Kategori: Matcher

Vi har vetat att dagen en gång skulle komma.
Men att den redan skulle dyka upp var vi väl inte riktigt förberedda på.
Dagen då Bandyallsvenskan skulle gå i mål.
Etthundra tjugoen dagar tidigare drog allt igång med en lite smygstart av TB Västerås och Falu BS.
Den matchen slutade 3-1 till västmanlänningarna.
Och två dagar senare drog det igång på allvar.
För att gå i mål idag.
Full omgång.
Matcher som gällde kval i bägge riktningar.
Och matcher som kanske inte gällde annat en heder och ära.
Som den vi såg  på Fomab Arena i Kalix.
I det allra ljuvligaste senvintervädret.
Fem, sex, kanske sju grader under noll.
Solen som hällt sina strålar över oss under dagen drar sig undan och kvällshimlen blir mörk.
När förhållanden är som allra bäst då är allting över.
Känns lite snopet varje år.

I dessa allra ljuveligaste förhållanden skulle Kalix och Ljusdal försöka ta med de bägge poängen som låg i potten för att spara i säkert förvar.

Säga vad man vill om tuppen i Ljusdal men han är på alerten.
När hela Sverige sov som sötast tog tuppen ett rejält andetag och kuckelikuade ut över bygden.
– Dags för bandylaget att kliva upp och bege sig mot norr.
Och klockradion vid sängen visade 02:30.
Det är ett hårt liv att vara bandyspelare.
Och tupp.

Skulle senare visa sig att tuppskrället i Kalix försovit sig rejält.

Klockan närmade sig avslagstid.
Domaren för dagen heter Andreas Broberg.
Ett tag sedan vi såg honom på våra breddgrader och idag kom han och hans kompanjoner lite sent då flyget från söderut inte hade passat den tid det skulle passa.
Men de hann i tid och de hann även få sig en bit mat uppe hos matchvärdarna.
Bra det.
En hungrig domare vill man ju inte ha.

Så när klockorna i vårt land slog 17:00 var de mätta och belåtna.
Och huvuddomare Broberg gjorde som sju kollegor till honom gjorde ute på de allsvenska arenorna.
Blåste igång säsongens sista omgång av Bandyallsvenskan.
Etthundra tjugoen dagar gammal.

Matchen rullar igång.
På läktaren står det fem glada hälsingar som med gröngul fana och höga stämmor manar på sitt lag.
Dessutom hade jag nöjet att träffa en supporter till IF Boltic.
Han var på besök hos släkt och vänner i Boden och passade då på att, med blågul Boltic-mössa och halsduk, göra ett besök på vår arena.
Bandyn förenar.

De första tio minuterna är lite småtrevliga.
Hög fart och fläkt och inga tecken på avslaget sista-matchen-tempo.

Kalix får matchens första hörna.
Från höger.
Från hörnet där gästernas buss står parkerad.
Johan skjuter.
I muren.
Där en gulklädd herre tar bollen och sätter iväg som om vargen var lös.
Med sig i flykten har han #19 Elias Schröder.
Som tar sig in i straffområdet där han får ett slag över klubban.
Den proppmätte domaren tvekar inte en sekund.
Straff.

Fram till punkten glider #17 Mattias Brolin Munther.
LBK:s sjätte straff denna säsong.
Tre har gått i mål tidigare.
Pfuiii.
Nu har fyra resulterat.
0-1.

En och en halv minut senare.
0-2.
Edvin Nilsson skjuter.
Vår målman Oskar Sundqvist räddar.
Men på returen står alla röda och tittar ut över nejden och glömmer hjälpa en övergiven Oskar.
De är inte alls med på noterna, mycket möjligt att de glömt hela nothäftet hemma.
Straffskytten Brolin Munther är desto mer på hugget och vispar in utökad ledning för de gulklädda.

En stund senare får den gule #8 en åthutning av domaren.
Det hände väl aldrig en tidigare #8, eller?
Kan jag inte tro……

Fortfarande en lite småtrevlig historia.
Anar dock att de gulas anfall känns lite vassare.

Så får hemmalaget sin tredje hörna.
Från vänster denna gång.
Och nu blir det klang och jubel.
Artur ”Klabbarparen” Rolén sjung en gång ”Kors i Kristinehamn”.
Det är vi många som stämmer upp i nu.
Kors i Kristinehamn vilken träff han får.
#45 Jimmy Berglund.
1-2.
Nu känns det lite bättre.

Klockan visade tjugotre minuter då vi sjöng gammal schlager.
Nu visar den tjugosex.
Sången tystnar.
1-3.
#15 Jonas Söder tar sig igenom ett sömnigt rött försvar och virkar in bollen bakom Oskar.
Ett snyggt mål men alldeles för enkelt.
Där ska han stoppas i ett tidigt läge.

Och nu visar den tjugoåtta.
Vem ska göra 1-4 om inte en spelare med 1-4 på ryggen.
#14, målkungen, Jonas Pettersson.
På en hörna från höger dundrar han in sitt fyrtiofjärde mål för vintern.
Det skulle bli ett till senare.

1-4.
Sade jag ljuveliga förhållanden?
Det är ju bara mörkt och kallt och jämmer och elände.

LBK må ha väckts av tuppen i morse men det ser man inte ute på isen.
Där tycker jag nu det verkar som att tuppen i Kalix inte skött sitt idag.
Däremot släppt ut lite höns i försvarsarbetet.
Det ser sömnigt ut.
Inte mycket som stämmer.

Och givetvis gör gästerna 1-5 i minut trettiotvå och 1-6 i minut trettioåtta.
Femman av #4 Alfred Nordlund.
Sexan av den där kungen i målskyttarnas rike, #14 Jonas Pettersson.
Det målet föregicks av en passning i djupled med millimeterprecision av #7 Erik Swartswe som satte bollen på bladet hos framstormande Pettersson.
Snyggt.
Men ofantligt dumt.
Och hans mål fyrtiofem, vilket han vinner den allsvenska målskytteligan med.
Grattis till det!

Domaren ropar vid ett tillfälle ”gul boll!”
Han borde väl veta bättre än att bandybollar har aldrig varit gula.

Och när det alldeles strax är rast slår Janne Rintala iväg en lång passning bort mot #45 Jimmy Berglund.
Siste gule man ramlar lite olyckligt och Jimmy blir helt fri med målman Axel Nilzon.
2-6.

Paus.
En lite konstig första halvlek är över, förbi och förpassad till historien.
Spelmässig ganska jämn kan jag tycka.
Men i takt med de lite enkla målen får LBK en behaglig andra del av halvleken.
Behöver inte stressa i anfallsspelet.
Bara ligga tätt i försvaret och invänta de rödas försök.
Vilka inte känns brännheta.
Jag hör dock en röd ropa till sina kumpaner ,när de försvinner in i tunneln upp till omklädningsrummet, att det är fyrtiofem kvar och att vi ska inte ge upp.
Det ger mig lite hopp.

Halvlek två.
Kaffekoppen är tom.
Bullan uppäten.
Blocket och pennan uppe ur fickan.
Jag ger klartecken till domaren.
Kör igång!
Sista fyrtiofem.
Plus tillägg.

Kalix har bytt målvakt.
Ut med Oskar Sundqvist.
In med Joel Snäll.
Sista matchen.
Varsin halvlek.
Vi har genom alla tider haft femstjärniga burväktare i vårt lag.
Så även nu.
Två mycket bra målvakter och två mycket bra grabbar.

Jag undrar om tuppen hittat till de rödas rum.
Röda rummet.

Första fem av andra halvlek ger lagen varsin hörna.
Bägge går bom.
Kalix hörna skjuts iväg högt över reklamplanket och ut i evigheten.

Så dimper det ner godis.
Bandygodis.
Taget ur SF:s journalfilm om hur man gör mål i bandy.
3-6.
Khrapenkov till Sundquist till Khrapenkov och bollen i nät.
Snyggt, snabbt och förbaskat vackert.
Jag hoppas att ledningen i LBK hittar de bortlurade försvarsspelarna senare under kvällen då middagen ska ätas på Hotell Valhall.

Nu har de röda vittring.
Betydligt mer tryck i skenorna nu.
Ser mycket bättre ut.
Tänk om tuppen väckt dem tidigare och även jagat bort hönsen.

Timmen spelade.
Det är jämnt.
Det är även lite smågrinigt.
Som sagt, ingen sista-matchen-lunk här inte.

Två röda utvisningar inom kort tid tar ner anfallsstyrkan lite.

Kalix är nära på en högerhörna.
Kalabaliken i Bender ter sig som rena syföreningsmötet i jämförelse.
Alla spelare på liten yta.
Alla viftar.
Bollen på mållinjen.
Innan den rensas iväg genom kvällen.

En gul missar i fritt läge.
Med armarna över huvudet krockar han med domaren.
Ser lite dråpligt ut.

De tillresta i gult och grönt på läktaren manar på sina favoriter.

Johan Sundquist tar sig nästan igenom….och blir fälld.
Straff.
Minuten är sextionio.
Straffskytt är bastukaminhete Jimmy Berglund.
Två mål hittills i afton.
Pfuiiii.
Det blev ingen bra straff.
Keeper Axel Nilzon räddar utan större besvär då han får skottet mitt på sig.

Strax efteråt ännu ett rött hörnskott som dansar på mållinjen.
Står målburen för långt bak månne?

Sista kvarten för säsongen inleds.
Kalix #99 Niklas Sundqvist tar sig på sedvanligt manér igenom och skjuter.
Målvakt Nilzon, som var mycket bra idag, räddar.
LBK bygger upp ett motanfall.
De har inte haft många avslut i andra halvlek.
Kanske var detta deras första ordentliga.
Och givetvis blir det mål.
3-7.
Målskytt #97 Rasmus Gustafsson.

Kort efteråt får vi ta del av lite mer godis.
Kalix #7 Anton Khrapenkov, som jag tyckte var bra på hugget idag, vickar sig igenom på typiskt Khrapenkovskt sätt.
4-7.

Nu demonteras alla bromsar.
Full fart framåt.
Tre mål, tio minuter.
Det kan gå.
Det SKA gå.

Hur det än går så tycker jag de röda har återupprättat ära och heder.
Efter den sömniga första halvleken har man repat mod och ger det verkligen en chans.
Ett bra avslut trots allt.

Minut åttioåtta.
5-7.
Johan Sundquist.
Jimmy gjorde säsongens första mål på hemmaplan då Falun skickades hem med stora 10-0 i baken.
Nu gör Johan säsongens sista hemmamål.
Det gjorde han även förra säsongen.

Matchen sista mål gör dock en annan #17.
Hatten av för hattrick.
Mattias Brolin Munther.
5-8.

Det sista som händer är en ett-skott-hörna som Kalixspelarna inte ids skjuta på, bara peta till bollen.

Och då var säsongen slut.
Och åtta månader till nästa.

Resultat
¤ Dagens resultat innebär att Kalix trillar ner ett pinnhål till plats elva och gästerna från Hälsingland tar sig förbi IF Boltic och blir sjua.

¤ Stackars TB Västerås var i kval till Elitserien fram till matchminut nittiotre då Falu BS kvitterade och kvalplatsen gick istället till IFK Kungälv.

¤ IFK Rättvik vinner och tar plats i nästa års Elitserie.
Åby/Tjureda och IFK Kungälv kvalar, tillsammans med Frillesås och Gripen/Trollhättan, om två platser i Elitserien.

¤ Borlänge och Falun tar de poäng de behöver och Lidköping AIK blir det lag som, tillsammans med Surte, får kvala om behållen plats i världens vackraste serie.
Bandyallsvenskan.

¤ Kalix Bandys två övriga lag var i Hälsingland idag.
Skicka hälsingar till oss så sickar vi kalixare till Hälsingland.
Damerna föll mot Bollnäs, 4-7.
Lag U föll mot Ljusd…..föll mot Järvsö, 4-5.
Nya tag imorgon för de två lagen.

Till sist.
Stort GRATTIS till vinnaren i föreningens ”Exklusiva lotteri”.
Väl värd.

// Sargis.

Vi har vår i luften.
Var har ni er?

Vi är i första halvan av februari.
Mitt i den period då vi kan sitta fullt påbyltade inomhus och skälla ut den stackars termometern som träget står på tjugofem grader under noll.
Eller mer.
Vinter när vinter är som jävligast.
Men denna vinter är inte vintern så.
Denna vinter är bra.

Idag strålande sol och fyra, fem grader under den där nollan.
Kanske en lite kylig vind från avstånd men inget som fick mitt sinne ur balans.
Åsså var det ju matchdag.
För alla våra tre representationslag.
U, dam och herr.

Lag U faller mot GT76 med 3-2.
Stockholmarna gör 1-0 i mitten av första, det stod sig halvleken ut.
I början av andra kvitterar Kalix men fem minuter senare återtar GT ledningen.
Kalix kvitterar åter men matchens sista mål faller i sjuttiosjunde och det är tyvärr stockholmskt.

Lag dam faller mot Östersund med 5-1.
Mardrömsstart med underläge 2-0 efter tre minuter och 5-0 till jämtskorna i paus men Kalix repade mod och vann andra med 1-0.

Och vid den klassiska (nåja) bandytiden 17.30 var det så dags så för herrlaget.
På andra planhalvan ett elitseriekvaljagande Tillberga Västerås.
Brukar bli jämna matcher mellan de bägge.

Innan match satt vi en diger samling bandyfolk uppe i klubbrummet och njöt i fulla drag av en köttsoppa man kan begå brott för.
Himmelsk soppa och trevligt sällskap.
Passar på att tacka SA-Englund Bygg för inbjudan till denna träff.
TACK!
Där fick vi också ta del av de bägge lagens tränares funderingar inför matchen som väntade.
På en fråga vilka som var värda ett extra öga av de svarta svarade tränaren att #9 och #83 är vassa för tillfället.
Jo tack, det blev varse om direkt minsann.

När de bägge tränarna lommat iväg och vi gäster torkat munnen efter soppan var det så dags för avslag.
Och innan avslag hölls en tyst minut.

En tyst minut för vår förre materialförvaltare Anders Sundquist.
En tyst minut av minnen av en härlig person.
En glad herre med mången glimt i ögat.
Han var materialare under våra tidiga år i den högsta serien och har efter det alltid varit en trogen vän av Kalix Bandy.
Alltid stått där på matcherna och bjudit oss andra på månget gott skratt.
Även på hans arbetsplats, Kalix Bygg & Plåt, där han jobbade fram till pensioneringen för några år sedan bjöd han alltid på nån härlig historia då man var dit för att handla något.
Han sade alltid med glimten i ögat att ”Kunden har alltid fel”.
Världen blir en aning tråkigare nu.
Vila i frid Anders.

Lite svårt att samla ihop tankarna till den match som nu skulle rulla igång.
Men eftersom jag är säker på att han säkert ville det så fick det bli så.

Dags för avslag.
Och till min glädje ser jag att nyblivne trebarnspappan Simon Viklund är tillbaka.
Och även att Casper Henriksson och Jonathan Wikström från U-laget fått chansen.
Riktigt kul.
Efteråt kan jag konstatera att de bägge får ett bra betyg av mig.
Kul att se.

Halvlek ett.
Signal.
Vi är igång.
Det går trettiofem sekunder.
Signal.
Svarta armar högt emot skyn.
Drömstart för västmanlänningarna.
Och som tränaren sade.
#9 och #83
#83 Emil Juhlén slår ett hårt inspel från vänster.
Bollen i midjehöjd.
Där står en omarkerad #9 Edvin Porswald och styr in bollen på volley.
0-1.

Nåja, mycket speltid kvar.
Vi hinner precis ta oss in i den femte minuten.
Vi tar oss in i den med fart.
Niklas Sundqvist skjuter fart längs sin högerkant.
Tar sig långt.
Tar sig ännu längre.
Fram till kortlinjen.
Tar sig förbi uppvaktande motståndare och lägger in bollen till tillbakakommande Simon Viklund.
Som inte kan missa.
1-1.
Den uppåkningen av ”Sunken” var i klass med köttsoppan vi just svalt.
Världsklass.

En kunnig jury tog senare ut Niklas till bäste i rött.
Målman Benjamin Pizzoni-Elfving blev bäste i svart trots att han hade gult.

Det rullar undan två minuter.
Kalix får sin, och matchens, första hörna.
Från vänster.
Från hörnet ut mot Järnvägsgatan där jag just sett bilder från hösten -93 då vår arena invigdes.
Då fanns där inga träd där bakom slänten.
Inte ens ett litet.
Nu är där helt igenvuxet av björk och sly.
Trettio år av växande.
Hörnan slås av pristagare Sundqvist.
Skottet skjuts av kaparen vid kanonerna #45 Jimmy Berglund.
Skoningslös slägga.
Mellan mur och målis.
2-1.

Två minuter senare får Kalix en hörna till.
Den tar vi och glömmer genast.

Kvarten avverkad.
En mycket bra, välspelad och fartfylld match.
Kalix är millimeter från framgång då Anton Khrapenkov lite osjälviskt passar i fritt läge.

Våra bägge ytterhalvor Sundqvist och Khrapenkov är mycket aktiva.
Ligger bakom mycket i Kalix offensiv.
Skär svidande sår i det västmanländska försvaret.
Skapar hot.
Men burväktare Pizzoni-Elfving är int´ så dålig.
Vilket är ett mycket högt betyg i vår kommun.

Simon testar den inte så dålige.
Blixtsnabb parad lågt till höger.

En minut med pristagare Sundqvist åter i fokus.
Först mot målet ner mot den plats där Furulogen en gång stod.
Skottet träffar stolpen.
Ett unisont nnneeiijjjj! hörs eka över nejden.
I nästa minut gör han en avgörande brytning i ett öppet läge då alla var säker på mål för gästerna.
Hans klubba var nära tre meter lång där.

Kaparen vid kanonerna Berglund kliver av med smärtor i ryggen.
Det ser inte alls bra ut.
Han grimaserar illa då han lämnar avbytarhytten för att ta sig till omklädningsrummet för behandling.

Vi håller andan då vår kapten Johan Sundquist ligger framför TB-målet efter lite kalabalik efter en hörna.
Såg inte vad som hände men Johan var upprörd efteråt och menade på att han fått en klubba i trynet.

Kanske lite mer bollinnehav för Tillis nu.
Skapar inget allvarligt så vår målvakt Joel Snäll kan ta kaffe och bulle där han står.
Jag gillar det jag ser.
Hittills kanske det är den bästa halvleken jag sett i vinter.
Börjar också bli lite grinigare nu.
Mycket ropande från heltända spelare.
Kanske också från en man med penna och block.

Anton Khrapenkov ska vi hålla ett öga på, sade TB-tränaren i sitt lilla anförande.
Nu höll inte hans spelare nåt öga på honom.
Förutom målmannen.
En uppåkning i klassisk stil från vår #7 ger honom fint läge, men mannen i gult är med och gör ännu en fin räddning.
Jag kan nog påstå att han räddade sitt lag under första rundan.
Många svåra och många enkla räddningar från hans sida.

På övertid.
Tillis får sin tredje hörna.
Från vänster.
Nedanför entrén.
– Vi är inte så bra på hörnor, erkände tränaren.
Jaha.
2-2.
På hörna.
#25 Rasmus Fridolfsson.
En spelare jag gillar.
Men inte just nu.

Ett skott visar domaren då Simon ska göra avslag.
Simon skjuter ett skott.
Det skottet hade du räddat.

Och då var det paus.
Efter en mycket bra halvlek.
Tät och intensiv.
Välspelad i bra tempo.
Och våra rödklädda har ett litet övertag.
Hade inte den där målvakten varit så hade vi haft något fler mål.

I pausen rättades frågesporten jag knåpat ihop.
Grattis ni som vann.

Sen drack vi kaffe och sen gick vi ut.

Halvlek två.
2-2.
Hur ska detta sluta?
Jag tror på vinst jag.

Ser till min glädje att Jimmy är tillbaka.
Sju minuter senare kliver han av igen.
Får ledas in i omklädningsrummet.
Så inåt /%&¤&/# tråkigt att se.

Och han i gult fortsätter vara lite för bra.
En räddning hämtad ur en gammal Buster.
Raklång ligger han i luften med vänsterhanden utsträckt mot det kryss där vi alla tror att skottet skall landa i.
Riktigt vass räddning.
Hörnan blir inte lika vass.

Femtiotvå.
Svarta armar mot den svarta himlen.
2-3.
Den där #25 kommer in lite från vänster, rundar Joel och rullar enkelt in bollen.
Rasmus Fridolfsson alltså.

Där står jag och krafsar ned bokstäver om det målet då Simon Viklund kvitterar.
3-3.
Ett mål jag inte såg.
Kan vi få en sån där storbildsskärm som håkkin har?

Lite mer avvaktande spel nu.
Inte lika hög intensitet.
Men fortfarande en mycket bra tillställning.

Dryga timmen.
Simon är lite för ivrig i fritt läge.
Kanske kunde ha tagit två skär till och lurat målisen istället för att avlossa.
Jaja, lätt för en gammal gråhårig gubbe att säga.

Sextiofemte.
Mr Hattrick.
#25 Rasmus Fridolfsson.
3-4.
Onnea Rasmus.

Sjuttio.
Joel gör en femstjärnig räddning då #83 Juhlén tror på framgång.
En enkel promenad genom röda försvaret tar slut då mannen i grönt gör sig stor och avvärjer.
Hörnskottet efteråt träffar stolpen.
Bägge stolparna på den buren fick sig en pärla i afton.

Nu är det övertag för gästerna.
De röda kommer ingenvart.
Gästerna styr händelserna med järnhand.
Och gör givetvis 3-5.
#12 tar sig lite för lätt fram och gör det mål som i min tanke där och då stänger matchen.
#12 heter för övrigt Elias Lövstedt.
Sjuttiotvå.

Tjugo kvar.
Det finns tid.
Men i mitt sinne känns det avgjort.
De vassa anfallen hemmalaget hade i första är försvunna.
De svarta har tätat sitt försvar.
Tätat mellan varje sten.
Varje lite spricka är fixad.
Det kommer inte ens en vattendroppe igenom.
Och i anfall ofta uppbyggda av #83 skapar de allt hetare hot.
Olustigheten kryper i mitt inre.

Sista kvarten inleds med en enhandslyra av Joel i grönt.
Vänster handske upp i luften och bollen sitter limmad.

En låga av hopp tänds runt åttionde.
Kalix får en hörna.
Som blir en till.
Som inte blir något bra av.

Jag räknar motståndare nu.
En, två…..tio, elva, tolv….tjugotvå.
Det är bara svarta tröjor ute på isen nu.

3-6 kommer givetvis.
#29 får rubrikerna.
Han heter Filip Andersson.

3-7 kommer på en hörna.
Tillis som inte är så bra på hörnor vevar sitt andra mål på sin tionde hörna.
Vevare är #3 Anton Sjödahl.

En stund senare är det slut.
Känns lite snopet.
Kalix var ju, i mina rödvita ögon, det bättre laget under de första fyrtiofem.
Men trots allt vann Tillberga rättvist och innehar nu andraplatsen i en tabell som är jämnare än motorvägen mellan Torneå och Kemi.
Kampen om kvalplatserna är öppen, stenhård och omöjlig att tippa.
Fyra lag inom tre poäng.
Två matcher återstår.

För Kalix tre.
På resande fot nästa helg.
Avslutar sedan mot Ljusdal helgen därpå.

Och varken lag U eller damerna har någon hemmamatch kvar så det återstår endast en match på vår arena denna vinter.
En vinter som hittills varit en bra vinter.
Åtminstone gällande kyla.

Till sist.
Ett stort GRATTIS till IFK Rättvik som idag säkrade sin plats i nästa åra Elitserie.
Efter vinst mot grannen Falu BS så är platsen säkrad.

// Sargis

Söndag.
Ny dag.
Nya kritor.
Gårdagen är förpassad långt ner i dammiga valv.
Revansch.

En helg i utmärkelsens tecken.
Idag firade vi vår gamle vän Jukka Ohtonen som tagit plats i finska bandyförbundets ”Hall of Fame”.
Innan dagens match fick han blommor och en tavla i sin hand och applåder av de bägge lagen och av den publik som kommit.
Uppe i klubbrummet samlades en knippe gamla legendarer från vårt allra första allsvenska lag.
Lite gråare tinningar men stjärnglansen lös kvar.


^{Jukka får blommor, plakett och en plats i den finska bandyns Hall of Fame}

Igår var det ceremoni på Zinkensdamm i södra Stockholm.
Där blev spelare åtta och nio invalda i Bajens ”Hall of Fame”.
Till de tidigare sju tunga namnen som gjort avtryck i Hammarby lades nu till en till och även Olov Englund.
En välförtjänt plats för Olov som verkligen är värd att uppmärksammas.
Stort GRATTIS Olle!

Och ni ledare som haft Olov i era led kan sträcka på er lite extra.
Ni är alla tillsammans värda en ros.

Då tar vi dagens match då.
I perfekta förhållanden.
Solen var inte på samma strålande humör som igår men den kämpade på med lite tunna skyar som drev in från industriområdet där bortom ishallens hörn.
Ibland tog den kommandot, ibland inte.
Och graderna var tvenne.
Under noll.

Domare idag var samme Stefan Johansson som igår.
Stridsyxan var nedlagd och fredsavtal var undertecknade.

Efter ceremoni var det dags.
Lidköping AIK som sovit i Luleå och tagit sig vidare till vår lilla plats under förmiddagen var taggade för att ta revansch för överkörningen igår då Tellus till slut vann med stora 13-4.
Enligt en av de ledande i Laik var det ändå ganska jämnt till dess att Tellus gjorde 6-4 runt femtiofemte minuten.
Sen rann det iväg.
Nu tänkte de sig att efter denna turné på bortaplan åtminstone få två små pinnar med sig i en säck hem till sig.

Och domaren flöjtar klart till drabbning.
Pfuiii.
Halvlek ett
vi är igång
En minut senare får hemmakeeper Joel Snäll göra en fin enhandsräddning upp till vänster.
En minut senare räddar vår eminente libero Jonathan ”Böna” Johansson en tillspillogiven målbur med sin teleskopklubba.
Han skjuter ut den till max och får i sista stund undan bollen som rullar mot det tomma målet.

Det går tio minuter.
Det brukar göra det.
Ingen ordnad matchbild.
Spretar lite åt alla de riktningar.
Inget av lagen kommer igenom.
Lite stumma ben från gårdagen måhända.

Solen försvinner för ett ögonblick och Kalix #97 Vidar Fredriksson skjuter mitt på målvakten Anton Sandsjö i fint läge.
Attans.

Kalix får två hörnor inom kort tid.
Vi glömmer bägge.

Nu börjar jag dock ana ett visst spelövertag för de röda.
Om än litet så finns det där.
Rullar på.
Men kommer inte fram till hot av allvarlig sort.
Vit vägg i vägen.
Som en plogkarm som saktgående plogbil har förmåga att lägga upp på min garageinfart vid varje tillfälle den passerar.
Vit, hög, tung och ogenomtränglig.

Klockan går vidare.
Sekunder läggs på hög.
Blir minuter.
Och vips är vi i minuten tjugo.
Då blåser domaren straff till Kalix.

En vit försvarare var tvungen, i sin iver att freda sitt område, liggande vifta undan bollen.
I straffsatsen kallas det ”Sabotage” och påföljden blir tio minuter i dressinen nedanför läktaren.
Fram till straffpunkten kliver vår kapten.
Johan Sundquist.
Någon sekund senare har han gjort lagets, matchens och sitt första mål för dagen.
1-0.

Det skulle bli mer av den där Sundquist.

Fem minuter senare skjuter han ett snabbt frislag från håll.
Målvakt Sandsjö ser bollen sent och hinner i sista stund slänga ut ett ben.
Bollen går till hörna.
En hörna som alla har glömt.

Vi passerar halvtimmen.
Inte många händelser nu.
Röda laget äger boll.
Vita laget tätar.
Kommer i nån kontring här och där men målman Snäll kan plocka fram medhavd kaffe och ostmacka där han står i sin ensamhet.

Kalix får sin femte hörna.
Den första från vänster.
Jimmy Berglund får träff.
Och då blir det måååå…….ribban.
Skottet träffar ribban.
Neeejjjj, hörs eka över bygden.

Han med vit tröja #71 är en snabb rackare.
Två blixtrande snabba uppåkningar på kort tid.
I sista stund infångad i röd håv.
Han heter Tage Vallmar.
Snabb som en tonårsförälskelse.

I gårdagens match hade vi 1-1 då paus förkunnades.
Och när så Lidköping får sin andra hörna så har vi 1-1 även idag.
Från höger.
Det blir en liten variant.
Bollen till andre man i skyttelinjen.
Som rullar tillbaka till förste man.
En förste man som i detta fall var #10 Viggo Olsson.
Inte helt rättvist kanske men det bryr sig ingen i hela Lidköping om.

När den sista flämtande lågan av första halvlek är på väg att slockna är Janne Rintala bara ett hårstrå från att vinkla in ett ledningsmål efter en formidabel uppvisning längs kortlinjen från höger och in framför målet.

Lågan flammar till och slocknar.
Första halvlek är slut.
Över och förbi.

Paus.
Folket köper förplägnad.
Tuggar korv.
Tuggar hamburgare.
Sörplar kaffe.
Byter tankar och funderingar.

Själv sitter jag med min kaffemugg och tänker på hur intressant det ändå är att följa spelets gång.
Följa hur ett lag på alla sätt försöker lura sina motståndare att öppna sig, att begå ett misstag som öppnar vägen.
Hur man rullar runt bollen.
Sida till sida.
Framåt.
Bakåt.
Tålamod.
Aldrig tappa tro eller intensitet.
Trots att det inte riktigt vill fungera som man tänkt sig innan.
Tavlans pilar gentemot verkligheten.

Jag tänker på en annan sport på is där man skyfflar fram den svarta platta saken de spelar med och alla åker in i en hög och bufflar vid den alldeles för höga sargen.

Sen är mina tankar slut.
Och så även pausen.

Halvlek två.
1-1.
Precis som igår.
Lite oroligt är det allt.

Solen har nu helt gett upp.
Skyar tunna som papper har tagit över.
Men förhållandena är fortfarande utsökta.
Det skulle de vara resten av matchen också.

Kapten Sundquist gör avslag.
Nu ska vi göra mål i buren ner mot Furuhedsskolan.

Kalix får en hörna direkt.
Muren är tät.

Lidköping-vid-Vänern Allmänna IdrottsKlubb får två hörnor på kort tid.
Två hörnor ingen minns.

Sen får de två till.
Som ingen minns.

Spelet påminner om hur första halvlek såg ut.
De röda har mer boll.
Kommer fram till sista tredjedelen av isen men inte mer.
Laik kommer i attacker lite då och då.
Vissa är heta.
Vissa inte.

När vi passerar timmen noterar jag att det är lite mer vita anfall.
Anförda av #71 Vallmar, #72 Sandaroe och #40 Hellgren skapar de lite oreda i de röda förvarsleden.
Lite oroligt i mitt inre.
Är inte alls förtjust i det jag ser.
De röda anfallen sugs fast lite tidigare så omställningsfasen blir kortare för gästerna.
De kanske inte skapar de allra farligaste chanserna men det kan plötsligt hända saker som inte får hända.

Kalix sticker upp i ett anfall och får frislag.
Jimmy drar på och målisen får visa att han fortfarande är på hugget.
Strålande benparad.

I minut sjuttio får Kalix ännu ett frislag.
Femton meter ut.
Lite till höger om målis.
De vita vimsar lite då de ska täta sin mur.
Glömmer tid och rum när foget ska läggas mellan byggstenarna.
Johan drar på direkt.
2-1.

Det går en minut och tre sekunder.
3-1.
Ett oerhört vackert bandymål.
Ni ser det snart som tavla på världens utställningar vaktad av stora män med allvarlig blick.
En passning diagonalt över banan.
Från Janne Rintala ute till höger.
Till Johan Sundquist till vänster.
En passning med millimeterprecision.
Allt i hög fart.
Johan skjuter direkt.
Hårt, i Trocadero-höjd, till höger om målvakten som är chanslös.

Ledningen i Lidköping-vid-Vänern finner det nödvändigt att direkt begära Time Out.
Nya direktiv.
Nya planer smids.
Tajmat och klart.
In i minsta detalj.

De bägge målen föll i sjuttionde och sjuttioförsta minuten.

Sista kvarten av helgens herrmatcher inleds med Kalix åttonde hörna.
Den vita muren är denna gång sammanfogad i täta skikt.
Skottet räddas av muren.
Returen räddas av muren.
Och sen rensas bollen bort.

Strax efteråt osar det katt i rött försvar.
Lite dålig kommunikation gör att en spelare i vitt är centimeter från framgång.
Han håller armarna över huvudet och ropar ut sin frustration.
Själv känner jag hur mina knän skakar.

Männen från Lisch har bar en tanke nu.
Framåt.
Inget att förlora.

Åttiotvå.
Jag törs inte tro.
Det är ju bara två mål som skiljer.
Och med tillägg är det tio minuter kvar.
Minst.
– Kalix får sin nionde hörna, hör jag speakern förkunna.
Från höger.
Från grillkåtans plats.
Det råder lite olika uppfattningar om domarens beslut.
Inga större protester men det gormas och viftas lite vita armar.
Hörnan slås.
Skottet kommer.
Målis räddar.
Men på returen dyker Janne Rintala upp och viftar in 4-1.

1-1 i paus.
Janne gör 4-1.
Kopia från igår.
Förvisso mindre tid kvar för gästerna att vända men……hugaligen.

En spelare i Laik känner till den saken och ropar till sina kamrater vid avslaget efter målet.
– De tappade det igår, kör på!

De röda gör nu allt i sin makt för att förhindra hemskheter.
Uppoffrande.
Slitande.
Inte ge en sekund till fienden.

Och högt ovan målman Sandsjö flyger en korp.

Åttiosju.
Jag svettas floder.
Lidköping anfaller allt hårdare.
Ett skott avlossas….. i stolpen.
Kaos vid returen och en signal ljuder.
Gröna armar i skyn.
Straff.
Till Lidköping.
Det blir högljudda protester.
Banderoller, marsch genom samhället, skivinspelning, gala i tv och namnlistor på fabriken.
Liknande namnlistor som var i omlopp då folket rasade mot bygget av vår konstfrusna arena i en annan tid.
Jag ska uppriktigt säga att jag inte såg  vad som hände bland klubbor, ben och kroppar men målis Joel blev utvisad för sabotage.
Men det rådde, minst sagt, delade meningar om den saken.

Straffen skjuts.
Joel, som är utvisad, räddar.

Han räddar………..men neeejjj.
De röda är inte riktigt alert på returen så #23 Gustav Nygren hinner först fram och reduceringen är ett fruktansvärt surt faktum.

Nu är mina nerver en enda röra.
En tåt hit.
En tåt dit.
En tåt ner i diket.

Vi ska ta oss till nittiotre och trettio.
4-2.
Hu vale.

Nittiotvå.
Ännu en straff.
Och fler protester.
Hela Lidköping reser sig upp i enad front.
Protestvågorna går höga i de södra delarna av Vänern.

I detta kaos är Johan iskall.
Man brukar ju säga att han som blivit fälld inte ska skjuta.
– Trams, säger Johan och är skoningslös.
5-2.

Segern är klar.

När så speakern förkunnar att det återstår en minut av matchen är det vackraste ord jag hört på mången dag.
En minut kvar.
Poesi.

Och Johan gör sitt femte i den allra sista lilla sekunden.
6-2.
Game, set and match.

Matchjuryn, där bland annat Jukka Ohtonen ingår väljer vit #40 Oliver Hellgren och röd #90 Janne Rintala till matchens lirare.
Ett rätt bra val.

// Sargis

Igår.
Igår såg vi lag U vinna mot Umedalen med 9-2 i regn.
Idag var vi åter på plats.
Men nu i solsken.
Wow.
Det kändes som en dag i mars.
Takdropp i södervägg.
Folket på läktaren hade solen i ögonen.
Kanske också spilld mjölk överallt.

Först några ord om fredagskvällen.
Fredagsmys i slott och koja.
I liten by som stor stad.
Tacos, rödvin och ”På Spåret”.
Förutom för några bandyvänner som stod på en läktare vid en bandyarena i Kalix.
Dessutom den enda arenan i Kalix.
Vi såg Kalix U.
Och vi såg Vidar Fredriksson.
Detta framtidslöfte av rang.
Fjorton år.
Han fick oss att glömma vardagen gråa nyanser.
Han satte färg på såväl fredagskväll som hela min tro på bandyns framtid.
Han gjorde sex poäng.
Han stod för en målgivande assist, och inte vilken assist som helst.
En assist från bandyns instruktionsbok.
Han gjorde fem mål.
Fem.
Och vi på läktaren njöt.
Ingen saknade varken tacos, rödvin eller ”På Spåret”

Jag skrev på Facebook igår att jag blir glad av att se honom spela.
Hans iver, hans energi och hans fart.
Hans fötter fortsätter i samma takt även när han sitter på avbytarbänken.
Att ge upp en boll finns inte i hans värld.
Han ska bara ta tillbaka den.
Jobba, jobba, jo-obba.
Och när man ser spelare slå av lite på takten när de levererat boll till en lagkamrat fortsätter Vidar i samma frenesi framåt.
Fem plus.
Minst.

Kalix U vann alltså med klara 9-2 efter att ha varit lite darriga då Umedalen på någon få minut tog in 3-0 till 3-2.
Men 4-2 i trettiosjätte löste en del av det darriga och när 5-2 och 6-2 föll inom en knapp minut runt timmen så stängdes matchen.
All heder dock till Umedalen som kom i två minibussar utan avbytare och en sistaplats i tabellen.
De höll huvudena högt och ska inte låta sig tryckas ned av detta.
Och hemvägen gick förhoppningsvis bra trots regn, vägarbeten och E4:an mellan Skellefteå och hemmet.

Idag.
Så kom då idag.
När jag tidigt i morse tittade ut såg jag snö, plusgrader och vind.
Mörka tankar.
Men allt eftersom klockan gick så drog sig snö och moln undan mot annat mål.
Himlen ljusnade bort mot Pålänge.
Allting utgår från ”Puling”.

När klockan gått ännu en stund var himlen blå och solen stor.
På den nyplogade isvägen på älven vandrade folk och hundar i flock då jag vid 12:30-tiden passerade över bron på väg mot arenan.
Ett bra initiativ av vår kommun att ta efter Luleås mångåriga succé med en isväg där folket kan njuta av såna här dagar.
Även om det nu varit än bättre om det folket hade njutit av solen på läktaren vid arenan.
Ett mycket bättre val.

Uppe på Fomab Arena mötte jag av magi.
Strålande sol likt en dag i mitten av mars.
Spegelblank is.
Hela området speglades mellan linjerna.
Svensk idrottskultur när den är som allra bäst.
Det kan bara inte bli bättre än så här.
Det höll många av de tillresta värmlänningarna med om.
Många glada tillrop.
Tänk om vi alla vetat.
Då kanske en grushink råkats tappas utanför deras omklädningsrum.
Nämen hoppsan, så jag ställer till det.
Eller en liten såg slunkit halvvägs genom deras klubbor vid avbytarbåset.
Vem vet?
Inte jag.

Halvlek ett.
Klockan fortsatte att gå.
Inte lätt vara klocka, bara gå och gå och gå.
Nu visade den 14:00.
Och det är dags för avslag.
Domaren för dagen heter Stefan Johansson.
Han blåser igång det hela och #9 i gulklädda IF Boltic gör ett bra och resolut avslag.
Matchen är igång.

Gästernas målis heter Joakim Westberg.
Han var mycket bra genom matchens alla minuter.
Inom matchen första minut får han göra två räddningar.
Ett skott mitt i famnen och ett där han får lägga ut benskyddet till vänster.
Inga svåra saker men han får visa de övriga att han är med.
Janne RIntala var han som försökte vid bägge tillfällena.

Fyra minuter och röda armar i luften.
De vill ha gröna armar i luften.
Johan Sundquist blir kapad av utrusande målvakt och alla vill ha straff.
Spelare, ledare, publik och en gammal uv med block och penna gör sina ljuva stämmor hörda.
Jag kan nog tycka att det osade straff om situationen, men mina glasögon är färgade i rött och vitt så det är nog bästa att lämna saken därhän.

Tio minuter och Kalix andra hörna.
Den första från vänster.
I hörnet mot Järnvägsgatan.
Gula armar i luften.
De tycker inte om det domslutet.
En gammal sliten klyscha är ju att tveksamma hörnor ofta resulterar.
Denna gång slår den in.
1-0.
Mitt i målet.
Jimmy Berglund.

I elfte minuten får vår målvakt, Oskar Sundqvist, prova på att röra i en matchboll.
Ta upp en från korgen och rulla ut till en med spelare efter ett skott utanför.

Knappa kvarten då han får briljera med en fin parad på ett skott från nära håll.

Efter en matchinledning i rött börjar spelet jämna ut sig.
Gästerna tar för sig lite mer.
Skapar inte mycket men får hålla i bollen lite mer nu.
Kalix står för avsluten.
Av skiftande kvalitet.
Och den där värmländske Westberg i buren är med på noterna.

Solen har börjat sin färd mot vila och lämnar nu sina sista strålar på björkarna bakom nämnde Westberg.
Och en gul ropar ”Nu äger vi boll grabbar!”.
Så fan heller, bollarna är våra.
Köp er egna.

Jag brukar ofta ägna en rad över vår #99 Niklas Sundqvists skridskoåkning.
Nu gör han en otrolig uppåkning diagonalt från avbytarbåsen bort mot björkarna i svagt solsken.
Ibland tror jag inte hans skridskor tar i isen.
Han svävar lite ovanför.
Bandy är extra vackert ibland.
Tyvärr ingen utdelning för den åkningen.

Spelet är jämnt.
Möjligen en liten tendens till övertag för Karlsta´-pôjkera.
Dock fortfarande utan att skapa hot av allvarlig art.
Också lite mer gnällande och tjafsande vid avblåsningar.
Det hettar lite.

Trettioåtta.
Mål.
1-1.
På en hörna från vänster.
Från hörnet nedanför entrén.
Som förste skytt står han, Josef Camilton.
Han får på en sorkdödare som snopet rullar in mellan skridsko och första stolpe.
Kanske var det rättvist.

Det målet fick de gula att tända till lite mer.
Tar över teatern nu.
Känns oroväckande.
De röda får ta fram sina sista krafter innan paus för att freda sig från hot.
Något de lyckas helt och hållet med.
Men det kändes skönt när domaren trudeluttade för rast och vila.

Paus
Mellan tuggorna och kaffetår får jag till mig varför vår tunge #10 Simon Viklund inte spelar idag.
Natten till idag blev han och hans sambo trebarnsföräldrar.
Stort GRATTIS Simon och hela din familj.

Kaffet och bullan blev faktiskt lite godare.

Halvlek två.
Skymningen börjar ta över vår plats.
Eftermiddagen börjar tappa färg.
Även om vi går mot ljusare tider så går vi i denna stund mot mörkare.

Matchen som i första halvlek varit som en pendel ska nu avgöras.
Först stod pendeln mot rött.
En stund i mitten av halvleken stod den mittemellan.
För att i slutet slå över mot gult.

Två små minuter gångna.
Niklas Sundqvist drar på från håll ute till vänster om målvakten.
I stolpen.
I stolpen!
En unison suck från publikhavet på läktaren.

Ytterligare två minuter senare bryter Johan Sundquist en Boltic-hörna och älgar iväg mot Värmlands innersta del.
Här gör dock den gule #7 en van der Poel och jagar ikapp den flyende röde #17.
Tyvärr, för den gule Daniel Rönning får han besöka Kurt i dressinen nedanför läktaren.
Fem minuters biktande för slag på klubban blir domen.
Men den åkningen han gör där är första klass.
Och Kurt är en trevlig man så det besöket kan den brytningen vara värd.

Femmålsskytten från igår Vidar Fredriksson hade behövt lite längre klubba i ett läge i femtiofemte.
Nära, nära.

Vi passerar timmen.
Som nu är blå.
Den blå timmen.
Mörkblå.
Men vi är strålande glada.
2-1.
Anton Khrapenkov.
Han skjuter från strax utanför vänster cirkel.
Bollen fåren lustiger bana och går i en båge över en chanslös Westberg.
Bollen måste tagit i nån klubba på sin väg mot målet.
Det såg lite märkligt ut.
Men vem bryr sig om det?

Våra berömda duvor fortsätter sina försök att återerövra tv-tornet trots nät för alla ingångar.

Matchen är intensiv.
Bägge lagen går att likna med duvorna där uppe.
Försök på försök.
Vända om och försöka på nytt.

Sextioåtta.
3-1.
Ett Johan-mål.
Vilja och en stor dos skicklighet.
In från vänsterkanten.
Vrider, knixar, niger och trampar in i mitten av straffområdet innan han vispar till.
Johan Sundquist.
I de där lägena är ostoppbar.
I alla fall utan olaga aktivitet.

Vi är oroliga då Kalix har två man hos Kurt i dressinen.
Pustar lite då speakern säger att en minut återstår på den första av de två.

Då sätter Janne Rintala fart.
Han lurar en, han lurar två, han lurar tre och han lurar Westberg i mask.
Ett helt sagolikt vackert bandymål.
4-1.
Och vad är klockan?.
73.18

Nu händer märkliga saker.
I rask takt får vi tre smällar av sur torsk rätt i nyllet.
Jag vet inte om jag upplevt tre mål i sån takt tidigare.
Å andra sidan sägs mitt minne vara i klass med duvornas.
Tre gula mål på nästan exakt två minuter.
Smäll ett: 74:22 Jacob Bucht.
Smäll två:  75:22 Gustav Backman.
Smäll tre: 76:24 Jacob Bucht.

Vi runt om var paralyserade.
Kalix Bandy var paralyserade.
Vad tusan var det som hände?
Tre mål som inte var så dyra heller.
Billiga.
På gränsen till bortskänkta.
Kom och ta om ni vill ha.

Det som kändes så bra efter Jannes klassmål.
Tre minuter senare känns det….inte lika bra.
Och ja, det kom kanske en liten ramsa av svavel från mig.

Jaja, glöm och gå vidare.
Känslan är orolig då vi går in i slutskedet.
Och tankarna maler om de där två minuterna.
Tre mål……

Åttiofyra och Boltic får sin sjätte hörna.
Må den inte.
Tack.

Och så kommer den slutgiltiga smällen.
Den som knockar oss i backen.
Ifjol: Elis Lindgren.
I år: ?

Han får lite lättvindigt ta sig fram längs kortlinjen från vänster hörnflagga och in mot mål innan han lyfter in bollen.
Hela Värmland står i enad kör.
Och alla hyllar de #11

I år: Johan Hesselbom (inte Viktor Mardakin som matchrapporten påvisar)

I slutminuten får Kalix ett frislag i bra läge.
Målvakten räddar med handske vid ribban till hörna.
En hörna som…………

Efter
Efter matchen är det mycket upprört i den röda lilla stuga där ledarstaben för hemmalaget huserar.
Jag brukar inte skriva om saker som sker i anslutning till slutsignal då adrenalinet pumpar men jag kan väl avslöja att några julkort från Kalix ledare kommer inte domartrion få i år.

Det här kan jag nog placera in i facket för bland de suraste förlusterna jag upplevt.
Usch.

En av spelarna bad om ursäkt.
Det behöver han inte göra.
Sånt här händer.
Men visst tusan är det bittert.

Till sist.

Där uppe i den mörka januarihimlen lös en stjärna lite starkare idag.
En stjärna som med stort bandyhjärta följde dagens match.
Innan match och i halvtidens kaffe, med glatt sinne och glödande entusiasm, har han berättat otaliga roliga och intressanta minnen från dåtidens Kalix.

Vila i frid Mårten Englund.
Du är saknad.


// Sargis

I morgon Lidköping AIK
Och hyllning av Jukka Ohtonen.
Missa inte.
Matchen börjar 12:00
Du är där i tid så hyllar vi Jukka tillsammans

Klockan är strax innan elva denna lördag.
I min bil på väg upp mot bandyarenan i Kalix undrar Anna-Charlotta Gunnarsson vem som sjunger för rätt svar på lodrätt fem i veckans ”Melodikrysset”
Termometern visar på femton minusgrader och folket i de bilar jag möter har nedfällda solskydd.
Det känns som månader sen vi såg detta gula himlafenomen senast.
Det där gula som kallas sol.

När jag en kvart senare skred in på Fomab Arena blir jag så där fånigt berörd i mitt sinne.
Herrejösses, vilken vacker idrott vi följer.
Läktaren badar i sol, den nyspolade isen blänker och publiken som väller in (nåja) har röda rosor på kinden.
Och ute på isen ser vi ett lag i rött, ett i blått och tre domare i randiga tröjor.
Randiga.
Inte gröna, inte gula, randiga.
Tyvärr dock tvärrandiga.
Och inga äppelknyckarbyxor.
Borde kunna vara krav på det.

När så klockorna runt om i landet visade 11:00 startade nyheterna i radion och dagens match på Fomab Arena i Kalix.
Domaren utan äppelknyckarbyxor ( ja, han hade en annan modell av byxor, hade kunnat få konsekvenser om han agerat utan) var den icke helt obekante Keijo Hyvärinen från en stad i öster, Haparanda.
Kalix Bandy U och Järvsö Bandy gör upp om poäng och kungadöme.
I div1 Norra.
Ni vet den som är ”Världens bästa Div1”

Järvsö var det.
Jag funderar en stund på om den där Karlsson är med.
”Han hette Karlsson och var från Järvsö,
där han var född för rätt länge se’n,
och han var ärlig och väl beaktad,
trots att han suttit på häktningen”.

Oavsett så var det första gången detta hälsingelag besökte oss i lite småkylig nord.
Förvisso ett U-lag till Ljusdal men ändå kul med nya bekantskaper.

Halvlek ett
Matchen är igång.

En kvart senare leder hemmalaget med fyra mot ett.
I hörnor.
I bommade hörnor.

I sjuttonde minuten har Kalix fem hörnor.
Och nu också ett mål.
På en retur från blå mur håller sig Niklas Sundqvist framme och petar in 1-0.

Känns nu som att de röda har ett litet grepp om händelserna.
De blåa lägger dock ner hela sitt hälsingehjärta för att freda sitt revir.
Kommer i en del kontringar men målman Samuel Henriksson har en lugn dag, hittills.

Hinner knappt tänka den tanken ut.
# 11, 1-1.
Och denne #11 heter Henning Näslund.
Klockan var då på minut tjugoåtta.

Spelet jämnar ut sig.
Sjunker i kvalitet.
Hafsigt och lite oorganiserat i de bägge lagen.
Men den ljuva musiken då skenor skär i isen och solen ovan ishallen gör att jag trivs rätt bra där jag står.

I trettioandra händer det saker.
Jäschös målman, Rasmus Andersson, gör en femstjärnig räddning och spelet vänder.
En blixtrande blå attack som slutar med ett par armar i randig klädsel i kors ovanför domarens huvud.
Speakern basunerar ut att Järvsö tilldöms straffslag.
Ett straffslag som läggs i arkivet under bokstaven M.
Mycket tveksam.
Kan också sorteras som V.
Väldigt tveksam.

Men strafflag är dömt och straffslag skall slås.
Han är säker där.
Upp med bollen i ”Sammes” högra kryss.
1-2.
Och allt ljus på #4 Filip Ljus.

Tio minuter senare.
1-3.
Ett fint solomål där #9 Elias Schröder tar sig fram genom Kalix planhalva trots att det smattrar av klubbor på hans benskydd.
Hade detta hänt i en fotbollsmatch hade spelaren legat i svåra plågor medan hans kamrater duschat rättskiparens ansikte med svordomar och saliv då de på en decimeters avstånd vräkt ur sig allsköns protester.
Men nämnde Elias Schröder hade inga sådana tankar.
Han hade bara målburen i sikte.
Framåt till varje pris.
Och han kom ända fram.
Ett fint mål.

Och i den allra sista dallrande sekunden får gästerna sin andra straff.
Om den förra sorterades som mycket tveksam så fick denna läggas under S.
Solklar.
Fram till punkten kliver än en gång Filip Ljus fram.
Domaren, som är kaffesugen, visar ett-skott-fingret.
Och det enda skottet går utanför till höger om vår keeper.
Det var nog tur det.
1-4 hade blivit lite besvärligt.

Rast
Med kaffe och bulla i näbben konstaterar vi experter att vårat U-lag är svåra att få grepp om.
Förlorar mot bottenlaget Selånger ena helgen.
Skickar hem Gustavsberg, som kom till Kalix som obesegrade, helgen efter.
Och nu 1-3 mot Järvsö som ligger i den nedersta våningen av tabellen.
Sen går vi ut i den dalande solen och den kyliga men friska luften.

Jag kastar ett öga mot ishallen.
Tänker på en stackars sate i Luleå Hockey som fick en avstängning efter han slagits med en motståndare i den senaste matchen.
Slagits, inte medias ”visat känslor”.
Ett slagsmål är ett slagsmål, såväl på som utanför en rink.
Han uttalade sin frustration över att det straffet kommit till för att nån expert i tv-studion tyckt det borde vara så.
Det var minsann en ny förklaring.
Du slåss, du blir avstängd, det är tv-studions fel.
Och på reporterns fråga på om han bara hade åkt därifrån och undvikit slagsmålet svarade han att ”Nä, det kan man ju inte då blir man ju kallad både det ena och det andra.”

Jag tar mig för pannan och lommar iväg mot läktaren på motsatt långsida.
”….då blir man ju kallad….”
Herregud!

Halvlek två.
Väl på plats släpper jag sån fånerier.
Andra halvlek går igång.
Fyrtiofem minuter kvar.
Två mål upp.
Lite grus i motorn.
Kämpa Kalix.

Knappt hinner startsignalen försvinna bort mot kommunens förråd på andra sidan vägen innan nästa signal tar fart.
Det har blivit mål.
I samma bur där gästerna gjort tre innan paus.
Nu gör värdfolket sitt första i den buren.
I buren ner mot Furuhedsskolan.
– Kalix reducerar till 2-3 genom mål av #91 Pontus Bergdahl! hör vi speakern förkunna.

Och de röda tar över spelet.
Dominerar varenda liten yta av isen.
Mer idéer och tanke med sig i anfallen.
De blå skapar inga som helst farligheter.

Det går femton minuter, en kvart ungefär.
Jakten på kvittering ger resultat.
3-3.
Ännu en retur från sammansvetsad mur.
Målskytten heter Mattias Snäll.

Enstaka minuter senare.
Steken är vänd.
Från 1-3 till 4-3.
Muntra miner i publikhavet.
Ja, eller hav och hav.
En liten skogstjärn kanske.
Men vi var glada.
På en hörna från vänster.
Jonathan Wikström (nix, inte släkt)
En riktig projektil borrar sig in i nät ovan vita hjälmar till höger om målvakten.

Än en gång visar det sig att Pålänge inte bara är en liten jakt- och fiskeby.
Pålänge är även en bra bandyby, trots att de inte bedrivit sporten sen åttiotalet nångång.
Kalix Bandys ordförande, vår vice ordförande, damlagets tränare Emil Wallin, herrlagets målvakt Oskar Sundqvist, Boltics Elis Lindgren och så då denne ”Jonte” Wikström.
Alla är de från ”Puling”

4-3 var det.
I fem minuter.
4-4.
Dagens läckraste.
Tre spelare.
Två, med iskall perfektion, slagna djupledspassningar och ett lågt skott från vänsterinnerläge, ouppnåeligt för ”Samme” Henrikssons utslängda ben, senare är det kvitterat.
Det började med #9 Elias Schröder långt nere till vänster på egen planhalva, en lång svepande passning senare hade #7 Erik Lidell bollen och ytterligare en svepande passning senare hade #13 Marcus Karlsson bollen i ett läge han inte missade.
Såna mål är en fröjd för ett bandyhjärta.
Även om det nu var åt fel håll.

Där var han ju!
Karlsson.
Karlsson från Järvsö.
Den så omsjungne.
”Och varje dag när sol’n går opp,
då gick också Karlsson opp”

Kvarten kvar nu.
Solen som ibland går ner bakom Sjöbloms dass går nu ner bakom hörnet på ishallen.
_{Solen går ned bakom Sjöbloms dass…..}

Och det är hålligång såväl i skogarna kring Järvsö, där tretton älgar dansar bossanova, som på arenan i Kalix där tio blåklädda dansar bossanova ute på isen.

”Ja, det var partaj, det vill jag lova
Tretton älgar i en bossanova”

För oss på läktaren kändes det som en rotfyllning.
Utan bedövning.
Hälsingarna har än en gång vänt på resultatet.
Efter att ha haft det tungt under den första kvarten av halvleken har de visat prov på laganda och anamma.
Hela tiden fortsatt i sin tro.
Tätt bakåt.
Snabba kontringar.
Och nu resulterar deras blott tredje hörna.
4-5.
#3 John Skalberg Halvarsson.

Fin procent på hörnor.
Tre hörnor.
Ett mål.
Trettiotre procents utdelning.

Men rättvisa skipas någon enstaka minut innan slut.
Dagens enda tvåmålsskytt.
Mattias Snäll.
I en rörig situation framför gästernas bur sliter Hugo Olsson förtjänstfullt fram bollen och ger Snäll fritt läge.
5-5.

På övertid får Järvsö matchens sista läge.
Det är nära, nära, men inte tillräckligt.
I anfallet efteråt sätter Mattias Snäll full fart genom blått försvar.
Han hinner en bit in i fiendeland när en skarp signal ljuder……..

……….matchen är slut.
Snopet kan tyckas, men är tiden ute så är den.

När jag på hemvägen passerar avtagsvägen till Sandviken (inte det Sandviken) och ”långrakan” ligger framför mig får jag fälla ned solskyddet.
Det, det är ett fint tecken på att vi går från midvinterns mörker mot ljuset.
Det är också ett tecken på att jag måste komma ihåg att ta ut solbrillorna till bilen.

Heja bandy.
Heja ljuset.

// Sargis

Wow.
Idag känns det bra.
Två fina poäng och fin siffra på publiken.
Femhundra trettiosju.
Fem. Tre. Sju.

Samma siffra som en gång självaste Mr Ol`Blue Eye, Frank Sinatra, hade den där kvällen i Finspång 1953.
Ett klipp från Aftonbladet
”Han gjorde det förstås på sitt sätt.
Frank Sinatra var på botten, men tog sig tillbaka till strålkastarljuset – via Finspångs Folkets park 1953 inför 537 betalande själar.
– Han såg ut som ett lördagsfint cykelbud från Finspångs ångtvätt, skrev recensenten i tidningen Essä”

Men vad är väl en kväll med Frankie Boy?
Jämfört med en eftermiddag på Fomab Arena med allsvensk bandy för ögon och öron.
Jag är ledsen mr Sinatara, du må vara en sångare av klass, jag gillar dig verkligen, men du har inte en chans mot världens vackraste sport.
Speciellt en dag som denna.

Vi flyttar oss till nutid
Till skiftet juldag – annandag.
Midnatt råder.
Termometern utanför mitt fönster visade -20.
Lite drygt.
Och en dimma hade smugit sig på.
Tjugo under noll och dimma.
Det ser man inte ofta.
Vad skola bli av detta, funderade jag på innan jag somnade.
I tidig morgonstund var jag åter i rörelse och tittade ut.
Inga grader och det snöade tvärsöver.
Mitt sinne mulnade.
Det ska inte snöa på någon ledd när vi ska se annandagsbandy.
Står i den heliga skriften.
Ack ja, bara svälja det och se fram emot klockan 13:15.
Då ska vi se IK Tellus.
Och, framförallt, Kalix Bandy.

När jag kom upp till arenan vid tolvslaget såg jag inte en enda av våra motståndare på plats.
Det visade sig att de blivit sittande i sin buss vid en trafikolycka någonstans efter E4.
När de lite senare kom på plats beslutade enig jury att flytta fram matchen femton minuter.
– Inga problem, sa ledningen i Kalix när frågan kom.
– Då är det lugnt, sade domaren som för övrigt heter Jörgen Wingstedt och kommer ifrån Strängnäs.

Så tiden fick gå en kvart extra innan tiden var inne.
Och det var ganska tursamt det.
Ty då de bägge lagen värmde upp på varsin planhalva snöade och blåste det i massor.
Usch, sade vi i enad kör.
Vädret var bus.
Då värmningen var över och vaktisarna gjorde isen spelbar avtog snön i det närmaste totalt.
Vinden från syd höll i sig och kom svepande från Skagsudden och in i det hörna där vaktisarna just gjort entré med sina maskiner.
-Enda gången ishallen är bra att ha, sade någon, den skyddar oss från vinden.
Kanske var det jag som sa det.
Har glömt.

Halvlek ett.
Snön har upphört.
Signalen ljuder.
Kalix gör avslag.
Nittio minuter av ovisshet ligger framför oss.
Jag noterar att ”Micke” Jansson gör comeback.
Sjukdom i backlinjen (Clas Karlsson) gör att ”Micke” åter remmar på sig skrillorna.

Det går tre minuter och gästerna får sin första hörna.
Det går sex minuter och gästerna får ett frislag i farligt läge.
Det går tio minuter och det är helt jämnt.
Målchanser är det ont om.
Till och med helt tomt av.

Kvarten avklarade när vår målis Oskar Sundqvist gör matchens första räddning.
Den hade han nog räddat i sömnen.
I den allra djupaste sömnen.

Så händer det saker.
Fina saker.
För oss femhundra trettio fem med rödvita sympatier.
Jag såg två med gula.
En försvarsarbetare i Tellus får snedträff då han ska rensa på volley och bollen ramlar ner hos Simon Viklund.
Simon ser Johan komma i vänsterläge.
Bjällerklang och jubel.
Bandyapplåder.
1-0.
Johan Sundquist.
Klockan var i minut sjutton.

En i gul tröja drar på ett avslut där bollen i detta nu fångats in på NASA:s kameror över yttre världsrymden där den cirkulerar.
Utan tvekan det skott som gått högst över ribban denna säsong.

Strax efter vill stockholmarna ha straff.
Det ropas högljutt.
Domartrion viftar avvärjande.
Det är nog inte omöjligt att en gråhårig skribent med BBW-luva på huvudet hade ylat om straff om förseelsen skett i det andra straffområdet.
Där kanske vi hade lite tur.

Samme gråhårige skribent börjar ana ett litet spelövertag för gästerna.
Kanske äger lite mer boll.
Men det röda försvarsarbetet är formidabelt.
Så tätt.
Så lugnt.
Så säkert.
Och libero Johansson gör en brytning där han, likt en simmare från startpallen, dyker framför en motståndares klubba och, liggandes i luften, vispar undan hotet.
Världsklass.

Tellus andra hörna.
Petas från höger och skottet går ut vid hörnflaggan till vänster.
Skytten är inte riktigt nöjd med sin insats där.

Halvtimmen då burväktare Sundqvist är blixtsnabbt nere med sitt stora benskydd på ett frislag i farligt läge.
Sen går det en minut.

Kalix får sin första hörna.
Från vänster.
Jag beskrev den vackra synen i förra matchen.
En spelare i rött, Niklas Sundqvist, vit snö på slänten och en skymning som snart är klar.
Borde målas till tavla.
Signal.
Som tredje skytt.
Och ni vet nog vem.
#45 Jimmy Berglund.
Mitt i målet.
2-0.
Femhundra trettiofem par handskar slås ihop i en applåd.
Två par trycks djupt ner i vinterjackornas fickor.

Burväktare Sundqvist får briljera med en fin benparad lågt nere till vänster på ett skott där han ser bollen i absolut sista stund.

Tellus man i samma yrkesgrupp heter Simon Westin.
Nitton år ung och en mycket bra burväktare.
Nu får han visa upp sina kunskaper på ett närskott av Simon Viklund.
Blixtsnabb parad.

I slutet av halvleken är det så där lite för mycket gult för att mina nerver och fjärilar i magen ska hålla sig lugna.
Men det röda försvaret är fortsatt tätt.
Inte en läcka.
Två gula hörnor senare är det dags för kaffe.

Paus.
I pausen får vi se gamla klassikern ”kasta-din-boll-närmast-en flagga-på-mittpunkten” dammas av.
Den var länge sedan.
Massor av bollar.
Bara en kan vinna.
Grattis till dig som vann.
En bandypappa.

Dragningen på 50/50-lotteriet förkunnas.
Dryga sextusen riksdaler till lott #380.
Lite spännande då jag sålt 301-320.
Lott nummer trehundra….ått…..io

Kaffemuggen töms.
De stora maskinerna rullar av banan i det högra hörnet där vinden smiter in utan entréavgift eller lottköp.
Domartrion beslutar sig för att blåsa igång det hela igen.
Vilket gästerna nog är tacksamma över då de har lite bråttom till tåget som, genom annandagsnattens mörker och snöfall, ska för dem hem mot Stockholm.

Halvlek två.
Jag rotar fram papper och penna……..jahaja…här går det undan.
Trettio sekunder tog det.
Och jag hann inte riktigt med i svängarna.
Men vad gör det?
Janne Rintala bryter ett gult uppspel.
Passar fram Simon som enkelt rullar in bollen i nät.
3-0.
Den starten kan jag gilla.
-F***n, hörs från en spelare i gult.
Jag kan förstå den frustrationen.

En frustration som inte blir mindre fem minuter senare.
Bandygodis.
Ett fantastiskt vackert mål levererat av de bägge kompisarna från urminnes tider.
En duo som hittat varandra från Bandyskolan till idag.
Janne Rintala och Johan Sundquist.
De leker sig fram i hårt minerade fält innan Johan avslutar och Kalix leder med 4-0.
4-0.
En synnerligen trevlig annandag detta.
Det håller nog inte de gula uppe i drivorna dit Janne och Johan förpassat dem med sin lilla uppvisning.

En stund senare tar Tellus Time out.
Måste hitta på nåt för att bräcka sig igenom den mur de möter på sin färd mot hägrande mål.

Det första som händer då domaren blåser igång igen är att en gul spelare blir matchens förste på syndarnas bänk nedanför läktaren.
Var nog inte så regeringen i Tellus tänkt sig.

Men det skola bli bättre tider för de hårt prövade herrarna i gula tröjor.
Mål till exempel.
4-1.
Ett skott från avstånd, perfekt placerat mellan Oskars utsträckta högerarm och stolpen.
Målskytten känner vi sedan förr.
Christian Frohm.
Mycket bra i afton där han var en av de som låg bakom mycket i anfallsväg.
Minuten var femtiosex.

Sex minuter senare.
Tellus får sin åttonde hörna.
Från vänster.
Från det hörna där ”Sunken” stod modell för tavelmålning i första halvlek.
Då blev det mål till Kalix.
Nu blir det mål för Tellus.
Det var så man nästan anade att nåt sånt var på gång.
Spelövertag.
Och åttonde hörnan.
4-2.
#5 Erik Lycksäter.

Det som kändes så bra vid 4-0.
Den där TimeOuten Bergwall och Krigh begärde tidigare ger nu frukt.
Den röda muren har börjat spricka lite i fogarna.
Byggklossarna hittar inte sin plats nu.
Varje gult anfall sätter fart på nervtrådar och fjärilar.
De, nu ack så, berömda, duvorna vid tv-tornet flyger också allt oroligare.
Känner spänningen som vibrerar.

En period av mycket ropande och protester följer nu.
Varje millimeter av isen är viktiga.
Inte vika undan.
Inte slarva.
Och våga utmana.

Kalix är nära, nära, att utöka.

Minuterna går långsammare än en ordflödet hos en nyvaken kalixbo.
Kampen ersätter skönspelet.
När tiden har masat sig fram till åttio.
Tellus hörna nio.
Från samma hörn som sist.
Det blir en variant.
En lyckad variant.
Förste man i skyttelinjen är #14 Caspher Ekström.
Han skjuter…..inte, han tar med sig bollen och vispar in ännu en reducering.
4-3.
Hela Söderort flyger i luften.
Stämningen på ”Dövas Café” i Midsommarkransen skjuter i taket efter att ha varit lite låg.
Alla känner vittring.
Det är nu bara ett ynka litet mål som skiljer.

Själv står jag och funderar på att gräva ner mig i snön för att kyla ner mig.
Det här är inte bra för hälsan.

Så kommer de två minuterna då matchen avgörs.
Till alla, utom tvås, glädje.

Åttiotvå.
5-3, Simon Viklund på vilja och kraft tar han sig in i straffområdet rakt ut från målmannen.
Skottet är hårt och ett en målgest som visade så mycket lättnad.

Åttiotre.
” Omkring domar´n ifrån Strängnäs står allt folket i en ring, och vid mittplan hörde de han sång….”
Den grönklädde har bestämt sig för att skicka en Tellus-spelare till botbänken efter lite hugg och slag mot förbipasserande hemmaspelare.
Det beslutet bestrider de gula å det grövsta.
Det blir hetsigt.
Liknande scener som vid varenda avblåsning under valfri fotbollsmatch.
Det hela slutar med att, förutom spelaren som syndade, även en av ledarna för gästerna får sitt straff vilket resulterar i ännu en till spelare på botbänken.

Två man kort.
Två mål upp.
Luften går ur de gula som under långa stunder känt vittring.
Känt vittring av viktig poäng.

I nittioandra får hemmalaget sin blott fjärde hörna.
Han är het som en finsk bastu.
Simon Viklund.
6-3.
Simons tredje.
En rätt trevlig och, framförallt, spännande match tar slut i och med gästernas elfte hörna.

På det hela en jämn kamp där det understundom surrade lite för mycket gult på vår röda planhalva men med det försvarsspel Kalix visar upp i dag och bra effektivitet framåt så ser det mycket bra ut inför fortsättningen.
Vi är med i en oerhört jämn serie.

Övrigt att notera.
¤ Framförallt.
Laik leder mot Boltic med 3-0 då nittio minuter passerat.
Viktor Mardakin gör då 3-1.
Minuten senare gör Boltic 3-2 på straff.
Och.
Inte ens en minut senare kvitterar Elis Lindgren.
Jag kan tro att Sandgrund öppnar för dans i afton.
3-0 och nittio gångna.
Slutar 3-3.
Osannolikt var ordet.
Och två mål med doft från Kalix.

¤ Mölndals Regina Wängberg gör två då Mölndal besegrar KS Bandy med 5-1.
Hon är från min by hon.

¤ Och inte bara Simon Viklund gör hattrick.
Även Borås Bandys Erik Johansson gör tre.
Han gör det i sitt lags seger mot Wildcats i div1 södra.
Han är femtiotre år.
Femtiotre.
Ålder är bara siffor.

Ha det gott.
// Sargis

”….vi är kärleken som reser sig när världen står i brand och snön faller tyst över Garbo igen…”
Ljuva Pernilla Andersson, det är inte bara över Garbo snön faller.
Även över min plats.
I massor.

När jag tidigt i morse tittade på termometern hånade den mig och visade sjutton grader under noll.
Oj, nu blir det frysa om tårna under dagens match.
Men som ett vilddjur genom natten arbetade sig temperaturen allt högre.
Och högre.
Igår då vi såg damerna vinna mot Söråker hade vi sköna sju.
Nåt liknande då jag tog den långa milen upp till arenan.
Härligt, tänkte jag.
Innan nån slog sönder mitt trivsamma tänk.
De har lovat snö lagom till matchen.
Jahaja, säg den glädje som varar.

Och nästan på minuten.
Klassisk bandytid.
13:15
Syntes inte en flinga där?
Och en där?

Halvlek ett.
Domaren för dagen heter Järvinen, David Järvinen.
Han inleder sin eftermiddag med en skarp signal.
Gästerna har hand om avslaget.
Ett skär, en passning och matchen tar fart.
Eller fart kanske inte är temat för dagen.
Men igång är vi.

Jag noterar till min glädje att Janne Rintala är tillbaka efter att ha stått över senast med lite känningar.
Det är bra.
Noterar också att de duvor som bott och uträttat sina behov uppe i tv-tornet, vilket gjort det obrukbart och förpassat tv-teamet ut på balkongen utanför klubbrummet, försöker hitta tillbaka dit.
Men tji fick de då det numera sitter nät runt hela den öppna delen.
De var ihärdiga och försökte gång efter annan under hela matchen.
Men inget av försöken lyckades.

Fem minuter senare noterar jag matchens första nästan-chans.
Borlänges #7 Andreas Åkerblom tar ner ett mäktigt utkast av målman Adam Reyier och skjuter utan att tveka.
Tyvärr, för hans, Borlänges och hela Dalarnas skull, gick skottet en bit utanför Joel Snälls högra stolpe.

Isen verkar inte gilla den allt blötare snön som faller och visar sitt missnöje genom att bli ojämn och svår bemästrad.
Ser att många tillsynes enkla manövrar av spelarna slutar med tappad boll och svordom.

Men hittills är det fördel hemmalaget.
Tycker de tar tag i taktpinnen per omgående medan de vita ser till att skydda sitt land.

Minut tio.
Kalix får ett frislag nästan på mittlinjen vid den vänstra sargen, den nedanför läktaren.
Vänsterhalv Khrapenkov slår iväg bollen långt in i gästernas straffområde.
Och där står granitblocket Simon Viklund och låter sig icke rubbas utan viftar in ledningsmålet.
1-0.
En bra start.

Minuten senare får målman Reyier visa att han är en burväktare av hög klass.
En frislagsprojektil lågt till vänster, avfyrad av Kalix libero Jonathan ”Böna” Johansson, tvingar nämnde målis till avancerad benparad.
Han räddar ut bollen till matchens första hörna.
Det hörnskottet kommer aldrig någon i framtiden minnas som nåt bra skott.
Över ribban med en generation emellan.

Kalix har motvind.
Snön ökar i mängd.
Dock inte av förstörande dignitet.
Men isen är inte bra.
Vilket den inte är för något av lagen.

Borlänge har en fin period nu.
Tar över händelserna.
Driver på.
Mycket genom #10 Christoffer Nyström.
En kvick herre som för de röda att se upp.

I minuten sjutton ser de inte upp.
Det gör däremot denne Nyström.
Kommer långt ned på Kalix planhalva till vänster.
Tar sig inåt.
Och inåt.
Innan han skjuter.
Joel Snäll står nog än och funderar på var det skottet tog vägen.
En riktig kalasträff.
Upp i taket med bolluslingen.
Kan det säga pang då en boll träffar nät så gjorde det så nu.
Pang.
1-1.

Spelet övergår nu alltmer från spel till kamp.
Börjar skönjas allt fler långa bollar.
Trots att inget av lagen har Bengt på isen.

Tjugosex.
Lasse vid mikrofonen basunerar ut att hemmalaget får sin andra hörna.
Från vänster denna gång.
En vacker bild målas upp där borta.
Med vit snötäckt slänt och, av skymning, blåsvart himmel i fond står vår högerhalv Niklas ”Sunken” Sundqvist redo att på given signal peta in bollen mot skottvilliga lagkamrater.
Bandy är vackert.
Ifall nu någon skulle ha missat det.
På den givna signalen petar han in bollen till…….
….. Jimmy Berglund.
Och vi hör ännu ett pang i nätet.
Mitt i målet.
2-1.

Unge Vidar Fredriksson skjuter strax utanför.
Målis har full koll.

De röda börjar åter ta över dirigentens roll i eftermiddagens symfoni.
Skapar dock inga hot som får folket i Pusselbo, Spraxkya eller Kupolen i Borlänge att kippa efter andan.

Trettiofem.
Kalix får sin tredje hörna.
Åter från vänster.
Den så vackra tavlan målas upp igen.
Vit snö, röd tröja och en himmel som nu är svart i sin skymning.
Signal.
Pang.
3-1.
Jimmy Berglund.
Dagens kanon.
Jisses Amalia!

Vinnaren på 50/50-lotteriet förkunnas.
Nu då?
Nähä.

Otäckt i trettioåttonde då kapten Sundquist och målman Reyier kolliderar och denne blir liggande.
Jag tycker inte om när spelare ligger stilla på isen.
Rysningar av obehag.
Det tar nån minut innan han försiktigt reser sig upp, tar en klunk dunderhonung ur sin flaska och ger klartecken.
Tack och lov.

Snöfallet tar ny fart.

Och i halvlekens allra sista andetag får Kalix åter en vänsterhörna.
Två av två hittills.
Domaren visar ett-skott-fingret.
Pekfingret.
Nä, det blev inte ett tredje vänster-hörne-mål.
Det blev rast och vila.

Paus
Och nu ökar snön till en nivå inte ens sensationslystna kvällstidningsjournalister skulle hitta ord för.
Vi kan kalla det rikligt.
Och spelförstörande.
Vaktmästarna med sina maskiner försöker ta bort det mesta.
Duvorna vill in i tv-tornet.
Kaffet är gott och det strävsamma gamla paret jag språkar med är ett trevligt par.

Domare Järvinen med kollegor tycker att nu får kaffe och surrande räcka.
Nu ska vi spela halvlek två.
I rikligt snöfall.
Och hans ord är lag.
Så då kör vi väl igång då.

Halvlek två.
Bandy på riktigt.
Det här får alla ni lag med hall aldrig uppleva.
Karaktärsdanande.

Simon Viklund gör avslag.
För övrigt var Simons mål till 1-0 hans femtonde poäng i årets upplaga av Bandyallsvenskan.

Femtiosjätte minuten får Borlänge prova slå en hörna från det hörn där två hemmamål petats fram.
I snöyra.
Ingen utdelning.
Folket i Pusselbo, Spraxkya och Kupolen i Borlänge suckar av besvikelse.

Långa bollar viner genom snöfallet.
En hit.
En dit.
En ner i diket.
Försök med spel efter isen ger oftast bolltapp och långboll från motståndarens backlinje.

Nu kommer en intensiv period på en och halv minut.
Det suckande folket runt Borlänge får nu hurra och jubla.
3-2 trycks fram på tavlan bakom Joel Snäll i kalixburen.
Med ett skott ur vänsterinnerposition ser #77 Samuel Bortas till att uppförsbacken och motvinden för sitt lag blir lite lättare att hantera.
Passningen fick han från den där kvicke #10 Nyström.

Knappt hinner hurrandet och jublandet lägga sig förrän bollen ligger i nät i målet ner mot Furuhedsskolan.
Ditförpassad av röd #17 Johan Sundqvist.
Han håller sig framme sedan Simon stört det vita försvaret då de skulle hantera en långboll från röd försvarsspelare.
4-2.
Johans fjortonde poäng.

Dryga timmen då det är nära för Kalix efter viss kalabalik i efterdyningarna från en högerhörna.
Lite klubbviftande värdigt förskolan Humlans utevistelse efter en hel dag inomhus.
Det hela slutar med att ett par stora handskar tillhörande Adam Reyier nyper tag i bollen och chansen är borta.

En stund senare hör vi bandyapplåder från läktaren.
Detta sedan Mattias Snäll var nära framgång.
Ett fantastiskt vackert ljud.
Vad är vårfåglar, vågskvalp eller skönsång mot en riktigt varm bandyapplåd?

Långbollarna fortsätter.
”Böna” Lendl-Johansson längst bak i vårt försvar är femstjärnig på volleyspelet.
Min!, hörs genom snöfallet och sedan en fulländad forehand.
Eller backhand om så behövs.
Formidabelt spel.

Borlänges andra hörna är inte långt utanför Joels högra kryss.

Borlänge Crickets värvaransvarige smackar av välbehag då han ser Borlänge Bandys målvakt i aktion.
Mäktig kastarm.
Bravissimo!
Splendido!
Honom ska vi ha!

Sjuttio minuter och ännu en otäck kollision.
Denna gång blir målskytten till 1-1, Andreas Åkerblom, liggandes med tappad luft.
Han hittar den ganska fort och kan under applåder resa sig.
Tack och lov.
Som sagt, jag tycker icke om liggande bandyspelare.

Sista kvarten och nu är det bara snöfallet som håller uppe tempo och låga.
Spelarna på isen försöker så gott det går.
Men särskilt bra går det inte.

När Kalix får ännu en hörna klappas det taktfasta applåder.
Det har inte hänt sen förr.
Suveränt gjort publiken.
Heja alla ni.
Guld!

Hemmamålvakt Snäll får visa vad han kan då han räddar ett vitt friläge.
Räddning blir till hörna.
Hörnan blir till inget.

Masarna gör nu ett sista försök.
Man vill ge allt ett värdigt slut.
Lång resa.
Ingen ledare på bänken.
Två mål upp till poäng.
Motvind.
Snö.
Att ge upp fanns icke på kartan över Dalarna.
Lyft in allt vi äger, var tankegångarna.

Understundom smög sig höns (eller om det var duvorna från tornet) in i röda försvaret och viss kaos uppstod.
Känns lite smått obehagligt.
En felstuds och…..huu.

Och klockan går sakta.
Nåt kopiöst sakta.
Men den går.

Tillslut närmar den sig nittio.
Gästerna får en hörna.
Och en till.
Ett- skott-hörna.
Bom.
Slutsignal.

Allt medan snön faller.
Men inte vi med den.

Till sist.
Du i bilen jag hann upp vid rondellen mellan Valhall och kommunhuset
Som jag sedan låg bakom genom rondellen på E4 nedanför Coop, genom rondellen nedanför kyrkan och över kalixbron innan du fortsatte efter E4 då jag svängde av mot min by.
Hoppas du kom fram, vart än du nu skulle, utan påkörning eller annat mankemang.
Det faller in under kategorin ”klart obra” att köra utan bakljus i snöoväder.

Då önskar jag er alla en riktigt GOD JUL!
Ta hand om er så ses vi på annandagen.
Då kommer IK Tellus till oss.


// Sargis





 

Vad gjorde du i morse?
En gråmulen söndagsmorgon i december.
I morgonrock och kissetofflor hasar du omkring, äter frukost och tar kaffekoppen till sköna fåtöljen.
Långt innan dina morgonvanor tog fart denna andra advent hade en samling bandyspelare samlats vid sin hemmaborg och startat sin resa mot fjärran nord.
Och än tidigare hade en äldre gentleman med stort bandyhjärta satt igång ismaskinen vid arenan och börjat spola inför de aktiviteter som skulle ta fart under förmiddagen.
En söndagsmorgon vid 04:30 på Västanfors IP.

När det resande laget långt senare anlände till vår fjärran nord möttes de av lite gråmulet och fem grader under noll.
Ett utsökt väder som lockar ut kalixborna på frisk promenad men, tyvärr, inte på bandymatch.
Vilket för mig är en av de största gåtorna i vår samtid.
Varför går inte kalixbor på bandy längre och hur djup är en grop?

Nåväl, klockan masade sig vidare utan att fästa någon större vikt i mina funderingar.
När jag kom till vår arena vid tolvsnåret blev jag haffad av gästernas tränare Adam Johansson som glatt överlämnade en Västanfors-keps till mig.
Verkligen en glad överraskning.
Blir, helt ärligt, en smula tagen av en sån liten gest.
Det blir lite känslosamt.
Tack alla i Västanfors IF!

Halvlek ett.
Och tiden gick vidare.
Plötsligt var det 13:30 och dags för kamp.
Ett hemmalag där maskineriet inte kuggat riktigt rätt på slutet och ett bortalag som stångar, sliter och kämpar för att komma igång och börja ta välbehövliga poäng.
Ett bortalag som har liknande problem som Kalix under hösten med anläggning som inte vill och kan ge is.

Domaren idag var Pavel Silinski.
Han skulle få en lätt resa genom sitt uppdrag och gör nu sin första trudelutt med visselpipan.
Kör igång.
Och VIF:s #5 Andreas Jonsson hörsammar ordern och gör ett resolut avslag.
Matchen tar fart.

En och en halv minut senare får bollkallen bakom gästernas målman göra sitt första ingripande på ett skott som passerar stolpen med tre meter.

Efter sju lite trevande inledande minuter händer et saker.
Ett slag på klubban gör att domaren i grönt måste höja sina armar och signalera för straffslag.
Till Västanfors.
Lite protester från de röda men den bestämmande instansen var bergsäker i sin dom.
Tack gode Gud att vi slipper allt trams som fotbollen satt igång där varenda avblåsning skall kollas om och om igen.
Jag blir utan andning när jag tänker på det tramset.
Har nu domaren tutat för straff så är det straff.
Oavsett.
Och jag ger mig den på att rätt och fel jämnar ut sig under en säsong.
Denna straff tillhörde dock kategorin rättdömd.
Även om nu alla straffar mot Kalix är fel.

Exekutor för de vitklädda är #17 Filip Backström.
Oskar Sundqvist i hemmaburen är chanslös.
Stenhårt, högt upp till vänster.
0-1.
Ack och jämmer

Strax därpå får de vita med ”Fläkten” över bröstet matchen första hörna.
Jahaja, ska det bli mardrömsstart?
Det blev icke så.

Ytterligare en strax senare.
Minut nio.
De röda får sin första hörna.
Från vänster.
Förra säsongen bäst i serien på denna extra krydda i vår sport.
Hittills denna säsong har det varit mycket lösa skott och skott som gått upp i omloppsbana runt vår planet.
Nu blir det klang och jubel.
1-1.
Som siste skytt står han, Jimmy Berglund.

Spelet är helt jämnt.
Möjligen kan jag med väldigt rödvitfärgade ögon ana lite övertag i bollinnehav för mitt lag.
Är inte säker på att andra ögon såg samma sak.
Inga målchanser åt något av hållen.
Johan har ett skott just över, men målmannen hade full koll och hade nog räddat om det hade behövts.
Samme målman, som för övrigt heter Liam Burberry-Gahm, räddar ett hockeyskott från Anton Khrapenkovs klubba på Kalix andra hörna.

Minuten heter nu sexton.
Hemmalaget får sin tredje hörna.
Denna gång från höger.
Där de stora maskinerna gör sin entré.
Vi får se en liten variant där Johan glider in som förste skytt.
Signal…
Männen i vita skjortor hade för bråttom att rusa och hörnan går om.
Nytt försök.
Samma variant.
2-1.
Johan Sundquist.
Vackert.

Matchbilden är densamma.
Himlen är blågrå i skymningen och Västanfors har några fina minuter.
Några lyft som är nära gå igenom.
Kalix libero Jonathan Johansson är magnifik.
Likt en titan står han där och släpper varken långboll eller motståndare förbi.
Lysande rakt igenom.

Trettiosjunde är det millimetrar från kvittering.
Oskar räddar ett friläge och returen viftas mot en ödelagd målbur.
Men som tur var hade två röda spelare förlängt sina klubbor till en längd som får Armand Duplantis stavar att likna tändstickor.
Bollen räddas av dessa långa klubbor precis på mållinjen.
Och det behövdes inte heller kollas på någon tv-skärm.

Någon minut innan paus får åter libero Johansson gör en avgörande brytning på en långboll från vitt område.
Blir lite höjda röster på västmanländska över utebliven signal för hög klubba.
Domare Silinski skakar på huvudet och spelet fortsätter.
Alls inte omöjligt att jag hojtat om förseelsen skett på motsatt planhalva.

Sen blir det paus.
I denna paus tittar jag ut över arenan där den lilla, men trogna, publiken samlas vid grillen.
Äter nåt gott, dricker lite kaffe och småpratar om åkvägar, taktik och vad som måste göras för att lösa upp detta.
Ismaskinerna fixar isen till blänkande ruta och skymningen har fallit färdigt.

Själv tänker jag på Kalix Bandys #25 Mattias Snäll.
Då vet jag inte att han kommer göra ett mål lite senare.
Men jag vet att han är en viktig kugge i vårt herrlag.
Han är dessutom en av två tränare för vårt damlag.
Fullt upp kan tyckas.
O nej, o nej.
Nu har han även tagit på sig uppgiften som ledare i Bandy- / Skridskokul för småpysar med röda kinder och glimtar i ögonen.
En sann bandyhjälte.
Är värd ett sort beröm.

Ismakaren i Fagersta som spolar is 04.30 en söndagsmorgon och vår Mattias Snäll.

Dags så för halvlek två.
2-1 och helt ovisst.
Det har börjat singla ner några snöflingor.
En här………..och en där.
Knappt märkbart då de faller stilla och tyst.

Simon slår avslag och tjugo sekunder senare får Kalix hörna.
Från vänster där elden i grillkåtan falnat.
Det så kallade skottet kan mycket väl vinna pris i kategorin ”Årets snedträff” då det gick utanför i höjd med hörnflaggan på andra sidan.
Det skulle bli bättre sen.

Fyra minuter senare.
Från samma håll.
Ny snedträff.
Med bättre lycka.
Niklas Sundqvist träffar lite snett och bollen får en avig bana in mellan mur och målvakt.
3-1.

Att leda med två mot detta Västanfors ger mig lite obehagliga minnen från förra säsongen då en skön 4-2 helt plötsligt blev till 4-5 och fullständig kollaps.
Må det inte ske här och nu.

Minuten är femtioåtta då hemmalaget får tvåsiffrigt i kolumnen för hörnslag.
-Akta fyrtiofem!! ljuder högljutt från ”Fläktens” avbytarbås.
Fyrtiofem skjuter inte.
Hörnan går bom och en pust av lättnad hörs från den lilla röda stugan där ledare och avbytare håller till.

En timme och trettiofem sekunder spelade då matchen avgörs.
Vår kapten och härförare Johan Sundquist bryter in från vänster och skjuter från straffpunkten.
Målis hinner inte täta mellan sina benskydd och 4-1 blinkar fram på tavlan.
Nu känner jag en svag doft av vinst falla ner tillsammans med de fåtaliga snöflingorna.

Vitt avslut strax utanför Oskars högra stolpe ger mig lite andnöd för en stund.
Lite blå i ansiktet av andnöd ser jag Oskar snabbt ta en boll från korgen och med ett mäktigt utkast friställa Simon Viklund som elegant tar ner bollen, väntar ut målis och sedan enkelt rullar in 5-1.
Lite bandygodis där.
Minuten var sjuttiotvå.
Och jag får åter ta ett andetag.

Minuten senare får VIF sin första hörna i andra halvlek.
Måste nog bli mål här om man ska hitta det mod man tappat och få ny tro.
Så blev det inte.
Istället.

Vidar Fredriksson.
Jättelöfte är ett futtigt ord i hans närvaro.
Han är blott fjorton år men redan en fullfjädrad bandyspelare.
Tyvärr också i en annan sport på is där han är ett eftertraktat villebråd av de stora drakarna i den branschen.
Vi bandyvänner kan bara hålla alla tänkbara tummar för att han till slut väljer vår vackra sport.
I denna minut som är sjuttiosex får vi häpnas över hans fantastiska skridskoåkning och intensitet.
Likt en irriterande broms efter ett dopp på badstranden hänger han sig fast vid en motståndare som djupt nere i eget område försöker bli av med den lille ettrige och starta nånting bra
Fredriksson ger sig inte en tum hur mycket den vitklädde än försöker skaka av sig honom.
Till slut får han tag i bollen och lägger fram den till kapten Sundquist som inte missar i de lägena.
6-1.
Och vår lilla, trogna och fina publik applåderar det förarbetet.

Libero Johansson kröner sin magnifika eftermiddag med att smälla in 7-1 på en vänsterhörna.
Då hade en minut gått från förra målet.

Tre minuter senare vevar Anton in 8-1 på en hörna från samma vänstra hörn.

Medan snösmockan ligger på funderar jag på hur man som spelare i det vita laget tänker och mår.
Du har startat dagen i tidig otta.
Du har åkt buss.
Du har åkt flyg.
Du har åkt buss igen.
Du ligger under med 8-1 och det är tio kvar.
Jag ser dock inte ett tecken på dåligt humör eller hängande huvuden, man försöker ändå.
Försöker göra bra saker trots alla motgångar.
Det kan jag tycka är bra.
Och fortsätter snön falla i denna intensitet har vi fått ytterligare en halv centimeter imorgon bitti.
Kanske en hel.

Åttiotre och VIF får ännu en hörna.
Nu kanske.
Pappersbruksarbetare Robin Alamaa bryter hörnan och drar iväg över isen.
Lite till vänster med en fart som får bussen till Båtskärsnäs, där han tog sina första steg, att blekna.
Med sig i mitten har han Simon Viklund.
En liten elegant lobb över siste försvarares klubba friställer Simon och 9-1 är ett faktum.

Herrlagsspelare/ Damlagstränare / Småpystränare Mattias Snäll fastställer slutresultatet 10-1 efter ännu ett rivigt förarbete av Vidar Fredriksson.

När speaker Lasse slår av mikrofonen efter att ha förkunnat att en minut återstår av matchen kommer första utvisningen.
VIF #50 Dmitrij Loginov.

Sen är det slut, över och förbi.
Lagen tackar varandra och vi lommar ut mot parkeringen.
Där möter vi folk som är på väg in i ishallen för att se den där sporten som utövas i ett litet badkar.
De vet inte vad de går miste om.
Världens vackraste sport.

Och genom avslutningen av denna andra advent är en samling tysta bandyspelare från Västanfors på väg hem genom ett julpyntat Sverige.
Anländer hemmahamnen vid pass 23:00 i afton.

Då sover jag.
Och förhoppningsvis har ismakaren på Västanfors IP parkerat ismaskinen och gjort kväll.

Kommande helg har damerna hemmamatch.
Mot Edsbyn.
Lördag klockan 11:00.

Då ses vi där
// Sargis.

Inför
Ny dag.
Ny giv.
Nya smålänningar.
Personalen på flygplatsen i Luleå måste fundera över vad denna invasion av småländsk dialekt beror på.
På fredagskvällen kom ett gäng.
Igår kväll kom nästa.
I morse åkte fredagens ankommande iväg till snöigt Stockholm.
Och i eftermiddag åker de herrar som dök upp igår kväll tillbaka.
Mycket folk och inte ett R hördes.

I liknande förhållanden som igår ställdes idag ett revanschsuget Kalix Bandy mot ett segerrusigt Åby/Tjureda.
Ett Åby som, under lördagen, manglade ned IK Tellus med hela 11-4.
Ett resultat som fick mina ögonbryn att höjas en smula.
11-4 inger respekt.
Nässjös målkung Pontus Nordström visade form och satte tre mål mot Kalix igår.
Bara tre, tyckte Åbys målkung Philip Lindqvist och satte fem (enligt Bandygrytan, enligt ÅT:s hemsida gjorde han sex).
Så jag hade funderingar på att innan match sätta en sån där hög varningsflagg som småpysar har på cykeln på han med tröja #10.
Det skulle visa sig att det hade behövts.

Kan också notera att Filip, Philip, var ett gångbart namn i matchen Tellus – Åby.
Av matchens femton mål gjordes tio av en man med det namnet.

En stunds trevligt samtal med Daniel i Åbys ledarstab senare var det så dags för avslag.
Mycket härlig man som gjorde sin första….fössta…utematch på tre år.
Men han tyckte det bara var härligt med bandy i dessa förhållanden.
Han har haft uppehåll från bandyn men nu åter klivit in i hetluften.
Jag hade också den äran att träffa honom då vi besökte Åby för några sedan.

Halvlek ett.
Samma domartrio som i gårdagens match mot Nässjö.
Betydligt mer glesbefolkat på läktaren.
Jag blir lite matt i sinnet.

Och matchen rullar igång.
Klockan börjar ticka och skridskor skär revor i den nyspolade isen.
Idag vill vi se poäng.
Nässjö sade att det var nästan tjugofem år sedan de vann här.
Åby/Tjureda IF har aldrig vunnit här.
Låt vara att de bara har varit hit en gång genom historiens gång men faktum kvarstår.
Det var ifjol de var och då slutade kampen lika på tre.

Så tänkte jag när allt tog fart.
Allt tog fart och gästerna tog taktpinnen.
Mycket gult inledningsvis.
Äger boll.
Sätter hög press de få gånger hemmalaget försöker bygga anfall.
Fem minuter gångna och två hörnor för gästerna.
Bägge går bom.

Åtta minuter då de röda får ett fint frislagsläge i höger cirkel.
Men för åttahundrafemtiotredje gången blir det inget på ett sån fint läge.
Det pyr lite under min röda BBW-luva.
Ett sånt läge och inte ens få till ett skott.

Pyrandet falnar och spelet har nu jämnat ut sig.
Lite som gårdagens batalj.
Två täta lag som inte tänker bjuda på varken söndagsstek eller isyta.
Målchanserna lyser med sin frånvaro.
Vår Joel Snäll har fått visa upp sig med en benparad på en hörna men annars är det glest.

Två röda utvisningar i rask följd gör att ett obehag börja krypa in under alla de lager kläder jag byltat på mig.
Nu kan det bli jobbigt, tänker jag.
En gul hörna mot gles mur.
Gles mur men tätt rus och hörnan blir till inget.
Jag pustar ut.
I en minut.
0-1.
Målskytt #10 Philip assisterad av #93 Filip.
Lindqvist och Lydén.
På egen hand skär han in lite från höger och lyckas på studsande boll sätta sitt lag i ledning.
Fasen, jag skulle satt fast den där varningsflaggan.
Och det skola komma mer.

Kalix får sin första hörna.
Från vänster.
Jimmy skjuter högt över havet och bort emot land.

Vid Kalix andra hörna, också den rån vänster, tänker jag på männen i muren.
Du står där utelämnad till ett öde du inte kan påverka.
Du ser fem motståndare stå med höjda klubbor, redo att dra på för kung och fosterland.
Du ser röda spelarna #17, #10, #6, #45 och #7.
Det är inga fjuttskott de får till när det stämmer.
Träffa inte mig, träffa nån annan.
Signal.
Skott #10 Viklund.
Målvakten heter Anton Svensson och han nyper skottet i sina stora handskar.
Den gula muren gör en kollektiv suck av lättnad.
För övrigt har denne målman Svensson en blå tröja.
Jag behöver inte åkalla Bengt Grives färgbeskrivning idag.

I trettiofemte får Åby två man utvisade i samma avblåsning.
En avvaktande och en som frambringade den signal som nu ljuder.
Åter ett fint frislagsläge för Kalix.
Slarva inte bort detta nu.
Simon skjuter.
Blåtröjade Svensson får ta till spetskunskaper för att, med en benparad till höger, rädda projektilen.

De röda pumpar på nu.
Med två gula på syndarnas bänk känner man vittring.
Men de har förbenat svårt att komma till avslut.
Enmansattacker ut i vänster hörn i elva anfall av tio.

En röd hörna mot en mur som är glesare än befolkningen i Arjeplogs kommun.
0,2 invånare per kvadratkilometer där.
Men de glesa är beredda på att offra tänder och kroppsdelar för att täcka skottet.
Vilket de också gör.

En av syndarna kliver in på isen.
Och i nästa sekund blåser domaren för ytterligare en gul utvisning.
Småländsk ilska.
I den kampen stod jag på deras sida.
Den utvisningen såg mycket billig ut.
Trettio procent på reapriset.
Och Kalix var åter två man mer.
Nu ska det väl ändå kunna ske något.
Bara trycka på mot det småländska försvaret som sliter som galärslavar.
De lyckas med sitt värv och styr ut de målsugna rödtröjorna ut mot ofarliga områden av banan.

Strax innan det hägrande kaffet får så Åby en hörna.
Jag var bergsäker på mål där.
Jag stod beredd att kasta mössan i backen.
Vi är två mer.
Vi trycker på.
Att det blir mål i baken då är solklart.
Det blir inte mål och jag går till kaffet med mössan i näven.

Paus
Gott kaffe och djupa diskussioner.
Alla vi experter som sitter inne med alla dessa kunskaper.
Tänk vad vi kan.
Och vet.
Vet.
Inte tror.
Vet.
Sen går vi ut.
Ty det är dags.

Halvlek två.
0-1 på tavlan.
Ingen ko på isen för det resultatet.
Bara jobba vidare.
Vi är ju klart med.

Fyra minuter senare får vi se en hörnvariant där Simon kliver in och drar in mot mål i högerläge.
Endast ett par stora handskar i vägen från kvittering där.

Femtioandra minuten och Åby är åter fullt manskap.
Har haft folk på botbänken i timmar.
Och Kalix har inte skapat de där wow-lägena.
Jag kan väl tycka att lite mer borde de kunnat oroa smålänningarna med.

Spelet är jämnt.
Det är tätt.
Det är ovisst.
Nån hörna hit eller dit.
Några skott som målvakterna tackar och tar emot.

Humor då domaren blåser hörna till Kalix och målmannen blir så förgrymmad så han hoppar jämfota.
Vi ser Putte på förskolan som inte får låna bollen av sin kompis.
Det lugnar dock ner sig då domaren, helt korrekt, ändrar sitt beslut och Putte får låna bollen.
Jag förstår hans ilska då det inte var i närheten av hörna men humorn där han hoppar jämfota, den är stor.

Sen kommer de hemskaste av alla hemska minuter.
Sjuttioett till sjuttiofyra.
Från 0-1 och vittring till 0-4 och stängd dörr.
Om gäddan som daskade oss igår var sur så var det här ett helt stim med gäddor.
Tre minuter.
Tre mål.
Varsågod att skölj.

0-2 på en vänsterhörna.
#10 Philip var det.

0-3 på ett mycket omdiskuterat mål.
Det var också #10 Philip.
Med mina rödvita ögon så kan jag tycka att klubban som dök upp framför nosen på ”Böna” inte har rätt att vara så högt uppe.
Det var lite upprört ett tag, dock inga banderoller eller fastlimmade spelare på isen så matchen fick fortsätta.
Tills det blev en hörna

Hörna från höger denna gång.
Pang.
0-4.
Det var inte #10 Philip.
Det var #47 Viktor Johansson.

Luften pös ur matchen.
I alla fall för min egen del.
Visserligen tog vi in tre mål ifjol i den sagolika vändningen från 0-3 till 3-3 på övertid.
Men vindarna tyder inte på upprepning denna behagliga söndagseftermiddag.

De där tre raska målen kändes så förbålt tunga.
Inte ett dugg rättvisa.
Bitterheten slår sig ner i mitt sinne.

Ledningen i Kalix begär Time Out.
Ett lyckat drag.
Direkt efteråt.
1-4.
#10 Simon Viklund.
Kanske, kanske.
”Säg inte nej, säg kanske kanske kanske…..”
Mirakel har hänt förr.

Jag har dock väldigt svårt att tro på dessa mirakel.
Jag är låst i min bitterhet.
De där tre målen.
De där #&%#¤ tre målen.

När så Åbys nytillskott från nedlagda AIK Isakki Kaivola tar ned en långboll, enkelt rundar Joel och rullar in 1-5 släcks den allra lilla minsta gnistan av hopp.
Denne Kaivola provade lyckan i IFK Motala då AIK lade ner men där blev det inget så flyttlasset gick till Åby istället.
Jag är rätt säker på att man i Åby är nöjd med det tillskottet.
Speciellt eftersom karl´n hinner göra ett mål till.
1-6 alldeles i slutet av matchen.

Kalix får en ett-skott-hörna.
Den spelar man snyggt och sportsligt bort.
Vilket får de gula att klappa klubborna i isen.

En snygg avslutning ändå.

Slut
Denna helg mot småländskt motstånd blev en dyster helg.
Okej, vi har mött två riktigt bra lag men med lite tur här och var så hade vi kunnat lugga till oss nån poäng.
Speciellt igår då vi fick, ursäkta min franska, tre jä*la skitmål mot oss.
Idag visar inte 1-6 bilden av matchen.
Lite för stora siffror.
Men oförmågan att skapa heta lägen med två man mer förstörde eftermiddagen.
Nåja, det är bara gnugga vidare.

För Åby väntar nu en lång hemresa.
De väntas kliva in i hemmets lugna härd vid två-tretiden i natt.
Och i morgon väntar arbeten.
Att vara bandyspelare är ingen glassig tillvaro.

Till sist.
Ni som bröt upp låset och tog er in i grillkåtan natten till idag.
Hoppas ni hade en trevlig tillställning.
Och att ni hade det varmt och skönt med bandyns ved och grillkol.
Ja jösses.


// Sargis

I backspegeln.
Vi sätter oss i soffan, lutar oss tillbaka och minns tillbaka.
1998.
Tjugoandra februari det året.
Någon som minns.
Att man någon dag tidigare sett en valross utanför den halländska kusten räknas inte.
Och nej, jag var hemma den dagen.

Tjugoandra var en söndag.
Kalix/Nyborg låg på fallrepet i det som då hette Allsvenska Fortsättningsserien.
Vinst var ett måste i denna den sista omgången.
Vinst samtidigt som Boltic skulle förlora.
Då skulle KNBK klara sitt kontrakt utan ett kostsamt kvalspel.
Och de man skulle möta var….
…. Nässjö IF.
Ett sargat NIF som redan var klara för degradering efter att inte fått ihop en endaste poäng i serien och två dagar tidigare åkt på en rejäl näsbränna mot Karlsborg, 12-4 till de svartgula.
Så att de skulle kunna matcha ett fulltaggat KNBK var så långt bort att det inte fanns.
Sade vi.
Som senare på eftermiddagen lommade till parkeringen med hängande huvuden och tappade hakor.
Någon kved.
Någon svor.
Annars var tystnaden påtaglig.
Och blickarna var tomma.
Det kunde ju inte gå fel.
Det var ju omöjligt att Kalix/Nyborg som hade allt i sina händer skulle förlora mot ett lag som åkt på utspelning under fredagskvällen och sedan ägnat helgen till hotellvistelse.
Det kunde bara inte ske.
Men.
Vad vore idrott om inte överraskningar kan inträffa?
Behöver ju inte vara just mot Kalix kanske.

2-4 då domaren blåste full tid.

2-4 för snart tjugofem år sedan.
Idag blev det…….

Från början idag.
Förhållandena var perfekta.
– Samma väder som i vår hall, sade en av ledarna i NIF då laget värmde ute på isen.
Tre-fyra minusgrader, ingen sol, ingen vind och bara perfekt.
Tidigare i veckan har de dessutom börjat bygga is på Nyborgsvallen ett missriktat frislag från mitt hus.
Jag blir varm inombords trots de kyliga graderna då jag ser strålkastarna lysa där bortom skolan.
En vacker syn.
Kort sagt.
När vintern är så här är vintern fin.

Och precis som förr så går tiden.
I samma takt.
Även i Kalix.
Så när klockorna i Gamla stan, i Hjo, i Årjäng och på Fomab Arena i Kalix visar 14:00 var det dags.
Dags för avslag.

Halvlek ett
Domaren för dagen heter Andreas Lundbäck.
En av de assisterande domarna heter Winther.
Ett passande namn kan tyckas.
Den andre heter Andersson.

Huvuddomare Lundbäck blåser klart till drabbning.
Och en vitklädd spelare gör avslag inför ögonen på en liten med trogen publik med rödvita sympatier och en tillrest skara med småländska sympatier.
De är väl sex-sju stycken.
Kommit i bil från Nässjö.
Övernattat i Umeå där de också plockade upp nån likasinnad.
”Land och rike runt för NIF” stod på deras banderoll.
Hjältar.
Inte första gången de besöker oss men att ta bilen och köra E4 upp hit är värt en medalj ur konungens hand.
Imorgon kör de ner till Stockholm och hejar fram sitt lag mot Tellus.
Blågula hjärtan.

Avslaget har gått.
Matchen är jämn och det brinner en inbjudande eld i grillkåtan.

Nässjö får hörna efter fem minuter.
De tillresta anar.
Vi övriga fruktar.
Det blev inget av den.
De får en till efter tio.
Där är det nära, vi kan tacka den röde på linjen som innehar skridskor i storlek fyrtiomånga då de stoppade bollens framfart precis då den skulle ta sig över mållinjen.

Bra tempo på isen.
Redan betydligt högre än förra helgen.
Kul att se.

Knappa kvarten spelade då Kalix får en bjudhörna.
Ett felpass de luxe ger hemmalaget chansen.
Från höger.
Den där klyschan att bjudhörnor alltid blir mål kan vi skrota och sätta i den gröna tunnan utanför Kalix omklädningsrum.
Åtminstone ett tag till.

Spelet böljar.
I bakgrunden ser jag träd som är täckta av rimfrost som gnistrar i lampornas sken.
Det har börjat skymma och den här lilla plätten av vår galna värld är vacker.
Låt oss få behålla denna oas.
Några timmar tillsammans runt en bandyis.

Giganternas kamp fortsätter.
Två hermetiskt slutna försvar tillåter ingen motståndare ens försöka göra nåt allvarligt.
Janne och Jimmy försöker med skott från fjärran.
Även om belysningen slocknat hade NIF:s målman Jesper Cimen räddat.
Han hade för övrigt en tröja som jag inte riktigt kan sätta färg på.
Blå? Blågrön? Blågrönturkosblå?
Var är Bengt Grive då han behövs som bäst?

Minut tjugosex och domare Lundbäck får ryta till att ”Nu tycker jag vi alla här tar och tillsammans sjunger We shall overcome”.
Janne Rintala och Viktor Lindqvist har en liten intern uppgörelse och står inte och byter adresser för framtida julkort.
Det hela svalnar rätt fort och domaren väljer att låta de bägge vara kvar på isen utan åtgärd.
Bra.

Inte många avslut nu.
Inga alls.
Infarten till de bägge farliga områdena är stängda.
Täta murar.
Med vallgrav och försåtsminering.
Och fradgatuggande vakthund.

Johan skjuter utanför i hyfsat läge.
Janne skjuter över från avstånd och målisen har full koll där.

Några fjun av snö faller nu.
Men inte nu.
Till och från under hela matchen.

Kalix bjuds på ännu en hörna.
Vassego att ta för er.
Som sagt den där klyschan glömmer vi……tills vidare.

Plötsligt ljuder en skarp signal genom eftermiddagen.
En signal som förkunnar straff.
Till Nässjö.
Minuten är trettioåtta.
Och den är inte populär i det röda lägret.
Man menar på att den friställde spelaren kom ur offsideposition då passningen slogs.
Det blev lite ordväxlingar och vädjanden.
Hade jag haft förtroendet till en visselpipa på den position jag befann mig hade jag blåst direkt.
En skarp och resolut signal.
Jag stod nästan exakt i linje med det som hände och jag hade blåst för offside.
Nu har jag inget sånt förtroende, som tur är, så domarens ord är lag.
Nåväl.
Bara svälja.

0-1.
#16 Pontus Nordström.
Jag höjde ett varningens finger för honom inför matchen.
Och det skola komma mer.

Minuten innan paus.
#16 Pontus Nordström.
0-2.
Oskar räddar ett friläge men på returen håller han sig framme.
Är man målkung så är man.
Och det skola komma mer.

Paus.
Vi hör ”Just idag är jag stark” i högtalarna.
Det är fint.
Jag vann inte lotteriets charklåda.
Det är inte fint.
Grattis Lasse till den.

Jag dricker mitt kaffe och tänker att det får inte bli 0-3.
Inte för allt smör i Småland.
Då blir det tungt.
De röda har ingen kod eller nyckel just nu för att läsa upp den kompakta muren som möter dem då de passerar mittlinjen.
Måste hitta nånting som kan glesa på byggstenarna.
Det säg ju att smålänningar är giriga så kanske en kappsäck full med pengar en bit upp på banan kan få de vita att glömma sina försvarspositioner för en stund.

Så är det dags.
Halvlek två.
Simon gör avslag.

Fyrtiosju.
Hörna Kalix.
1-2 nu skulle smaka…..
Det fick vi aldrig veta.

Två snabba småländska hörnor i rad.
Får inte, får inte.
Blev inte.

Så får då gästerna en bjudhörna.
Ett felpass från mittlinjen resulterar i Nässjös femte hörna.
Från höger.
Nåja, vi har ju lärt oss att den klyschan om att bjudhörnor alltid blir mål inte stämm…..
Jahaja.
Nu passar det att stämma in minsann!
En snygg variant där skytten kommer med fart från en bit bort.
Rakt in i lite till höger.
Skottet är stenhårt.
Effektfullt då bollen träffar nättaket och rimfrosten sprätter upp i luften.
0-3.

Hatten av #16 Pontus Nordström.
Men nu skola det icke komma mer.
Från honom i alla fall.

Nu känns det tungt.
Uppförsbacken känns som backen på Tervisön i motvind.
Och spöregn.
Blytung.

Matchbilden fortsätter.
Möjligen drar sig Smålands husarer lite mer tillbaka.
Vill inte gå bort sig i offensiven.
Behöver ju inte det med 3-0 i ryggen.
Och de röda har inga vapen.
Försöker varv efter varv.
Men gatorna är stängda.

Nära 0-4 då det bara skiljer en felstuds för Maxim Utebaliyev från framgång.
I frustration ylar han nåt obegripligt på sitt kazakiska tungomål.

Sextioett.
Ett hopp rullar in.
Rullar in från hörnet nedanför entrén och slutar i nät bakom Cimen.
Ditförpassat på en vänsterhörna av Anton Khrapenkov som tredjeskytt i linjen vevar in reducering och återfunnet hopp.
Tervisöbacken blev lite flackare.
1-3.

Sextiotre.
Jag är på väg att notera 2-3.
Johan missar i öppet läge.
Gnnfnngnn blir bokstäverna i min bok.

Nässjö vänder spel.
Och givetvis.
1-4.
En sur gammal gädda daskas rätt i nyllet på oss rödvita.
De tillresta hurrar och sjunger.
Där och då kändes det som att matchen stängdes.
Det lilla hopp som tänts falnade i takt med elden i grillkåtan i hörnet där den dragit sig tillbaka.
Målskytt #19 Viktor Lindqvist.

Så nära 2-3 och så detta.
Det flyger duvor ur min mun.
Osande av eter och bittermandel.

Kalix får några hörnor.
NIF-spelarna är beredda att offra allt för att reda sin bur.
Excellenta rus på alla utom två.
En som Kalix gör mål på.
En som Kalix alla skyttar missar bollen på.

Hemmalaget försöker och försöker.
Välkomna in i säcken, säger de vita och knyter ihop.

Kalix begär Time Out.
Goda råd är nu svindyra.
Inga tramsiga Black Friday-erbjudande här inte.
Nya riktlinjer målas upp.
En sista kraftansträngning.
Nu jä****

Ett tåg passerar tutande bakom läktaren.
Männen som kommit i bil sjunger fram sina hjältar.
De anar framgång.

Åttiofyra.
2-4.
Simon Viklund i gröten framför NIF-målet.

Förra säsongen gjorde vi hundra mål under sista fem-sex-sju.
Och nittiofem på övertid.

Kanske, kanske….
Nä, inte denna gång.

Slut.
Glädjen är stor i det småländska lägret då jag passerar dem.
Det tjoas och tjimmas som på en svensk midsommarfest.
Bara att sticka fram näven och gratulera dem till segern.
Det är då en av ledarna säger:

– Vi har inte vunnit här sedan 1998.

Då blev det 2-4.
Idag blev det 2-4.
Nästa säsong kanske vi möts i Nässjö.
Låtom oss hoppas på 2-4 då.

* Imorgon ser vi Åby/Tjureda.
* Imorgon ser vi Östersund Dam.
* Imorgon ser vi Östersund Herr.

Till sist.
Ni i publiken.
Sträck på er lite.
Supportrarna från Nässjö tyckte ni var förbaskat trevliga.
En av dem sade.
–Vi tänkte att ni bara var trevliga för att vi aldrig vunnit här. Nu gjorde vi det så vi visste inte hur ni skulle reagera. Men ni var ju för tusan lika trevliga för det.

Fina ord.


// Sargis








HjältarH