 5-5 i nittioförsta och UIF drar in en retur från en ribbträff på en vänsterhörna i nittioandra.
Och vår bekante från fjolåret Isac Köpsén fick under matchens gång en fläskläpp.
För du har väl inte börjat med botox i läpparna Isac?

Dagens match så.
Sista hemmamatchen i grundserien av div1 norra.
Östersund BS på besök.
Solen har tagit över och glömt är snöfallet från i fredags.
Eller glömt och glömt, ryggen minns det tydligt.
Dagens förhållanden håller världsklass.
Det är fyra-fem-sex grader under noll och publiken på läktaren har solglasögon eller ena handen som solskärm.
Det var ett tag sedan.

^{För er som tvivlat. Bandy ÄR vackert}

Klockan tickar och tackar fram till 13:00 och då är det dags för avslag.
13:00?
En bandymatch på en söndag ska börja 13:15.
Det skrev redan kejsar Augustus i det påbud där han påpekade att förutom att hela världen skola skattskrivas så ska söndagsmatcher i bandy börja just 13:15.

Halvlek ett.
Nåväl, den gode Augustus är sedan länge inte med oss så han kan inte kontrollera efterlevandet av hans påbud så när klockan slog 13:00 blåste domaren Sebastian Nordgren-Lehto igång matchen.
Kalix Anton Hellman lydde order och slog ett väl avvägt avslag.

Nitton sekunder senare får Kalix den första i lång rad av hörnor.
En väldigt lång rad.
Den här blir en bom.

ÖBS målvakt var bra igår mot Umedalen.
Han visar nu att han tänker vara bra idag också.
En snygg parad på Johan Sundquists skott i matchminut tre.
Målvakten är för övrigt, av sina föräldrar, döpt till William Johnsson.

Och så händer det.
För andra gången i vinter gör våra motståndare matchens första mål.
I bortamatchen mot Helenelund gjorde HIK 1-0 i tjugofemte minuten
En ledning som höll i sig i en minut och nio sekunder.
Nu gör gästerna från den jämtländska republiken mål.
På sin första hörna.
Från vänster.
0-1 .
Som tredje skytt står han, i tröja #13, Viktor Ladänges.

Området där hörnan lades är kliniskt sanerat innan matchstart.
Ett svart och platt föremål hittades i snön och orsakade en sanering av största slag.
Vi minns giftskandalen i Teckomatorp.
Då, hormoslyr.
Idag, en puck.
En puck.
Hemska saker.

^{Förgiftat område}

Minuterna rullar på i orubbat tempo.
Vi gläds över de 0-2 som ”Match A” på tavlan bakom ÖBS keeper visar.
Det visar att våra damer leder sin match på Högslätten i Härnösand.
Vi gläds också över att #8 Niclas Rönnqvist är tillbaka efter en längre tids frånvaro.
En ”Nicke” som genast visade sig i gammal god form.
Välkommen tillbaka Niclas.
Vi gläds också över att se att två spelare som redan har besegrat ÖBS vid två tillfällen under helgen får chansen i A-laget.
Malte Bjerner har gjort någon match tidigare men Albin Rönnqvist tror jag inte fått prova på hetluften.
Hur som helst, jag blir glad när jag ser de unga inte rädas varken fan eller trollen eller de vitklädda männen från Östersund.
De bara kör på.
Riktigt kul.

Vi ser också att ledningen provar lite nya formationen då man satt Linus Krantz, som i vanliga fall är back, som libero och flyttat upp den ordinarie mittbacken Jonathan Johansson på mittfältet.
Ett intressant drag.

Men vi ligger under.
Tills nu.
Tre minuter.
Tre mål.
Söndagssteken är vänd.

1-1.
Khrapenkov – Alamaa – Sundquist.
I klass med KLM-kedjan i den ryska hockeyn i en annan tid.
Passningar på ett snöre.
Johan gör målet.
Jösses vad vackert.

Niklas Sundqvist gör 2-1 på egen hand då han vickar sig in i ÖBS straffområde från högerkanten.
I höjd med punkten vevar han till.

Kalix är redan uppe i fem hörnor.
I denna den femte blir det mål.
I sin comeback.
Niclas Rönnqvist.
3-1.

Tre mål mellan minut tolv och femton.

Nu är det bara ett lag på isen.
Ett lag och en buss.
De vita lägger nu ner själ och hjärta i det defensiva.
Sticker upp i enstaka anfall.
I ett av dessa missar tröja #9 Fredrik Olofsson i fritt läge.
Många trodde nog på mål där.
I alla fall jag.
Och Olofsson.
En ond glosa hörs över bygden.

Och solen fortsätter hälla ut sina gula strålar över arenan.

Tjugofyra.
4-1.
Anton Khrapenkov med ett mål jag inte såg.
Men de räknas de me´.

Nu pågår en händelsefattig del av matchen.
Skönspelet har skuttat iväg uppför slänten till höger om läktaren och försvunnit.

^{Spår av ett spel som försvann}

Matchens första utvisning drabbar en man i vit skjorta.
Kanske på tiden att stävja dessa eviga slag på klubban på bollförande spelare.
Ett moment som är så otroligt förstörande för spelet.
Minuten var trettiofem.

Syndaren hinner knappt fälla ut solstolen och hälla upp kaffet där i solgasset vid utvisningsbänken förrän det är dags att hoppa in i leken igen.
Johan Sundquist har just gjort sitt andra för dagen och på tavlan trycks det fram 5-1.
Trettiosju.

Matchtempot sjunker ner till lite söndagspromenad.
De röda kommer i sina anfall med lite lägre fart.
De vita hinner kalla in personal i straffområdet och där är tätt som i publikleden framför scenen då någon artist uppträder på Storsjöyran.

Det är väl lika bra att ta rast tycker domaren och trudeluttar att det är dags.

Rast

^{Tack gärna}

Efter sedvanligt expertsnack, kaffe och hembakt i världsklass traskar vi ut för att njuta av sol och bandysport.
Fyrtiofem minuter av livskvalitet.

Halvlek två.
Den röda muren har solen i ögonen på den hörna gästerna tilldöms i det första anfallet i halvleken.
Skottet går utanför.

Hemmalaget får hörna tolv och tretton.
Det skola komma fler.

Femtiotredje.
Inte många som har hatt på huvudet vid en bandymatch idag.
Men om så vore fallet hade vi, med glädje, följt den gamla seden i NHL att kasta in hatten på isen när någon spelare gör hattrick.
I ett tidningsreportage från 2016 skrivs att en äldre dam kastat in sin behå på isen i glädjen över sitt lag.
Nu såg vi inte till varken hatt eller behå men för andra matchen i följd är nu Johan Sundquist tremålsskytt.
Och skottet han drar på.
Helgens hårdaste.
6-1.

Två minuter senare.
Är det nåt som brukar gå alldeles galet för hemmalaget är det frislag i fina lägen.
Det brukar likna….ja, jag vet inte vad det brukar likna med det kan bli hur fel som helst.
Men i detta nu går det alldeles utmärkt.
På ett frislag strax utanför straffområdet.
Lite till höger.
Robin Alamaa står som skytt till höger om Niklas som petar.
Lågt till vänster om en målman i spagat.
7-1.

Timmen avklarad.
Mycket hafs och felpassningar i det röda spelet nu.
Allt går i piprökartempo.
Lite lojt och andefattigt.
Men vädret är gudomligt, det står 7-1 på tavlan och damerna har besegrat Haik/Selånger med 3-1.
Så vi trivs rätt bra ändå.

Sextiofyra minuter har gått då 7-1 blir 8-1.
Jonathan Wikström avfyrar i snäv vinkel till vänster om målis.

En stund senare tar ledningen i hemmalaget Time Out.
Tränare Johansson vill se mer speed och engagemang av sitt lag.
Inget halvhjärtat nu.

Det blev några ord som tände.
Det blev bättre efter den rasten.
Tempot ökade en smula och passningarna gick allt oftare till rätt adress.
Det röda trycket blir massivt.
Joel är andremålvakt idag och sitter på bänken.
Oskar är förstemålvakt och står i solskenet vid buren ner mot industriområdet.
Bägge har lika mycket att göra.
Rulla tummarna.

Speaker-Lasse förkunnar att Kalix tilldöms ett straffslag.
Johan blir fyramålsskytt även idag.
Han ser i ögonvrån att målis flyttar sig åt ett håll och skjuter iskallt in bollen i det andra hörnet.
9-1.

Kalix får tre hörnor  på raken.
Två av dem från vänster.
Där vi ser de gamla storskyttarna Berglund och Rönnqvist stå och diskutera väder och vind.
Är de möjligen redo att kliva in som skyttar?
Hade behövts då de bägge hörnorna från det hållet blev missade.
De tredje hörnan, den från höger, blev en klockren ribbträff.

Gästerna har ingenting nu.
De vill hem till republiken och odjuret.
Hem till den stad i Sverige som har mest meter skyltfönster per invånare.

ÖBS-målvakten har en svettig eftermiddag.
Nu en spagaträddning som resulterar i Kalix hörna nummer tjugo.

Andredomare Johansson visar upp sina kunskaper i akrobatisk gymnastik med en fin baklängesvolt på isen.
Belönas med höga poäng av juryn.

I åttionde får vi tvåsiffrigt.
Robin Alamaa gör sitt andra.
10-1.

11-1 kommer på den tjugoandra hörnan.
Tjugoandra.
Från det hörn som de två gamla skyttekungarna nu har lämnat.
Anton Khrapenkov är målskytt.

Strax innan slutsignalen får Kalix ännu en hörna.
Tjugotre.
Den sitter högt upp i nätet.
Tyvärr högt upp i fångnätet bakom buren.

Slut
Nittioen och trettio.
Slutsignalen ljuder som en skönsjungande bofink genom den ljuvliga eftermiddagen.
På resultattavlan bakom Oskar läser 11-1.
Och ”Match A” 1-3.
Två matcher.
Två segrar.

Men tjugotre hörnor.
Mot GT 76 hade ”vi” nitton, det tyckte jag var många.
Tjugotre är mest i vinter och jag är tveksam till att vi haft det i någon match i Allsvenskan.
Och knappast under år vi höll till i Elitserien.
Så det kanske är klubbrekord.

Framåt i tiden
Nu väntar Umedalen borta nästa helg.
Den ser jag om inget förutsätt händer.
Sen börjar den allsvenska kvaldramatiken.
Kalix inleder hemma mot laget från Allsvenskan.
Ett lag vi alla trott skulle bli Borlänge.
Men laget från Dalarna har gjort en uppryckning i världsklass.
En mäktig svit på fem raka segrar har man nu tagit klivet upp från kvalträsket.
I denna svit har masarna bl.a vunnit stort mot, dåvarande, serieledarna IFK Kungälv.
6-1 på Skarpe Nord är inget annat än imponerande.
Senast vände man ett 4-5-underläge till 7-5 under de sista tio minuterna hemma mot Örebro.

Kvalplatsen och resan upp till Kalix äger just nu TB Västerås.
Ett lag som åkte på en riktig smällkaramell i den senaste omgången.
Mörka 14-2 (!) i baken mot Djurgården sved som en solbränd rygg.

I Allsvenskans sista omgång som avgörs kommande lördag möter detta TB stockholmska Tellus hemma i ABB Arena medan Borlänge åker upp till Ljusdal.
Tranås ligger just nu också under strecket för kval men de har ingen resa upp till Kalix att se fram emot om det blir kval för deras del.
Katrineholm och Tellus har bara två poäng till godo men jag är tveksam att de hinns ifatt då deras målskillnad är bättre än de övrigas.

Damerna
Damlaget som vann i Härnösand ligger tre i damernas Allsvenska.
Ingen chans till högre placering men bakom ryggen flåsar lag som vill förbi.
Två matcher kvar.
Ett av lagen som nog vill förbi är Edsbyn.
De kommer till Kalix kommande lördag.
Och på söndag kommer serietvåan Söråker.
Jag är på annan ort då men mina tummar hålles.

23
Tjugotre hörnor…..
En hörna var fjärde minut.

// Sargis


^{Olika färdmedel till arenan}

^{Välkommen till vår arena en fredagskväll i februari}

Det har pågått sen länge.
Det har fyllt på med massor.
Snö.
Det sägs att det samiska språket har tvåhundra ord för snö.
Jag har ett.
Det börjar med snö och avslutas med ett ord som inte är lämpligt att skriva.

Denna fredag var inget undantag.
Det snöar tvärsöver.
Och det är väldigt nära den ljuvliga blötsnön som vi bara älskar att skotta.
Min hjälte i vardagen är han som en gång kastade snöskyffeln i drivan och gick in på sin kammare och uppfann en snöslunga.
En hyvens kille.

I detta snöfall kom en buss fullastad med bandyspelare från staden där Joel och Tyra bor.
Umeå.
På sin väg mot norr hade de passerat avfarten till Istermyrliden.
Istermyrliden.
Ett namn på en ort.

När jag kom in på arenan pågick uppvärmningen.
Knappt att jag såg vem som var vem där ute.
Snön satte all sikt ur spel.
Att jag dessutom har glasögon på näsan gjorde ju inte saken villre, eller bättre som ni som inte bor i Kalix säger.
Vindrutetorkare är önskvärt.

^{Uppvärmning i snöfall}

Strax före avslag
När tiden hade gått fram till 19:00 var det så dags.
Domaren för kvällen heter Sebastian Nordgren-Lehto och han tycker det är dags att börja drabbningen.
Annandagsderbyt.
Som flyttades till en annan dag.
Trettondagsderbyt.
Då var det kallare än ni har mardrömmar om.
Matchen flyttades till idag.
I snö.
Förvisso var det väl så kallt där under trettonhelgen så att ställa in var det enda rätta men det får hellre vara en griskall match än en match som detta.
I alla fall för mig som påbyltad publik.

Man har alltid sagt att för att vara en bra bandyspelare ska man behärska det väder som råder.
Oavsett vilket.
Idag finns det spelare som stönar om det inte är spegelblank is utan det minsta lilla fjun med snö.

Halvlek ett.
Nåväl, matchen är igång.
Kalix Anton Hellman har gjort avslag.
Och snöandet är i full blom.
Kalix börjar i motvind.
En rejäl motvind.

Två hörnor för hemmalaget innan sju minuter har gått.
Bägge går bom.

Anton Khrapenkov byter klubba.
Måhända till en snöklubba.
Men oavsett vad han hade för klubba så var han mycket bra matchen igenom.
Skapade mycket med sin fart så länge det gick hålla bollen i spel.

Gästerna från Björkarnas stad får två hörnor i ett svep.
Om de blev nåt?
Näver.

I tolfte får hemmalaget ett frislag strax utanför straffområdet.
Spelarna viftar och menar att det var innanför.
Dock är linjerna begravda under en ansenlig mängd snö så det var omöjligt från min plats att avgöra vad som var rätt eller fel.
Frislaget blev det inget av.

I femtonde råder det dock inga tvivel.
En vit försvarare håller sin klubba högt upp i kvällsmörkret i sin iver att stoppa bollens bana in mot målet.
Straffen är klar som solen.
Hur nu den ser ut.
Och från straffpunkten är han obeveklig.
Han har tröja #17.
Han heter Sundquist, Johan Sundquist.
Det kommer mer från hans klubba.

Nu börjar det vina långbollar härs och tvärs över isen.
Hemmalaget kan jag tycka har lite bättre styrsel på sina men har lite för lite trafik framför de vita försvarsarbetarna som får träna på sina kunskaper i tennis i lugn och ro.
Umedalens lika långa bollar rikta sig i första hand mot den ensamme riddaren #9 Teo Eklund.
Skriver jag när en lika lång boll dimper ner hos #4 Alexander Söderlund.
Det är då det händer.
Det höll i sex halvlekar och nitton minuter.
Ett mål i baken på hemmaplan detta år.
Tvåhundra åttionio minuter.
Från vänsterinnerläge drar han på bort i Joel Snälls vänstra burgavel.
1-1.

I fjärran hörs en skoter och Umedalens P16 släntrar upp på läktaren.
Publiksiffran fördubblas.

Umedalens målis är riktigt på hugget i snöfallet.
Han heter Alex Takalo och har fått sina grundläggande kunskaper i bandyns abc i Haparanda.
Nu räddar han ett lågt skott till Kalix femte hörna.
Som går bom.

De långa bollarna fortsätter.
De vita får ägna sin tid åt att freda sitt torg.
Vilket de får göra lite för ostört i mitt tycke.
Spel efter isen är nu inte att tänka på.

Minuten är tjugoåtta när hemmalaget åter tar ledningen.
Ett typiskt snömål.
Anton Khrapenkov skjuter från avstånd.
Målis ser bollen sent och får göra en snabb parad utan att fånga den.
På returen är Robin Alamaa snabbt framme och vispar in ledningsmålet.
2-1.

Och vi hinner knappt ta nästa andetag förrän det åter är dags.
3-1.
Inte helt olikt förra målet.
Mattias Snäll slår in bollen från vänsterkanten.
In i stormens öga har han med #17 smugit in.
På volley styr han in sitt andra mål för kvällen.
Det skulle komma mer.

Ledarstaben i Kalix som står nedanför min plats börjar likna snögubben som står och välkomnar oss in till samhället nere vid rondellen på E4 nedanför Coop.
Drivor av snö på axlar och mössor.

Kalix har två hörnor bom.

Joel Snäll, med sina finska rötter, visar att han nog skulle kunna bli nåt bra i landets stora sport, boboll.
Mäktiga utkast skär genom snöyran.
Hur kan man kasta en boll så långt utan att axel och armar rämnar?

Johan är nära ännu ett mål men än en gång är den där målvakten på hugget.

Två små minuter innan kaffet jagar Mattias Snäll ifatt en boll som har det tungt i snötäcket på isen.
Hinner upp den djupt ner till höger om målisen.
In mot mål med bollen och där står #90 Janne Rintala placerad.
4-1.

Kafferast.
Stora maskiner kör i fart som får de tävlande i skogarna runt Umeå att framstå som söndagsseglare.
Inget futtigt här inte.
Är det mycket snö plockas den tunga flottan in.
Kan ju också tycka att det är lite humor att kvällens matchsponsor är en…….traktorfirma.
De behövde dock inte rycka ut då vaktmästarna och en funktionär med kunskaper såg till att med bravur få bort all snö innan det åter var dags.
Imponerande jobb.
Hatten av.


Andra halvlek.
Kanske snöfallet minskade en smula.
Kanske jag inbillade mig.
Men nog gick det hålla bollen på isen lite längre i andra halvlek än i den första.

Och när bollen rullade visade hemmalaget vilka som bestämde.
Vilka som var numret större.
Välkomna till Kalix, så här spelar vi bandy.
De vita ställer ihop sitt lag på liten yta framför målisen.
Det går inte igenom en boll där.

Ett mycket fint anfall med herrarna Sundquist och Snäll är nära ge framgång.

Lite fånigheter framför målman Takalo då han och de övriga i vitt menar på att han blev slagen på fingrarna då han fångat bollen nere på isen.
Media hade frossat i det hela och kallat det att spelarna visade känslor.
Jag kallar det fånigheter.
Det hela lugnar sig rätt fort och man ägnar sig åt bandyspel i stället.
Nån form av bandyspel i alla fall.

Vi plöjer oss fram i snöyran till minuten femtioåtta.
Kalix får sin tionde hörna.
Från höger.
Bosse och Marianne är i full färd med att plocka ihop grillen en bit ifrån.
Anton K står med sin snöklubba och ska peta in bollen till skottglada medarbetare.
Signal.
5-1.
Den träffen.
Den träffen är kvällens projektil.
Rätt upp i första krysset.
Inte en snöflinga hinner träffa raketen som passerar.
Den målis som hade tagit det skottet är inte född än.
Jösses.
Vem?
Han med 17.
Hans tredje.
Han är dock inte färdig.

Ty i sextiotredje är han framme igen.
6-1.
Ett mycket vackert bandymål signerat Sundquist och Khrapenkov.
Ett mål som får oss att njuta och le.
Johan är därmed fyramålsskytt och ökar på ledningen i mål- och poängligan för div1 norra.

Det börjar bli lite irriterat där nere.
Det ylas som vargen vid avblåsningar i fel riktning.
Det gnälls och klagas mot domartrion.
Frustrerat och irriterat.

De vitklädda från Umeå får ett frislag från kanske femton meters avstånd.
Den röda muren är gles som garnityret på en gammal hockeyspelare.
Skottet från Teo Eklund går igenom och ännu ett mål i baken får föras till protokollet.
Vi för också in i det protokollet att denne Eklund var den spelare hos gästerna som visade upp mycket goda kvaliteter i den nobla konsten bandysport.
Det såg även matchjuryn som gav honom pris som bäste spelare i vit skrud.
I Kalix gick priset till Anton K.
Två bra val.

^{Kalix har en hörna}

Efter en stund med lite mindre snö ökar det nu åter på.
Vinden tar tag i de fallande flingorna och driver dem rätt i ansiktet på Umedalens målvakt och bollkallen där bakom buren.
Spelarna i rött har vinden i ryggen.
”Vindens melodi hörs bort i fjärran….”
Nja Max Fenders, vi hörde den nog i vår närhet.

De röda anfaller med gott hopp.
Våg efter våg längs vänsterkanten.
Anton K skär upp revor i det vita skynket gång efter annan men bolluslingen har svårt att hitta i det täta där inne vid buren.

I åttioåttonde får Alex Takalo i lila tröja visa upp sin färdigheter i den högre klassens akrobatik då han på nåt avigt sätt räddar en boll i lustig bana på väg över honom.
Jag ger honom kvällens applåd för det numret.

Och sedan gör Mattias Snäll 7-2 i åttionionde.
Väl värd en markering i målprotokollet.
Han har hållit uppe fart och geist genom hela kvällen.
Jobbat och jagat.

Nittio minuter och trettio sekunder på klockan bakom en översnöad Joel Snäll när domare Nordgren-Lehto tycker att det räcker.
Slutsignalen ljuder genom aftonens mörker.

Slut
Två poäng till på kontot.
Ny match på söndag.
Förhoppningsvis i bättre väder.

Men min devis är ändå.
Bandy är alltid världens vackraste sport.
Alltid.
Oavsett väder.
Kanske inte i hällregn men annars.

På parkeringen står bilarna som snöhögar.
Vilken hög är min?

//Sargis.

Innan.
”Hello there bandylovers…”
Idag minns vi mannen med rösten, Leif ”Smoke Rings” Andersson.
Han hade fyllt nittionio år idag.
Han hade nog skakat på huvudet om han sett dagens match i ett lite bistert Kalix.
För lite swing och sweet där.

De sade i radion att det lilla spektaklet ”Super Bowl” avgörs inatt.
Min fråga till församlingen är: Vad är väl Super Bowl i jämförelse med en uppfriskande bandymatch?
Svar: Ingenting.
Jag är tveksam om det finns publik från Helsingfors där.
Det hade vi i Kalix idag.
Jag är helt säker på att publiken inte samlas över en kopp kaffe och en hembakt sockerkaka under gemytliga former i en värmande klubblokal.
Jag är också säker på att de inte har en aning om att bandy är vacker oavsett vad termometern visar.
Och inträdesbiljetten är betydligt billigare hos Roland i kuren vid Fomab Arena än hos Roland i kuren vid Allegiant Stadium i Las Vegas.
Lägg därtill att spellistan som rullar i högtalarna på vår arena är femtioelva gånger bättre än den där Usher.
Och billigare.

Det var lite bistert idag.
Inte en myggfångare behövdes vid arenan och att jag glömde myggmedel hemma gjorde inte mycket.
Det enda flygande väsen jag såg var den svarta korpen som huserar någonstans i närheten.
I sakta mak flög den över oss då vi marscherade från parkeringen till arenan, dess kraxande lät ödesmättat.
Var det ett dåligt omen?

Termometern i, den lika svarta som korpen, Kia:n visade runt tjugostrecket under färden upp till Kalix och arenan.
Till och med ner på tjugofem då vi passerade Smörholmen där en känd försvarsspelare i Hammarby har rötter nedgrävda.
Inne i ”stan” promenerade folk omkring rejält påbyltade.

^{Uppvärmning i solsken}

Halvlek ett
Men 13:30 stod bägge lagen redo.
Många maskerade till oigenkännlighet.
Domaren heter Erik Henriksson och han blåser igång det hela med en värmande melodi.
”Mycket ljus och mycket värme…”

Solen flödar över läktaren där på andra sidan min plats.
Vår fina, trogna publik har solen i ögonen.
Har de spilld mjölk överallt också?
Kanske de ser att Janne Rintala får matchens första chans men tyvärr smiter bollen strax utanför.

Då hade tre minuter passerat.
Lägg på tre till och matchens första hörna går av stapeln.
Den är Kalix och den går bom.

GT 76 i en matchdress som är lite inspirerad av svunna tiders Haparanda SKT.
Gul och blå.
Det börjar anas en att de har för avsikt att i första hand freda sitt område.
De tätar ihop sitt försvar till ogenomträngligt.

GT:s första hörna i tolfte minuten blir till en farlig chans…..för Kalix.
Jonathan Johansson bryter hörnan och sätter iväg i flygande fart. med sig har han Johan Sundquist.
De sågar sig igenom…..nästan.
I sista stund hinner en gulblå bryta de bägge rödas framfart.
Det var ju lite onödigt kan tyckas.
Man bryter inte ett rött läge bara så där.

Spelet rullar vidare.
Kalix äger boll.
Kanske kunde passningarna i den sista delen av isen sitta lite bättre.
Men känslan är ändå att vårat lag är det bättre av de två.

Tjugotredje.
Kalix får ett inslag i solskenet läng vänsterkanten.
Mittemellan syndarnas boning och den röda hörnflaggan.
Anton Khrapenkov slår in bollen i folkvimlet framför GT:s mål.
Johan når först i klungan och styr bollen till fabriksarbetare Robin Alamaa som enkelt kan rulla in 1-0.

Och jag hinner knappt notera förrän nästa händelse.
2-0.
De har sågat sig igenom försvar i många år.
Vi minns dem båda från unga dar.
Janne Rintala och Johan Sundquist.
Sågen går genom den gulblå trädstammen och till slut faller trädet.
Johan är målskytten.
Janne framspelaren.
Det gick en minut mellan strutarna.

Vi närmar oss halva timmen.
Domare Henriksson låter meddela att matchen kommer spelas 2*45.
Det fanns tankegångar på 3*30 men efter lite resonemang med de bägge lagen kom man överens om att köra på och sedan ta ett gemensamt beslut vid just denna tidpunkt.
Jag tycker det var ett bra beslut, trots kylan.
Det är bättre att komma ut från omklädningsrummet och få börja om igen vid bara ett tillfälle.
Men det är de bägge lagens spelare som måste få känna efter hur det går.
Inte jag.

Nere på isen pågår just nu inte någon av de bättre matcher jag sett.
Hafs och tjorv.
Felpassningar och småstrul.

Jonathan Wikström är millimeter från framgång vid två tillfällen i samma halvminut.
Vid bägge tillfällena räddar GT:s målman Fredrik Bergkvist.
Denne Bergkvist som är en av de blott tre som var med i en kvalmatch på Karlsborg 2019.
Han var för övrigt mycket bra idag.

Johan gör 3-0.
Trodde vi.
Andredomare Andersson tyckte annat.
Han visar med pondus att vår kaptens klubba var i ett för högt läge då den styrde in bollen i nät.
Ett korrekt domslut.

Också ett korrekt domslut då Kalix tilldöms sin åttonde hörna sista skälvande minuten av första halvlek.
Från vänster.
Hörnan i solgasset.
Niklas Sundqvist petar.
Och nu!
Med kraft och besked.
Upp i nättaket.
Dagens träff.
3-0.
Anton Khrapenkov.
Wow.


^{Det här bandy, det är fint det}

Sen blev det paus.
Det är frost i ansikten på spelarna när de traskar upp till respektive omklädningsrum för en stunds värme och kanske en kopp med nåt varmt.
Tveksamt om det går åt nån isglass.
Vi i publiken tar, den nuförtiden fri från duvor, trappan upp till klubbrumet.
Ett klubbrum utan överdrivna saftiga uppträdanden eller hutlösa priser för blaskig öl.
Vanligt kaffe, en sockerkaka och trevligt snack räcker gott och väl.

Halvlek två.
Isen ligger nyspolad i solskenet.
Omgivningarna har gnistrande rimfrost på gran och fur.
Resultattavlan visar 3-0.
Det känns som lite bättre.

I denna sagolika miljö rullar andra halvlek igång.
Och Johan är nära att göra Kalix fyra redan innan vi ställt oss till rätta.

Målmannen Bergkvist gör två fina räddningar runt fyrtioåtta.
Ett frislag och en hörna avvärjer han galant och skickligt.

Femtiofyra.
Speaker Lasse förtäljer att Kalix får sin elfte hörna.
Från höger.
Strax nedanför den plats där Bosse och Marianne grillar korv och hamburgare.
Khrapenkov petar in mot de uppställda skyttarna.
Först av dem alla står han.
Och ni vet väl vem?
I tröja #17.
Han gör sitt tusende mål för säsongen.
Johan Sundquist.
4-0.

Fem-sex minuter senare.
– Kalix får sin tolfte hörna, hörs ur högtalarna.
Denna gång från vänster.
Niklas Sundqvist petar.
Det blir lite spel hit och dit innan Janne Rintala kan peta in 5-0.

Kalix har några fina anfallsförsök nu.
Vi minns ett lysande då Anton Hellman tar sig förbi några förgäves sprattlande gulklädda innan han serverar Hugo Olsson vars avslut smiter strax utanför.
Syns nog ett märke i utsidan av stolpen där bollen passerade.

I nästa anfall är den där målman Bergkvist snabb som en hermelin då han är tiondelen före framstormande Anton Hellman på en djupledspassning.

I sjuttionde är det ohyggligt nära en reducering.
Två gula försöker i fritt läge.
Vår målvakt Oskar Sundqvist avvärjer det första, returen ut till näste gul som är säker på en rubrik i tidningar.
Men icke.
Anton Khrapenkov står som en mur på mållinjen och räddar bollen till hörna.
Den gule är förtvivlad.
Han var ju så nära.
Å andra sidan skrivs det ju inte så jättemycket om div1-bandy så de där rubrikerna han drömde om hade med all säkerhet inte blivit av i alla fall.

Jag pustar ut där jag står.
Det där var nog det närmaste ett baklängesmål på hemmaplan jag sett sedan den nionde minuten i matchen mot Unik då Hannes Kanbjerr kvitterade Kalix ledning till 2-2 i den nionde minuten.
Matchen slutade sedan 7-2 och den spelades den 25:e november ifjol.

Jag såg sedan fem baklängesmål på bortaplan i början på december.

Senaste gången det föll in ett baklängesmål på Fomab Arena var dock i matchen mot Järvsö den 12:e december, en match som slutade 12-2 och jag låg hemma under täcket och snorade och nös.

I sjuttioförsta är det åter dags för klang och jubel.
6-0.
Mattias Snäll.
En fin passning från vår kapten ger Mattias öppet mål.
Mattias får kröna en fin helg för honom själv med ett mål.
Som tränare för vårt damlag var han med och vann mot IFK Rättvik igår.
7-1 efter, under långa stunder, bandypropaganda.
Kalix Bandy Dam är ett lag som har tagit många och långa steg framåt denna vinter.
Jag tror att Mattias och hans kollega Emil Wallin är mycket nöjda.
Men i denna minut är han en nöjd målskytt.

Matchbilden är sig lik.
Och kylan biter i näsa och kind.
Kalix dominerar.
Men gästerna från södra Stockholm tillåts sticka upp i en del anfall.
Skapar väl inte hot av den högre kalibern, förutom då det nyss nämnda.
Hemmalaget försöker.
Ofta längs sargen nedför där jag står på trappan upp till damernas omklädningsrum.
Anton K. susar förbi gång efter annan.
In med bollluslingen mot gula torget men där är det tätt.
Igenmurat och tätt.
Och längst bak står den där Bergkvist.

GT:s ledning finner det nödvändigt att ta Time Out i minuten sjuttiotre.
Försöker gjuta mod i de sina.
Nya listiga planer smids.

När så spelet kommer igång igen får han göra ännu en femstjärnig Buster-räddning.
Upp med höger näve mot krysset och ut med bollen till hörna.
Snyggt att se.

Kalix får hörna efter hörna efter hörna efter….
På den sjuttonde träffar projektilen någon i den gula väggen.
Den måste ha känts ordentligt på den täckande.
Ett hårt skott med en minus tjugogradig boll.
Den träffade höll masken.
Men jag tror nog han grimaserade när ingen såg.
Det gjorde jag bara av se det.

^{Kalix får ännu en hörna}

Isen börjar bli lite ojämn nu.
Bollen gör lite blandade småhopp i tid och otid.
Passningar hoppar över klubbladet.
Dragningar som inte går hem då bollen plötsligt är försvunnen.
Men isen håller.

Anton Hellman försöker igen.
Målisen räddar.
Igen.

Solen har släppt greppet om läktaren.
Smyger sig sakta ner bakom ishallen.

Spelet har också börjat dra sig tillbaka.
Men tiden går framåt.

Nu gäller det bara för de röda att hålla tätt hemåt.
Låt mig för jösse namn inte se ett baklängesmål.
I sista skälvande stund var det obehagligt nära.
En boll som med någon centimeter passerar Oskars högra stolpe följs upp av en hörna som, tack och lov, inte blir som de gula tänkt sig.

Och sen var det slut.
Vinterns kallaste.
Med röda näsor traskar folket förnöjda mot parkeringen.
Vi är nöjda med ytterligare en vinst, sex plusmål och att tårna klarat sig utan större besvär.

På vägen hem har solskenet övergått till en gråblå skymning som, tillsammans med de gnistrande träden, en magisk resa längs ”Långrakan”.

Och när jag nu avslutar skriften är det kolsvart där ute.
Över byn hänger månen tunn som ett hårstrå och i ett av husen hörs en figur som gormar högljutt då han ser termometern nu visa -29.
Det kan mycket väl vara jag själv.

// Sargis

Tidigare i morse när en inringande dam i ”Ring så spelar vi” önskade att få höra Kenta och ”Just idag är jag stark” kände jag att det här kommer bli en fin lördag.
Och banne mig, det blev det.

”Just idag är jag stark
Just idag mår jag bra
Jag förs framåt av kraftiga vindar…”

Kraftiga vindar har vi minsann varit utsatta för under den vecka som passerat.
De hade tack och lov ”lenat” av tills idag.
Det rådde utsökta förhållanden för en lördag med två härliga bandymatcher att njuta av.
Strax innan avfärd upp till Kalix och arenan visade termometern en ynka minusgrad och vimpeln hos grannen var visserligen i rörelse men inte med några yviga gester.
Blir inte mycket bättre.

Klockan slog tolv då vi mätta och belåtna efter matchvärdens bjudning på smörgåstårta ställde oss på plats för att följa dagens första match.
I div1 norra.
Kalix Bandy – Selånger.

Passar på att tacka Kalix Bygg & Plåt för inbjudan.


^{Inte långt till matchstart}

Halvlek ett.
Domare Erik Henriksson blåser igång sin första match av två och Hugo Olsson i Kalix gör avslag.
Hugo som långt senare får pris som bäste man i rött.
Måhända bidrog det fina avslaget till utmärkelsen.
I de blåklädda gästerna fick #8 Alfred Skyttner priset.
Trots att han inte gjorde avslag.

Det går en minut.
Kalix får sin första hörna.
Från ismaskinernas entré.
Från höger.
Johan Sundquist står som förste skytt.
Vinterns mål nummer etthundra är ett faktum.
1-0.
Drömstart.
Och eftersom en glad bandyvän i huvudstaden lägger en tjuga för varje mål Johan gör så har den första tjugan ramlat in.
Att vår bandyvän dessutom lägger en hundring extra om Joel Snäll håller nollan gör ju saken än mer behjärtansvärd.
Ett fint initiativ som visar att bandyvänner har stora hjärtan.

I minuten sju får de bägge sargvakterna nedanför läktaren ta av sig sina blåa västar då det stör domaren med blått på isen och blått utanför.
Det får mig att ta en vandring i minnenas allé.
För snart hundra år sedan.
I en match mot Boltic någon gång under de allra första åren Kalix var i högsta serien, kan t.o.m ha varit det allra första.
Sargvakterna hade gula västar.
Boltic hade gula tröjor.
Domaren åkte fram till sargvakten Gunnar och sade att de måste ta av de gula västarna.
– Ånej, svarade Gunnar. Boltic är bortalag så det är de som måste byta tröjor.
Domaren öppnade ett sånt gap av förvåning att de övervintrande småfåglarna kom för att sätta bo.
Efter ett stort garv av de bägge inblandade togs västen av och matchen fortsatte.

I den match vi ser idag ramlar ytterligare tjugo kronor in på kontot i minuten nio.
Johan stjäl bollen av en blå långt nere vid kortlinjen till höger.
Tar några skär, rundar målvakten och sekretariatet får trycka fram 2-0 på tavlan.

Selångers tränare sade innan match att det gäller hålla tätt den första kvarten.
Det här var inte den start han ville ha.

Och så.
Minut elva.
Han är fjorton år.
Han får inte köra moped.
Han gjorde A-lagsdebut för någon vecka sedan under turnén i Stockholm.
Nu får han hopp in och därmed göra sin hemmadebut.
En hemmadebut jag tycker han gjorde med gott betyg.
Kul att se.
Han heter Malte Bjerner.
Glöm inte det namnet.
Eller jo förresten, är ni spioner för nån annan klubb så glöm det.
Genast.

I tju´färde blir Niklas Sundqvist upphakad i fritt läge och domaren kan inte göra annat än att tuta i luren och förkunna straffslag till Kalix.
Och ni vet ju vem.
Skoningslös.
3-0.
Matchens första tremålsskytt.
Johan Sundquist.

Hemmalaget drar åt snaran nu.
De blåa från Sundsvall har inte ett anfall.
Isen ligger orörd på Kalix planhalva och den övergivne Joel Snäll i hemmaburen kan fälla ut solstolen och ta sig en kopp kaffe.
Det är total röd dominans.

Så det fjärde hemmamålet kommer som ett brev på posten.
Eller nä, brev på posten kommer ju inte så ofta nuförtiden.
Men ett hemmamål kom i alla fall.
4-0.
Han klev av med grimaser för fem-sex minuter sedan.
Nu är han med i spelet igen och börjar med att göra mål efter ett mycket vackert anfall där han tillsammans med Johan sågar sig igenom den sundsvalliska muren.
Anton Khrapenkov.

Då var minuten tju´sju.
Nu är den trettio.
Dagens andre tremålsskytt gör nu sitt första.
Anton Hellman.
Fint framspelad av Hugo Olsson.
5-0.

Strax senare får gästerna ett avslut.
Joel tar en skolgårdslyra.

Kanske några fler blåa anfall nu.
Kalix släpper på tvingen en smula.
Di blåe kommer i några enstaka attacker men den sista delen av banan är stängd.
Den röda väggen är intakt.

Fem minuter innan rast och vila gör först Selångers målis Magnus Wilson ett fint ingripande på Mattias Snälls skott.
Ett andetag senare får han plocka bollen ur nätet då Anton Hellman gjort 6-0 från nära avstånd på en passning från vänster av Jonathan Wikström.
Hellman är då tvåmålsskytt.

Paus.
I denna paus öppnar vi locket på Bandygrytan och följer vårat P14 i Youth Star Cup nere i Stockholm.
Till vår glädje ser vi att de vunnit även den sista matchen i gruppen och är obesegrade.
Riktigt kul.

Och där utanför klubbrummet rullar en buss in.
En buss med motståndarna i den match som följer i eftermiddag.
Bollnäs GIF:s damer.


^{Grymt härlig publik}

Halvlek två.
Knappt hinner hälsingebussen parkera och vi i publiken ta plats innan Johan gör mål……nähä, inte det.
Domaren blåser av målet för hög klubba.
Och i sanningens namn var det domslutet helt korrekt.
Klubban var högt över det tillåtna.

Men minuten senare blir det mål på riktigt.
Anton Hellman gör sitt tredje.
Efter en stunds viftande med klubbor och ben framför den blåa muren efter en hörna till Kalix.
Det viftas hit, det viftas dit.
7-0.

Sen faller spelkvalitén ner i källaren.
Hemmalaget tappar lite fokus och börjar använda sig av enmansattacker.
Blir lite trubbiga och omständliga.
De blåa har inga problem att hålla Medelpad fritt från illvilliga gäster.
Det har sprudlat mer om en Pommac som stått öppnad en eftermiddag i stekande sommarsol än matchkvalitén för tillfället.
Men det kanske är förståeligt.
7-0.
Full kontroll.
Kanske att det släpps på koncentrationen då.

Men vädret är ljuvligt.
Och 7-0 är 7-0.
Hur det än ser ut.
Så jag är nöjd.

Jag ser han som plockar bollar bakom Joel sitta lojt tillbakalutad och trivas i solskenet.

Och i sextiosjunde ser jag kapten Sundquist få till en högfartsraket till 8-0.
Hade målmannen fått dit sina fingrar hade läkare från all världens hörn fått rycka ut för avancerad kirurgi.


^{Ett hårt och skruvat skott}

I sjuttiofemte ramlar sista målet in.
9-0.
Jonathan Wikström.

Nu gäller det att försöka hjälpa Joel hålla nollan så den vår bandyvän i Stockholm får lägga på en hundring till de åttio kronor Johans fyra mål har inbringat.

Gästerna gör en sista ansträngning.
Inte nog med att de får sin första hörna i åttioandra.
De får sin andra minuten senare.
Bägge går bom och Joels nolla är intakt.

Det är den även då domare Henriksson blåser slutsignalen.
För andra matchen i rad har våra rödvita favoriter inte släppt in ett baklängesmål.
16-0 förra helgen.
9-0 idag.

Kvalet kommer allt närmare.
Utan att verka kaxig men jag kan inte se hur det ska kunna gå om intet.
Fyra matcher kvar varav tre på hemmais.
De två första lagen går till kval.
Dagens trea SIF/Norrtelje har sju poäng och sjuttiotre mål att ta in för att gå förbi Kalix.
Så.
Det luktar kval.
Kvalbulla.

Till sist.
Att Gripen vinner med 8-3 mot Saik under fredagskvällen är stort.
Att Gripens #55 Felix Callander är tillbaka på isen är störst av allt.
Efter en tid med sömnlösa nätter och oroliga tankar var nu den mycket glade och trevlige norrmannen tillbaka på isen.
Knölen i ljumsken var inte c…..

Behöver jag tillägga att han fick göra ett mål också.

Över till damerna.
Efter en timmes uppehåll då vi bl.a fick åttiotalsklassikern ”Love ain´t no stranger” med Whitesnake och den irländska ”Whiskey in the jar” i Metallicas tappning spelade i högtalarna så var det dags.
Smånynnande ”… I was alone and I needed love, so much I sacrificed all I was dreaming of…” kände jag mig som David Coverdale när jag ställde mig på plats för dagen andra match.

I damernas norra Allsvenska.
Kalix Bandy – Bollnäs GIF.
Ett BGIF med revansch att kräva sedan seriepremiären i november då Kalix vann mötet i den nya hallen i Bollnäs.
5-3 i norrbottnisk favör då.

Domaren idag heter Erik Henriksson.
Ja, det är samma som i herrmatchen.
Imorgon dömer han Umedalen – Selånger.
En verklighet som bandydomare.

Startskottet går.
Hemmalaget sätter fart direkt.
Vill visa att hit kommer ingen och tar poäng utan kamp.
Hörna efter nästan på sekunden samma tid som herrarna då Johan gjorde 1-0.
Ska det bli samma här?
Nix.

Kalix trummar på.
Har bra kontroll.
Därför blir ingen förvånad då Klara Stridsberg gör 1-0 påpassligt framme på en målvaktsretur.
Och vad är klockan?
Fem och en halv minut.

Vi ser också att hemmalaget luftar sin andremålvakt Hannah Blombäck.
Hon går igenom matchen med ett betyg på hög nivå.
Hon var lysande i de ingripande hon gjorde.
Lysande var ordet.

Bollnäs målvakt Lynn Rensbo ger jag också ett mycket högt betyg.
Kanske det allra högsta.
Med ett par-tre-fyra-fem riktigt vassa räddningar höll hon liv i matchen till dess att slutsignalen ljöd.

Hon är dock chanslös på nästa mål.
Otacksamt för henne dessutom.
Fin räddning.
Retur.
Ingen vit i närheten och Maria Strömberg kan raka in 2-0.

Känns som att hemmalaget håller i taktpinnen.
Fina spelvändningar och bra passningsspel ställer till med lite huvudbry för gästerna från Hälsingland.
Vi ser ett Kalix som tagit många, och långa, steg i den ädla konsten att spela bandy.
SPELA bandy.
Man vågar håll boll.
Man tror på sin spelidé.

Och man gör 3-0 på en högerhörna.
Klara Stridsberg.

Rast
Kaffet och bakelsen i pausen smakar utsökt.
Vi experter är eniga om hemmalagets framfart hittills.
Mycket bra.

^{I ljuvligt vinterväder}

I andra halvlek får vi sedan se ett Bollnäs som börjar komma upp alltmer i anfall.
De har onekligen fått lite vittring.
Det jämnar ut sig alltmer.
De hinner också sträcka upp sina armar av glädje över ett mål innan de upptäcker den där uslingen i grön tröja som står och vinkar för bortdömt mål.
Offside, löd domslutet.
Från min vinkel helt omöjligt att se men det blev inga protester så det var no rätt dömt.

Anar också ett lite hafsigare hemmaspel.
Lite mer tamt anfallsspel.
Och de avslut man har räddar Rensbo i buren med bravur.
Ett par femstjärniga räddningar.

Hannah i hemmaburen ställs på några svåra prov men löser dem galant.

Matchen är jämn, tät och intensiv.
Och så blir den ända fram till slutsignalen ljuder över bygden.

3-0 måste vi väl anse rättvist även om BGIF repade mod i andra halvlek så var nog Kalix tre mål bättre.

Sammanfattning
Två matcher.
Två vinster.
Tolv mål framåt.
Noll mål bakåt.
En fullt godkänd lördag.

P14
I skrivande stund vinner Kalix P14 kvartsfinalen i sin cup i Stockholm.
5-1 mot Falu BS.

”….mush-a ring dumb-a do dumb-a da
Whack fall the daddy-o, whack fall the daddy-o
There’s whiskey in the jar…”

Till sist
Den här bilden är från Youth Star Cup.
Landets nordligaste bandyklubb och landets sydligaste bandyklubb samlade på en och samma bild.
Kalix Bandy från Norrbotten och Fredriksberg BK från Ronneby i Blekinge.
Bandy knyter ihop vårt avlånga land.

^{Bild tagen av Fredriksberg BK}

// Sargis

Innan denna söndag hördes sången eka ut över isparketten i Kalix.
En sång från Kalix Bandys inre rum.
”Om jag hade pengar
Ya ha deedle deedle, bubba bubba deedle deedle dum…”

När klockan närmade sig 17:00 denna söndag hördes en helt annan sång…
”Pengar rullar in som det ska, det går bra nu
Hennessy, Moët i mitt glas nu, det går bra nu
Rysk kaviar på mitt fat, det går bra nu
Det går bra nu, kompis, det går bra nu…”

Det blev en bra söndag.
En väldigt bra söndag.
Och det var första dagen detta år det var bandyväder när bandyväder är bandyväder.
Grader runt nollan.
Inte en snöflinga så långt man såg, även om man hade nyputsade glasögon.
En liten vind som ökade en smula innan den långa dagen gick i mål men inget som störde spelet.
Och det var söndagen då Julia Ceasar föddes för etthundra trettionio år sedan.

Vi var väl runt trettio glupska personer som samlades uppe i klubbrummet en timme innan den första matchen för att äta palt.
En palt i världsklass.
Varje tugga var nära himmelriket.
Stort TACK för den Lennart.
En sån här tillställning ställer jag gärna upp på fler gånger.

Mätta, belåtna och med annalkande paltkoma stapplade vi sedan ut för att bevittna den första av två matcher mot ett Skutskär som startat sin resa i arla morgonstund.

På den inte allt för vanliga tiden 12:15 var det så dags för avslag i herrarnas match.
Domare Erik Henriksson satte pipan i munnen och blåste igång tillställningen.

Första halvlek.
Unge Hugo Olsson i Kalix har den första bollkontakten i matchen då han gör avslaget.
Tjugo sekunder senare får hans lag matchens första hörna.
En hörna som det inte hände ett dugg på.
Sex minuter senare kom den andra hörnan för hemmalaget.
Nu skulle det hända mer saker.
Efter lite kalabalik kände en vitklädd herre sig nödd och tvungen att freda sitt mål från påhälsning med handen.
Och eftersom den vitklädde inte var målis så var hans tilltag olagligt.
– Kalix tilldöms straff, sade Kurt vid mikrofonen.
Kurt vid mikrofonen fick en liten stund senare åter ta ton.
– Kalix tar ledningen med 1-0 på straff genom #17 Johan Sundquist.
Bra start.

Och i och med målet så började pengarna rulla in.
Många var företagen och många var privatpersonerna som skänkte etthundra resp. tjugo kronor per rödvitt mål i de bägge matcherna denna dag.
Varje mål gav således en fin och välbehövlig summa.

Vi pratade lite om det här med målsponsring och hur det har sett ut genom åren.
Någon mindes en match som slutade 1-1.
Någon mindes att det oftast brukar vara snömatcher vid dessa tillfällen.
Någon mindes att det ofta varit mot Ljusdal.
Idag blev det inte 1-1, det snöade inte och det var inte mot Ljusdal.

Under den stund vi satt i paltens grepp uppe i klubbrummet var de bägge lagens tränare upp och informerade lite om sina tankar för dagen.
– Vi ska satsa på en offensiv bandy, sade Kalix tränare Johansson. Sätta hög press på motståndaren och inte ge dem tid för speluppbyggnad.
– Kalix är ju stora favoriter idag, men vi ska göra allt för att störa dem, satsa hårt på defensiven sade Skutskärs tränare Sander.
Jaha tänkte jag, förutom den buss de åkt med från Luleå så har de säkert med sig några truckar från utlastningen på massabruket de tänker parkera på egen planhalva för att täta.
Så blev det inte, inga parkerade fordon.

Hemmatränarens ord såg vi direkt.
Kalix visar vilka som bestämmer idag och sätter full fart.
Med 1-0 och en sprudlande spelglädje känner jag redan efter tio minuter att det här kan gå vägen.

Clas Karlsson gör en brytning av klass precis i det ögonblick en vitklädd ska skjuta.
En lite dråplig syn då bollen försvinner ur hans ägo i samma stund hans klubba ska träffa den.
Suverän brytning och snopen uppsyn i samma ögonblick.

Tretton är minuten då 2-0 slås in på volley av Anton Hellman.
På ett inspel från vänsterkanten av Jonathan Wikström står Hellman bra placerad två meter framför målisen och, måhända lite turligt, viftar in bollen.

Kalix målvakt för dagen är Oskar Sundqvist.
Han får visa vad han kan och gör en fin räddning ut till en Skutskärs första hörna.
Som går bom.

Tjugotvå på klockan.
De röda fortsätter trumma på.
Håller högt tempo och bra rörelse med såväl skridskor som boll.
Riktigt kul att se.
Och i detta nu resulterar det fina spelet i en högerhörna.
Signal.
Skott.
Och så vitt jag vet så står de där än.
Den vita muren.
De har inte upptäckt bollen som passerade med väldig fart.
3-0.
Johan Sundquist.

Åtta minuter senare står det inte 3-0 på tavlan bakom Albin Westh i gästernas mål.
Det står 6-0.
Pengarna rullar in.
Janne Rintala gör 4-0.
Niklas Sundqvist skjuter hårt från avstånd till 5-0
Jonathan ”Jonte” Wikström gör 6-0.

Slå av på tempot?
Icke.
Man fortsätter i samma framåtanda.

Jag skänker en tröstens ros till de uppsnurrade gästerna för att de trots överkörningen verkligen försöker spela.
Ingen buss och inga truckar.
Och, framförallt, ingen tillstymmelse till dåligt humör.
Heder.

Janne Rintala är snabb på returen från ”Jontes” stolpträff och 7-0 är ett faktum.

7-0.
Jag är etthundra fyrtio kronor fattigare på trettiofem minuter.
Det känns som att det kommer bli vatten och torra kex närmsta tiden.
Men det är det värt en dag som denna.

Janne gör 8-0 strax efter mina farhågor om knaper kosthållning.

Minuten är fyrtiotvå då Skutskär får ytterligare ett bevis på att denna dag inte är deras.
En av deras spelare får ett friläge från halva plan.
Helt ensam på en hel planhalva.
Förutom då Oskar i hemmaburen.
Spelaren ser redan rubrikerna.
Drar lite till vänster.
Men man lurar inte en målman från Pålänge så lätt inte.
Oskar är smidig som en panter och täcker liggande raklång i luften bort vinkeln för den målsäkre fienden.
Det blev inte ens hörna.
Snabbt utkast och efter ett lika snabbt anfall får vi öppna portmonnän igen.
9-0.
Kapten Sundquist.

Sen blev det beordrat paus.
I denna paus dricker vi kaffe och funderar på när Kalix hade med sig 9-0 i paus senast.
Ingen minns.
När vi funderat på det och tömt kaffekoppen var det dags för andra rundan.

Andra halvlek.
Ska bli intressant se vad som nu händer.
Komma ut på isen med stora 9-0 kan ju lätt innebära en lite mer tillbakadragen historia.
Att hemmalaget bara bevakar och spelar av matchen som redan är vunnen.
Så blev det inte.
Ner med pedalen i botten och siktet framåt.
Mer mål.
Mer pengar.
Framåt kamrater!

Johan gör tvåsiffrigt på en höger hörna i femtioförsta.
10-0.
Jaja, jag får väl skippa de torra kexen och bita på naglarna till glaset med vatten.

Mattias Snäll träffar stolpen.
Mattias Snäll gör 11-0 strax efteråt.

Oskar gör sitt första ingripande efter paus då han får rädda ett skott från en vit som skjutit från egen planhalva.
Den kanske t.o.m jag hade räddat.

Vädret är fortsatt ljuvligt.
Som vi väntat på detta.
Sen Tomas von Brömssen stod där på Skansen scen och läste ”Ring klocka ring….” så har vi frusit i dryga trettio grader (trettioåtta som kallast på vår termometer) eller knäckt ryggar och ben under snöskottning.
Eller de där två dagarna då det ”bara” var sjutton-arton grader men en isande nordanvind satte en köldfaktor som vi inte vill veta.
Vinterns värsta.

Tillbaka till händelserna på isen då.
Lite lustigt då en hemmaspelare får en snedträff när han ska veva till på en hörna och genast börjar blänga på klubban.
Njaä, jag tror nog inte en snedträff beror på klubban.
Eller?
Hur som, det såg lustigt ut.

Kanske sjunker spelkvalitén en smula runt sjuttio.
Kurt vid mikrofonen läser åter upp alla samarbetspartners som skänker en slant vid hemmamål.
Jag blir imponerad av hur många företag och privatpersoner på vår lilla ort som trots lite kärva tider ser till att hjälpa vår förening.
En liten förening där folk sliter som galärslavar för varje liten krona i inkomst.

Två snabba mål runt sjuttiofemte minuten.
Janne gör 12-0 efter eftermiddagens vackraste anfall.
Niklas Sundqvist gör 13-0.

Oskar får göra en fin räddning då vår vän i bortalaget Emil Stock försöker sig på en kopia av Anton Hellmans 2-0-mål.
En volley från nära håll.

Två snabba mål runt åttionde.
Johan gör sitt femte till 14-0.
Mattias Snäll gör sitt andra till 15-0.
Mattias som direkt efter dusch och ombyte tar sig an nästa match.
Då som en av två tränare i damlaget.

Och i åttionionde fastställer han som gjorde avslaget i matchen Hugo Olsson slutresultatet till 16-0.
Ett härligt mål där han, lite på Per Hellmyrs vis, bredbent vaggar kroppen och bara glider igenom det vita laget och när det till sist börjar bli lite för trångt skjuter han iväg nåt som liknar ett handledsskott.
Målmannen sprattlar förgäves.
Ska också tilläggas att denne store målvakt som heter i gul tröja var mycket bra.
Utan hans agerande hade det kunnat ramla in ett par bollar till.
Han heter Albin Westh och var, i mina ögon, den bäste i motståndarlaget.
Trots den ansenliga mängd baklängesmål som ramlade in.
Emil Stock ska också ha all heder för sin insats.

Sen blåser Erik Henriksson slutsignalen.
Jag går med lätta steg till cafeterian för proviantering innan skylten ”damernas” tänds.
16-0.
Och ett mycket bra spelande Kalix Bandy.
Riktigt kul att se den framåtanda och spelglädje man visade upp idag.
Jag ser scener liknande den som, i alla fall tidigare, sågs i ”Fångarna på fortet” då guldmynten rasar ner till deltagarnas entusiasm.

En kort rast och sen var det dags igen.
Match två.

Damerna.
Förra matchen vi såg dem var det fullt fokus på ett hårt försvarsarbete.
Ett försvarsarbete som lyckades till alla procent.
I dagens match var förutsättningarna annorlunda.
Skutskär kom till match efter en tidig morgon, lång resa och minimal trupp.
Ligger för närvarande på den sista platsen i den norra allsvenskans tabell.
Inte mycket som talade för tjejerna i grönt.
Men de slet ont för att nå framgång.
Försökte och försökte men det röda hemmalaget var för starka.

Kalix fick en drömstart på eftermiddagens vandring.
Redan i den andra minuten gör Natalie Strömberg det första målet.
Pengarna rullar in.

Jenna Nilsson, som senare blir utnämnd till bäste röd av kunnig jury, ökar på till 2-0 efter knappa tolv minuter.
Och sex minuter senare gör Annie Hattinger 3-0.
Det börjar se bra ut.
Kalix har en halv miljon chanser att utöka ledningen men gästernas målvakt Louise Rantala är omutlig.
Hon får senare, av samma väldigt kunniga jury, pris som bäste spelare i laget.
Fenomenal.
Hon stod verkligen pall då det svärmade rödklädda runt henne som värst.
Hon fick dock se ännu en boll rulla in innan paus.
Efter lite kalabalik framför henne i efterdyningarna av en hemmahörna kunde Linn Dahlén peta in 4-0.

Strax innan paus blev de grönklädda tilldömda straff av domare Sebastian Nordgren-Lehto.
Chans till putsning av siffror.
Men ack och ve.
Skottet smiter en tum utanför Katja Illarionovas vänstra stolpe.
Jag står stum då jag ser Katja resa sig upp som att inget hänt efter den aktionen hon gör på straffen.
Hon står ju i spagat då bollen passerar utanför stolpen.
Herrejösses, hur bär sig en människa åt för att komma ner i det läget?
Själv kan jag ju knappt böja på benen.

Sen blir det paus.
I klubbrummet träffar jag på den mycket trevlige Erik Ström.
Mannen med ”Bury Fen” som tillverkar bandyaccessoarer i skinn.
Accessoarer som döps till nåt stort inom bandyvärlden.
Ett par fina handskar heter ”Stålvallen” efter Lesjöfors hemmaarena.
En weekendbag och necessär heter ”Kalix borta” efter den mytomspunna resa lagen söderut tvingas göra varje vinter.
Reklamen för den produkten är för övrigt i världsklass.
Det är bandyns mest mytomspunna bortaresa.
Det är rimfrost, köldbitna fingrar och dubbla sockor.
Det är tåg. Snö. Portföljer. Knarrande is och värmande dryck.
Det är en helg med historier för en livstid.
Se till att packa därefter.

Vi växlar några ord innan han överlämnar en mycket fin gåva till mig.
En MYCKET fin gåva.
Jag blev lite rörd vi tillfället.
Stort tack Erik.
Kul att äntligen få träffas.


^{En necessär i kollektionen ”Kalix borta”}

Sen börjar andra halvlek.
Matchbilden blir densamma.
Kalix visar upp prov på fint anfallsspel.
I våg efter våg kommer de till avslut.
Visar upp en stor bredd på sitt kunnande.
Det anfalls på vänster kant, på höger kant, mitt i banan och överallt.
De gröna har inget att sätta emot.
De försöker men kommer ingenstans.
Jag är tveksam att Kalix andremålis Hannah Blombäck som fick hoppa in efter sjuttio minuter över huvud taget fick röra i matchbollen.

Men innan hon fick kliva in mellan stolparna i målet ner mot den plats där en gång Furulogen stod hände det andra saker.

I minut femtiotre får Kalix straff.
Bollen läggs till rätta.
Straffskytten kollar klubban för säkerhets skull.
Skulle hon missa är det ju klubbans fel.
Signal av domaren.
Nix, det var inget fel på klubban.
5-0 Thilde Nilsson.
Och mynten fortsätter rasa in i kassavalvet.
En fröjdefull dag.
Det skulle bli mer.

Natalie Strömberg gör sitt andra då hon gör 6-0 i sextiotredje.

Vi börjar undra om de bägge lagen från bruksorten med kvarteret Turkiet skulle gå mållösa från söndagen.
Så bidde det inte.
I matchminut sextiofem.
På en vänsterhörna.
Hon gör sitt första mål i sin åttonde match i Allsvenskan.
Hon gör SIF:s andra hörnmål på femtio försök.
Hon blir strålande glad.
Isabelle Bergkvist.
6-1.

Klara Stridsberg gör sedan 7-1 innan Kalix tar Time Out och då låter unga målvakten Hannah Blombäck få tjugo minuter.

Hon som, i höstas, blev medlem nr tvåtusen i min grupp ”Sargvakten” på Facebook heter Linnéa Sandberg och hon gör nu 8-1.
Klockan visade då sjuttiosex.

Två mål till rullar in innan det hela är över.
Annie Hattinger gör 9-1.
Måldrottningen Klara Stridsberg gör sitt andra och fastställer slutresultatet 10-1.
10-1.

^{Rött målfirande.
Bild av Lars-Åke Hultbäck.}

Slut.
En mycket bra genomförd match av de röda.
En väldigt fin bandy visas på vår is.
Och tio mål.

Lägg därtill herrarnas sexton.
Tjugosex mål.
Vad varje mål gav vet jag inte exakt men det rör sig om fina pengar.

Vilken söndag det blev.

Vill ni läsa mer om damernas match kan ni läsa Lars-Åke Hultbäcks redogörelse för händelserna på Kalix Bandys hemsida.
Det kan ni göra här
https://kalixbandy.se/vinst-mot-skutskar/

Till sist.
Det viktigaste.
Slutresultat och bandy är ibland småsaker.
Må allt sluta på bästa tänkbara sätt.
Jag håller varenda tumme jag kommer åt.
Jag håller på dig Felix Callander.

// Sargis

Jag har längtat så länge på just den här dan.
Inte sett en bandymatch sen förra året.

I bister vintervind kom de till Kalix obesegrade och med sanslösa 81-5 i målskillnad på sex matcher.
Åttioett.
Fem.
Det snöade när de anlände.
Det slutade snöa strax innan uppvärmningen.
En uppvärmning som de tillresta körde i springande form.
– Inte vana med tid för isvärmning, sade tränaren.

De heter Spånga/Bromsten BK.


^{Sista preparering innan start}

Domaren för dagen heter Sebastian Nordgren-Lehto och gör sin första insats, något försenad, med en resolut signal.
Klara Stridsberg i Kalix sköter avslaget.
Vi är igång.
Håll i mössorna.
Inte bara den bistra nordanvinden kan ställa till bekymmer.
De blåklädda vinthundarna från Spånga vill också se till att det blir drag runt öron, näsa och hals.

Efter fem minuter hade gästerna radat upp två hörnor och även tvingat Kalix målvakt Katja Illarionova till en blixtrande parad nere till vänster.
Ujuj, kan bli en lång eftermiddag detta, tänkte jag i sann pessimistisk anda.

En matchbild börjar skönjas.
Ett rödvitt försvar som inte kommer släppa varken han med horn och treudd eller blåklädda bandyspelare förbi sig.
Tätt.

Elfte minuten.
Akta er för hörnor, skrev nån på min Facebook som en varning.
Nu fick vi se varför den varningen utfärdades.
0-1.
Otagbart uppe i vänstra krysset.
Olga Rodionova.

Tre minuter senare.
0-2.
Karina Lipanova.
En riktig projektil som träffar den ”inre ribban” och studsar ut direkt.

De två ledarna i den allsvenska skytteligan har presenterat sig.

I tjugosjätte faller 0-3.
Återigen Karina Lipanova.
Denna skridskovirtuos kommer i vänsterinnerläge och vevar in bollen i bortre burgaveln.
Hon har en skridskoåkning som får mig att trivas där jag står.
Trots att hon har fel färg på tröjan.
Snabba, lätta fötter över stora ytor.

De blåa äger boll.
Trycker på.
Men.
Det röda försvaret.
Det är bland det bättre jag skådat.
Hittills.
Det skulle bli än bättre i andra rundan.
Och längst bak står hon.
Katja Illarionova.
Har vi sett ett bättre målvaktsspel på vår arena?, funderar jag på där jag står i snålblåsten på trappan upp till damernas omklädningsrum.
Hon inte bara räddar de kulor som kommer vinande, hon limmar dem också.
Knappt en enda retur.
Och de få som kommer är hon reptilsnabb att nypa in i de stora handskarna.
Makalöst målvaktsspel.

Den ensamme matchjuryn hade inga problem att utse matchens lirare i hemmalaget.
Även om jag….förlåt, han…helst hade gett hela laget ett pris.

Spångas målvakt Emma Fondse har inte lika mycket att göra.
Kalix har svårt att komma till några allvarliga hot.
Några skott utanför ramen och två hörnskott rakt i famnen på henne är allt hon utsätts för i första halvlek.

Paus
Trots 0-3 på tavlan går vi nöjda till fika.
Och döm om min förvåning.
Jag har gnällt över den sanitära misär duvorna som huserat vid trappen upp till klubbrummet i två, tre år ställt till med.
Nu var de borta.
Äntligen.
Fikat var som vanligt av högsta klass så vi gick än mer nöjda ut för andra halvlek.

Andra halvlek.
En andra halvlek som började illa.
Mycket illa.
Ett inslag från vänster sarg letar sig in i nät.
0-4.
Jodå, målskytten heter återigen Lipanova.
Karina Lipanova.
Miss Hattrick.

De röda låter dock inte modet överge dem efter det snabba målet.
Tvärtom.
Man tätar sitt försvar än mer.
Hela laget sliter som galärslavar för att förhindra fler baklängesmål av det lag som gjort åttioen mål på sex matcher innan denna.
Anförda av en trio ryskor försöker de blåa i våg efter våg.
Jag kan ibland tycka de tre är lite väl bollkära.
Solokörningar mot en röd vägg kan inte löna sig.
Jag gillar också den unga #45 Freja Engelbrektsson.
Efter ett litet tips ger jag….förlåt, matchjuryn…henne pris som bäste blå.

Hemmalaget försöker sticka upp men det vill sig inte.
Har några fina försök men det saknas lite flyt i den sista delen av banan.
Klara Stridsberg har ett fint avslut men gästernas målis är med på noterna.

Matchbilden är sig lik.
Tjejer i blått som äger boll.
Tjejer i rött som utför ett sånt arbete för varandra att jag glömmer mina bortfrusna tår.
De är ju ändå inte till nån nytta, det enda de gör är ju att vara bortfrusna.

Temperaturen sjunker allt efter minuterna på klockan tuffa vidare.
Ligger väl strax under tvåsiffrigt nu.
Och vinden biter.
Känns som pirayor i ansiktet.

Spånga har några hörnor.
Se upp för deras hörnskytte.
De skott som inte passerade stolparnas yttre sida räddade målis-Katja med bravur.
Tretton hörnor.
Ett mål.

Kalix skrapade ihop tre hörnor.
Åtminstone två av dem var bra försök där målisen fick agera.
Lite tur där så…….

Andra halvlek rullar iväg och strax innan den är slut får vi tre utvisningar inom en och en halv minut.
Inte en enda  innan dess.

Sen tycker domare Nordgren-Lehto att det får räcka.
Sätter visselpipan i sin mun och blåser för avslut.

Slut.
Jag delar ut priserna till de två spelarna som matchjuryn utsett till matchens lirare, pratar en stund med Spångas glade tränare som påminner mig om att han varit fem-sex gånger i Kalix som tränare i olika lag men aldrig förlorat.
Jag sade till honom att han inte var välkommen hit nån fler gång.
Vi garvade och önskade varandra lycka till.
En synnerligen glad prick han.

Sen traskar jag till min bil.
Och det är sannerligen inte ofta jag går ut från arenan nöjd och glad efter en förlust.
Idag gjorde jag det.
Så här, exakt så här gör ett lag när man gör en sak tillsammans.
Tack för uppvisningen Kalix Bandy Dam.
Ni ska vara jäkligt nöjda idag.

Och i Sundsvall vann våra herrar med 13-0 mot Selånger.
Östersund imorgon.

Det är fint med bandy.
Och jag firar kvällen med en påse Twist.


^{Matchens lirare.
Kalix: #1 Katja Illarionova.
Spånga/Bromsten: #45 Freja Engelbrektsson
Foto: Johan Lambertsson}


// Sargis.




 

Jag har den gångna helgen varit på resande fot.
Ofattbart långt, tyckte många.
Förvisso så långt bort att man inte skymtade varken Siknäs skyline, fabriken i Karlsborgs höga skorsten eller fyren på Skagsudden.
Det kan kanske klassas som lite långt i alla fall.
Men i bandyns tecken är inget för långt.
Inga avstånd är omöjliga för en lite äldre man, hans son och en svart Kia.

Den icke så ofattbart långa turnén hade sitt basläger i Bollnäs dit vi anlände under fredagseftermiddagen.
Ett Bollnäs som senare under fredagen dessutom dök upp i ”På Spåret”.
Dock utan frågor om bandy, men den nämndes i alla fall.

Edsbyn
Och vad gör man då i Bollnäs en fredagskväll som dessutom är sin födelsedag?
Man åker de futtiga tre milen till Edsbyn och ser fin bandysport.
Ett Edsbyn som gästades av Sandviken.
Det blev en härlig batalj.
I alla fall för oss neutrala.
Kan tänka mig att de bägge lagens supportrar fick syrgashjälp när domaren blåste av matchen.
4-1 till Byn när arenans hamburgare avsmakades.
Fullt godkända burgare men vi trodde det fanns risk att andra halvlek skulle bli lite tillknäppt.
Att hemmalaget skulle backa och bevaka.
Så blev det inte.
Inte ens i närheten.
Saik kom ikapp till 4-4 och sen började målen trilla in med jämna mellanrum.
När gästerna gör 6-7 i åttiofemte trodde nog många på bortaseger.
I en knapp minut.
Då kvitterar Byn till publikens vilda glädje.
Utom några svartvita som stod i närheten av oss.
De var lite molokna.

Min sammanfattning från den matchen blir:
¤ Fantastiskt rolig match.
Kanske inte lika högt tempo som i de två huvudnumren för helgen men närapå.
¤ Jag kan inte sluta förundras över Per Hellmyrs.
Ständigt med i spelet, drar på sig klungor av motståndare då han har boll.
Vilket är ofta.
Hittar alltid passningsvägar även i de mest trängda situationer.
¤ Jag blev också lite förtjust i Byns #44 Jesper Granqvist, 21 år ung men utför ett försvarsarbete som vilken gammal räv som helst.
¤ Saik:s norrman Fredrik Nordby var en frisk fläkt.
Ständigt ett orosmoln i den rödblåa försvarslinjen.
Gör dessutom tre mål.
Kul.
¤ Daniel Berlin kan också det här med bandy.
Fältherre i mittens rike.
¤ Byns Ted Hedell var också en virvelvind innan han olyckligt fick kliva av med en skakande hjärna.
Må han snart bli frisk.
Obehagligt sånt.

¤ Han som lagt musiken innan matchen är värd en stjärna i guld.
Inte ofta jag hör Imperiets ”CC Cowboys” i en högtalare vid en bandyplan.
Ej heller Mikrokrys ”Alltid lika röd”.
¤ Jag tycker det här med replikatröjor är fint.
Vi såg alla årgångar från gamla till unga iklädda rödblåa tröjor.
Småpysar som lärt sig gå i förra veckan till äldre supportrar med grånade tinningar.
Visst, det är lättare att bära i en hall än ute i snö eller griskallt men ändå.

Och avslutningsvis.
Du gentleman i svart keps, ta ett råd till nästa match du åker iväg för att se:
Ta inte de där två sista snapsarna, det blir bättre då.


^{En hall där man spelar bandy i Edsbyn}

Sen blev det lördag.
Även i Bollnäs.
Efter en stadig hotellfrukost (de har en förmåga att bli stadiga) tog vi en promenad till den alldeles nybyggda arenan för en kritisk inspektion.
En mycket fin arena där man på ena långsidan bevarat en gammal industrilokal i tegel med höga gamla fönster.
Riktigt snyggt.
Men resten?!
Gul!
Och grön?
Den gula färgen fick det att svida lite i mina ögon.
Varför inte måla den i nån liknande färg som det gamla teglet som dominerar hela området där hallen ligger.
Att sen lägga dit grönt gör ju att Ljusdal BK kan sträcka på sig lite som designers.
Men det kanske finns någon förklaring jag inte känner till.
När vi så klev in såg vi en ljus och fräsch arena där två-tre lite yngre knattar åkte omkring med klubba och boll.
En fin syn.
Lite trist med läktare endast på en sida och en plåtvägg på motsatt sida men det är ändå fullt förståeligt att bygga så.
Jag erkänner utan omsvep att jag blir lite avundsjuk.



^{En hall där man spelar bandy i Bollnäs}

Falun
Lördagen fortsatte.
Den svarta Kian vände nu sin nos mot Falun och en av helgens två huvudnummer.
På Lugnet.
Eller som den så modernt nu heter IcanIwill Arena.
Vid foten av två hoppa-långt-med-skidor-under-fötterna-backar.
När man ser dessa backar blir funderingarna stora över hur en helt vanlig ungdom kan komma på idén att börja med den sporten.
– Mamma! Pappa! Jag vill och ska börja med backhoppning!
– Eeh, jaha…..

När vi svängde in på parkeringen på området var det knökfullt.
Knappt en enda tom ruta att parkera på.
Kalix Bandy lockar ut folket, sade vi.
Det skulle visa sig att det inte var så.
Inte riktigt så.
Det var nåt evenemang i någon av de hundratals hallar som låg i området.
Det låg en hall vart än man satte sin fot.
Och två höga backar i fond.

Graderna visade minus tio och snön föll i ett tempo som fick mig att tänka på julafton i någon Disneyfilm.
Sakta singlade flingorna mot marken.
Helt perfekta förhållanden.

Väl inne på arenan möttes vi av många trevliga bandyvänner som gärna pratade lite bandy med så långväga gäster.
Än en gång ett bevis för att bandyfolk är ett synnerligen trevligt folk.
Och i ett klubbrum som andades bandyhistoria serverades kaffe och saffransbulle i världsklass.

Sen började matchen.
Isak Bandy – Kalix Bandy.
Förra helgen vann Kalix komfortabelt med stora 9-0 och jag var nog lite säker på seger även denna lördag.
Även om den glade ledaren Niklas Groth innan match sade att de hade en del andra spelare än då de var uppe hos oss och att han själv inte behövde byta om.

Det hinner knappt gå tre minuter.
Johan Sundquist kliver av med känningar.
Ajdå, det var ju inte bra.
I samma veva han kommer ut från omklädningsrummet där bakom Isaks målvakt får han se Vidar Fredriksson göra matchens, och Kalix, första mål.
Såja, då är vi igång då.
Mot två poäng.

Julaftonsstämningen fortsätter.
Och spelet på isen saknar, saknar……saknar allt.
Inte mycket till julstämning där inte.
Hafs och slarv.

Isaks kvittering kommer inte alls oväntat.
En fin uppåkning längs höger sida och en passning in i mitten där en obevakad Pekka Niska enkelt kan fösa in 1-1.
Det börjar kännas lite obehagligt det här.

Kalix Mattias Snäll kliver av med känningar.
Ajdå.
En stund senare kliver en blåklädd spelare också av.
Ska matchen avgöras innanför dörrarna i ett parti kinaschack, couronne eller en klassisk vändåtta tro?

Kalix två man kort då.
Bara en avbytare och mer än halva matchen kvar.
Dessutom har hemmalaget börjat få lite vind i seglen.
Jag funderar på om storleken på de skridskor som hängde på en krok i klubbrummet är i min storlek.

Janne Rintala ger oss två bortasupportrar återfunnet hopp med ett mål strax innan rast.
De kanske tjugo hemmasupportrarna ser lite molokna ut.

Kaffe och bulla i pausen intages ändå med några fjärilar i magen.
Ledningen är skör och Isak har en del farliga hot i sitt raka och snabba anfallsspel.

Andra halvlek hinner bara gå i tre minuter.
Kvitterat.
Nästan en karbonkopia på deras första mål.
Nu mot målet med hoppbackarna en bit bort.
2-2.

Plankorna på läktaren påminner en hel del om gamla fina ”Holken” på Nyborgsvallen.
Lite svajiga och skeva men fyller sin funktion.
En läktare som revs 1:a december 2014.
1:a december av alla datum.

Det osar katt och dalahäst framför Joel i buren i snart varenda blått anfall.
Ska detta hålla?
Det är fjärran från 9-0.
Långt ifrån och fjärran.

Kalix får straff.
Fyra hittills i vinter.
Ett mål.
Tre bom.
Johan har skjutit en.
Gissa vilken.
Och nu står han i civila kläder där borta vid avbytarbänken.
Janne Rintala kliver fram.
Kalix Bandy har haft fem straffar hittills i vinter.
Ett mål.
Fyra bom.
Johan har skjutit en.
Gissa vilken.
Dock ska Isaks målman Jalmar Lindqvist ha allt strålkastarsken och konfetti.
En femstjärnig benparad nere till höger.
En sån där parad där all regionens läkare skulle få jobba dygnet runt för att försöka bända ihop kroppsdelarna om man själv, mot all förmodan, skulle komma ner till.

Men herregud.
Ännu en missad straff.
Det skulle komma en till under helgen.

Kvarten kvar då Kalix Erik Nilsson gör 2-3.
Nu ska det väl kunna lossna?

Åttio.
Återigen kvitterat.
3-3.
Carl Jansson.
Är det tacken för att jag, jag menar matchjuryn, utsåg dig till lagets bäste spelare uppe i Kalix förra helgen?
Oartigt gjort.

Sista tio blir en mardröm.
Det är hot om baklängesmål i varenda anfall di blåe ställer till med nu.
Hjärtinfarkten ligger och lurar runt hörnet.
Tack och lov händer inget mer.

Oavgjort med tydliga signaler om hjärtinfarkt var definitivt inte det jag hade räknat med mot detta Isak.
Men som matchbilden utvecklades får vi vända os till de högre makterna och tacka.
De makter som sitter där upp på hoppa-långt-med-skidor-på-fötterna-backarna.

^{En utomhushall där man spelar bandy i Falun.
De våghalsiga hoppar i de två backarna i bakgrunden.}

Sen blev det söndag.
Efter ännu en stadig hotellfrukost ställdes bilens GPS in på en adress i Ljusdal.
En adress där en före detta #8 i Ljusdal och Sirius bor med sin familj.
Där bjöds på kaffe och hjärtligt trevligt sällskap med många glada historier om vår sport innan det var dags att ta sig upp till deras IP.
Ett IP som badade i kultur.
Lite slitet.
Lite skavanker i kanterna men med en atmosfär av dåtid hänger likt belysningen över isen.
Och det som verkligen fångar mina ögon är den slogan som hänger på reklamplanket bakom målet mot entrén.
En enkel men genialisk text.
En text som borde broderas.
”Du betalar inte för en bandymatch. Du investerar i vår FRAMTID och NUTID”
Kan vara de finaste ord jag läst.



Efter att ha stått och betraktat dessa ljuvliga rader är det bara lomma iväg bort mot läktaren för att se dagens match mellan Järvsö BK och Kalix Bandy.
Ett revanschlystet Kalix.
Spelarna och ledarna var inte nöjda med gårdagen.

Vi spanade in de två som klev av igår och såg…
Johan Sundquist i täckjacka och täckbyxor var inte redo för match.
Ajdå.
Mattias Snäll i vit matchtröja #25 och röda byxor var däremot redo.
Mycket bra.

Kalix får en hörna direkt.
Tretton bom igår.
Det ven bollar mellan byggnaderna på Lugnet så masarna och kullorna där ute fick gräva skyttevärn.
Nu kanske.
Nix.

Men på nästa blir det utdelning.
Niklas ”Sunken” Sundqvist får träff.
0-1
Jag vet inte riktigt i vilken minut får någon matchklocka var inte igång och det är lite svårt att gå efter solen då den hade det lite kämpigt med molnigheten.
Men runt elfte minuten kanske, ungefär på en höft, cirka.

Så händer det igen.
Någon minut senare.
Straff Kalix.
Och ni vet ju statistiken.
Fem bom.
Ett mål.
Och Johan får inte komma in i sina civila kläder.
Anton Khrapenkov är näste man på tur.
Han prickar stolpen.
I och för sig skickligt att träffa en smal stolpe men….

Kalix äger boll.
Vågor av anfall.
Dock i ett tempo som får min gamla mor och hennes väninnor i rullatorgänget att framstå som virvelvindar.
Det blåklädda försvaret har inga problem att fånga in de vita.
Det är inte många allvarliga hot.
Och vad är klockan.

I ett av få blå anfall kommer givetvis kvitteringen.
En handfull hemmasupportrar med ”Mischa” Sveshnikov i spetsen hurrar.
Två bortasupportrar muttrar, suckar och svär.
Vad är det vi ser, undrar vi med förtvivlan.

När så domaren visar fingret, alltså det där ett-skott-fingret om ni nu trodde nåt annat, på en högerhörna för Kalix så begriper till och med vi att pausen är nära.
Och det där enda skottet som var kvar av halvleken förvaltar Anton Khrapenkov på bästa sätt.
1-2.
Rättvisa är skipad och vi går mot nån servering……som inte finns.
”Bandy utan kaffe är som….”

Vi tar en promenad runt arenan och hör luften viska alla gulgröna legendarers namn.
Örjan Modin, Lännart Nilzon, Mischa Sveshnikov, Torbjörn Ek, ”Lillis” Jonsson….listan kan göras lång.
Stefan Johansson.
Hjälten från SM-guldet 1975.
Mannen bakom DEX-cupen, Björn Swartswe.
En cup som långt senare utvecklades till dagens World Cup.

Andra halvlek rullar igång.
Det enda som lyser av matchuret är dess frånvaro.
Det kan jag tycka är lite mindre bra.

Efter den nedåtgående solens matta strålar har det gått ungefär en kvart av halvleken då Järvsö kvitterar.
På en hörna från höger.
Det är precis sånt här man kan fasa för.
Eller hoppas på beroende på vilken färg sitt hjärta har.
En hörna.
Ditt lag leder helt rättvist.
Ditt lag för spelet.
Dock utan att övertyga det minsta, men ändock.
Och så får man en hörna mot sig.
Givetvis blir det mål på den.
Efter lite returer till höger och vänster så petas den in bakom Oskar i buren.
Lite protester från de vita men inga vildsinta så det var nog korrekt dömt i alla fall.
2-2.
Jahaja, ska det bli samma som gårdagen.
Hjärtinfarktsvarningen på röd nivå.


^{Inte bara bakom Sjöbloms dass solen går ner}

Spelet är nu bedrövligt.
Men vädret är fint och solnedgången där nere över samhället ger ett vackert sken.
Så även den hängande belysningen.

De vita skapar lite chanser.
Fina uppåkningar längs de bägge sargkanterna och passningar in i gröten där….ingen finns.
Anton är arg på det.

De blåa försvarar sig med alla medel.
Ska tilläggas till protokollet att alla de medel de använde var ärliga och justa, inget fulspel där inte.
Vita pumpar på.
Utdelningen låter vänta på sig.
Vi två rödvita på läktaren börjar tycka det här är läskigt.

Tack och lov fungerar hörnskyttet bättre idag än igår i Falun.
Anton gör Kalix andra hörnmål för dagen och 2-3 nu.
Den lite kyliga vinterluften går lättare att andas.

Det blir lite bättre snurr på de vita nu.
Men ledningen är bara ett mål.
Vi vet ju vad som kan hända.
De blåa hemmaspelarna försöker.
Anförda av #14 Elias Schröder ger de nu de sista krafterna i hopp om kvittering.
Mycket bra spelare den där Schröder.

Strax innan slutet släcks hoppet för Elias Schröder och hans kumpaner.
Han klev av igår, idag var han en av de piggare i vitt.
Mattias Snäll.
2-4.
Och vi på bortastå kan pusta ut.

Segern känns till slut rättvis men den satt långt inne.
Väldigt långt inne.
Det skapades många lägen men det ville sig inte med målgörandet.
Och då blir det onödigt läskigt.

Hemåt det bär.
Segerrusiga vandrar vi ut från denna klassiska bandyarena och sätter oss i bilen för hemfärd.
När vi passerar över Höga Kusten-bron slår vi fast att det här med bandy, det är fint det.
Från en vindlande elitseriedrabbning ena dagen till två lite mindre vindlande matcher i världens bästa division ett.
Alla tre med sin alldeles egna tjusning.
Fart, fläkt, dramatik och lite bandyns bakgård.
Allt har sin charm.

Mötet med bandyvänner på andra orter är en källa till energi.
Apropå det så kunde mannen i receptionen på hotellet i Bollnäs direkt slå fast att vi kom från Kalix då han hörde vår vackra dialekt.
Och då flöt givetvis surret in på bandyn.
Han höll på Bollnäs, de föll den fredagen mot Gripen.
Han var inte nöjd med det.


^{Thomas i receptionen var en mycket trevlig prick.
Denne var dock mer tystlåten.}

Slutord
Jag vill passa på att, från mig och min son, rikta ett stort TACK till alla härliga bandyvänner vi stött på under helgen.
Oavsett klubbfärg.
Ni är suveräna.

Och kom ihåg nästa gång du står i entrén för att betala.
”Du betalar inte för en bandymatch. Du investerar i vår FRAMTID och NUTID”

// Sargis

PS
Måste bara.
Sarg i världsklass.
Rak som en spik (innan jag har försökt slå in den).
Trä.
Gåshud.

När jag satte mig i bilen efter kvällens bandymatch var Sportradion i full gång.
Bevakning av varje sekund i Svenska Käppakrigligan.
Reportern på plats i Luleå berättade för oss att hemmalaget ledde med 4-0 efter två perioder och att gästerna från Oskarshamn drog på sig en massa utvisningar i ren frustration.
Då tänkte jag på det unga lag som besökte Kalix vackra bandyarena denna ljuvliga lördagskväll.
De har åkt buss sedan 04:00 i morse.
De kommer lite försenade till arenan.
Baklängesmålen rullar in med jämna mellanrum.
Nio till slut.
Massor av utvisningar i ren frustration då?
En.
En femminuters för ett slag på klubba.
No further comments.

Innan match
När jag anlände till arenan visade termometern i min Opel härliga minus tre.
En vind från norr gjorde att det bet lite i kind och öra.
Nordanvinden är som bekant kall från vilket håll den än kommer ifrån.
Den nästan fulla månen brottades i kamp med molnen som till och från släppte ifrån sig lite snö.
Nu klarnar det upp…..näha nä.
Men nu….nä inte det heller.
Månen gav till slut upp.
Men den snö som till och från föll fortsatte med det hela matchen igenom.
Stundtals trodde jag kvällstidningarna skulle sätta de stora rubrikerna om snökaos i Norrbotten.


^{Ljuvliga förhållanden två timmar innan avslag.}

Motståndarna från Dalarna var en aning sena till arenan.
– Det är lite enligt planen, vi kunde inte starta nåt mycket tidigare än 04 i morse, sade en ledare.
04:00.
Det är tidigt det.
Även i Dalarna.
Inte ens dalatuppen var vaken vid den tiden.
Men laget som anlände var lika glada ändå.
Isak Bandy.
Ett trevligt ungt gäng.
Och då började snön att ta fart.

Klockorna runt om i världen tickade på.
Alla utom den på resultattavlan.
De står på tio i två och har så gjort sen klockan uppfanns nångång under 1200-talet.
De svenska klockorna visade nu 17:00 och hög tid för match.

Saknade
Innan match hölls en mycket värdig och fin tyst minut för tre stora bandyvänner som lämnat oss i sorg och saknad under hösten.
Leif Lindbäck.
Christer Wikstén.
Thomas Jansson.
Ni har lämnat ett stort tomrum efter er.
Men minnet av er ska vi vårda med värme och kärlek.
Tre väldigt fina människor.

Den tysta minuten var över och det gällde nu att sortera tankebanorna för det som låg framför oss.
Det hade garanterat de tre velat.

Halvlek ett
Domaren för kvällen var Erik Henriksson.
En ung kille som gjorde allsvensk debut som huvuddomare under veckan som gick då han fick döma två tuffa matcher.
Han fick fina betyg och omdömen av kollegor, kontrollanter och även av spelare.
Kul för honom och kul för oss som vet att Erik är en mycket seriös och trevlig herre.
Grattis Erik.
Ikväll fick han en lugn resa genom de nittiotre minuterna.
Ja det var ju det där med utvisningarna i ren frustration förstås.
UtvisningEN.

Då rullar vi igång.
Gästernas #7 står för avslaget.

Det rullar iväg åta minuter av ingenting innan det händer nåt att notera.
Målmannen för gästerna #30 William Sundberg får göra en fin dubbelräddning då hemmalaget försöker.
Det skulle visa sig matchen igenom att denne Sundberg är en målvakt av mycket gott slag.
Flera fina räddningar på kontot trots de många bollarna som passerade hans stora handskar och benskydd.

Gästerna i gult skjuter utanför vår målvakt Oskar Sundqvists högra stolpe.
Oskar vet vi sedan tidigare också är en målvakt av mycket gott slag.
Det behövde han inte visa i afton.
Eller jo förresten, vid ett tillfälle.
Lite senare.

Johan Sundquist skjuter från långt avstånd.
Målvakten hade nog räddat den även han stått bakvänd.

Matchen går just nu i ett tempo som fått Kristina Lugn att framstå som rena ordsprutan.
Och snöfallet avtar en smula.

Kalix får sin första hörna i minut fjorton.
– Ät den här! hörs en stämma i den gula muren.
Herrrrregud stackare, har ni inte stannat någonstans för utfordring under de många timmar ni suttit fjättrade i den blåa bussen?
Det är inte alltid lätt att vara bandyspelare.

Strax efteråt.
Minut sexton.
1-0.
Kapten Sundquist tränger sig, med kraft och vilja, igenom längs kortlinjen till höger om Sundberg i buren.
Han slår in bollen framför mål där en samling spelare i olika kulörer har samlats.
Mitt i paletten står Anton Hellman obevakad.
Första målet är ett faktum.

De röda bjuder på två hörnor i rask följd.
Det börja pyra lite under min svarta luva.
Onödigt att bjuda på hörnor, förr eller senare smäller det till och gästerna för hurra.
Den gräddfilen in i matchen ska de inte få.
Bägge bjudhörnorna går bom.

Hittills ganska jämn tillställning.
De röda kanske äger bollen lite mer men är omständliga och långsamma i speluppbyggnaden.
Gästerna har inte en tanke på att parkera nån buss ute på isen, de ligger högt upp i banan och gör allt i sin makt för att rubba de rödas idéer.
Jag erkänner att jag är lite överraskad.
Trodde att detta unga lag enbart skulle sikta på försvarsspel med minor och spanska ryttare.
Inte som nu med friskt mod ligga på och lämna bussen utanför grindarna.

Vår libero Jonathan Johansson prickar stolpen på en vänsterhörna.

När så matchklockan visar tjugosex och noll.
Domare Henriksson visar tecken på straff för Kalix.
Straffslag som inte har fungerat hittills.
Tre tilldömda.
Tre skyttar.
Tre bom.
Nu kliver han fram.
Kungen vid punkten.
Johan Sundquist har inte skjutit någon hittills då han haft lite skadekänningar.
Nu gör han det.
Utan pardon.
Bara för målisen att fiska boll ur nätet.
2-0.

Och på match A läser vi 1-2.
Vårat damlag leder nere i Rättvik.
Plötsligt blinkar det till….
….1-4.
Håll i tjejer!

Trettiosjätte.
Kalix får sin femte hörna.
Från höger.
Han petar hörnorna från andra hållet.
Nu står han som tredje skytt.
Niklas Sundqvist.
3-0.

Och någonstans inom mig känner jag att det här är klart.
3-0 kommer inte gästerna ta in.

Och ännu säkrare blir jag i trettionionde.
Nu kommer stunden jag skrev om inledningsvis.
När vår målis Oskar också får visa att han är en målis av mycket gott skick.
Han hade Kalix målvakt Kari Perkaus som idol när han var liten.
Måhända kanske han lärde sig den finska konsten gällande utkast då.
Nu gör han ett mäktigt utkast genom snöfallet till en, i full fart, åkande Janne Rintala långt där borta.
Janne lurar någon gul innan han rundar målisen och 4-0 är ett faktum.

Sen blir det paus.
När jag med raska steg går mot stundande kaffe passerar jag masarnas avbytarbänk.
Den glade ledaren Groth är lite extra glad då han sluppit hoppa in i spelet.
Han erkänner att det skulle kunna bli jobbigt men då det, av olika anledningar, fattas lite spelare så har han bytt om uti-fall-att.

I pausen hyllar vi Kalix Bandys kassör som fyller år imorgon, söndag den 26:e.
Han får en matchtröja med sin ålder och namn på ryggen.
Någon säger ”Ledare kommer och går, men Eriksson han består”
Vi hurrar och gratulerar #75 Henrik Eriksson.
Och efter kaffe och tårta går vi ut.
Ut till andra halvlek.

Apropå fika i klubbrummet.
Den som tror att duvorna ovanför dörren är borta tror fel.
Kommunal anläggning.
Vi släpper det för nu.

^{Nämen visst måste ju duvorna få vara kvar}

Halvlek två.
Och vi koncentrerar oss på de återstående fyrtiofem minuterna.
Som blir fyrtioåtta.

Anton Hellman i Kalix gör avslag.
Anton som tillsammans med gul #25 Carl Jansson senare blir utsedda till bäste spelaren i de bägge lagen av en mycket kunnig jury.
Mycket kunnig var ordet.
Den andre i juryn heter Tommy.
Och det beslutet går icke att överklaga.
Icke.

Halvleken hinner bli fyra minuter.
5-0.
Ett sånt där frimärkesmål.
Instruktionsfilm på hur man gör mål.
Reklamfilm för de stackare som inte upptäckt bandysporten.
Visas på biografer runt om i landet.
Över hela norra Europa.
Janne Rintala tar sig igenom den täta gula muren med några dragningar och kroppsfinter.
Fantastiskt bandymål.

Han som vinner på 50/50-lotteriet skänker pengen till ungdomsbandyn.
Vackert gjort.

Tre röda hörnor mot en gul inom loppet av tre minuter.
Inget resultat.

I Rättvik är det nu 3-4.
Och det snöar både på min och Fritiof Anderssons hatt.
Vi båda går med sång och spel.

Anledningen till dessa muntrationer är ett mål för vårt lag.
6-0.
Som sagt, han får priset som bäste röd.
Nu bevisar han varför.
Sitt andra mål för kvällen.
Snabb som en kobra hugger han på en retur sedan målvakten varit snabbt ute och avvärjt Janne i fritt läge.
Anton Hellman.

4-4 i Rättvik nu.
Jag muttrar när jag noterar.
Det var ju så fint när det lös 1-4 i röda siffror där på tavlan bakom den övergivne Oskar i buren.

Nu är det avslaget där nere på scenen.
Avslaget som en Pommac i solen en kväll i juni.
Då när sommar´n är som bäst.

Sjuttionde minuten.
Han är en av de spelare som sällan syns i målprotokollen.
Jag kan inte komma ihåg när han senast gjorde det.
En stabil back som jag tycker blir bara bättre och bättre för var säsong som går.
Gör sällan eller aldrig en dålig insats.
Svår att ta sig förbi där han står på sin backplats.
Har blivit mer och mer företagsam i det offensiva.
Och nu ger det resultat.
En lite lördagspromenad genom fiendeland tar honom hela vägen till upprop i högtalaren.
-Kalix ökar till 7-0 genom #12 Clas Karlsson!
Ett fint mål.
Och lite extra roligt.

^{Stundtals ymnigt snöfall.
Stundtals uppehåll.}

Nu är det total röd dominans.
De gula har tappat motivation, geist och hopp.
Men de gnuggar troget vidare.
Och inga utvisningar i frustration.
All heder.
De röda har givetvis svårt nu att behålla den där extra skärpan man måste ha då en match är jämn så spelet är kanske inte av bästa snitt just nu.
Denna oskärpa och en bra målvakt i Isak Bandy gör att siffrorna hålls nere.
Nu spelas det bara runt i hopp om att klockan ska öka sitt tempo.

Jonathan Wikström från Pålänge gör 8-0.
Han fick sitt namn ”PJ” i ungdomens dar då han och libero Jonathan Johansson spelade bandy och fotboll tillsammans.
Jonathan och Jonathan.
Jonathan var från Puling och fick då ”PJ”, Puling-Jonathan.
Klockan var då sjuttiofem.

Och slutresultatet 9-0 gör #90 på en vänsterhörna fem minuter senare.
En förvånad farbror med skrivblock och penna trodde det var en ribbträff då bollen kom ut lika fort som den passerade målisen.
Domaren stod väl placerad och såg att den tog i den bakre ribban och signalerade genast för mål.
Nio noll av nummer nio noll.
Janne Rintala.

Och en stund senare var det över.
9-0 i målskillnad.
Två poäng in på kontot.
Nästa match, samma Isak.
Då på bortais.
Kommande helg.

Senare
Och mot Luleå rullar i natten en blå buss.
Ett bandylag från Falun med omnejd ska övernatta där.
Imorgon kliver de på samma buss igen.
Tjugosju mil ligger framför dem.
Nästa stopp Umeå.
Match.
Sen hem till Falun igen.
Ett tappert gäng i bandyns tjänst.

I Rättvik slutade matchen 4-4.
Emma Lambertsson gjorde ett mål.
Tyvärr spelar hon ju sedan i höstas med Rättvik.
Men kul ändå.


// Sargis