Kategori: Matcher

SÅ VAR DÅ STUNDEN INNE
Säsongens sista match i div2.
Var tänkt att det skulle ske nästa helg med dubbelmöte mot Söråker men medelpadingarna har meddelat att de inte kommer till start.
Alltid lika tråkigt när såna besked kommer.

Förutsättningarna var samma som igår.
Tjugoen grader under noll.
Och magiskt vackert.
Jag skulle kunna stå på min plats i dagar och bara njuta av det jag ser.
Magi.
Naturens magi.

När så klockorna i vårt land närmade sig 12:30 och avslag kom han ut på isen.
Som förste man.
Precis som igår.
Skutskärs #21 Frank Nybäck.
En straffrunda senare kom hans lagkamrater släntrande nedför trappan till deras omklädningsrum.
Och samtidigt i den andra delen av isen kom dagens hemmalag ut genom sin tunnel.

^{Han är spelsugen, #21 Nybäck}

HALVLEK ETT
Domare Hyvärinen från Haparanda trudeluttade igång denna sista match och SIF:s #92 slog ett perfekt avslag.

Igår fick hemmalaget Skutskär matchens första hörna efter en och fyrtiotre.
Från höger mot målet ner mot där Furulogen en gång låg.
Den gick bom.
Idag fick hemmalaget Kalix matchens första hörna efter en och trettiofyra.
Från vänster mot målet ner mot där Furulogen en gång låg.
Den gick……
….i mål!
1-0 Malte Bjerner .
Bra start.

Jag noterar lite ändringar i Kalix försvarslinje.
Anton Khrapenkov vilar.
Niklas Sundqvist går då över från sin vanliga plats på höger- till vänsterhalv.
Elton Englund kliver in på högerhalven och rutinerade ”Jocke” Persson kliver in från ledarrollen till liberoplatsen.

Kvarten passeras utan att någon tydlig matchbild målats upp.
Inget av lagen har greppet.
Då.
Då tycker vikarierande vänsterhalv Niklas Sundqvist att det är dags för en lite tur över isen.
På egen fot.
Från kust till kust.
2-0.
Ett mycket vackert mål.
När den gode ”Sunken” sätter den där farten står tiden och motståndarna stilla.
Han närapå svävar över isen.
Bandygodis av ädlaste sort.
Och det skulle bli mer godis senare.

SIF får en vänsterhörna.
Bom.

^{Skyttarna gör sig redo}

I tjugoandra hettar det till.
Spelarna i de bägge lagen har lite olika åsikter om saker, ting och världsläget.
Det knuffas lite.
Det kommer någon svavelosande glosa.
Och tre molokna män får åka över isen till syndarnas bänk i solgasset.
Två röda och en vit.

Idag vaktar Alvin Strömbäck Persson hemmaburen.
I tjugoåttonde gör han en fin räddning med vänster näve och visar att han också är en målman med lysande framtid.
Den efterföljande hörna blir det inget av.
Apropå Skutskär och hörnor, de försökte sig på flera olika varianter i sann Edsbyanda.
Kul att se lite sånt och inte enbart den traditionella med skott.
Nu blev det inte några framgångar på de uträknade varianterna men det ställde till lite huvudbry för de täckande röda.

Kalix har nu en fin period då de, med en man mindre på isen, håller bollen inom laget och låter klockan gå bäst den vill.
Det är aldrig bra att blotta sig.
Inte på något sätt.

Nära bortamål då #77 Jens Sundbom är på väg igenom men i sista stund får en liten upphakning och målisen kan nypa bollen.
Det var nog inte långt borta från straffslag där.

I samma stund som de tre bottenfrusna busarna kommer tillbaka efter att ha suttit i de djupa källarvalven på vatten och bröd under lång tid blåser domare Hyvärinen i sin pipa.
Han blåser för frislag till SIF.
De vitklädda påpekar och pekar där förseelsen inträffade.
Domaren tittar, plockar fram mätsticka och linjal.
Och ändrar frislaget till straffslag.
Det kanske var rätt, svårt att se från min plats.
Mååål!
2-1.
Exekutor #27 Andreas Thyselius.

#27 i Kalix heter Johan Holmqvist.
Han är från Sundsvall och Selånger.
Jag hoppas verkligen han stannar i Kalix.
En bra kille.

Gårdagens målskytt i Skutskär var Samuel Wendt.
Han gjorde tre.
Idag gör han……tre.
I fyrtionde gör han sitt första.
#9 Alexander Sundström skjuter.
Kalix målis Strömbäck Persson räddar.
Men helt obevakad lägger denne Wendt in returen och 2-2 är ett surt faktum.

Nåja oavgjort i paus är väl inte dumt tänker jag.
Men.
Men en ledning med 3-2 är en bättre.
Ännu en långfärdsåkning av den galante #99 Sundqvist.
Ett nästan identiskt mål som det förra han gjorde.

Och precis innan kaffet får SIF ännu en straff.
Syndaren i de röda är ”Jocke” Persson.
Hans son Alvin är målvakt.
Nu får han chansen att rädda upp familjens ära.
Pfuuii.
Och som han gör det.
En fem, en sexstjärnig räddning till vänster.
Jösses.

Sen går vi till fikat.

PAUS
I pausen avhandlas i vanlig ordning väsentligheter och viktiga saker.

^{I väntan på andra halvlek}

HALVLEK TVÅ.
Säsongen sista fyrtiofem minuter ligger på nyspolad is.
Femtonde februari och sista matchen.
Lite vemod sköljer över mig.
Å andra sidan har de senaste säsongerna avslutats med nedtuggade naglar och magsår i fasansfulla kvalmatcher så det kanske är bra att avsluta såhär.
Men nog fanken är det tidigt.
Den bästa tiden börjar ju nu.

Det viskas bland träden att det kanske kan bli någon träningsmatch mot OLS Uleåborg framöver så vi får vänta med att hänga undan bandystassen.

Hur som helst.
Denna andra halvlek rullar igång.

Skutskär missar en hörna.
En variant.

Igår gjorde Erik Nilsson 3-2 till Kalix efter 49:50.
Idag gör Niklas Sundqvist 4-2 till Kalix efter 49:18
Han bryter en vits framfart strax utanför sitt eget avbytarbås.
Sätter sikte mot fiendens bur.
Åker lite diagonalt mot höger och när han kommer strax utanför straffområdet vevar han iväg bollen.
Mot mål.
I mål.
Och kan där och då kalla sig Mr Hattrick.
Han får senare pris och medalj för sin insats.
Det får även den vitklädde #11 Samuel Wendt.
Ni vet han som gjorde tre igår.
Och han som gör tre även idag.

4-2.
Mycket tid kvar.
Anfallet efteråt får keeper Strömbäck Persson åter visa vad han kan.
En klassräddning i sann Buster-anda då han sträcker ut till höger.

#88 Erik Nilsson skjuter en tidzon utanför i vänsterinnerläge.

Kalix keeper räddar med ansiktsmasken och på returen missar #11 Wendt öppet mål.
Han ser inte helt nöjd ut över det då han åker därifrån.

Timmen passeras.
Skönspelet lyser med sin frånvaro.
Solen lyser med allt den kan.
Jag tycker det ser kontrollerat ut bland de unga röda.
Spelar lugnt utan stress trots att ledningen är skör.
Två mål i bandy är ingen säker ledning.
Då är tre bättre.

Sextioandra.
5-2.
#45 Emil Kattilavaara Enbom från nära håll.
Efter ett förarbete i världsklass av #90 Melvin Johansson.
Hur han tar sig igenom den täta vitgröna skogen till vänster om målisen är en av de stora gåtorna framtidens vetenskapsmän kommer grunna på.
Snabba fötter, snabb klubba och inställt sikte.
Men den åkningen.

Tre mål.
Trettio minuter.
Det börjar likna något.
Claes-Göran Hederström sjöng 1968 att de börjar likna kärlek banne mig.
Det här är större än så.

Sextioåtta.
5-3.
Ajdå.
Ett mönsteranfall med #9 Sundström, #92 Siirtola och så den där #11 Wendt.
Bollen på ett snöre.
Läckert, men i fel bur.

Sista kvarten tar vid.
De tillresta satsar framåt.
Har inget att förlora.
Två mål upp och de röda börjar se lite slitna ut.
Men uppgiften är svår.
De rödas vilja och glöd kan mätas i kubik.
Vi ska bara vinna detta !

Åttionde.
Ännu en reducering.
5-4.
Och ni vet ju vem.
#11 Wendt.
Det blir diskussioner om det målet.
Jag har ingen aning om vad som avhandlades men hela röda laget stod samlade runt domartrion.
Måhända var det bara det svenska skidlandslaget som diskuterades.
Ni vet de där som inte riktigt nådde fram till medalj.
Men hursomhelst.
Mål dömdes och nu blev det åter otäckt spännande.
Nu är det slut på naglar att bita.
Börjar närma mig knogarna nu.

Strax därpå får SIF ett mål bortdömt för offside.
Var nog rätt dömt för inte ett enda ord flög ur spelarna.

I åttiofjärde tar Kalix Time Out för att lugna ner det hela.
Skutskärs målman får en tjock rock och lite massage för att få upp lite värme då han ståt overksam under lång tid.
Ska den vila bli lika lyckosam som gårdagens?
Direkt då spelet satts igång får vi svaret.
Ja, det blev den.

6-4.
Ludvig Frohm.
Snabb som en vårvind tar han en retur på eget skott och fastställer slutresultatet

I sista andetaget hinner Alvin Strömbäck Persson med en blixtrande enhandsräddning strax under ribban och efterföljande hörna blir resultatlös.

Sen blåses det hela av.
Halvleken.
Matchen.
Säsongen.

För spelarna i Skutskär väntar nu en bussresa i så många mil och så många år innan hemmahamnen nås.
Åttiotre mil.
Sova en stund.
Jobb imorgon.
En bandyspelares vardag.
Sportens stora hjältar.

Jag kommer längre fram med en liten säsongssammanfattning vill här och nu passa på att tack alla för en riktigt rolig vinter.
Det har var ett rent nöje att följa dessa unga killar och deras utveckling i takt med tidens gång.
Det finns så mycket kunnande och spelglädje i laget så det sprakar om det.
Jag kan bara slå ihop mina händer och hoppas av hela min själ att ni alla fortsätter nästa vinter (och nästa, och nästa…).
Även tack till alla runt detta, och div3-laget, ni har bidragit till att jag känner att det blåser lite positiva vindar över oss nu.
Glada miner på spelare, ledare, funktionärer och föräldrar.

Tack till er alla.


^{När jag lämnar arenan för denna säsong}

// Sargis

NÄR JAG KLEV UPP i morse visade termometern svinkalla trettioen.
Trettioen.
Jag ägnade en tanke på bandyspelarna i Skutskär IF som förmodligen satt i en buss lyckligt ovetande vad som väntade dem när de nådde resans mål.
Blir det match överhuvudtaget?
Trevligt att åka buss och se alla träd, bensinmackar och det inte så vackra höga huset i Örnsköldsvik och sedan få vända hem utan att ägnat en enda minut av sitt liv för den vackraste sporten av dem alla.
Å andra sidan är det ju alltid lika trevligt i Kalix så det är ju väl värt att stanna kvar till kylan släpper, någon gång i maj kanske.

Termometern var på lika gott humör som februarisolen och följde med i de värmande strålarna, de griskalla trettioen steg till tjugoen.
Klart för match.
I en buss någonstans längs E4 hördes ett unisont hurrande.
Full gas chaffis!
Vi ska ju till Kalix!

När jag sedan anlände till arenan visade den upp sig från sin bästa sida.
Det här med utebandy ändå.
Det må vara lite kallt, men att se nyspolad is gnistra mot den blå himlen och vita snön…..
….O-slag-bart.
Måhända låter jag inte lika positiv den dagen vi har snöstorm eller, gud förbjude, hällregn.
Då är det kanske inte lika vackert.

Jag gick ett varv runt isen och trivdes.
Och hemma var garderoben tömd ända in på den stackars mal som tagit sin vintervila där.

^{Det är inte så dumt med utomhushall}

SIF:s #21 var först ut på isen, en spelsugen sjuttonåring vid namn Frank Nybäck.
Det skulle visa sig att han var ett riktigt kvicksilver.
Snabb och lurig.
Jag gillade honom.
Så blev då klockan 14:00 och det blev dags för avslag.
Idag hade Skutskär hemmaplansfördel.
Imorgon Kalix.

HALVLEK ETT
DEN SJUTTONÅRIGE NYBÄCK fick sin belöning lön för att han var först ut och fick den stora äran att sätta igång matchen med ett avslag.
Matchen igång.
Div2 Nord.
Skutskär femma.
Kalix sexa.
En oviss kamp ligger framför oss.

En och halv minut har gått då hemmalaget SIF får matchens första hörna.
Den går bom.
Det går tre snabba minuter.
Sportradion bryter musiken och spelar måljingeln.
1-0 och målskytten heter Samuel Wendt.
Lite tunna protester från det rödklädda bortalaget om offside, men domare Hyvärinen var säker och de tunna protesterna lade sig direkt.

Det skulle bli mer av den där Wendt.

Minut sex och högerhörna för SIF.
Vit tröja.
Gnistrande vit snö bakom hörnläggaren.
Tur han hade gröna byxor annars hade ingen sett honom.
Hörnan gick bom.

Minuten senare gör den där Samuel Wendt 2-0.
Och det känns lite kyligare.
Sju minuter, 2-0 och total dominans av laget från massabrukets fot.

Ett tag senare begär Kalix ledare Time Out.
Jag förstår dem.
Det ser väldigt lojt och oengagerat ut bland spelarna.
Det behövs lite uppiggande ord från de styrande.
Lite nya direktiv och idéer.

Det blev en bra vila.
De röda skärpte till sig och vi såg lite mer fart och glöd.
Kul att se.

Enstaka minuter efter Time Out-en faller reduceringen.
#10 Oskar Rönnqvist tråcklar sig igenom en skog av vitt och grönt.
Från nära håll viftar han iväg bollen, målmannen är nära att rädda med bollen rullar över hans benskydd och i nät.
2-1.

Vi ser de rödas försvarsspel där man nu hjälper varandra och inte bara tittar på boll.
Vi ser ett anfallsspel som är nära resultat några gånger.

Khrapenkovs skott i tjugofjärde går som en sprakande projektil genom kylan men målman #25 Albin Westh kan pusta ut då han ser projektilen passera strax utanför hans vänstra kryss.

Jämnt och spännande.

Knappa halvtimmen då vit #92 Johannes Siirtola gör en magnifik nedtaging på en lång passning och kommer fri med Kalix, mycket duktige, målis Olle Risén.
Denne Risén räddar fenomenalt och 92:an ser uppgiven ut men ger målisen i svart en liten klapp på axeln.

Jag funderar en stund på målman Olle Risén.
Jag tycker han har tagit många steg i sin kunskap om målvaktens ABC.
Idag gör han en briljant insats och i min lilla tankevärld har vi en blivande stormålvakt.
Kul att se.

Tempot höjs en smula.
Intensivare kamp.
Och helt jämnt.

Trettiofyra minuter gångna.
Kalix får en hörna från landets nordligaste punkt inom bandysport.
Från höger.
Skott kommer.
Det blir retur, en till retur, lite klubbviftande, en till retur och…
…mål.
Det är kvitterat.
2-2.
Målskytten heter Nils Johansson.
Han har tröja #25.

^{Landets nordligaste punkt inom bandy}

Kampen går vidare.
De vita försöker anförda av #9 Alexander Sundström, #92 Johannes Siirtola och yrvädret #21 Frank Nyback.
Men de chanser de skapar tar målman Risén hand om.
I det röda laget pumpar Anton Khrapenkov oavbrutet vidare, # 99 Niklas Sundqvist är också drivande, men även många av de unga tar för sig riktigt bra.

Någon minut innan paus glider en herre i vitt genom den perfekt utlagda sargen nedanför läktaren, tre-fyra delar blir i röra.
Den stackars hårt arbetande sargvakten Tage får skyndsamt pila iväg och räta upp haveriet.
Händelsen kommer i efterhand anmälas till Svenska Sargvaktsförbundet för granskning.

Sekunder innan paus har Kalix ett bländande anfall iscensatt av Anton K men passningsmottagare Erik Nilsson skjuter i burgaveln.
Tyvärr på utsidan av gaveln

PAUS
Uppe i fikarummet syns många röda kinder och näsor kliva in för kaffe och godsaker.
För att diskutera spelare från förr och händelser på gamla tiders bandyisar.
Många historier.

HALVLEK TVÅ

^{Denna bur ska Olle Risén nu vakta}

DET GÅR FEM minuter.
Kalix Bandy har vänt.
Sätter sig i förarsätet.
2-3.
#88 Erik Nilsson.

Fyra minuter senare.
SIF får en vänsterhörna.
Den blir inte bra.
Kalix startar anfall.
Eller tänker i alla fall.
En olycklig felpassning ställer en lite förvånad herre i vitt helt fri med Risén i målet.
Men han tackar för bjudningen och lägger in kvitteringen.
Vem det var?
Jodå.
#11 Samuel Wendt.

Jag minns fotbollsspelaren i IFK Norrköping och svenska landslaget i VM 1978.
Benny Wendt.

Den unge 21 Nybäck försöker, utan framgång.
Kalix är nära då Erik Nilsson skjuter.

Några hörnor hit, dit och hit igen.
Samtliga går bom.

En liten fågel flyger förbi min plats.
Hoppas den klätt sig ordentligt.

Anton och SIF:s Alexander Sundström skrattar tillsammans efter en hård och tilltrasslad situation nedanför mig och den lilla pippin.

Jag kommer på mig själv att stå och bara njuta av det här med kallbandy.
Ljudet av skridskoskär mot stenhård is.
Klubbor som träffar bollen.
Frusna ord genom vältäckta ansikten.
Ord som glider iväg och fryser sönder i små bokstäver innan de nått sin adress.
Det är ljuv musik för våra öron.
Och så synen vi ser.
En i det närmaste religiös upplevelse.

Sjuttiotredje och matchens första, och enda, utvisning.
Den drabbar Kalix.

Dubbelhörna Kalix.
Man ser inte dubbelhörna ofta nuförtiden.
Bom.
Bom.

SIF har ett hörnskott som räddas av en röd strumpa på mållinjen.

Spänningen är tät.

Åttiosju.
Anton skjuter strax över.
Publikens ooooo hörs över bygden.
Ja, kanske inte över hela bygden.

Sen är det slut, över och förbi.

3-3 får vi väl kalla rättvist.
Och med tanke på de frånvarande spelarna i Kalix innan Time Out-en i elfte minuten så får vi känna oss nöjda.

Ny match imorgon.

Då är ni där.
Kyla går att klä sig mot.
Och ni behöver inget myggmedel.

// Sargis

DE HADE KOMMIT över länsgränsen.
De hade trettiofem mil i ryggen och i baken.
De stod redo för match i div2 Norra när alla gökar i landets gökur förkunnat att klockan äro 13.
Koko.

Umedalen IF.
Stärkta av vinsten hemma mot Kalix för nån vecka sedan där de avgjorde i slutsekunderna tänkte de sig nog två nya poäng.
Ta upp kampen i toppen av tabellen där Broberg och Selånger ligger före.
Så blev det icke.
Kanske även fyllda av revanschlust efter förlusten med 5-2 mot Nyborgs SK i den svartvita tiden (1965)

”^{Jola” Bergström ligger och jublar efter ett mål i matchen mo Umedalen.
NSK vann och biljetten till kvalet mot Allsvenskan var fixad}

Dagens match då.
I bistra januarieftermiddagen.
Den allra sista eftermiddagen i detta januari där vi inte behövt varken solskyddsmedel eller myggnät.
När jag tog mig upp till arenan visade termometern -21.
Det är vinter.
Och för oss i publiken ganska skönt bandyväder.

I denna tjugoengradiga kyla klev jag in på arenan och fick direkt se en rätt trevlig syn.
Vid herrarnas omklädningsrum stod en bil jag känner igen.
En svart.
En svart bil tillhörande en spelare vi vant oss sen tiden för Griskriget på ön San Juan.
En spelare vi sett i tröja #17.
En stund senare klev han in på isen.
Johan Sundquist.
Första matchen sedan nionde mars 2025.
Han har sedan dess spelat (och kommer fortsätta) spela innebandy med Kalix IBK men också deltagit i bandyns träningar då tillfällen getts.
Kul att se att bandyhjärtat tickar vidare.
Han sade efter matchen att det kändes ringrostigt.
Tack Johan.
Hoppas vi ser dig igen.

^{#17 och en domare}

Och innan avslag genomfördes en tyst minut för hela Kalix vän ”Robban”.
En fin och värdig tystnad för denne glädjespridare som älskade all idrott och att få träffa och prata med alla han mötte.
Han är saknad av oss alla.

HALVLEK ETT
Så koko-ade göken att tiden var inne.
Trots att vi är ute.
Domare Hyvärinen från Haparanda trudeluttar en signal och bollen  sätts i rullning.

I minut tre får Umedalen matchens första hörna.
Från det hörn som är hela aktiva bandysveriges nordligaste punkt.
Hörnet upp mot grillkåtan.
Ett hundrafyrtionio mil norr om det södra hörnet på Lugnevi i Ronneby som ska vara den sydligaste punkten.
Ifall ni legat vaken och funderat.
Hörnan går bom.
Ifall ni funderade.

Matchen går vidare.
Anfallet efter skriver jag må….inte mål.
En röd spelare rundar målmannen i lila skjorta men lägger bolluslingen i stolpen.
Returen spelas undan.

I den sjätte minuten får så Kalix en hörna.
Från vår arenas sydligaste punkt.
Från hörnet där ismaskinerna glider in.
Från höger.
Skottet är inte det hårdaste skott jag sett.
Inte heller det näst hårdaste.
Gällande den kategorin kommer skottet långt ner i tabellen.
Men.
Det blir mål.
Välplacerat i liten öppning i den vita muren.
1-0.
#6 Vilmer Henriksson.

Bra start.
Och det blir än bättre.
Fyra minuter senare.
#90 Melvin Johansson.
Hade nu någon av tidningarna bevakat matchen hade rubriken glänst ”Drömmål”.
På egen hand skickar han ut flertalet vit- och svartklädda umebor kors och tvärs och kors igen ut över grannskapet innan han rundar keepern och lägger in 2-0.
Ett vackert mål.
Mycket vackert.

Umedalens målman Alex Takalo är för övrigt utflyttad från Haparanda och hade två supportrar (föräldrar?) på plats.

2-0 efter tio.
Resultattavlan förstärker den vackra omgivningen runt arenan.
Som en saga.

Kalix målis heter Olle Risén och var femstjärnig idag.
Knappa kvarten avverkad då han briljerar med kobrasnabb vänsternäve uppe i krysset.
Bollen till hörna och på hörnskottet visar han än en gång att han bemästrar det här med burväkteri alldeles galant.

Matchen är jämn och rätt trevlig.
Omgivning vit och vädret ljuvligt.
Känns rätt gemytligt där jag står.

Tjugo minuter då även gästerna träffar stolpen.
På ett hörnskott av #18 William Lantz Andersson.

Tjugotre.
Mååå….inte mål.
Nä du domar´n, man dömer inte bort ett mål för Kalix.
Inte.
Oavsett.
Men det var nog rätt dömt.

Två minuter senare går det inte döma bort ett hemmamål.
3-0.
#7 Anton Khrapenkov rinner som porlande vårbäck längs vänsterkanten igenom det vita försvaret och serverar #90 Melvin Johansson i vänsterinnerläge.
Johansson nyper till och målmannen sprattlar förgäves.

Trettiotre.
Den där resultattavlan blir allt vackrare.
4-0.
#99 Niklas Sundqvist.
Ett fint mål på egen hand.

Hemmalaget börjar kännas säkra nu.
4-0 och läget är lugnt.
Anförda av den mycket duktige #11 Christoffer Nyström försöker gästerna få till något hot.
Men icke.
Förvisso skapar de lite för många hörnor men så länge den röda muren är intakt så må det väl gå an.
Och längst bak står han ju där.
Målman Risén.

Fyrtio.
Kaffedoften ringlar sig ner från klubbrummet och in min rödfrusna näsa.
En doft av värme.

I mina drömmar om kaffe gör så Umedalen 4-1.
Ett frislag strax utanför straffområdet flippas in framför mål där #11 Nyström kan peta in reduceringen.

I anfallet efteråt blir det 5-1.
Återigen en porlande vårbäck längs sargen med inspel framför mål.
Denna gång heter målskytten.
#25 Nils Johansson.

Och sen går mina drömmar i uppfyllelse.
Kaffe.
Och kaka.

PAUS
Med koppen i vänsternäven tänker jag tillbaka på den stund under halvleken då två polismän anlände till arenan och ställde sig vid Kalix avbytarbänk.
De var nog bara ute för en pratstund med sin kollega Rönnqvist men jag funderar på alla de idrottsliga evenemang där det går åt stora massor av poliser.
Jag blir bara så trött på det.
Varför bete sig som djur (inte ens det i vissa fall) när vi ska se härlig idrott?
På vår arena är vi definitivt inga våldsverkare och publiken får klä sig i vilka lags färger de vill.
Det får man inte på hockey i Umeå då blir man hånad, häcklad och utbuad även fast man har små barn i sällskapet och en tröja som inte hade någon som helst anknytning till lagen på isen.
Kvinnan i fråga skrev om händelsen och stormen nådde orkanstyrka på de sociala medierna.
Mot kvinnan.
Inte mot pöbeln som skämde ut sig.
Nä, det var hennes fel som kom i ”fel” klädsel.
Man blir bekymrad.

Bekymren går över och jag traskar ut i eftermiddagen nöjd och belåten efter den goda hembakta skapelsen jag just tuggat i mig.

Dags så för HALVLEK TVÅ
Med 5-1 på tavlan.
Och vi hör att våra damer är på god väg mot final i finska ligan.
Det värmer mitt bandyhjärta lite extra.
Efter matchen får vi även höra att det blir final.
Final i Finland.
Hyvä.

Vi hinner sju händelselösa minuter in i denna andra halvlek.
Speakern förkunnar.
– Kalix tilldöms straff.
Och han som senare får stadens nycklar som bäste hemmaspelare är säkerheten själv på denna straff.
Rätt upp i målmannen från Happis högra kryss.
6-1.
#14 Malte Bjerner.

En stund senare får domaren blåsa av spelet då det är två bollar på isen.
Blir lite jobbigt att hålla rätt på händelserna då.

Och i femtioåttonde får speakern än en gång förkunna.
– Kalix tilldöms straff.
Man brukar ju säga att den som blivit fälld inte ska slå straffen.
Nu blev #88 Erik Nilsson både fälld och målskytt.
7-1.
Otagbart till vänster.

Det blir en smula avslaget en stund.
Alla anar, tror och vet var poängen kommer landa.
Men all heder till västerbottningarna, de fortsätter försöka och tar inte till några som helst tilltag även fast poliserna för länge sedan lämnat arenan.
Bara ärliga tag.
Fint att se.

Sextiofem.
Gästernas #20 Noah Sved anar framgång då han närmar sig Risén i hemmaburen.
Men han hade inte räknat med Kalix två rutinerade herrar i mittförsvaret, de bryter allt i dess väg.
Herrarna heter #2 Englund och #87 Persson.
En resolut brytning och bollen hamnar hos vår högerhalv Niklas Sundqvist.
Ett andetag senare har han åkte igenom det vita försvaret och vevat in 8-1.
Åtta.
Ett.
Nyp mig i armen.

^{Utomhusbandy och 6-1 på tavlan. Fint det}

De vita skapar en del hörnor, femton till slut.
Reducerar på en av dem i sextioåttonde.
Den tolfte.
Från vänster.
Förste skytt i ledet.
#16 Wilhelm Norberg.
8-2
Och en kopia två minuter senare.
Samma håll, samme skytt.
8-3.

Kalix begär genast Time Out då det sett lite oinspirerat ut senaste tiden.

Vilket ger omedelbar effekt.
9-3.
#14 Malte Bjerner.
Leta fram Kurt Hamrin i fotbolls-VM 1958, lägg karbonpapper och du har Maltes uppvisning framför dig.

9-4 i åttioförsta.
#20Noah Sved.

Olle Risén räddar en straff i åttiotredje.

9-5 i åttiosjätte av samme Noah Sved.

SLUT
Sen är det över, förbi och slut.
En ganska trevlig div2-match med många fina individuella prestationer och ärliga tag.
Mina tår är frusna bortom all räddning, de är de å andra sidan alltid under vintern.
Det är som vanligt väldigt fint med bandy.

Div3-matchen mellan samma lag såg jag ej.
3-2 till Umedalen.

I mörka kalla januarikvällen åker Umedalen IF:s bägge lag längs E4 förbi avfarten till Sör´n, Siknäskorsningen, Rosvik, länsgränsen, OK på Solbacken, Istermyrliden och Dalkarlså innan hemmahamn i Joel och Tyras Umeå är nådd.

De har med sig två poäng.
I skrivande stund är graderna utanför mitt fönster -23.
Och damerna är klara för finsk final.

Heja bandy!

// Sargis

^{Det norra hörnet.
Längre norrut på en bandyarena i vårt land kommer man inte}












 

NÄR JAG LITE SENARE under denna bistra lördagseftermiddag i 2026 års första tid går in på Coop vandra folk omkring bland mjölktetror, falukorv och konservburkar utan att ha en enda aning om vad de just har missat.
En härlig bandymatch med en måne full som svensexa, bister kyla och delad poäng.

Vi tar det ifrån början.
Finska ligan på besök i Kalix.
Tre lag.
Tre matcher.
Sudet, Akilles och KBK (Kalix, Botnia, Kampparit).

Jag missade de två första matcherna men vid den tredje stod jag på min sedvanliga plats.
KBK, som föll tidigare under förmiddagen mot Akilles med 4-1, och Sudet som också blev lottlösa mot Akilles, 6-0 i baken för damerna från Borgå, ska göra upp de poäng som ligger i potten.
I vinterkyla.

Alltmedan det snöar och stormar runt om i landet tog Kung Bore plats i våra nejder.
När jag kom upp till vår arena visade Opelns termometer -22.
Å huu vad kallt tänker ni.
Inte alls.
Riktigt friskt.
Och när arenan visar upp sig från sin bästa sida så får det vara det dubbla antalet grader, då hänförelsen över det man ser värmer upp den mest bottenfrusne.
Fullmåne över nyspolad is med snöfylld omgivning.
En så nära religiös upplevelse man kan komma.

^Halleluja

Nog om detta.
Klockorna ringer, göken tittar ut från sitt näste i väggklockans inre att tiden är 15:00 och därmed inne.
Det är dags.
Det tycker även domarduon och blåser en signal i samklang och matchen tar fart.

Halvlek ett
KBK gör avslag och två minuter senare får Sudet sin, och matchens, första hörna.
Från höger.
Och de grå vargarna får yla av glädje mot fullmånen.
Sudet betyder vargar och tröjfärgen är gråvit nånting.
0-1 på tavlan.
Målskytt #11 Fei Ikonen.
En mycket bra bandyspelare som också får pris som bästa spelare i Sudet.
Ett klokt val.
Vem som får i hemmalaget återkommer jag till.

I minut sju får KBK sin första hörna.
Den lägger vi under fliken ”M” som i misslyckad.
Två minuter senare är kvitteringen nära men Sudets keeper Varpu Koppelomäki är vaken och följsam så  läget rinner ut i mörkret bakom henne.
Minuten efteråt är det ännu närmare då bollen rullar ensam och övergiven mot det tomma målet.
Då.
Då dyker ett klubblad upp och vispar undan bollen då den precis ska rulla över mållinjen.
Ack och ve.

Och givetvis.
Direkt på det.
0-2.
Lite lättvindigt glider en varg igenom och lägger in lagets andra mål.
Här är vi lite oense Bandygrytan och jag.
Jag har krafsat ned #22 Iida Heija som målskytt.
I Grytan är #33 Kukka-Maria Vesalehto målskytt och min #22 passningsläggare.
Nåväl, vem än det månde vara så är ställningen 0-2.
Ett resultat som jag, med rödvita glasögon ,inte tycker speglar matchbilden rättvist.
Det är helt jämnt och de röda har haft minst lika mycket av spelet som de gråvita.
En fin match.
I vacker omgivning.
Synd bara att folket som jag senare såg på Coop inte var på plats.
Nåja, de får skylla sig själva.

^{Fullmåne över en is}

Tvillingarna Strömberg är tillbaka i bandysporten efter sommarens barnafödande.
Det är kul.

Kampen är spännande.
Den där pristagaren #11 Fei Ikonen och hennes kamrat #14 Jessica Kietäväinen är två damer som sätter fart på Sudets anfallsvågor.
De kommer i god fart och sätter både myror och andra småkryp i huvudet på det röda försvaret.
Men.
Längst bak i den röda muren ser vi eftermiddagens gigant.
Planens i särklass bästa spelare.
I  tröja #27.
Ada Olsson.
General i försvaret.
Vi minns bl.a hennes magiska långa klubba som vid ett par tillfällen bröt målsäkra fienders framfart.
Dessutom inte rädd att ta lite offensiva färder.
Hon är den som får pris som bästa röd.

Trettiotredje.
Reducerat.
Äntligen.
Snabb som en tonårsförälskelse tar hon sig igenom Sudets barrikader och ensam med målisen gör hon inget misstag.
#17 Linnea Tulkki.
1-2.

Jag får senare höra att hon är från Kemi, knappt tio mil från Kalix.
Jag hoppas hon får ett lockande telefonsamtal efter denna säsong.
Tio mil är ju ingen sträcka att pendla.

Efter trettiofem minuter är det så rast, vila och kaffe med godsaker.

NÄR SEDAN ANDRA HALVLEK blåses igång gör domarna ett grovt misstag.
Man blåser inte igång spelet förrän en till nästan orörlighet påpälsad gammal uv som dessutom är fullproppad med fikarummets alla läckerheter står på sin plats.
Det måste två gamla rutinerade domare veta.
Nu missade jag ju halvlekens första skälvande trettio sekunder.
Var kan jag anmäla.

Men jag stod på plats när kvitteringen kom.
Klockan visade trettiosjunde minuten.
#14 i KBK Jenna Kastevaara avslutar och Sudets målis gör en fenomenal enhandsräddning.
Tyvärr för henne så hinner den där #17 från Kemi först på returen.
2-2.
Linnea Tulkki.
Har man rödvit tröja #17 vet man hur man gör mål.

Fem minuter senare återtar vargflocken ledningen.
Återigen på hörna.
Två mål på tre hörnor är ett godkänt facit.
2-3.
#11 Fei Ikonen.

Och nu tycker jag de gråvita vargarna har ett litet grepp om händelserna under månens sken.
De håller den bistra eftermiddagen i sina käftar.
Skapar en del farligheter men hemmamålisen Linnéa Persson är med på noterna.

Det är spännande nu.
Jag slit mellan hopp och förtvivlan.
Precis som det ska vara i sportens värld.
Idrott utan spänning är inte idrott på riktigt.
Det ska kramas åt kring nervsystemet.

Hemmalaget får en bjudhörna efter en dryg timmes spel.
Den läggs från vänster.
Från hörnet nedanför entrén.
Signalen skär genom den kalla luften.
Det blir lite misslyckade försök hit, dit och hit igen.
Till slut hamnar det cerisea nystanet hos #5 Pipsa Maaranen.
Som får till en bra träff upp i målvaktens vänstra kryss.
Ett vackert mål.
3-3.
Och målskytten Maaranen är glad som ett barnkalas och efter matchen får hon bollen överlämnad av domaren.
Måhända var det hennes allra första mål.
Kul.

Efter målet får de rödklädda vittring på mer.
De lägger till en extra växel.
Går för vinst.
Det är nära.
Men inte mer än nära.
Det blir 3-3.

Jag är nöjd med vad jag upplevt då jag traskar ut till parkeringen där min Opel väntar.
Termometern visar fortfarande -22.
Och vi ser inte enda mygg.


^{Det ÄR fint med bandy, håll med om det folk och fä}

// Sargis

Till näst sist bara.
2026 års första mål på arenan i Kalix kom i matchen KBK-Akilles tidigare under förmiddagen och gjordes av Akilles Marta Niemi tjugotvå minuter in i matchen.
En merit att bära med sig.

Till allra sist.

^{Ett fint lag}

VINTERSOLSTÅNDET
En dag då skymningen faller innan gryningen är klar.
Det mörknar strax innan det ljusnar.
Tomas har namnsdag och en gång i tidens gång räknades denna dag som starten till julefriden och var fram till 1772 en helgdag.
Man kan undra varför den togs bort.
Mer helgdagar till folket.
Nu inföll ju denna en söndag så arbetsgivare runt om i landet hörs pusta ut.

Och denna söndag bjöds vi på fin div2-bandy i förhållanden som folk kommer tala i tungor om under lång tid framöver, oavsett det är helgdag eller inte..
Ingen dimma.
Ingen snö.
Ingen vind.
Bara tre grader under noll.
Och bakom läktaren förvandlades himlavalvet från blålila till svart.
Magi.

När jag med spänstiga steg (nåja) kliver in på arenan möts jag av Neil Diamonds ”Sweet Caroline” och för en stund tror jag att jag hamnat på Wembley.
Men vad är den arenan mot en nyspolad bandyarena i Kalix?

^{Vad är Wembley?}

Hinner med ett litet samtal med en av ledarna i Selånger.
Så befriande att höra någon som inte tycker sextio mil i en buss är nåt att sucka över.
Inte ett ljud om monsterresa.
– Äh, jag kliver in i bussen här och ut hemma. Jag har gjort denna resa många gånger och har absolut inget emot den.
De beräknades vara hemma vid 01-tiden ungefär cirka på en höft.

MATCHEN.
Idag är Selånger hemmalag.
Hemmaplansfördel.
Det hjälpte inte deras div3-lag som tidigare under förmiddagen föll mot bortalaget Kalix med stora 5-0.
Men nu ska föreningens div2-lag återupprätta Sundsvalls heder.

Halvlek ett

Trevande inledning.
Lite spänna ögonen i motståndaren och rubba hans tankar om framgång.

-Minut sju har bortalaget i röda tröjor en dubbelchans men bollen rullar ut till ingenting.
-Minut åtta får Kalix matchens första hörna, bollen rullar ut till ingenting.

Matchen har tagit lite fart.
Tycker de unga i Kalix visar gott mod.
De vill framåt.
Kanske ibland lite för mycket då det kan bli lite väl öppna korridorer i försvaret.
Men jag tycker det är kul att se dem.
Hellre friskt vågat än fegspel.

Nu följer fyra ondskefulla minuter för oss rödvita.
– Minuten elva.
1-0 till hemmalaget SSK.
Kalix målis Olle Risén gör en fin räddning men ramlar olyckligt nog rätt på bladet tillhörande blå #18 Sixten Humlesjö.
Apropå humle så ska, enligt tradition, julölen avsmakas just idag.

– Minuten tretton.
2-0 .
#22 Niklas Blomqvist, helt fri med Risén gör han inget misstag.

Och kallduschen vrids på max.
Isande kyla sköljer över oss.
– Minuten femton.
3-0.
Lite för enkelt får #16 Gabriel Lindersson ta sig fram längs kortlinjen från höger och koma in framför mål där enkelt rullar in bollen.

Kalldusch.
Motlut.
Men det är mycket tid kvar.
Och vi minns Leif Boorks ”Det svåraste som finns är att led med 3-0”.

Hemmalaget i mörkblått backar hem en smula.
Behöver inte gå med full kraft framåt.
De samlar ihop sig och är täta som betongen i Sundsvallsbron.
Massivt.

Spelande tränaren Mats Rönnqvist begär Time Out för att rätta till saker han, från sin plats som libero, ser fallerar.

^{Nya streck måste ritas, åkvägar måste ledas om}

Halvtimmen avklarad och spelet har jämnat ut sig.
Dock står de bägge planhalvornas sista tredjedelar i det närmaste orörda.
Det skapas inte många hot av allvarlig karaktär.
Förutom två röda hörnor som bägge räddas av de där massiva betongpelarna.
Publikmassorna ropar – Nnneeiijj och -Oooooh

Trettiofjärde.
SSK får ett frislag lite till vänster strax utanför straffområdet.
Tyvärr är den röda muren lika gles som ett bankkonto strax innan jul.
En peng här, en peng där, en spelare här, en där.
Och skottet går givetvis igenom.
4-0.
Och han som får rubrikerna heter Carl Sandin.
Motlutet ökar.

Och än värre i fyrtioförsta.
5-0.
5-0.
Siffrorna på tavlan skär djupa sår i mina ögon.
Måhända leder SSK rättvist, men 5-0!?
Nä, nej och nix.
Målskytten bryr sig föga.
Målskytten heter Erik Öckerstedt
Och målet han gjorde kom till efter en liten sunds viftande framför Risén i buren.
Många klubbor på liten yta.
Många klubbor som viftar, skridskor så långt jag ser….

Två hörnor som är ett andetag från framgång för Kalix senare går jag med spänstiga steg (nåja) mot hägrande fikabord.

Paus
De måste ha saffranskladdkaka, de måste ha saffrans…de hade saffranskladdkaka.
Med grädde.
Vi funderar bland smulor och kaffespill hur de röda ska kunna vända på detta.
Ska de orka repa mod?
Hur man nu repar mod kan man ju undra.

Halvlek två.

^{Målman Wilsson är redo för andra halvlek}

Tio minuter in i halvleken börjar jag tro att onda makter lurar någonstans.
Tre röda hörnor som alla är nära, nära ,nära.

Runt timmen noterar jag i min bok att SSK har full koll på händelserna och låter bortalaget föra boll.
Föra boll och köra fast i den mörkblåa säcken.
Men det är underbar eftermiddag denna årets mörkaste dag.

Lasse Åberg sade en gång – Bättre tända ett ljus än att förbanna mörkret.
Och i minuten sextiotre tänds ett ljus i mörkret.

Anton Khrapenkov gör en av sina många åkturer mot motståndets område.
Denna gång kommer han in i detta område.
Där han bryskt vräks omkull av illvilliga lymlar och domare Sebastian Norgren-Lehto kan inte göra annat än blåsa för straffslag.
#88 Erik Nilsson är säker då han dundra in straffen till vänster om målmannen Magnus Wilsson.
5-1.
Lite, men bara lite, mindre skärande syn från resultattavlans röda siffror bakom Kalix keeper.

Kalix får ännu en hörna.
Tvåsiffrigt nu.
Och ännu ett skott som fastnar i den täta muren.
En mur tät som Hadrianus mur i norra England.
En mur som började byggas år 122 och är en fyra och en halv meter hög mur och går från kust till kust mellan Solway Firth i väster och Tynemouth i öster.
De blåklädda från Sundsvall nöjer sig med en tät mur från målburens ens stolpe till den andra.
Själv morrar jag över att ingen hörna slinker igenom.
Det skulle bli ändring på det.

Men först gör Anton Khrapenkov en tjusig uppvisning lång nere vid kortlinjen till vänster om fiendens bur.
Snirklar och vrider innan han skickar in en passning till straffskytten #88 Erik Nilsson.
5-2.
Klockan är sjuttio.

Kalix har vittring.
Kalix börjar tro.
Och även en man på sin sedvanliga plats på damernas trappa.

Nu är klockan sjuttiotvå.
Och nu!
På elfte försöket.
En liten, liten lucka i Hadrianus mur.
Och den prickar #88 Erik Nilsson.
Tre mål.
Hattrick.
Jag funderar på att kasta in min svarta snygga luva från ”Bissen Brainwalk” men besinnar mig.

Och banne mig.
Sjuttiofyra.
Jag brukar skriva att han har landets vackraste skridskoåkning.
Kalix Bandys #99 Niklas Sundqvist.
Nu tar han fart en bit in från sargen nedanför läktaren.
Tar sig hela vägen fram till strax utanför straffområdet.
Då skjuter han.
Rätt upp i taket bakom Wilsson i gult.
Resolut.
Distinkt.
Otagbart.

Strax efter får vi se en snygg genomåkning av en blåklädd.
I full fart får han ett felskär, hoppar över sargen och lyckas ta sig mellan Kalix ledare och avbytare utan att tappa fart.
Ett konststycke.

Domaren snubblar och river ut sargen och sätter sargvakterna i arbete.
Som att de inte hade nog mycket att göra.
Ett hårt arbetande team där nedanför läktaren.

Nu hägrar poäng för vårat gäng.
Framåt kamrater.
Rösterna i försvarande SSK börjar gå upp i klasser som Bee Gees.
Oroligt i lägret.
Det som nyss verkade lugnt är nu påfrestande för dem.

Kalix får några hörnor.
Det ryker och glöder under min luva.
Hur mycket missflyt kan man ha i hörnskytte.

^{Nix, inte denna gång heller}

Och så givetvis.
När domaren tar luft för att blåsa av matchen.
6-4.
Alla, varenda en, hela Sundsvall ropar i kör åt den ensamåkande #10 Simon Ehrström att han ska HÅLLA I BOLLEN!, inte ge sig av på en dumdristig soloåkning.
Den gode Ehrström, för övrigt en mycket kunnig bandysportutövare, struntar i ropen och åker iväg över isen och lägger in slutresultatet 6-4.

Lite osis för spelarna i rött.
Tycker de ändå visade att de inte på nåt sätt gett upp trots de där hemska 5-0 i paus.
Att man gav det en chans och var väldigt nära att lyckas.
Jag lyfter på luvan och tackar.

Slut
När jag lämnar arenan ser jag en spelare från allsvenska Tillbergas trupp glida in på isen med klubba och boll.
När vänder blicken ser jag en spelare ur allsvenska Djurgårdens trupp höja handen i en hälsning.
Emil Stock och Christian Frohm.
Två fina killar med mycket kunskap om bandy.
Lycka till i era matcher på annandagen!

Och när jag hundra meter senare sätter mig i bilen för hemfärd säger en röst i radion att klockan är 16:03 och att vi just nu passerar vintersolståndet.
Nu går vi mot ljuset.

^{Klockan är 16:03 pip.}


Jag vill också passa på att önska er alla en riktigt GOD JUL.
Ta hand om er och era nära och kära.

^{GOD JUL !}

// Sargis

SÅ KOM DAGEN.
Dagen då Kalix Bandy skickade in sitt manskap i den nordligaste av alla div2-serier i hela världen.
Kalixborna stannade av någon anledning hemma men vi som var där trivdes och hade det trevligt under de två timmarna som gick åt i den ljuvliga lördagseftermiddagen.

När jag och Opel svängde in på, den inte helt överfulla, parkeringen fyrtio minuter innan avslag visade termometern fyra minusgrader och utanför fönstret svepte en lätt dimma in över området.
Jag lommade in genom grindarna med ett fånigt leende över ansiktet och en tanke i mitt huvud – det är fantastiskt fint det här med bandy.

^{Bortom snöhögar och träd döljer sig en en scen i dimma}

Efter lite kunskapsutbyte med andra bandyvänner och en godkännande tumme till hon som frågade om musiken i högtalarna var bättre idag.
Ingen ”Dance monkey” denna gång, istället fullt tryck av Volbeat med ”Still counting” och Bon Jovis gamla ”Runaway” från tider då dagens rödklädda spelares föräldrar gick i lågstadiet.

Tidigare under förmiddagen hade bägge föreningarna gjort upp om poäng i världens nordligaste div3.
Där gick gästande Selånger segrande ur striden och siffrorna visade 3-2 till SSK.
Och nu är det då äntligen dags för div2-premiär.

Halvlek ett
Nu visade klockorna i landet visade 14:30 och en av de bägge domarna för dagen tutade klart för avgång.
I div2.
Nya lag.
Samma föreningar.
Kalix kapten Malte Bjerner satte igång spelet.
I dimman.
En minut senare får hemmalaget sin och matchens första hörna.
Den förpassar vi till kategorin missade hörnor.

#27 i Kalix är en ny figur.
Han heter Johan Holmqvist och gör sin första match i röd tröja.
Han är ny från Selånger.
Kul att se honom.
Välkommen till Kalix Johan!

Spelet rullar på i dimman som lättar en smula allt eftersom minuterna tickar iväg bort bakom läktaren och ut i evigheten.
Vi ser en jämn tillställning som inte bjuder på många målchanser.
Men de bägge lagen visar att man vill framåt.
Kalix försvarslinje under ledning av den inte lika unge Mats Rönnqvist bjuder inte sundsvallingarna på en enda centimeter.
Det är tätt i leden.

I minuten tjugofem står jag och noterar att de mörkblå (trodde först de var svarta) börjar ta över rodret lite mer.
Håller bollen i allt längre stunder.
Då.
Då hinner jag inte skriva färdigt förrän det blir mål.
Till Kalix.
I en tilltrasslad situation framför gulklädde Joel Östlin i  SSK-buren hamnar bollen hos #90 Melvin Johansson.
Sekretariatet får trycka fram 1-0 på tavlan bakom Olle Risén i kalixburen.

Den enda lilla dimma vi nu ser är från grillen som nyss tänts.
Där ska så småningom godsaker grillas till hungrig publik.

^{Grillos över en bandyarena}

I trettiofemte stannar spelet upp för en sund då spelare i olika tröjor och de två domarna har en djupare diskussion om hur saker och ting ska vara.
Eller kanske de diskuterar gårdagens avsnitt av ”På Spåret” där ett av lagen inte kände till den så vackra bandybollen.

Diskussionen var över efter en stund och spelet kunde återupptas.
Och tio minuter utan större händelser senare var det paus.

^{Bandybollar, inte cricket, inte landhockey, inte baseball, bandy!}

Apropå ”På Spåret”.
Lasse Winnerbäck och körens tolkning av ”O helga natt” fick gåshuden att nå nya dimensioner.
Nästan, men bara nästan, i klass med Erik Grönwalls version

Under pausen trivdes vi i ett trevligt julpyntat klubbrum där en saffranskladdkaka med en klick grädde satte smaklökarna i rullning.
Det fikat blir svårslaget i vinter.
Toppeluvan av till dig som bakat detta mästerverk.

När så smaklökarna satt sig på sin plats traskade vi ut i lördagseftermiddagen där nu dimman dragit in igen.
Envis rackare det där.
Dock inte av någon spelförstörande karaktär, bara ett litet tunt skikt.

^{Gästerna gör sig redo för andra halvlek}

Halvlek två.
Det hann gå trettio sekunder.
Knappt att jag hann förbereda penna och anteckningsbok förrän det rasslade i en målburs nät.
Tyvärr i buren bakom Risén i kalixburen.
1-1.
På ett inspel från högerkanten står #22 Nicklas Blomqvist obevakad framför målet och gör inget misstag.

Fem minuter senare är det nära igen för de mörkblå.

Och i femtiosjätte är det mål.
1-2.
Ett olyckligt bolltapp en bit ut på röd planhalva och två medelpadingar blir helt fria.
Målvakts-Olle räddar det första försöket men på returen har samme Blomqvist som tio minuter tidigare kvitterat så öppet mål att ingen av oss hade kunnat missa.
Eller, ja kanske..
Hursomhaver.
Matchen är vänd.
Och ingen av oss kan protestera mot det.
SSK har tagit över det hela med full kraft.
Kommer i hotande lägen gång efter gång.
Tre minuter senare.
Minut femtionio.
1-3.
På en hörna.
En hörna från det håll där en buss från Sundsvall står parkerad.
Från höger.
Mellan målvakt och mur.
#66 Erik Rex.

Nu börjar det kännas lite obehagligt.
Gästerna skapar.
Risén i buren är vaken.
Ett par, tre, några fina räddningar.

Jag ser blå #9.
En tanke slår mig nånstans ifrån.
Ingemar Aava.
Från Haparanda.
SSK:s bäste spelare genom tiderna.
Det var inte han, men av domarna är från gränsstaden.
Keijo Hyvärinen.

^{Nä, det var inte Aava}

I sjuttiotredje känns matchen avgjord.
1-4.
#10 Simon Ehrström efter lite flipperspel i efterdyningarna av en högerhörna.

SSK har ett järngrepp om tillställningen.
Ett järngrepp som näste haparandier hade gett tummen upp i förtjusning över.
Gamle store Tomas Johansson.

Kalix tar Time Out och det blir en uppryckning efter den.
Lite mer anfäkta och anamma.
Belöningen kommer i åttioförsta.
2-4.
En lång svepande passning av trotjänaren Niklas Sundqvist når efter lite studs och felstuds #88 Erik Nilsson som kan vispa in bollen.

Sedan händer inte mer.
All heder till våra röda hemmaspelare.
Som imorgon vid pass 14:00 är bortaspelare.

Då är jag där.
Och även ni som inte var idag.
Grabbarna är värd det.
De är riktigt, riktigt bra.

// Sargis

Och saffranskladdkaka.
Med grädde.
Herredumilde.

SÅ FICK DÅ ÄNTLIGEN våra unga grabbar spela match.
Efter två säsonger med träning efter träning efter träning och någon enstaka träningsmatch blev det denna helg premiär i hetluften.
En hetluft som heter div3 Nord.
Och det rivstartade direkt.
Ingen idé att ha en lugn inledning.

Dubbla matcher.
Lördag och söndag.
Bägge gångerna stod Härnösand på andra sidan mittlinjen.
Vässade till tänderna.
Redo att tugga i sig de unga i rött.
Dra hemåt i snöfallet med fyra friska pinnar med sig i bussen.
Det blev inte så.

Lördag.
I ljuvligt vinterväder.
Opelns termometer visade noll och inget i gradantal.
Ingen snö men lite gråfuktigt.
Absolut inget som störde så John Pohlman, Curry Melin och de övriga på SMHI får högt betyg.
Tyvärr stämplade de ut efter det skiftet och söndagen fick betydligt sämre förutsättningar.

^{Att kliva ur bilen på parkeringen en lördag i december}

Nåväl, denna lördag som för övrigt var Finlands självständighetsdag ( Hyvä itsenäisyyspäivä) ägnar vi bl.a en tanke till alla de finska vänner som vi sett i Kalix Bandy genom alla år.
Från Pauli Miettunen till idag då våra damer delar klubbmärke med två finska föreningar och spelar i landets serie.
Jag försökte mig på att skriva ner alla, en lång lista som jag ska återkomma med senare.

Men nog om detta.
Det var alltså Kalix Bandys framtid som hade sin premiär.
Och vilken premiär det blev.

Matchen går igång
Med en medelålder på arton år (trots en lite äldre Anton Khrapenkov med på isen) bjöd laget oss på en riktigt fin bandy.
Det började med ett baklängesmål redan i minuten fyra då Haik:s Alfred Skyttner blev säsongen 25/26 förste målskytt på vår arena.
Första målet sedan den andra mars då Unik:s Theo Eklund i den sjuttionde minuten reducerade Kalix ledning till 2-1.

Nu 0-1 på tavlan där urtavlan fortfarande visar tolv minuter i två, vilket den gjort sedan klockan för första gången i vår tideräkning var just 13:48 eller 01:48.
Hemmalaget trummar på och ställer till funderingar för de tillresta.
Skapar ett antal fina chanser men Haik:s målman är säker i sitt agerande.
Jag tycker mig känna igen honom på hans stil och kroppsbyggnad men nä det kan jag ju inte göra…..förrän lite senare då han drar upp ansiktsmasken på huvudet.
Är det inte…nä…jo, det är ju för bövelen vår gamle trotjänare Marcus ”Mogge” Lindgren.
Från en lugn hemmakväll till ett telefonsamtal om målvaktsbekymmer i Härnösand och en fråga om hjälp.
– Självklart, sa ”Mogge” och resan från andra sidan Höga Kusten-bron kunde starta.
Så agerar man om man brinner för sporten.
Hatten av.

I tjugotredje minuten får han dock kapitulera på ett fint avslut av Anton Khrapenkov.
1-1.
Vilket också var helt välförtjänt.

Sju minuter senare får vi se det som kan bli årets mål.
Anton igen.
Tar fart långt nere på egen planhalva.
Och i typisk Anton-stil lurar han ut den ene vitklädde ångermanlänning efter den andra på irrfärder i grannskapet.
Missing people hittar någon nere på området där en gång Rockfolket höll hov.
Jösses vilken uppsnurrning.

I pausen lite senare slår vi fast att butterbulla är förbaskat gott och förbaskat kladdigt.
Och att vårat lag visar goda kunskaper i bandysport och att målvakt Olle Risén inte har behövt svettas mycket under de inledande fyrtiofem.
Vilket däremot gästernas hemmamålvakt fått göra, en hel del att stå i för honom.

Andra halvlek rullar igång.
Vi hinner ta del av vinterns första utvisning, tyvärr en rödklädd syndare.

När första kvarten är avverkade noterar jag att gästerna verkar lite vassare nu.
De tar över kommandot allt tydligare.
Lite oroliga tankar drar förbi.

Två chanser till utökad ledning går om intet.

När så sista kvarten börjar så osar katten allt starkare.
En tidsfråga innan kvitteringen kommer.
Och den kommer direkt.
Minut sjuttiosex.
2-2: Gustav Vallin.
Luften och orken går ur de röda.
Åttioandra 2-3: Lancelot Lönnefors.
Åttiofemte 2-4: Henrik Viklund.
Nittionde 2-5: Han som inledde målskyttet, Alfred Skyttner.

Men vi är ändå en munter skara som traskar ut i lördagskvällen.
Bandyn är nu igång även hos oss och det unga laget gör en med beröm godkänd insats.

Söndag.

^{Let it snow, let it snow ,let it snow.}.

Andra advent och snöfall.
Det var väl lite onödigt.
Det var ju fint igår.

När jag under tidig förmiddag körde upp till arenan var samhället folktomt sånär som en man med hund och en bil som svängde höger vid Coop.
Men granen i rondellen vid Valhall var vacker i snöklädd skepnad.

Matchstart redan 10:00.
Det är hårt schema.
10:00.
Det snöar.
Om någon klagar?
Inte ett dugg.
Att vara arbetare vid pyramidens grund är en hård bransch.
Man kavlar upp ärmarna och utför sitt arbete med stolthet.

Snön fortsätter falla över arenan trots att matchstarten närmar sig.
Inte några ofantliga mängder men ändå tillräckligt.
Nu tillhör väl snöfall utomhusbandy så vi gillar läget och förbereder oss för match.
Då kommer chocken.
Som absolut inte hör hemma i bandyns högtalarsystem någonstans i landet.
Den vedervärdiga ”Dance monkeys” rullar ut genom snöfallet.
Det har aldrig, och kommer aldrig, spelas in en sämre låt än detta spektakel.
Det är sådant som kan förstöra en bandymatch.
Hu vale.

Idag är det Härnösand som har hemmaplan.
Men nog tusan liknar Högslätten vår arena.

Jag blir lite gladare i sinnet efter musikchocken då jag ser Robin Alamaa glida in på isen.
Robin som fick hela allsvenska säsongen ifjol spolierad av en knäskada på höstkanten.
Kul att se.

Matchen går igång.
Kalix har bytt målis sen igår.
Igår Olle Risén, idag Alwin Strömbäck Persson.
Hemmalaget Haik kör med samma ”Mogge” Lindgren som igår.
Tänk ändå att allt kan lösas med god vilja och bandyhjärta.
Hade inte Kalix och ”Mogge” kunnat hjälpa de strandsatta Härnösand som fått avboka alla sina tre (!) målisar inför resan hade matcherna inte kunna spelas.
Och vad hade hänt då?

Igår tog det tre minuter och fyrtiofyra sekunder innan de vitklädda gjorde matchens första mål.
Idag tog det fyra minuter och tio sekunder.
Träffbild på tjugosex sekunder.
Klart godkänt.
Idag gör Markus Norberg målet från nära håll efter inspelning från vänster.
1-0 på tavlan.
Och klockan är tolv minuter i två.

Knappt två minuter senare.
05:56.
På matchklockan alltså.
Den andra visar…
Ja, det vet ni nog vid det här laget.

^{Redan familjen Flinta såg samma tid}

Kalix #20 Elias Fredriksson får friläge efter en fin passning från Khrapenkovs klubba.
Helt fri med målmannen gör han inget misstag och kvitterar.
1-1.

Vi lägger på ytterligare två minuter.
2-1.
Ett skott från vänsterkanten slinker lite oturligt in och Viktor Skyttner får hurra för första gången denna tidiga söndag.

I sjuttonde hurrar han igen.
#15 Viktor Skyttner.
Från nästan samma läge som hans första mål.
Nu klockrent i bortre gaveln.
3-1 och motlutet börjar bli brant.

Det fortsätter snöa och på isen bildas små öar av snö.
Liknar en översiktsbild av Kalix skärgård.
Granholmen där, Gåsören där, Enagrundet där.
Och lilla tätbebyggda Blåbärsgrundet är där.

I tjugoförsta tar Anton K fart mellan öar och förrädiska grund.
Kryssar med van hand genom hindren och avslutar med ett skott som målis räddar.
Men den gode Anton har farten uppe och hinner ta hand om returen och lyfter in reduceringen.
3-2.
Viktigt mål.
Kontakt.

Spelkvaliteten är lite sämre än igår.
Sämre förhållanden för bägge lagen och kanske lite trötta ben efter matchen igår.
Men det är jämnt skägg och mycket kamp.
Några hörnor åt bägge håll blir det inget av.
Jag kollar senare i Bandygrytan att under helgen har Haik fått fjorton hörnor, Kalix tretton.
Tjugosju hörnor.
Två mål.
Bägge efter en variant.
Bägge av Härnösand.

Jag tycker det är fint att se de inte lika fullväxta kalixkillarna inte rädas varken fan, trollen eller frustande ångermanlänningar.
De kliver fram.
Ibland med gott resultat.
Ibland inte.
Men de är där.

Sen blir det paus.
Och under denna paus ser vi att snöfallet ökar i styrka.
Varför kunde inte Pohlman och Melin jobba hela helgen.
Meteorologer från förr.
Meteorologer som såg till att bandysport bedrevs under fina förhållanden.
Men, som sagt, ingen klagar.
Snö är väder.
Och väder rår vi inte på.

Andra halvlek är tre minuter då hemmalaget på bortaplan får en hörna från vänster.
Från hörnet ut mot Järnvägsgatan.
Vit tröja.
Vita träd och slänt i bakgrunden.
Vitt i luften.
Signal.
5-2.
En variant i klass med Edsbyn ställer den där #15 i fritt läge.
Hattrick minsann.
Viktor Skyttner.
Uppförsbacken blir så där äckligt brant igen.

De små öarna vi såg i första halvlek är nu en enda stor.
Trots att vaktisarna rensade för fem-sex minuter sedan.
Men trots allt går det hyfsat fint att spela efter isen.

Och i femtioförsta går det ännu bättre.
Han fick speltid i fjolårets allsvenska där han också fick göra något mål.
Det allra första mot Katrineholm borta.
Nu gör han sitt första denna vinter.
Och som han gör det.
En riktig pärla upp i målvaktens vänstra kryss.
Lagkapten #14 Malte Bjerner.

Två mål upp.

Kalix målvakt Alwin Strömbäck Persson får visa klass på en frilägesräddning då den vitklädde såg stora rubriker och intervju i kvällen Sportspegeln.
– Hur känns det?
Men han hade inte räknat med att Kalix keeper skulle komma uppblåst och stor mot honom.
Suveränt ingripande.

Sextiofemte då Kalix #45 Emil Kattilavaara Enbom träffar stolpen.
– Nnneeiijj, hörs från min plats vid isen.

Skönspelet försvinner all mer i snöfallet.
Hörnor kommer.
Hörnor går.
Ingen av dem går i mål.

Ett tåg mot Luleå passerar där bortom läktaren.
Det signalerar sin närvaro.
Tideräkningen hoppar på tåget och försvinner bort.

Det går fort nu.
Mindre än tio kvar.
Två mål upp.
Kalix får frislag vid mittlinjen, strax utanför eget avbytarbås.
Anton slår ett lyft.
Som seglar in över målvakten och in i nät.
5-4.
Och vad är klockan?
Tolv i två.
Jaha, matchklockan.
82:25.

84:08
Kvitterat.
Det är banne mig kvitterat.
5-5.
Elias Fredriksson.

Och det är inte färdigt.
Långt ifrån.
85:00
5-6.
Ludwig Frohm

Två och en halv minut.
Tre mål.
Må nu detta hålla.
Spännande.

Pfyyii!
Domaren Sebastian Nordgren Lehto blåser straffslag till Kalix då Emil Kattilavaara Enbom fälls.
Han tar om den själv.
Resolut.
Otagbart.
5-7.
89:17
Och eftersom det varit en Time Out så ska vi upp till 91:30.
Tiden som nyss försvann går obehagligt långsamt nu.

Bara nu detta håller.
Så otroligt kul för grabbarna att få vinna.
Detta unga lag som nött träningstider kvällar, morgnar under veckans alla dagar och knappt vet hur en match ska spelas.
Håll i!

Givetvis ska allt ställas på sin spets då Haik reducerar på ännu en hörnvariant med minuten kvar.
6-7.
Hugaligen, ännu ett drama på vår arena.
Men de röda håller undan.

Slut
En mycket trevlig helg är till ända.
Vi har fått se ett mycket piggt Kalix Bandy inleda sin vinter i div3 på ett mycket fint sätt.
Kul att se att de vill, att de vågar och att de kan.

Och på hemvägen genom samhället hade mannen med hund gått hem och bilen som svängde vid Coop nått sitt mål.
Det var dock mer liv och rörelse ute i julruschen mellanvarv nu än när jag körde upp.
Dryga två veckor kvar av rusch och stress och öppen plånbok.
Köpa, köpa, köpa.

Snön föll och granen i rondellen var än vackrare.
Den lös av två poäng för stolta Kalix Bandy.

// Sargis

^{Här är granen som mitt i gatan står}







 






 

2 mars.
Ännu en dag i kvalets käftar.
Hårda skoningslösa käftar.

Kvalet 2017 slutade i eufori och tårar av glädje.
3 mars.
I det kvalets andra omgång vann Kalix mot Nässjö med uddamålet 3-2 sedan Jimmy Berglund gjort två mål och storfiskaren Leonid Bedarev ett.
Kvalets sista match gick mot Ljusdal.
Och alla minns 10-2.
Fortsatt plats i Elitserien då.

Men det var då.
I årets kval gäller fortsatt plats i Allsvenskan.
Och dagens motståndare kommer från f.d finalstaden Uppsala.
Unik BoIS.
En fin förening som Kalix genom åren haft goda kontakter med.

De kom inte med en buss med Degerfors IF:s klubbmärke.
De kom i lite lätt snöfall och enstaka plusgrad.

Innan matchstart försvann det lätta snöfallet och solen bröt sig igenom.
Det blev en sån där magi på bandyis.

Klockan rullade på till 14:00 och samma grönskjortebeklädda trio som igår tyckte att nu är det dags.
Dags för avslag.
I kvalets käftar.

^{Kvalets käftar är skoningslösa}

Halvlek ett.
Säsongens näst sista hemmahalvlek för våra herrar.
Damerna sparar sina två sista till lite senare under eftermiddagen.
Spelarna är redo.
Vi i publiken är redo.
Solen är redo.
Så pass redo att Unik:s lagkapten väljer sidbyte då han vinner slantsinglingen.
Hans målvakt Victor Mårtensson får flytta till buren ner mot Furuhedsskolan.
Kalix målvakt Joel Snäll får ställa sig med solen i ögonen och spilld mjölk överallt.

^{Solen vräker in innan avslag}

Kalix gör avslag.
Igår lyckades man drälla ut bollen till VIF-hörna redan efter tio sekunder.
Inte så idag tack.
Det blev inte så.
Idag fick de röda matchens första hörna efter halva minuten.
En hörna som gick bom.

Det går nästan tre minuter innan gästerna har sitt första ordentliga anfall.
Det går nio minuter innan de får sin första hörna.
En bom och straffrunda.

Minuten senare får hemmalaget sin andra hörna.
Från höger.
Från hörnet där lockande ljuva doftslingor från Bosse och Mariannes grillade lägger sina tentakler runt den som ska peta hörnan.
I detta fall Anton Khrapenkov.
Han skakar undan de ljuva dofterna och slår in bollen till förste skytt.
En förste skytt som innehar röd tröja #17.
1-0.
Johan Sundquist.
Spelar på lågfart med lite känningar men han är så oerhört viktig.
Han drar alltid på sig vettskrämda motståndare, får ofta frislag eller serverar sina kompanjoner fina bollar.
Och så skjuter han ju bra.

1-0.
Bra start.
Bara ösa på nu.
Det ser bra ut hittills.

Kvarten avklarade då solen lämnar plats för lite gråa skyar.
Ändå en ljuvlig söndag men det är inte bara på himlen moln drar in, vi anar en del orosmoln nere på isen också då gästerna i vitt börjar hitta lite spel efter en jobbig inledning.
Börjar ta sig lite ton.

Tuomas Mokko får ett felskär i fint läge då han tar sig in från höger i höjd med straffområdet.
Det blir platt fall istället för framgång.

Matchen är inte lika hetsig och intensiv som gårdagens.
Jämnt tätt men inga farligheter framför de bägge målmännen.

Unik gräver upp Fyrisån längs mittlinjen och bygger upp domkyrkan en bit in på sin planhalva.
De röda har märkbart svårt att ta sig fram.
När speluppbyggnaden inte klickar i som den ska så blir det allt som oftast inga bra anfallsförsök av hemmalaget.
Så det finns bara att skotta in mer kol på kämpaglöden.

Umedalens damer kliver in på läktaren då passerar trettiofem.
Ett lag som har vittring på serieseger och ett kval mot Elitserien.
Vinn idag samtidigt som Söråker faller mot Uppsala BoIS.
Umedalen gör sitt och vinner med 5-0 mot Kalix.
Men ack, ve och onda makter.
Söråker tar en poäng och vinner därmed Allsvenskan Norra.
Jag bugar mig och gratulerar.

Det första de gulsvarta damerna från Umeå får se är Uniks andra hörna.
Den var inte mycket att se.

Kalix sjätte hörna är nära resultat då Johan glider en meter eller en och en halv innan han skjuter.
Målvakt Mårtensson är med på noterna och räddar galant.

Spelet fortsätter i liknande stil som tidigare.
Kan väl tycka att Unik är de som nu håller i dirigentpinnen.
Kalix får inte ihop sitt manskap som de ska.
Man faller allt djupare i gropen.

Unik drar ett frislag en halv meter utanför.
Unik får två hörnor strax innan rast.
Den första avslutar #10 Linus Axelsson med ett Pizzoni-skott utanför.
Den andra blir en sån där ett-skott-hörna.
Denna gång händer inget hemskt.

Sen tar vi rast.
Paus.
Över en kopp kaffe och en hembakt bulla värd att begå brott för konstaterar vi att Kalix ledning är bräcklig och att Unik nog leder lite på poäng.
Men tavlan visar 1-0 och det är det som räknas.
Ja, det heter bulla med a, inte bulle med e.


^{En ensam skyttekung på väg in}

Halvlek två.
Säsongens sista hemmahalvlek för våra herrar.
Det är nu det ska hända.
Det är nu Kalix ska komma upp ur den grop man fallit allt djupare i.
Det är nu Kalix ska dra ifrån.
Ge oss lite andrum.
Skona våra sargade nervtrådar.
Det blev icke så.

Det börjar med en hemmahörna.
Bom.

Bakom min rygg där på trappan till damernas omklädningsrum börjar det pumpas discomusik.
Tyvärr inte Sigge Fürst med sin storsäljare ”Bullfest”, den hade passat perfekt efter tabberaset i klubbrummet under pausen.
”Klappa takten alla bagarbarn
Bullfest, bullfest hela da’n
Vetemjöl från livets grottekvarn
Bullfest, bullfest hela da’n”

Och medan damerna byter om och pumpar musik på volym konstaterar jag med modstulet sinne att Unik nu har Kalix i ett starkt grepp.
Men.
Försvarsspelet är av hög klass.
Ingen släpps igenom.
Och de få bollar som slinker igenom plockar Joel som fallfrukt.
Dock kvarstår ju tavlans siffror.
1-0.
Ynka ett litet, lite mål som skiljer.
Det är skört.
Det är bräckligt.
En felstuds.
En hörna.
Ett ynka mål.

Två snabba hörnor för männen från Owe Thörnqvists hemtrakter får min skrämselhicka att öka i frekvens.
Första räddar Joel med en skolgårdslyra.
Andra räddar den rusande muren briljant.
Hickan lugnar sig en smula.

I minut femtionio händer det saker.
Domare Birgersson blåser för straffslag.
Till Kalix.
Lagets fjärde under helgen.
Ett mål och två bom igår.
Johan Sundquist kliver fram.
Signal.
Målnätet rasslar.
Lättnaden.
Glädjen.
2-0.
Johan tvåmålsskytt.

Nu kanske det kan lossna.
Det gör det……..inte.

Det är jämnt.
Det är tätt.
Det är hafsigt.
Det är slarvigt.
Det ropas vid snart sagt varje avblåsning.
Det är kvalbandy.

Röda bänken får en åthutning.

I sextioåttonde kommer det en skur snöblandat regn.
Eller regnblandad snö.
Isen förvandlas till en knotterplank.
Mina glasögon blir prickiga.
Skuren är över på tio, elva, tolv minuter.

Och som om det inte räckte att vädergudarna ställde till det.
Minuten är sjuttioett.
Emil Eskhult slår en diagonal lyra mot Joels vänstra stolpe.
Förbi alla.
Utom en klubba i brösthöjd.
Den klubban tillhör #22 Teo Eklund och den klubban styr in reduceringsmålet för Unik.
Ett fint mål.
Ett mål som inte kom speciellt överraskande.
Det hade hängt i den regnvåta luften under lång tid. 2-1

Apropå denne Emil Eskhult.
Han och Kalix Joel Snäll fick efter matchen ta emot pris som respektive lags bäste aktörer av en mycket, MYCKET, kompetent jury.
Ett beslut som ingen disciplinnämnd i hela norra Europa kan sätta sig över och ändra utfallet av.

Kalix begär Time Out direkt efter målet.
Staben inser att det föreligger fara på såväl taket som i väggarna.
Och på isen.
Nya direktiv.

Sjuttiosex och sjuttioåtta.
Två röda hörnor.
Ge oss ett mål nu.
Nähä, inte det inte.

Nu fungerar ingenting i anfallsväg för hemmalaget.
De vita tillåts allt oftare hota.
De rödklädda sliter som fabriksarbetare i försvarsspelet.
De vita börjar bli allt mer desperata.
Många lyft.
Långa lyft.
Korta lyft.
Breda lyft.
Låga lyft.
Isen tillåter inga långa transporter av boll så lyrspelet är det enda rätta.

Matchen ska upp till minut nittiofyra.
Gästerna fortsätter lyfta in.
De placerar allt de har, spelare, materialförvaltare, ledare, Owe Thörnqvist, Gösta Knutsson och den gamle käppakrigarbacken Arne Carlsson runt straffområdet för att ta emot lyften.
De röda har fullt upp att hålla ihop.
Det ropas en del ”Hallå” då de vita anser att de blivit bryskt behandlade i den täta klungan framför straffområdet eller att någon fångat ned bollen med för hög klubba.
Och ja, vid ett tillfälle såg det mycket misstänkt ut.
Men det fick passera och det blev inte många protestsånger och fastlimmade vita spelare.

Nittioett.
Unik får sin åttonde hörna.
Från hörnet där nu grilloset lagt sig.
Från höger för er som mot all förmodan inte känner till grillens placering på vår arena.
Sammanbitna miner, spända käkar på Uniks bänk som jag nu står nära.
Signal.
Hörnan petas.
Skottet går tre decimeter över.

Och när klockan slår nittiofyra är det över.
Inte bara matchen.
En match som Kalix vinner med mycket möda, stort besvär, många nödar och ännu fler näppar.
Hemmasäsongen är över.
Bara två o-e-r-h-ö-r-t viktiga bortamatcher kvar.
Västanfors på lördag.
Unik på söndag.
Och däremellan ska Unik och Fläkten mötas.
Onsdag i Serwenthallen.

Rysare.

Till nästan slut.
Skickar ett ”Krya på dig” till Västanfors Elias Gustafsson.
Han sägs ändå, tack och lov, må ganska bra trots allt.

Till slut.
Tack för ännu en härlig säsong Kalix Bandy Dam.
Alltid lika kul att se er på isen.
Och även utanför.
Glädje och fint spel.
Femte plats är en mycket fin placering.
Nya tag nästa vinter.
Vi ses då.

Till allra sist.
Det här var säsongens sista matchrapport.
Jag återkommer med säsongssammanfattning när allt detta helvetiska kvalet är över.
Och givetvis även med andra texter.
Ta det som ett hot eller löfte.

Ta hand om er i denna galna värld.
// Sargis

Första dagen i mars.
Hankatterna sjunger upp sig.
Bandyn närmar sig målsnöret.
Det är slutspel.
Och.
Det är kvalspel.

^{Erik Olovsson, kvalhjälte 2013}

Förra året denna dag spelades det kvalbandy på Västanfors IP.
Hemmalaget vann med uddamålet, 4-3, mot Kalix Bandy.
Och 2013 vände Kalix borta på Studenternas mot Sirius ett 5-2-underläge till vinst med 6-5 sedan Erik Olovsson avgjort i nittionde.
När kvalet var över var Kalix åter ett lag i Elitserien.

Idag skulle åter Kalix och Västanfors mötas.
Denna gång i Kalix.

När jag runt 12-slaget idag körde upp till arenan ägnade jag en tanke på folket i Kalix.
Det folk som traskade runt på trottoarerna utan varken mening eller mål.
Varför?
Varför går ni inte på bandy?
Viktig match.
Hyfsat väder.
Underbar sport.
Jag blir lite fundersam.
Men alla ni som trots allt väljer att stå där på läktaren är guld värda.
Tack alla ni.

De hade kommit till Kalix med buss.
Kan vara den snyggaste buss som rullat in genom grindarna där bakom ishallen.
En vit buss med ett stort klubbmärke som prydde bakre delen av långsidorna.
Västanfors IF:s klubbmärke tänker ni.
Nix.
Klassiska fotbollsföreningen Degerfors IF.
Ett lag jag håller på.

Denna tjusiga buss hade startat under fredagsmorgonen och rullat genom landet i god fart och stannat för natten i Luleå vid 19-tiden.
– Gick hur bra som helst, tyckte den alltid lika trevlige Adam Johansson i VIF-ledningen.
I morse fortsatte färden de åtta milen längs en E4 i dis och dimma med slutdestination Kalix.

^{Ska man åka buss ska man åka snyggt}

När så gängse uppvärmningsrutiner var avklarade i de bägge lägren och vaktisarna gjort den sista prepareringen av isytan var det så äntligen dags.

Dags för ännu en kvalmatch i Kalix.
Funderar en stund på hur många sådana jag sett genom de år som flytt.
De äro tusenden.
I alla fall många.
Väldigt många.

Sammanbitna miner på spelarna.
Sammanbitna miner på folket i avbytarbåsen.
Sammanbitna miner på domare Håkan Birgersson med sina assisterande.
Sammanbiten min på mig.

Och signalen ljuder.
Vi är igång.
Dis och dimma över arenan.

Halvlek ett.
Runt tio sekunder senare ljuder domarens pipa igen.
Västanfors, i snygg vit dress med tydliga blå siffror på ryggen, har fått matchens första hörna.
En bjudning från hemmalaget.
Det ska väl inte bli mål redan, tänker jag.
Det blev det inte heller.

Nästan exakt en minut senare får Kalix sin första hörna.
Från vänster.
Ensam i dimman i hörnet mot Järnvägsgatan står Niklas Sundqvist.
Han får sin uppgift.
Peta in hörnan på förste man i skytteledet.
Signalen skär genom dimman.
Förste skytt skjuter.
Drömöppning.
1-0.
Minut två.
Målskytt Jonathan Johansson.
En försvarsminister som i dagens match var fullständigt lysande.
Styr och ställer med pondus och bra snack.
Vi minns också den välkomsthälsning han gav en vitklädd herre en knapp halvtimme senare.
Å nej, här kommer herrn inte förbi.
Och det tog tvärstopp.

I tredje minuten får VIF sin andra hörna.
Tätt mellan den kryddan.
Mannen med anteckningsbok har svettig tid.
Det blir inget av den.

Gästerna har i inledningen visat att de inte kommit hit för att parkera nån annan buss än den med Degerfors-emblemet.
Möter upp hemmalagets speluppbyggnad högt upp och när de vinner boll kommer de i raska anfall.
Inget tråkspel här inte.

De får en hörna sedan vår Joel gjort en blixtrande räddning då han slänger ut högerhanden snabbare än sin egen skugga.

Kvarten avklarad.
Hemmalaget börjar ta ett litet grepp om händelserna.
Dock inget som får gästerna i brygga.
Linus Krantz får snedträff då han skjuter från lite avstånd.
Bollen på väg utanför.
Då sticks en klubba fram och styr bollen dit den ska.
I nät bakom den briljante burväktaren Erik Lundgren.
Klubban satt i händerna på Kalix #10 Emil Stock och tavlan får nu visa 2-0.
Andningen börjar komma i takt.

Trodde jag.
Två minuter senare visa samma tavla 2-1.
I en lite rörig situation framför Joel i buren hamnar bollen hos VIF #9 Jonatan Perlefeldt och från nära håll kan han knacka in reduceringen.

De vitklädda hittar ny energi och tanden blir blodad.
De jagar på.
De röda med kapten ”Böna” Johansson i spetsen håller tätt.

I tjugoandra får Kalix sin andra hörna.
Skott avlossas.
Och en hand i muren räddar.
Tyvärr för de vita är det inte målman Lundgrens hand.
Straffen är solklar.
Han har genom åren gjort oräkneliga mål på straffslag.
Jimmy Berglund.
Nu gör han ett till.
3-1.

Isens kvalitet börjar bli lite sämre.
Den fuktiga luften gör ytan knottrig och bollen börjar bete sig lite som den tjurige tvååringen som inte vill, som kan själv.

Trettioen minuter.
En liten stund med rött bollinnehav ger till slut lagets fjärde hörna.
Ett mål.
En straff.
En bom.
Ett bra facit.
Nu blir det ännu bättre.
Från vänster.
4-1.
Emil Stock.

Kalix Jonathan Wikström skjuter från avstånd.
En tidszon utanför.

Spelet är jämnt.
Kanske lite för lång tid sedan ett ordentligt rött anfall nu.
Å andra sidan kommer de vita inte heller till allvarliga hot.

Fyrtiofyra.
I fritt läge dras ”Jonte” Wikström ner och straffen är lika klar som den första.
Han har genom åren gjort oräkneliga mål på straffslag.
Jimmy Berglund.
Nu gör han….. inte ett till.
Buteljhögt till vänster om keepern som gör en strålande parad som får hela Västmanland att gemensamt sjunga en hyllning.
Snygg räddning.
Men hur många straffmissar finns det i världen?
Oavsett hur många det finns så är känslan att Kalix stått för en stor del av dem denna vinter.
En vinter med missar.

Och som brysselkål på all jävlighet.
Knappt två minuter senare är anfallet är vitt.
Det utmynnar i en hörna från vänster.
Ett skott.
Ni vet ett sånt där ett-skott som gav två poäng i matchen mot Falun.
Nu är det Fläktens tur att skjuta.
Pang.
4-2.
Ett-skott-målskytten heter Sigge Andersson.

Paus.
Lite upprört i det röda lägret efter VIF:s hörnmål då de menar att det borde ha varit ett solklart frislag till rött i sekvensen innan.
De hårda orden rullar dock fort ut genom grindarna vid entrén och ut över nejden innan de så småningom bara blir små viskningar.
Under pausen får jag också lära mig att man inte ska skaka en ej stängd förpackning med blåbärssoppa i bilen.
Det blir lite att rengöra då.

Halvlek två.
Fyrtiofem minuter kvar.
Fyrtiofem helt öppna minuter.
Gästerna i vitt fick med all säkerhet luft under vingarna av ett-skott-målet.
Två mål upp är ingen brant uppförsbacke i bandy.
Bara en slakmota.
Och hur hanterar våra röda detta?
Var väl, trots allt, det bättre laget i första ronden men nu gäller det att spela smart.
Huja, det här är spännande.
En pärs för publiken.

Halvleken rullar igång med vitt avslag.

Två minuter senare händer det som jag absolut inte vill se på en bandyplan.
Inte någonstans.
En skadad spelare ligger alldeles utslagen och stilla på isen.
Den unge #7 i VIF Elias Gustafsson får läkarvård och blir efter en stund utburen på bår och bärs upp till omklädningsrummet där han senare blir hämtad av ambulans.
Jag blir så illa berörd av såna här scener sen jag, på nära håll, såg en helt avsvimmad Anton Spångberg i IFK Motala bäras ut efter en vådlig kollision med en kalixspelare för många år sedan.
Usch.
Det blir inte lätt att försöka koncentrera sig på matchen efter denna händelse.
Om det var ojuste tackling eller bara en kollision ger jag mig inte in på då det bara blir pajkastning av allt.
Det enda som nu är huvudsaken är att den unge Gustafsson piggnar till och att det inte blir nåt allvarligare men av det hela.

Det blir sex minuters tillägg till följd av detta.
Senare en Time Out och lite annat skrufs så vi får alla som allt ett övertidsarbete på nio minuter.

Gästerna fortsätter med sin höga press.
Ligger på som iglar djupt nere i Kalix försök till uppbyggnad.
Det blir inte alltid helt rätt med passningar och åkvägar.
Men resultattavlan bakom Joel visar 4-2.

Lite muntra miner mellan båsen.
VIF:s Alexander Zinkevitch och Johan Sundquist, som inte spelat mycket, står och snackar en stund.
Samme Zinkevitch och Peter Stock i Kalix ledarstab ser ut att ha en glad stund där de står.
Kul att se.
Hett och hetsigt ute på isen.
Muntra miner på sidan av.

Spelet är just nu inte av världsklass.
Däremot kampen, spänningen, hettan och viljan att vinna.
Passningar går fel.
Domarens signal ljuder allt oftare.
Händer saker hela tiden.
Viktiga minuter rullar.
Viktiga poäng på spel.

”Jonte” Wikström skjuter.
Målvakten Lundgren räddar utan att ha full kontroll på armar, ben och boll.
Räddningen leder till en resultatlös hörna.

Dimman tätnar en smula.
Kan också vara mina glasögon som immar av mitt, av anspänning, flåsande.
Och ”Fläkten” blåser vind i seglen för männen från Aspbenning.
Inte mycket fungerar för de röda i anfallsväg.
Nu gäller bara kämpa.
Tokkämpa.

^{Vad är väl ett träningspass på Ullevi i dis}

Lite kul då den vitklädde liberon ropar ett ”neeejjj!!” då hans kollega blir avblåst för offside långt nere vi kortlinjen femtiosju meter längre bort.
Helt klart att han såg att det inte var offside.

Vi hafsar oss upp till minut sjuttiofyra.
Kalix tilldöms sin tredje straff.
Tredje.
Jimmy avböjer att skjuta.
Emil Stock, som varit en av de bättre i Kalix, tar tag i saken och glider fram.
Signal.
Frågan kvarstår.
Hur många straffmissar finns det i världen?
Vi lägger dit ännu en till.
Egentligen är det ju lite fel mot målvakten att kalla det missad straff.
Det är ju han som ska ha cred för sin insats.
Räddad straff.
Två räddade och i övrigt en klockren match.

Vid Kalix förra straff som missades tog det runt en och en halv minut innan reduceringen till 4-2 kom.
Nu tog det inte mer än trettiofem sekunder.
Hugo Bergman.
4-3.
Och eftersom vi just klivit in i mars månad så är det katt som osar.
Det osar ordentligt.

Och det är inte ens sista kvarten.
Nio minuters tillägg.
Oceaner av tid.
Vågorna på oceanerna rullar allt saktare.
Till slut står de still.
Klockan går inte framåt.
Det gör de vita.
Jagar.
Jagar.
Vittring.

VIF får sin sjunde hörna.
Alla bommar boll.
Kalix får sin sjätte hörna.
Alla bommar boll.

Åttioett.
Staben hos gästerna upptäcker till sin fasa att Johan Sundquist, som vilat under matchen, rullat in i skyttelinjen på sitt lags sjunde hörna.
Vi hör Pavarotti.
Vi hör Caruso.
Vi hör höga toner ljuda.
Sjutton är inne!!
Se upp på sjutton!!
Skottet tar i ramen någonstans.
Och en suck av lättnad hörs från operascenen nedanför sekretariatet.

Åttiofem.
Jag har andnöd.
Och immiga glasögon.
Eller är det dimma?
Hemmalaget får sin nionde hörna.
Från vänster.
Chefen i försvaret.
Ministern.
Jonathan Johansson.
Kan nu lägga till tvåmålsskytt på sitt visitkort.
Som förste skytt i ledet vevar han in 5-3.

Det känns lite lugnare nu.
Men det återstår…
….fjorton minuter.
Fjorton.

Nu ger gästerna allt de har.
Försöker.
Men de röda är täta.
Fredar sitt område med god klass.
Men två mål är bräckligt.

Vi passerar nittio.
Nio kvar.
Sju kvar.
VIF får hörna.
Kalixspelarna offrar sig för konungen, fastlandet samt Öland och Gotland.

Nittiosex.
Nu ska det väl gå vägen detta.
Äh vi gör ett till, tänker Emil Stock och klipper in 6-3.
Lördagsdramatiken är stängd.

Och vid nittionio blåser domare Birgersson den ljuvliga slutsignalen.

Slut
Trots allt kan jag tycka hemmasegern var rättvis men gästerna bjöd på ett tufft motstånd.
Ett motstånd som försökte utan att bara täta hemåt.
Heder.

Men huvudsaken för kvällen är att Elias Gustafsson repar sig.
Att han snart är åter.

I skrivande stund rullar den vita bussen med Degerfors klubbmärke längs E4 på sin väg söderut genom landet.
De räknar med att vara hemmavid runt 04.00 imorgon bitti.
04.00 i ett sovande Fagersta.

^{Tack för idag, vi möts igen nästa helg}

Till sist.
Imorgon fortsätter kvaldramatiken då Kalix herrar möter Unik Bandy.
Avslag kl 14.00.
Imorgon möter våra damer Umedalen.
Avslag kl 16.15.

En dag.
Två matcher.

Och i Kalix har det nu börjat snöa.

// Sargis

Nittiotredje minuten.
Kalix Bandy får en högerhörna.
Domaren visar ett-skott-fingret.
Tystnaden på arenan är total.
Etthundraen åskådare är tyst på en och samma gång.
Barnen som leker i snöhögarna tystnar.
Till och med den korp som då och då flyger bort över läktaren sätter sig tillrätta i träden.
Signalen ljuder.
Bollen petas.

Fredagskvällen närmade sig sitt slut, klockan var 23:00 då matchen på Zinkensdamm mellan IF Ulvarna och GT 76 u23 just avslutats och de fyrtiosju i publiken lommade hemåt i stockholmsnatten när en busschaufför startade sitt fordon i Falun.
En blå buss med siktet inställt på en ort på andra sidan Kalix älv.
Nittio mil bort.
Att spela bandy är att åka buss.
Till Kalix.
Och hem igen.

Ingen aning om när de nådde sitt mål men när jag kom in på arenan vid 12:00 idag såg jag inte röken av nån reströtthet eller tidsomställning hos de gästande herrarna.
Glada grabbar som joggade omkring eller bollade gris.
Allt med fokus på vad som väntade två timmar senare.

Termometern i min Opel visade sju grader under noll och vinden kom från nordväst och satte rosor på kind på såväl spelare som publik.
Men.
Den höll undan myggen.

^{Uppvärmning utan besvärande mygg}

Domartrion under ledning av David Eneland var, för mig, en ny bekantskap men det var en trevlig trio herrar som dessutom ledde matchen med fast och säker hand.
Uttryckte dessutom inför andra halvlek att de tyckte stämningen var god ute på plan och att det var hårda men schyssta tag.
Precis som bandysport ska vara.

Men när nu klockan visade 14:00 tyckte de att det var dags att sätta igång allvaret.
Och då gjorde de det.
Med en fin melodislinga lät man förklara att bollen skulle rulla.

Halvlek ett
Inte ofta man ser laget som vinner slantsinglingen välja sidbyte.
Lagkaptenen i Falun gjorde nu det för att kanske skydda sin målis från den låga solen.
Vilket får mig att minnas tillbaka till den tid då spelarna kolade under ögonen för att skydda sig mot isens blänk.
Alla liknade tvättbjörnar där de åkte omkring i solskenet.
Det gör ingen nu.
 
^{En bandyspelare kisar i solen}

Hemmalagets Hugo Olsson får hedersuppdraget att slå avslaget i denna synnerligen viktiga match.
Inga utrymmen för missade avslag här inte.

Det går tre minuter.
Ett misstag i det röda försvaret bjuder gästerna på en fin möjlighet men Kalix målvakt är med.
Och ni vet ju vem….
…han heter Joel Snäll.
Han kommer presentera sig ordentligt senare under matchens gång.

Falun får matchens första hörna i femte minuten.
Missar med en tidszon.

Kalix Emil Stock skjuter en bit över.
Målmannen i FBS har full koll.

Första tio präglas av kamp.
Inga misstag.
Täta hemåt.
Avväg varje anfall.
Kamp.
Kamp.
Låt det fina spelet ligga åt sidan.

Hemmalaget kanske har bollen lite mer i sin ägo än masarna men man skapar inga lägen av klass.
De gulklädda krymper varenda yta och ger de röda inga möjligheter att passera.

Sextonde minuten och Falun får sin andra hörna.
Från det hörn som längre fram under eftermiddagen kommer än mer i fokus.
Trots att det endast lyser två strålkastare av åtta där.
Efter lite kalabalik framför målman Snäll vispas bollen i nät av mas #95 Hugo Nilsson.
0-1.
Folket i Falun plockar fram folkdräkterna ur gömmorna.
”Gitarren stäm
Och stråken kläm
Och glader han skall bli vår hedersgäst”

Kanske inte det mest rättvisa målet i svensk bandyhistoria men det struntar di gule fullständigt i.

Kampen fortsätter.
Kalix ledarstab nedanför min plats manar på de sina.

I tjugoförsta får Kalix en hörna.
Från vänster.
I samma hörn där de etthundraen på läktaren passerat under eftermiddagen.
Niklas Sundqvist står beredd att peta.
Ur den gula muren hörs en stämma ”Var beredd på #6!!!”
Mycket riktigt.
Det blir #6.
Men trots förvarningens rop så har muren inte en chans att täcka Jonathan Johansson skott.
”Böna” som fått stora delar av vintern spolierad pga av underarmsskada visar nu åter vilken skytt han är.
1-1.

Emil Stock försöker igen.
Målmannen i skägg, röd hjälm, rosa skjorta med blåa siffror visar att han också är en målis med goda kunskaper.
Ligger raklång till höger och limmar Emils skott.
Lite vibbar från ”Buster” där Tubby Morton i Melchester Rovers ofta sträckte ut i fina räddningar.
Denne målman heter William Sundberg.

Några minuter senare gör han om räddningen.
Likt en puma i språnget ligger han i luften och nyper Tuomas Mokkos skott.

Anfallet efteråt händer de saker.
Anfallet efteråt som sker neråt buren där Joel Snäll står.
Domaren står med armarna i kors över sitt huvud.
Straff.
Till Falun.
Lite lama protester från de röda men straffen är korrekt dömd och protestaktionerna avtar fort.
Signalen ljuder.
Han är femstjärnig på straffar.
Han är grym på straffar.
Han heter Snäll, Joel Snäll.
Blixtrande räddning till höger.
Makalös målman.
Den gule ropar ut sin förtvivlan.

Matchbilden fortsätter.
Hemmalaget äger lite mer boll.
Skapar inte mången chans då gästerna är skickliga i sin försvarsstrategi.
De försvarar den gruvliga sidan av ån i mitten föredömligt och tassar då och då över på den ljuvliga sidan där hopp om framgång finns i slutänden men kommer inte ända fram.

Fyrtioandra och vi rödvita hurrar.
Mål.
Trodde vi.
Johans skott träffade tyvärr nätgaveln på utsidan.

Och när vi börjar traska mot fikarummet styr ”Jonte” Wikström ett högt inspel från vänster som alla släppte förbi sig i tron om att allt var lugnt.
Då dyker ”Jonte” upp och styr bollen strax över målman Sundbergs bur.

Sen blir det paus.
Under pausen drar jag mig till minnes över en annan ”Jonte”.
En ”Jonte” som inte fanns.
I en annan tid under en match på Nyborgsvallen där avbytarbåsen var placerade strax nedanför läktaren ”Holken” stod motståndarens ledare och ropade på denne ”Jonte”.
Han skulle ta plats på mitten.
Han skulle vakta någon spelare i blåvitt.
Han skulle åka si och så.
Han skulle…..
Till dess att en avbytare reste sig upp och klappade sin ledare på axeln…
…”du, vi har ingen ”Jonte” i laget”
Jubel på läktaren.
Ledaren bjöd på det och vände sig om och med ett brett leende, bugade sig mot publiken och gjorde en ursäktande gest.
Humor vid bandyisen.

Till hans försvar måste det ju tilläggas att han var ledare för ett annat lag i organisationen och var bara med på resan till Nyborgsvallen som reserv.

När jag vandrar till min inmutade plats ser jag att den där ”en” av de etthundraen i publiken är ingen mindre än vår gamle målvaktshjälte Kari Perkaus.
En fantastisk målis som vaktade buren för Kalix från hösten 2001 till våren 2006.

Halvlek två
Inför ögonen på denne finske fantom i buren, och även för oss andra, blåser domaren igång halvleken.
Det är nu allt ska avgöras.
Streckstriden är inget för de svaga.
Men det är definitivt hemmalaget som är mest i behov av två poäng.
Även om Falun också är väldigt sugna på den karamellen.

Det hinner rulla iväg femton sekunder innan min andning försvinner någonstans.
De gula är millimetrar från framgång innan en självuppoffrande röd sträcker ut teleskopklubba och arm och får i sista stund viftat undan den boll som är på väg in i det tomma målet.
Det dröjer en stund innan min andning åter kommer i rätt takt.

Vår eminente försvarsspelare Clas Karlsson ger sig iväg på en liten tur över den frusna pisten.
Det ser man inte ofta.
Han kommer ända fram till avslutsläge men skottet slinker en bit utanför.

Femtioett då Tuomas Mokko skjuter från avstånd.
Målis Sundberg ser inte bollen förrän sent men hinner få ut en stor skridsko innan det händer nåt otrevligt för honom.

Femtiotvå.
Inte den största skridskon i Bandyallsvenskan hade kunnat rädda.
Efter ett fint och flygande snabbt anfall längs högerkanten får Niklas Sundqvist in bollen till en fristående Emil Stock.
2-1.
Nu kanske det lossnar.

Nähä, inte det.
Det går inte ens en hel minut.
Det har hänt förr.
Kalix gör mål.
Klang, jubel och bandyapplåder.
Jag hinner krafsa ner några bokstäver.
Förrän det ringer i den andra buren.
Ett mål jag inte hinner se.
Lite försiktiga protester om offside men den assisterande domaren är säker på sin sak.
Och då blir det så.
2-2.
91:an Thunblad är hela Dalarnas hjälte.
Alfred Thunblad.
Det morras högljutt på trappan till damernas omklädningsrum där en herre i blå jacka och svart toppeluva står.

Strax efter får Fet-Mats favoriter en högerhörna.
Mannen på trappan anar oråd.
Det blir inget av den hörnan.

När matchklockan visar sextio noterar jag att de gula har vaknat till lite efter kvitteringsmålet.
De börjar komma i lite mer oroväckande anfall.
Förvisso inga hjärtinfarkt-avslut men rätt vad det är så ramlar det in en boll.
Det är fruktansvärt spännande.
Kan inte vårt rödvita lag få lite framgång med sig denna kvalmiga vinter då allt, precis allt, har ställts på kant?
Allt vi begär är två poäng så hotet om direktnedflyttning undanröjs.

Eftermiddagen bjuder fortfarande på underbara förutsättningar.
Såg senare en bild på en fotbollsmatch i Värnamo där det var snökaos.
Kanske det är dags att höja rösterna för att fotbollen ska spelas inomhus.

Masen får två snabba hörnor.
Det osar inte katt nu.
Det luktar grönlutsklarnare.

De röda sticker upp med en hörna och en hörna som efter en lång och utdragen domarkonferens bak lyckta dörrar avvisas.

Sista kvarten och jag börja småfrysa lite.
Hurvas.
Har det börjat blåsa lite mer eller är det anspänning?
Håll tätt nu Kalix.
Två poäng vore underbart men en poäng är bättre än noll i detta läge.

Tio kvar.
Jag blundar mig igenom en bortalagshörna.

Åttiotvå.
Hemmalaget har en möjlighet.
Blir inget.

Gud hjälpe mig igenom detta.

Åttiotre.
Ni vet ju vem som vaktar Kalix mål.
#30.
En strålande, glimrande och vacker djupledspassning skär rakt igenom det röda försvaret och den frispelade mannen i gul skjorta är helt ensam med #30 i svart.
Han drar sig ut till höger och lägger bollen i nät.
Trodde han.
Där bollen ska gå in dyker en stor svart handske upp och tar bollen.
Vig som en panter, mjuk som en dunboll och kall som polarnatten har han följt med i en sidoförflyttning och kan manövrera ut den, på mål säkre, spelaren.
En räddning av yttersta världsklass.
Och i detta läge.
Sju minuter kvar och lika på resultattavlan.
#30 Joel Snäll.

Snabbt motanfall av de röda resulterar i straffslag.
Straffslag.
Till Kalix.
Målvakt Sundberg gör en Hope Solo och måste justera sin utrustning.
Åker ut till bänken för lite tejp samtidigt som tilltänkte straffskytt Sundquist gör sig beredd.
Efter en ocean av tid är målmannen redo.
Signalen ljuder genom eftermiddagens gråa sken.
Det blev ingen bra straff.
Och Hope Solo Sundberg blir hyllad av glada lagkamrater.
Men sina nytejpade benskydd räddar han skottet lite till höger om sig.

Jaja, en poäng då.
Kanske.
Det äro tid kvar.
Plus två extra för tejpningen.

Nu sätter de röda allt framåt.
Forcering.
Framåt.
Hörna nummer sju.
Nix.
Hörna nummer åtta.
Nix.

Vild kalabalik framför FBS målis.
Nära fler gånger om.
Publiken enas i ett n-n-neeiijj.

Och så kommer det.
Avslutet.
Det magiska avslutet.

Nittiotredje minuten.
Kalix Bandy får en högerhörna.
Domaren visar ett-skott-fingret.
Tystnaden på arenan är total.
Etthundraen åskådare är tyst på en och samma gång.
Barnen som leker i snöhögarna tystnar.
Till och med den korp som då och då flyger bort över läktaren sätter sig tillrätta i träden.
Signalen ljuder.
Bollen petas.

Eufori bland de röda.
Eufori i avbytarbåset.
Eufori bland de etthundra plus Kari Perkaus på läktaren
Utslagna gula.

Vem som gjorde det så viktiga målet?
Johan Sundquist.
Otagbart när det som allra bäst behövdes.

Jag hurrar nu när jag skriver det.

Med det målet så är hotet om direktnedflyttning undanröjt.
Ett dramatiskt kval är förmodligen det som komma skall.
Jag skriver förmodligen ty det finns en mikroskopisk chans att laget till och med kan kravla sig upp från kvalplats och hamna på fast mark.
Om…
…Gustavsberg vinner mot Laik imorgon, söndag.
…Kalix vinner borta mot Gustavsberg samtidigt som Laik faller mot Mölndal i sista omgången nästa helg.

Det gulklädda laget som nu åter sitter i sin blåa buss på väg hem mot Dalarnas residensstad har spelat klart grundserien och är också de med största sannolikhet ett kvallag.
Ser inte att Gustavsberg vinner sina två avslutande matcher och att Mölndal ska ta in tjugotre mål i sin sista match.

Tack alla i Kalix Bandy för er prestation.
Ni är fantastiska!

Och stort GRATTIS till dig/er som vann på ”Exklusiva lotteriet”.

// Sargis