Kategori: Inför match

Gösta ”Knivsta” Sandberg.
Lasse Björn.
Rolle Stoltz.
Dan Brzokoupil.
Elis Lindgren.
Christian Frohm.
Fina namn.
Olika tider.
Olika sporter.
Samma förening.

Djurgården IF.
Stora i fotboll.
Stora i ishockey.
Siktar på återvunnen storhet i bandy.
Den elfte januari 2025 skrivs ett nytt kapitel i DIF Bandys historia.
En milstolpe framtida generationer kommer få berättade av de som var med.
För första gången ska bandylaget ta sig genom de vindlande vildmarkerna norr om Stockholm och till slut nå Elis Lindgrens och Christians Frohms hemtrakter.
Kalix.

^{Nio SM-guld med Djurgården
Två VM-guld med Tre Kronor}.

Vad är då Djurgården IF?
1891.
Ett viktigt år i vår sport.
Och i Djurgårdens historia.
I England bildas under året ”National Bandy Association” och Bury Fen drar iväg till Nederländerna för den allra första internationella bandymatchen i historien.
Charles Goodman Tebbutt som var en drivande man gällande bildandet av denna organisation kom till Sverige tre år senare och visade upp bandyn i Stockholm i samband med VM på skridskor.
En bra man denne Charles.
Vi har honom mycket att tacka.

Under sommaren får Helsingfors hästspårvagn och i oktober öppnas Skansen i Stockholm.

Redan under vintern 1889/1890 hade tolv unga män diskuterat om bildandet av en förening.
Så en dag kom de till skott.
På en bänk vid gamla Beckholmsbron bestämde de sig.
En kassör, ingen övrig styrelse, inga stadgar och ingenting annat.
Medlemsavgiften sattes till tjugofem öre i månaden.
Det gick inget vidare.
Pengarna försvann rinnande genom strupen på den lite för törstige kassören.
Efter knappt ett år fick han sparken från sitt uppdrag och hela idén om föreningen såg ut gå upp i rök.

Det är då han glider in.
Riddaren på den vita hästen.
Hjälten.
Den då tjugotvåårige John G. Jansson.
Det är den tolfte mars 1891 och vårsolen skiner över ett litet café på Alberget 4A beläget, inte långt bortom Gröna Lund, ute på Djurgården i huvudstaden.
John G. Jansson har, på detta café, samlat ihop resterna från det havererade tidigare försöket till föreningsbygge och förklarar…
….När nu Stockholm ska arrangera en stor idrotts- och gymnastikfest så måste det bildas en förening för att ge männen (bara män?) i denna fattiga del av Stockholm en vettig fritid och chans att knyta sociala band.
Nu skulle det minsann byggas ordentligt.
Och man ville ju inte vara sämre än de som, en månad tidigare, bildat en svart och gul förening.
Sedvanliga punkter avhandlades och till slut…
– Kan vi härmed fastslå att Djurgårdens Idrottsförening äro bildad?
– Ja!
I den heliga skriften om svensk idrottshistoria och i hjärtat hos alla supportrar till DIF skrivs detta datum in som föreningens födelsedag.
12:e mars 1891.

Till föreningens förste ordförande valdes denne John G. Jansson och inträdesavgiften till föreningen sattes till femtio öre och månadsavgiften till tio öre.
När kaffet var uppdrucket och de sista kakorna lämnat faten tackade man personalen och gick sakta hem genom stan.
Då visste ingen vad de satt i rullning.

1940 sade grundaren John G. Jansson följande om sin förening..
”Det gläder oss stiftare, att den lilla Djurgårdsek, som av oss planterades år 1891,nu vuxit ut till det kraftfulla träd som det i dag är”

Idag är har den eken vuxit till en hel skog.

^{John G. Jansson}

Under åttiotalet var DIF nära ekonomisk undergång och konkurshotet låg på lur.
Föreningen omstrukturerades 1990 till en alliansförening bestående av ett tjugotal fristående föreningar med eget ansvar för ekonomi, organisation och sport.
2023 har föreningen fyrahundra sjuttiotvå (472!) SM-guld i tjugofem idrotter.
En ståtlig prissamling.
Jag tänker på den person som har till uppgift att hålla glans bland pokaler och medaljer.
”…Hela dan får hon arbeta,
hon får jobba hon får streta,
putsa, diska, tvätta, damma,
varje dag är det detsamma…”

Bandylaget Djurgården.
Funnits med i svensk bandyhistoria sedan svensk bandyhistoria inleddes.
1905.
Svenska bilregistret införs, bra att hålla ordning och reda bland de etthundra femton bilar som var i rullning i landet.
Inte många varningar om långa köer gick ut i etern.

1905 är också året då DIF:s bandy presenterar sig.
Laget deltar i bandyturneringen i ”Nordiska spelen” vilken var en tävling i olika vintersporter som arrangerades på olika nordiska platser mellan 1901 och 1926.
1905 arrangeras spelen i Stockholm och DIF gör stor succé i bandyn.
Sexton lag står på startlinjen, alla lika laddade för framgång.
Djurgården tar sig hela vägen till finalen men där tar det stopp då IFK Uppsala är allt för starka.

Tre år senare, 1908.
Djurgården har tagit sig till SM-final.
Lagets första och svensk bandys andra.
En final som avgjordes inför etthundra åskådare på Norrköpings IP.
På andra planhalvan på denna arena stod Östergötland BF, ett lag sammansatt av den bästa grädden av länets bandytårtor.
Det hjälpte föga.
Fjortonåringen från Albacken 4A vann med 3-1 och föreningen fick ta emot sitt allra första av de fyrahundra sjuttiotvå guld man idag har.
Städpersonalen anade inte vad som väntade.

De tog sig till final även året efter.
Mot rivalerna från Solna.
Folket med sympatier för DIF gick slokörade genom kvarteren hemåt.
AIK hade vunnit med 7-3.
Och den då åttaårige Rudolf Kock i Nacka hurrade ut över bygden.
Han blev senare känd som ”Putte” Kock.

Finalförlust även 1911 då IFK Uppsala blev för svåra hemma på Studenternas och vann med tennissiffrorna 6-0.

Finalen 1912 blev en lång historia.
På Råstasjön i Solna spelade DIF och IFK Uppsala.
Tunn och vattenfylld is gjorde att domaren blåste av matchen innan full tid och resultattavlans siffror lös 1-1.
Dåvarande regler gjorde gällande att vid oavgjort resultat gäller omspel.
Det var bara ett fel i det beslutet.
Det rådande vädret sätter käppar, pinnar och grova grenar i hjulen för finalarrangörerna och det är fortfarande fyrtiofyra år kvar till Rocklunda i Västerås blir den första konstfrusna bandybanan och nittioett år kvar innan hallen i Edsbyn invigs.
Vad göra?
I semifinalen Italien – Sovjet under fotbolls-EM 1968 singlade man slant för att kora vinnaren.
Kan det vara en idé?
Nix, vi delar broderligt på guldet och skriver in både IFK Uppsala och Djurgården IF som svenska mästare.
Och så fick det vara.
Under etthundratio långa år.
I februari 2022 på Östermalms IP spelas matchen om.
DIF vinner med 8-2.
”En kul grej att hedra de som var med då” sade en av ledarna efter matchen.
Historieböckerna kommer dock även i framtiden visa på delat guld.

^{Delat SM-guld 1912}

Det blev tre finaler till.
1914, 1916 och 1930.
Samtliga förlorade.

1931 inleddes det första seriespelet som idag heter Elitserien.
DIF var ett av lagen som var med i den serien.
Slutade på femte plats i div1 södra.
Åtta säsonger i högsta våningen har det blivit för laget genom åren, den senaste 1965/1966.
Då åkte man ur med bara två poängs marginal till närmsta lag, Örebro SK.
IK Sirius vann guld och i augusti presenterade Volvo sin nya personbil, Volvo 144.

^{Den första Volvo 144 rullar ut}

I nutid.
Efter många svåra år med harvande på bakgårdar och konkurs startades verksamheten upp i ett samarbete med Spånga.
Samarbetet gav ingen utveckling så 2017 beslutade man sig för att ta tag i allt på egen hand.
Man hittade tillbaka hem till Östermalms IP och ungdomar sökte sig till isen, skridskoskolor startades upp såväl på Östermalm som i Rågsved.
Man har idag ett flertal ungdomslag och tre seniorlag.
Ett i Allsvenskan, ett i div2 och ett i div3.
Ett framtida mål för Djurgården är att en dag nå upp till Elitserien.

A-laget är nu inne på sin andra säsong i Allsvenskan.
När säsongen 22/23 var över, förbi och sammanräknad hade laget slutat tvåa i en hårresande dramatisk div1 norra.
Tre lag på samma poäng i toppen av serien.
Två får kvala.
På målskillnad går Gustavsberg och DIF till kval mot den vackra allsvenska stjärnhimmeln.
Helenelund får tacka för sig med tjugotvå måls sämre målskillnad.
Kalix hade med ett U-lag i den serien, de hamnade på plats tio efter att bl.a förlorat mot DIF med 7-3 på Östermalms IP.

Kvalet blir lika spännande som ett kval ska vara.
Men ack och ve.
De blårandiga missar en plats i hissen upp till förmån för Lidköping AIK och Finspång AIK.
Ständigt dessa AIK-lag.
Är det inte SM-finaler så är det kvalmatcher.
Men saker och ting skola ändras.
En helt vanlig morgon för ledningen i föreningen går över i en ovanlig afton.
En rödvit förening långt upp vid Bottenvikens nordligaste strand har meddelat att man kliver av från Allsvenskan.
När så DIF får frågan om de vill ta den platsen är svaret tydligt, JA!

Debutsäsongen (23/24) går bra.
Slutar åtta med betryggande marginal från det läskiga bottenträsket.

Denna säsong är DIF ett av de lag som brottas vid repet.
Det rep som spänns upp efter matchen i Kalix.
Ett rep som spänns upp efter lag åtta och betyder spel om biljetter till Elitserien eller kvalet dit.
De lag som inte klarar åttonde platsen får fortsätta i den nedre fortsättningsserien där mycket står på spel.
Ska man klara sig undan de flåsande vargarna som jagar bytet?
Inför matchen i norr ligger laget i samlingen vid det streck där det är lika tätt som på Gröna Lund en solig lördag i semestertider.
En spännande avslutning är att vänta.
Mycket står på spel.
(I skrivande stund har inte matchen Tellus – Tranås spelats, två lag som också är inblandade i trängseln)

Djurgår´n har inför matchen i Kalix inte förlorat en enda match under detta år.
Å andra sidan har de inte vunnit nån heller.
Å tredje sidan så har de inte spelat någon.
 
De tre senaste matcherna i serien har slutat på följande sätt för ”Järnkaminerna” från Östermalm.
¤ Vinst med stora 7-0 mot Falun borta på Lugnet när julen stod för dörren.
¤ Knappt fall med 2-4 mot IK Tellus hemma på Östermalm på bandyns heligaste dag.
¤ Knappt fall med 3-5 mot IF Boltic i hallen i Gubbängen strax innan år 2024 lades bakom oss och vädergudarna satte sig på tvären för spel på Östermalm.

Poängkungen i de blårandiga heter Arvid Kjellberg.
En poängmaskin som gett sitt lag tjugoen mål och fyra assist på de tretton matcher laget spelat.
De tjugofem poängen lägger honom på en femte plats i hela Allsvenskan.

Våra, från Kalix, utflyttade Elis Lindgren och Christian Frohm ligger högt i lagets poängliga.
”Chrille” på plats tre med sina tolv poäng fördelade på sju mål och fem assist.
Elis på plats fyra med tio poäng, tio mål, inga assist.

Kalix Bandy.
Sedan länge klara för den nedre fortsättningsserien.
Men viktiga poäng att spela om då man tar med sig korgen med poäng in i fortsättningsserien.
Spelat en match efter nyårsfirandet.
På trettondagsaftons eftermiddag.
Borta på Lugnet i Falun.
Underläge med 2-0 redan efter sexton minuter.
Farornas moln hopade sig över bygden i Kalix i den bistert kalla eftermiddagen.
Men molnen skingrades och när matchen var över präntades 3-3 in i varenda helig skrift om bandyns historia.
Och det som förgyller skriften var att Jonathan Wikström får sitt namn i guldskrift.
Tre mål från den glade puling-bon.

Till sist.
Vi som minns fotbolls-VM 1970.
Vi minns brassen Gerson.
Han fyller åttiofyra den elfte januari.

// Sargis

^{Det var här det började.
Albacken 4A, ett frislag från Gröna Lund}.

Tjugonionde december.
Bjällerklangen har tystnat.
Räven har raskat färdigt och befinner sig på säker mark på andra sidan sjön.
Glöggfryntlige Tyko är fortfarande lite stolt över sin son Karl-Bertils goda hjärta.
Ljuset är åter på väg, denna dag är tre minuter och tre sekunder längre än under Vintersolståndet för åtta dagar sedan.
Och till Kalix kommer IFK Rättvik för bandymatch.

Oavsett våra motståndare från Siljans östra strand kommer med sitt B-lag eller A-lag gäller det för spelarna i Kalix Bandy att vara riktigt skärpta.
IFK Rättviks A-lag som vunnit Dalamästerskapet ett tjugofemtal gånger kunde inte ställa upp ett år då evenemanget kolliderade med den dag då spelarna skulle till Malung för att prova ut enhetliga skinnjackor.
Goda råd var dyra, vad göra nu?
Någon föreslog att man skickar B-laget till bandymästerskapet.
Sagt och gjort.
Och när A-lagsspelarna kom hem med sina nya flådiga jackor satt spelarna i B-laget med öppnad champagne och en stor pokal med inskriften ”Vinnare av Dalamästerskapet”.

Rättvik var det.
En kommun med elva tusen masar och kullor.
De flesta bor i tätorten runt den vik i Siljan som föga förvånande heter Rättviken.
En tätort med en lång brygga rakt ut i den ständigt närvarande Siljan.
En lång brygga som föga förvånande heter Långbryggan.
Sex hundra tjugoåtta meter brygga.
Den gör rätt för sitt namn.
Kom på plats år 1895 och var då en anläggningsplats för ångaren ”S/S Rättvik” som gick i trafik på Siljans vågor mellan Leksand och Rättvik fram till mitten av 1950-talet.
En tjugotre meter lång båt som mötte sitt öde 1971 efter lång tid på landbacken.
Bryggan är renoverad sedan 1992 och räknas som världens längsta insjöbrygga.
Sex hundra tjugoåtta meter.
Skulle bli trångt isi Marahamn.

I Rättvik spelar man fin bandy inomhus och lyssnar till fin musik utomhus.
I en fyrahundra meter lång, etthundra sjuttiofem meter bred och sextio meter djup grop mitt ute i skogarna.
Ett kalkbrott där man sprängt och grävt i anletes svett efter sten och framgång sedan fyrtiotalet fram till 1991.
Jaha, vad gör vi av denna grop?
En bandyarena kanske?
En arena för musikaliska upplevelser kanske?
Och operastjärnan Margareta Dellefors stämma ljöd högst.
Det skulle minsann bli en scen för operan.
1993 hölls en provkonsert med bl.a Birgit Nilsson.
Även känd som ”La Nilsson” och syns idag på våra femhundrakronorssedlar.
1995 invigdes Dalhalla officiellt.
Många stora artister har genom åren tagit ton på den scen som nuförtiden bjuder på alltmer populärmusik.
Publikrekordet har en amerikansk orkester som kallar sig Kiss.
I juli 2023 lockade de gamla rockrävarna ut drygt sextusen etthundra personer ner i gropen.
Stämningen var Hotter than Hell.
Men nog tusan hade bandylaget IFK Rättvik lockat ut än fler ur stugorna.

IFK Rättvik.
Inget spel i kalkstensbrottet men väl i en hall.
En hall som sattes i bruk 2009 men blev officiellt invigd en kväll i juni då när sommar´n är som bäst.
Den för mig totalt okände artisten Ola Svensson och den för mig mer kände Kalle Moraeus stod för underhållningen denna junikväll då folket tog av sig sina kavajer, sparkade av sig sin skor och spratt ut i dans.
Den har långt senare utvecklats med bollhall, gym och restaurang.

Men långt innan dess.
Väldigt långt innan dess.
1906.
Ett år som inleddes på en måndag.
Måndag morgon och nytt år.
Måhända en tung dag för det arbetande folket.
I mars det år blir Finland det första landet i Europa som tar sitt förnuft till fånga och ger lika rösträtt till såväl kvinnor som män som fyllt tjugofyra.
I Sverige dröjer det tretton år till innan det självklara beslutet tas.

En månad tidigare än det kloka beslutet i Finland tas ett klokt beslut i en lokal någonstans i det som då var en kyrkby i Rättviks landskommun.
Några glada masar träffades över en portion ”ärtmjölspannkaka från Rättvik” för att diskutera om bildandet av en ny förening i orten.
Mätta och belåtna klubbades beslutet om att IFK var nu bildat.
Det skulle dock dröja två år till innan föreningen blev upptagna som en fullvärdig IFK-förening.

Och i november 1906 föds Gus Dahlström som ska gestalta hela landets beväring ”91:an Karlsson” i fyra filmer och mördaren Åke Erikssons far i den bästa svenska filmen genom tiderna, ”Mannen på taket”.

^{Hela Sveriges beväring}

Tiden går i Rättvik.
25 november 1910 blir Rättvik ett municipalsamhälle.
En titel som också vi i Kalix en gång haft.
När så tiden gick in i ”roaring twenties” var IFK ett lag att räkna med i den högsta klassen och deltog regelbundet i den utslagsturnering som då var det svenska mästerskapet.

1928 kom så en riktigt stor framgång för laget.
Svenska mästare för IFK-lag.
Pokalen lyftes sedan man, i finalen, besegrat IFK  Strängnäs med 7-3.
Svenska mästerskapet för IFK-lag var det.

Organisationen IdrottsFöreningen Kamraterna kom till redan i februari 1895 och i mitten av mars fanns sju fullvärdiga föreningar.
Stockholm, Luleå, Härnösand, Uppsala, Jönköping, Göteborg och Västerås och det fylldes på i leden allt eftersom.
Organisationens högste beskyddare och förste hedersledamot är självaste H.M Konungen.

När så Allsvenskan i bandy instiftades 1931 var IFK ett av lagen i serien.
Serien inleddes på trettondagen -31 och när lagen mött varandra en gång var det över.
IFK hamnade på femte plats av de sju deltagande lagen och segrarna kom från Solna och kallar sig AIK.

1933 klarade man sig kvar i finrummet med endast tre måls marginal före IK Göta.
Under kommande år klarade man repet med knapp marginal men 1938 lyckades man äntligen.

Detta 1938 blev ett minnesvärt år i Rättvik.
Och även hos grannen två mil söderut, Leksand.
Den sextonde januari det året spelade hockeylaget i Leksand sin allra första match någonsin.
Och vilken debut i rinken det blev.
De kom från andra sidan Siljan.
De åkte hem till andra sidan Siljan.
Förnedrade av en debutant.
Leksand hade besegrat Mora med stora 11-0 på Siljansvallen, vackert belägen invid Siljans strand.

^{Siljansvallen}

Och bandylaget i Rättvik hade tagit sig hela vägen till SM-final på Stockholms Stadion.
När matchen var över gick fiolerna i moll.
Laget föll mot de värmländska ”Blåtomtarna” Slottsbron IF med 5-2.

Tre år senare, 1941, tog man sig till semifinal och folket tände ett hopp.
Men ack.
I denna semifinal blev Sandviken för svåra.
Ett Saik som senare föll i finalen mot samma värmlänningar som IFK föll mot tre år tidigare, Slottsbron IF.
Ett Slottsbron där senare Sven-Erik Magnusson skulle spela och ställas inför valet mellan musiken och bandyn.
Det gick ju rätt bra för honom bland G-klavar och upphöjda toner.

Den fina sviten tog slut 1943 då laget fick lämna högsta serien med endast två poäng i bagaget.
1946 var man tillbaka men den sejouren blev kort.
Alldeles för kort.
När serien var över var poängskörden alldeles för skral.
En enda liten ynka poäng räckte inte på långa bryggor och falluckan öppnades åter.

Upp igen 1950.
Ner igen 1951.

^{IFK årgång 1940}

De barn som föds i samband med uttåget den våren hinner få egna barn, bli gråhåriga, bli far- eller morförälder, bli pensionär och njuta av friheten några år innan segercigarren får snoppas av.
Det dröjer fram till våren 2021 innan laget åter tar klivet över tröskeln och cigarrdimmorna ligger täta över bygden.
Ett av konungens skötebarn är åter i rampljuset.
IFK Rättvik.
När så alla siffror och resultat från matcherna i säsongen 21/22 bearbetas i en avancerad datamaskin visar det sig att IFK:s insamlade poäng inte räcker till varken fast mark eller kvalspel.
Bara ta fallskärmen och hoppa.

För att åter kliva ombord till säsongen 23/24.
Efter en vinter där man mött Kalix vid två tillfällen.
Stora 8-3 hemma i sin boning.
I utomhushallen i Kalix låg man under med 3-1 med tjugofem minuter kvar och läget var prekärt.
Men saker skola vändas och när slutsignalen ljuder står masarna som vinnare med uddamålet 5-4.
Man vinner sedan hela serien och återtåget tuffar igång.

Återtåget får det lika jobbigt som hela landets samlade tågflotta.
Det hackar, pyser och pustar.
När säsongen 23/24 kommer till slutstationen sladdar sista vagnen ordentligt och får inte åka vidare mot den säsong vi nu befinner oss i.
Men jag tror de är lika glada ändå.
De får ju komma upp till Kalix.
Och det vill ju ingen missa.

Denna säsong för IFK.
Man siktar uppåt.
Man vill gärna haka på det där elitserietåget igen.
Och man är i högsta grad med i kampen.
Ligger just nu på plats fem, blott två poäng ifrån kvalplats.
I skrivande stund spelar Djurgården mot Tellus och vid vinst för ”Järnkaminerna” så passerar de IFK men de har en match mer i bagaget.

De tre senaste matcherna laget med IFK-stjärnan spelat har slutat följande.
-Tung vinst på bortaplan mot dittills obesegrade IFK-kollegorna i Kungälv, 4-2.
-Förlust i Västerås mot TB, 2-3.
-Och den heta annandagsmatchen (lyckliga ni som får ta del av annandagsbandy) mot Falun hemma i Rättvik Arena slutade 8-2 till IFK efter en urladdning i andra halvlek då siffrorna i paus var 2-2.

Poängkungen hittills är Patrik Sunnanängs som har gjort hela fjorton mål och fem assist .
En poängskörd som placerar honom på en tolfte plats i den allsvenska poängkampen.
Denne Sunnanängs som efter förra säsongen deklarerade att hans långa karriär var över och skridskorna lades på hyllan i sitt förråd någonstans i Kungälv där han bodde och spelade.
När så någon med klingande dalmål ringde och frågade om han kunde tänka sig en flytt till ett annat IFK-lag så tänkte han om, plockade fram skrillorna och flytten blev ett faktum.
Jag kan mycket väl tänka mig att tanken på att än en gång få besöka Kalix blev det avgörande.

Kalix.
Det går inte riktigt lika bra för laget från norr som för IFK Rättvik.
Medan masarna valsar med i dansen närmast scenen vacklar Kalix omkring ute i foajén.
En tung säsong med en resultatrad som liknar min träffbild ute på skjutbanan i det militära.
Elva skott (matcher)
En kantträff (oavgjord)
En fullträff (vinst)
Mina befäl försökte alltid hålla god min mot den stackars soldaten och påpeka att det fanns förbättringspotential.
Nu blev det inte så för mig men för vårt Kalix Bandy finns det definitivt en hel del.
Jag tycker att det stundtals sett hyfsat bra ut men den sista udden i anfallen har saknats.
Så det är bara gnugga vidare för att vässa till det till dess att fortsättningsserien tar vid i mitten av januari.
Laget har också fått goda betyg av såväl ledare som spelare i motståndarlag att man alltid försöker bjuda upp och spela ett eget spel i stället för att parkera buss, passagerare och väghyvel.
Laget ligger på fjortonde plats av femton deltagare när det efter söndagens match återstår endast två matcher av grundserien.
Det femtonde laget är Gustavsberg som skuggar blott en ynka liten pinne efter.
Ledartröjan i poängligan har Niklas Sundqvist med sina tio poäng (2+8) och i målligan heter ledaren Emil Stock som vevat in sju mål.

Vi avslutar med några blickar i backspegeln
29 december 1994.
Trettio år har passerat.
Trettio.
Kalix/Nyborg BK befann sig i Dalarna.
Vid foten av hoppbackarna på Lugnet i Falun.
3-0 till hemmalaget då paussignalen ljöd.
Ett resultat som kunde varit större om inte den, i Allsvenskan, debuterande keepern Anders Wallerström storspelat.
När så andra halvlek gick igång hade tränare Jansson satt fyr på KNBK.
3-0 blev 3-3.
Hemmalaget tog åter ledningen.
Sju minuter innan full tid kvitterar gästerna från norr genom lagets store målskytt, ”Palle” Rönnqvist.
4-4.
Ett resultat som höll sig tiden ut.



29 december 1989.
Samtidigt som Rättvik faller i seriematchen borta mot Skutskär med hela 15-4 avgörs ett av den tidens största händelse i bandyvärlden.
DM-final i Norrbotten.
På Nyborgsvallen.
Nyborgs SK vinner prestigekampen mot IFK Kalix med 4-3.
Målskyttar för NSK var Peter Nilsson två mål, Jari Loukkola ett och Marko Komula ett.

31 december 1961.
Nyborgs SK var åter i div2.
Denna Nyårsafton mötte man de rutinerade rävarna från andra sidan Kalix älv, Karlsborg IK (ja, de hette så då).
NSK var taggade och gör 2-0 innan tretton minuter passerat.
Vänsterinner Göte ”Skojarn” Lindbäck gör bägge målen.
KIK kavlar upp skjortärmarna, rättar till toppeluvorna och gör två snabba de med.
När arton minuter passeras visar ”Bandygrytan” 2-2.
Lasse Hahto och Lennart Josefsson målskyttar.
Och i åttiofjärde frälser Göte Holmqvist supportrarna från Karlsborg med sitt 3-2-mål.



Festligt med bandy på nyårsafton.
Det känns länge sedan.
Gustavsberg har alltid en match då, en match som lockar folket till arenan vid berget.

Och till allra sist.
Folket i Rättvik har åttiofem mil till orten Nyborg på östra stranden av Fyn i Danmark.
De har åttioåtta mil till, min plats på jorden, byn Nyborg en mil söder om Kalix.
Den nya sloganen för Rättvik lyder från och med nu.
Rättvik, mittemellan Nyborg och Nyborg.

Vi ses på arenan.
Bandy är fint.
Tillsammans gör vi den än finare.

// Sargis

Det var den tionde mars 1993.
Hankatterna trånade, fotbollslandslagets Jonna Andersson (som nyligen vände hem till Linköping efter en sejour i Hammarby) var två månader gammal och i Kalix satt folket klistrade vid hemmets radioapparat.
Samhället låg öde.
Köpmannagatan, som i den tiden var kantad av butiker, banker och frisörer var folktom.
Skyltfönstren som lockade till inköp stod ensamma i onsdagskvällen.
Spänningen i bygden var påtaglig.
Orsaken till den stilla onsdagen i början av mars låg etthundra tjugotre mil söderut….

….I en ort vid Svartåns utlopp i sjön Sommen.
En ort vars namn går tillbaka till den gård som redan 1345 nämns som Tranuaas.
En ort som under en period under 1800-talet kallades Lövstad men fick namnet Tranås ingraverat då den nybyggda Östra stambanan drogs och den station som byggdes på orten fick namnet Tranås.
En ort som fick sina rättigheter att kalla sig stad 1919.

På bandyarenan, som då hette Bredstorp och inget företagsnamn, i denna ort möttes hemmalaget Tranås BoIS och Kalix/Nyborg BK i kvalspel till Allsvenskan (idag Elitserien)
Smålänningarna hade sin plats i det fina rummet klar.
Norrbottningarna, som fått sin hemort att tystna, hade en och en halv fot innanför tröskeln.
Man hade  två poäng och fjorton mål till godo på jagande Västanfors.

När landets alla klockor visade 20:52 uppmättes ett jordskalv av hög magnitud vid en ort vid Bottenvikens nordligaste strand.
Seismologer kunde inte härleda orsaken.
Det visade sig sedan att det var på det klockslaget domaren blåste av matchen i Tranås och Kalix/Nyborg hade via sin seger med 7-6 förflyttat den nordliga gränsen för lag i finrummet med ca femtio mil.
Från Härnösand och Sandslån till Kalix.
Och alla invånare hoppade jämfota av glädje.
Jordskalvet hade fått sin förklaring.

Jag vet inte hur det är för er andra men för mig sätter Bredstorp och Tranås igång en karusell av minnen.

Och i juni samma år vinner Degerfors IF Svenska cupen i fotboll genom att besegra Landskrona BoIS med 4-0.

Vi backar bandet.
Från 1993 till 1941.
Kåsören ”Kar de Mumma” benämner yngre modemedvetna herrar i bredbrättad hatt och rutig kavaj med begreppet swingpjatt och Åke Seyffarth sätter två världsrekord i en skridskolandskamp mellan Sverige och Schweiz.
Skridskolandskamp ser vi inte ofta i vår samlade media nuförtiden.
Å andra sidan består ju dagens utbud av sport i denna samlade media enbart av skidor på alla möjliga ledder och hockey i alla andra ledder.
De mindre sporterna göre sig icke besvär.

^{Full fart på Åke Seyffarth}

Den trettonde maj detta år, 1941, träffas en samling människor från föreningarna Tranås IK och Tranås SK på en lokal vid den en och en halv kilometer långa och trettioåtta meter breda Storgatan mitt i stan.
De har träffats för att diskutera en sammanslagning av de bägge föreningarna.
Över en kopp surrogatkaffe och Hilmer Borgeling sjungande i radion vid fönstret fördes planerna framåt.
Framåt eftermiddagen nådde de sitt mål.
Handslaget parterna emellan förkunnade att Tranås BoIS nu var ett faktum.
Och vårfåglarna i de stora lindarna längs Storgatan kvittrade.

När alla siffror summeras efter säsongen 1941/1942 har den unga föreningen försvarat den tredjeplats från året innan, då som Tranås IK.
Men lite smolk i glädjen är att konkurrenten Tranås AIF lagt beslag om andraplatsen.
Vinner serien gör IFK Nässjö, vilket de kommer göra under många år framöver.
På sjätte, och sista, plats kommer IK Hakarpspojkarna.
En förening som, i alla fall för mig, förknippas med orientering och idag heter IKHP Husqvarna.

Säsongerna avlöser varandra.
BoIS förblir ett lag i toppen men det sista steget fattas.
Serieseger och kval mot högre höjd.
Och till slut.
Säsongen 46/47.
I alla fall serieseger.
Man vinner div2 Östra Småland en poäng före grannen Tranås AIF.
I kvalspelets första omgång blir dock Sundbyberg IK för svåra, 1-7 hemma på Ängaryd och smålänningarna får ta nya tag.

Nästa säsong vinner man återigen serien.
Halva Tranås hoppas på framgång.
Andra halvan gör det inte.
Första omgången i kvalet går alldeles lysande, man lyckas vinna mot Sirius på bortaplan.
3-2 och segerdrömmen växte om en framtid varm och glad.
En dröm som sprack.
I andra omgången faller man mot BK Derby från Linköping med 3-0.
Nej, det var inte Patrik ”Korten” Nyberg som höll nollan och blev matchhjälte för laget från Linköping.

Inte heller säsongen 48/49 fick man ta plats i hissen upp.
Återigen tung förlust i kvalets andra omgång.
Denna gång IFK Askersund.

Men så äntligen.
1950.
Hagfors och Oxelösund får stadsrättigheter.
Västerås SK blir svenska mästare i bandy för sjunde gången genom att i finalen besegra Sandviken med 2-1.
I kvalet upp till klassen där VSK och Saik går sliter en samling herrar från Småland ont för att lyckas.
Och slitet lönar sig.
I det historiska kvalet vinner man först mot IK Viljan inför niohundra femtio personer på Vasavallen i Strängnäs.
Och i den andra omgången vinner man på hemmaplan mot Åtvidaberg med 6-3.
Glädjen vet inga gränser.

När folket, efter matchen och hyllningar, traskar hemåt i den småländska kvällen kör en snart sjuttonårig yngling från stan förbi i hög fart på sin motorcykel.
Det skakas på huvuden och suckande röster hörs om vad det ska bli av den där Fundins pöjk.
Vad det blev?
En femfaldig världsmästare.
En svensk mästare.
En bragdmedaljör.
Och en hel massa andra medaljer, pokaler och utmärkelser.
En speedwayförare som än idag nämns som en av de bästa vi haft inom den sporten.
Ove Fundin.

Hans ett år yngre bror, Torsten, blev senare en hyllad målvakt i bandylaget.
Där och då hade BoIS två Torsten i buren.
Torsten Fundin.
Torsten Sparv.
Denne Sparv är Tranås meste landslagsman med sina tjugosju uppdrag i blågult och en av få målvakter jag sett på bild iförd solglasögon under match.

^{Solglasögon.
Inte en vanlig syn bland dagens målmän.}

Efterföljande bandysäsong (50/51) blev en mycket mörk bandysäsong för folket i staden där man sneglade på framgångarna för Frälsningsarméns Hornmusikkör i stan som under ledning av Gunnar Borg nådde många internationella framgångar.
Bandylaget nådde inga framgångar alls.
Tack, adjö och noll poäng.
Ena halvan av befolkningen deppade.
Den andra halvan gnuggade händer.

Nu följde några år då BoIS och upp och ner i hissen under flera år innan vaktmästaren kom och sade till på skarpen.
Bestäm er ungdomar, uppe eller nere?!
Det blev uppe.

Säsongen 65/66 slutade i slutspel.
Dock utan chans till spel om medaljer.
Finalen, som det året spelades med påslagna strålkastare på Studenternas i Uppsala då Stockholms Stadion inte hade tillräckligt med is, gick mellan IK Sirius och Broberg IF.
Den första finalen i Sverige som spelades med tänd belysning.
Och i den belysningens sken lös natthimlens klaraste stjärna extra starkt.
IK Sirius med sin stjärna på bröstet vann finalen med 5-0.

För smålänningarna i Tranås fortsatte raden av säsonger i högsta serien, dock utan slutspel.
Den trettionde november 1969 är ett historiskt datum i den småländska orten som fick sina stadsrättigheter femtio år tidigare.
Denna första advent 1969, som för övrigt inföll dagen efter Tipsextra sänts för första gången, spelades den allra första matchen på den nya konstfrusna arenan, Bredstorp.
Matchen gick mellan hemmafavoriterna och ”Brukets blå” från Hälleforsnäs och slutade 1-1 inför drygt ettusen etthundra i publiken.
Målskytten Bosse Klaar och målvakten Torsten Sparv hyllades efteråt som de stora poängräddarna.
Två månader senare skedde den officiella invigningen av arenan med en match mellan det ryska landslaget och ett förstärkt BoIS.
Ryssen vann med 12-2 och i publiken syntes statsminister Tage Erlander.
Måhända hördes hans myndiga stämma eka över isen ”Huk i bänkera för nu laddar han ôm!”

Bredstorp var då en av blott sexton konstfrusna anläggningar i landet.

^{Tage tog cykeln från arenan}

Kanske var det bandylaget som fick en liten orkester från Liverpool att få nys om Tranås och stans breda utbud av skinn- och pälsindustri och därmed beställa sig varsin vargskinnspäls.
Tranås kallades ofta ”Pälsstaden” och orkestern hette The Beatles.

Beatles fick dessutom en egen ”dikt” i den ABC-bok som trycktes 1966 i ett samarbete mellan Radiohjälpen och Hylands Hörna, ett program i televisionsapparaten lett av Tranås mest kände tv-figur.
Lennart Hyland.

”Beatles är en sorts orkester vars frisör har tatt semester”.

^{Samlad svensk poesi}

Senaste gången Kalix och Tranås möttes var den tjugonde januari 2019.
På Bruksvallen i Karlsborg.
Det var bistert, kallt och jävligt.
Och inte blev det bättre av att smålänningarna drog hemåt i den bistra natten med alla poäng.
3-4 på tavlan mot vägen till fabriken och hjälten i hela Tranås med omnejd hette Konstantin Akhlestin.

I årets Allsvenska noterar vi följande siffror för Tranås BoIS.
¤Tolfte plats.
¤Fem poäng fördelade på en seger och tre oavgjorda.
¤Vinsten kom i den senaste matchen då man på hemmaplan, som idag inte heter Bredstorp, besegrade Gustavsberg med 7-4.

– Bäste poängplockare i laget är William Reuser med sina åtta poäng.
Sex mål och två assist från hans klubba.
Han har tröja #18.

– Näst bäste man heter Philip Lennartsson, som spelat i Vetlanda BK sedan staden firade sina stadsrättigheter nyåret 1919/1920, anlände till BoIS inför denna säsong.
Han har förutom de åtta matcher han spelat med BoIS även hunnit hjälpa sin moderförening VBK i två matcher då de gula haft en skadelista lång som sträckan Tranås – Kalix.
På dessa åtta matcher har han skramlat ihop sex poäng.
Fyra mål och två assist.
Han ser vi i tröja #9

Han som avgjorde den kalla matchen på Bruksvallen 2019, #63 Konstantin Akhlestin, har gjort två mål i årets serie.

^{Tranås BoIS är laddade inför monsterresan
Tack för lånet av bilden Björn Forsell}

Hemmalaget då.
Den kom äntligen.
Fullträffen.
Fullpoängen.
Efter en vandring längs Via Dolorosa fick laget äntligen prova segerns sötma.
Man lämnade denna ”Smärtans väg” på Ekvallen i ett disigt och regnigt Gustavsberg där man besegrade hemmalaget med 4-3.
Emil Stock satte segermålet i minut nittiofem på en utsökt hörnvariant.
Och tidigare under matchen räddade ”Muren i buren” Joel Snäll en straff.
Det gör han ofta.
Han är definitivt en av seriens bästa målmän.
Utan solglasögon.

– Poängbäst är #99 Niklas Sundqvist med sina sju poäng.
Ett mål och sex assist.

– Målkungen är #10 Emil Stock med fem mål.
Och placeringen för laget är fjorton.

Så rensa kalendern och vik kommande lördag för en lördag i bandyns tecken.
Lördag 14:e december.
På dagen trettio år sedan Kalix/Nyborg föll i en jämn kamp på Ljusdal IP.
Men i nutid, 2024 klockan 14:00, blåser domaren igång herrmatchen mellan hemmalaget och ett lag som åkt etthundra tjugotre mil längs E4 och sett allt från huvudstaden till avtagsvägen till Siknäs genom bussens fönster.
Tranås BoIS.

När slutsignalen går pustar vi ut en smula.
Stretchar på stället.
Köper en korv.
En kopp kaffe.

För klockan aderton och noll startar våra damer sin match mot ett lag som bara åkt sjuttiosex mil.
De har inte sett huvudstaden men väl avtagsvägen till Siknäs.
Bollnäs GIF.

Efter den matchen är det så tillåtet att ta sig hem.


^{På klassiska Ljusdal IP en lördag för trettio år sedan}

// Sargis


 

Nu blir det västkustskt på vår arena.
Hummer och tång.
Orten där Tommy har tränat.
Där Jukka har spelat.
Där Ari har spelat.
Där Antti har spelat.
Där Janne och Pekka lärde sig stå på skridskor.
Där Jimmy provade lyckan.
Där Nordre älv tar över en del av Göta älv och mynnar ut i havet sexton kilometer västerut.
Där, Anders Byström, den trefaldige guldmedaljören i snapsvise-SM föddes 1962.
Där vägen som jag bor vid i min by passerar även genom staden, Ytterbyvägen.
Där dansorkestern Streaplers bildades 1959 och 1974 spelade in låten som rusade rakt in på såväl Svensktoppen som Unescos världsarvslista.
”Vad har du under blusen Rut?….”
Där idag femtiotusen glada människor lever och bor.
Staden som i ett tidigare liv lång tre kilometer västerut och hette Kongahälla.
Nu heter den Kungälv.

^{Ytterbyvägen i Kungälv}

Två mil norr om Göteborg där E6 passerar på sin väg mot det land som gett oss namn som Trine Hattestad, Johann Olav Koss, Ivar Formo och en bandyspelare i dagens IFK Kungälv, Sondre HØydal.
Gripen/Trollhättans lagkapten, Felix Callander, är också norsk.
Och en av de trevligaste spelare jag mött under mina år runt arenor.

^{Ivar Formo}

Och den där Byström som vunnit tre guld i snapsvisor har även två silver och tre brons.
En fin prissamling i sitt skåp.
” Helan går…..”

En ort med en av svensk bandys mest omtalade bandyarenor.
Skarpe Nord.
En arena där nämnda E6 passerar över ett av hörnen och river ned grus, sand, navkapslar och från Norge insmugglade varor över isen.
Men nu är dess dagar räknade.
Det är slutspelat på den arenan.
Spelare runt om i landet drar en unison suck av lättnad.
Många äro de lag som åkt hem med sand i håret och tung förlust.
Men från och med denna era över och förbi.
Det ska byggas hall.
I anslutning till Ytterby.
Ytterbyn?!
Jo jag tackar, tak och väggar över Nyborgsvallen.
Vi minns en tid då det diskuterades konstfruset på den arenan, byns stora arbetsplats ”Albin-Pannan” kunde tänka sig erbjuda en liten summa till hjälp.
Mot att Nyborgs SK skulle anta namnet Team Albin.
Jaja.
Idag finns varken bandyn eller Albin-Pannan kvar i Nyborg och arenan har belagts med en grön matta i plast och isen spolas endast upp på en planhalva så att skolans pysar ska ha en is.
Nåväl.
Nog om det.
Men Team Albin……..nja..

^{Slutspelat på isen under E6}

Det blir alltså hallbygge i Kungälv.
Beslutet klubbades igenom i februari detta år, 2024.
 Bygget skulle starta under v44 och beräknas vara färdigt då sista spiken slås in.
Jag hittar tyvärr inga uppgifter om detta på det hära internet.
Bandylaget har i sin eviga väntan flyttat sin verksamhet till Ruddalen belägen mellan Grimmered, Högsbohöjd och Västra Frölunda, ca tre mil från Kungälv.

Ruddalen var det.
En mörka arena för norrbottnisk idrott.
För norrbottnisk fotboll.
Året var 1992.
IFK Luleå, som hittills varit det enda laget från länet i Allsvenskan, skulle åter ta klivet upp.
Kval mot Frölunda.
IFK vinner hemma på en igenfrusen Skogsvallen med 2-1 och åker nu till Ruddalen.
IFK gör 2-0 innan paus.
Det enda som hörs i länet är lokalradions rapporter från fjärran Göteborg.
2-0.
4-1 totalt.
Fyrtiofem minuter kvar.
Under tretton olyckliga minuter av andra halvlek försvinner alla hopp, alla leenden och alla drömmar ut över Slottsberget med närliggande mosse.
Under de tretton minuterna gör Frölunda fyra (4!) mål och förpassar kamraterna från Luleå hem till norr i isande tystnad.
Det som var så nära.
Idag har vi bara Piteå IF:s damer som bär upp fotbollens fana i vårt län.

IFK Kungälv.
1940.
Det är oroligt ute i Europa.
Kriget rasar i oförminskad omfattning.
En mörk tid i mänsklighetens historia.
En mörk tid vi inte lärt oss ett skvatt av.
Men vi släpper det mörka.
Ägnar oss ljusglimtar under detta år.

Lasse Åberg föds i Hofors församling.
En vecka senare föds Lill Lindfors.
Även Nancy ”These boots are made for walkin´” Sinatra föds under året.
Likaså Edson Arantes do Nascimento.
Han blev senare mer känd som “Pelé”

På Hisingen i Göteborg bildas BK Häcken.
Och ett frislag därifrån sitter sammanbitna herrar med hatt, rock och cigarr på en lokal i Kungälv.
Radioapparaten i bakgrunden spelar den senaste hitlåten.
Ulla Billqvists ”Min soldat”
” Hans skor är för stora och hans mössa för trång
hans byxor för smala och hans rock är för lång
men det gör detsamma för han är min soldat
någonstans i Sverige”

När den ljuvliga sången närmar sig sitt slut har så herrarna fattat ett beslut.
Hattar i luften.
Vi har bildat en stolt idrottsförening med kamratstjärnan på bröstet.
Leve IFK Kungälv.
Till och med Albrekt av Mecklenburg som suttit fängslad på Bohus fästing under stor del av 1300-talet sjöng med i klubbvisan.
”Stolta, starka, oslagbara…”

Och åren rullade vidare.
Det blev fred i Europa.
När så säsongen 1948/1949 stod på röda mattan för invigning återfanns ett nytt lag i våningen under festlokalen.
Serien hette div2 Västra Götaland Södra och det nya laget hette IFK Kungälv.
Fem matcher senare var serien över och förbi.
IFK hamnade på en femteplats av sex deltagare men det var man mycket nöjd med.
På sjätte plats och utan poäng kom lokalrivalen Kungälv SK.
Det kastades blickar runt omkring på gator och torg.
En del var lite kaxiga.
En del var arga.
En del var ledsna.
En del var glada.
Alingsås SK vann serien.
Och långt uppe i norr får Kiruna stadsrättigheter.

Säsongen 1962/1963 blir den första säsongen av klang, jubel och Streaplers ”Happy piano” som nyligen tagit sig in på den åtråvärda Svensktoppen.
Det gjorde även kamraterna från Kungälv.
Efter att ha vunnit serien en poäng före Surte SK skulle man nu möta IK Viking i ett dubbelmöte där vinnaren tar allt.
Det började bra för IFK.
Hemma på den två år gamla arenan Skarpe Nord vinner man med 4-1.
Och nu väntar bortamatch i Hagfors.
Det blir en rysare likt den i fotboll på Ruddalen långt senare.
Hemmalaget vinner matchen.
Men tyvärr för Monica Zetterlunds hemmafavoriter med ett mål för lite.
4-2 och IFK Kungälv kan nu titulera sig som ett lag i högsta serien.

Måhända var det firandet av större karaktär än när klubben tog DM-guld efter finalsegern med 2-1 mot Bagaregården 1956.

1965 är också ett fint år i Kungälvs historia.
De styrande i kommunen var nu säkra på att risken för att staden skulle brännas ned ytterligare en gång var över.
Så hade skett under åren 1135, 1368, 1563 och 1612.
Men i och med att man nu, 1965, ansåg att faran var över så lät man uppföra en ny bandyarena och kalla den Skarpe Nord.
En arena som blev utnämnd årets bandyarena 1992.

1965 är också året då Maj Sjöwall och Per Wahlöö ger ut boken ”Roseanna” och svenska folket får bekanta sig med poliskommissarie Martin Beck.
Inte allt, men mycket var bättre förr….t.ex Martin Beck.

Under de nästkommande åren åker laget upp och ner till högsta serien innan man lyckas etablera sig på allvar säsongen 1969/1970.
Man låg kvar i denna högsta serie fram till våren 1978 då sagan tog slut och porten till festvåningen stängdes med en duns.
Under den sejouren nådde också laget till semifinal under våren -75, en semifinal man föll mot slutsegrarna Ljusdal BK men är det längsta man nått i slutspel än i denna dag.

Säsong 83/84 och de sex olika div2-grupperna är färdigsummerade.
Sex grupper och fyrtioåtta lag i landets nästa högsta serie.
En annan tid.
Inte bara Martin Beck som var bättre förr.

IFK Kungälv står som segrare i div2 Västra Götaland.
Härnösand AIK i div2 Norrland.
När kvalet är över och förbi har bägge dessa lag, tillsammans med Katrineholm SK och Sandviken AIK, tagit plats i seriepyramidens översta våning.

Våra vänner från Kungälv gnuggar vidare.
Inga stora framgångar och det blir några livräddningskval men sin plats behåller man fram till våren 1998 då det åter är dags att kliva ned ett trappsteg.

Tiden rinner vidare.
Längs Nordre älv.
Längs Göta älv ner till Göteborg.
Längs Kalix älv.
Tiden passerar ett millennieskifte.
Ett millennieskifte där all världens datorer skulle säcka ihop i sina ettor och nollor.
Det hände…..ingenting.
Och tiden fortsätter sitt rinnande.

Säsongen 2007/2008.
En säsong fylld av snapsvisor, Streaplers och vinster för IFK.
Serien heter nu Allsvenskan.
IFK i den södra gruppen.
Arton matcher.
Arton segrar.
Kvalet spelas i samma grupp som Gripen/Trollhättan, BolticGöta och Frillesås.
Kvalgruppen vinns och IFK är åter ett lag i den serie som nu heter Elitserien.

Från den norra tar sig grannkommunerna Kalix och Haparanda till kvalet.
De bägge kombattanterna får tack vackert stanna kvar i Allsvenskan.

Det fanns även än ”Allsvenskan mellersta”.
Tre grupper, trettio lag.
I näst högsta.
Och det för bara sjutton år sedan.
Hur var det nu igen, när var det lite bättre?

IFK blir ett säkert kort i den elitseriemässiga kortleken.
De finns där.
År efter år.
Tills…

…..Åttonde april 2016.
Någonstans i en underjordisk bunker vaktad av tungt beväpnad personal sitter en sammansvuren samling mäktiga personer.
Strama.
Strikta.
Sammanbitna.
Inte en min över ansiktet.
Stenhårda blickar.
Cigarröken ligger tät.
Belysningen är dämpad.
Ett beslut skall fattas.

Senare på kvällen ringer telefonen på IFK Kungälvs kansli.
En totalt känslolös stämma hörs.
– Er Elitlicens är indragen, ni är härmed utkastade ur Elitserien. Ni har två veckor på er att överklaga.
Adjö.
Klick.

Överklagan lämnas in.
Det ringer igen och samma röst hörs i luren.
– Er överklagan avslås. Adjö.

IFK Kungälv är brutalt utkastade ur Elitserien av ekonomiska skäl.
Nu är jag definitivt inte den rätte att uttala mig i denna fråga då jag inte vet allt i denna soppa men nog finns det en hel del att fundera över.
En hel del.
Och en halv därtill.

IK Tellus fick frågan om de ville ersätta.
Den första maj sade Martin Krigh och de övriga spelarna och ledarna i stockholmslaget att de gärna gör det.

Denna säsong.
Efter den smällen har inte laget från väst orkat resa sig ordentligt förrän kanske nu.
Denna säsong nämns laget tidigt då det ska rabblas favoriter till serieseger.
Och man har inlett säsongen alldeles lysande.
Lika lysande som fullmånen över en bandyis en vinterkväll.

Man vann den allsvenska supercupen efter i finalen besegrat Nässjö IF med uddamålet,
5-4.
Och vandringen genom Allsvenskan mot ett eftertraktat kval framåt senvintern har även den börjat lysande.
Man kommer upp till fjärran nord som serieledare.
Sju matcher.
Sex vinster.
En förlust.

Poängkungen i laget heter Hugo Andersson som på sju matcher har skrapat ihop fina fjorton poäng fördelat på fem mål och nio assist.
Målkungen heter Niklas Holopainen, han har vispat in elva mål på sju matcher.

För hemmalagets del har vintern börjat i en grå ton.
Mörkt grå.
Femtonde och sista plats
Fem matcher.
En poäng.
Flest poäng i laget har Anton Khrapenkov med sex poäng, två mål och fyra assist.
Och han som har gjort flest mål är Emil Stock med tre mål.

^{Segrare i den allsvenska Supercupen 2024}

Senast de bägge lagen stötte på varandra var i november 2022.
På Skarpe Nord.
Kalix gör 0-1 redan efter en och en halv minut.
Niklas Sundqvist på hörna.
Hemmalaget vänder på torskfilén och har trygga 5-1 med sig till kafferasten och när matchen är över visar resultattavlan 8-1.

De fem senaste möten har slutat:
¤ 221126: 8-1 till IFK på Skarpe.
¤ 220305: 7-3 till Kalix på Kalix IP
¤ 211127: 2-2 på Skarpe.
¤ 2020/2021: 5-0 till Kalix. Matchen avgjordes på ett skrivbord i SBF:s lokaler då världen låg i karantän.
¤ 191123: 6-2 till Kalix på Skarpe.

Till näst sist.
Ifall någon undrar vad det var för figurer jag nämnde i början.
Namn med anknytning till Kalix i Kungälvs historia.
Österberg, Ohtonen, Rintala, Ekman, Rintala och Berglund.

Och till allra sist.
I mitt tycke en av de bästa bandybilder vi skådat.
All cred till fotografen.

^{Säsong 21/22
Frislag i bra läge för motståndaren.
#33 Daniel Strömqvist är fokuserad.
#4 Patrik Sunnanängs är redo att täcka skott.
#66 Lukas Persson tar det lugnt och är nöjd med tillvaron.}
// Sargis

Jag börjar med ett litet förtydligande.
I matchreferatet av match mot Katrineholm placerade jag orten i Västmanland.
Det beror helt enkelt på att vårt land är uppdelat i två delar, Norrland och Västmanland.
Och Katrineholm ligger inte i Norrland.

Skämt åsido.
Ett fel är begånget och det rätta är givetvis att Katrineholm ligger i Södermanland och inget annat.
Med skammens rodnad på kinden bugar jag mig och ber om ursäkt.

Då tar vi itu med kommande helg.
Och ett debuterande lag på vår is.
Mölndal Bandy.
Kan vara så att någon av spelarna varit upp hit då, den saligt insomnade, ”Vårcupen” gick av stapeln.
En annan tid.
En bättre tid.
”Vårcupen” var ett trevligt arrangemang med fin bandy och chans till skoterkörning för ungdomarna.
Jag har stött på många spelare i de lag som besökt oss som med drömmande blick tittat ut över vår nyspolade is och dragit sig till minnes våren då de var på äventyr här uppe.

Men nu gällde det Mölndal.
Och matchen kommande lördag.
Lördagen den tjugotredje november.
En dag då skådespelaren Boris Karloff föddes år 1887.

Vad är då detta Mölndal Bandy?
Två frö som blivit en vacker blåvit blomma.
Och har inte hemmahamn i Västmanland.
De hör hemma i Västergötland.

Ett frö av föreningen sätts i jorden redan samma år som Trollhättan får stadsrättigheter, AB Chokladfabriken Marabou bildas, svenska landslaget i fotboll vinner för första gången mot Danmark och Boris Karloff fyller tjugonio.
1916.
Det fröet till dagens fullvuxna planta kallar sig Fässberg Idrottsförening och redan då hade vår sport med i programmet.
Man hade även fotboll på programmet.
Där blev man svenska mästare år 1924 efter att ha besegrat IK Sirius i finalen med hela 5-0.
En av de tongivande i laget hette Erik Hysén.
Ett namn som förpliktar inom fotbollens kritade linjer.
Och jadå, denne Erik var farfar till den icke helt obekante Glenn Hysén.

Det andra fröet planterades med omsorg i skuggorna av grannen Fässbergs framgångar på fotbollsplanen.
Året är fortfarande 1924 och fröet som nu sattes får namnet IF Fellows.
Föreningen satte upp bandy, ishockey och ”allmän idrott” på sitt program.
Och Västerås SK tar sitt andra SM-guld i bandy då man vinner mot IF Linnéa från Stockholm med 4-1.
Idag har detta VSK några guld till.

^{Det senare fröet}

De bägge fröna växer upp sida vid sida.
Framgångarna är inte av större dignitet.

I bandyn verkar det dock som att IF Fellows röner de största framgångarna.
Man är uppe i landets näst högsta serie, som då hette div2, utan att nå upp till den allra högsta.
Man är nära att ta nästa steg säsongen 1942/1943 då man hamnar på en fin andra plats i Div2 Västra Götaland blott en enda poäng efter seriesegrarna Gripen BK.
Ett Gripen utan Johan Esplund.
Man är också nära säsongen 46/47 då man saknar en enda poäng för att lugga Sjödalen IK på seriesegern.
Även säsongen 47/48 hamnar laget på andra plats.
Nu heter serien Div2 Västra Götaland Södra.
Vänersborg IF vinner serien.

Åren går.
Även i orten som i begynnelsen var namnet på de fyra hemman som låg vid Mölndalsåns fors.
Vi passerar 1931 då Boris Karloff gör sin största roll på vita duken då han gestaltar Frankensteins monster och tar oss fram till 1973.
Boris är borta sedan fyra år tillbaka.
De bägge fröna som vuxit till sig inser nu att ska de stora framgångarna komma måste det göras under gemensam flagg.
Sagt och gjort.
Föreningarna IF Fellows och Fässberg IF inleder ett samarbete och antar namnet Fässberg/Fellows.
Och på Svensktoppen dominerade Hootenanny Singers med sin version av Dan Anderssons ”Omkring tiggar´n från Luossa”.
En fin sång.

^{Frankensteins monster 1931}

Redan säsongen 1974/1975 debuterar så detta Fässberg/Fellows i landets näst högsta serie.
Div2 Västra Götaland.
Det blir en besvärlig första säsong.
När allt knyts ihop har man samlat ihop nio pinnar vilket visar sig vara en för lite för att behålla sin plats.
Falluckan öppnas och man får, tillsammans med Skövde BK, lämna serien.

Säsongen 1976/1977 är man tillbaka och nästföljande säsong (77/78) blir en succé.
Laget vinner serien med två måls marginal på IFK Vänersborg.
Glädjen visste inga gränser bland folket i Mölndals Kvarnby, Krokslätts fabriker, Gunnebo slott och trädgårdar eller bland kusarna i sina spiltor ute på Åby travbana.
En glädje som tar än mer fart då man i kvalets första omgång besegrar Vetlanda.
3-2 och folket börjar hoppas.
Ett hopp som snart rinner ut i forsen mitt i stan.
Det blev bara en poäng till.
Det blev inget avancemang.
Vetlanda BK och IF Göta tar de två åtråvärda platserna i hissen.


^{Hoppet rinner iväg i forsen mitt i stan}

Åren fortsätter att gå.
1991.
Fässberg/Fellows som fyller arton år har lämnat rampljuset och håller nu till i bandyns lägre divisioner.
De styrande i föreningen börjar tycka det här med Fässberg/Fellows är ett lite krångligt namn.
Många tror att det är ett ordenssällskap och inte en bandyförening.
Besvärligt vid allehanda bokningar.
Ett förslag läggs fram.
Låtom oss heta Mölndal BK.
Säger ju lite mer om var vi hör hemma och vad vi är för figurer.
Årsmötet fann frågan besvarad med ett ja.
Klubban i bordet.
Mölndal BK.
Sprunget ur myllan av Fässberg IF och IF Fellows.

Blickarna vändes mot framtiden.
En dag.
En dag ska vi vara en framgångsrik förening.
Med fem seniorlag i olika serier.
Med ett damlag i Elitserien.
Med ett damlag i Allsvenskan.
Med ett herrlag i Allsvenskan.
Med ett herrlag i div2.
Med ett herrlag i div3.
Med en stor och stabil ungdomsverksamhet.
Med en bandyhall.
Vänta nu, bandyhall…. nu yrar du. 
Man kan väl inte spela bandy inomhus heller, kommer aldrig kunna byggas en byggnad för bandysport.
I december 2023 invigdes den tjugoförsta hallen i Sverige.
Åby Isstadion.
Hemmaarena för dagens Mölndal Bandy.

Ett Mölndal Bandy som lever och frodas i all sin prakt.
Man har landat den dröm som ingen trodde var möjlig för trettiotre år sedan.
Man har fem seniorlag i seriespel.
Damer i Elitserien och Allsvenskan.
Herrar i Allsvenskan, Div2 sydväst och i en div3-serie som ligger i startgroparna.
Någon annan förening som kan matcha?
Man har stor ungdomsverksamhet.
Man har hall.
Man har huserat rätt frekvent i nästa högsta våningen av seriepyramiden dock utan att vara nära ett högre våningsetage.

Men man blickar vidare.
Visioner målas upp.
Såväl för damerna som herrarna.
En förening utan visioner är ingen framgångsrik förening.

Senast man var näst högst upp var säsongen 12/13.
I den tiden var vår allsvenska uppdelad i en norr- och södergrupp.
Mölndal hamnade på sista platsen i den södra gruppen.
Kalix blev tvåa i den norra.
Efter det uttåget har laget kvalat mot Allsvenskan ett otal gånger efter det men fallit på snöret.
Fram till i våras.  
Den tionde mars höggs det in i sten.
Mölndal Bandy är åter ett allsvenskt lag.

Allsvenskan hittills för Mölndal.
Det allsvenska äventyret inleddes på allra bästa sätt.
Hemma i den nya Åby Isstadion vinner man mot en annan nykomling, Gustavsberg, med 7-4.
Det firades glatt bland kommunens 71 500 invånare.
Den vinsten följde upp med ett kryss (2-2) borta mot Falu BS innan två tunga smällar på raken kom.
Men de smällarna var inget som satte gamnacke på de blåvita.
I sista matchen innan den långa färden mot norr besegrades IK Tellus med 4-2.

Den långa färden mot norr inleder man tidig fredag.
En tidig fredag då en buss från närmsta hållplats avgår norrut.
Många timmar.
Många mil.
Många mil av skog.
Många mil av ingenting.
Och sedan åker man hem.
Etthundra trettioen mil enkel resa.
Tar de fel buss och färden går liknande antal mil söderut så hamnar de i Wien.
Inte att föredra då Wien inte har nåt bandylag av Kalix klass att erbjuda.
Om de överhuvudtaget har något som helst bandylag.
Konstigt ställe.

Vi som befinner oss dessa etthundra trettioen mil norrut följer med spänning även Mölndals damer och deras framfart.
I det allsvenska laget spelar vår bekanta Regina Wängberg.
Regina som förr hette Nilsson är från min by och har delat klassrum, fotbollsplan och bandyis med vår son.
En mycket trevlig ung dam.
Meddelade att det var slutspelat då hon fick en släng av graviditet inför föregående säsong.
Men bandysporten drog och nu är hon åter på isen.
Alltid kul med framgångar för våra utflyttade.

Kalix.
Tung inledning.
Två matcher.
Två stora torskar i bagaget.
Men det har under många stunder ändå sett lovande ut.
Det finns något bra som ligger och skvalpar.
Och det är inte torskar.
Det är finare fiskar.

Minne
Och så minns vi tillbaka till den tjugotredje november 1994.
En annan tid.
Vi stod ettusen sjuhundra femtiosju rödvitblårutiga toppeluvor runt den blänkande isen på vår arena.
Och som den blänkte.
Kalix/Nyborg BK – Edsbyn 10-6.


^{10-6 på Edsbyn!}

Till sist.
Har inget med bandy att göra.
Men det måste ut i landet.
Butiken i min by, ICA-Träffen.
Eller kort och gott ”Affäär´n”
En affär som hade gått lite i stå
Övertogs våren 2022 av ett ungt par från Boden.
Unga, trevliga, entusiastiska och hårt arbetande.
Och allt slit lönar sig.
Vår affär har blivit en affär som lockar till sig kunder från hela vår kommun.
En affär det pratas om.
En affär som det bara pratas gott om.
Vilken uppryckning vi kunder fått vara med om.
Från fastkörning till full fart på kort tid.
Jag lovar er, det finns inte trevligare butik i hela norra Europa.
Och nu har de fått pris.
Guldäpplet.
Ett pris som ”Årets kundmagnet” bland landets ca sexhundra trettio ICA-butiker.
Kan inte finnas mer välförtjänta pristagare, oavsett i vilken genre det än må vara, än Johanna och Rickard med personal.
Stort GRATTIS!

Den uppmärksamme märkte nog att det fanns en liten, men ändock, koppling till vår sport.
Boden.
Hanna, Mattias och Joel Snäll, Carl-Johan Rutqvist, Per Nilsson.
Fem bodensare.
Och bandyspelare.

Och utanför mitt fönster har vi denna tisdagskväll säsongens andra snöfall.
Den första kom, sågs och försvann.

// Sargis

Ny match.
Nya möjligheter.
Söndag 17:e november.
På dagen arton år sedan den ungerske fotbollshjälten Ferenc Puskás lämnade jordelivet och anslöt till fotbollen på de saligas ängder.
Det är också dagen då radiorösten med R, Leif Andersson, avled 1999 bara tre dagar efter det han sänt avsnitt 1786 av sitt program ”Smoke rings” och då slagit Sven Jerrings ”Barnens brevlåda” med ett avsnitt och är därmed det radioprogram som sänt flest avsnitt.
Och det är det program som haft den bästa avsignaturen genom alla tider, ”Marlowes theme”.

^{Ferenc Puskas, vänsterinner i Real Madrid}

Men denna dag detta år kommer ett bandylag från en stad som började vid en järnvägsstation.
En järnvägsstation som invigdes 1862 vid Västra stambanan och bebyggelsen började ta fart
Katrineholm.
1886 anslöts Östra stambanan och den knutpunkt i järnvägstrafiken som idag är en viktig pulsåder i stan var på plats.
Nu tog det ordentlig fart på folket och nya arbetsplatser uppfördes i rask takt.
Och i takt med det och kärleksfulla nätter så pekade befolkningskurvan rakt upp.

Fynd på platsen pekar dock på att det fanns folk i trakten redan under stenåldern.
Tveksamt att bandyn fått fäste där då.
Åtminstone inte i någon högre serie.

Den femte januari år 1919 var en söndag och fyra dagar tidigare hade Boden, Ludvika och Tranås fått stadsrättigheter.
Den utmärkelsen kunde Katrineholmsborna stoltsera med sedan två år tillbaka.
Men denna söndag var en stor dag i den två år gamla staden.
Någonstans i en lokal hade en idrottsförening bildats.
Katrineholm SK.
Folket hurrade och såg framtida ära, guld och pokaler för sina ögon.
Det skulle dock dröja för bandyn.

Till våren 1931.
Man hade varit nära att vinna div2 södra för två sedan.
Blev till sist tvåa i serien med samma poäng men tyvärr fyra mål sämre målskillnad än segrarna Motala AIK.
Ett lag från Motala som, trots tidiga år, nog hade bättre förutsättningar än dagens IFK Motala haft på sistone.

Man vann div2 östra året efter men misslyckades i kvalet.

Så kom då den gyllene våren 1933.
Obesegrade genom serien.
Förvisso endast fem matcher men likafullt obesegrade.
Södertälje SK, lokalkonkurrenten Katrineholm AIK, Nyköping AIK, IK Viljan Strängnäs och Oxelösund SK fick alla bita i förlustens sura äpple mot KSK.
Kvalet blev en rysare i två akter.
Man inledde med en uddamålsförlust (3-2) borta mot IFK Norrköping men bet ihop och vände på steken hemma på Skogsborg och vann med 4-0.
Och senare på våren föddes evigt unge Willie Nelson på andra sidan den stora Atlanten.

Tre år senare öppnades falluckan och laget från de västra delarna av Södermanland förpassades åter till div2.
Det gick tre år till.
Våren 1939.
Laget hade gått genom serien som tåget ute på stambanan vid stadens järnvägsstation.
Sex vinter och fyra oavgjorda och serien vanns med två poängs marginal mot tvåan BK Derby från Linköping.
Inget kval då seriesegrarna var direktkvalificerad för en plats i högsta serien.
Och folket på stan fick åter hurra.
I april samma år gör Duke Ellington sina första spelningar i Sverige.
Något som folket i knutpunkten Katrineholm går miste om då sir Duke inte väljer att ”Take the A-train” och stanna vid järnvägsstationen i staden.

^{Duke Ellington}

Efter avancemanget -39 blir KSK ett etablerat lag inom svensk bandysport och har i dag hela femtiotre säsonger i högsta rummet.
Femtiotre.
En hög siffra.

Den tjugoandra september 1962 invigde prins Bertil den nya arenan i stan, Backavallen.
En arena som under två år fick sin is med hjälp av flinka ismakare och vädrets makter.
1964 blev arenan konstfrusen.
Den sextonde oktober 2020 är också ett stort datum för bandyn i stan.
Under pompa och ståt invigs bandyhallen.
En bandyhall som andra föreningar kastar drömmande blickar mot.
Ska visst vara femstjärnig gällande energiåtgång och besparing.
Gällande namnet på arenan tror jag inte andra föreningar kastar drömmande blicka mot.
Kronfåg….vi släpper det.

Glansperioden för KSK kom i skiftet sextio- och sjuttiotal.
I en tid då vi såg bandy i svartvitt då Sportspegeln, med Sven ”Plex” Pettersson, Bengt Bedrup eller någon av de andra ikonerna i svensk tv-sport vid mikrofonen, visade inslag från isarna runt om i landet.
Det gör inte svensk tv-sport så ofta idag.
Vi unga fick idoler som ofta deltog ute på gatorna där bandy med rosor på kind och snöklimpar till målstolpar spelades.
Vi minns målvakten, den store målmannen Tommy Axelsson, bröderna Henry och Eddy Fransson, Kjell Österberg och Bo ”Oball” Larsson och alla vad de hette.
Eftersom jag redan i den tiden hade en förkärlek till målvakter av alla de sorter i alla de sporter så var just denne Axelsson en ständigt återkommande figur då gatans bandymatcher avgjordes.
Jag var blev dock aldrig lika bra som honom.
Inte ens nära.
Tommy Axelsson gick ur tiden 2021, endast sjuttiofem år gammal.
 
^{En ikon i målvaktshistorien}

Under detta skifte av decennium vann laget tre SM-guld.
¤ 1969 efter vinst mot Broberg med 5-1.
¤ 1970 vann man mot Ljusdal med 6-2.
¤ 1972 det tredje och senaste efter vinst mot Ljusdal med 2-0.

1974 nådde man än en gång fram till denna svensk idrotts största begivenhet, SM-finalen i bandy.
Tyvärr blir det tung torsk mot Falu BS (0-3) och efter det laget når inte finalarenan någon gång.
Än.
Men man kommer få revansch på detta Falun.
Till exempel i november femtio år senare.

Men det inte herrarna klarade av det klarade damerna.
Två sm-pokaler till klubbrummet togs hem.
1974 och 1975.
Den första efter seger mot IK Göta, 8-2.
Den andra efter att, hemma på Backavallen, vunnit mot Tranås med 8-3.
Noterbart är att den finalen är den enda mellan åren 1973 och 1979 som inte IK Göta och Katrineholm ställs mot varandra.
Sju finaler, fem segrar för värmlands-tösera.
IK Göta var förövrigt i final även åren 1980 till 1983.
Man föll i en av dem, 1982 mot värsta rivalen Boltic.

Från Norrbotten har vi genom åren haft lite representation i Södermanlands stolthet.
Först att ge sig iväg var Roland Niva från Haparanda.
Att det skiljer etthundraåtta mil mellan orterna var inget som skrämde den unge grabben från gränsen.
Hösten 1953 packade han trunken, vinka adjö till barndomshemmet och drog iväg ut mot nya äventyr bortom avfarten till Säivisnäs där grannkommunen Kalix och därmed resten av det okända börjar.
Han lämnade för att visa sina kunskaper i bandy i KSK.
Och som han visade.
Den då tjugofyraårige ynglingen fick långt senare dessa ord skrivna om sig av en bandyexpert i den lokala tidningen..
” Jag är helt övertygad om att den 1953 iscensatta värvningen av finsktalande Roland Niva i Haparanda blev grunden för det som kom att bli Katrineholms storhetstid i bandyn – cirka två decennier från slutet av 1950-talet till slutet av 1970-talet. Och även fotboll”.
Niva spelade även fotboll i IFK Norrköping under några år.
Fyra landskamper i bandy är också noterade i hans idrottsliga cv.
Roland Niva lämnade jordelivet i september 2011, åttiotvå år ung.

Två herrar med rötter i Karlsborg IK, som senare blev Karlsborg BK, har också representerat klubben.
Rune ”Nitti” Bergström och Håkan Henriksson.
Denne Bergström som jag haft förmånen att få träffa på Studenternas i Uppsala då Kalix varit på besök.
En mycket härlig herre med många sköna historier sprungna ur hans karriär att berätta.

Håkan Henriksson gjorde sju säsonger i KSK och hann med två guld innan hans karriär inom bandyn fick ett abrupt slut då han råkade ut för en sågolycka och miste ena handen.
Håkan avled i slutet av december 2009.

Vår alldeles egna Nils Wikström har också spelat i klubben.
Han lämnade Kalix hösten 2005 för Linköping och spel med Derby.
Kom till Katrineholm hösten 2009 och gjorde två säsonger där innan det blev spel i Finspång.
Två säsonger där fick räcka och han klev åter in i hemmalagets omklädningsrum på Backavallen hösten 2013.
Han behåller sin plats i rummet under två vintrar innan det åter är dags att bege sig mot hemmatrakterna.
Under sommaren 2015, inför mina ögon, skriver han på för moderklubben Kalix Bandy.
Han har nu lagt klubban på hyllan och jobbar som läkare på Kalix sjukhus.
Har jag glömt någon så ber jag om ursäkt för det.

^{Karlsborgarna Bergström och Henriksson
syns som fjärde och sjunde man i övre raden.
Vi ser även Björn Nordqvist, landslagsman i fotboll.
Han står som sexa i övre raden.}

Katrineholm SK i nutid.
Hunnit med fler matcher än mina fingrar kan räkna.
Fem träningsmatcher, den första redan tjugofjärde augusti.
Vi tar det igen…den första redan tjugofjärde augusti.
Då vann man mot konkurrenterna från Småland, Tranås BoIS.
6-2 och utanför arenan sjöng sommarfåglarna glada trudelutter.

Man har förutom de fem matcherna även avverkat fyra matcher i den allsvenska supercupen.
Ömsom ett gott vin, ömsom rostfärgat vatten.

Lägg därtill fyra matcher i Allsvenskan så räcker som sagt inte fingrarna inte till.

Man inledde serien med uppumpat självförtroende sedan man vunnit sitt genrep mot självaste Bollnäs med 4-2.
Elitserielaget Bollnäs.
Det här ska bli bra.
Premiären hemma i arenan blev inte bra..
Djurgården med Christian Frohm och Elis Lindgren åkte hem till huvudstaden med bägge poängen och 3-2.
”Chrille” blev dessutom stor hjälte hos gästerna med två mål varav det andra betydde 3-2 i minuten åttiofyra.

Sedan väntade IF Boltic på bortaplan.
De aderton milen hem kändes som det dubbla.
En hemresa i tystnad och eftertankens kranka blekhet.
I bagaget låg de svidande tunga siffrorna 8-2 i värmlandsfavör och skvalpade.

Tredje gången gillt då?
Jadå, nu kom den efterlängtade vinsten.
Nykomlingen Gustavsberg fick åka hem utan poäng i porslinet.
8-5 till KSK och befolkningen, som ökat från fyrahundra år 1880 till nära tjugofem tusen idag, jublade som en röst.

Och i den sista matchen innan avfärd mot norr kom nästa seger.
Man tar gruvlig revansch för den svidande finalförlusten 1974 och visar Falu BS var såväl skåpet som bordet, soffan och fåtöljen ska stå.
0-3 då.
10-1 nu.

Laget har under de senaste åren placerat sig på den nedre halvan av Allsvenskan.
En jämn träffbild visas upp.
¤ 2019/2020: Sjua
¤ 2020/2021: Nia
¤ 2021/2022: Tia.
¤ 2022/2023: Tia.
¤ 2023/2024: Tia.

Senast vi såg Katrineholm i Elitserien var säsongen 2009/2010.
Det blev ingen lyckad säsong.
Det blev en fasansfull säsong.
Det blev många stora nederlag där ohyggliga 22-2 borta mot Saik vred om kniven ordentligt.
22-2.
Den icke helt obekante målgöraren Christoffer Edlund visade vägen och gjorde tolv mål.
Än idag, femton år senare, vet denne smålänningen var motståndarens målbur är belägen.

Det blev bara en poäng för KSK under vintern och avsked från rampljuset.
Den enda poäng som togs den togs i februari mot kollegan i källaren, Falu BS.
5-5 under hoppbackarna på Lugnet.
Kalix Bandy var inte med i Elitserien det året så norrlandsfönstret fick hållas öppet av våra grannar HaparandaTornio.
Utan Roland Niva landade laget från gränsen två poäng från det hägrande slutspelet.
Och Hammarby tog sitt första guld i en match på Studenternas som ingen såg.
Det kom snö som hindrade alla chanser på utsikt över isen och spel på samma is.
Det kom kopiösa mängder med snö över Hammarby IF och Bollnäs GIF och över hela Owe Thörnqvists hemstad.

^{Saknades i HT Bandys jakt på slutspel}

Några möten med Kalix.
Den senaste gången vi sågs var i februari 2023.
Jag satt vid tv:n och spelarna höll till i arenan i Katrineholm.
3-3 i paus och mitt kaffe smakade rätt bra.
Fyrtiofem minuter senare låg både kaffekopp och tv utkastade i snön.
12-4 till hemmalaget.

Dessförinnan var mitt sinne betydligt mildare.
Men nervpåfrestningen gör sig påmind bara av se resultatet nu tre år senare.
November 2021.
Arenan är denna gång i Kalix.
3-1 i paus och läget under kontroll.
Det blir 4-1.
Det blir 5-1.
Det reduceras till 5-2.
Jaja, det här går nog vägen ska ni se sade jag kaxigt till han bredvid.
Det blev 6-2.
Nu är det definitivt klart sade jag.
Det blev 6-3.
Det blev 6-4.
Det blev 6-5.
Nu var jag inte lika säker längre, tvärtom.
Och självklart blev det 6-6.
Tio minuter kvar.
7-6.
Under de sista tre och en halv minuterna föll fyra mål.
Allt gick in och nervtrasslet blev allt trassligare.
8-6.
8-7.
Gnnnn.
9-7.
9-8.
Pfuiii, slutsignalen ljöd och slutkörda spelare hängde över sina klubbor.
Runt isen låg folket i fosterställning och kved.
Det är nog den mest spännande drabbning vi haft på mången god dag på vår is.

Pandemivintern 2020/2021 stötte lagen på varandra vid två tillfällen.
Nere i Södermanland vann Kalix med 9-5.
Uppe i Norrbotten vann Katrineholm med 5-4 efter att ha vänt 3-4 till vinst på knappa två minuter då domaren hade börjat fundera på slutsignal.
Niklas ”Messi” Eriksson avgjorde.
Just denne ”Messi” som varit lagets poängkung under många år men nu valt att avsluta sin karriär.
Poängkungen hittills under hösten heter Linus Doktare.
Linus som inför denna säsong återvände till moderklubben efter en säsong i Örebro.
Han jagas närmast i poängligan av kusinen Gustaf och finländske Jonathan Hyttinen.

Och så minns vi ju gärna den allra första säsongen.
Den gyllene.
1993/1994.
Då lyckades inte KSK göra ett enda mål bakom Anders Resin i kalixburen.
Etthundraåttio minuter av försök.
Noll mål.
Kalix vann bägge mötena.
3-0 borta.
2-0 hemma.
Katrineholm ramlade ur och Kalix gick till kvartsfinal.

Kalix.
Föll i sin premiär i fantastiska förhållanden mot Örebro SK.
Bandyn visade upp sig när det är som bäst.
Hade det spelats in en reklamfilm för vår sport hade landets arenor översvämmats av bandysuget folk.
I denna magiska värld gör Kalix Johan Sundquist 1-0 innan vi riktigt hade förstått att matchen börjat.
Endast en halv av det nittio minuterna hade passerat.
Resterande fyrtiofem minuter av första halvlek var tät, jämn och oviss.
Två starka försvar och två fina målvakter såg till att Johans mål blev det enda under halvleken.
I andra halvlek tar ÖSK kommandot och när vändningen är fullbordad så tryter krafterna för de rödklädda och när 1-3 faller är matchen avgjord.
När slutsignalen ljuder visar tavlan 1-6.

Men ingen skugga ska falla över hemmalaget.
Man står upp riktigt bra mot ett lag som räknas till en av favoriterna om topplaceringar trots väsentligt olika uppladdningar.
Och senare på kvällen var magin bruten och det var grått och någon plusgrad.
Igen.

Till sist
Glöm nu för Guds skull inte damernas match under lördagen.
Uppsala BoIS kommer på besök.
14:30 tutar domaren till spel.
Då står vi alla där.
Alla.

Och på söndag ser vi herrarna i sin kamp om poäng.
14:00 sätts bollen i rullning.
Då står vi alla där.
Alla.

En fin bandyhelg ligger och väntar.

En sista fundering
Är Katrine Holm syster till gamle höjdhoppar´n Stefan Holm?

// Sargis

Då så.
Då var den långa väntan över.
Den eviga väntan.
”Jag har väntan så länge på just den här dan…..”

När domaren förkunnar avslag kommande söndag är det tvåhundra fyrtiofem dagar sedan herrarna i Kalix Bandy senast spelade en tävlingsmatch.
Och ni minns väl.
Bortamatch i Borlänge.
Inte bara kniven låg mot strupen, hela verktygslådan låg fastlimmad under hakan på våra spelare.
Steget tillbaka till Allsvenskan var inte bara ett litet steg för människan.
Det blev en eftermiddag av fasa.
Sällan, om än någonsin, har Bandygrytan varit lika hemsk, lika slå-på-käften-jävlig för att till slut bjuda oss utpumpade supportrar på den mest välsmakande av alla rätter.
Med ett måls marginal mot jagande Västanfors klarade Kalix biljettkontrollen för en plats i trappan uppåt i seriepyramiden.
Ett.

Och nu är då äntligen dags för Kalix Bandy att åter göra entré i den allsvenska salongen.
Den allra finaste allsvenska salongen.

Låt oss blicka, och minnas, tillbaka på säsongpremiärer i en annan tid.


Vi kan börja med år 2011.
Då var Kalix åter ett lag i Elitserien och inledde borta mot Bollnäs.
Stora 8-1 i baken när bussen styrde hemåt.
Hemmapremiär fem dagar senare.
Mot Tillberga.
När första halvlek var avklarad visade tavlan 3-0 och Johan Sundquist var tremålsskytt.
När andra halvlek var avklarad visade samma tavla osannolika 8-0 och samme Sundquist var femmålsskytt.
8-0!
Förste målskytten för säsongen var Johan Sundquist i minut tolv i förlustmatchen mot Bollnäs

^{8-0 och vi trodde vi drömde}

Vi kan minnas 2014.
En drömstart.
Allt började med en match mot Tillberga i hällregn.
Det regnade nåt kopiöst.
Matchen blev en parodi.
Siffrorna på tavlan efter nittio plus tillägg var dock en ljusglimt.
Vackra 4-3.
Någon dag senare kom Hammarby.
Samma 4-3 på samma tavla när spelarna lämnade isen.
Dock inget regn då.
Ytterligare någon dag senare.
På en resultattavla i Edsbyn.
3-4.
Tre matcher.
Tre segrar.
Tre 4-3.
 ¤ Kalix första mål för vintern var ett självmål av en olycklig TB-spelare, det första ”riktiga” målet gjorde Jimmy Berglund i minuten sjuttiotre.

2016.
Premiär på bortaplan mot *trumvirvel* Tillberga.
3-0 i baken.

Hemmapremiären skedde mot Vetlanda.
3-0 till smålänningarna efter knappa femton.
Johan reducerar till 3-1 på straff.
Efter paus startar hemmalaget jakten på poäng.
Johan gör 3-2 och 3-3.
Johan gör 3-4 tre minuter senare.
Den Johan heter dock Löfstedt och hade gul tröja.
Johan i röd tröja gör 4-4 med kvarten kvar.
Och så….
I minuten åttiosju.
5-4.
Anton Khrapenkov.
Vilken upphämtning!
Vilken vändning!
Sen blev det bara strunt resten av grundserien innan det magiska kvalet räddade kvar vårt lag i högsta serien.
¤ Förste målskytt: Johan Sundquist i minut trettioett.

Vi backar bandet.
Det går ju inte komma förbi.
1993.
Den allra första bandymatchen i Sveriges högsta serie inom bandyn någonsin i Norrbotten.
Kalix/Nyborg BK – Selånger SK
Folkfest.
Klang och jubel.
6-3 till hemmalaget och hela landet pratade om vårt lag.
¤ Säsongens första röda mål av Jukka Ohtonen i minut tjugonio.

Året efter.
1994
Alla var nu förvarnade om vad det var för pjäser de där rödvita från polartrakterna.
KNBK åker till Sundsvall för att på Gärdehov mota Selånger.
Man åker hem från Gärdehov och Sundsvall med två poäng och 5-3 i målskillnad.

Hemmapremiären går av stapeln mot Falun.
Tvåtusen sjuhundra runt isen och uddamålsvinst.
5-4 efter tappad 4-1-ledning och avgörande med sju minuter kvar.
Matchhjälten blev Urban Förare.

¤ Säsongens förste målskytt blev den eminente halven Sergei ”Sigge” Glukhov i minut fyrtiotre i bortamatchen mot Selånger.

^{# 20 ”Sigge” jublar}

Den elfte november 2005 inleddes den näst högsta serien i Haparanda där, som de då hette, Eurocity Bandy väntade på Gränsvallens is.
De väntade på ett rödvitt lag som kom i buss de fem milen från väst.
Samma buss vänder österut någon timme senare, då med ett glatt sjungande rödvitt bandylag ombord.
De lämnar fiendeland med en klar 10-2-seger.
Nästan på dagen ett år senare invigdes ett stort blått möbelvaruhus i Haparanda.
Tyvärr hittar jag inga målskyttar men laguppställningarna såg ut så här…

^{Idel ädel bandyadel på Gränsvallens is}

Det gyllene året 1960 inleddes med seriepremiär i div III Norrbotten redan på nyårsdagen.
I rykande snöstorm.
I denna storm inledde man med ett prestigeladdat derby mellan IFK Kalix och Nyborgs SK.
Matchen spelades i Nyborg då hemmalaget Kalix inte kunde ordna spelbar is.
Kalixspelarna fick en tung resa hem i storm och svidande 1-5.
”Långrakan” var nog extra lång.
Förste målskytt för NSK var lagets största stjärna i den tiden, Göte ”Skojar´n” Lindbäck och för IFK blev Karl-Erik Bexelius premiärskytt.

Matchen Lappträsk – Seskarö ställdes in.

1934 fick IFK Kalix sin första stora framgång då man, i en vänskapsmatch, besegrade självaste Luleå SK.
1-0 och centerforwarden Verner Engström var målskytten.

Förra säsongen, 23/24, inledde Kalix hemma mot Unik Bandy.
Som vanligt nuförtiden var matcher innan seriestart lätträknade.
Då två.
Inför den serie som nu ska starta har laget….en.
Skilda världar i bandyns lilla värld.
Men tillbaka till fjolåret och matchen mot Unik.
Den nästan obefintliga matchträningen lös igenom i sjuttiotvå minuter.
Knappa 3-2 och ett spel som knappast kommer noteras i filmen om bandyns historia.
Men så, i denna minut och tre minuter senare.
Två mål och matchen är avgjord.
Slutar till slut 7-2 men det osade katt, iller och duva ett tag.
Premiärmålskytt: Anton Khrapenkov redan i den andra matchminuten

Tidigare möten med Örebro SK.
Ett tag sedan vi sågs.
Senast lagen stötte på varandra var i februari 2023.
Säsongen hette 22/23
Vi möttes i Örebro.
Johan gör 0-1.
Sen vänder ÖSK på söndagssteken och ser till att hålla de jagande bestarna från norr bakom sig matchen igenom.
När slutsignalen ljöd i arenan lös tavlan 7-5 och folket vallfärdade ut på stadens gator och torg för ett kex och en Pommac.

Den märkliga coronasäsongen 20/21 möttes även då lagen i Örebro.
5-5 med kvarten kvar blev till slut 8-5 till hemmalaget.

Senare vann Örebro hela serien och tog klivet upp i systemet.
Den första december 2019 möttes lagen senast på vår arena.
Ett fint datum det.
Jonas Claesson, Stefan ”X-et” Erixon och undertecknad firar dagen.
ÖSK var oförskämda och drog hemåt med bägge poängen i en målsnål match.
1-2.

Och innan dess.
¤20181202: 5-3 Ösk, i Örebro
¤20130126: 4-4,  i Örebro
¤20121209: 8-3 Kalix, i Kalix
¤20110108: 5-4 Kalix, i Kalix

Vad är då Örebro SK?

En förening som bildades efter en konflikt inom den dåvarande föreningen i Örebro, IFK Örebro.
Under eftermiddagen onsdagen den tjugoåttonde oktober 1908 sitter en samling herrar och damer på Kafé National i stan.
Över en kopp kaffe och en hallongrotta beslutade man att bilda en helt ny förening.
Sagt och gjort, beslutet klubbades igenom.
– Vad sak vi heta då? undrade någon.
Örebro IF? Nej!
Örebro AIK? Nä!
Örebro SK? Jaaa!
Saken var klar.
Örebro SportKlubb var nu en ny förening i svensk idrottshistoria.

Fotboll och bandy stod på programmet.
Redan året efteråt 1909 tog klubben hem sin första tunga titel.
Man vann DM i bandy.
Samma år spelar klubben sin första fotbollsmatch, med samma herrar som just packat undan pokal och bandyklubbor plus en man ur publiken som fick hoppa in som vänsterinner då det fattades en man där.
Nej, nej Kalix Bandy…..se inte på mig så där.

Åren löper vidare i allt snabbare takt.
Örebro SK kämpar på.
När det så är dags för SM-final i bandy den artonde mars 1951 är Örebro SK ett av lagen.
Bollnäs, med ”Snoddas” i spetsen, stod på andra sidan Stockholms Stadions mittlinje.
Det blev tyvärr en tung uddamålsförlust för ÖSK och ett ”Hadderian haddera..” rullade över huvudstadens byggnader.
På vägen hem till landets sjunde största stad rullade en buss i tystnad.

Det gick tre år.
1954.
Nytt försök.
Motståndet kom från Fagersta.
Västanfors IF.
Det bidde två finaler av en.
1-1 i den första och det där med förlängning eller straffar var det inte tal om.
Omspel beordrades.
I Eskilstuna.
Och än en gång fick ÖSK vända hemåt med hängande huvud.
2-1 till ”Fläkten”.

Men bättre tider skola komma för närkingarna.
Redan året efteråt.
1955.
Återigen Stockholms Stadion.
Denna gång Edsbyn.
Tjugonde februari.
Tjugotvåtusen femhundra på läktaren.
Nu skulle det ske.
Och visst tusan skedde det.
I en final som än idag räknas som en av de mest en av de mest ojämna finalerna genom tiderna.
När slutsignalen ljöd stod ÖSK som segrare med stora 7-1.
Den store matchhjälten och fyramålsskytten Karl-Erik Södergren bars i guldstol genom firandet.
Och i staden på rullstensåsen rullades hatt hela natten.

^{Guldmedaljörer 1955}

1955 var för övrigt året då sargen infördes i svensk bandy.
ÖSK kan stoltsera med att vara första SM-vinnare i bandy med sarg.
Det är stort.

1956 var det dags igen.
Och återigen mot samma flottare med färg som fem år tidigare, Bollnäs.
Och återigen svidande 2-3.

1957 och 1958 kom guld nummer två och tre för ÖSK.
Ingenting kunde stoppa ett gult och svart lokomotiv på guldjakt.
-57 vann man med 2-1 mot Hammarby och -58 med 3-1 mot Edsbyn.

Det gick några år innan nästa guldvåg.
1965 och 1967.
Två finaler.
Två guld.
-65 skickade man hem Broberg till Söderhamn med 5-2
-67 stängde danspalatset Sandgrund i Karlstad tidigt då folket satt hemma och deppade efter IF Götas förlust mot ÖSK. 3-1 till Närkes stoltheter.

Två finaler till hanns med innan stormaktstiden var över förr ÖSK.
1968 och 1973.
Bägge gick i moll.
3-1 i baken i de bägge matcherna.
Först Sirius och sedan Västerås SK.

Men fem guld är fem guld.
Inte så många föreningar som kan brösta upp sig med det.
 

Under de fem senaste säsongerna har de femfaldiga guldmedaljörerna placeringarna:
¤23/24: Sexa i Allsvenskan
¤22/23: Femma i Allsvenskan.
¤21/22: Sextonde i Elitserien.
¤20/21: Etta i Allsvenskan
¤19/20: Sexa i Allsvenskan.

Poängkungar under senaste vintern var:
¤ Alex Adeheimer, som i våras skrev på ett 1+1-kontrakt med klubben, gjorde sju mål och tjugofem assist på tjugoen matcher.
¤ Linus Doktare, som lämnat klubben efter blott en säsong och återvänt hem till Katrineholm, gjorde trettio mål men endast en assist.
¤ Sebastian Brandt, också han med ett färskt 1+1-kontrakt i bakfickan, satte arton mål och levererade tretton målgivande passningar.

Om jag har sett rätt under Bandygrytans lock så har ÖSK spelat åtta (8) matcher under hösten.
Tre träningsmatcher, fyra i den Allsvenska Supercupen och en i Allsvenskan
Man har tagit revansch för finalförlusten 1954 mot Västanfors, 1-2 då 10-5 nu.
Man har även besegrat Helenelund, Boltic och Falun.
Man har fallit mot IK Tellus, mot IFK Rättvik och mot Katrineholm.

Och i sin första match i Bandyallsvenskan kryssade man mot Tranås BoIS.
Matchen slutade 4-4 efter en mycket stark avslutning av hemmalaget i gult.
Smålänningarna gör 0-4 i sjuttioandra och folket suckar uppgivet.
– Jahaja, det här var ju muntert.
1-4 i åttiosjunde.
– Jaha, lite finputsning.
2-4 minuten senare.
– Fasen, de skulle ha vaknat tidigare.
3-4 i nittiofemte.
– Hur mycket tid är det kvar?!?!
– Tre, det kan gå.
Och som det gick.
4-4 i nittiosjunde.
Emil Andersson gjorde målet och publiken hurrade i ett jubel som inte hörts sedan den tjugofjärde september 1888 då, den en och en halv kilometer långa, Örebro kanal med tillhörande sluss invigdes.

Fyra vinster, tre förluster och en oavgjord
Ett bra facit men det bleknar i jämförelse.

Kalix Bandy är obesegrade i höst.
Trots spel ute i Europa.
Förvisso rör det sig om en enda träningsmatch.
5-1 på bortaplan mot OLS.
Men ändå.

Världen må ha blivit än galnare och mörkare under veckan så det är tur vi har en stor källa av ljus och glädje i vår lilla sport.
Låt oss värna om den.

// Sargis


^{Örebro Kanal, nästan lika lummig och sval som Göta Kanal.
Och där simmar inte heller någon haj eller val.}

Ny helg, nya matcher.
OBS, matchER.
Många matcher.
Härliga matcher,
Tre med Kalix representationslag inblandat.
Två med Umedalen.
Två med Östersund.
En med Härnösand/Selånger.

Krångligt?
Vi gör som frisören, reder ut knuten.
Tre med Kalix?
Herrlaget möter Umedalen på fredagskvällen (19:00) och Östersund (13:00) på söndagen.
De matcherna ser vi givetvis på plats.
Damlaget åker iväg till Härnösand för match mot Haik/Selånger på söndag (12:00)
Den matchen följer vi i Bandygrytan.

Men två med Umedalen resp. Östersund?
Jo, det är så här.
Förutom att de möter Kalix så ska dessa två kombattanter möta varandra under lördagen på Fomab Arena.
De skulle ha mötts i Umeå på lördag men eftersom laget från ”Björkarnas stad” nu var i Kalix och ÖBS skulle hit på söndag så fann man det för detsamma att mötas på vår arena.
En smidig lösning.
Allt fungerar om man bara vill.

Lägg därtill tre matcher med vårat P16.
– Umedalen tidig lördagsmorgon, 9:00
– Östersund senare på eftermiddagen, 17:00
– Östersund igen tidig söndagsmorgon 10:00

Så chansen finns att ta en hel helg på arenan.
Förplägnad och trevligt folk utlovas.
Och, framförallt, bandy av högsta klass.

Umeå.
Man har funnit hällristningar vid Norrfors, strax väster om stan, som visar att det sprang omkring människor här för ca tretusen år sedan.
Dock har man inte funnit några fynd som tyder på att det spelades bandy där och då.

Men tiden går vidare.
Staden brinner vid två tillfällen.
1714 och 1888.
Den andra gången startade den förödande branden på samma dag som den stora branden i Sundsvall.
Sen är den många som påstår att det gick lika hett till i stan på vårkanten 1987 då stadens hockeyhjältar i Björklöven tog hem sitt första, och hittills enda, SM-guld.

1933 konstrueras landets första rälsbuss vid Hilding Carlssons Mekaniska Verkstad och två senare är det dags för den händelse som vi nu får ta del av.

Umedalen IF
Det är den 12:e januari 1935 och på en restaurang någonstans bland björkarna i Umeå sitter representanter från de bägge föreningarna Grubbe IK och Backens SK och lusläser lagar och paragrafer vad gäller bildandet av en gemensam förening.
En diger bunt med papper ska gås igenom och kaffet börjar kallna.
– Nä mitt herrskap, nu tar vi och klubbar igenom detta! sade den nyvalde ordföranden Gunnar Lindahl med myndig stämma.
Sagt och gjort.
Klubban i bordet och föreningen Umedalen IF var därmed bildad.
Nu skulle de fira med en burk öl.
”Törstig är hon och uttörstig är jag, vi är torstiga alla”
Restaurangen kunde inte tillhandahålla dennes önskan men tolv dagar senare säljs den första ölburken i Richmond, Virginia, USA.
De torstige i Umeå fick tack vackert vänta.
Och i september samma år föds ett litet gossebarn som senare låter sina skidor och stavar tala.
Assar Rönnlund.

Tiden fortsätter att gå.
Så även i Umeå.
1955.
I Umedalen IF:s styrelserum tas nu beslutet att världens vackraste sport officiellt ska ingå i föreningens verksamhet och att man därmed kan kliva in i seriespel.
Man harvar på bandyns bakgårdar under några säsonger men 1964 avancerar man äntligen upp till div2 (motsvarande dagens Allsvenskan)
Och det gick väldigt bra.

Div  II  Övre Norrland 64/65
1. Nyborgs SK 26-16 14p
2. Umedalen IF 38-30 12p
3. Karlsborg IK 33-21 11p
4. Haparanda SKT 22-21 10p
5. Luleå SK 26-30 10p
6. IFK Kalix 17-44 3p
Samtliga lag på tio matcher.

NSK kvalade upp mot div1 (Elitserien) men var helt chanslösa där och poängskörden stannade på noll.
IK Heros från Smedjebacken i Dalarna gick upp.

Umedalen nuförtiden.
Ligger för närvarande på en fin fjärde plats och har likt en fågelhund vittring på byte högre upp.
Har endast en liten poäng upp till en plats på den tredje grenen från toppen.
Det skulle smaka fågel för ett lag som under de år sedan de lämnade IFK Umeå (inför säsongen 18/19) har prenumererat på platser i de lägre grenverket.
Men tabellen i år är jämn.
En poäng till tredjeplatsen, men ner till åttonde skiljer det blott tre poäng.

Man inledde årets säsong med att spela oavgjort (4-4) hemma på Nolia mot, numera kvalklara, Gustavsberg.
I sin senaste match vann man borta på Östersund Arena med 5-2.
Poängkungen heter Teo Eklund, han har skrapat ihop sjutton poäng fördelat på femton mål och två assist.
Men i den senaste matchen gick han av isen med noll poäng i protokollet.
Lite namn med anknytning till Kalix hittar vi på platserna tio och elva.
Arvid Brännmark uppvuxen i Risögrund ( i folkmun Risön) en mil öster om Kalix och har spelat i röd tröja under ungdomens dagar och representerat Karlsborg i A-lagssammanhang innan flyttlasset gick söderut och Isac Köpsén som förra säsongen spelade i röd tröja

När jag läser lagets poängkungar från säsongen 18/19 och framåt ser jag lite bekanta namn i toppen.
18/19 vann Daniel Nilsson med Josef Sandlund som två och Jakob Storskrubb som fyra.
19/20 vann Josef Sandlund tätt följd av Jakob Storskrubb och Daniel Nilsson.

Jag brukar, minst en gång per år, stå på Nolias läktare och följa Umedalens förehavande på hemmaplan.
Senast jag var på plats var veckan innan jul då SIF/Norrtelje var på besök.
Ingen munter tillställning för hemmalaget som fick en ordentlig knäpp på näsan.
4-13 på tavlan i hörnet mot parkeringen och spelarna fick i sedvanlig ordning plocka upp sargen själva.
Men att besöka denna arena är alltid ett lika trevligt besök.
Bandyfolk är ett bra folk.

Östersund BS.
De lämnar sin hemstad för en ca sjuttio mil lång bussresa längs E14 där de passerar utanför orten där alla postpaket i en annan tid fastnade på sin väg norrut.
– Nä tyvärr, jag ser att ditt paket har fastnat i Ånge.
Ständigt detta Ånge.
Alla ivriga paketbeställare i norrs stora fasa.
Jag hoppas inte det bandylag som passerar strax utanför orten fastnar.
-Nä tyvärr, ert motstånd har fastnat i Ånge.
När så E14 tar slut i Sundsvall och man svänger ut på E4 är det bara full fart norrut.

Kanske använder de sig av en ”Skvader” – hälften buss, hälften lastbil.
En av de många som rullade i någon av de över fyrtio busslinjer som rullade runt staden under 30-talet.
En praktisk lösning för ett resande bandylag.
Benämningen ”Skvader” finns ju även ute i naturen och är då hälften hare, hälften tjäder.
Men den blandningen är inte lika praktisk för ett resande bandylag


^{Ett bandylag på väg}

Staden Östersund är den enda staden i landet som grundats under 1700-talet.
Redan 1645 då man fick landskapet av Danmark-Norge började idén om en stad att gro.
Men tiderna var turbulenta så planerna lades på Storsjöns is.
Där låg de onåbara för odjuret i sjön fram till 1758 då en privatperson tyckte att nu är det dags.
Nu måste vi få till en stad även i Jämtland.
Debatter följde.
För eller mot.
Det var nog tur att det inte fanns tillgång till sociala medier då.
Men till slut.
Den 23:e oktober 1786 förklarade kung Gustav III att nu rackarns är Östersund en stad.
Storsjöyra långt innan Storsjöyran startade.

På dagen etthundra sjuttiotvå år senare, 23:e oktober 1958, föds en Peter Fransson i Trollhättan.
Han blir senare känd som Peter LeMarc vars största hit måste vara den sång han, under artistnamnet Frank Mård, sjöng in i mitten av 90-talet.
En fin sång som Kalix musikexport Peter Karlsson skrev texten till.
”På andra sidan älven finns ett bandylag med många fans………”
”….Det är Kalix/Nyborg som är laget, Kalix/Nyborg som är bäst….”
På senare tid är refrängen ändrad från Kalix/Nyborg till Kalix Bandy.
Svensk musikhistoria.

Peter Karlsson skrev också hockeylåten ”Den glider in” till VM 1995.
Den bleknar dock bort i jämförelse med världshiten om bandyn i Kalix.

Östersunds största musikexport torde vara ”Bröderna Lindqvist”.
Tjo och tjim i vart och ett av de många kaféer i staden som är ett av de kafétätaste i landet och, framförallt, under arton år i SVT:s Nygammalt.

Bandyn i Östersund.
Tog sin början som Ope IF.
En förening bildad den 30:e januari 1922.
Nyss fyllda etthundratvå år.

Tideräkningen fortsätter framåt.
Tick, tick, tack.
Och så stannar den till i september 1974.
Den 5:e närmare bestämt.
Ope IF hade plötsligt låtit göra gällande att det här med bandy är inget för oss och så lade man ned den sektionen.
Men denna 5:e december räddades bandyn i Östersund.
Några handlingskraftiga bandyvänner såg till att bilda föreningen Östersund BS.
Stämningen var hög i stan, julpyntade affärer höll extra öppet och Bröderna Lindqvist höll en extra spelning på Stora Torget mitt i stan.
Ett torg som för övrigt är ett av sex s.k ”slutna torg” som anlagts i Sverige.
Karlstad, Vimmerby, Piteå och vår närmsta stad Haparanda är de övriga fem.
Stämningen blev inte sämre då laget tog sig direkt upp till div2 efter bara en säsong i skuggan.

Div  II  75 /76 
1. Nyborgs SK 70-28 25p
2. IF Sandvikarna 52-35 21p
3. Heffners/Ortviken 59-41 17p
4. IFK Kalix 48-42 15p
5. Flurkmark IF 46-44 13p.
6. Haparanda SKT 34-40 13p
7. Östersund BS 30-65 5p
8. Söråker IF 29-73 3p
Samtliga lag fjorton matcher.

NSK kvalade upp mot div1 men var än en gång chanslösa.
Noll poäng i ett kval tillsammans med Västanfors, Köping och IFK Stockholm.
Västanfors och Köping tog hissen upp.

ÖBS i modern tid.
Spelar sedan den 6:e december 2013 på Östersund Arena som under pompa och ståt invigdes den dagen.
Anläggningen rymmer två ishockeyplaner, en gymnastikhall, en restaurang och en konstfrusen bandyplan.

Folket i staden, som har flest meter skyltfönster per invånare, minns med fasa säsongen 19/20.
Bandylaget vann div1 norra och skulle nu kvala upp till Allsvenskan mot ett annat väderstreckslag, Västanfors IF.
Det blev ett drama av sällan skådat slag.
ÖBS börjar hemma.
Det börjar bra, riktigt bra.
Man gör 1-0 redan efter fyrtiosju sekunder.
Folket börjar hoppas.
Men när slutsignalen ljuder genom dalgångarna i  Jämtlandsfjällen står gästerna med armarna i skyn.
4-8 på tavlan och gladast av dem alla är femmålsskytten i ”Fläkten”, den icke helt obekante Klas Nordström.

Någon dag senare.
Nytt möte.
Nu i Fagersta.
Det ljusnar för ÖBS.
Folket börjar åter hoppas.
När ledningen ökas till 6-1 i minut femtiofem syns den allsvenska platsen i horisonten.
En allsvensk plats med en resa till Kalix som extra bonus
Men ack.
Fläkten ökar varvtalen och kommer upp till 6-4.
Och slutsignalen ljuder.
Matchserien slutar 11-10 i västmanländsk fördel.
Odjuret i Storsjön hördes gråta.

Denna säsong ligger man inför kommande helg på plats elva.
Två poäng upp till platserna nio och tio.
Fyra poäng till godo över jumboplatsen.

Poängkungen heter Simon Borg.
Han har knåpat ihop tretton poäng genom åtta mål och fem assist.
Målskytten heter Simon Brusén.
Han har skottat in elva mål han.

Kalix.
Kvalplatsen är klar.
Seriesegern är i det närmaste klar.
Nollan i kolumnen för insläppta mål på hemmaplan under 2024 är intakt.
Tre matcher.
Trettioen mål framåt.
Noll bakåt.
Noll.
Det var ohyggligt nära i slutminuten senast mot GT 76 men bollen rullade med någon millimeter till godo utanför målvaktens högra stolpe.
Ett unisont ”puuuuuh” hördes bortåt Flygfältet och Jägarbo.
På de totalt tretton matcher man spelat har man gjort etthundra fjorton mål framåt och endast behövt hämta bollen i maskorna bakom Joel eller Oskar vid nitton tillfällen.

Kändis
Den mest kände bandyspelaren från Östersund genom tiderna är Tord Amré.
Han är inte med i helgen.
Han lämnade Ope för Ljusdal 1971 där han också fick ett SM-guld i mars 1975.

// Sargis


<sup>Vi såg Umedalen på Furuhedsplan 22/1 1978

Vi såg Ope på Nyborgsvallen 17/12 1972</sup>

En debutant på vår arena.
På söndag kommer GT 76 för första gången till Kalix.
I alla fall med sitt A-lag, vad gäller ungdomslag har jag ingen koll på.
Och de har genom åren haft många sådana ungdomslag.
Har med sin breda ungdomssatsning ibland kallats världens största förening och har idag ca fyrahundra aktiva från småknattar med rosor på kind till fullfjädrade A-lagsspelare med seger i blick.

Året är 1976.
Broberg/Söderhamns herrar blir svenska mästare efter att ha besegrat Falu BS med 6-2 på Söderstadion i Stockholm.
IK Götas damer vinner, den blott fjärde SM-finalen för damer, mot Katrineholm med 8-3 på Backavallen i Katrineholm.
Inte mycket till hemmaplansfördel där.
Det här var första gången i en svit på fyra finalmöten i rad mellan de två lagen.
De stockholmska damerna gick vinnande vid alla fyra tillfällen.
I Dex-cupen i Ljusdal vinner OLS Uleåborg finalen mot VSK med 3-2.

Ingemar Stenmark vinner sin första totala världscup och en era med inställda lektioner på skolan inleddes.
– Nä hör ni ungdomar, idag hoppar vi över engelskan för Stenmark ska köra slalom i Madonna di Campiglio eller i Kranjska Gora.

I de södra delarna av Stockholm har man skrivit på ett konvolut.
De styrande i de bägge föreningarna Gubbängen SK och Tallens IK från Tallkrogen har suttit i rad, rest sig och förkunnat en sammanslagning.
Och självklart fick den nybildade föreningen då heta GT 76.
Kort och bra.
En förening som idag bedriver bandy (tack och lov), fotboll och handboll.
Handbollen har även tagit upp BK Söder i sin famn och heter, sedan 2009, GT Söder.

Det som kanske räknas till föreningens förnämsta framgång torde vara vinsten i ”Borlänge cup” år 2003.
I en dramatisk final vinner man efter ”Sudden” med 2-1.
Stor hjälte blev Max Färestål som avgjorde med sitt andra mål i matchen.
Det första gjorde han i mitten av andra halvlek då han kvitterade Sirius ledning.

Semifinalen var även den en nagelbitare för supportrarna till laget från Stockholm.
1-1 i full tid mot Västerås.
I ”Sudden” avgjorde sedan GT till 2-1.
Målskyttar i matchen var Joakim Gustavsson och Jakob Schlyter.
Men det hade kunnat gå helt åt skogen redan från början.
Materialarna hade glömt skridskoslipen hemma i Stockholm.
-Vad gör vi nu?
-Hitt´på nå`.
-Vi kanske kan låna av laget som bor i klassrummet bredvid.
Sagt och gjort, frågan kom till grannarna.
Som självklart ställde upp.
Vilka grannarna var?
Ett blått och vitt lag från en by en mil söder om Kalix.
Nyborgs SK.

Det året fick också GT:s målis dubbel glädje.
Guld med sitt lag och dessutom utsedd till turneringens bäste målis.
Johan Åkerström var namnet.
NSK:s Niklas ”Nille” Gälman blev bäste försvarsspelare och Jesper Jonsson, som i den tiden spelade i, Åby/Tjureda blev bäste forward.
Denne Jonsson har senare representerat Vetlanda, Hammarby och i dag syns han i Västerås SK.
”Nille” har vi ju, förutom i NSK under unga år, sett i tröja #4 i Kalix, Vi har sett honom i en SM-final i Tele2 Arena i Saik:s svarta tröja, vi har också sett honom i Vetlandas gula.

Sirius fick 2009 sin revansch.
Vinner finalen mot GT med 1-0.
Men de gula stockholmarna får två utnämningar med sig hem.
Som bäste målis framtogs GT:s Kevin Sterner, som vi under åren sett i Tillberga och AIK innan han flyttade till Norge för spel i Ready.
I höstas på väg till Dalarna för spel i IFK Rättvik men kontraktstrul satte en grov käpp i hjulet för den flytten.
Och bäste forward blev det året Michael Lööf också han i gult.

Långt senare (2019) kommer klubbens A-lag upp till Kalix för match på Bruksvallen i Karlsborg.
Vårsolen har börjat ge sig till känna och GT försöker, tillsammans med Karlsborg, Tillberga och Unik, ta sig upp till Allsvenskan via ett ovisst kval.
Det gick tungt i inledningen.
Tre raka förluster och drömmarnas skepp började lägga ut från kaj.
Ett litet, väldigt litet, hopp tändes denna tisdagskväll på Bruksvallen.
Målkungen Lars Bryngelsson gjorde två mål. Filip Fröjd, Philip Åström och Rasmus Hård ett var och segern skrevs till  5-2.
Två poäng…..det kan…det kan..…det hade kunnat gå.
Den segern följdes av ytterligare två nederlag och det där skeppet inte bara lade ut från kajen, det seglade iväg mot fjärran horisont.

När jag idag läser laguppställningen GT hade i den matchen ser jag att de haft en spelaromsättning av det lite större formatet.
Från matchen på Bruksvallen är det endast tre som kommer till Kalix på söndag.
Tre kvar sedan 2019.
Tre.
I alla fall står de med i denna säsongs trupp.
De bägge målmännen Fredrik Bergkvist och Erik Kvarnhamn samt spelaren Love Lånström.
Resten av spelarna från då får supportrarna bevara i sina minnesbanker.

Från det lag som fick låna skridskoslipen av Nyborgs SK finns ingen kvar i den gula dressen.

^{GT 76 P12 anno 2003 segrare i Borlänge}

GT 76 idag.
Står som ägare av plats åtta i tabellen för ”Världens bästa div1”
En tabell där det skiljer tre poäng mellan fjärdeplacerade Umedalen och tian Järvsö.
Helenelund, GT 76, Skutskär och Järvsö står alla på tio poäng.
Blott målskillnad skiljer dem åt.
Den rosa ledartröjan i den interna poängligan har Leo Söderlund med fjorton poäng fördelade på sex mål och åtta assist.
Flest mål har Harry Tillberg gjort, han har gjort sju.

Den senaste matchen man spelade gick av stapeln hemma i bandyhallen i Gubbängen då man besegrade Östersund med 6-3.
En match där man låg under med 2-3 i paus, kvitterade och tog ledningen runt timmen och avgjorde med 5-3 och 6-3 under de sista tio minuterna.

Gubbängens skridsko- och bandyhall, som den så vackert heter, invigdes så sent som 2020 och är den enda hallen i vår kungliga huvudstad.
Den enda hallen, hur märkligt det än må låta.
Finns ju några bandylag i, och i närheten av, staden.

Kalix idag.
Klart för kvalet till Allsvenskan.
Under helgen som gick besegrades Selånger med stora 9-0 och ISAK Bandy vann hemma vid foten av hoppbackarna mot SIF/Norrtelje med 6-4 i en svängig match.
De resultaten innebär att laget från Roslagen som bäst blir trea.
Ligger i dagsläget sju poäng efter Kalix och Gustavsberg och kan endast håva in sex.
Sex poäng alltså.

Kalix vann komfortabelt och odiskutabelt  mot Selånger i en match som bandyhistoriker i framtiden inte kommer lägga ned så mycket tid på.
Johan Sundquist gjorde fyra av målen och drygar ut sin ledning i såväl den interna som totala poängligan.
Fjortonårige Malte Bjerner fick göra sin hemmadebut, han var med på turnén i Stockholm för någon vecka sedan, men fick nu chansen att visa upp sig inför oss hemmasupportrar.
Bara att lyfta på min ”Bissen Brainwalk-luva” för den debuten.
Kul att se.

Damerna.
Dagen före söndagen.
Lördag.
När snabbgenomgången av frågorna i ”Melodikrysset” tonar ut sätter domaren pipan i munnen och blåser igång matchen mot IFK Rättvik.
Ni som inte vet när den musikaliska frågesporten slutar så är svaret 11:00.

Senast lagen stötte på varandra var i den tredje omgången då november närmade sig mållinjen.
Lika på fyra då matchen var över.
Bortalaget från Bottenvikens strand gick upp till en 4-1-ledning efter en dryg halvtimme och vi började hoppas.
Hemmalaget från Siljans strand reducerade strax innan pausvilan.
Vem som gjorde det målet?
Hon har lärt sig allt inom den vackraste sporten av dem alla i Kalix, där hon också spelat fram till denna säsong då hon flyttade ner till Rättvik för studier.
Emma Lambertsson.
Och det sura äpplet blev än surare under några minuter då timmen var spelad.
Två snabba mål och den där hoppfulla 4-1-ledningen var nu 4-4.
Sista halvtimmen var av sann Hitchcock-anda, fasanfullt spännande.
Vi hann tugga oss förbi naglarna och en bit ner på fingrarna innan det var över,
Det oavgjorda resultatet stod sig tiden ut och över de bägge orterna hördes en gemensam suck av lättnad.

IFK Rättvik, bildat redan 1906, ligger en ynka poäng före Kalix i seriens tabell.
Elva pinnar i korgen och en femte plats.
Kalix har tio pinnar i sin korg och skuggar strax bakom.
Vi ska också veta att våra damer har en match mindre spelad.

Kullornas poängdrottning är…..ni vet nog vem…hon som i höstas tog sin bandyutrustning och sina läxböcker ner till Rättvik.
Emma har skrapat ihop tolv poäng, fördelat på elva mål och en assist på de åtta matcher hon spelat.
En annan dam med näsa för motståndarens målbur är Hanna Spjut, hon har gjort åtta mål.

^{Emma Lambertsson
Bild från Rättviks hemsida}

Senaste matchen vill nog IFK bara glömma.
Stoppa i en säck som grävs ned under det tjugoåtta meter höga trätornet Vidablick där på Hedsåsberget utanför stan.
Tunga, fasansfulla 20-0 i baken.
Förvisso mot seriens suveräner Spånga/Bromsten men hugaligen.
Bussresan från Spånga IP gick i tystnad.

Kalix Bandy gick av in senaste match med stora leenden.
Man vann hemma på Fomab mot Bollnäs med 3-0.
Ett resultat som hade tillkommit redan innan kaffet.
Andra halvlek blev en jämn och tät historia där hemmalaget hade chanser till utökad ledning men BGIF:s målis var formidabel.
Slutresultatet var nog rättvist till slut.

Ledningen i poängligan innehas av Klara Stridsberg.
Två mål senast av vår #6 och den totala skörden är nu arton poäng, fördelat på femton mål och tre assist.

^{Klara Stridsberg
Bild från Umedalen hemsida}

Ungdomar.
Kalix Bandy P14.
I ett lyckat samarbete med Edsbyn lyckades man vinna ”Youth Star Cup” i ovan nämnda bandyhall i Stockholm.
GRATTIS till alla inblandade.

Till sist.
11 februari 1994.
Trettio år sedan.
En tung eftermiddag på Jernvallen i Sandviken.
I det allsvenska slutspelet, som i den tiden hette Elitserien, föll våra rödvita mot de svartvita hemmaidolerna med fula 9-4.
Magnus Muhrén, landslagsman i U20, gjorde tre mål och Saik-tränaren var bestämd i sin åsikt att denne Muhrén måste bli vald till årets junior.
Det blev han också.
Även en gammal skyttekung har varit ung.

Ordergivning.
Lördag 11:00 Damerna
Söndag 13:30 Herrarna
Då står vi runt isparketten på Fomab Arena i Kalix.
Repetera!
Lördag 11:00 Damerna
Söndag 13:30 Herrarna
Då står vi runt isparketten på Fomab Arena i Kalix.
Verkställ!


^{Trettio år sedan Trettio!}

// Sargis

Selånger från Sundsvall tittar förbi för match.
Ett av de mest klassiska bandylagen i vårt avlånga land.

Ett klassiskt lag där dagens tränare i Kalix Bandy, Magnus Johansson, spelade under tre säsonger.
Från hösten 1997 till våren 2000.
Ett lag där han som vid Nyborgs SK:s sjuttioårsfirande 2016 fick priset som ”Nyborgs störste idrottare genom tiderna” har spelat.
John-Olov Bergström, mer känd under namnet ”Jola”.
”Jola” kom till Sundsvall med sin trunk under hösten 1968 efter ett tvåårigt äventyr på Söders höjder i Hammarby IF.
Han stannade i Selånger under lång tid men bor nu sedan länge i min by och följer dagens bandy med stort intresse.

En annan ikon inom den sundsvallnesiska bandyn är även han en man från norr.
Från en stad vid en gräns.
Året är 1979.
Boltic har tagit sitt första, i det som skulle bli en kilometerlång rad av SM-guld.
Någonstans i de inre rummen i Selångers kansli sitter representanter från föreningen och en tjugotvåårig yngling med dialekt från Haparanda.
Han har just avslutat sin treåriga utbildning på KTH i Stockholm.
Under den tiden har han spelat med Hammarby.
Ett Hammarby som denna vår ramlade ur Allsvenskan och den utexaminerade ynglingen kände att han ville fortsätta med allsvenskt spel.
Och nu sitter han med pennan i hand för skriva på för Selånger SK.
Signaturen skrivs och han kommer dra på sig A-lagets dress under tio säsonger.
En målmedveten och seriös bandyspelare som, tillsammans med Brobergs hårdskjutande Per Hedqvist, vann den allsvenska skytteligan säsongen 1984/1985.
De bägge herrarna dundrade in trettionio mål.
I början av året 2011 hade man en omröstning om vem som ansågs vara klubbens bäste spelare genom alla tider.
Och vinnaren är……….en man från Haparanda, Ingemar Aava.

Haparanda SKT har även sett Lennart Lummi lämna gränsstaden för spel i Selånger.
Under nästan hela åttiotalet gladde han folket runt bandyisen på Gärdehov.
Långt efter karriärens slut har han glatt nyanlända flickor att spela fotboll.
Ett synnerligen behjärtansvärt arbete.

En målman från Nyborg SK som också vaktat bur för Kalix/Nyborg BK är Peter Vikström.
Säsongen 1983/1984 gjorde han med SSK:s målvaktströja på sig.

En annan med norrbottniskt påbrå är Anders Nilsson.
Andremålvakt efter Thomas Fransson i finalen 1981.
Efter många år som just andremålvakt lade han ner sin karriär efter den matchen.
En karriär som börjat på Nyborgsvallen i NSK:s regi.
Jag har inte en aning om vem han är.
Någon som vet?
Hjälp mig.


<sup>Ingemar Aava. Bäst genom tiderna.

Mannen i mitten är Nyborgs bäste idrottare genom tiderna.
”Jola” Bergström</sup>

Selånger som klubb.
1921.
Under året föds en liten kille i Hörnefors, tjugotre mil norr om Sundsvall.
En liten kille som blir en stor fotbollsspelare med ett namn som väckte respekt på arenor ute i Europa.
Idag står han staty mitt i samhället.
Gunnar Nordahl.

^{Gunnar Nordahl är han till vänster i bild}

I ett dike i Bergsåker, i västra delarna av Sundsvall,  satt några grabbar och spekulerade.
De kanske diskuterar Sirius SM-guld i bandy.
De kanske diskuterar hockeymatchen på Stockholms Stadion som spelades tidigare under året.
En hockeymatch där dryga tvåtusen personer såg IFK Uppsala vinna mot Berliner SC med 4-1 i det som var den allra första hockeymatchen i Sverige.
Utehockey utan blinkande lampor, discomusik vid varje avblåsning och reklamavbrott.

Grabbarna i diket vill bedriva sitt idrottande under organiserade former och beslutar sig därför att bilda en förening..
– Vi måste ju ha några klubbfärger, sade en.
– Vi tar rött och blått, sade en annan.
– Jaa, svarade de övriga.

En high five på det och Selånger Sportklubb var bildad.

Tre år senare, 1924, startades bandysektionen.
En sektion som under framtiden kommer bli en framgångsrik sektion.
Men också en sektion som kommer gå en tung vandring längs de oupplysta bakgatorna i stan innan vägs ände är nådd och konkursen ett faktum år 2000.
En konkurs som, tack och lov, reddes ut och bandyn kunde fortsätta.

Åren går och bollarna rullar.
När så tideräkningen stannar på mars månad i året 1969 stannar den upp för en stund för de, på den tiden, dryga femtiotre tusen invånarna i staden.
Bandylaget i folkets hjärta hade vunnit ett förkval till det stora kvalet mot giganterna, titanerna Nyborgs SK från Norrbotten.
Detta majestätiska lag från norr besegrades efter stor dramatik och skiljematch i Umeå så avancemanget till det div1- kvalet var ett faktum.
Ett kval som började dystert.
Förlust på Kristinelund i Köping med 4-1.
Men efter en storseger mot Forsbacka (10-3) skulle det nu räcka med oavgjort mot Lesjöfors i den sista matchen.
Folket samlades runt isen på Bergsåkers IP, ingen satt hemma för att se Janne Stefansson vinna Vasaloppet, alla ville se detta drama.
Och efter en match som för den stora publiken var lika ansträngande som ett Vasalopp fick man äntligen hurra.
4-4 och hattar och armar högt emot skyn.
Kjell Lönnå höll allsång utanför Hotell Knaust och Gunnar Arvidsson sände ett extra ”Café Sundsvall”
Selånger var från och med nu ett allsvenskt lag.
Allsvenskan som då hette div1, bytte namn inför säsongen 81/82.
Oavsett namn så höll de till i den serien under tjugosex säsonger framöver.
Tjugosex.

En lång era som kröntes en novembersöndag 1993 då de fick äran att vara det första lag som fick möta en nykomling på den allsvenska kartan.
En nykomling från en ort på andra sidan Kalixbron.

En annan av de stora händelserna i klubbens historia är segern i den mytomspunna ”Nock-Cup” som under många år spelades på Nyborgsvallen.
Tyvärr sviker mitt minne vilket år det var men det räknades som mäktigt blad oss supportrar att självaste Selånger kom hit för en försäsongsturnering.

Den tredje stora händelsen för klubben kom våren 1981.
Efter tre år i slutspel nådde man nu fram till den stora finalen.
På Söderstadion i Stockholm.
Man hade i kvartfinalen besegrat Örebro SK med 2-0 i matcher.
Man hade besegrat Villa med 2-0 i matcher.
Den första matchen var den första svenska bandymatch som avgörs i ”Sudden death”.
Royne Sjödin avgjorde med sitt 3-2 inför åttatusen trehundra åskådare nere i Lidköping.
Den andra matchen vann de rödblåa hemma med 5-2.
Och nu var det alltså dags för final.
Mot IF Boltic.
Regerande mästarna från Karlstad.

Söndagen innan herrfinalen hade damerna spelat sin final.
Inte samma helg i den tiden inte.
Även där sågs Selångers klubbmärke.
Damerna från Sundsvall ställdes mot den tidens giganter IK Göta.
Ett IK Göta som vunnit fem raka guld innan denna.
Och det blev ett sjätte.
Stora 12-4 lös i eldskrift på Söderstadions tavla och damerna i SSK fick en lång och dyster hemresa.

Herrfinalen blev spännande.
22:e mars och på en läktare som badade i vårsol stod fjortontusen åskådare och följde dramat.
2-2 i paus och allt stod stilla i spänd förväntan.
Skulle det gå vägen för medelpadingarna?
Det gjorde inte det.
4-3 i baken då slutsignalen ljöd.
Målskyttarna var Royne Sjödin och Ingemar Aava med två strutar.

^{Finallaget 1981.}

Våren 1995 tog resan i den högsta serien slut.
I grundserien föll man bl.a mot Kalix/Nyborg med 5-3 hemma på Gärdehov och 6-0 borta på Kalix IP och fick ihop blott sex poäng.
I fortsättningsserien drog man in elva poäng, vilket var en poäng för lite gentemot laget ovanför strecket.
Förbipasserande Nässjö vann sin sista match medan SSK föll i sin och degraderingen var ett faktum.
Lite surt kan tyckas.

Selånger idag.
Har haft såväl motvind som uppförsbacke hittills i vinter.
På trettondagen besegrades GT 76 med 5-2 hemma på Gärdehov.
Den långa raden av förluster var bruten.
Nu skulle det vända.
Det gjorde det inte.
De två poängen är de enda man har i sin påse och platsen i botten är förnkrad då bussen sätter fart norrut på lördag.
Målkungen i laget är Filip Oskarsson-Petré med sina åtta mål på elva matcher.
Han toppar också ledningen i poängligan tillsammans  assistkungen Martin Mattson, bägge har nio poäng.
Mattsson har tre mål och sex assist.
Hörnstatistiken visar att det finns chans till förbättring, tre mål på sjuttiosju hörnor.
Den senaste matchen förlorade man mot SIF/Norrtelje med snöpliga 4-3.

Kalix.
Kommer stärkta efter den stora segern senast.
16-0 mot Skutskär i en match där varje mål betydde fina pengar till kassan.
Stora siffror och långa stunder ett bländande spel.
Vi fick se en frejdig och fartfylld offensiv som radade upp chanser till fler mål om inte gästernas målis varit på hugget.
Men en tappad poäng, ISAK borta, och fina 99-19 i målskillnad toppar laget tabellen och kvalet till Allsvenskan ligger synligt i horisonten.
Mål- och poängbäst i laget är Johan Sundquist med sina fyrtio poäng fördelade på trettio mål och tio assist.
En siffra som gör att han leder hela seriens mål- och poängliga.
Två i laget är vänsterhalv Anton Khrapenkov med tjugoåtta poäng, sju mål och tjugoen assist.
Med det ligger han trea i hela seriens tabell.
Nittionio mål framåt.
Vem ska göra mål nummer etthundra?

Till sist.
22:a november 1993.

”^{Memory, all alone in the moonlight
I can dream of the old days}……”

Vi ses
// Sargis