Kategori: Matcher

Innan match
19 november.
Dagen är här.
Dagen då det är exakt femtio år sedan det allra första avsnittet av ”Fem myror….” sändes.
Femtio år.
Tiden rinner iväg.

Idag var det ljuvliga förhållanden i Kalix.
Termometern på tio minus.
Vimpeln hos grannen orörlig.
Solen var inte anträffbar men det störde nog ingen.
Perfekt för seriepremiär i ”Världens bästa Div1”
Den norra.

Jag ska passa på att ge en liten sammanfattning av vad Norrmedia skrivit inför denna premiär.
Här kommer den…..



…..och där tog den slut.
Ingenting.
Inte en enda rad.
Jag blir så ledsen över hur illa vår sport behandlas.
Okej, okej, vi är små och vi ligger i den division vi ligger.
Men.
Det är ändå landets tredje högsta serie.
Med tanke på vår granne som har högre sarg, rakare klubba och plattare boll som också ligger i den tredje divisionen.
Med tanke på fotbollen där Norrbotten inte rosar marknaden.
Jag kräver inga extrabilagor som det en gång var.
Jag kräver inga mittuppslag.
Men en artikel vore trevligt.
En.
Jag är inte ett dugg förvånad men jag blir lika besviken vareviga gång.
Nåväl, nog om detta.

Innan avslag når mig mycket tråkiga nyheter.
En av våra mest trogna funktionärer lämnade oss i sorg och saknad tidigare i morse.
Han har kämpat mot sin sjukdom under lång tid men när matchdagen varit inne har han troget suttit i kuren vid entrén och tagit betalt av såväl Andersson, Pettersson och Lundström.
Vila i frid fine Christer.
Du kommer vara saknad.

Huja.
Tråkigt och ledsamt är små ord i sammanhanget.
Men vardagen rullar vidare.
Så även denna dag.
Trots att det är söndag.

Matchen startar
Klockan blev så 14:00.
Publiken är redo.
Kalix Bandy är redo.
Unik BOIS är redo.
Jag är redo.
Klartecken.
Och domaren Sebastian Nordgren-Lehto visslar igång vintern på allvar.

Gästerna står för avslaget.
Drygt en minut senare får de göra avslag igen.
Sekretariatet har tryck fram 1-0 på tavlan bakom Unik:s målis Viktor Mårtensson.
Bollen ligger i nätet bakom denne Mårtensson ditförpassad av Anton Khrapenkov på Kalix första hörna.
Från vänster.
Det skulle komma fler därifrån.
1-0 då.
Härlig start.
Knappt hinner jag notera målet i min bok.

1-1.
Direkt på avslag sätter två vitklädda herrar iväg med vådlig fart.
Rakt fram genom ett stillastående rött försvar.
Målskytten heter Hannes Kanbjer och framspelaren Adam Askelöf.
De två var ett ständigt orosmoment för de röda.
Snabba som en tonårsförälskelse satte de betydligt fler än fem myror i huvudet på det röda försvaret.

Och att det går undan i bandy, det känner vi till.
Men den matchstart vi nu ser går ännu mer undan.
Min penna glöder.
Vi är tre och en halv minut in i matchen.
Och nu står det 2-1.
Denna gång är det kapten Johan Sundquist som rullar in ledningsmålet på en assist från sin polare sedan tider som flytt, Janne Rintala.

Sen lugnar det ner sig.
Ett tag.
Till minuten nio.
2-2.
Samma firma som de vitas första mål.
Mål, Hannes Kanbjer.
Assist, Adam Askelöf.
Ett mål som dessutom liknade det första.
Full fart, rakt fram.
Denna gång lite till höger.
Förra lite till vänster.

Upp mot kvarten spelad.
Jämn match.
Unik i vita tröjor och en del med ansiktet nästa dolt i skydd mot den arktiska kylan.
Kalix får tre snabba hörnor.
Alla från vänster.
Från hörnet mot Järnvägsgatan.
Skymningen börjar ta fart.
Bakgrunden till vår arena är blålila.
Träden är vita av snön.
Det är ren magi.

^{Magi på arenan}
Jonathan ”Böna” Johansson prickar stolpen på en hörna från….gissa.
Jepp, vänster.

Tycker mig ana att hemmalaget börjar ta över lite av spelet nu.
Leder statistiken om bollinnehav.
Skapar väl inga hot som får domkyrkan i Uppsala att svaja i sin prakt.
De vita är dock icke alls ofarliga i sina attacker.
Främst anförda av firma Kanbjer och Askelöf.
Även #90 Richard Ringmar känns vass.

Sjätte hörnan för Kalix kommer i minut tjugo.
Och se den kommer från höger minsann.
Från ismaskinernas entré.
Hela den uppställda skyttelinjen missar bollen.
Ser lika dråpligt ut varenda gång.

Janne Rintalas klubba går av och vår materialare har lite problem att hitta en ny till honom.
Jag påpekar för materialaren om den filmsnutt som florerat på X (Twitter) där mattrisen för Torontos käppakrigare hela tiden följer spelet med fingrarna på den klubba som den aktuelle puckinnehavaren äger.
Påminner om flinka fingrar hos en pianospelare.

Strax efteråt får Unik en dubbelchans då vår, som vanligt, suveräne målman Joel Snäll räddar första skottet med en snabb parad och returen skjuts i ribban och ut i skymningen.
En pust av lättnad hörs bland publiken.
Som trots allt var av samma kaliber som under Allsvenskan ifjol.
Heja alla ni.
Återigen var det den där Kanbjer som hotade.

Halvtimmen passeras.
Hemmalaget driver föreställningen nu.
Trummar på i våg efter våg.
Men kommer till få, väldigt få, avslut.
De vita knyter ihop sin säck och så länge hemmaspelarna enbart försöker ta sig igenom i mitten av ytorna så är de lätt infångade i säcken.

Lite otäckt då en vitklädd faller och glider genom sargen med full kraft.
Med tanke på att jag nyss läst om Edsbyns Oscar Wikblad, som skadade sig ordentligt på just samma sätt, så hoppade hjärtat till lite.
Tack och lov reste sig mannen från Uppsala direkt, borstade av sig och fortsatte som att inget hänt.
Och två flinka sargvakter var snabbt på plats och satte ihop sargen igen.
Snabba herrar där.

Minuten är nu fyrtio.
Vår rutinerade speaker Lasse får förkunna att Kalix får sin nionde hörna.
Från höger.
Som tredje skytt står han.
Inte skjutit på hörnor under träningsmatcherna.
Nu gjorde han det.
Höstens pärla.
Rätt upp i taket med bolluschlingen.
Målmannen i ljusblått är chanslös.
Hinner inte blinka.
3-2.
Johan Sundquist.
Underbart att se att han åter kan ladda sin fruktade bössa.

Minuten senare är Hugo Olsson nära framgång med ett lågt skott som smiter strax utanför målman Mårtenssons högra stolpe.
Den spagaten han gör där.
Den klarar nog inte jag.

Sen blir det paus.
Och sen är pausen slut.

Andra halvlek.
Skymningen har fallit färdigt.
Matchen ska avgöras.

Hinner gå tre minuter innan Kalix får hörna.
Sin elfte (!)
Elva hörnor fyrtioåtta minuter in i matchen.
Många hörnor är det.
Det blir till slut sexton.
Den här går bom.

Snäll i målet räddar snyggt på skott av #90 Ringmar och Unik får sin första hörna.
Från den utnötta hörnet ut mot Järnvägsgatan.
Den går också bom.

Matchbilden är oförändrad.
Kalix äger boll.
Unik samlar ihop sina styrkor.

Dubbelchans för de röda då målvakten räddar ett skott av Khrapenkov och Jonathan Wikström skickar returen ut i vildmarken.

Vid timslaget noterar jag att spelkvaliteten sjunkit ner till noll.
Eller strax under.
Ingenting fungerar.
Bollen hoppar och far på isen.
Dock en rättvis boll då den hoppar lika mycket för de bägge lagen.
Kalix passningsspel får mig att blunda.
Ingenting stämmer nu.
Men som tur är så är herrarna i stora rockar vid Kalix avbytarbänk uppmärksamma på vad som är på väg att hända.
De begär skyndsamt ”Time out”.
Ledarna inser att det föreligger fara på taket.
På taket bland de duvor som ingen får rensat bort.
Det är så dåligt att jag kokar.
På vilken annan kommunal anläggning skulle man tillåta att det sitter en knippe duvor som gör sina behov kring trappan upp till klubbrummet där folket ska samlas i pausen.
En offentlig anläggning med duvskit på räcken och trapp.
En hög utanför dörren så att den inte går att öppna fullt ut.
Skärpning Kalix kommun!!

Spelet är åter igång medan jag står och eldar upp mig över duvorna.
Claes Karlsson i rött tar matchens första utvisning då han med lång klubba hakar fast en flyende vit som är på väg mot framgång.
Som tur var var förseelsen någon meter utanför straffområdet så något straffslag var det inte frågan om.

Minut sjuttioett och sjuttiofyra.
Matchen avgörs.
Det är nästan så man ser hur modet och tron på framgång försvinner ur de vitkläddas ögon.
Först gör, kvällens pristagare i hemmalaget, Janne Rintala 4-2 och sedan drar ”Böna” Johansson in en hörna till 5-2.

Uppsaliensarna tar nu ”Time out”.
Ändra åkvägar och idéer.
Gör så här.
Gör så där.
Gör mål.

De bjuds strax efteråt på en bra möjlighet efter lite slarvigt uppspel djupt nere i det röda försvaret.
Den vite blir häpen och skottet träffar stolpen.

I åttioandra gör Janne Rintala mål igen.
6-2.
Och minuten snare vevar Vidar Fredriksson in 7-2 på halvvolley.
Ett snyggt mål.

I åttioåttonde visar en domarna tecken för straff till de vita.
Äsch då, mumlar jag och noterar.
När jag tittar upp från mitt block ser jag den grönklädda trion ha ett litet sammanträde.
Kaffe med dopp och hårda förhandlingar.
Efter en stund kommer domen.
Det blir ingen straff, det blir en vänsterhörna.
Här vill jag hylla våra gäster då det inte hördes en enda protest över det ändrade domslutet.
Ingen ring runt domaren med fåniga gester och hårda ord.
Man ligger under stort och frustrationen ligger och skvalpar, man blir blåst på en straff.
Men man håller igen näbben.
Snyggt.
All heder.

Strax där efter är matchen slut.

En ljuvlig premiär för våra herrar.
Alltid skönt att få vinna första matchen.
Och man gör det, trots allt, ganska klart.
Men gudarna ska veta att under andra halvlek såg det vingligt ut fram till de snabba 4-2 och 5-2.

Och ifall ni undrar om vad vår vän Anton ”Tony” Voronchikhin sysslar med nuförtiden så spelar han rysk div1-bandy i ett lag så långt österut du kan komma där.
Han tränar även ett lag med lite yngre spelare.
Iförd en mössa med Kalix Bandy i pannan lär han de små pysarna bandyns ädla konst.

Läser i Bandygrytan.
En spelare i GT76/Huddinge i div3 Stockholm.
Han heter Håkan Dahl.
Han är sextiofyra år ung.
64.
Året äldre än jag.
Kanske jag skulle……….nä, jag lovar skona er.

Sköt om er där ute.
Använd reflex och sunt förnuft så ses vi nästa helg.
Då kommer ISAK Bandy.
Det blir bra.

// Sargis

Tisdagskväll.
Sexton grader under noll.
Det drar lite undan nordost.
En man med en anteckningsbok och ett bandylag, där de flesta slitit ont på sina arbetsplatser under dagen, stuvar in sig i tre minibussar och beger sig på resa.
Jobbar full dag, sätter  sig i minibuss i två timmar på väg bortåt, spelar match, äter på ett sunkigt hamburgerhak, sitter i samma minibuss i två timmar på väg hemåt, packar upp sina saker i omklädningsrummet hemma på Fomab Arena, kör hem till skön säng, ligger vaken en stund, väckarklockan ringer på tok för tidigt.
Att vara bandyspelare är ingen guldkantad tillvaro.
Att vara bandyspelare är passion.
Passion för den underbara sporten bandy.
Då spelar en kort nattsömn ingen större roll.

Denna tisdagskväll i mitten av november var en tisdag då Kalix Bandy åkte ut i Europa.
När vi passerade rondellen på E4 strax bortom ett stort blått möbelvaruhus längst ut i östra delen av vårt land rullar vi in i framtiden.
Lämnar dåtiden bakom oss och kan för ett tag se hur tiden såg ut förr.
För en timme sedan.
Efter tretton finska mil med platt asfalt, fartkameror och en halv miljon långtradare senare rullar de tre minibussarna in under en stor läktare vid en av många arenor och hallar av skilda slag vid det stora idrottsområdet i Uleåborg.
Det är dags för returmöte mellan OLS och Kalix Bandy.
På en öde arena.
En stor, mycket stor, läktare där jag och ett tiotal finska bandyvänner, en hund och några duvor tar plats.
Undrar om duvorna är de som härjar hemma på vår arena i Kalix?
Att de tjuvåkt med oss.
Det går inte utröna på språket då tongångarna är desamma på all världens duvor.

Det är inte heller igång nån matchklocka och speakern har tagit ledigt för kvällen.
Det finns bara en klocka som visar finsk tid och en resultattavla som visar 7-13.
Lite bakgård.
Vilket har en charm.
Allt behöver inte vara så förbaskat perfekt.

Halvlek ett.
På det finska klockslaget 20:00 blåser huvuddomaren i sin pipa och matchen rullar igång med ett avslag av #21 i OLS Akseli Niskala.
Kalix inleder piggt och får två hörnor i inledningen.
Den andra blir det på mål på.
Åtminstone på returen från muren.
0-1 #7 Anton Khrapenkov.
Då hade ca fyra  minuter spelats.

Runt tio minuter gångna då hemmalagets målvakt får visa att han tagit del av finska traditionen med målvaktsutkast.
Vi drar oss till minnes namn som Kari Perkaus, Pasi Hiekkanen och mästaren Timo Oksanen.
Målmän med mäktiga utkast.
OLS målvakt i afton heter Henri Mattila.
Efter ett rött avslut utanför plockar han snabbt en ny boll ur korgen och drar till med ett långt och välriktat utkast till en vindsnabb lagkamrat som helt fri med Oskar Sundqvist i kalixburen enkelt och behärskat rullar in kvitteringen.
Alltid snyggt att se.
Även om det nu var åt fel håll.
1-1.
Vem som gjorde målet hann jag aldrig anteckna.

Och medan jag står där och krafsar ned en anteckning om det målet faller nästa.
Klang och jubel från de tio uleåborgarna på läktaren.
Kanske även ett kurr i dur från duvorna, vad vet jag.
2-1.
Målskytt #9  Eemi Dolk.
Låt oss kalla minuten för elva.

Kvarten avklarad.
Jag ser ett betydligt piggare OLS än i lördags då de gästade Kalix.
Kanske var de tagna av jetlag då för nu ser de vassare ut.
De för matchen en smula.
Kalix kommer dock inte upp till någon högre nivå.
Hafsigt, slarvigt och obefintligt passningsspel.
Passningar går för långt fram, för långt bak, över, under men aldrig rätt.
Anfallen sker oftast med enmansattacker som lätt fångas in av den gula väggen.

Den orangeklädde målvakten med det fina utkastet räddar ett skott från avstånd av ”Böna” Johansson.
Den hade han nog räddat med förbundna ögon och bakbundna händer.

Casper Henriksson skjuter högt över i hyfsat läge.

Domaren får friska upp kunskaperna från sin skolgångs engelskalektioner då han tar till skarpa ord till de två spelarna som kom lite på kant med varandra.

Och så, helt plötsligt.
2-2 på tavla….nä, just det…7-13 på tavlan.
Men 2-2 i matchen.
Från nära håll vispar han in kvitteringen.
#19 Anton Hellman.

Halvtimmen avklarad.
Spelet jämnare nu.
Men fortfarande mycket prägel av försäsong.

Jag funderar istället på vad man ägnar sig åt i hallen bakom buren där OLS målis står just nu.
Där en bit bakom fångnätet ligger ”Oulon Baari Arena”
Baari.
Kan det vara tävling i ölhävning tro?

Vår målvakt Sundqvist, som inte har någon Baari Arena bakom sig bara en motorväg hundratalet meter bort, får visa att han är igång för vintern.
En snabb parad på ett lågt skott.

Kalix bommar hörna fyra och fem.

Fyrtioett.
Domaren behöver nu inte briljera med engelska glosor.
Han visar med pondus och tydlighet att han tilldömer de tillresta gästerna ett straffslag sedan Anton K. fått några rejäla hugg över armarna på sin väg igenom.
I lördags missade Kalix en straff.
Och nu……
Signal.
……har man missat två.

Men han tar snabb revansch.
Straffmissaren Jonathan Wikström.
Två minuter senare lägger han in bollen i nät och Kalix återtar förarsätet.
2-3.

Sen blir det paus.
Tyvärr utan kahvia eller makkara.
Det går bra det med.
Men nog hade det suttit bra.
Ett kungarike för en kaffe.


<sup>Har duvorna från Kalix förföljt oss?


Den stora läktaren</sup>
No niin.
Dags för andra halvlek.
Fem yngre ungdomar, tre killar och två tjejer, kommer över på min halva av den stora läktaren.
Vad ska nu ske?
Är de ute efter mig?
De pratar sinsemellan på ett språk jag inte förstår.
Blir det upplopp liknande knallkorkarna som härjade under sparkabolltävlingen i Malmö i helgen?
Luften darrar av den hotfulla stämningen.
En av dem tar fram sin ryggsäck och plockar fram en………en termos och en ljuvlig kaffedoft sveper in i min rödfrusna näsa.
Jag suckar av avundsjuka.

Nu ska matchen avgöras.
Slaget om norra Europa.
Får Kalix igång sitt spel så ska det kunna gå vägen.
Slutet av den första rundan tyder på det då de röda tog över lite av kommandot.

Kalix #25 Mattias Snäll gör avslag.
Den kalla vinden biter.
Kaffedoften från termosen är påtaglig.

Åtta minuter senare kommer detta dubbelmötes första utvisning.
Ingen i lördags men nu kommer den.
Gul tröja #15 Ilkka Nousiainen är syndaren som får åka och sätta sig på en av de stolar som står uppställda framför sekretariatet.
Ingen vindskyddande bur där inte, det ser kallt ut.
Men ett straff är ett straff.
Du skola lida för dina tilltag.

Nu kommer en jobbig sekvens för de rödklädda.
Runt timmen spelade.
Tre utvisningar på kort tid.
Två försvarsspelare och en mittfältare på svinkalla stolen.
Håll ut! vill jag ropa.

Uppgiften blir för tung.
Kvitteringen 3-3 kommer inte förvånande.
Det blir för glest i leden och #13 Matti Immonen kan raka in bollen till de kaffedrickande ungdomarnas glädje.
Själv muttrar jag lite försiktigt, jag vill ju inte ställa till med kravaller.

Och bara någon enstaka minut senare.
Kanske intel ika försiktigt muttrande från min sida nu.
I samma ögonblick näste utvisade röd kliver in på isen.
4-3 #85 Saku Hartikainen.

Två mål i baken blev facit på de tre olyckliga utvisningarna.
Tre korrekt dömda men onödiga utvisningar som kommer till då de röda inte riktigt är med i svängarna då de gula går till attack.
En av utvisningarna kom till då den röde försvararen inte fick stopp på den gule virvelvinden #45 Aati Tiusanen.
Snabb som ett virus virvlar han omkring på isen, liten och kvick.
Kanske lite för mycket med blicken på bollen men han är en oslipad diamant.
Intressant kille.

Jag väcks ur min fundering om denne #45 då domaren återigen blåser skarpt och visar tecken för straff till Kalix.
Tredje på två matcher.
Tredje gången gillt då?
Denna gång en lite bättre straff och målvakten får göra en fin räddning men faktum kvarstår.
Tredje skytten.
Tredje missen.
Det håller inte.
Att Johan Sundquist är hämmad av sin skada och inte kan/vill skjuta är givetvis ett avbräck.
Men….
Tre straffar, tre skyttar, tre bom.
Mnjaäää..
Nåja, det är till helgen allvaret börjar men det finns en oro inom mig där.

Sista kvarten inleds med att en helikopter lättar från det stora sjukhuset bortom långsidan mittemot.

OLS försvarar sin planhalva med bravur.
Släpper inte igenom de kvitteringsjagande svenskarna.

På Kalix åttonde hörna är det istället nära finsk framgång.
En gulklädd bryter hörnan och ger sig av i sann Jukka Ohtonen-anda över banan.
Kommer till avslut men Sundqvist i buren är med på noterna.
Och ja, Jukka har spelat i detta OLS.
ToPV-fostrad som han är.

Spillrorna av spel har nu blåst bort mot motorvägen E8.
Över ängen och ut på vägen där en av de många långtradarna tar upp den i sin last och drar vidare i den sena kvällen.

Kalix skapar några små hot.
Inga som sätter kaffet i halsen på ungdomarna på läktaren.

Fram till minuten nittioett.
Då skjuter Janne Rintala, via en motståndares klubba som gör målvakten chanslös, in kvitteringen till 4-4.
4-4, detta så vanliga oavgjorda resultat då Kalix spelar.

Sen är det slut.
Ungdomarna traskar hemåt mot väntande sängar någonstans i stan.
Vi från Kalix hoppar in samma tre minibussar och beger oss hemåt.
Från norra Österbotten till östra Norrbotten.
Tillbaka en timme i tiden.

När vi passerar orten Ii funderar jag på vad idrottsföreningen där heter.
Ii IF?
Ii IS?
IFK Ii?
Vem vill inte bo i Ii?

Natten är sen när vi anländer vid Fomab Arena.
Snart ringer väckarklockan för de som ska iväg på ännu en arbetsdag.
Det ska inte jag.

På söndag börjar serien.
Då kommer Unik Bandy på besök.
Och det, det SKA du inte missa.

// Sargis

Det är förbjudet med ishockey på bandybanan i Uleåborg.

Och här tävlas det i…?

Ibland är november vacker.
Ibland är november vacker så det tåras.
Denna lördag var en sån dag.
Tio grader under nollan, vindstilla och den sol som hållit sig undan sen urminnes tider hade vaknat till liv och sköljde över det snöfyllda norrbottniska kustlandet.
Det skapades magi.

Och allt det vackra förstärktes till en svårslagen gräns då jag klev in på Fomab Arena och såg isen ligga nyspolad och blank.
Läktaren som badade i solskenet och granarnas grenar var täckta av snö.
Ibland är november vacker så det tåras.

I denna magiska värld ska Kalix Bandy och OLS Uleåborg vässa formen inför kommande allvar i en träningsmatch.
Slipa till det som övats i en försäsong lika lång som vägen hem efter en tung förlust.
Oändlig.
Vi kan tänka på att den senaste matchen våra herrar spelade var den 25:e februari.
Tvåhundrafemtionio dagar ha rullat iväg sedan dess.
Tvåhundra och femtionio.
Det är många dagar det.

Matchen går igång
Men nu är det äntligen dags att rulla igång vintern.
Klockan visar 12:30.
I Uleåborg där folket sitter spända i förväntan visar samma klocka 13:30.
Domaren för dagen heter Sebastian Nordgren-Lehto.
I samma stund som ett flygplan från tomtens land i Rovaniemi på väg mot Stockholm passerar över oss sätter han sin visselpipa i munnen och tutar igång matchen.

Första sju-åtta minuterna passerar obemärkt.
Ingenting som kommer visas upp i syfte att göra reklam för vår sport.
Men det är klart, även en bandymatch har alltid sina fördelar.
Alltid.
Som när vår mittback hälsar en gulklädd motståndare ”Hyvää huomenta” med en riktig bröstvärmare.
Tvärstopp.
Vad den, på isen sprattlande, finske spelaren gormade lämpar sig inte i tryck.
Lämpar sig inte någonstans.

I minut tio kommer första målet på vår arena säsongen 23/24.
Och det är vår unge Vidar Fredriksson som vispar in en målvaktsretur efter Hugo Olssons skott.
1-0.

Kalix får matchens första hörna.
Vi har sett bättre.
Betydligt bättre.

Kvarten spelade.
Kalix har övertaget.
OLS har dock ett försvarsspel lika tätt som ångan i en finsk bastu.
Du ser inget.
Hör inget.
”You can check out anytime you like, but you can never leave….”

De röda äger boll.
Fattas bara annat då det är på vår hemmaplan.
Men skapar inga hot av allvarlig sort framför målmannen i en tröja i sann Bollnäs-anda.
Orange med blått axelparti.
Han heter Jere Penttilä.
Kalix målman är för dagen Joel Snäll.
Orangeklädde Penttilä kommer få visa att han är en målvakt av rang medan svartklädde Snäll inte behöver anstränga sig till sitt yttersta för att freda sin bur.
En mycket lugn dag för vår högklassige målman.

Inom loppet av två minuter får den orange göra två fina parader.
”Jonte” Wikström försöker på ett hörnskott och Anton Khrapenkov avslutar efter en fin uppåkning längs läktarsidan innan han går in mot mitten och skjuter.

Trettiotredje.
Johan Sundquist.
Känns namnet igen?
Vår evigt trogne lagkapten.
Varit Kalix trogen i alla år sedan skridskoskolan trots anbud från varenda klubb runt om i världen.
Opererade handen i somras och var lite tveksam om han skulle vara redo till säsongstarten.
Det var han.
Och nu gör han 2-0.

Två minuter senare.
Över Uleåborg hörs ett jubel.
2-1.
Ett av få, väldigt få, avslut resulterar.
Eller rättare sagt, tre avslut i ett.
Först ett bra skott av, den från Broberg, IFK Vänersborg och AIK, bekante Ilari Moisala som Joel Snäll räddar ut till en vänsterhörna.
Han räddar även hörnskottet men på returen är han chanslös.
Målskytten heter Veeti Petsinki.

Minuten fyrtio.
Han skulle bli eftermiddagens store målkung.
Det visste han inte nu när han står beredd att veva till på en perfekt lagd hörna från solskenet i hörnet ut mot Järnvägsgatan.
Där står, i solskyddsfaktor med hög siffra, Niklas Sundqvist beredd att på signal fösa in bollen mot skjutklara kumpaner.
Signalen ljuder genom solens strålar.
Det blir Janne Rintala som skjuter….eller vad han nu gör.
Nån sorts slagskott eller dragskott eller fösning eller nåt liknande.
Det spelar nu ingen roll för bollen rullar försmädligt in bakom en förvånad gul mur.
3-1.
Minuten efteråt skjuter samme Rintala betydligt hårdare.
En riktig projektil upp mot målvaktens högra kryss.
Med en räddning i god Buster-klass får han en stor handske på bollen och räddar ut till en ofarlig hörna.
Kan mycket väl ha varit matchens bästa sekvens.
Tungt skott.
Fin räddning.

Sen blir det paus.
Expertisen i fikarummet konstaterar att vi sett fyrtiofem minuter träningsmatch.
Kalix har nittiotvå procent av bollinnehavet men kommer inte genom det bastuångtäta gula försvaret.
Lite hafsigt passningsspel och ett tempo som har potential att ökas.
Men det är ju för bövelen första matchen sedan februari så nog kan vi utan tvekan acceptera detta.
Och trivs, det gör vi ändå.

^{Uppvärmning inför match på vacker scen.}

Andra halvlek.
Två minuter gammal.
Christer vid mikrofonen basunerar med myndig stämma ut att Kalix får sin sjunde hörna.
Från vänster skriver jag i min lilla svarta.
Skottvillige Rintala.
4-1.

En svag vind börjar anas.
Biter lite tag om näsa och kind.
Men träden bakom läktaren står pall och släpper inte ned sin snö.
Scenen är lika vacker.

Timmen spelade.
Minnen från förr då Kalix hörna nummer åtta skjuts i bollkorgen.
Dagens bollkorgar är ju inga korgar utan nån sorts behållare i plåt så den hänger kvar utan att tömmas på bollar.

Hemmalagets ledning begär ”Time out”.
Nya direktiv målas upp.

Spelets kvalitet sjunker i takt med den nedåtgående solen.
Matchbilden är densamma sedan minuten var ett.
Kalix får några hörnor.
Några skjuts på mål.
Några skjuts inte på mål.

Kul att se de lite nyare namnen i röda tröjor.
De som ifjol kom med trunk och spelglädje till vår förening då Karlsborg lade ner sin bandy.
De tar för sig riktigt bra i sin lite nyare omgivning och vill visa oss att de minsann kan den ljuva konsten bandysport.
Mycket kul.

Sjuttiotre.
Hatten av.
Dagens bäste spelare.
Dagens målskytt.
Dagens Mr HatTrick.
Janne Rintala.
Sänker sin faders moderklubb med sina tre mål.
Faders moderklubb?
Fadersklubb?
Hursomhelst.
5-1.

Tre minuter in i sista kvarten.
Vidar Fredriksson dras ner och straffslag utdöms.
Vem ska skjuta verkar alla undra.
Johan?
Hete Janne?
Kanske ”Böna”?
Det blir Hugo Olsson.
Skottet går strax utanför den orangekläddes högra stolpe.

Strax efter skjuter ”Böna” ett hörnskott i just den stolpen.

Sen händer inget mer.

Matchen är slut.
Publikmassorna lämnar och drar sig i lämmeltåg ned mot fontänen vid busstation för att fira segern.
I de tusen sjöarnas land är det dystrare miner.
Men på tisdag är det chans till revansch för Oulon LuistinSeura.
Då på hemmaplan i Uleåborg.

^{De bägge lagen visar upp sig efter matchen
Foto: Tiina Vesala}

Och senare på kvällen följde vi Bandygrytan (tack och lov för denna gryta) då våra damer vann sin premiärmatch i Allsvenskan borta mot Bollnäs.
4-1 blev 4-2, blev 4-3 och det knöt sig i nervtrådarna.
Men de stolta damerna gör 5-3 och bärgar hem två poäng.
Klara Stridsman gör fyra mål och Linn Dahlén ett.
Badet i fontänen blir allt mer välbesökt.
 
Nu är vi igång.
Som vi har väntat.
Vi som älskar bandy.

// Sargis

Vi har vetat att dagen en gång skulle komma.
Men att den redan skulle dyka upp var vi väl inte riktigt förberedda på.
Dagen då Bandyallsvenskan skulle gå i mål.
Etthundra tjugoen dagar tidigare drog allt igång med en lite smygstart av TB Västerås och Falu BS.
Den matchen slutade 3-1 till västmanlänningarna.
Och två dagar senare drog det igång på allvar.
För att gå i mål idag.
Full omgång.
Matcher som gällde kval i bägge riktningar.
Och matcher som kanske inte gällde annat en heder och ära.
Som den vi såg  på Fomab Arena i Kalix.
I det allra ljuvligaste senvintervädret.
Fem, sex, kanske sju grader under noll.
Solen som hällt sina strålar över oss under dagen drar sig undan och kvällshimlen blir mörk.
När förhållanden är som allra bäst då är allting över.
Känns lite snopet varje år.

I dessa allra ljuveligaste förhållanden skulle Kalix och Ljusdal försöka ta med de bägge poängen som låg i potten för att spara i säkert förvar.

Säga vad man vill om tuppen i Ljusdal men han är på alerten.
När hela Sverige sov som sötast tog tuppen ett rejält andetag och kuckelikuade ut över bygden.
– Dags för bandylaget att kliva upp och bege sig mot norr.
Och klockradion vid sängen visade 02:30.
Det är ett hårt liv att vara bandyspelare.
Och tupp.

Skulle senare visa sig att tuppskrället i Kalix försovit sig rejält.

Klockan närmade sig avslagstid.
Domaren för dagen heter Andreas Broberg.
Ett tag sedan vi såg honom på våra breddgrader och idag kom han och hans kompanjoner lite sent då flyget från söderut inte hade passat den tid det skulle passa.
Men de hann i tid och de hann även få sig en bit mat uppe hos matchvärdarna.
Bra det.
En hungrig domare vill man ju inte ha.

Så när klockorna i vårt land slog 17:00 var de mätta och belåtna.
Och huvuddomare Broberg gjorde som sju kollegor till honom gjorde ute på de allsvenska arenorna.
Blåste igång säsongens sista omgång av Bandyallsvenskan.
Etthundra tjugoen dagar gammal.

Matchen rullar igång.
På läktaren står det fem glada hälsingar som med gröngul fana och höga stämmor manar på sitt lag.
Dessutom hade jag nöjet att träffa en supporter till IF Boltic.
Han var på besök hos släkt och vänner i Boden och passade då på att, med blågul Boltic-mössa och halsduk, göra ett besök på vår arena.
Bandyn förenar.

De första tio minuterna är lite småtrevliga.
Hög fart och fläkt och inga tecken på avslaget sista-matchen-tempo.

Kalix får matchens första hörna.
Från höger.
Från hörnet där gästernas buss står parkerad.
Johan skjuter.
I muren.
Där en gulklädd herre tar bollen och sätter iväg som om vargen var lös.
Med sig i flykten har han #19 Elias Schröder.
Som tar sig in i straffområdet där han får ett slag över klubban.
Den proppmätte domaren tvekar inte en sekund.
Straff.

Fram till punkten glider #17 Mattias Brolin Munther.
LBK:s sjätte straff denna säsong.
Tre har gått i mål tidigare.
Pfuiii.
Nu har fyra resulterat.
0-1.

En och en halv minut senare.
0-2.
Edvin Nilsson skjuter.
Vår målman Oskar Sundqvist räddar.
Men på returen står alla röda och tittar ut över nejden och glömmer hjälpa en övergiven Oskar.
De är inte alls med på noterna, mycket möjligt att de glömt hela nothäftet hemma.
Straffskytten Brolin Munther är desto mer på hugget och vispar in utökad ledning för de gulklädda.

En stund senare får den gule #8 en åthutning av domaren.
Det hände väl aldrig en tidigare #8, eller?
Kan jag inte tro……

Fortfarande en lite småtrevlig historia.
Anar dock att de gulas anfall känns lite vassare.

Så får hemmalaget sin tredje hörna.
Från vänster denna gång.
Och nu blir det klang och jubel.
Artur ”Klabbarparen” Rolén sjung en gång ”Kors i Kristinehamn”.
Det är vi många som stämmer upp i nu.
Kors i Kristinehamn vilken träff han får.
#45 Jimmy Berglund.
1-2.
Nu känns det lite bättre.

Klockan visade tjugotre minuter då vi sjöng gammal schlager.
Nu visar den tjugosex.
Sången tystnar.
1-3.
#15 Jonas Söder tar sig igenom ett sömnigt rött försvar och virkar in bollen bakom Oskar.
Ett snyggt mål men alldeles för enkelt.
Där ska han stoppas i ett tidigt läge.

Och nu visar den tjugoåtta.
Vem ska göra 1-4 om inte en spelare med 1-4 på ryggen.
#14, målkungen, Jonas Pettersson.
På en hörna från höger dundrar han in sitt fyrtiofjärde mål för vintern.
Det skulle bli ett till senare.

1-4.
Sade jag ljuveliga förhållanden?
Det är ju bara mörkt och kallt och jämmer och elände.

LBK må ha väckts av tuppen i morse men det ser man inte ute på isen.
Där tycker jag nu det verkar som att tuppen i Kalix inte skött sitt idag.
Däremot släppt ut lite höns i försvarsarbetet.
Det ser sömnigt ut.
Inte mycket som stämmer.

Och givetvis gör gästerna 1-5 i minut trettiotvå och 1-6 i minut trettioåtta.
Femman av #4 Alfred Nordlund.
Sexan av den där kungen i målskyttarnas rike, #14 Jonas Pettersson.
Det målet föregicks av en passning i djupled med millimeterprecision av #7 Erik Swartswe som satte bollen på bladet hos framstormande Pettersson.
Snyggt.
Men ofantligt dumt.
Och hans mål fyrtiofem, vilket han vinner den allsvenska målskytteligan med.
Grattis till det!

Domaren ropar vid ett tillfälle ”gul boll!”
Han borde väl veta bättre än att bandybollar har aldrig varit gula.

Och när det alldeles strax är rast slår Janne Rintala iväg en lång passning bort mot #45 Jimmy Berglund.
Siste gule man ramlar lite olyckligt och Jimmy blir helt fri med målman Axel Nilzon.
2-6.

Paus.
En lite konstig första halvlek är över, förbi och förpassad till historien.
Spelmässig ganska jämn kan jag tycka.
Men i takt med de lite enkla målen får LBK en behaglig andra del av halvleken.
Behöver inte stressa i anfallsspelet.
Bara ligga tätt i försvaret och invänta de rödas försök.
Vilka inte känns brännheta.
Jag hör dock en röd ropa till sina kumpaner ,när de försvinner in i tunneln upp till omklädningsrummet, att det är fyrtiofem kvar och att vi ska inte ge upp.
Det ger mig lite hopp.

Halvlek två.
Kaffekoppen är tom.
Bullan uppäten.
Blocket och pennan uppe ur fickan.
Jag ger klartecken till domaren.
Kör igång!
Sista fyrtiofem.
Plus tillägg.

Kalix har bytt målvakt.
Ut med Oskar Sundqvist.
In med Joel Snäll.
Sista matchen.
Varsin halvlek.
Vi har genom alla tider haft femstjärniga burväktare i vårt lag.
Så även nu.
Två mycket bra målvakter och två mycket bra grabbar.

Jag undrar om tuppen hittat till de rödas rum.
Röda rummet.

Första fem av andra halvlek ger lagen varsin hörna.
Bägge går bom.
Kalix hörna skjuts iväg högt över reklamplanket och ut i evigheten.

Så dimper det ner godis.
Bandygodis.
Taget ur SF:s journalfilm om hur man gör mål i bandy.
3-6.
Khrapenkov till Sundquist till Khrapenkov och bollen i nät.
Snyggt, snabbt och förbaskat vackert.
Jag hoppas att ledningen i LBK hittar de bortlurade försvarsspelarna senare under kvällen då middagen ska ätas på Hotell Valhall.

Nu har de röda vittring.
Betydligt mer tryck i skenorna nu.
Ser mycket bättre ut.
Tänk om tuppen väckt dem tidigare och även jagat bort hönsen.

Timmen spelade.
Det är jämnt.
Det är även lite smågrinigt.
Som sagt, ingen sista-matchen-lunk här inte.

Två röda utvisningar inom kort tid tar ner anfallsstyrkan lite.

Kalix är nära på en högerhörna.
Kalabaliken i Bender ter sig som rena syföreningsmötet i jämförelse.
Alla spelare på liten yta.
Alla viftar.
Bollen på mållinjen.
Innan den rensas iväg genom kvällen.

En gul missar i fritt läge.
Med armarna över huvudet krockar han med domaren.
Ser lite dråpligt ut.

De tillresta i gult och grönt på läktaren manar på sina favoriter.

Johan Sundquist tar sig nästan igenom….och blir fälld.
Straff.
Minuten är sextionio.
Straffskytt är bastukaminhete Jimmy Berglund.
Två mål hittills i afton.
Pfuiiii.
Det blev ingen bra straff.
Keeper Axel Nilzon räddar utan större besvär då han får skottet mitt på sig.

Strax efteråt ännu ett rött hörnskott som dansar på mållinjen.
Står målburen för långt bak månne?

Sista kvarten för säsongen inleds.
Kalix #99 Niklas Sundqvist tar sig på sedvanligt manér igenom och skjuter.
Målvakt Nilzon, som var mycket bra idag, räddar.
LBK bygger upp ett motanfall.
De har inte haft många avslut i andra halvlek.
Kanske var detta deras första ordentliga.
Och givetvis blir det mål.
3-7.
Målskytt #97 Rasmus Gustafsson.

Kort efteråt får vi ta del av lite mer godis.
Kalix #7 Anton Khrapenkov, som jag tyckte var bra på hugget idag, vickar sig igenom på typiskt Khrapenkovskt sätt.
4-7.

Nu demonteras alla bromsar.
Full fart framåt.
Tre mål, tio minuter.
Det kan gå.
Det SKA gå.

Hur det än går så tycker jag de röda har återupprättat ära och heder.
Efter den sömniga första halvleken har man repat mod och ger det verkligen en chans.
Ett bra avslut trots allt.

Minut åttioåtta.
5-7.
Johan Sundquist.
Jimmy gjorde säsongens första mål på hemmaplan då Falun skickades hem med stora 10-0 i baken.
Nu gör Johan säsongens sista hemmamål.
Det gjorde han även förra säsongen.

Matchen sista mål gör dock en annan #17.
Hatten av för hattrick.
Mattias Brolin Munther.
5-8.

Det sista som händer är en ett-skott-hörna som Kalixspelarna inte ids skjuta på, bara peta till bollen.

Och då var säsongen slut.
Och åtta månader till nästa.

Resultat
¤ Dagens resultat innebär att Kalix trillar ner ett pinnhål till plats elva och gästerna från Hälsingland tar sig förbi IF Boltic och blir sjua.

¤ Stackars TB Västerås var i kval till Elitserien fram till matchminut nittiotre då Falu BS kvitterade och kvalplatsen gick istället till IFK Kungälv.

¤ IFK Rättvik vinner och tar plats i nästa års Elitserie.
Åby/Tjureda och IFK Kungälv kvalar, tillsammans med Frillesås och Gripen/Trollhättan, om två platser i Elitserien.

¤ Borlänge och Falun tar de poäng de behöver och Lidköping AIK blir det lag som, tillsammans med Surte, får kvala om behållen plats i världens vackraste serie.
Bandyallsvenskan.

¤ Kalix Bandys två övriga lag var i Hälsingland idag.
Skicka hälsingar till oss så sickar vi kalixare till Hälsingland.
Damerna föll mot Bollnäs, 4-7.
Lag U föll mot Ljusd…..föll mot Järvsö, 4-5.
Nya tag imorgon för de två lagen.

Till sist.
Stort GRATTIS till vinnaren i föreningens ”Exklusiva lotteri”.
Väl värd.

// Sargis.

Vi har vår i luften.
Var har ni er?

Vi är i första halvan av februari.
Mitt i den period då vi kan sitta fullt påbyltade inomhus och skälla ut den stackars termometern som träget står på tjugofem grader under noll.
Eller mer.
Vinter när vinter är som jävligast.
Men denna vinter är inte vintern så.
Denna vinter är bra.

Idag strålande sol och fyra, fem grader under den där nollan.
Kanske en lite kylig vind från avstånd men inget som fick mitt sinne ur balans.
Åsså var det ju matchdag.
För alla våra tre representationslag.
U, dam och herr.

Lag U faller mot GT76 med 3-2.
Stockholmarna gör 1-0 i mitten av första, det stod sig halvleken ut.
I början av andra kvitterar Kalix men fem minuter senare återtar GT ledningen.
Kalix kvitterar åter men matchens sista mål faller i sjuttiosjunde och det är tyvärr stockholmskt.

Lag dam faller mot Östersund med 5-1.
Mardrömsstart med underläge 2-0 efter tre minuter och 5-0 till jämtskorna i paus men Kalix repade mod och vann andra med 1-0.

Och vid den klassiska (nåja) bandytiden 17.30 var det så dags så för herrlaget.
På andra planhalvan ett elitseriekvaljagande Tillberga Västerås.
Brukar bli jämna matcher mellan de bägge.

Innan match satt vi en diger samling bandyfolk uppe i klubbrummet och njöt i fulla drag av en köttsoppa man kan begå brott för.
Himmelsk soppa och trevligt sällskap.
Passar på att tacka SA-Englund Bygg för inbjudan till denna träff.
TACK!
Där fick vi också ta del av de bägge lagens tränares funderingar inför matchen som väntade.
På en fråga vilka som var värda ett extra öga av de svarta svarade tränaren att #9 och #83 är vassa för tillfället.
Jo tack, det blev varse om direkt minsann.

När de bägge tränarna lommat iväg och vi gäster torkat munnen efter soppan var det så dags för avslag.
Och innan avslag hölls en tyst minut.

En tyst minut för vår förre materialförvaltare Anders Sundquist.
En tyst minut av minnen av en härlig person.
En glad herre med mången glimt i ögat.
Han var materialare under våra tidiga år i den högsta serien och har efter det alltid varit en trogen vän av Kalix Bandy.
Alltid stått där på matcherna och bjudit oss andra på månget gott skratt.
Även på hans arbetsplats, Kalix Bygg & Plåt, där han jobbade fram till pensioneringen för några år sedan bjöd han alltid på nån härlig historia då man var dit för att handla något.
Han sade alltid med glimten i ögat att ”Kunden har alltid fel”.
Världen blir en aning tråkigare nu.
Vila i frid Anders.

Lite svårt att samla ihop tankarna till den match som nu skulle rulla igång.
Men eftersom jag är säker på att han säkert ville det så fick det bli så.

Dags för avslag.
Och till min glädje ser jag att nyblivne trebarnspappan Simon Viklund är tillbaka.
Och även att Casper Henriksson och Jonathan Wikström från U-laget fått chansen.
Riktigt kul.
Efteråt kan jag konstatera att de bägge får ett bra betyg av mig.
Kul att se.

Halvlek ett.
Signal.
Vi är igång.
Det går trettiofem sekunder.
Signal.
Svarta armar högt emot skyn.
Drömstart för västmanlänningarna.
Och som tränaren sade.
#9 och #83
#83 Emil Juhlén slår ett hårt inspel från vänster.
Bollen i midjehöjd.
Där står en omarkerad #9 Edvin Porswald och styr in bollen på volley.
0-1.

Nåja, mycket speltid kvar.
Vi hinner precis ta oss in i den femte minuten.
Vi tar oss in i den med fart.
Niklas Sundqvist skjuter fart längs sin högerkant.
Tar sig långt.
Tar sig ännu längre.
Fram till kortlinjen.
Tar sig förbi uppvaktande motståndare och lägger in bollen till tillbakakommande Simon Viklund.
Som inte kan missa.
1-1.
Den uppåkningen av ”Sunken” var i klass med köttsoppan vi just svalt.
Världsklass.

En kunnig jury tog senare ut Niklas till bäste i rött.
Målman Benjamin Pizzoni-Elfving blev bäste i svart trots att han hade gult.

Det rullar undan två minuter.
Kalix får sin, och matchens, första hörna.
Från vänster.
Från hörnet ut mot Järnvägsgatan där jag just sett bilder från hösten -93 då vår arena invigdes.
Då fanns där inga träd där bakom slänten.
Inte ens ett litet.
Nu är där helt igenvuxet av björk och sly.
Trettio år av växande.
Hörnan slås av pristagare Sundqvist.
Skottet skjuts av kaparen vid kanonerna #45 Jimmy Berglund.
Skoningslös slägga.
Mellan mur och målis.
2-1.

Två minuter senare får Kalix en hörna till.
Den tar vi och glömmer genast.

Kvarten avverkad.
En mycket bra, välspelad och fartfylld match.
Kalix är millimeter från framgång då Anton Khrapenkov lite osjälviskt passar i fritt läge.

Våra bägge ytterhalvor Sundqvist och Khrapenkov är mycket aktiva.
Ligger bakom mycket i Kalix offensiv.
Skär svidande sår i det västmanländska försvaret.
Skapar hot.
Men burväktare Pizzoni-Elfving är int´ så dålig.
Vilket är ett mycket högt betyg i vår kommun.

Simon testar den inte så dålige.
Blixtsnabb parad lågt till höger.

En minut med pristagare Sundqvist åter i fokus.
Först mot målet ner mot den plats där Furulogen en gång stod.
Skottet träffar stolpen.
Ett unisont nnneeiijjjj! hörs eka över nejden.
I nästa minut gör han en avgörande brytning i ett öppet läge då alla var säker på mål för gästerna.
Hans klubba var nära tre meter lång där.

Kaparen vid kanonerna Berglund kliver av med smärtor i ryggen.
Det ser inte alls bra ut.
Han grimaserar illa då han lämnar avbytarhytten för att ta sig till omklädningsrummet för behandling.

Vi håller andan då vår kapten Johan Sundquist ligger framför TB-målet efter lite kalabalik efter en hörna.
Såg inte vad som hände men Johan var upprörd efteråt och menade på att han fått en klubba i trynet.

Kanske lite mer bollinnehav för Tillis nu.
Skapar inget allvarligt så vår målvakt Joel Snäll kan ta kaffe och bulle där han står.
Jag gillar det jag ser.
Hittills kanske det är den bästa halvleken jag sett i vinter.
Börjar också bli lite grinigare nu.
Mycket ropande från heltända spelare.
Kanske också från en man med penna och block.

Anton Khrapenkov ska vi hålla ett öga på, sade TB-tränaren i sitt lilla anförande.
Nu höll inte hans spelare nåt öga på honom.
Förutom målmannen.
En uppåkning i klassisk stil från vår #7 ger honom fint läge, men mannen i gult är med och gör ännu en fin räddning.
Jag kan nog påstå att han räddade sitt lag under första rundan.
Många svåra och många enkla räddningar från hans sida.

På övertid.
Tillis får sin tredje hörna.
Från vänster.
Nedanför entrén.
– Vi är inte så bra på hörnor, erkände tränaren.
Jaha.
2-2.
På hörna.
#25 Rasmus Fridolfsson.
En spelare jag gillar.
Men inte just nu.

Ett skott visar domaren då Simon ska göra avslag.
Simon skjuter ett skott.
Det skottet hade du räddat.

Och då var det paus.
Efter en mycket bra halvlek.
Tät och intensiv.
Välspelad i bra tempo.
Och våra rödklädda har ett litet övertag.
Hade inte den där målvakten varit så hade vi haft något fler mål.

I pausen rättades frågesporten jag knåpat ihop.
Grattis ni som vann.

Sen drack vi kaffe och sen gick vi ut.

Halvlek två.
2-2.
Hur ska detta sluta?
Jag tror på vinst jag.

Ser till min glädje att Jimmy är tillbaka.
Sju minuter senare kliver han av igen.
Får ledas in i omklädningsrummet.
Så inåt /%&¤&/# tråkigt att se.

Och han i gult fortsätter vara lite för bra.
En räddning hämtad ur en gammal Buster.
Raklång ligger han i luften med vänsterhanden utsträckt mot det kryss där vi alla tror att skottet skall landa i.
Riktigt vass räddning.
Hörnan blir inte lika vass.

Femtiotvå.
Svarta armar mot den svarta himlen.
2-3.
Den där #25 kommer in lite från vänster, rundar Joel och rullar enkelt in bollen.
Rasmus Fridolfsson alltså.

Där står jag och krafsar ned bokstäver om det målet då Simon Viklund kvitterar.
3-3.
Ett mål jag inte såg.
Kan vi få en sån där storbildsskärm som håkkin har?

Lite mer avvaktande spel nu.
Inte lika hög intensitet.
Men fortfarande en mycket bra tillställning.

Dryga timmen.
Simon är lite för ivrig i fritt läge.
Kanske kunde ha tagit två skär till och lurat målisen istället för att avlossa.
Jaja, lätt för en gammal gråhårig gubbe att säga.

Sextiofemte.
Mr Hattrick.
#25 Rasmus Fridolfsson.
3-4.
Onnea Rasmus.

Sjuttio.
Joel gör en femstjärnig räddning då #83 Juhlén tror på framgång.
En enkel promenad genom röda försvaret tar slut då mannen i grönt gör sig stor och avvärjer.
Hörnskottet efteråt träffar stolpen.
Bägge stolparna på den buren fick sig en pärla i afton.

Nu är det övertag för gästerna.
De röda kommer ingenvart.
Gästerna styr händelserna med järnhand.
Och gör givetvis 3-5.
#12 tar sig lite för lätt fram och gör det mål som i min tanke där och då stänger matchen.
#12 heter för övrigt Elias Lövstedt.
Sjuttiotvå.

Tjugo kvar.
Det finns tid.
Men i mitt sinne känns det avgjort.
De vassa anfallen hemmalaget hade i första är försvunna.
De svarta har tätat sitt försvar.
Tätat mellan varje sten.
Varje lite spricka är fixad.
Det kommer inte ens en vattendroppe igenom.
Och i anfall ofta uppbyggda av #83 skapar de allt hetare hot.
Olustigheten kryper i mitt inre.

Sista kvarten inleds med en enhandslyra av Joel i grönt.
Vänster handske upp i luften och bollen sitter limmad.

En låga av hopp tänds runt åttionde.
Kalix får en hörna.
Som blir en till.
Som inte blir något bra av.

Jag räknar motståndare nu.
En, två…..tio, elva, tolv….tjugotvå.
Det är bara svarta tröjor ute på isen nu.

3-6 kommer givetvis.
#29 får rubrikerna.
Han heter Filip Andersson.

3-7 kommer på en hörna.
Tillis som inte är så bra på hörnor vevar sitt andra mål på sin tionde hörna.
Vevare är #3 Anton Sjödahl.

En stund senare är det slut.
Känns lite snopet.
Kalix var ju, i mina rödvita ögon, det bättre laget under de första fyrtiofem.
Men trots allt vann Tillberga rättvist och innehar nu andraplatsen i en tabell som är jämnare än motorvägen mellan Torneå och Kemi.
Kampen om kvalplatserna är öppen, stenhård och omöjlig att tippa.
Fyra lag inom tre poäng.
Två matcher återstår.

För Kalix tre.
På resande fot nästa helg.
Avslutar sedan mot Ljusdal helgen därpå.

Och varken lag U eller damerna har någon hemmamatch kvar så det återstår endast en match på vår arena denna vinter.
En vinter som hittills varit en bra vinter.
Åtminstone gällande kyla.

Till sist.
Ett stort GRATTIS till IFK Rättvik som idag säkrade sin plats i nästa åra Elitserie.
Efter vinst mot grannen Falu BS så är platsen säkrad.

// Sargis

Söndag.
Ny dag.
Nya kritor.
Gårdagen är förpassad långt ner i dammiga valv.
Revansch.

En helg i utmärkelsens tecken.
Idag firade vi vår gamle vän Jukka Ohtonen som tagit plats i finska bandyförbundets ”Hall of Fame”.
Innan dagens match fick han blommor och en tavla i sin hand och applåder av de bägge lagen och av den publik som kommit.
Uppe i klubbrummet samlades en knippe gamla legendarer från vårt allra första allsvenska lag.
Lite gråare tinningar men stjärnglansen lös kvar.


^{Jukka får blommor, plakett och en plats i den finska bandyns Hall of Fame}

Igår var det ceremoni på Zinkensdamm i södra Stockholm.
Där blev spelare åtta och nio invalda i Bajens ”Hall of Fame”.
Till de tidigare sju tunga namnen som gjort avtryck i Hammarby lades nu till en till och även Olov Englund.
En välförtjänt plats för Olov som verkligen är värd att uppmärksammas.
Stort GRATTIS Olle!

Och ni ledare som haft Olov i era led kan sträcka på er lite extra.
Ni är alla tillsammans värda en ros.

Då tar vi dagens match då.
I perfekta förhållanden.
Solen var inte på samma strålande humör som igår men den kämpade på med lite tunna skyar som drev in från industriområdet där bortom ishallens hörn.
Ibland tog den kommandot, ibland inte.
Och graderna var tvenne.
Under noll.

Domare idag var samme Stefan Johansson som igår.
Stridsyxan var nedlagd och fredsavtal var undertecknade.

Efter ceremoni var det dags.
Lidköping AIK som sovit i Luleå och tagit sig vidare till vår lilla plats under förmiddagen var taggade för att ta revansch för överkörningen igår då Tellus till slut vann med stora 13-4.
Enligt en av de ledande i Laik var det ändå ganska jämnt till dess att Tellus gjorde 6-4 runt femtiofemte minuten.
Sen rann det iväg.
Nu tänkte de sig att efter denna turné på bortaplan åtminstone få två små pinnar med sig i en säck hem till sig.

Och domaren flöjtar klart till drabbning.
Pfuiii.
Halvlek ett
vi är igång
En minut senare får hemmakeeper Joel Snäll göra en fin enhandsräddning upp till vänster.
En minut senare räddar vår eminente libero Jonathan ”Böna” Johansson en tillspillogiven målbur med sin teleskopklubba.
Han skjuter ut den till max och får i sista stund undan bollen som rullar mot det tomma målet.

Det går tio minuter.
Det brukar göra det.
Ingen ordnad matchbild.
Spretar lite åt alla de riktningar.
Inget av lagen kommer igenom.
Lite stumma ben från gårdagen måhända.

Solen försvinner för ett ögonblick och Kalix #97 Vidar Fredriksson skjuter mitt på målvakten Anton Sandsjö i fint läge.
Attans.

Kalix får två hörnor inom kort tid.
Vi glömmer bägge.

Nu börjar jag dock ana ett visst spelövertag för de röda.
Om än litet så finns det där.
Rullar på.
Men kommer inte fram till hot av allvarlig sort.
Vit vägg i vägen.
Som en plogkarm som saktgående plogbil har förmåga att lägga upp på min garageinfart vid varje tillfälle den passerar.
Vit, hög, tung och ogenomtränglig.

Klockan går vidare.
Sekunder läggs på hög.
Blir minuter.
Och vips är vi i minuten tjugo.
Då blåser domaren straff till Kalix.

En vit försvarare var tvungen, i sin iver att freda sitt område, liggande vifta undan bollen.
I straffsatsen kallas det ”Sabotage” och påföljden blir tio minuter i dressinen nedanför läktaren.
Fram till straffpunkten kliver vår kapten.
Johan Sundquist.
Någon sekund senare har han gjort lagets, matchens och sitt första mål för dagen.
1-0.

Det skulle bli mer av den där Sundquist.

Fem minuter senare skjuter han ett snabbt frislag från håll.
Målvakt Sandsjö ser bollen sent och hinner i sista stund slänga ut ett ben.
Bollen går till hörna.
En hörna som alla har glömt.

Vi passerar halvtimmen.
Inte många händelser nu.
Röda laget äger boll.
Vita laget tätar.
Kommer i nån kontring här och där men målman Snäll kan plocka fram medhavd kaffe och ostmacka där han står i sin ensamhet.

Kalix får sin femte hörna.
Den första från vänster.
Jimmy Berglund får träff.
Och då blir det måååå…….ribban.
Skottet träffar ribban.
Neeejjjj, hörs eka över bygden.

Han med vit tröja #71 är en snabb rackare.
Två blixtrande snabba uppåkningar på kort tid.
I sista stund infångad i röd håv.
Han heter Tage Vallmar.
Snabb som en tonårsförälskelse.

I gårdagens match hade vi 1-1 då paus förkunnades.
Och när så Lidköping får sin andra hörna så har vi 1-1 även idag.
Från höger.
Det blir en liten variant.
Bollen till andre man i skyttelinjen.
Som rullar tillbaka till förste man.
En förste man som i detta fall var #10 Viggo Olsson.
Inte helt rättvist kanske men det bryr sig ingen i hela Lidköping om.

När den sista flämtande lågan av första halvlek är på väg att slockna är Janne Rintala bara ett hårstrå från att vinkla in ett ledningsmål efter en formidabel uppvisning längs kortlinjen från höger och in framför målet.

Lågan flammar till och slocknar.
Första halvlek är slut.
Över och förbi.

Paus.
Folket köper förplägnad.
Tuggar korv.
Tuggar hamburgare.
Sörplar kaffe.
Byter tankar och funderingar.

Själv sitter jag med min kaffemugg och tänker på hur intressant det ändå är att följa spelets gång.
Följa hur ett lag på alla sätt försöker lura sina motståndare att öppna sig, att begå ett misstag som öppnar vägen.
Hur man rullar runt bollen.
Sida till sida.
Framåt.
Bakåt.
Tålamod.
Aldrig tappa tro eller intensitet.
Trots att det inte riktigt vill fungera som man tänkt sig innan.
Tavlans pilar gentemot verkligheten.

Jag tänker på en annan sport på is där man skyfflar fram den svarta platta saken de spelar med och alla åker in i en hög och bufflar vid den alldeles för höga sargen.

Sen är mina tankar slut.
Och så även pausen.

Halvlek två.
1-1.
Precis som igår.
Lite oroligt är det allt.

Solen har nu helt gett upp.
Skyar tunna som papper har tagit över.
Men förhållandena är fortfarande utsökta.
Det skulle de vara resten av matchen också.

Kapten Sundquist gör avslag.
Nu ska vi göra mål i buren ner mot Furuhedsskolan.

Kalix får en hörna direkt.
Muren är tät.

Lidköping-vid-Vänern Allmänna IdrottsKlubb får två hörnor på kort tid.
Två hörnor ingen minns.

Sen får de två till.
Som ingen minns.

Spelet påminner om hur första halvlek såg ut.
De röda har mer boll.
Kommer fram till sista tredjedelen av isen men inte mer.
Laik kommer i attacker lite då och då.
Vissa är heta.
Vissa inte.

När vi passerar timmen noterar jag att det är lite mer vita anfall.
Anförda av #71 Vallmar, #72 Sandaroe och #40 Hellgren skapar de lite oreda i de röda förvarsleden.
Lite oroligt i mitt inre.
Är inte alls förtjust i det jag ser.
De röda anfallen sugs fast lite tidigare så omställningsfasen blir kortare för gästerna.
De kanske inte skapar de allra farligaste chanserna men det kan plötsligt hända saker som inte får hända.

Kalix sticker upp i ett anfall och får frislag.
Jimmy drar på och målisen får visa att han fortfarande är på hugget.
Strålande benparad.

I minut sjuttio får Kalix ännu ett frislag.
Femton meter ut.
Lite till höger om målis.
De vita vimsar lite då de ska täta sin mur.
Glömmer tid och rum när foget ska läggas mellan byggstenarna.
Johan drar på direkt.
2-1.

Det går en minut och tre sekunder.
3-1.
Ett oerhört vackert bandymål.
Ni ser det snart som tavla på världens utställningar vaktad av stora män med allvarlig blick.
En passning diagonalt över banan.
Från Janne Rintala ute till höger.
Till Johan Sundquist till vänster.
En passning med millimeterprecision.
Allt i hög fart.
Johan skjuter direkt.
Hårt, i Trocadero-höjd, till höger om målvakten som är chanslös.

Ledningen i Lidköping-vid-Vänern finner det nödvändigt att direkt begära Time Out.
Nya direktiv.
Nya planer smids.
Tajmat och klart.
In i minsta detalj.

De bägge målen föll i sjuttionde och sjuttioförsta minuten.

Sista kvarten av helgens herrmatcher inleds med Kalix åttonde hörna.
Den vita muren är denna gång sammanfogad i täta skikt.
Skottet räddas av muren.
Returen räddas av muren.
Och sen rensas bollen bort.

Strax efteråt osar det katt i rött försvar.
Lite dålig kommunikation gör att en spelare i vitt är centimeter från framgång.
Han håller armarna över huvudet och ropar ut sin frustration.
Själv känner jag hur mina knän skakar.

Männen från Lisch har bar en tanke nu.
Framåt.
Inget att förlora.

Åttiotvå.
Jag törs inte tro.
Det är ju bara två mål som skiljer.
Och med tillägg är det tio minuter kvar.
Minst.
– Kalix får sin nionde hörna, hör jag speakern förkunna.
Från höger.
Från grillkåtans plats.
Det råder lite olika uppfattningar om domarens beslut.
Inga större protester men det gormas och viftas lite vita armar.
Hörnan slås.
Skottet kommer.
Målis räddar.
Men på returen dyker Janne Rintala upp och viftar in 4-1.

1-1 i paus.
Janne gör 4-1.
Kopia från igår.
Förvisso mindre tid kvar för gästerna att vända men……hugaligen.

En spelare i Laik känner till den saken och ropar till sina kamrater vid avslaget efter målet.
– De tappade det igår, kör på!

De röda gör nu allt i sin makt för att förhindra hemskheter.
Uppoffrande.
Slitande.
Inte ge en sekund till fienden.

Och högt ovan målman Sandsjö flyger en korp.

Åttiosju.
Jag svettas floder.
Lidköping anfaller allt hårdare.
Ett skott avlossas….. i stolpen.
Kaos vid returen och en signal ljuder.
Gröna armar i skyn.
Straff.
Till Lidköping.
Det blir högljudda protester.
Banderoller, marsch genom samhället, skivinspelning, gala i tv och namnlistor på fabriken.
Liknande namnlistor som var i omlopp då folket rasade mot bygget av vår konstfrusna arena i en annan tid.
Jag ska uppriktigt säga att jag inte såg  vad som hände bland klubbor, ben och kroppar men målis Joel blev utvisad för sabotage.
Men det rådde, minst sagt, delade meningar om den saken.

Straffen skjuts.
Joel, som är utvisad, räddar.

Han räddar………..men neeejjj.
De röda är inte riktigt alert på returen så #23 Gustav Nygren hinner först fram och reduceringen är ett fruktansvärt surt faktum.

Nu är mina nerver en enda röra.
En tåt hit.
En tåt dit.
En tåt ner i diket.

Vi ska ta oss till nittiotre och trettio.
4-2.
Hu vale.

Nittiotvå.
Ännu en straff.
Och fler protester.
Hela Lidköping reser sig upp i enad front.
Protestvågorna går höga i de södra delarna av Vänern.

I detta kaos är Johan iskall.
Man brukar ju säga att han som blivit fälld inte ska skjuta.
– Trams, säger Johan och är skoningslös.
5-2.

Segern är klar.

När så speakern förkunnar att det återstår en minut av matchen är det vackraste ord jag hört på mången dag.
En minut kvar.
Poesi.

Och Johan gör sitt femte i den allra sista lilla sekunden.
6-2.
Game, set and match.

Matchjuryn, där bland annat Jukka Ohtonen ingår väljer vit #40 Oliver Hellgren och röd #90 Janne Rintala till matchens lirare.
Ett rätt bra val.

// Sargis

Igår.
Igår såg vi lag U vinna mot Umedalen med 9-2 i regn.
Idag var vi åter på plats.
Men nu i solsken.
Wow.
Det kändes som en dag i mars.
Takdropp i södervägg.
Folket på läktaren hade solen i ögonen.
Kanske också spilld mjölk överallt.

Först några ord om fredagskvällen.
Fredagsmys i slott och koja.
I liten by som stor stad.
Tacos, rödvin och ”På Spåret”.
Förutom för några bandyvänner som stod på en läktare vid en bandyarena i Kalix.
Dessutom den enda arenan i Kalix.
Vi såg Kalix U.
Och vi såg Vidar Fredriksson.
Detta framtidslöfte av rang.
Fjorton år.
Han fick oss att glömma vardagen gråa nyanser.
Han satte färg på såväl fredagskväll som hela min tro på bandyns framtid.
Han gjorde sex poäng.
Han stod för en målgivande assist, och inte vilken assist som helst.
En assist från bandyns instruktionsbok.
Han gjorde fem mål.
Fem.
Och vi på läktaren njöt.
Ingen saknade varken tacos, rödvin eller ”På Spåret”

Jag skrev på Facebook igår att jag blir glad av att se honom spela.
Hans iver, hans energi och hans fart.
Hans fötter fortsätter i samma takt även när han sitter på avbytarbänken.
Att ge upp en boll finns inte i hans värld.
Han ska bara ta tillbaka den.
Jobba, jobba, jo-obba.
Och när man ser spelare slå av lite på takten när de levererat boll till en lagkamrat fortsätter Vidar i samma frenesi framåt.
Fem plus.
Minst.

Kalix U vann alltså med klara 9-2 efter att ha varit lite darriga då Umedalen på någon få minut tog in 3-0 till 3-2.
Men 4-2 i trettiosjätte löste en del av det darriga och när 5-2 och 6-2 föll inom en knapp minut runt timmen så stängdes matchen.
All heder dock till Umedalen som kom i två minibussar utan avbytare och en sistaplats i tabellen.
De höll huvudena högt och ska inte låta sig tryckas ned av detta.
Och hemvägen gick förhoppningsvis bra trots regn, vägarbeten och E4:an mellan Skellefteå och hemmet.

Idag.
Så kom då idag.
När jag tidigt i morse tittade ut såg jag snö, plusgrader och vind.
Mörka tankar.
Men allt eftersom klockan gick så drog sig snö och moln undan mot annat mål.
Himlen ljusnade bort mot Pålänge.
Allting utgår från ”Puling”.

När klockan gått ännu en stund var himlen blå och solen stor.
På den nyplogade isvägen på älven vandrade folk och hundar i flock då jag vid 12:30-tiden passerade över bron på väg mot arenan.
Ett bra initiativ av vår kommun att ta efter Luleås mångåriga succé med en isväg där folket kan njuta av såna här dagar.
Även om det nu varit än bättre om det folket hade njutit av solen på läktaren vid arenan.
Ett mycket bättre val.

Uppe på Fomab Arena mötte jag av magi.
Strålande sol likt en dag i mitten av mars.
Spegelblank is.
Hela området speglades mellan linjerna.
Svensk idrottskultur när den är som allra bäst.
Det kan bara inte bli bättre än så här.
Det höll många av de tillresta värmlänningarna med om.
Många glada tillrop.
Tänk om vi alla vetat.
Då kanske en grushink råkats tappas utanför deras omklädningsrum.
Nämen hoppsan, så jag ställer till det.
Eller en liten såg slunkit halvvägs genom deras klubbor vid avbytarbåset.
Vem vet?
Inte jag.

Halvlek ett.
Klockan fortsatte att gå.
Inte lätt vara klocka, bara gå och gå och gå.
Nu visade den 14:00.
Och det är dags för avslag.
Domaren för dagen heter Stefan Johansson.
Han blåser igång det hela och #9 i gulklädda IF Boltic gör ett bra och resolut avslag.
Matchen är igång.

Gästernas målis heter Joakim Westberg.
Han var mycket bra genom matchens alla minuter.
Inom matchen första minut får han göra två räddningar.
Ett skott mitt i famnen och ett där han får lägga ut benskyddet till vänster.
Inga svåra saker men han får visa de övriga att han är med.
Janne RIntala var han som försökte vid bägge tillfällena.

Fyra minuter och röda armar i luften.
De vill ha gröna armar i luften.
Johan Sundquist blir kapad av utrusande målvakt och alla vill ha straff.
Spelare, ledare, publik och en gammal uv med block och penna gör sina ljuva stämmor hörda.
Jag kan nog tycka att det osade straff om situationen, men mina glasögon är färgade i rött och vitt så det är nog bästa att lämna saken därhän.

Tio minuter och Kalix andra hörna.
Den första från vänster.
I hörnet mot Järnvägsgatan.
Gula armar i luften.
De tycker inte om det domslutet.
En gammal sliten klyscha är ju att tveksamma hörnor ofta resulterar.
Denna gång slår den in.
1-0.
Mitt i målet.
Jimmy Berglund.

I elfte minuten får vår målvakt, Oskar Sundqvist, prova på att röra i en matchboll.
Ta upp en från korgen och rulla ut till en med spelare efter ett skott utanför.

Knappa kvarten då han får briljera med en fin parad på ett skott från nära håll.

Efter en matchinledning i rött börjar spelet jämna ut sig.
Gästerna tar för sig lite mer.
Skapar inte mycket men får hålla i bollen lite mer nu.
Kalix står för avsluten.
Av skiftande kvalitet.
Och den där värmländske Westberg i buren är med på noterna.

Solen har börjat sin färd mot vila och lämnar nu sina sista strålar på björkarna bakom nämnde Westberg.
Och en gul ropar ”Nu äger vi boll grabbar!”.
Så fan heller, bollarna är våra.
Köp er egna.

Jag brukar ofta ägna en rad över vår #99 Niklas Sundqvists skridskoåkning.
Nu gör han en otrolig uppåkning diagonalt från avbytarbåsen bort mot björkarna i svagt solsken.
Ibland tror jag inte hans skridskor tar i isen.
Han svävar lite ovanför.
Bandy är extra vackert ibland.
Tyvärr ingen utdelning för den åkningen.

Spelet är jämnt.
Möjligen en liten tendens till övertag för Karlsta´-pôjkera.
Dock fortfarande utan att skapa hot av allvarlig art.
Också lite mer gnällande och tjafsande vid avblåsningar.
Det hettar lite.

Trettioåtta.
Mål.
1-1.
På en hörna från vänster.
Från hörnet nedanför entrén.
Som förste skytt står han, Josef Camilton.
Han får på en sorkdödare som snopet rullar in mellan skridsko och första stolpe.
Kanske var det rättvist.

Det målet fick de gula att tända till lite mer.
Tar över teatern nu.
Känns oroväckande.
De röda får ta fram sina sista krafter innan paus för att freda sig från hot.
Något de lyckas helt och hållet med.
Men det kändes skönt när domaren trudeluttade för rast och vila.

Paus
Mellan tuggorna och kaffetår får jag till mig varför vår tunge #10 Simon Viklund inte spelar idag.
Natten till idag blev han och hans sambo trebarnsföräldrar.
Stort GRATTIS Simon och hela din familj.

Kaffet och bullan blev faktiskt lite godare.

Halvlek två.
Skymningen börjar ta över vår plats.
Eftermiddagen börjar tappa färg.
Även om vi går mot ljusare tider så går vi i denna stund mot mörkare.

Matchen som i första halvlek varit som en pendel ska nu avgöras.
Först stod pendeln mot rött.
En stund i mitten av halvleken stod den mittemellan.
För att i slutet slå över mot gult.

Två små minuter gångna.
Niklas Sundqvist drar på från håll ute till vänster om målvakten.
I stolpen.
I stolpen!
En unison suck från publikhavet på läktaren.

Ytterligare två minuter senare bryter Johan Sundquist en Boltic-hörna och älgar iväg mot Värmlands innersta del.
Här gör dock den gule #7 en van der Poel och jagar ikapp den flyende röde #17.
Tyvärr, för den gule Daniel Rönning får han besöka Kurt i dressinen nedanför läktaren.
Fem minuters biktande för slag på klubban blir domen.
Men den åkningen han gör där är första klass.
Och Kurt är en trevlig man så det besöket kan den brytningen vara värd.

Femmålsskytten från igår Vidar Fredriksson hade behövt lite längre klubba i ett läge i femtiofemte.
Nära, nära.

Vi passerar timmen.
Som nu är blå.
Den blå timmen.
Mörkblå.
Men vi är strålande glada.
2-1.
Anton Khrapenkov.
Han skjuter från strax utanför vänster cirkel.
Bollen fåren lustiger bana och går i en båge över en chanslös Westberg.
Bollen måste tagit i nån klubba på sin väg mot målet.
Det såg lite märkligt ut.
Men vem bryr sig om det?

Våra berömda duvor fortsätter sina försök att återerövra tv-tornet trots nät för alla ingångar.

Matchen är intensiv.
Bägge lagen går att likna med duvorna där uppe.
Försök på försök.
Vända om och försöka på nytt.

Sextioåtta.
3-1.
Ett Johan-mål.
Vilja och en stor dos skicklighet.
In från vänsterkanten.
Vrider, knixar, niger och trampar in i mitten av straffområdet innan han vispar till.
Johan Sundquist.
I de där lägena är ostoppbar.
I alla fall utan olaga aktivitet.

Vi är oroliga då Kalix har två man hos Kurt i dressinen.
Pustar lite då speakern säger att en minut återstår på den första av de två.

Då sätter Janne Rintala fart.
Han lurar en, han lurar två, han lurar tre och han lurar Westberg i mask.
Ett helt sagolikt vackert bandymål.
4-1.
Och vad är klockan?.
73.18

Nu händer märkliga saker.
I rask takt får vi tre smällar av sur torsk rätt i nyllet.
Jag vet inte om jag upplevt tre mål i sån takt tidigare.
Å andra sidan sägs mitt minne vara i klass med duvornas.
Tre gula mål på nästan exakt två minuter.
Smäll ett: 74:22 Jacob Bucht.
Smäll två:  75:22 Gustav Backman.
Smäll tre: 76:24 Jacob Bucht.

Vi runt om var paralyserade.
Kalix Bandy var paralyserade.
Vad tusan var det som hände?
Tre mål som inte var så dyra heller.
Billiga.
På gränsen till bortskänkta.
Kom och ta om ni vill ha.

Det som kändes så bra efter Jannes klassmål.
Tre minuter senare känns det….inte lika bra.
Och ja, det kom kanske en liten ramsa av svavel från mig.

Jaja, glöm och gå vidare.
Känslan är orolig då vi går in i slutskedet.
Och tankarna maler om de där två minuterna.
Tre mål……

Åttiofyra och Boltic får sin sjätte hörna.
Må den inte.
Tack.

Och så kommer den slutgiltiga smällen.
Den som knockar oss i backen.
Ifjol: Elis Lindgren.
I år: ?

Han får lite lättvindigt ta sig fram längs kortlinjen från vänster hörnflagga och in mot mål innan han lyfter in bollen.
Hela Värmland står i enad kör.
Och alla hyllar de #11

I år: Johan Hesselbom (inte Viktor Mardakin som matchrapporten påvisar)

I slutminuten får Kalix ett frislag i bra läge.
Målvakten räddar med handske vid ribban till hörna.
En hörna som…………

Efter
Efter matchen är det mycket upprört i den röda lilla stuga där ledarstaben för hemmalaget huserar.
Jag brukar inte skriva om saker som sker i anslutning till slutsignal då adrenalinet pumpar men jag kan väl avslöja att några julkort från Kalix ledare kommer inte domartrion få i år.

Det här kan jag nog placera in i facket för bland de suraste förlusterna jag upplevt.
Usch.

En av spelarna bad om ursäkt.
Det behöver han inte göra.
Sånt här händer.
Men visst tusan är det bittert.

Till sist.

Där uppe i den mörka januarihimlen lös en stjärna lite starkare idag.
En stjärna som med stort bandyhjärta följde dagens match.
Innan match och i halvtidens kaffe, med glatt sinne och glödande entusiasm, har han berättat otaliga roliga och intressanta minnen från dåtidens Kalix.

Vila i frid Mårten Englund.
Du är saknad.


// Sargis

I morgon Lidköping AIK
Och hyllning av Jukka Ohtonen.
Missa inte.
Matchen börjar 12:00
Du är där i tid så hyllar vi Jukka tillsammans

Klockan är strax innan elva denna lördag.
I min bil på väg upp mot bandyarenan i Kalix undrar Anna-Charlotta Gunnarsson vem som sjunger för rätt svar på lodrätt fem i veckans ”Melodikrysset”
Termometern visar på femton minusgrader och folket i de bilar jag möter har nedfällda solskydd.
Det känns som månader sen vi såg detta gula himlafenomen senast.
Det där gula som kallas sol.

När jag en kvart senare skred in på Fomab Arena blir jag så där fånigt berörd i mitt sinne.
Herrejösses, vilken vacker idrott vi följer.
Läktaren badar i sol, den nyspolade isen blänker och publiken som väller in (nåja) har röda rosor på kinden.
Och ute på isen ser vi ett lag i rött, ett i blått och tre domare i randiga tröjor.
Randiga.
Inte gröna, inte gula, randiga.
Tyvärr dock tvärrandiga.
Och inga äppelknyckarbyxor.
Borde kunna vara krav på det.

När så klockorna runt om i landet visade 11:00 startade nyheterna i radion och dagens match på Fomab Arena i Kalix.
Domaren utan äppelknyckarbyxor ( ja, han hade en annan modell av byxor, hade kunnat få konsekvenser om han agerat utan) var den icke helt obekante Keijo Hyvärinen från en stad i öster, Haparanda.
Kalix Bandy U och Järvsö Bandy gör upp om poäng och kungadöme.
I div1 Norra.
Ni vet den som är ”Världens bästa Div1”

Järvsö var det.
Jag funderar en stund på om den där Karlsson är med.
”Han hette Karlsson och var från Järvsö,
där han var född för rätt länge se’n,
och han var ärlig och väl beaktad,
trots att han suttit på häktningen”.

Oavsett så var det första gången detta hälsingelag besökte oss i lite småkylig nord.
Förvisso ett U-lag till Ljusdal men ändå kul med nya bekantskaper.

Halvlek ett
Matchen är igång.

En kvart senare leder hemmalaget med fyra mot ett.
I hörnor.
I bommade hörnor.

I sjuttonde minuten har Kalix fem hörnor.
Och nu också ett mål.
På en retur från blå mur håller sig Niklas Sundqvist framme och petar in 1-0.

Känns nu som att de röda har ett litet grepp om händelserna.
De blåa lägger dock ner hela sitt hälsingehjärta för att freda sitt revir.
Kommer i en del kontringar men målman Samuel Henriksson har en lugn dag, hittills.

Hinner knappt tänka den tanken ut.
# 11, 1-1.
Och denne #11 heter Henning Näslund.
Klockan var då på minut tjugoåtta.

Spelet jämnar ut sig.
Sjunker i kvalitet.
Hafsigt och lite oorganiserat i de bägge lagen.
Men den ljuva musiken då skenor skär i isen och solen ovan ishallen gör att jag trivs rätt bra där jag står.

I trettioandra händer det saker.
Jäschös målman, Rasmus Andersson, gör en femstjärnig räddning och spelet vänder.
En blixtrande blå attack som slutar med ett par armar i randig klädsel i kors ovanför domarens huvud.
Speakern basunerar ut att Järvsö tilldöms straffslag.
Ett straffslag som läggs i arkivet under bokstaven M.
Mycket tveksam.
Kan också sorteras som V.
Väldigt tveksam.

Men strafflag är dömt och straffslag skall slås.
Han är säker där.
Upp med bollen i ”Sammes” högra kryss.
1-2.
Och allt ljus på #4 Filip Ljus.

Tio minuter senare.
1-3.
Ett fint solomål där #9 Elias Schröder tar sig fram genom Kalix planhalva trots att det smattrar av klubbor på hans benskydd.
Hade detta hänt i en fotbollsmatch hade spelaren legat i svåra plågor medan hans kamrater duschat rättskiparens ansikte med svordomar och saliv då de på en decimeters avstånd vräkt ur sig allsköns protester.
Men nämnde Elias Schröder hade inga sådana tankar.
Han hade bara målburen i sikte.
Framåt till varje pris.
Och han kom ända fram.
Ett fint mål.

Och i den allra sista dallrande sekunden får gästerna sin andra straff.
Om den förra sorterades som mycket tveksam så fick denna läggas under S.
Solklar.
Fram till punkten kliver än en gång Filip Ljus fram.
Domaren, som är kaffesugen, visar ett-skott-fingret.
Och det enda skottet går utanför till höger om vår keeper.
Det var nog tur det.
1-4 hade blivit lite besvärligt.

Rast
Med kaffe och bulla i näbben konstaterar vi experter att vårat U-lag är svåra att få grepp om.
Förlorar mot bottenlaget Selånger ena helgen.
Skickar hem Gustavsberg, som kom till Kalix som obesegrade, helgen efter.
Och nu 1-3 mot Järvsö som ligger i den nedersta våningen av tabellen.
Sen går vi ut i den dalande solen och den kyliga men friska luften.

Jag kastar ett öga mot ishallen.
Tänker på en stackars sate i Luleå Hockey som fick en avstängning efter han slagits med en motståndare i den senaste matchen.
Slagits, inte medias ”visat känslor”.
Ett slagsmål är ett slagsmål, såväl på som utanför en rink.
Han uttalade sin frustration över att det straffet kommit till för att nån expert i tv-studion tyckt det borde vara så.
Det var minsann en ny förklaring.
Du slåss, du blir avstängd, det är tv-studions fel.
Och på reporterns fråga på om han bara hade åkt därifrån och undvikit slagsmålet svarade han att ”Nä, det kan man ju inte då blir man ju kallad både det ena och det andra.”

Jag tar mig för pannan och lommar iväg mot läktaren på motsatt långsida.
”….då blir man ju kallad….”
Herregud!

Halvlek två.
Väl på plats släpper jag sån fånerier.
Andra halvlek går igång.
Fyrtiofem minuter kvar.
Två mål upp.
Lite grus i motorn.
Kämpa Kalix.

Knappt hinner startsignalen försvinna bort mot kommunens förråd på andra sidan vägen innan nästa signal tar fart.
Det har blivit mål.
I samma bur där gästerna gjort tre innan paus.
Nu gör värdfolket sitt första i den buren.
I buren ner mot Furuhedsskolan.
– Kalix reducerar till 2-3 genom mål av #91 Pontus Bergdahl! hör vi speakern förkunna.

Och de röda tar över spelet.
Dominerar varenda liten yta av isen.
Mer idéer och tanke med sig i anfallen.
De blå skapar inga som helst farligheter.

Det går femton minuter, en kvart ungefär.
Jakten på kvittering ger resultat.
3-3.
Ännu en retur från sammansvetsad mur.
Målskytten heter Mattias Snäll.

Enstaka minuter senare.
Steken är vänd.
Från 1-3 till 4-3.
Muntra miner i publikhavet.
Ja, eller hav och hav.
En liten skogstjärn kanske.
Men vi var glada.
På en hörna från vänster.
Jonathan Wikström (nix, inte släkt)
En riktig projektil borrar sig in i nät ovan vita hjälmar till höger om målvakten.

Än en gång visar det sig att Pålänge inte bara är en liten jakt- och fiskeby.
Pålänge är även en bra bandyby, trots att de inte bedrivit sporten sen åttiotalet nångång.
Kalix Bandys ordförande, vår vice ordförande, damlagets tränare Emil Wallin, herrlagets målvakt Oskar Sundqvist, Boltics Elis Lindgren och så då denne ”Jonte” Wikström.
Alla är de från ”Puling”

4-3 var det.
I fem minuter.
4-4.
Dagens läckraste.
Tre spelare.
Två, med iskall perfektion, slagna djupledspassningar och ett lågt skott från vänsterinnerläge, ouppnåeligt för ”Samme” Henrikssons utslängda ben, senare är det kvitterat.
Det började med #9 Elias Schröder långt nere till vänster på egen planhalva, en lång svepande passning senare hade #7 Erik Lidell bollen och ytterligare en svepande passning senare hade #13 Marcus Karlsson bollen i ett läge han inte missade.
Såna mål är en fröjd för ett bandyhjärta.
Även om det nu var åt fel håll.

Där var han ju!
Karlsson.
Karlsson från Järvsö.
Den så omsjungne.
”Och varje dag när sol’n går opp,
då gick också Karlsson opp”

Kvarten kvar nu.
Solen som ibland går ner bakom Sjöbloms dass går nu ner bakom hörnet på ishallen.
_{Solen går ned bakom Sjöbloms dass…..}

Och det är hålligång såväl i skogarna kring Järvsö, där tretton älgar dansar bossanova, som på arenan i Kalix där tio blåklädda dansar bossanova ute på isen.

”Ja, det var partaj, det vill jag lova
Tretton älgar i en bossanova”

För oss på läktaren kändes det som en rotfyllning.
Utan bedövning.
Hälsingarna har än en gång vänt på resultatet.
Efter att ha haft det tungt under den första kvarten av halvleken har de visat prov på laganda och anamma.
Hela tiden fortsatt i sin tro.
Tätt bakåt.
Snabba kontringar.
Och nu resulterar deras blott tredje hörna.
4-5.
#3 John Skalberg Halvarsson.

Fin procent på hörnor.
Tre hörnor.
Ett mål.
Trettiotre procents utdelning.

Men rättvisa skipas någon enstaka minut innan slut.
Dagens enda tvåmålsskytt.
Mattias Snäll.
I en rörig situation framför gästernas bur sliter Hugo Olsson förtjänstfullt fram bollen och ger Snäll fritt läge.
5-5.

På övertid får Järvsö matchens sista läge.
Det är nära, nära, men inte tillräckligt.
I anfallet efteråt sätter Mattias Snäll full fart genom blått försvar.
Han hinner en bit in i fiendeland när en skarp signal ljuder……..

……….matchen är slut.
Snopet kan tyckas, men är tiden ute så är den.

När jag på hemvägen passerar avtagsvägen till Sandviken (inte det Sandviken) och ”långrakan” ligger framför mig får jag fälla ned solskyddet.
Det, det är ett fint tecken på att vi går från midvinterns mörker mot ljuset.
Det är också ett tecken på att jag måste komma ihåg att ta ut solbrillorna till bilen.

Heja bandy.
Heja ljuset.

// Sargis

Wow.
Idag känns det bra.
Två fina poäng och fin siffra på publiken.
Femhundra trettiosju.
Fem. Tre. Sju.

Samma siffra som en gång självaste Mr Ol`Blue Eye, Frank Sinatra, hade den där kvällen i Finspång 1953.
Ett klipp från Aftonbladet
”Han gjorde det förstås på sitt sätt.
Frank Sinatra var på botten, men tog sig tillbaka till strålkastarljuset – via Finspångs Folkets park 1953 inför 537 betalande själar.
– Han såg ut som ett lördagsfint cykelbud från Finspångs ångtvätt, skrev recensenten i tidningen Essä”

Men vad är väl en kväll med Frankie Boy?
Jämfört med en eftermiddag på Fomab Arena med allsvensk bandy för ögon och öron.
Jag är ledsen mr Sinatara, du må vara en sångare av klass, jag gillar dig verkligen, men du har inte en chans mot världens vackraste sport.
Speciellt en dag som denna.

Vi flyttar oss till nutid
Till skiftet juldag – annandag.
Midnatt råder.
Termometern utanför mitt fönster visade -20.
Lite drygt.
Och en dimma hade smugit sig på.
Tjugo under noll och dimma.
Det ser man inte ofta.
Vad skola bli av detta, funderade jag på innan jag somnade.
I tidig morgonstund var jag åter i rörelse och tittade ut.
Inga grader och det snöade tvärsöver.
Mitt sinne mulnade.
Det ska inte snöa på någon ledd när vi ska se annandagsbandy.
Står i den heliga skriften.
Ack ja, bara svälja det och se fram emot klockan 13:15.
Då ska vi se IK Tellus.
Och, framförallt, Kalix Bandy.

När jag kom upp till arenan vid tolvslaget såg jag inte en enda av våra motståndare på plats.
Det visade sig att de blivit sittande i sin buss vid en trafikolycka någonstans efter E4.
När de lite senare kom på plats beslutade enig jury att flytta fram matchen femton minuter.
– Inga problem, sa ledningen i Kalix när frågan kom.
– Då är det lugnt, sade domaren som för övrigt heter Jörgen Wingstedt och kommer ifrån Strängnäs.

Så tiden fick gå en kvart extra innan tiden var inne.
Och det var ganska tursamt det.
Ty då de bägge lagen värmde upp på varsin planhalva snöade och blåste det i massor.
Usch, sade vi i enad kör.
Vädret var bus.
Då värmningen var över och vaktisarna gjorde isen spelbar avtog snön i det närmaste totalt.
Vinden från syd höll i sig och kom svepande från Skagsudden och in i det hörna där vaktisarna just gjort entré med sina maskiner.
-Enda gången ishallen är bra att ha, sade någon, den skyddar oss från vinden.
Kanske var det jag som sa det.
Har glömt.

Halvlek ett.
Snön har upphört.
Signalen ljuder.
Kalix gör avslag.
Nittio minuter av ovisshet ligger framför oss.
Jag noterar att ”Micke” Jansson gör comeback.
Sjukdom i backlinjen (Clas Karlsson) gör att ”Micke” åter remmar på sig skrillorna.

Det går tre minuter och gästerna får sin första hörna.
Det går sex minuter och gästerna får ett frislag i farligt läge.
Det går tio minuter och det är helt jämnt.
Målchanser är det ont om.
Till och med helt tomt av.

Kvarten avklarade när vår målis Oskar Sundqvist gör matchens första räddning.
Den hade han nog räddat i sömnen.
I den allra djupaste sömnen.

Så händer det saker.
Fina saker.
För oss femhundra trettio fem med rödvita sympatier.
Jag såg två med gula.
En försvarsarbetare i Tellus får snedträff då han ska rensa på volley och bollen ramlar ner hos Simon Viklund.
Simon ser Johan komma i vänsterläge.
Bjällerklang och jubel.
Bandyapplåder.
1-0.
Johan Sundquist.
Klockan var i minut sjutton.

En i gul tröja drar på ett avslut där bollen i detta nu fångats in på NASA:s kameror över yttre världsrymden där den cirkulerar.
Utan tvekan det skott som gått högst över ribban denna säsong.

Strax efter vill stockholmarna ha straff.
Det ropas högljutt.
Domartrion viftar avvärjande.
Det är nog inte omöjligt att en gråhårig skribent med BBW-luva på huvudet hade ylat om straff om förseelsen skett i det andra straffområdet.
Där kanske vi hade lite tur.

Samme gråhårige skribent börjar ana ett litet spelövertag för gästerna.
Kanske äger lite mer boll.
Men det röda försvarsarbetet är formidabelt.
Så tätt.
Så lugnt.
Så säkert.
Och libero Johansson gör en brytning där han, likt en simmare från startpallen, dyker framför en motståndares klubba och, liggandes i luften, vispar undan hotet.
Världsklass.

Tellus andra hörna.
Petas från höger och skottet går ut vid hörnflaggan till vänster.
Skytten är inte riktigt nöjd med sin insats där.

Halvtimmen då burväktare Sundqvist är blixtsnabbt nere med sitt stora benskydd på ett frislag i farligt läge.
Sen går det en minut.

Kalix får sin första hörna.
Från vänster.
Jag beskrev den vackra synen i förra matchen.
En spelare i rött, Niklas Sundqvist, vit snö på slänten och en skymning som snart är klar.
Borde målas till tavla.
Signal.
Som tredje skytt.
Och ni vet nog vem.
#45 Jimmy Berglund.
Mitt i målet.
2-0.
Femhundra trettiofem par handskar slås ihop i en applåd.
Två par trycks djupt ner i vinterjackornas fickor.

Burväktare Sundqvist får briljera med en fin benparad lågt nere till vänster på ett skott där han ser bollen i absolut sista stund.

Tellus man i samma yrkesgrupp heter Simon Westin.
Nitton år ung och en mycket bra burväktare.
Nu får han visa upp sina kunskaper på ett närskott av Simon Viklund.
Blixtsnabb parad.

I slutet av halvleken är det så där lite för mycket gult för att mina nerver och fjärilar i magen ska hålla sig lugna.
Men det röda försvaret är fortsatt tätt.
Inte en läcka.
Två gula hörnor senare är det dags för kaffe.

Paus.
I pausen får vi se gamla klassikern ”kasta-din-boll-närmast-en flagga-på-mittpunkten” dammas av.
Den var länge sedan.
Massor av bollar.
Bara en kan vinna.
Grattis till dig som vann.
En bandypappa.

Dragningen på 50/50-lotteriet förkunnas.
Dryga sextusen riksdaler till lott #380.
Lite spännande då jag sålt 301-320.
Lott nummer trehundra….ått…..io

Kaffemuggen töms.
De stora maskinerna rullar av banan i det högra hörnet där vinden smiter in utan entréavgift eller lottköp.
Domartrion beslutar sig för att blåsa igång det hela igen.
Vilket gästerna nog är tacksamma över då de har lite bråttom till tåget som, genom annandagsnattens mörker och snöfall, ska för dem hem mot Stockholm.

Halvlek två.
Jag rotar fram papper och penna……..jahaja…här går det undan.
Trettio sekunder tog det.
Och jag hann inte riktigt med i svängarna.
Men vad gör det?
Janne Rintala bryter ett gult uppspel.
Passar fram Simon som enkelt rullar in bollen i nät.
3-0.
Den starten kan jag gilla.
-F***n, hörs från en spelare i gult.
Jag kan förstå den frustrationen.

En frustration som inte blir mindre fem minuter senare.
Bandygodis.
Ett fantastiskt vackert mål levererat av de bägge kompisarna från urminnes tider.
En duo som hittat varandra från Bandyskolan till idag.
Janne Rintala och Johan Sundquist.
De leker sig fram i hårt minerade fält innan Johan avslutar och Kalix leder med 4-0.
4-0.
En synnerligen trevlig annandag detta.
Det håller nog inte de gula uppe i drivorna dit Janne och Johan förpassat dem med sin lilla uppvisning.

En stund senare tar Tellus Time out.
Måste hitta på nåt för att bräcka sig igenom den mur de möter på sin färd mot hägrande mål.

Det första som händer då domaren blåser igång igen är att en gul spelare blir matchens förste på syndarnas bänk nedanför läktaren.
Var nog inte så regeringen i Tellus tänkt sig.

Men det skola bli bättre tider för de hårt prövade herrarna i gula tröjor.
Mål till exempel.
4-1.
Ett skott från avstånd, perfekt placerat mellan Oskars utsträckta högerarm och stolpen.
Målskytten känner vi sedan förr.
Christian Frohm.
Mycket bra i afton där han var en av de som låg bakom mycket i anfallsväg.
Minuten var femtiosex.

Sex minuter senare.
Tellus får sin åttonde hörna.
Från vänster.
Från det hörna där ”Sunken” stod modell för tavelmålning i första halvlek.
Då blev det mål till Kalix.
Nu blir det mål för Tellus.
Det var så man nästan anade att nåt sånt var på gång.
Spelövertag.
Och åttonde hörnan.
4-2.
#5 Erik Lycksäter.

Det som kändes så bra vid 4-0.
Den där TimeOuten Bergwall och Krigh begärde tidigare ger nu frukt.
Den röda muren har börjat spricka lite i fogarna.
Byggklossarna hittar inte sin plats nu.
Varje gult anfall sätter fart på nervtrådar och fjärilar.
De, nu ack så, berömda, duvorna vid tv-tornet flyger också allt oroligare.
Känner spänningen som vibrerar.

En period av mycket ropande och protester följer nu.
Varje millimeter av isen är viktiga.
Inte vika undan.
Inte slarva.
Och våga utmana.

Kalix är nära, nära, att utöka.

Minuterna går långsammare än en ordflödet hos en nyvaken kalixbo.
Kampen ersätter skönspelet.
När tiden har masat sig fram till åttio.
Tellus hörna nio.
Från samma hörn som sist.
Det blir en variant.
En lyckad variant.
Förste man i skyttelinjen är #14 Caspher Ekström.
Han skjuter…..inte, han tar med sig bollen och vispar in ännu en reducering.
4-3.
Hela Söderort flyger i luften.
Stämningen på ”Dövas Café” i Midsommarkransen skjuter i taket efter att ha varit lite låg.
Alla känner vittring.
Det är nu bara ett ynka litet mål som skiljer.

Själv står jag och funderar på att gräva ner mig i snön för att kyla ner mig.
Det här är inte bra för hälsan.

Så kommer de två minuterna då matchen avgörs.
Till alla, utom tvås, glädje.

Åttiotvå.
5-3, Simon Viklund på vilja och kraft tar han sig in i straffområdet rakt ut från målmannen.
Skottet är hårt och ett en målgest som visade så mycket lättnad.

Åttiotre.
” Omkring domar´n ifrån Strängnäs står allt folket i en ring, och vid mittplan hörde de han sång….”
Den grönklädde har bestämt sig för att skicka en Tellus-spelare till botbänken efter lite hugg och slag mot förbipasserande hemmaspelare.
Det beslutet bestrider de gula å det grövsta.
Det blir hetsigt.
Liknande scener som vid varenda avblåsning under valfri fotbollsmatch.
Det hela slutar med att, förutom spelaren som syndade, även en av ledarna för gästerna får sitt straff vilket resulterar i ännu en till spelare på botbänken.

Två man kort.
Två mål upp.
Luften går ur de gula som under långa stunder känt vittring.
Känt vittring av viktig poäng.

I nittioandra får hemmalaget sin blott fjärde hörna.
Han är het som en finsk bastu.
Simon Viklund.
6-3.
Simons tredje.
En rätt trevlig och, framförallt, spännande match tar slut i och med gästernas elfte hörna.

På det hela en jämn kamp där det understundom surrade lite för mycket gult på vår röda planhalva men med det försvarsspel Kalix visar upp i dag och bra effektivitet framåt så ser det mycket bra ut inför fortsättningen.
Vi är med i en oerhört jämn serie.

Övrigt att notera.
¤ Framförallt.
Laik leder mot Boltic med 3-0 då nittio minuter passerat.
Viktor Mardakin gör då 3-1.
Minuten senare gör Boltic 3-2 på straff.
Och.
Inte ens en minut senare kvitterar Elis Lindgren.
Jag kan tro att Sandgrund öppnar för dans i afton.
3-0 och nittio gångna.
Slutar 3-3.
Osannolikt var ordet.
Och två mål med doft från Kalix.

¤ Mölndals Regina Wängberg gör två då Mölndal besegrar KS Bandy med 5-1.
Hon är från min by hon.

¤ Och inte bara Simon Viklund gör hattrick.
Även Borås Bandys Erik Johansson gör tre.
Han gör det i sitt lags seger mot Wildcats i div1 södra.
Han är femtiotre år.
Femtiotre.
Ålder är bara siffor.

Ha det gott.
// Sargis

”….vi är kärleken som reser sig när världen står i brand och snön faller tyst över Garbo igen…”
Ljuva Pernilla Andersson, det är inte bara över Garbo snön faller.
Även över min plats.
I massor.

När jag tidigt i morse tittade på termometern hånade den mig och visade sjutton grader under noll.
Oj, nu blir det frysa om tårna under dagens match.
Men som ett vilddjur genom natten arbetade sig temperaturen allt högre.
Och högre.
Igår då vi såg damerna vinna mot Söråker hade vi sköna sju.
Nåt liknande då jag tog den långa milen upp till arenan.
Härligt, tänkte jag.
Innan nån slog sönder mitt trivsamma tänk.
De har lovat snö lagom till matchen.
Jahaja, säg den glädje som varar.

Och nästan på minuten.
Klassisk bandytid.
13:15
Syntes inte en flinga där?
Och en där?

Halvlek ett.
Domaren för dagen heter Järvinen, David Järvinen.
Han inleder sin eftermiddag med en skarp signal.
Gästerna har hand om avslaget.
Ett skär, en passning och matchen tar fart.
Eller fart kanske inte är temat för dagen.
Men igång är vi.

Jag noterar till min glädje att Janne Rintala är tillbaka efter att ha stått över senast med lite känningar.
Det är bra.
Noterar också att de duvor som bott och uträttat sina behov uppe i tv-tornet, vilket gjort det obrukbart och förpassat tv-teamet ut på balkongen utanför klubbrummet, försöker hitta tillbaka dit.
Men tji fick de då det numera sitter nät runt hela den öppna delen.
De var ihärdiga och försökte gång efter annan under hela matchen.
Men inget av försöken lyckades.

Fem minuter senare noterar jag matchens första nästan-chans.
Borlänges #7 Andreas Åkerblom tar ner ett mäktigt utkast av målman Adam Reyier och skjuter utan att tveka.
Tyvärr, för hans, Borlänges och hela Dalarnas skull, gick skottet en bit utanför Joel Snälls högra stolpe.

Isen verkar inte gilla den allt blötare snön som faller och visar sitt missnöje genom att bli ojämn och svår bemästrad.
Ser att många tillsynes enkla manövrar av spelarna slutar med tappad boll och svordom.

Men hittills är det fördel hemmalaget.
Tycker de tar tag i taktpinnen per omgående medan de vita ser till att skydda sitt land.

Minut tio.
Kalix får ett frislag nästan på mittlinjen vid den vänstra sargen, den nedanför läktaren.
Vänsterhalv Khrapenkov slår iväg bollen långt in i gästernas straffområde.
Och där står granitblocket Simon Viklund och låter sig icke rubbas utan viftar in ledningsmålet.
1-0.
En bra start.

Minuten senare får målman Reyier visa att han är en burväktare av hög klass.
En frislagsprojektil lågt till vänster, avfyrad av Kalix libero Jonathan ”Böna” Johansson, tvingar nämnde målis till avancerad benparad.
Han räddar ut bollen till matchens första hörna.
Det hörnskottet kommer aldrig någon i framtiden minnas som nåt bra skott.
Över ribban med en generation emellan.

Kalix har motvind.
Snön ökar i mängd.
Dock inte av förstörande dignitet.
Men isen är inte bra.
Vilket den inte är för något av lagen.

Borlänge har en fin period nu.
Tar över händelserna.
Driver på.
Mycket genom #10 Christoffer Nyström.
En kvick herre som för de röda att se upp.

I minuten sjutton ser de inte upp.
Det gör däremot denne Nyström.
Kommer långt ned på Kalix planhalva till vänster.
Tar sig inåt.
Och inåt.
Innan han skjuter.
Joel Snäll står nog än och funderar på var det skottet tog vägen.
En riktig kalasträff.
Upp i taket med bolluslingen.
Kan det säga pang då en boll träffar nät så gjorde det så nu.
Pang.
1-1.

Spelet övergår nu alltmer från spel till kamp.
Börjar skönjas allt fler långa bollar.
Trots att inget av lagen har Bengt på isen.

Tjugosex.
Lasse vid mikrofonen basunerar ut att hemmalaget får sin andra hörna.
Från vänster denna gång.
En vacker bild målas upp där borta.
Med vit snötäckt slänt och, av skymning, blåsvart himmel i fond står vår högerhalv Niklas ”Sunken” Sundqvist redo att på given signal peta in bollen mot skottvilliga lagkamrater.
Bandy är vackert.
Ifall nu någon skulle ha missat det.
På den givna signalen petar han in bollen till…….
….. Jimmy Berglund.
Och vi hör ännu ett pang i nätet.
Mitt i målet.
2-1.

Unge Vidar Fredriksson skjuter strax utanför.
Målis har full koll.

De röda börjar åter ta över dirigentens roll i eftermiddagens symfoni.
Skapar dock inga hot som får folket i Pusselbo, Spraxkya eller Kupolen i Borlänge att kippa efter andan.

Trettiofem.
Kalix får sin tredje hörna.
Åter från vänster.
Den så vackra tavlan målas upp igen.
Vit snö, röd tröja och en himmel som nu är svart i sin skymning.
Signal.
Pang.
3-1.
Jimmy Berglund.
Dagens kanon.
Jisses Amalia!

Vinnaren på 50/50-lotteriet förkunnas.
Nu då?
Nähä.

Otäckt i trettioåttonde då kapten Sundquist och målman Reyier kolliderar och denne blir liggande.
Jag tycker inte om när spelare ligger stilla på isen.
Rysningar av obehag.
Det tar nån minut innan han försiktigt reser sig upp, tar en klunk dunderhonung ur sin flaska och ger klartecken.
Tack och lov.

Snöfallet tar ny fart.

Och i halvlekens allra sista andetag får Kalix åter en vänsterhörna.
Två av två hittills.
Domaren visar ett-skott-fingret.
Pekfingret.
Nä, det blev inte ett tredje vänster-hörne-mål.
Det blev rast och vila.

Paus
Och nu ökar snön till en nivå inte ens sensationslystna kvällstidningsjournalister skulle hitta ord för.
Vi kan kalla det rikligt.
Och spelförstörande.
Vaktmästarna med sina maskiner försöker ta bort det mesta.
Duvorna vill in i tv-tornet.
Kaffet är gott och det strävsamma gamla paret jag språkar med är ett trevligt par.

Domare Järvinen med kollegor tycker att nu får kaffe och surrande räcka.
Nu ska vi spela halvlek två.
I rikligt snöfall.
Och hans ord är lag.
Så då kör vi väl igång då.

Halvlek två.
Bandy på riktigt.
Det här får alla ni lag med hall aldrig uppleva.
Karaktärsdanande.

Simon Viklund gör avslag.
För övrigt var Simons mål till 1-0 hans femtonde poäng i årets upplaga av Bandyallsvenskan.

Femtiosjätte minuten får Borlänge prova slå en hörna från det hörn där två hemmamål petats fram.
I snöyra.
Ingen utdelning.
Folket i Pusselbo, Spraxkya och Kupolen i Borlänge suckar av besvikelse.

Långa bollar viner genom snöfallet.
En hit.
En dit.
En ner i diket.
Försök med spel efter isen ger oftast bolltapp och långboll från motståndarens backlinje.

Nu kommer en intensiv period på en och halv minut.
Det suckande folket runt Borlänge får nu hurra och jubla.
3-2 trycks fram på tavlan bakom Joel Snäll i kalixburen.
Med ett skott ur vänsterinnerposition ser #77 Samuel Bortas till att uppförsbacken och motvinden för sitt lag blir lite lättare att hantera.
Passningen fick han från den där kvicke #10 Nyström.

Knappt hinner hurrandet och jublandet lägga sig förrän bollen ligger i nät i målet ner mot Furuhedsskolan.
Ditförpassad av röd #17 Johan Sundqvist.
Han håller sig framme sedan Simon stört det vita försvaret då de skulle hantera en långboll från röd försvarsspelare.
4-2.
Johans fjortonde poäng.

Dryga timmen då det är nära för Kalix efter viss kalabalik i efterdyningarna från en högerhörna.
Lite klubbviftande värdigt förskolan Humlans utevistelse efter en hel dag inomhus.
Det hela slutar med att ett par stora handskar tillhörande Adam Reyier nyper tag i bollen och chansen är borta.

En stund senare hör vi bandyapplåder från läktaren.
Detta sedan Mattias Snäll var nära framgång.
Ett fantastiskt vackert ljud.
Vad är vårfåglar, vågskvalp eller skönsång mot en riktigt varm bandyapplåd?

Långbollarna fortsätter.
”Böna” Lendl-Johansson längst bak i vårt försvar är femstjärnig på volleyspelet.
Min!, hörs genom snöfallet och sedan en fulländad forehand.
Eller backhand om så behövs.
Formidabelt spel.

Borlänges andra hörna är inte långt utanför Joels högra kryss.

Borlänge Crickets värvaransvarige smackar av välbehag då han ser Borlänge Bandys målvakt i aktion.
Mäktig kastarm.
Bravissimo!
Splendido!
Honom ska vi ha!

Sjuttio minuter och ännu en otäck kollision.
Denna gång blir målskytten till 1-1, Andreas Åkerblom, liggandes med tappad luft.
Han hittar den ganska fort och kan under applåder resa sig.
Tack och lov.
Som sagt, jag tycker icke om liggande bandyspelare.

Sista kvarten och nu är det bara snöfallet som håller uppe tempo och låga.
Spelarna på isen försöker så gott det går.
Men särskilt bra går det inte.

När Kalix får ännu en hörna klappas det taktfasta applåder.
Det har inte hänt sen förr.
Suveränt gjort publiken.
Heja alla ni.
Guld!

Hemmamålvakt Snäll får visa vad han kan då han räddar ett vitt friläge.
Räddning blir till hörna.
Hörnan blir till inget.

Masarna gör nu ett sista försök.
Man vill ge allt ett värdigt slut.
Lång resa.
Ingen ledare på bänken.
Två mål upp till poäng.
Motvind.
Snö.
Att ge upp fanns icke på kartan över Dalarna.
Lyft in allt vi äger, var tankegångarna.

Understundom smög sig höns (eller om det var duvorna från tornet) in i röda försvaret och viss kaos uppstod.
Känns lite smått obehagligt.
En felstuds och…..huu.

Och klockan går sakta.
Nåt kopiöst sakta.
Men den går.

Tillslut närmar den sig nittio.
Gästerna får en hörna.
Och en till.
Ett- skott-hörna.
Bom.
Slutsignal.

Allt medan snön faller.
Men inte vi med den.

Till sist.
Du i bilen jag hann upp vid rondellen mellan Valhall och kommunhuset
Som jag sedan låg bakom genom rondellen på E4 nedanför Coop, genom rondellen nedanför kyrkan och över kalixbron innan du fortsatte efter E4 då jag svängde av mot min by.
Hoppas du kom fram, vart än du nu skulle, utan påkörning eller annat mankemang.
Det faller in under kategorin ”klart obra” att köra utan bakljus i snöoväder.

Då önskar jag er alla en riktigt GOD JUL!
Ta hand om er så ses vi på annandagen.
Då kommer IK Tellus till oss.


// Sargis