Kategori: Inför match

Ny helg, nya matcher.
OBS, matchER.
Många matcher.
Härliga matcher,
Tre med Kalix representationslag inblandat.
Två med Umedalen.
Två med Östersund.
En med Härnösand/Selånger.

Krångligt?
Vi gör som frisören, reder ut knuten.
Tre med Kalix?
Herrlaget möter Umedalen på fredagskvällen (19:00) och Östersund (13:00) på söndagen.
De matcherna ser vi givetvis på plats.
Damlaget åker iväg till Härnösand för match mot Haik/Selånger på söndag (12:00)
Den matchen följer vi i Bandygrytan.

Men två med Umedalen resp. Östersund?
Jo, det är så här.
Förutom att de möter Kalix så ska dessa två kombattanter möta varandra under lördagen på Fomab Arena.
De skulle ha mötts i Umeå på lördag men eftersom laget från ”Björkarnas stad” nu var i Kalix och ÖBS skulle hit på söndag så fann man det för detsamma att mötas på vår arena.
En smidig lösning.
Allt fungerar om man bara vill.

Lägg därtill tre matcher med vårat P16.
– Umedalen tidig lördagsmorgon, 9:00
– Östersund senare på eftermiddagen, 17:00
– Östersund igen tidig söndagsmorgon 10:00

Så chansen finns att ta en hel helg på arenan.
Förplägnad och trevligt folk utlovas.
Och, framförallt, bandy av högsta klass.

Umeå.
Man har funnit hällristningar vid Norrfors, strax väster om stan, som visar att det sprang omkring människor här för ca tretusen år sedan.
Dock har man inte funnit några fynd som tyder på att det spelades bandy där och då.

Men tiden går vidare.
Staden brinner vid två tillfällen.
1714 och 1888.
Den andra gången startade den förödande branden på samma dag som den stora branden i Sundsvall.
Sen är den många som påstår att det gick lika hett till i stan på vårkanten 1987 då stadens hockeyhjältar i Björklöven tog hem sitt första, och hittills enda, SM-guld.

1933 konstrueras landets första rälsbuss vid Hilding Carlssons Mekaniska Verkstad och två senare är det dags för den händelse som vi nu får ta del av.

Umedalen IF
Det är den 12:e januari 1935 och på en restaurang någonstans bland björkarna i Umeå sitter representanter från de bägge föreningarna Grubbe IK och Backens SK och lusläser lagar och paragrafer vad gäller bildandet av en gemensam förening.
En diger bunt med papper ska gås igenom och kaffet börjar kallna.
– Nä mitt herrskap, nu tar vi och klubbar igenom detta! sade den nyvalde ordföranden Gunnar Lindahl med myndig stämma.
Sagt och gjort.
Klubban i bordet och föreningen Umedalen IF var därmed bildad.
Nu skulle de fira med en burk öl.
”Törstig är hon och uttörstig är jag, vi är torstiga alla”
Restaurangen kunde inte tillhandahålla dennes önskan men tolv dagar senare säljs den första ölburken i Richmond, Virginia, USA.
De torstige i Umeå fick tack vackert vänta.
Och i september samma år föds ett litet gossebarn som senare låter sina skidor och stavar tala.
Assar Rönnlund.

Tiden fortsätter att gå.
Så även i Umeå.
1955.
I Umedalen IF:s styrelserum tas nu beslutet att världens vackraste sport officiellt ska ingå i föreningens verksamhet och att man därmed kan kliva in i seriespel.
Man harvar på bandyns bakgårdar under några säsonger men 1964 avancerar man äntligen upp till div2 (motsvarande dagens Allsvenskan)
Och det gick väldigt bra.

Div  II  Övre Norrland 64/65
1. Nyborgs SK 26-16 14p
2. Umedalen IF 38-30 12p
3. Karlsborg IK 33-21 11p
4. Haparanda SKT 22-21 10p
5. Luleå SK 26-30 10p
6. IFK Kalix 17-44 3p
Samtliga lag på tio matcher.

NSK kvalade upp mot div1 (Elitserien) men var helt chanslösa där och poängskörden stannade på noll.
IK Heros från Smedjebacken i Dalarna gick upp.

Umedalen nuförtiden.
Ligger för närvarande på en fin fjärde plats och har likt en fågelhund vittring på byte högre upp.
Har endast en liten poäng upp till en plats på den tredje grenen från toppen.
Det skulle smaka fågel för ett lag som under de år sedan de lämnade IFK Umeå (inför säsongen 18/19) har prenumererat på platser i de lägre grenverket.
Men tabellen i år är jämn.
En poäng till tredjeplatsen, men ner till åttonde skiljer det blott tre poäng.

Man inledde årets säsong med att spela oavgjort (4-4) hemma på Nolia mot, numera kvalklara, Gustavsberg.
I sin senaste match vann man borta på Östersund Arena med 5-2.
Poängkungen heter Teo Eklund, han har skrapat ihop sjutton poäng fördelat på femton mål och två assist.
Men i den senaste matchen gick han av isen med noll poäng i protokollet.
Lite namn med anknytning till Kalix hittar vi på platserna tio och elva.
Arvid Brännmark uppvuxen i Risögrund ( i folkmun Risön) en mil öster om Kalix och har spelat i röd tröja under ungdomens dagar och representerat Karlsborg i A-lagssammanhang innan flyttlasset gick söderut och Isac Köpsén som förra säsongen spelade i röd tröja

När jag läser lagets poängkungar från säsongen 18/19 och framåt ser jag lite bekanta namn i toppen.
18/19 vann Daniel Nilsson med Josef Sandlund som två och Jakob Storskrubb som fyra.
19/20 vann Josef Sandlund tätt följd av Jakob Storskrubb och Daniel Nilsson.

Jag brukar, minst en gång per år, stå på Nolias läktare och följa Umedalens förehavande på hemmaplan.
Senast jag var på plats var veckan innan jul då SIF/Norrtelje var på besök.
Ingen munter tillställning för hemmalaget som fick en ordentlig knäpp på näsan.
4-13 på tavlan i hörnet mot parkeringen och spelarna fick i sedvanlig ordning plocka upp sargen själva.
Men att besöka denna arena är alltid ett lika trevligt besök.
Bandyfolk är ett bra folk.

Östersund BS.
De lämnar sin hemstad för en ca sjuttio mil lång bussresa längs E14 där de passerar utanför orten där alla postpaket i en annan tid fastnade på sin väg norrut.
– Nä tyvärr, jag ser att ditt paket har fastnat i Ånge.
Ständigt detta Ånge.
Alla ivriga paketbeställare i norrs stora fasa.
Jag hoppas inte det bandylag som passerar strax utanför orten fastnar.
-Nä tyvärr, ert motstånd har fastnat i Ånge.
När så E14 tar slut i Sundsvall och man svänger ut på E4 är det bara full fart norrut.

Kanske använder de sig av en ”Skvader” – hälften buss, hälften lastbil.
En av de många som rullade i någon av de över fyrtio busslinjer som rullade runt staden under 30-talet.
En praktisk lösning för ett resande bandylag.
Benämningen ”Skvader” finns ju även ute i naturen och är då hälften hare, hälften tjäder.
Men den blandningen är inte lika praktisk för ett resande bandylag


^{Ett bandylag på väg}

Staden Östersund är den enda staden i landet som grundats under 1700-talet.
Redan 1645 då man fick landskapet av Danmark-Norge började idén om en stad att gro.
Men tiderna var turbulenta så planerna lades på Storsjöns is.
Där låg de onåbara för odjuret i sjön fram till 1758 då en privatperson tyckte att nu är det dags.
Nu måste vi få till en stad även i Jämtland.
Debatter följde.
För eller mot.
Det var nog tur att det inte fanns tillgång till sociala medier då.
Men till slut.
Den 23:e oktober 1786 förklarade kung Gustav III att nu rackarns är Östersund en stad.
Storsjöyra långt innan Storsjöyran startade.

På dagen etthundra sjuttiotvå år senare, 23:e oktober 1958, föds en Peter Fransson i Trollhättan.
Han blir senare känd som Peter LeMarc vars största hit måste vara den sång han, under artistnamnet Frank Mård, sjöng in i mitten av 90-talet.
En fin sång som Kalix musikexport Peter Karlsson skrev texten till.
”På andra sidan älven finns ett bandylag med många fans………”
”….Det är Kalix/Nyborg som är laget, Kalix/Nyborg som är bäst….”
På senare tid är refrängen ändrad från Kalix/Nyborg till Kalix Bandy.
Svensk musikhistoria.

Peter Karlsson skrev också hockeylåten ”Den glider in” till VM 1995.
Den bleknar dock bort i jämförelse med världshiten om bandyn i Kalix.

Östersunds största musikexport torde vara ”Bröderna Lindqvist”.
Tjo och tjim i vart och ett av de många kaféer i staden som är ett av de kafétätaste i landet och, framförallt, under arton år i SVT:s Nygammalt.

Bandyn i Östersund.
Tog sin början som Ope IF.
En förening bildad den 30:e januari 1922.
Nyss fyllda etthundratvå år.

Tideräkningen fortsätter framåt.
Tick, tick, tack.
Och så stannar den till i september 1974.
Den 5:e närmare bestämt.
Ope IF hade plötsligt låtit göra gällande att det här med bandy är inget för oss och så lade man ned den sektionen.
Men denna 5:e december räddades bandyn i Östersund.
Några handlingskraftiga bandyvänner såg till att bilda föreningen Östersund BS.
Stämningen var hög i stan, julpyntade affärer höll extra öppet och Bröderna Lindqvist höll en extra spelning på Stora Torget mitt i stan.
Ett torg som för övrigt är ett av sex s.k ”slutna torg” som anlagts i Sverige.
Karlstad, Vimmerby, Piteå och vår närmsta stad Haparanda är de övriga fem.
Stämningen blev inte sämre då laget tog sig direkt upp till div2 efter bara en säsong i skuggan.

Div  II  75 /76 
1. Nyborgs SK 70-28 25p
2. IF Sandvikarna 52-35 21p
3. Heffners/Ortviken 59-41 17p
4. IFK Kalix 48-42 15p
5. Flurkmark IF 46-44 13p.
6. Haparanda SKT 34-40 13p
7. Östersund BS 30-65 5p
8. Söråker IF 29-73 3p
Samtliga lag fjorton matcher.

NSK kvalade upp mot div1 men var än en gång chanslösa.
Noll poäng i ett kval tillsammans med Västanfors, Köping och IFK Stockholm.
Västanfors och Köping tog hissen upp.

ÖBS i modern tid.
Spelar sedan den 6:e december 2013 på Östersund Arena som under pompa och ståt invigdes den dagen.
Anläggningen rymmer två ishockeyplaner, en gymnastikhall, en restaurang och en konstfrusen bandyplan.

Folket i staden, som har flest meter skyltfönster per invånare, minns med fasa säsongen 19/20.
Bandylaget vann div1 norra och skulle nu kvala upp till Allsvenskan mot ett annat väderstreckslag, Västanfors IF.
Det blev ett drama av sällan skådat slag.
ÖBS börjar hemma.
Det börjar bra, riktigt bra.
Man gör 1-0 redan efter fyrtiosju sekunder.
Folket börjar hoppas.
Men när slutsignalen ljuder genom dalgångarna i  Jämtlandsfjällen står gästerna med armarna i skyn.
4-8 på tavlan och gladast av dem alla är femmålsskytten i ”Fläkten”, den icke helt obekante Klas Nordström.

Någon dag senare.
Nytt möte.
Nu i Fagersta.
Det ljusnar för ÖBS.
Folket börjar åter hoppas.
När ledningen ökas till 6-1 i minut femtiofem syns den allsvenska platsen i horisonten.
En allsvensk plats med en resa till Kalix som extra bonus
Men ack.
Fläkten ökar varvtalen och kommer upp till 6-4.
Och slutsignalen ljuder.
Matchserien slutar 11-10 i västmanländsk fördel.
Odjuret i Storsjön hördes gråta.

Denna säsong ligger man inför kommande helg på plats elva.
Två poäng upp till platserna nio och tio.
Fyra poäng till godo över jumboplatsen.

Poängkungen heter Simon Borg.
Han har knåpat ihop tretton poäng genom åtta mål och fem assist.
Målskytten heter Simon Brusén.
Han har skottat in elva mål han.

Kalix.
Kvalplatsen är klar.
Seriesegern är i det närmaste klar.
Nollan i kolumnen för insläppta mål på hemmaplan under 2024 är intakt.
Tre matcher.
Trettioen mål framåt.
Noll bakåt.
Noll.
Det var ohyggligt nära i slutminuten senast mot GT 76 men bollen rullade med någon millimeter till godo utanför målvaktens högra stolpe.
Ett unisont ”puuuuuh” hördes bortåt Flygfältet och Jägarbo.
På de totalt tretton matcher man spelat har man gjort etthundra fjorton mål framåt och endast behövt hämta bollen i maskorna bakom Joel eller Oskar vid nitton tillfällen.

Kändis
Den mest kände bandyspelaren från Östersund genom tiderna är Tord Amré.
Han är inte med i helgen.
Han lämnade Ope för Ljusdal 1971 där han också fick ett SM-guld i mars 1975.

// Sargis


<sup>Vi såg Umedalen på Furuhedsplan 22/1 1978

Vi såg Ope på Nyborgsvallen 17/12 1972</sup>

En debutant på vår arena.
På söndag kommer GT 76 för första gången till Kalix.
I alla fall med sitt A-lag, vad gäller ungdomslag har jag ingen koll på.
Och de har genom åren haft många sådana ungdomslag.
Har med sin breda ungdomssatsning ibland kallats världens största förening och har idag ca fyrahundra aktiva från småknattar med rosor på kind till fullfjädrade A-lagsspelare med seger i blick.

Året är 1976.
Broberg/Söderhamns herrar blir svenska mästare efter att ha besegrat Falu BS med 6-2 på Söderstadion i Stockholm.
IK Götas damer vinner, den blott fjärde SM-finalen för damer, mot Katrineholm med 8-3 på Backavallen i Katrineholm.
Inte mycket till hemmaplansfördel där.
Det här var första gången i en svit på fyra finalmöten i rad mellan de två lagen.
De stockholmska damerna gick vinnande vid alla fyra tillfällen.
I Dex-cupen i Ljusdal vinner OLS Uleåborg finalen mot VSK med 3-2.

Ingemar Stenmark vinner sin första totala världscup och en era med inställda lektioner på skolan inleddes.
– Nä hör ni ungdomar, idag hoppar vi över engelskan för Stenmark ska köra slalom i Madonna di Campiglio eller i Kranjska Gora.

I de södra delarna av Stockholm har man skrivit på ett konvolut.
De styrande i de bägge föreningarna Gubbängen SK och Tallens IK från Tallkrogen har suttit i rad, rest sig och förkunnat en sammanslagning.
Och självklart fick den nybildade föreningen då heta GT 76.
Kort och bra.
En förening som idag bedriver bandy (tack och lov), fotboll och handboll.
Handbollen har även tagit upp BK Söder i sin famn och heter, sedan 2009, GT Söder.

Det som kanske räknas till föreningens förnämsta framgång torde vara vinsten i ”Borlänge cup” år 2003.
I en dramatisk final vinner man efter ”Sudden” med 2-1.
Stor hjälte blev Max Färestål som avgjorde med sitt andra mål i matchen.
Det första gjorde han i mitten av andra halvlek då han kvitterade Sirius ledning.

Semifinalen var även den en nagelbitare för supportrarna till laget från Stockholm.
1-1 i full tid mot Västerås.
I ”Sudden” avgjorde sedan GT till 2-1.
Målskyttar i matchen var Joakim Gustavsson och Jakob Schlyter.
Men det hade kunnat gå helt åt skogen redan från början.
Materialarna hade glömt skridskoslipen hemma i Stockholm.
-Vad gör vi nu?
-Hitt´på nå`.
-Vi kanske kan låna av laget som bor i klassrummet bredvid.
Sagt och gjort, frågan kom till grannarna.
Som självklart ställde upp.
Vilka grannarna var?
Ett blått och vitt lag från en by en mil söder om Kalix.
Nyborgs SK.

Det året fick också GT:s målis dubbel glädje.
Guld med sitt lag och dessutom utsedd till turneringens bäste målis.
Johan Åkerström var namnet.
NSK:s Niklas ”Nille” Gälman blev bäste försvarsspelare och Jesper Jonsson, som i den tiden spelade i, Åby/Tjureda blev bäste forward.
Denne Jonsson har senare representerat Vetlanda, Hammarby och i dag syns han i Västerås SK.
”Nille” har vi ju, förutom i NSK under unga år, sett i tröja #4 i Kalix, Vi har sett honom i en SM-final i Tele2 Arena i Saik:s svarta tröja, vi har också sett honom i Vetlandas gula.

Sirius fick 2009 sin revansch.
Vinner finalen mot GT med 1-0.
Men de gula stockholmarna får två utnämningar med sig hem.
Som bäste målis framtogs GT:s Kevin Sterner, som vi under åren sett i Tillberga och AIK innan han flyttade till Norge för spel i Ready.
I höstas på väg till Dalarna för spel i IFK Rättvik men kontraktstrul satte en grov käpp i hjulet för den flytten.
Och bäste forward blev det året Michael Lööf också han i gult.

Långt senare (2019) kommer klubbens A-lag upp till Kalix för match på Bruksvallen i Karlsborg.
Vårsolen har börjat ge sig till känna och GT försöker, tillsammans med Karlsborg, Tillberga och Unik, ta sig upp till Allsvenskan via ett ovisst kval.
Det gick tungt i inledningen.
Tre raka förluster och drömmarnas skepp började lägga ut från kaj.
Ett litet, väldigt litet, hopp tändes denna tisdagskväll på Bruksvallen.
Målkungen Lars Bryngelsson gjorde två mål. Filip Fröjd, Philip Åström och Rasmus Hård ett var och segern skrevs till  5-2.
Två poäng…..det kan…det kan..…det hade kunnat gå.
Den segern följdes av ytterligare två nederlag och det där skeppet inte bara lade ut från kajen, det seglade iväg mot fjärran horisont.

När jag idag läser laguppställningen GT hade i den matchen ser jag att de haft en spelaromsättning av det lite större formatet.
Från matchen på Bruksvallen är det endast tre som kommer till Kalix på söndag.
Tre kvar sedan 2019.
Tre.
I alla fall står de med i denna säsongs trupp.
De bägge målmännen Fredrik Bergkvist och Erik Kvarnhamn samt spelaren Love Lånström.
Resten av spelarna från då får supportrarna bevara i sina minnesbanker.

Från det lag som fick låna skridskoslipen av Nyborgs SK finns ingen kvar i den gula dressen.

^{GT 76 P12 anno 2003 segrare i Borlänge}

GT 76 idag.
Står som ägare av plats åtta i tabellen för ”Världens bästa div1”
En tabell där det skiljer tre poäng mellan fjärdeplacerade Umedalen och tian Järvsö.
Helenelund, GT 76, Skutskär och Järvsö står alla på tio poäng.
Blott målskillnad skiljer dem åt.
Den rosa ledartröjan i den interna poängligan har Leo Söderlund med fjorton poäng fördelade på sex mål och åtta assist.
Flest mål har Harry Tillberg gjort, han har gjort sju.

Den senaste matchen man spelade gick av stapeln hemma i bandyhallen i Gubbängen då man besegrade Östersund med 6-3.
En match där man låg under med 2-3 i paus, kvitterade och tog ledningen runt timmen och avgjorde med 5-3 och 6-3 under de sista tio minuterna.

Gubbängens skridsko- och bandyhall, som den så vackert heter, invigdes så sent som 2020 och är den enda hallen i vår kungliga huvudstad.
Den enda hallen, hur märkligt det än må låta.
Finns ju några bandylag i, och i närheten av, staden.

Kalix idag.
Klart för kvalet till Allsvenskan.
Under helgen som gick besegrades Selånger med stora 9-0 och ISAK Bandy vann hemma vid foten av hoppbackarna mot SIF/Norrtelje med 6-4 i en svängig match.
De resultaten innebär att laget från Roslagen som bäst blir trea.
Ligger i dagsläget sju poäng efter Kalix och Gustavsberg och kan endast håva in sex.
Sex poäng alltså.

Kalix vann komfortabelt och odiskutabelt  mot Selånger i en match som bandyhistoriker i framtiden inte kommer lägga ned så mycket tid på.
Johan Sundquist gjorde fyra av målen och drygar ut sin ledning i såväl den interna som totala poängligan.
Fjortonårige Malte Bjerner fick göra sin hemmadebut, han var med på turnén i Stockholm för någon vecka sedan, men fick nu chansen att visa upp sig inför oss hemmasupportrar.
Bara att lyfta på min ”Bissen Brainwalk-luva” för den debuten.
Kul att se.

Damerna.
Dagen före söndagen.
Lördag.
När snabbgenomgången av frågorna i ”Melodikrysset” tonar ut sätter domaren pipan i munnen och blåser igång matchen mot IFK Rättvik.
Ni som inte vet när den musikaliska frågesporten slutar så är svaret 11:00.

Senast lagen stötte på varandra var i den tredje omgången då november närmade sig mållinjen.
Lika på fyra då matchen var över.
Bortalaget från Bottenvikens strand gick upp till en 4-1-ledning efter en dryg halvtimme och vi började hoppas.
Hemmalaget från Siljans strand reducerade strax innan pausvilan.
Vem som gjorde det målet?
Hon har lärt sig allt inom den vackraste sporten av dem alla i Kalix, där hon också spelat fram till denna säsong då hon flyttade ner till Rättvik för studier.
Emma Lambertsson.
Och det sura äpplet blev än surare under några minuter då timmen var spelad.
Två snabba mål och den där hoppfulla 4-1-ledningen var nu 4-4.
Sista halvtimmen var av sann Hitchcock-anda, fasanfullt spännande.
Vi hann tugga oss förbi naglarna och en bit ner på fingrarna innan det var över,
Det oavgjorda resultatet stod sig tiden ut och över de bägge orterna hördes en gemensam suck av lättnad.

IFK Rättvik, bildat redan 1906, ligger en ynka poäng före Kalix i seriens tabell.
Elva pinnar i korgen och en femte plats.
Kalix har tio pinnar i sin korg och skuggar strax bakom.
Vi ska också veta att våra damer har en match mindre spelad.

Kullornas poängdrottning är…..ni vet nog vem…hon som i höstas tog sin bandyutrustning och sina läxböcker ner till Rättvik.
Emma har skrapat ihop tolv poäng, fördelat på elva mål och en assist på de åtta matcher hon spelat.
En annan dam med näsa för motståndarens målbur är Hanna Spjut, hon har gjort åtta mål.

^{Emma Lambertsson
Bild från Rättviks hemsida}

Senaste matchen vill nog IFK bara glömma.
Stoppa i en säck som grävs ned under det tjugoåtta meter höga trätornet Vidablick där på Hedsåsberget utanför stan.
Tunga, fasansfulla 20-0 i baken.
Förvisso mot seriens suveräner Spånga/Bromsten men hugaligen.
Bussresan från Spånga IP gick i tystnad.

Kalix Bandy gick av in senaste match med stora leenden.
Man vann hemma på Fomab mot Bollnäs med 3-0.
Ett resultat som hade tillkommit redan innan kaffet.
Andra halvlek blev en jämn och tät historia där hemmalaget hade chanser till utökad ledning men BGIF:s målis var formidabel.
Slutresultatet var nog rättvist till slut.

Ledningen i poängligan innehas av Klara Stridsberg.
Två mål senast av vår #6 och den totala skörden är nu arton poäng, fördelat på femton mål och tre assist.

^{Klara Stridsberg
Bild från Umedalen hemsida}

Ungdomar.
Kalix Bandy P14.
I ett lyckat samarbete med Edsbyn lyckades man vinna ”Youth Star Cup” i ovan nämnda bandyhall i Stockholm.
GRATTIS till alla inblandade.

Till sist.
11 februari 1994.
Trettio år sedan.
En tung eftermiddag på Jernvallen i Sandviken.
I det allsvenska slutspelet, som i den tiden hette Elitserien, föll våra rödvita mot de svartvita hemmaidolerna med fula 9-4.
Magnus Muhrén, landslagsman i U20, gjorde tre mål och Saik-tränaren var bestämd i sin åsikt att denne Muhrén måste bli vald till årets junior.
Det blev han också.
Även en gammal skyttekung har varit ung.

Ordergivning.
Lördag 11:00 Damerna
Söndag 13:30 Herrarna
Då står vi runt isparketten på Fomab Arena i Kalix.
Repetera!
Lördag 11:00 Damerna
Söndag 13:30 Herrarna
Då står vi runt isparketten på Fomab Arena i Kalix.
Verkställ!


^{Trettio år sedan Trettio!}

// Sargis

Selånger från Sundsvall tittar förbi för match.
Ett av de mest klassiska bandylagen i vårt avlånga land.

Ett klassiskt lag där dagens tränare i Kalix Bandy, Magnus Johansson, spelade under tre säsonger.
Från hösten 1997 till våren 2000.
Ett lag där han som vid Nyborgs SK:s sjuttioårsfirande 2016 fick priset som ”Nyborgs störste idrottare genom tiderna” har spelat.
John-Olov Bergström, mer känd under namnet ”Jola”.
”Jola” kom till Sundsvall med sin trunk under hösten 1968 efter ett tvåårigt äventyr på Söders höjder i Hammarby IF.
Han stannade i Selånger under lång tid men bor nu sedan länge i min by och följer dagens bandy med stort intresse.

En annan ikon inom den sundsvallnesiska bandyn är även han en man från norr.
Från en stad vid en gräns.
Året är 1979.
Boltic har tagit sitt första, i det som skulle bli en kilometerlång rad av SM-guld.
Någonstans i de inre rummen i Selångers kansli sitter representanter från föreningen och en tjugotvåårig yngling med dialekt från Haparanda.
Han har just avslutat sin treåriga utbildning på KTH i Stockholm.
Under den tiden har han spelat med Hammarby.
Ett Hammarby som denna vår ramlade ur Allsvenskan och den utexaminerade ynglingen kände att han ville fortsätta med allsvenskt spel.
Och nu sitter han med pennan i hand för skriva på för Selånger SK.
Signaturen skrivs och han kommer dra på sig A-lagets dress under tio säsonger.
En målmedveten och seriös bandyspelare som, tillsammans med Brobergs hårdskjutande Per Hedqvist, vann den allsvenska skytteligan säsongen 1984/1985.
De bägge herrarna dundrade in trettionio mål.
I början av året 2011 hade man en omröstning om vem som ansågs vara klubbens bäste spelare genom alla tider.
Och vinnaren är……….en man från Haparanda, Ingemar Aava.

Haparanda SKT har även sett Lennart Lummi lämna gränsstaden för spel i Selånger.
Under nästan hela åttiotalet gladde han folket runt bandyisen på Gärdehov.
Långt efter karriärens slut har han glatt nyanlända flickor att spela fotboll.
Ett synnerligen behjärtansvärt arbete.

En målman från Nyborg SK som också vaktat bur för Kalix/Nyborg BK är Peter Vikström.
Säsongen 1983/1984 gjorde han med SSK:s målvaktströja på sig.

En annan med norrbottniskt påbrå är Anders Nilsson.
Andremålvakt efter Thomas Fransson i finalen 1981.
Efter många år som just andremålvakt lade han ner sin karriär efter den matchen.
En karriär som börjat på Nyborgsvallen i NSK:s regi.
Jag har inte en aning om vem han är.
Någon som vet?
Hjälp mig.


<sup>Ingemar Aava. Bäst genom tiderna.

Mannen i mitten är Nyborgs bäste idrottare genom tiderna.
”Jola” Bergström</sup>

Selånger som klubb.
1921.
Under året föds en liten kille i Hörnefors, tjugotre mil norr om Sundsvall.
En liten kille som blir en stor fotbollsspelare med ett namn som väckte respekt på arenor ute i Europa.
Idag står han staty mitt i samhället.
Gunnar Nordahl.

^{Gunnar Nordahl är han till vänster i bild}

I ett dike i Bergsåker, i västra delarna av Sundsvall,  satt några grabbar och spekulerade.
De kanske diskuterar Sirius SM-guld i bandy.
De kanske diskuterar hockeymatchen på Stockholms Stadion som spelades tidigare under året.
En hockeymatch där dryga tvåtusen personer såg IFK Uppsala vinna mot Berliner SC med 4-1 i det som var den allra första hockeymatchen i Sverige.
Utehockey utan blinkande lampor, discomusik vid varje avblåsning och reklamavbrott.

Grabbarna i diket vill bedriva sitt idrottande under organiserade former och beslutar sig därför att bilda en förening..
– Vi måste ju ha några klubbfärger, sade en.
– Vi tar rött och blått, sade en annan.
– Jaa, svarade de övriga.

En high five på det och Selånger Sportklubb var bildad.

Tre år senare, 1924, startades bandysektionen.
En sektion som under framtiden kommer bli en framgångsrik sektion.
Men också en sektion som kommer gå en tung vandring längs de oupplysta bakgatorna i stan innan vägs ände är nådd och konkursen ett faktum år 2000.
En konkurs som, tack och lov, reddes ut och bandyn kunde fortsätta.

Åren går och bollarna rullar.
När så tideräkningen stannar på mars månad i året 1969 stannar den upp för en stund för de, på den tiden, dryga femtiotre tusen invånarna i staden.
Bandylaget i folkets hjärta hade vunnit ett förkval till det stora kvalet mot giganterna, titanerna Nyborgs SK från Norrbotten.
Detta majestätiska lag från norr besegrades efter stor dramatik och skiljematch i Umeå så avancemanget till det div1- kvalet var ett faktum.
Ett kval som började dystert.
Förlust på Kristinelund i Köping med 4-1.
Men efter en storseger mot Forsbacka (10-3) skulle det nu räcka med oavgjort mot Lesjöfors i den sista matchen.
Folket samlades runt isen på Bergsåkers IP, ingen satt hemma för att se Janne Stefansson vinna Vasaloppet, alla ville se detta drama.
Och efter en match som för den stora publiken var lika ansträngande som ett Vasalopp fick man äntligen hurra.
4-4 och hattar och armar högt emot skyn.
Kjell Lönnå höll allsång utanför Hotell Knaust och Gunnar Arvidsson sände ett extra ”Café Sundsvall”
Selånger var från och med nu ett allsvenskt lag.
Allsvenskan som då hette div1, bytte namn inför säsongen 81/82.
Oavsett namn så höll de till i den serien under tjugosex säsonger framöver.
Tjugosex.

En lång era som kröntes en novembersöndag 1993 då de fick äran att vara det första lag som fick möta en nykomling på den allsvenska kartan.
En nykomling från en ort på andra sidan Kalixbron.

En annan av de stora händelserna i klubbens historia är segern i den mytomspunna ”Nock-Cup” som under många år spelades på Nyborgsvallen.
Tyvärr sviker mitt minne vilket år det var men det räknades som mäktigt blad oss supportrar att självaste Selånger kom hit för en försäsongsturnering.

Den tredje stora händelsen för klubben kom våren 1981.
Efter tre år i slutspel nådde man nu fram till den stora finalen.
På Söderstadion i Stockholm.
Man hade i kvartfinalen besegrat Örebro SK med 2-0 i matcher.
Man hade besegrat Villa med 2-0 i matcher.
Den första matchen var den första svenska bandymatch som avgörs i ”Sudden death”.
Royne Sjödin avgjorde med sitt 3-2 inför åttatusen trehundra åskådare nere i Lidköping.
Den andra matchen vann de rödblåa hemma med 5-2.
Och nu var det alltså dags för final.
Mot IF Boltic.
Regerande mästarna från Karlstad.

Söndagen innan herrfinalen hade damerna spelat sin final.
Inte samma helg i den tiden inte.
Även där sågs Selångers klubbmärke.
Damerna från Sundsvall ställdes mot den tidens giganter IK Göta.
Ett IK Göta som vunnit fem raka guld innan denna.
Och det blev ett sjätte.
Stora 12-4 lös i eldskrift på Söderstadions tavla och damerna i SSK fick en lång och dyster hemresa.

Herrfinalen blev spännande.
22:e mars och på en läktare som badade i vårsol stod fjortontusen åskådare och följde dramat.
2-2 i paus och allt stod stilla i spänd förväntan.
Skulle det gå vägen för medelpadingarna?
Det gjorde inte det.
4-3 i baken då slutsignalen ljöd.
Målskyttarna var Royne Sjödin och Ingemar Aava med två strutar.

^{Finallaget 1981.}

Våren 1995 tog resan i den högsta serien slut.
I grundserien föll man bl.a mot Kalix/Nyborg med 5-3 hemma på Gärdehov och 6-0 borta på Kalix IP och fick ihop blott sex poäng.
I fortsättningsserien drog man in elva poäng, vilket var en poäng för lite gentemot laget ovanför strecket.
Förbipasserande Nässjö vann sin sista match medan SSK föll i sin och degraderingen var ett faktum.
Lite surt kan tyckas.

Selånger idag.
Har haft såväl motvind som uppförsbacke hittills i vinter.
På trettondagen besegrades GT 76 med 5-2 hemma på Gärdehov.
Den långa raden av förluster var bruten.
Nu skulle det vända.
Det gjorde det inte.
De två poängen är de enda man har i sin påse och platsen i botten är förnkrad då bussen sätter fart norrut på lördag.
Målkungen i laget är Filip Oskarsson-Petré med sina åtta mål på elva matcher.
Han toppar också ledningen i poängligan tillsammans  assistkungen Martin Mattson, bägge har nio poäng.
Mattsson har tre mål och sex assist.
Hörnstatistiken visar att det finns chans till förbättring, tre mål på sjuttiosju hörnor.
Den senaste matchen förlorade man mot SIF/Norrtelje med snöpliga 4-3.

Kalix.
Kommer stärkta efter den stora segern senast.
16-0 mot Skutskär i en match där varje mål betydde fina pengar till kassan.
Stora siffror och långa stunder ett bländande spel.
Vi fick se en frejdig och fartfylld offensiv som radade upp chanser till fler mål om inte gästernas målis varit på hugget.
Men en tappad poäng, ISAK borta, och fina 99-19 i målskillnad toppar laget tabellen och kvalet till Allsvenskan ligger synligt i horisonten.
Mål- och poängbäst i laget är Johan Sundquist med sina fyrtio poäng fördelade på trettio mål och tio assist.
En siffra som gör att han leder hela seriens mål- och poängliga.
Två i laget är vänsterhalv Anton Khrapenkov med tjugoåtta poäng, sju mål och tjugoen assist.
Med det ligger han trea i hela seriens tabell.
Nittionio mål framåt.
Vem ska göra mål nummer etthundra?

Till sist.
22:a november 1993.

”^{Memory, all alone in the moonlight
I can dream of the old days}……”

Vi ses
// Sargis

Det jag undrar över är om någon av spelarna i Skutskär IF:s bägge representationslag är från Turkiet?
Var någon från den kända familjen Muhrén från Turkiet?
Farfar Henry, pappa Lasse och sönerna Magnus och Johan.
Gamle målvakten Bosse Nilsson?
Ni vet han som deltog i fyra SM-finaler som målis i SIF och vann två av dem.
1944 och 1959.
Eller kanske den sjungande pastorn Artur Eriksson?
”O store Gud” ekar över bygden.

Skutskär.
Det var en gång ett skeppsvarv nere vid Dalälvens mynning.
1500-talet var i full blomning.
Ett århundrade som inleddes en onsdag och fem år senare satte den femtiotreårige målaren Leonardo da Vinci sitt sista penseldrag på den tavla han suttit och målat i tre års tid.
En tavla med ett porträtt av hustrun till den förmögne florentinske köpmannen Francesco del Giocondo som hette Lisa.
Tavlan fick senare namnet Mona Lisa.

På skeppsvarvet vid Dalälven var arbetarna ovetande om denna tavla då de hade fullt upp med att bygga båtar till den svenska flottan.
Åren gick och hushållen blev allt fler.
Vid sekelskiftet 1800 – 1900 fanns det runt sextusen personer i samhället och de fick vara med om en lång rad av industrier som startade upp.
Ett stort sågverk tuffade igång 1869 och pappers- och massabruket började sin karriär under året 1894 då första koket gick av stapeln.
Driften flöt på i maklig takt och 1901 byggdes även en sulfitfabrik.
Sulfiten lades ner 1976 medan sulfaten är igång än idag, ägs av Stora Enso och har trehundra sjuttiofem anställda
Folkmängden har under århundraden som gått varierat likt vågorna på Dalälven men ligger idag på, i stort sett, samma nivå som då Mona Lisa målades.

Och i fall att någon av er, mot förmodan, undrar vad i hela friden Turkiet har med allt att göra.
Ni kan utesluta landet Turkiet.
Det här Turkiet är ett villaområde i Skutskär där det tidigare låg en s.k driftplats längs Ostkustbanan mellan Stockholm och Sundsvall.
I Kalix kommuns lilla bruksort Karlsborgsverken fanns en gång ett kvarter som hette Brasilien.

Bandyn i Skutskär.
Föreningen bildades tjugoett år efter den historiska första lutsatsen i sulfatfabriken.
1915, samma år som Bengt Djupbäck, Frank Sinatra och Ingrid Bergman föds.
Bengt vem?
Jokkmokks-Jokke.
Han som lovar två rum och kök till Gulli-Gullan.
Ko-ko.


Den första bandymatchen föreningen spelade gick av stapeln på Bodaåns is i februari 1919.
Brynäs IF stod för motståndet och tog även hem segern med stora 9-2.
Men bollen var i rullning.
I dubbel bemärkelse.

2009 var det kris för föreningen.
De styrande i Älvkarleby kommun, där Skutskär ligger, kom på den mindre geniala idén att helt enkelt lägga ner den konstfrusna bandybanan.
Ett beslut som väckte rabalder i hela bandysverige.
Och, som vanligt, skyllde man på höga kostnader.
Att idrotten hjälper samhället i många avseenden kanske man glömde bort, vad vet jag.
Ungdomsbandyn fick flytta in i den föga upphetsande ishallen och representationslagen fick spela sina matcher i Sandviken.
Men skam den som ger sig.
Folket i föreningen kavlar upp skjortärmarna, spottar i näven och enas om att här ska byggas en ny konstfrusen arena.
Sagt och gjort.
”Vi ska gräva, vi ska spika….”
2012 stod den färdig.
Med hjälp av ideella krafter, lokala företag och egna ekonomiska medel.
Utan att de styrande behövde offra en enda krona från kommunens plånbok.
Fantastiskt gjort av föreningen.
Mindre fantastiskt gjort av kommunen.

Åter till det sportsliga.
1937 spelar det gröngula herrlaget sin första SM-final.
Inför elvatusen bandyvänner får man bita i det både sura och beska äpplet då IF Göta tar hem guld och gröna skogar efter vinst med 3-2.
1942 var det dags för final igen.
På samma arena, Stockholms Stadion med sina två torn .
Och återigen blev hemresan en dyster historia.
Västerås SK segrade med 2-1 och tog hem sitt fjärde guld i det som fram till idag utökats till tjugoen av herrlaget och två av damerna.

1944 kom första guldet och 1959 det andra.
Bägge gångerna med Bosse Nilsson i målet.
Bägge gångerna besegrades VSK.
2-0 och 2-1.
Tårta på borden i massabruket.

1964 drogs tårtan in.
De gröngula föll i finalen, som var två.
1-1 i den första och förlängning var det inte tal om.
Omspel beordrades.
I detta omspel blev VSK, vilka annars, lite för starka och vann med 4-1.

Under första delen av 2016 tog de styrande i föreningen det synnerligen kloka beslutet att återuppta bandyn på damsidan.
Och göra en ordentlig satsning med samma förutsättningar för såväl herrar som damer.
Gensvaret blev stort.
Jag brukar då och då, eller rätt ofta, tänka tillbaka på en sån där magisk vårvinterdag i mars 2017.
Skutskär IF kom obesegrade upp till Kalix som klara seriesegrare och hade nu den enda målsättningen att klara av att göra tvåhundra mål i serien.
Jag kommer inte ihåg hur många de behövde men det var inte tvåsiffrigt.
Deras tränare var lite självgod då han informerade oss som satt och slevade laxsoppa uppe i klubbrummet.
– Det tror jag alldeles säkert vi fixar.

Ni som nyligen såg dagens Kalix Bandy falla mot Spånga med 4-0 kan förstå hur matchen då 2017 var.
Ett Kalix som slet som pyramidbyggare.
Ett Kalix som tätade bakåt.
Ett Kalix som föll men ingen, ingen, gick hem med moloken blick.
Vi hade sett en fantastisk insats av våra tjejer och skutisarna fick inte sina tvåhundra mål.

Året efter såg jag åter detta gröngula lag.
Då i Uppsala.
På Studenternas.
I liknande solsken som på vår arena året innan.
Hela stan var grön och gul.
Var man än såg vajade gröngula flaggor.
Jag är säker på att de enda som var kvar i Skutskär var de som skötte driften i massabruket.
En fabriksarbetare sviker aldrig sin fabrik.
Aldrig.

Vi gick Bissen Brainwalk i ett gröngult tåg.
Under finalen var hela Studenternas ett hav i grönt och gult.
En mäktig syn.
Det havet blev inte mindre då slutsignalen gick och SIF hade besegrat AIK med uddamålet, 3-2.
Nästan på dagen ett år efter de firade seriesegern uppe i norr.
Den dagen och den finalen är ett fint minne i mitt bandyliv.

Sen följde två år av finalförluster.
De tar vi och glömmer.

Skutskär Bandy idag.
Det har varit en tung vandring på oplogade vägar för de gröngula.
Såväl herrar som damer har haft en tung säsong.

Bägge lagen återfinns i skrivande stund på åttonde plats i respektive tabell.
Damerna har på sina, hittills, spelade nio matcher inte fått med sig en enda pinne.
Inte ens en liten sticka.

Var nära att nypa en poäng mot Edsbyn i senaste matchen.
2-2 fram till minuten åttiotvå då Byn satte en straff och sedan punkterade alla förhoppningar för SIF med att veva in en hörna i åttiosjunde.
Lite surt.
Man möter också Spånga/Bromsten nere i Spånga nu ikväll, torsdag, på samma klockslag som Antikrundan startar.
20:00.
Bandymatch 20:00 en torsdagskväll på Spånga IP.
Det finns mycket vackert i det.

Noll inplockade pinnar innebär en åttonde och sista plats i tabellen.
Skiljer dock bara en poäng upp till nästa placering så det är bara att ta fram Tippex och sudda ut den tråkiga raden av förluster och sikta uppåt.

Mål- och poängbäst i laget är Märta Uebel med fem mål och en assist på de fem matcher hon varit med i.

Herrlaget.
Fyra vinster på tio matcher.
Åtta pinnar i korgen.
Plats åtta av tolv.
Kommer senast från en tung hemmaförlust mot Umedalen.
6-3 i västerbottningarnas favör.
Veckan innan vann man mot GT 76 med uddamålet, 4-3.

Poängkungen i laget heter Johannes Siirtola.
Han har på de tio matcherna gjort sex mål och levererat målgivande passning vid fyra tillfällen.
Målskytten i laget heter Johannes han också.
Häggström i efternamn och åtta mål från hans klubba.

Den icke helt obekante Emil Stock har gjort fyra framträdanden i den gröngula dressen och har gjort tre mål och tre assist på de matcherna.

Kalix Bandy.
Damerna först.
Vi som såg, vi vet.
Jag skrev det efter matchen, det är inte ofta jag går hem efter en förlust med ett leende på läpparna.
Skutskär 2017.
Spånga/Bromsten 2024.
Den match våra rödvita damer gör mot Spånga är värd en film av Tom Alandh.
Spånga som gjort elva-tolv-tretton-fjorton-fjorton-fjorton mål per match under vintern åker hem från Kalix med endast fyra gjorda mål.
Fyra.
I andra halvlek gjorde de ett.
Ett.
Visst Kalix föll med 4-0 men det försvarsarbete de gör är av allra högsta klass.
Varken de ryska eller några andra stjärnor i den blå dressen tog sig igenom den helgjutna röda muren.
En imponerande syn.
Och längst bak stod hon.
I sitt livs match.
Katja Illarionova.
Den matchen hon gör……wow.

I tabellen hittar vi Kalix Bandy på sjätte plats.
Sju poäng i bagaget.
Tre upp till Söråker på den fjärde platsen.


^{Tisdagen före söndagen.
Damerna tränar.}

Herrlaget gjorde en bortaresa av det tyngre slaget.
Det finns lag, även i fler idrotter än vår, som ylar likt vargar i månsken om de får spela två matcher inom kort tid.
Kalix herrar gör tre.
På fyrtiofyra timmar.
Avslag i Helenelund fredagskväll då Rapports signaturtrudelutt klingar ut, 19:30.
Slutsignal i Norrtälje på söndag eftermiddag, 15:00.
Däremellan en match i Gustavsberg nästan på klassisk Tipsextratid under lördagseftermiddagen.
Resultatet i denna prövning.
Tre dagar.
Fyrtiofyra timmar.
Tre matcher.
Tre vinster.
25 – 10 i målskillnad.
Imponerande är ett litet ord i sammanhanget.

Poängbäst hos damerna är Klara Stridsberg med elva mål och en assist på lagets åtta matcher.
Hos herrarna toppar Johan Sundquist med tjugofem mål och åtta assist på nio matcher.
Med de siffrorna innehar han den rosa ledartröjan i hela seriens poängliga.
Där ligger Anton Khrapenkov trea med sju mål och sjutton assist.
Janne Rintala strax utanför pallplats med tolv mål och sex assist.

Herrlaget leder nu serien och vägen ligger öppen mot ett spännande kval till Allsvenskan.
De två bästa i denna serie går, tillsammans med de nordligaste lagen i div1 östra och Allsvenskan.
Som det just nu, torsdag, ser ut så skulle kvalet stå mellan Kalix, Gurra, Fläkten och Borlänge.
De två bästa får titulera sig ett allsvenskt lag nästa säsong.
I sanning spännande.

Kalix Bandy har målsponsring under söndagen.
Företag och privatpersoner sponsrar varje mål de bägge rödvita lagen gör.
Privatpersoner lägger tjugo kronor per mål.
Exempelvis om herrarna gör fem och damerna fyra så blir det nio mål a´ tjugo kronor.
Etthundraåttio kronor.
Är du sugen?
Anmäl dig till kansliet 070 – 571 47 87.
Eller till mig via Messenger eller på Facebook så vidarebefordrar jag det.

^{Låtom oss hoppas på många rödvita mål}

Och hör och häpna.
Det är utlovat fint väder.
Ingen snö.
Ingen kyla.
Bara bandyväder.

Så kom till arenan vettja!
Alla.
Det är rätt trevligt där.
Trevligt folk och bandy hela dagen.
Herrlag och damlag.

”Klappa takten alla bandybarn, bollfest bollfest hela da´n…..”

Förresten en sak som alldeles nyss dök upp.
Hemmamatchen mot Umedalen som i trettiofemgradig kyla frös bort under trettonhelgen spelas fredagen den 16:e februari klockan nitton och noll.
Och som extra bonus får vi se Umedalen möta Östersund dagen efter, lördag 17:e, på vår arena.
En alldeles utmärkt lösning då Östersund lika ska upp för match mot Kalix på söndagen.
Allt går att lösa när viljan finns.

// Sargis

Femte februari 2023.
En helt vanlig söndag för trehundrafjorton dagar sedan.
Tre hundra fjorton.
Det är många dagar det.

Jaha, och vad är det med denna dagen då?
Inget speciellt, förutom en sak.
Kalix Bandys damer vann med 4-3 mot Härnösand AIK.
Och Noomi Valikainen gjorde Kalix fjärde och sista mål i minuten fyrtiosju.
Sedan dess har påskharen kommit med sina ägg fullpackade med godsaker.
Flyttfåglar kommit och gått.
Båtar har åkt ner och upp vid uppdraget i kommunens många båthamnar.
Långa kalsonger har packats ner för att tas upp i nästa andetag.

Och vi har inte sett dessa damer sedan dess.
Förrän nu.
Nu.
Kommande söndag,
16 december.
Trehundrafjorton dagar mellan hemmamatcherna.
En hemma, elva borta.
– Välkomna ombord på bussen.
När andra lag har firat sina vinster har detta lag suttit i en buss.
Fem minuter Spånga, fem minuter Skutskär.
Fem minuter Edsbyn, fem minuter i  Bollnäs.
In på hotell.
Ut från hotell.
Hej och välkomna, tack för besöket.
Men tjejerna sväljer det och rullar vidare mot nya mål.
Aldrig ett gny från det laget.

Vilka är det då de möter?
Denna första hemmamatch sedan februari.
Måhända har de stannat kvar i Kalix sedan dess.
Härnösand AIK.
Som nu även har lagt till ett Selånger till sitt namn Haik/Selånger.
Man har inför denna vinter inlett ett samarbete med Selånger från Sundsvall och Östersund.

Passerade de bägge städerna häromsistens och slogs hur vackert Sundsvall var då vi i kvällens mörker söderifrån kom upp på höga och långa ”Sundsvallsbron”
Med stadens alla lampor där nere i city och sedan klättrande uppför Södra berget med sina balalaikor och det Norra berget tog det andan ur mig.
Sen kom vi till handelsområdet i de norra delarna.
Inte riktigt lika vackert.

I Härnösand spelar man bandy på klassisk mark.
Alla.
Alla som någon gång har provat på vår sport uppe på våra breddgrader har någon gång under karriären beträtt isen på Högslätten.
T.o.m jag som aldrig har spelat har gjort det.
Mitt enda inhopp som ledare var en helg med F13 (?) en gång för länge, länge sedan.
En av de ordinarie tränarna hade blivit sjuk strax innan avfärd och eftersom vår dotter spelade och jag var en inventarie runt lag så fick jag frågan om jag kunde hoppa in.
När så helgen var till ända och bussen vände hemåt satte jag mig ner och inväntade att telefonen skulle börja ringa.
Man borde ju vara het på marknaden…..

Men en fantastiskt rolig helg var det.

1945.
Det är ännu längre sedan än femte februari.
Mumintrollen debuterar i Tove Janssons bok ”Småtrollen och den stora översvämningen”
Totta Näslund och Ritchie Blackmore föds.
Och den åttonde maj är en dag i glädje och lättnad, andra världskriget tar äntligen slut.
Kanske skulle nu män med makt lära sig att det här med krig är inte bra.
Ja, just det.
Bara titta sig om i dagens värld.
Inte ett dugg bättre.

Men 1945 var även det år Härnösand AIK såg dagens ljus.
Ett kvarterslag i fotboll tänkte sig att bli lite större än kvarteret och bildade Bollklubben Virgo.
Tyvärr för de nysatsande var det namnet upptaget och tog man ett snabbt beslut på att det fick bli just Haik.
Var väl ändå lite bra det.
BK Virgo.
Nja.
I sin digra katalog hade man sporterna fotboll, bandy, allmän idrott, skidor och bordtennis.
Allmän idrott.
Idag mina vänner ska vi träna hårt i Allmän idrott….
Kalix möter Haik i Allmän idrott.

1946.
Klubbens första bandymatch gick av stapeln.
I junior-dm mot lokalkonkurrenten Älgarna.
Glada i hornen var nog dessa Älgar då slutsignalen ljöd.
8-0 skrevs segern till.

Åren går.
Även i Härnösand.
Säsongen 1983/1984 var ett synnerligen fint år i klubbens historia.
Damlaget lyckas ta sig upp till högsta serien som då hette div1, blev inte Allsvenskan förrän 1993.
Det blev en kort sejour bland de stora för de rödvita damerna.
En säsong, tack och hej.
Men inga mörka moln över staden som Johan III grundade redan år 1585.
Man skulle tillbaka.
Och man kom tillbaka.
En vinter i den lägre våningen fick räcka så när div1 inleddes där under hösten 1985 så stod Haik åter med.
Det blev tio säsonger där uppe innan falluckan öppnades.

Haik/Selånger denna säsong.
En rätt bra inledning på serien måste man väl säga.
Fyra matcher.
Två borta.
Två hemma.
Fjorton dagar mellan hemmamatcherna.
Inte trehundrafjorton.
På de fyra matcherna har man håvat in två vinster och två oavgjorda.
Ett fint facit.

Poängdrottningen i laget är Moa Nyberg.
Hon har fem mål och en assist på sitt cv så här långt.
Isabell Köhn skuggar med fyra mål och Emilia Westh har gjort tre.
Därefter var det två med ett mål vardera så det verkar vara de här tre det handlar om.
Bygg murar Kalix!

Hemmalaget då.
Har börjat serien med många mil i en buss.
Sex matcher.
Sex på bortaplan.
Två vinster.
En oavgjord.
Tre förluster.

Man kommer dock hem till denna match med en härlig seger i trunken.
I söndags vann tjejerna mot Skutskär med stora 9-1.
Många ryggar rätades ut.

Den från Umedalen inlånade Klara Stridsberg är lagets överlägsna poängdrottning.
Elva mål (!)
En assist.
Och vi ska även lägga till i protokollet att Kalix Bandy gjort arton mål hittills.
Hon har alltså gjort elva av arton mål.
Sextioen procent.
En fin siffra.
Av dessa elva mål är ett på hörna resten är spelmål.
Tvåa i samma liga ligger Caroline Strömberg med ett mål och fyra assist.

Övrigt
10-1.
Skåpet, byrån och bokhyllan är ställd.
Igår kväll i Lidköping.
Giganternas kamp.
Serieledande Villa/Lidköping mot tätt jagande Bollnäs.
Jag var bergsäker på en jämn och tuff kamp där utgången ändå kändes lite oviss.
Okej, hemmaplan avgör så Villa vinner.
Säg 6-4.
Det blev aldrig nån match.
Det blåa hemmalaget ryckte tussarna och körde över sina gäster.
3-0 efter tio.
Varsågod och skölj.
5-1 i paus blev tillslut 10-1.
Jag är mållös.
Och jag tror många andra ute i landet är det.
Men jag är övertygad om att de orangea repar mod och fortsätter vara ett topplag.

I herrarnas allsvenska är det jämnt på toppen.
Som det sig bör.
Sju lag inom fem poäng.
Åby håller toppflaggan.
Vinner Ljusdal ikväll (torsdag) mot Borlänge går de upp en poäng efter.

Ingen som läser damernas Elitserie höjer sina ögonbryn till några höga höjder.
Villa obesegrade högst där upp.
Dessutom en målskillnad som får mig att hicka.
Gjorda mål: 74
Insläppta mål: 3
74 – 3.
På sju matcher.
Det går som inte att mejsla in.
74 – 3.
Målgöraren i serien är Villas Ida Friman med tjugofyra mål.

I allsvenskan hittar vi Spånga/Bromsten i ledartröjan.
En ledarposition de ska ha då de fått många tunga namn från nedlagda AIK.
Obesegrade i fem matcher.
Målskillnaden är inte så dålig den heller.
69 – 4.

Till sist.
Med tanke på att Villas huvudtränare Johan Sixtensson aviserat kliva av efter denna säsong så finns jag tillgänglig.
Och med tanke på mina meriter så.
En bandycup i Härnösand är svårslaget.


// Sargis

10 december.
2023.
Nobelpris med obegripliga motiveringar delas ut.

Jag fick mitt pris redan denna vecka.
Årets supporter i Norrbotten.
Jag trillade av stolen då den glada tjejen hos arrangörerna ringde och berättade det.
Jag fick dock lova att hålla det för mig själv under den veckan som gick innan det kom ut på officiella kanaler.
Inte helt lätt då jag var så glad att jag tog till blandade småhopp.
Kanske även den filippinska rondellen.
En mäktig känsla.
Jag har faktiskt lite svårt att ta in det.

Jag var glad som en speleman redan tidigare då samma glada tjej ringde och sade att jag var nominerad.
Stort, tänkte jag.
Att jag skulle vinna fanns inte i mina tankebanor.
Men det känns fantastiskt kul att bli uppmärksammad för det man gör.
Och framförallt, att vår sport får lite uppmärksamhet.
Det är vi inte van med.

Nobelpriset?
Bah, vad är det?

Också den 10 december.
2023.
Då kommer Järvsö Bandy till Kalix.
Laget som stod på hemmais mot samma Kalix så sent som förra helgen.
Ett Kalix som, efter mycket möda och stort besvär, tillslut lyckades bärga hem de bägge poängen.
4-2 i norrbottnisk favör må kanske ha varit rättvist men vi ska minnas att det dröjde in på sista tio innan det avgjordes.
Stod länge 2-2 och ett mål i baken för vårt lag hade kunna få obehagliga konsekvenser.
Hugaligen.
Så det vill till lite skärpa i detta möte.
Eller ganska mycket skärpa.

Matchen i sig var en lite torftig historia men att stå där på läktaren på Ljusdal IP en lite frusen söndag med några matta solstrålar som brottades bland molnen var en magisk upplevelse.
Ni må, med all rätt, kalla mig för en fånig nostalgiker men jag kan tycka om detta.
En lite skamfilad arena som vittnar om lång och trogen tjänst.
Inget sekretariat, ingen speaker, inga sargvakter, ingen matchklocka, ingen musik.
Tideräkningen gick bakåt.
Man bara stod där och väntade på att två måldomare i rock och hatt med en flagga i näven skulle åka in och ställa sig på post vid de bägge burarna.

Men visst.
Jag ska alls inte förneka att jag var lite grön av avund då jag besökte arenorna i Edsbyn och Bollnäs.
Att alltid ha fina förhållanden på träning och match måste vara ljuvligt för de aktiva.
Att som publik slippa den kyla som får oss att tömma garderoberna när vi klär oss inför match.
Att slippa när det snöar på tvären.
Att slippa höstens regn.

Bandyn behöver hus.
Även en fånig, sentimental nostalgiker som jag inser det.
Men det är inte på långa vägar lika tjusigt.

12 december.
1993.
Sandviken AIK på besök på den nybyggda arenan Kalix IP.
2693 på drivorna fick se en ruffig match där Peter Nilsson i Kalix/Nyborg länge såg ut att bli matchhjälte med sitt 6-5 då knappa kvarten återstod.
Men jämmer och ve.
Gästerna får hörna i åttioåttonde.
Efter att ha schabblat lite med bollen fick han tillslut träff och Anders Resin i hemmaburen var chanslös.
Han som stod för den kvitteringen var en som nämns tidigt i då det diskuteras svensk bandyadel genom tiderna.
Speciellt av mig.
Fantastisk bandyspelare i den tiden.
Hans Åström.

12 december.
1976.
Hett derby på Nyborgsvallen då grannen på andra sidan älven kom på besök.
Nån timme senare åkte samma granne hem med gamnacke och stora 8-1 på förlustkontot.
Vi med blåvita sympatier var desto gladare.
När jag idag ser i matchprogrammet från den matchen blir jag lite betänksam.
Inget av de lag från då finns idag.
Ett omstrukturerat Kalix men sen är det blankt.
Sorgsamt att läsa.

Flurkmark.
Sandvikarna.
Haparanda SKT.
Nyborg SK.
Karlsborg BK.
Skellefteå.
Sandslån.

Klassiska lag som, likt rälsbussen till Årjäng, i evigheten vandrat in.

10 december
1989.
Var också en söndag.
Och serien var även då div1 norra.
Två norrbottniska lag på villovägar i de hälsingska skogarna.
Kalix och Nyborg besöker Ljusdal och Bollnäs.
Under lördagen vinner LBK mot Nyborg med 15-3 (!) och Kalix vinner mot Bollnäs med uddamålet
6-5.
15-3, jo jag tackar jag
Men solen gick upp dagen efter.
Även över Hälsingland.
NSK tar en tung skalp på Sävstaås och vinner med 7-4 mot ”di oranje”.
IFK Kalix faller mot Ljusdal med 8-4 och de gulgröna tar över serieledningen.
En serieledning de behåller vintern igenom.
Blott tre tappade pinnar längs vägen och under vårsolens sken fick de fira avancemang till högsta serien.
IFK slutade tvåa i samma serie, klarade ett förkval mot Essinge (apropå lag som försvunnit) men orkade sedan inte med själva kvalet upp.
NSK blev sjua, fyra poäng till godo från falluckan.

Järvsö.
Detta lag som inte kommer från Järvsö.
Hälsinglands Åre, sade nån.
Höga backar, höga huspriser.
Det är helt enkelt ett Ljusdal-lag för de som står på gränsen till det allsvenska laget.
Man sjösatte detta lag förra säsongen med hopp om att hålla kvar ungdomarna i bandyn, ett ack så viktigt arbete i dessa tider då utbudet utanför sargen är oändligt.
Bra gjort.

Gästerna från Hälsingland har inlett vandringen mot våren med en vinst, en oavgjord och tre förluster.
Man vann hemma mot Selånger med 5-2 i den andra matchen i serien.
Och den viktorian följde upp med ett kryss mot GT76 två dagar senare.
3-3 där.
Kryss, vi som minns Putte Kocks stryktipsförlag i den svartvita tv-rutan minns hans uttal.
Krysch.
Stoke – Wolverhampton, etta, gardera med krysch.

Förra säsongen såg vi detta Järvsö på Fomab Arena möta det som då hette Kalix U i div1.
En härlig dag i slutet av januari då vi återfick en smula hopp om ljusare tider.
5-5 på tavlan sedan hemmalaget kvitterat strax innan full tid.

Han som leder den interna poängligan heter Marcus Karlsson.
Fem av lagets tolv mål är producerade från hans klubba.
Fyra spelmål och ett på hörna.
Håll ett litet öga på honom ni försvarsspelare i Kalix.
Karlsson var det.
Var det honom den så tragiskt bortgångne ikonen Lasse Berghagen en gång sjöng om?
”Han hette Karlsson och var från Järvsö
Där han var född för rätt länge sen
Och han var ärlig och väl beaktad
Trots att han suttit på häktningen”

Själv blev jag lite småförtjust i deras #14 Elias Schröder.
Jag tyckte han var den bäste i blått i matchen i söndags.

På sin turné på nordliga breddgrader stannar de till i Umeå under lördagen.
Då väntar Umedalen på Nolia.
Umedalen är ett fint lag som minsann får plocka upp sargen efter varje match.

Kalix då.
Tre poäng på den bortaturné jag följde under den senaste helgen.
Krysch mot Isak Bandy och vinst mot detta Järvsö.
Tre poäng kanske är godkänt trots allt.
Nog för att jag kaxigt räknat med fyra.
Men ack så tråkig sporten skulle vara om det alltid gick som man tänkt.
Kanske låter det trams men ovissheten är en viktig krydda i sportens gryta.
Även om den smakar lite beskt för stunden.

Kalix har alltså fyra matcher och en tappad pinne.
Serieledning med sju plusmål till godo på Gustavsberg med sina mång spelare med norrbottniska rötter.
Janne Rintala leder poängligan med sina sex mål och tre assist.
Den gode Janne som hade lite funderingar inför denna säsong.
Vi runt om är oerhört glada att han tänkte ett varv till.
Tack.

Men ett  litet moln drar över mig.
En liten känsla av obehag.
Skyttet.
En gång Kalix Bandys paradnummer.
Straffar och hörnor satte motståndet i svår skräck.
Hittills denna vinter har det inte varit så.
Motståndet kan passa på att ta lite kaffe med tilltugg då det vankas någon av dessa förnämliga chanser för Kalix.
Blott tre av trettioåtta hörnor har skänkt lycka och välgång för spelare och oss runt om.
Tre av trettioåtta.
Finns lite förbättringspotential.
Å andra sidan har många skott varit på mål där målvakt och tät mur blott med ett hårstrå räddat ett baklängesmål så statistiken ser värre ut än vad den är.
Men, men det är målen som räknas.
Straffarna är en följetong.
Vem blir nästa?
Jag pratade om det med två av spelarna efter matchen i Ljusdal.
De var taggade på att ta nästa.

Så då.
På söndag lämnar ni tv-soffan och Nobelfesten för en stund och traskar iväg till våran bandyarena.
Vår utomhushall.
Det vankas betydligt större underhållning än en Nobelfest där.
Vad är en trerätters middag i smoking och långklänning mot en korv med bröd i tjocka bandykläder?
Ingenting.

Och så kommer vi ihåg:
”Du betalar inte för en bandymatch. Du investerar i vår FRAMTID och NUTID”

// Sargis

^{Även en hörnflagga kan vara ett konstverk}

“….There’s a new kid in town
Just another new kid in town…”
Måhända menade Eagles det nya lag som kommer till Kalix för första gången i världens historia.
Ett lag från Dalarna.
ISAK Bandy.
Vaddå ISAK? undrar många och kliar sig förbryllad på hakan.
ISAK vem?
Alexander Isak?
Isak Newton?
Va, ett lag?
ISAK?
Kan ett lag heta så?
Jadå, det fungerar alldeles utmärkt det.

ISAK står för ISytor under tAK.
Det är arbetsnamnet för det projekt om hallbygge som issporterna i Falun med omnejd har gått ihop om.
Bandy, curling, konståkning mm gör gemensam sak i frågan.
Dock blev sportfiskeföreningen ställd åt sidan då pimpelfiske inte ansågs som en särskilt lyckad aktivitet i denna eventuella hall.
Men vem vet, snart kanske vi ser en gigantisk ark ute på Runns is där de inbitna fiskarna kan sitta med sitt spö och pirk oavsett väder.

De lite mindre bandyklubbarna runt Falun passade då på att i samarbete med Falu BS slå ihop sina påsar för att behålla bandyspelare i trakten.
De forna fienderna Grycksbo, Karlsbyheden, Liljan och Linghed samt några spelare från Falu BS spelar nu tillsammans i samma dress.
Ett mycket klokt beslut.
Och visst klingar det bandy om dessa föreningar.
Vi har sett dem i forna tider på Furuhedsplan och Nyborgsvallen.

Om vi trycker tideräkningen på ”rewind” och tar oss tillbaka till säsongen 1989/1990.
Div 1 norra då också.
Med skillnad att det var landets nästa högsta serie då.
Linghed var med, de hade kommit upp från lägre division.
De inledde serien med en vinst mot Skutskär, 7-5.
Borta på Tunet i Borlänge vann de det heta daladerbyt med stora 7-1.
Trettonhelgen i början på 1990 blev ingen lyckad helg för masarna .
8-3 i baken mot Nyborg följdes upp med 9-3 i samma bak dagen efter mot IFK Kalix.
Det blev en resa hem med fioler stämda i moll.
Två veckor senare.
Norrbottens storheter på besök.
Revanschlusten lös i ögonen på hemmalaget.
Som började med att hälsa NSK välkomna till verkligheten och vann med 7-3.
Kanske firandet efter segern blev för stort ty dagen efter föll man mot IFK med 6-0.
När de räknekunniga i förbundets lokaler summerade serien efter arton matcher hamnade LIF på en fin fjärdeplats.
Elva poäng upp till den andra plats som IFK Kalix tog och fick därmed kvala upp mot högre höjd.
Ett kval som inte lyckades.
Det heller.
Men masarna var lika glada ändå.
Man blev ju bästa dalalaget.
Före Borlänge och före Rättvik.
Glädjen hos de då 567 invånarna visste inga gränser.

Grycksbo IF nådde fina framgångar redan säsongen 1930/1931.
Det minns ni väl.
Man slutade två i Div2 norra.
Sju matcher som resulterade i fem segrar, en oavgjord och en förlust.
Förlusten kom mot seriesegrarna från Söderhamn, Broberg IF.
Den största framgången var säsongen 1963/1964.
Då spelade laget i landets allra högsta serie.
Det som då hette Div1.
Tänk vad enkelt det var då.
Högsta serien, div1.
Näst högsta, div2.
Och så vidare.
Vi ska inte nämna hockeyn med sina pyramider och kvalserier som ingen begriper.
Div1, div 2…….

Grycksbo i div1 var det.
Utan Torbjörn Eriksson.
”Grycksbo-Expressen”.
Han skulle inte födas förrän nio år senare, 1971.
Dagen är nu 22 december 1963.
Dags för premiär.
Inför folkhavet på Tansvallen i Grycksbo står nu hemmafavoriterna och gästerna från Edsbyn redo att göra upp om poäng och ära.
Nittio minuter senare står hälsingarna med armar och klubbor högt emot skyn.
2-0 och två fina poäng hem till Byn.

Det blev en tung vinter för grabbarna från Grycksbo.
Två vinster och två oavgjorda på fjorton matcher gjorde att falluckan öppnades och sejouren i festvåningen blev endast ett år.
I maratontabellen över de lag som varit aktiva i denna festvåning hittar vi Grycksbo på plats sextio av  åttiotvå lag.
På samma poäng som Färjestad BK.
Som dock har två års närvaro.

Vi förflyttar oss till Karlsbyheden.
2010 hade byn nittiotre invånare.
Det är inte många men ganska få.
Bandylaget från orten har huserat på Hedvallen som invigdes med konstfrusen is så sent som 2008.
Då spelades sju matcher i damernas VM där.
Byns alla nittiotre invånare stod runt isen och såg Sverige vinna mot Ryssland med 6-0 och mot Norge med 8-0.
Under hela detta VM hade de blågula landslaget målskillnaden 56-3.
På sju matcher.
Det ledde föga förvånande till guld.
Karlsbyheden hade ett damlag som provade på högsta serien under säsongen 2007/2008.
Det blev endast den säsongen.
På de fjorton matcherna laget spelade lyckades man inte skrapa ihop den allra minsta poäng.
Noll poäng och målskillnaden var en tung läsning.
22-177.

Om Liljans SK Bandy är uppgifterna få på det här Internet.
Klubben beskriver sig själv på sin Facebook på följande sätt:
” Liljans SK Bandy är en ideell idrottsförening i Boda, Svärdsjö. Vi har ett seniorlag i Division 2 samt Bandy- och Skridskokul. Barn och ungdomar prioriteras väldigt högt i våran förening!”
En bra beskrivning kan tyckas.
Laget har placerat sig på femte plats i div2 Nord de två senaste säsongerna.

ISAK har inlett årets upplaga av div1 norra med en komfortabel seger mot Järvsö, 7-0 då slutsignalen ljöd, och en uddamålsförlust mot Östersund, 5-6.
Lagets målskytt hittills heter David Forsell, han har gjort tre mål på lagets två matcher.
Två hörnor.
En straff.
Se upp för honom.

Hemmalaget Kalix vann ju som bekant sin seriepremiär i söndags.
7-2 till slut i en match som var jämn fram till sjuttionde då de röda gjorde två mål inom kort tid.

Då börjar vi väl förbereda oss inför lördagen då.
17:00 börjar det.
Och då är vi alla där.
Ty ni vet ju vad bandy är….

…. VÄRLDENS VACKRASTE SPORT!

// Sargis

Vi kalixbor får ofta höra att vi ofta uttalar U som Ö.
Nämn tre fåglar på Ö.
Örn, Öggla och Öndulat.
Vi har glögg mellan tänderna och vi dricker glögg.
Sylt förvarar vi i en börk.

Men Unik/Bois Bandy.
Det klarar vi av.
U.
Unik.

De kommer till vår arena på söndag.
Klockan 14:00 drar det igång.
Allvaret.
Division 1 norra.
Serien som UppsalaNäs IK ramlade ner till efter säsongen 21/22.
Serien som Kalix Bandy valde att gå ned till efter säsongen 22/23.
Olika faller ödets lott.
Men nu mötas vi åter.

Senast vi möttes var i februari 2022.
Kalix vann då med klara 7-1 efter te mål av Simon Viklund, två av Anton Khrapenkov och ett var av Janne Rintala och Johan Sundquist.
Joel Snäll räddade en straff.

Vad är då detta Unik för förening kan man undra.
Öndra.

Året är 1947.
Det är en solig sommardag i vårt land.
Likaså i Södergård i Uppsala-Näs socken strax söder om Uppsala.
Kriget är över sedan knappt två år och folket ser framåt med ljust sinne.
Första filmen om Kronblom har premiär i augusti.
Gunnar Nordahl får ”Guldbollen” och hans IFK Norrköping tar SM-guld.
I världens vackraste sport tar Broberg guld efter har besegrat Västerås med 4-2 inför tjugofyratusen personer på gamla anrika Stockholms stadion.
Tidigare under året har Stefan Borsch, Björnarna Skifs och Afzelius sett dagen ljus och måhända låg de redan denna soliga sommardag och jollrade fram små melodier.

I Södergård i Uppsala-Näs socken satt en samling tonåriga grabbar som inte hade en tanke på små muntra melodier.
De var samlade för att bilda en förening.
Och då har man inte tid med sång.
De hade under tid spelat lite fotboll lite på sidan om men tyckte att nu jäklar är det dags att ta nästa steg.
Dags att bilda en förening.
Sagt och gjort.
När mötet var över stämde grabbarna upp i sång och Uppsala-Näs IK var härmed bildad.
Ett bra möte.
Efter ett tag insåg man att när man nu var en förening måste man ha lite ekonomi också.
En insikt som många föreningar missar än i dag, sjuttiosex år senare.
För att få ihop de kronor man behövde anordnade man dans och hålligång vid Ytternäs vilket gav många sköna kronor i spargrisen.
Ingen av de tre nyfödda pojkarna Borsch, Skifs eller Afzelius var riktigt redo för framträdande så det kanske blev Calle Jularbo som äntrade scenen för att framföra sin allra senaste hit ”Konvaljens avsked”.

Året efter, 1948, startade föreningen upp bandyn.
Ett mycket bra beslut.
Men ack, ve och tyvärr.
Det gick inget vidare med det så bara något enstaka år senare fick man stuva undan bandykepsarna och lägga sporten i vilande.
Åren gick.
Ett i taget.
Och plötsligt hade tideräkningen kommit fram till 1957.
Tv-sändningarna hade, sedan hösten -56, börjat rulla igång.
”Kvitt eller dubbelt” samlade folket på lördagskvällarna.
De som nu styrde i Unik struntade i frågesport, de samlades för ett nytt möte.
Så skrev de på ett konvolut och reste sig och sa……
– Vi går ner i källaren och plockar fram bandyattiraljerna igen.
– Bandy är en alldeles för bra sport för att lämna därhän.

Ett beslut som vi gläds över för annars hade de ju inte kunnat komma till Kalix för seriepremiär.

Förra säsongen.
Uppsaliensarna, som sedan en tid nu heter Unik/Bois i och med ett samarbete med Uppsala Bois, parkerade sig på en fjärde plats i div1 norra blott fyra poäng från en kvalplats upp mot Allsvenskan.
De kvalplatser som Gustavsberg och Djurgården tog.
De bägge lagen missade sedan hissen upp men ”Järnkaminerna” i Djurgården fick senare en fribiljett då ett rödvitt lag från Bottenvikens strand avsade sig sin plats i den allsvenska våningen.
Inför denna säsong var det tänkt att Unik skulle få plats i Div1 östra men så blev icke fallet.
Bollnäs lade sitt U-lag åt sidan och det blev en lucka i den norra serien.
Då beslutades att Unik fick lägga om sitt schema och förbereda sig på en vinter i den norra serien.
Och, framförallt, att få komma till Kalix.
En resa lagen brukar uppskatta men kanske inte alla föreningars kassörer.

I denna förra säsong hade Kalix tagit över Karlsborgs bandy och parkerade det laget i samma serie som Unik, div1 norra.
Man möttes en gång.
Nere i hallen som invigdes den 11:e september 2011 med matchen IK Sirius-HK Jenisej Krasnojarsk, en match som Sirius vann med 5-4.
Recover Arena.
Pontus Bergdahl gjorde alla Kalix mål.
Tyvärr räckte inte de två målen och Unik vann med 5-2.

Vi kan också dra oss till minnes ”pandemi-säsongen” 20/21.
Ett fint minne trots allt dystert.
Att Kalix och Unik skulle möta varandra hemma och borta med några dagars mellanrum strax efter jul kändes inte bra med tanke på det rådande läget.
Att flyga omkring över landet var ju inte helt rätt.
Men finns klokskap och samarbetsvilja så löser sig det mesta.
När sunt förnuft ställer sig över prestige.
De bägge föreningarna kom överens.
Istället för att mötas i Kalix på annandagen och i Uppsala någon dag senare så enades man om att Unik kommer till Kalix för match den 29:e och så spelar man returmötet dagen efter…. på samma arena.
Matchen spelas i Kalix men Unik står som arrangör, givetvis med hjälp av Kalix.
Ett briljant beslut.
Ett beslut som fick mig att åter tro på den annars så stelbenta idrotten där allt idag handlar om jag, vi och vårt eget.

Kalix inledde förra årets säsong med dubbelmöten i Rättvik och Västerås.
Stora siffror i baken.
8-3 mot Rättvik följdes, dagen efter, upp med 7-1 mot TB Västerås.
En dyster helg.
Sen följde en handfull bortamatcher innan den stora hemmapremiären.
Inte förrän i den femte omgången fick vi se vårt lag.
Det var den 10:e december.
Men den som väntar på nåt gott…..
Vilken match det blev.
Vilken uppvisning det blev.
De röda klär av och skickar hem ett förnedrat Falu BS med stora 10-0.
10.
0.
Kling och klang och jubel.

Denna säsong.
Våra gäster har redan hunnit med en match i serien.
En match där man, i sin hall, vann mot SIF/Norrtälje med 8-6.
Målrik historia.
7-6 långt in på småtimmarna innan Hannes Kanbjer kan stänka in 8-6 och frälsa hela Uppsala med omnejd.

Kalix har två träningsmatcher i benen inför premiären.
Lite få kan tyckas.
Men verkligheten är verklighet.
Jag lyfter min toppeluva och tackar finska OLS för att man var vänliga att ställa upp på ett dubbelmöte.
Ett måste för att hålla igång bandyn på våra breddgrader.
Breddgrader som ligger alldeles för långt bort för andra svenska lag att komma till under försäsong.
– Nämen herregud, inte kan vi resa så långt bort för träningsmatch!
– Tänk på kostnaderna!
Jaja, nog om det.
Matcherna mot OLS slutade 5-1 på Fomab Arena och 4-4 i Uleåborg.

En liten förklaring.
För er som funderar på vad som hände med det Kalix-lag som förra vintern var i div1 så är det borta ur verksamheten.
De spelare som seriöst ville fortsätta togs in det som ifjol var det allsvenska laget och de som inte ville fortsätta lade undan skridskor, hjälm och klubba.

Äntligen rullar det igång.
Världens vackraste sport i all sin fägring.
Oavsett vad divisionen må heta.
Det är alltid fint med bandysport.

Söndag 19/11 klockan 14:00.
Då är vi där.
Alla.

En fråga innan vi stänger.
Utanför herrlagets omklädningsrum på onsdagskvällen.
Inte är det väl någon av spelarna som fått sparken?


// Sargis

Gert Fylking gjorde en sak av att yla ”äntligen” då Svenska Akademien förkunnade vem som fått Nobelpriset i litteratur.
Nu är det min tur att yla…..ÄNTLIGEN!!
Äntligen match på den trettio år gamla, luggslitna och nuförtiden hemviste för en samling duvor, Fomab Arena.
Den byggdes i rekordfart under hösten 1993 efter en långdragen process i kommunalhuset där det ena efter det andra beslutet inte fattades förrän i den berömda elfte timmen.

Men nu är det så äntligen dags att sparka igång säsongen 2023/2024, denna lite märkliga säsong då Kalix Bandys herrlag numera spelar i världens bästa div1.
Det blir nog bra det med.
Men den serien börjar inte förrän den nittonde november så denna höst blev en lite längre höst.
Och ingenting är ju, som bekant, som väntans tider.

Säsongen sparkar igång med lite internationellt utbyte minsann.
Vi vänder blickarna ut i Europa.
Till staden där ärkeängeln i den enda bok av författaren Anu Kaipainen som är översatt till svenska hade sin boning.
Uleåborg.
Finlands femte största kommun med sina drygt tvåhundra tusen invånare.
Och säkert lika många bastur.
Saunas.
En stad som grundades redan 1605 av kung Karl IX och fick stadsprivilegier fem år senare.

Det ena bandylaget i stan heter OLS, Oulon LuistinSeura, och det är detta gulklädda lag som vi ser på vår arena kommande lördag (11:e nov).
Det andra laget är OPS, Oulon PalloSeura, sjufaldiga finska mästare runt skiftet mellan femtio- och sextiotalet men är icke verksamma idag.

OLS är en förening som bildades 1880, samma år som den första skridskolöpningstävlingen i Sverige gick av stapeln på Hjälmarens is och  brittiska fotbollsklubben S:t Marks (West Gorton) bildas.
Vilka de där S:t Marks är?
Efter diverse namnbyten huller om buller enades man fjorton år senare, 1894, att klubben skulle kallas Manchester City och inget annat.
Supportrarna pustade ut, de hade ingen lätt uppgift att ropa fram S:t Marks (West Gorton).
Ge mig ett S……

Föreningen OLS bildades alltså 1880 under namnet Skridskoklubben i Uleåborg.
Tiden gick och den lilla föreningen jobbade på.
Fram till 1895 då man lade ner verksamheten.
Tiden fortsatte att gå.
Hela tiden en timme före oss i Sverige.
År 1908 samlades åter några viktiga personer inom idrotten i stan och när de skildes åt hade de startat upp föreningen igen, nu med det finska namnet Oulo LuistinSeura vilket på svenska blir Skridskoklubben i Uleåborg.

OLS debuterade i den högsta serien inom finsk bandy under fyrtiotalet och har därefter skördat fantastiska framgångar.
Vid sexton tillfällen har herrarna i gult lyft den stora pokalen, sexton.
Den första gången det skedde var våren 1970 och den senaste 2014.
Lägg därtill att föreningens damlag har lyft pokal tre gånger så anar ni att prisskåpet i klubblokalen dignar under tyngderna.
Man har också deltagit i den stora turneringen ”Nock Cupen” på Nyborgsvallen vid ett antal tillfällen.
Mitt minne sviker mig när jag försöker erinra mig om de åkt hem i segeryra nån gång.
Om så är fallet så räknas det nog som den allra största meriten i föreningens långa historia.


Finska mästare 1983

Hösten 1976 åkte man till Ljusdal och det som då hette DEX-cupen, idag World cup.
Man vann mot hemmabygdens hopp, Ljusdal BK, med klara 5-1.
Man vann mot ett Boltic, som tre år senare skulle inleda en lång svit av SM-guld, med 2-0.
Man vann mot Katrineholm efter straffläggning.
Man vann semifinalen mot Falun med 3-1.
Finalen mot Västerås SK blev dramatisk, lika på två fram till tio minuter före slutsignalen.
Då klipper Matti Alatalo in ett frislag som VSK:s målis får se susa förbi sig och in i buren.
VSK satsar sedan allt framåt för att få till en kvittering.
Men skridskoklubben visar sisu och sliter ont för president Urho Kekkonen och hela det finska folket.
När slutsignalen ljuder över Ljusdal IP med sin hängande belysning är glädjen stor.
OLS hade som första, och hittills enda, icke svenska eller ryska lag vunnit den cupen.
Den långa resan hem i den finskregistrerade bussen gick i guldglans och allsång på finska.
”Olemme kaikki voittajia, olemme kaikki parhaita……” typ.


Säsongen 1976/1977
Vinnare av DEX-cupen i Ljusdal och finska mästerskapet.

Vi har sett många stora spelare iförd OLS gula dress genom åren.
Bland många ess i leken väljer jag ut dessa sex.
Finns en uppsjö till men jag nöjer mig med dessa.
– Nyligen hyllade och i finsk bandys Hall of Fame invalde Jukka Ohtonen.
– Evighetsmaskinen, slitvargen, outtröttlige Ari Rintala som med sin lite vaggande åkstil såg till att motståndaren inte lyckades med sitt uppdrag.
– Han som gjorde det första målet i den första norrbottniska derbymatchen i Allsvenskan.
15 november 1996 förkunnade speakern på Bruksvallen i Karlsborg, dit nu hela bandysveriges blickar vände sig, att gästande Kalix/Nyborg BK tagit ledningen med 1-0 genom #77 Samuli Niskanen.
Hur matchen slutade?
Det hoppar vi över…..

”Samppa” är nu klubbchef i OLS och brinner för att få igång nåt samarbete i vår nordliga region för att få lite bättre snurr på sporten här uppe i den bistra nord.
Det bugar jag mig för.


Samuli Niskanen

Vi har också sett.
– Den väldige målvakten Seppo Jolkonen som senare i tiden blev förbundskapten för det blåvita landslaget.
Två VM-silver och två brons på meritlistan är hedervärt.
– Esa Määttä, spelade tillsammans med Jukka O. i IFK Kungälv och hade senare en tränarkarriär i IFK Vänersborg, Sirius och AIK.
– Juha Niemikorpi, en favorit från forna tiders matcher mellan Nyborg eller Kalix och detta OLS.
Han sköt hårt.

Nämen då så.
Då är det bara börja ta fram bandykläderna, putsa portföljen, skölja termosen och förbereda sig på bästa sätt inför lördagens drabbning.
Äntligen rullar bollen igen.
Vi ses på arenan.

Och nångång nästa vecka rullar en buss från vår arena ut i det stora Europa och tar sikte på Uleåborg arton mil bort.
Returmöte.
Det är inte alls otroligt att med i bussen sitter en gråhårig farbror med en penna och ett block.
Sargis goes international.

// Sargis

PS.
Ifall ni undrar.
”Olemme kaikki voittajia, olemme kaikki parhaita……” typ.
”We are all the winners, we are all the best….” typ.
(Jag hoppas på överseende om att det kanske inte är helt rent översatt då ”Google översätt” inte är så jättebra på sin uppgift att översätta)

Ett till PS.
Lite reklam.
Jag har under hösten skrivit ihop en liten bok om trettioåriga minnen från Kalix/Nyborgs framgångsrika debutsäsong (säsongen 93/94) i högsta serien, Allsvenskan.
Den får ni gärna köpa, läsa och minnas.
För det facila priset av 150 riksdaler är boken er.
Måste den skickas tillkommer frakt på 43 kronor.
Inom kommunens gränser kan jag köra ut den om så önskas.


NU var det inget mer………..

På lördag kommer Ljusdal BK till Kalix.
Eller vänta, gör de det?
Hittar de?
Hittar den nye busschauffören?
Kent som kört detta LBK sedan dagen då den första bussen rullade på svenska vägar.
Det var måhända han som körde den.
Denne glade gamäng har nu dragit sig tillbaka från förarsätet och njuter livets glada dagar som välförtjänt pensionär.
Jag hoppas verkligen att han får ha hälsan i behåll, den har ju inte riktigt haft samma tanke som Kent själv.
Ha det så bra det någonsin går Kent.
Och stort TACK för alla glada pratstunder vi haft genom åren.
Vilket är rätt många nu.

Men skicka en karta med den nye chaffisen.
Om utifall att.

Jag har ju under vintern som gått gärna och ofta blickat tillbaka några år.
Bandy i backspegeln.
Så jag gör väl det även denna gång.

Men först blir det reklam.
För er som vill följa säsongen 1992/1993 då Kalix/Nyborg BK gick rakt genom div1 Norra och avancerade till dåvarande Allsvenskan så har jag satt ihop en liten skrift i ett häfte om tjugofyra sidor som ni gärna får köpa för det facila priset av femtio riksdaler.
Frakt tillkommer på en femtiolapp extra.
Hör av er på Messenger, mejl (sargvakten@telia.com) eller på annat sätt.
Röksignaler går säkert ordna.
Två långa, tre korta……
Slut på reklamen.

Bandy i backspegeln var det.
Säsongen 1944/1945
En säsong som inte blev någon bra säsong för bandysporten i Kalix.
Endast tre matcher gick av stapeln.
Och dessutom föll laget i alla tre.
En tung vinter..
En vänskapsmatch mot HSK (då utan T) slutade 2-5, en DM-match mot IFK Luleå slutade 0-2 och en pokalmatch(?) mot HSK (utan T) slutade 1-3.
En vinter utan seger.

Säsongen efter (45/46)
Världen pustade ut efter många år av galningar och grymheter.
Vintervädret i vår ort var idealiskt för bandysport.
I rådande väder kunde hela tio matcher genomföras.
Hittills det största antalet matcher som genomförts under en säsong.
Tio.
Tyvärr blev IFK utan DM-tecken även denna vinter.
I finalen blev Luleå SK för svåra och förlusten skrevs till 1-5.
Av de tio matcherna vann IFK fyra, föll i tre och kryssade i tre.
En väl genomförd vinter.
Och i mars blir de svenska löparna Gunder Hägg, Harry Kälarne och Arne Andersson diskvalificerade på livstid för att de tagit emot ersättningar vid tävlingar.
Det var lite andra tider då.

Vi vevar fram tideräkningen.
Fram till 1960.
21 februari.
Då en söndag.
Nu fettisdag med Bruna bönor i fabrikens matsal och semla i avdelningens fikarum.
En bra dag.
Men nu gällde det en söndag i en svartvit tid.
Såväl NSK som IFK var i hetluften i div3 Norrbotten.
I spännande toppstrid.
Inför omgången stod tre lag på tio poäng.
IFK, NSK och Luleå SK.
I Luleå var spänningen påtaglig då hemmafavoriterna gästades av konkurrenten på toppen, IFK Kalix.
Spännande och målsnålt.
Gästerna från Kalix åker hem med en 1-0-seger och tar över serieledningen.
Och man blir ensam på toppen då…..

…. NSK ställer sig på näsan ordentligt.
Laget från byn åker till Seskarö.
För att städa av ett hemmalag som endast vunnit en match tidigare under vintern och helgen innan fallit mot Kalix med stora 14-1.
Stämningen var god i bussen då man lämnade klubblokalen hemmavid.
Stämningen var tryckt då bussen rullade iväg i motsatt riktning.
Laget från ön hade, som det står i tidningen ”med inslag av het vilja”, vunnit en kämpaseger med 4-3.
3-3 i paus och redan i andra halvlekens första minut kunde SIF:s högerinner Ingvar Svedlund vispa in målet som blev matchavgörande.
För övrigt Svedlunds tredje strut i matchen.
Och hela den natten sjöng man ”Seskarövisan” för fulla halsar.
”Men Gud förbannat! Det är 1917, det är vår på Seskarö, och nyss har isen gått och lämnat plats för öppen sjö. Men kvar är ännu hungersnödens beska andedräkt. Och kvar är än den ilska ransoneringen har väckt………”

Seskarö finns tack och lov kvar.
På andra sidan en hög, lång och lite obehaglig bro.
Men bandyn på ön är borta och förpassad i minnenas arkiv.
Ännu en liten ort där bandyn fått dra sig undan ekonomins onda käftar.

1989/1990
Vi lämnar Seskarö och tar oss fram i tiden.
Hoppar fram till dessa dagar 1990.
Volvo och Renault låter meddela att man tänker gå samman.
Senare under våren finns det andra giganter som går samman i ett samarbete över Kalix älv.
Men denna helg satt såväl Volvo, Renault, IFK Kalix som Nyborgs SK ensamma i sin kammare.
De bägge bandylagen skulle nu ta div1 Norra säsongen 89/90 i mål.
Vad Volvo och Renault gjorde har jag ingen aning om.

Ljusdal BK, som kommit nerdimpande från högre våning, hade satsat stort på snabb återvändo och värvat in bl.a finländarna Lasse Laakonen och Ari Holopainen, var redan klara seriesegrare efter femton segrar och tre oavgjorda på sin färd genom vintern.
Denna helg defilerade man på sitt IP med hängande lampor och slog Borlänge med 12-2.
Man åkte ur högsta serien året innan, nu gick man upp, för att åka ur året efteråt.
Tufft att vara LBK-supporter då.
”……man åker jojo mellan skratt och gråt….”
De där två finska namnen skulle vi höra mer av under framtiden.


IFK Kalix var sedan länge klara för kval till den Allsvenska Ljusdal tog steget till.
Det blev fyra poäng för de röda på Furuhedsplan.
På lördagen fick Härnösand lomma ner till hotell Valhall med en 8-5-förlust.
Och på söndagen kom Söråker från samma hotell för match.
De fick åka hem till Medelpad med en extra tung börda i bagaget.
En sån där svidande uddamålsförlust.

Nyborgs SK huserade lite längre ner i tabellen och hade om allt visat upp sig från den mörka sidan kunnat hamna under nedflyttningsstrecket.
Nu var den mörka sidan inte så mörk och NSK kammade hem tre fina poäng.
Lika på tre mot ett Söråker som där och då blev avsågade och degraderade.
På söndagen kom Härnösand.
Hemmaseger 7-5 efter 2-2 i halvtid.

Och i divisionen under tog Karlsborg och Östersund en plats i hissen upp till denna div1.

Den interna skytteligan i NSK vanns av vår glade finske vän Jari Loukkala.
Nitton mål på arton matcher.

1992/1993
22 februari.
Kalix/Nyborg var redan klar för allsvenskt kval.
Sjutton matcher.
Sjutton segrar.
Var man mätt och belåten?
Sista matchen.
Motståndaren ville inget hellre än att avsluta sin säsong med en riktigt fint byte.
Fälla den store konkurrenten i kommunen.
Få brösta upp sig med ett segerleende och kanske nån liten känga till den rödvite besten.
Motståndet stod laddade till tänderna på sin hemmaplan Bruksvallen i Karlsborg.
Karlsborg BK.
Skulle de lyckas.
Det såg länge ut så.
4-2 på tavlan där på kortsidan vid vägen mot Geviken när paus beordrades.
För oss med rödvita hjärtan smakade kaffet träskvatten.
I andra rundan gör KNBK:s ryske trollkarl ”Micha” Illarionov tre raka mål.
4-3, 4-4 och 4-5.
Plötsligt ljusnar horisonten.
Men icke.
”Sascha” Mardakin kvitterar på ett långskott.
Jaja, en oavgjord då.
Snopet.
Tack och lov så fanns det en som ville annorlunda.
I slutminutens sista andetag.
”Palle”.
5-6.
Arton matcher.
Arton segrar.
Och jag gick rakryggad vid pappersmaskinen dagen efter.
Mycket möjligt att jag hade ett litet leende i mungipan då jag mötte nån med gulsvarta sympatier.

1993/1994.
27:e februari.
Lotta Schelin fyller tio år.
Kalix har tagit bandysverige med storm.
Första året i societeten.
Direkt till slutspel.
Det skrivs om Kalix.
TV visar Kalix.
Radion pratar om Kalix.
Överallt.
Alla känner till vår ort och vårt lag.
Folket i bygden, och för all del folk från utanför bygden, vallfärdar till vårt IP som då var ny men inte konstfrusen.

Och nu i detta slutspel skulle Kalix möta stora, starka, grönvita Västerås SK:
Bäst av fem matcher.
VSK börjar hemma på Rocklunda just den här dagen.
När domaren flöjtar för full tid har hemmalaget vunnit med 4-2 och röster började höras om att detta skulle bli en söndagspromenad i parken för ”Mesta mästarna”.
Den promenaden blev en aning jobbigare än de tänkt sig.
Några dagar senare blev det tvärstopp, någonting hindrade stigen framåt.
Nånting rött och vitt.
7-2 till det röda och vita.
Ny match.
I Västerås.
Ny hemmaseger, 6-3.
Ny match.
I Kalix.
Ny hemmaseger, 3-2 efter sudden där Stefan Tano vevade in ett frislag från avstånd.
Och vädret var uruselt.
Femte och avgörande.
I Västerås.
Ett ohyggligt drama som slutade med 4-3 i hemmafavör.
Lite senare får de grönvita ”Mesta mästarna” ännu en inteckning i den titeln.
Men de kom undan söndagspromenaden med andan i halsen och darriga knän.

2021/2022
27:e februari.
Bandy när bandy är bandy.
Och givetvis är Ljusdal inblandade här också.
Senvintersolen försökte hjälpa till att förgylla en värld som någon dag tidigare drabbats av galenskap, maktbegär och ofattbar tragik.
En galenskap som pågår än idag och ingen ser slutet.

Men vi vänder tillbaka till den fantastiska helgen på arenan i Kalix.
Där Ljusdal och Kalix möttes.
Där Ljusdal och Kalix även mixade ihop sina lag och spelade match.
Där resultat var oväsentliga.
Och en av deltagarna tog mitt hjärta då han, med sprudlande ögon och leende mun, sade till sin ledare ”Vet du Johan, jag har aldrig varit hit till Kalix…..bara till Stockholm”
Bara till Stockholm!
Underbar kille.
Killar i de bägge lagens P12 och Kalix Bandys F14 deltog i en träningshelg som vi alla minns med glädje.

I den näst sista omgången av Allsvenskan faller herrlaget mot, redan elitserieklara, Gripen/Trollhättan med uddamålet, 5-6.

Denna säsong.
Våra motståndare Ljusdal BK fyllde härom veckan åttio år.

Apropå fylla år.
IFK Råneå fyller när detta skrivs, 22 februari, aktningsvärda etthundra år.
En hedervärd ålder såväl på en gammal häst som en idrottsförening.
Grattis IFK Råneå.
Men.
Hundra år utan bandy!
Gå genast i skamvrån.
Ändring anbefalles.

Åttioåringen som, med ny chaufför, rullar in på Fomab Arena under lördag eftermiddag kommer med gott självförtroende efter tre raka segrar.
¤ Hemma på sitt IP vann man med 9-4 mot Surte.
Noterbart från den matchen är Jonas Petterssons facit.
Av lagets nio mål gjorde denne #14 sju (7!) varav fyra raka mellan 83:37 och 88:01.
I sanning imponerande.
¤ På samma isparkett gjorde man stora 12-2 på Borlänge.
¤ Och på Västanfors IP…..nä just det, den banan är av orsaker, anledningar och diverse rackel inte åkbar så jag tar om det…..på Herosvallen i Smedjebacken vinner LBK med uddamålet, 7-6.

Poängkung i laget är, föga förvånande, Jonas Pettersson.
Fyrtiotre mål och fem målgivande passningar från hans klubba.
Med de fyrtioåtta poängen ligger han tvåa i den allsvenska poängligan efter Jonathan Svensson i Åby/Tjureda.
Flest mål har han dock gjort, denne Pettersson.
#14 på ryggen.
Se upp!

Vårt Kalix då.
Senaste tiden har motlutet varit långt, brant och halt.
Skador, skavanker, sjukdomar och flygstrul.
Och blytunga förluster.
Senaste helgen i dalarna blev en dyster historia.
På ett soldränkt Tunet i Borlänge gör hemmalaget 2-0 innan jag hunnit halvvägs genom kaffekoppen där jag sitter i soffan vid tv:n.
4-0 i paus blir till slut 5-1.

Och mörkret i Dalarnas solsken fortsätter under söndagen.
Följer matchen via ”Bandygrytan”.
Johan gör 0-1 på straff.
Såja.
Men ack och ve.
Falu BS vänder och går ifrån till fasansfulla 8-1.

Vi hittar laget på plats på plats tio utan chans till nån som helst högre position.
Kan ramla ner nåt pinnhål men kontraktet till nästa säsong är räddat.

Poängbäst?
Kapten Johan, tjugonio mål och två assist.
Simon tvåa med nitton mål och tre assist.

Och när lagen möttes i början av november regnade det i Ljusdal och Kalix vann med 3-0.

Så nu sluter vi upp och stödjer våra herrar i säsongens sista match.
Visar att vi är röda och vita oavsett om backen lutar uppåt eller nedåt.
Visar att vi är KALIX BANDY.
Alltid.

Till sist.
Till dig du nye chaufför.
Ta E4 norrut och strax efter bron över Kalix älv tar du vänster i rondellen nedanför Coop.
Resten löser sig.

Välkomna till Kalix Ljusdal BK!

//Sargis