DET ÄR JANUARI
Ett januari som snart rinner bort och lämnar plats för kommande månader.
Det är åtta minusgrader.
Rimfrosten gör vår lilla del av den galna världen vacker.
Det är tisdag och de stora matvaruaffärerna har pensionärsrabatt.
De grå pantrarna trängs bland soppor och extrapriser på kaffe.
I Grodparken i centrala Kalix står den gamle landshövdingen O.W Lövgren troget kvar och på anslagstavlan vid entrén på arenan uppe i Kalix hänger en gammal affisch om en herrmatch från förra vintern knappt läsbar.
Västanfors den första mars 2025.
Minnen svävar förbi.
Ett kval som gick vägen men i slutänden inte betydde ett skvatt.
I ur, skur och snö står han där, landshövdingen i vårt län mellan 1947 och 1952.
Född och uppväxt, som det heter, på Nyborg.
Jag traskar in på arenan och sätter mig en stund på avbytarnas bänk.
Där ligger en kvarglömd hjälm.
Och en trasig klubba.
Där jag sitter i min tystnad tänker jag på att vi inte sett bandy sedan det nya året 2026 precis fått ordning på tideräkningen.
Där sitter jag i min tystnad
Det var lördagen den tredje dagen på året.
Då såg vi svenska och finska damer i bister kyla.
Termometern visade -22 och alla bandyvänners garderober tömdes.
Men det var en härlig dag.
Fin bandy.
Fin stämning.
Bandy.
Men den bistra kylan höll oss i stadigt grepp under lång tid.
Sen kom snön.
Blöt snö.
En lite inaktuell affisch
Jag och frun hade långt gånga planer på en biltur till Hälsingland.
Edsbyn och Ljusdal under en helg.
Sjuttioåtta mil.
En inte allt för lång resa.
Trevligt, tyckte vi.
Då kom han.
Med full kraft.
Johannes.
Vi stannade hemma.
Hemma på våra breddgrader har våra två herrlag enträget kämpat vidare.
Eller som min fabriks företagsläkare sade i en annan tid ”sämpa vidare”.
Oavsett benbrott eller snuva.
Ta en magnecyl och sämpa vidare.
I div2 har vårt lag fallit dubbelt mot Edsbyn/Alfta och mot Umedalen på bortais på en knappt spelbar plan.
De ska ner till Hälsingland ännu en sväng kommande helg.
Till staden dit resenärerna i ”På Spåret” nyligen fick besöka.
Söderhamn.
Dubbla möten.
Hemma och borta.
Och när januari tar sina sista flämtande andetag får vi äntligen se laget igen.
Vi träffas åter på drivorna för att se laget från björkarnas stad, Umedalen IF.
Div3-laget har även de fallit mot Umedalen men även besegrat Östersund i dubbla möten.
Värt att nämna från mötena i Jämtland att söndagens match dömdes av en femtonårig kille som ser en framtid inom domarskrået.
Han klarades uppgiften med glans.
Sånt är roligare än några siffror på en resultattavla.
Det behövs alltid nya domare.
Även om det nu står många, många av dem runt isarna.
Vadå?
Jag?
Div3-laget ser vi också i januaris sista stund mot Umedalen.
Se till att vara på tårna gott folk, två matcher samma dag.
Apropå Söderhamn i ”På Spåret”.
På tio poäng nämndes nåt om ”Faxe”.
Då högg min bandyhjärna till.
Faxe.
Faxevallen.
Söderhamn.
Man lär sig viktiga saker genom bandyn.
I den stora lilla bandyvärlden vinner Sverige VM-guld i de tusen sjöarnas land.
Både herrarna och damerna.
Och alla är glada.
Mediernas kommentarstrådar fylls med hylln….hån, spott och spe.
Jag blir faktiskt lite illa berörd hur folk beter sig där de sitter vid sina tangentbord runt om i landet.
Riddarna vid tangentborden.
Man får, givetvis, tycka vad man vill om vår sport och om det VM som kanske är lite förutsägbart men att förlöjliga och bara inrikta sig på hånfulla ord är så lågt att jag tappar andan.
”Lägg ner skiten”
”Parodisport”
”Papiljott hockey” Ja, det var särskrivet.
”Vem f*n orkar bry sig?”
”Lägg ner denna löjliga marginalsport”
Ja, Sverige är överlägset.
Men ett guld är ett guld.
När Armand Duplantis, lika överlägset och förutsägbart, vinner en tävling står folket på led för att hylla.
Det sämsta med detta bandy-VM var dock att ”tv-sändningarna” låg bakom betalvägg på Aftonbladet och därmed gick om intet för den stora massan.
DET kan vi klaga på istället.
Tack för allt i landslaget Christoffer Edlund!
Denne magiker på bandyisen tillhörde moderklubben Vetlanda BK då han debuterade i landslaget den artonde januari 2009.
I VM-premiären mot Finland i Västerås visade han klass direkt med två mål.
I söndags gjorde han fem mål i sin sista landskamp.
En sista match som Sverige vann med 9-1 mot just Finland och Edlund fick sitt sjätte VM-guld.
Sjutton år efter debuten.
Å andra sidan ska man aldrig läsa kommentarer på händelser i sportens värld.
Det är en bedrövlig läsning.
Vill man se mål ska man se denne småländske magiker
SÄTTER BANDET i minnenas bandspelare och spolar tillbaka.
Tillbaka till denna vecka 1996.
Trettio år har gått.
Kalix/Nyborg vann mot Nässjö i det som då hette Allsvenskan och var den nedre halvan av den tudelade grundserien.
Den övre hette Elitserien.
816 bandyintresserade kalixbor på arenan som då, kort och gott, hette Kalix IP såg smålänningarna gå ifrån till 3-1 innan kaffe serverades.
Molokna miner.
Det dröjde fram till minut sjuttiotvå innan allt hände, och vände.
6-4 till de rödvita och de tidigare molokna minerna lämnades kvar i snöhögarna runt IP.
Kalix IP.
Det fantasifyllda namnet fick arenan då den stod färdig hösten 1993.
Konstfruset saknades och av alla namnförslag som kom in vann Kalix IP.
Kanske inte det sexigaste av dem alla.
Men ett bra namn.
Sen blev det sponsornamn.
Av en sponsor som inte längre är en sponsor så vad arenan heter vet ingen.
Vad än den månde heta så är den en plats där vi träffas och trivs
Sätter åter in bandet och trycker ”rewind”
Backar långt, till januari 1934 och ser att en ny förening har sett dagen ljus i dagarna.
I Lidköping-vid-Vänern.
Villa BK.
En förening som får sitt klubbnamn efter Villa Giacomina som låg i närheten av klubbhuset.
1988 lade man till Lidköping i namnet och går nu under namnet Villa/Lidköping BK.
Spolar fram några år.
Samma dag som Janis Joplin föds.
19 januari 1943.
På Ericssons konditori i Ljusdal bildas Ljusdal BK.
Föreningen som idag har en av landets finaste bandyarenor.
Ljusdal IP med sin historia och sin hängande belysning.
Vi har inte hängande belysning på vår arena men vi har belysning under bron
Ytterligare några år framåt i svartvit tid.
Den 24 januari det så berömda året 1960 vann Nyborgs SK hemma mot rivalen från stan, IFK Kalix.
250 personer höll andan samtidigt av spänning i slutminuterna men hemmalaget höll undan och målet i minut sjuttionio som betydde 3-2 höll tiden ut trots att gästerna stod för spel och målchanser.
Nisse Andersson i hemmaburen storspelade och hade en stor del i vinsten.
Tord Johansson, Olle Lundbäck och Rolf Persson gladde hemmapubliken med varsitt må medan Sture Kallin gladde IFK:s tillresta supportrar med två mål.
Denna vecka förra säsongen föll vårat herrlag på klassisk mark bortom vår kommungräns.
5-4 i baken mot Tranås på den arena vi minns med ett stort leende.
Det var där Kalix/Nyborg BK i mars 1993 löste ut sina biljetter till nästkommande vinters stora bal på slottet.
Allsvensk dans i fart och fläkt.
Våra damer föll stort hemma mot Söråker.
1-8.
Slutar senare på en fin femte plats då serien räknas ihop.
Tyvärr, är inte detta underbara lag igång denna vinter.
Jag tvår mina BuryFen-påpälsade händer och hoppas på nästa säsong.
Det är alltid lika kul att se detta lag.
Sprid de orden runt vårt lilla samhälle.
Jag reser mig upp och börjar traska mot utgången.
En stilla stund i bandyns tecken är över.
När jag startar Opel sjunger Lloyd Cole ”Like lovers do”.
En fin liten sång.
Väl hemma ser jag min gympa-lärare från högstadiet ta sig förbi vårt hus med kraftfull fart med sparken.
In Sweden we call it a kick.
Jag kollar hans ålder.
Han är alltså tjugo år äldre än jag.
Han var alltså i början av de trettio då han lärde oss allt från bollsport till hoppa bock.
En fantastiskt bra lärare.
Och jag tyckte han var gammal.
// Sargis
Ibland är det vackert med vinter
En sport. En passion
