DE HADE KOMMIT över länsgränsen.
De hade trettiofem mil i ryggen och i baken.
De stod redo för match i div2 Norra när alla gökar i landets gökur förkunnat att klockan äro 13.
Koko.
Umedalen IF.
Stärkta av vinsten hemma mot Kalix för nån vecka sedan där de avgjorde i slutsekunderna tänkte de sig nog två nya poäng.
Ta upp kampen i toppen av tabellen där Broberg och Selånger ligger före.
Så blev det icke.
Kanske även fyllda av revanschlust efter förlusten med 5-2 mot Nyborgs SK i den svartvita tiden (1965)
”Jola” Bergström ligger och jublar efter ett mål i matchen mo Umedalen.
NSK vann och biljetten till kvalet mot Allsvenskan var fixad
Dagens match då.
I bistra januarieftermiddagen.
Den allra sista eftermiddagen i detta januari där vi inte behövt varken solskyddsmedel eller myggnät.
När jag tog mig upp till arenan visade termometern -21.
Det är vinter.
Och för oss i publiken ganska skönt bandyväder.
I denna tjugoengradiga kyla klev jag in på arenan och fick direkt se en rätt trevlig syn.
Vid herrarnas omklädningsrum stod en bil jag känner igen.
En svart.
En svart bil tillhörande en spelare vi vant oss sen tiden för Griskriget på ön San Juan.
En spelare vi sett i tröja #17.
En stund senare klev han in på isen.
Johan Sundquist.
Första matchen sedan nionde mars 2025.
Han har sedan dess spelat (och kommer fortsätta) spela innebandy med Kalix IBK men också deltagit i bandyns träningar då tillfällen getts.
Kul att se att bandyhjärtat tickar vidare.
Han sade efter matchen att det kändes ringrostigt.
Tack Johan.
Hoppas vi ser dig igen.
#17 och en domare
Och innan avslag genomfördes en tyst minut för hela Kalix vän ”Robban”.
En fin och värdig tystnad för denne glädjespridare som älskade all idrott och att få träffa och prata med alla han mötte.
Han är saknad av oss alla.
HALVLEK ETT
Så koko-ade göken att tiden var inne.
Trots att vi är ute.
Domare Hyvärinen från Haparanda trudeluttar en signal och bollen sätts i rullning.
I minut tre får Umedalen matchens första hörna.
Från det hörn som är hela aktiva bandysveriges nordligaste punkt.
Hörnet upp mot grillkåtan.
Ett hundrafyrtionio mil norr om det södra hörnet på Lugnevi i Ronneby som ska vara den sydligaste punkten.
Ifall ni legat vaken och funderat.
Hörnan går bom.
Ifall ni funderade.
Matchen går vidare.
Anfallet efter skriver jag må….inte mål.
En röd spelare rundar målmannen i lila skjorta men lägger bolluslingen i stolpen.
Returen spelas undan.
I den sjätte minuten får så Kalix en hörna.
Från vår arenas sydligaste punkt.
Från hörnet där ismaskinerna glider in.
Från höger.
Skottet är inte det hårdaste skott jag sett.
Inte heller det näst hårdaste.
Gällande den kategorin kommer skottet långt ner i tabellen.
Men.
Det blir mål.
Välplacerat i liten öppning i den vita muren.
1-0.
#6 Vilmer Henriksson.
Bra start.
Och det blir än bättre.
Fyra minuter senare.
#90 Melvin Johansson.
Hade nu någon av tidningarna bevakat matchen hade rubriken glänst ”Drömmål”.
På egen hand skickar han ut flertalet vit- och svartklädda umebor kors och tvärs och kors igen ut över grannskapet innan han rundar keepern och lägger in 2-0.
Ett vackert mål.
Mycket vackert.
Umedalens målman Alex Takalo är för övrigt utflyttad från Haparanda och hade två supportrar (föräldrar?) på plats.
2-0 efter tio.
Resultattavlan förstärker den vackra omgivningen runt arenan.
Som en saga.
Kalix målis heter Olle Risén och var femstjärnig idag.
Knappa kvarten avverkad då han briljerar med kobrasnabb vänsternäve uppe i krysset.
Bollen till hörna och på hörnskottet visar han än en gång att han bemästrar det här med burväkteri alldeles galant.
Matchen är jämn och rätt trevlig.
Omgivning vit och vädret ljuvligt.
Känns rätt gemytligt där jag står.
Tjugo minuter då även gästerna träffar stolpen.
På ett hörnskott av #18 William Lantz Andersson.
Tjugotre.
Mååå….inte mål.
Nä du domar´n, man dömer inte bort ett mål för Kalix.
Inte.
Oavsett.
Men det var nog rätt dömt.
Två minuter senare går det inte döma bort ett hemmamål.
3-0.
#7 Anton Khrapenkov rinner som porlande vårbäck längs vänsterkanten igenom det vita försvaret och serverar #90 Melvin Johansson i vänsterinnerläge.
Johansson nyper till och målmannen sprattlar förgäves.
Trettiotre.
Den där resultattavlan blir allt vackrare.
4-0.
#99 Niklas Sundqvist.
Ett fint mål på egen hand.
Hemmalaget börjar kännas säkra nu.
4-0 och läget är lugnt.
Anförda av den mycket duktige #11 Christoffer Nyström försöker gästerna få till något hot.
Men icke.
Förvisso skapar de lite för många hörnor men så länge den röda muren är intakt så må det väl gå an.
Och längst bak står han ju där.
Målman Risén.
Fyrtio.
Kaffedoften ringlar sig ner från klubbrummet och in min rödfrusna näsa.
En doft av värme.
I mina drömmar om kaffe gör så Umedalen 4-1.
Ett frislag strax utanför straffområdet flippas in framför mål där #11 Nyström kan peta in reduceringen.
I anfallet efteråt blir det 5-1.
Återigen en porlande vårbäck längs sargen med inspel framför mål.
Denna gång heter målskytten.
#25 Nils Johansson.
Och sen går mina drömmar i uppfyllelse.
Kaffe.
Och kaka.
PAUS
Med koppen i vänsternäven tänker jag tillbaka på den stund under halvleken då två polismän anlände till arenan och ställde sig vid Kalix avbytarbänk.
De var nog bara ute för en pratstund med sin kollega Rönnqvist men jag funderar på alla de idrottsliga evenemang där det går åt stora massor av poliser.
Jag blir bara så trött på det.
Varför bete sig som djur (inte ens det i vissa fall) när vi ska se härlig idrott?
På vår arena är vi definitivt inga våldsverkare och publiken får klä sig i vilka lags färger de vill.
Det får man inte på hockey i Umeå då blir man hånad, häcklad och utbuad även fast man har små barn i sällskapet och en tröja som inte hade någon som helst anknytning till lagen på isen.
Kvinnan i fråga skrev om händelsen och stormen nådde orkanstyrka på de sociala medierna.
Mot kvinnan.
Inte mot pöbeln som skämde ut sig.
Nä, det var hennes fel som kom i ”fel” klädsel.
Man blir bekymrad.
Bekymren går över och jag traskar ut i eftermiddagen nöjd och belåten efter den goda hembakta skapelsen jag just tuggat i mig.
Dags så för HALVLEK TVÅ
Med 5-1 på tavlan.
Och vi hör att våra damer är på god väg mot final i finska ligan.
Det värmer mitt bandyhjärta lite extra.
Efter matchen får vi även höra att det blir final.
Final i Finland.
Hyvä.
Vi hinner sju händelselösa minuter in i denna andra halvlek.
Speakern förkunnar.
– Kalix tilldöms straff.
Och han som senare får stadens nycklar som bäste hemmaspelare är säkerheten själv på denna straff.
Rätt upp i målmannen från Happis högra kryss.
6-1.
#14 Malte Bjerner.
En stund senare får domaren blåsa av spelet då det är två bollar på isen.
Blir lite jobbigt att hålla rätt på händelserna då.
Och i femtioåttonde får speakern än en gång förkunna.
– Kalix tilldöms straff.
Man brukar ju säga att den som blivit fälld inte ska slå straffen.
Nu blev #88 Erik Nilsson både fälld och målskytt.
7-1.
Otagbart till vänster.
Det blir en smula avslaget en stund.
Alla anar, tror och vet var poängen kommer landa.
Men all heder till västerbottningarna, de fortsätter försöka och tar inte till några som helst tilltag även fast poliserna för länge sedan lämnat arenan.
Bara ärliga tag.
Fint att se.
Sextiofem.
Gästernas #20 Noah Sved anar framgång då han närmar sig Risén i hemmaburen.
Men han hade inte räknat med Kalix två rutinerade herrar i mittförsvaret, de bryter allt i dess väg.
Herrarna heter #2 Englund och #87 Persson.
En resolut brytning och bollen hamnar hos vår högerhalv Niklas Sundqvist.
Ett andetag senare har han åkte igenom det vita försvaret och vevat in 8-1.
Åtta.
Ett.
Nyp mig i armen.
Utomhusbandy och 6-1 på tavlan. Fint det
De vita skapar en del hörnor, femton till slut.
Reducerar på en av dem i sextioåttonde.
Den tolfte.
Från vänster.
Förste skytt i ledet.
#16 Wilhelm Norberg.
8-2
Och en kopia två minuter senare.
Samma håll, samme skytt.
8-3.
Kalix begär genast Time Out då det sett lite oinspirerat ut senaste tiden.
Vilket ger omedelbar effekt.
9-3.
#14 Malte Bjerner.
Leta fram Kurt Hamrin i fotbolls-VM 1958, lägg karbonpapper och du har Maltes uppvisning framför dig.
9-4 i åttioförsta.
#20Noah Sved.
Olle Risén räddar en straff i åttiotredje.
9-5 i åttiosjätte av samme Noah Sved.
SLUT
Sen är det över, förbi och slut.
En ganska trevlig div2-match med många fina individuella prestationer och ärliga tag.
Mina tår är frusna bortom all räddning, de är de å andra sidan alltid under vintern.
Det är som vanligt väldigt fint med bandy.
Div3-matchen mellan samma lag såg jag ej.
3-2 till Umedalen.
I mörka kalla januarikvällen åker Umedalen IF:s bägge lag längs E4 förbi avfarten till Sör´n, Siknäskorsningen, Rosvik, länsgränsen, OK på Solbacken, Istermyrliden och Dalkarlså innan hemmahamn i Joel och Tyras Umeå är nådd.
De har med sig två poäng.
I skrivande stund är graderna utanför mitt fönster -23.
Och damerna är klara för finsk final.
Heja bandy!
// Sargis
Det norra hörnet.
Längre norrut på en bandyarena i vårt land kommer man inte
En sport. En passion
