Kategori: Matcher

När jag under tidig förmiddag körde upp mot arenan spelade jag Majesticas nysläppta platta ”Power Train” på hög volym i min bil.
Då visste jag inte att titellåten skulle symbolisera söndagens Kalix Bandy.
Power Train.

“This glory we feel as we go through the night
Shifting the gear, maximum gain
Made of iron and steel going with the speed of light
This is the Power Train”


En dag.
Två matcher.
Fyra poäng.
This is the Power Train.

Det började med damernas.
Söndagen tog fart, molntäcket skingrades och det rödvita tåget startade.
Gästerna med klubbadress Haik/Selånger kom från en förlust mot Umedalen dagen innan och var väldigt sugna på att få med sig två poäng på sin resa neråt Härnösand och Sundsvall.
En revansch för förra helgen förlust mot just detta Kalix hemma på Högslätten.
Men att stoppa det rödvita tåget gick inte denna dag heller.
En jämn och tät match där vi såg två målvakter av mycket hög klass.
Där vi såg vit #4 Moa Nyberg göra två mål för sitt lag och vara en spelare av klass.
En match där vi såg, från VSK lånade, Clara Ulvemark vara planens gigant.
Det stod 3-2 i paus.
Det blev 4-2.
Det blev 5-2 och vi på läktaren andades ut.
Det blev 5-3 och vi fick lite skrämselhicka.
Det blev 6-3 och vi kände segerns ljumma vind svepa in på den soldränkta läktaren.
Det slutade 6-3.

Vi såg även Haparanda SKT:s tjejer från den i staden nystartade flickbandyn besöka oss för att få se en bandymatch.
Deras ledare berättade för oss att intresset är stort för bandy bland tjejerna i Happis.
Jag hoppas verkligen att satsningen bär frukt och att de har ett damlag i snar framtid.
Ett stort steg för bandy.

^{När våra damer spelar bryter solen alltid fram}

Någongång under damernas match pågick landade ett flygplan, som startat för lite mer än en timme sedan på Arlanda utanför Stockholm, på Kallax utanför Luleå.
Jaja, Luleå Airport då.
Ett flygplan med ett bandylag.
Ett flygplan med en materialförvaltare i kortbyxor.

När damernas match var över och isen var tömd rullade en buss in med samma bandylag och samma materialförvaltare in på vår arena.
IK Tellus.
En arena som där och då badade i februarisol.
En sol som strax innan avslag letade sig tillbaka bland de gråa skyar som svepte in.
Men förhållandena var ljuvliga.
Mannen i kortbyxor var lyrisk över att återigen få besöka oss.
Han tyckte detta var en riktig höjdare.

Det tyckte även domare Ulrik Bergman och hans team då jag tog några ord med dem innan match.
Ett trevligt team.
De fick en del att göra under matchen men jag tyckte de klarade av det galant.

Tiden tickade på.
Och plötsligt var den 14:00.

Det hela inleddes med en tyst minut för offren i Örebro.
Vilket det även gjordes inför damernas match.
En värdig och fin tyst minut för alla de drabbade.

^{Strax innan}

Halvlek 1.
När så den tysta minuten var över gav domare Bergman startsignal.
Startsignal på stationen för nästa rödvita Power Train.

Tellus #26 Filip Wikblad har äran att få ta avslaget.

Fjorton sekunder senare kommer första avblåsningen.
Ett frislag någonstans ute på isen för hemmalaget.

Nio minuter senare hade tre hörnor avverkats utan resultat.
Två för di gule från Söders höjder och en för hemmalaget.

Ett hemmalag som under denna inledning visat att nu ska det bärgas poäng.
Hungriga.
Fulla av positiva tankar.
Täta hemåt.
Full fart framåt.
Viktig match då Gustavsberg gjorde 5-1 under sista tjugo i gårdagens match mot Tranås.
Vände ett underläge 7-4 till vinst 9-8 och hotar endast en poäng bakom Kalix.
Dock, innan dagens match i Kalix, en match mer spelad.
Så en vinst här vore ljuvlig.

Klockan ”morar” på.
Elva minuter.
Johan Sundquist har börjat hitta tillbaka till form efter en jobbig vinter.
Nu tar han sig in från vänster hörnflagga längs kortlinjen och kommer ända fram till mål.
Där han krockar med målman Ludvig Örengård.
Bollen rullar vidare och Mattias Snäll, som tidigare under förmiddagen firat vinst med sina spelare i damlaget han är en av två tränare, kan enkelt rulla in ledningsmålet.
1-0.
Bra start.

Mattias som efter matchen får pris som bäste spelare i röd.
Erik Lycksäter får samma pris som bäste man i gul.
De bägge fick pris av en mycket, mycket, kunnig jury.
Expertis i världsklass.

Men att se Johan krocka rejält med målisen fick publiken, och jag, att tappa andan.
Han reste sig, ruskade av sig och firade med målskytt Snäll och de övriga.
Publiken, och jag, kunde åter andas.

Vi ser ett Kalix med en frejdig och fartfylld offensiv.
Ett Kalix med en ihoplimmad och tät defensiv där ingen gul tröja tar sig igenom.
Det är en fröjd för ögat.

Tiden går fram till minut tjugosju.
På tavlan bakom Örengård lyser nu 2-0.
Jag vet inte säkert men jag tror han gör sitt första mål i Kalix.
Nyförvärv inför  denna säsong.
#88 Juho Kaaretkoski.
Han gör målet efter ett fint anfall längs högerkanten innan Jonathan Wikström kan spela fram Kaaretkoski till målet.

Jag noterar i min bok att första halva timmen är vinterns bästa första halva timme.
I alla fall för Kalix.
Jag är inte säker på att ledarstaben i Tellus säger likadant.
Det lyser.
Det bara lyser av jävlaranamma om de röda.
Tåget rullar på.
Med fart.
Med kraft.
Power Train.

Två minuter senare är det nära 3-0 på en styrning från nära håll.
Fyra minuter senare tvingas målisen från Midsommarkransen göra en fin räddning på ett skott av Emil Stock.

I trettioåttonde får så Kalix ett inslag djupt ner mot det vänstra hörnet.
Vänsterhalv Khrapenkov tar hand om det.
Hårt in mot mål.
Målvakten missar lite i sin fångst och bollen dimper ner hos Johan Sundquist.
3-0.
Tre mål mot noll.
Och ingen, absolut ingen, kan säga att det inte är rättvist.

Kalix är nära sitt fjärde på en hörna från det mörka hörnet där bara två av sex lampor behagar vara i tjänst, hörnet där de stora maskinerna har sin entré.
Det högra.

Strax innan kaffet blir det osämja bland de bägge lagens spelare och lite tuppfäktning på sämsta hockeymanér.
Domare Bergman med sin rutin och respekt får ganska fort de hetlevrade att kyla ner sig och nöjer sig med två minuters tilläggstid.

Paus.
Vi konstaterar att det vi sett hittills är vinterns bästa halvlek av vårat lag.
Idel glada miner bland smulor och kaffe.
Jag hälsar på Kalix gamle mittfältare #13 Lars Johansson som nu spelar lite då och då med ”ungdomliga” Bajen Bandy i div2 Stockholm.
Ett lag med idel bandyadel.
Hans-Elis Johansson, Jonas Claesson, Stefan Erixon och många andra tunga namn.
Han är upp för att gratulera sin mamma Gerhild som fyller jämnt.
En dam som genom åren alltid ställt upp som funktionär i Kalix Bandy tjänst.
Stort grattis Gerhild!.

Vi lommar ut och resonerar lite om att vi definitivt inte vill se ett gult mål inom de första minuterna.
Inte ge de tillresta syre och energi.
Bara köra på som i första rundan.
Knappt hinner vi placera oss.
Då det faller ett mål.

Halvlek två.
Det hinner gå tjugo sekunder.
En signal ljuder genom söndagseftermiddagen där nu skymningen gör sitt anspråk på närvaro.
Ett mål har fallit.
En boll har letat sig in i buren ner mot Furuhedskolan.
Armar i skyn.
Och det är hemmalaget som gjort mål.
4-0.
Jonathan Wikström.
Framspelad av kapten Sundquist.
”Jonte” har denna vinter tagit ett steg till i sitt kunnande och är en pålitlig målskytt.
Kul att se.
Och han är från Pålänge.
Puling.

4-0.
Men en ocean av tid ligger framför oss innan slutdestinationen nås.
Det här är inte över.

Runt timmen avklarad.
En tiominutersperiod med fyra gula hörnor.
Och en liten tendens av tydligare anfall av Tellus.
De virvlar på lite för mycket för att jag ska uppskatta det.
Men det röda försvaret är orubbligt.
Alla i röd tröja klädd sliter som galärslavar på stormande hav.
Hårt jobb.
De har bestämt sig.
Här ska inget otrevligt inträffa.

Men givetvis.
I sextiosjätte.
4-1.
Vilgot Müller avslutar ett snabbt och vackert anfall på bästa sätt.
Framspelad av Gösta Ahlgren.
Samtidigt tittar månen fram bakom molnen.

Ledarstaben i hemmalaget inser faran och begär genast Time Out för att lugna ner, rätta till och styra upp.

De gulklädda vädrar stockholmsluft.
Lastar fram i offensiven.
Vill ha mer.
Vill närma sig.
De rödklädda kommer inte framåt i samma utsträckning som tidigare.
Men försvarsmuren är tät och längst bak står han trygg och säker, vår målvakt i förstaklassvagnen.
Joel Snäll.

Anton Khrapenkov gör en långfärdsåkning, vispar in bollen mot mål men det blir ingen utdelning.

Tellus får sin sjunde hörna och nu går klockan lika sakta som när en nyvaken kalixbo ska hålla ett föredrag om kvantfysik eller den engelska regentlängden.

Sista kvarten och nu är det lite oroligt.
Jordens lag snurrar på.
Men likt tidigare så uteblir de allra farligaste hoten.
Och Joel är fortsatt lugn och säker på de avslut som slinker igenom.

Nära åttio.
Lite andrum då en gulklädd blir utvisad.
Kanske deras offensiv mattas av en smula nu.
Spelet hinner bara blåsas igång innan det blåses av igen.
En röd utvisning och vips var det lilla övertaget borta.

Minuten senare.
Domare Bergman sätter sina armar i kors ovanför sitt huvud.
Straff.
Till Kalix.
Nu stänger vi det här, tänker jag.
Det tänker inte målvakten Örengård och räddar Johan straffslag.
En spelare i rött är snabbt framme och hugger returen men Örengård hinner ta den också och blir lite förgrymmad på spelaren i rött.
Och återigen får vi se såna där saker vi inte vill se.
Gruff, stök och hårda ord.

Klockan bakom Joel måste ha stannat i samband med gruffet vid den andra buren.
Jösses vad sakta den går.

Matchen glider in på tilläggstid och när så Kurt vid mikrofonen äntligen basunerar ut att det återstår en minut av det hela känns hans ljuva stämma som en sommarbris mot kinden.
4-1.
En minut kvar.
Kalix Bandy håller undan i botten av serien.

Vilken match laget gör.
Vilken klockren insats.
När det behövdes som mest.
Då är herrarna som bäst.

En dag.
Två matcher.
Fyra poäng.
This is the Power Train.

”This glory we feel as we go through the night
Shifting the gear, maximum gain
Made of iron and steel going with the speed of light
This is the Power Train”

// Sargis

Materialförvaltaren i Tellus stod nittio minuter plus tilläggstid I sina kortbyxor.
Själv hade jag långkalsonger.
Dubbla

^Vinterklädd

Det var tur att dagens match inte skulle spelas under förmiddagen i Boden.
Där och då visade bilens termometer myggfria -25.
När Jonathan Wikström i Kalix, under eftermiddagen, gjorde avslag i matchen Kalix – Djurgården visade termometern -16.
Det var inga mygg där heller.
Vad jag gjorde i Boden av alla ställen en lördagsförmiddag i mitten av januari?
Jag hämtade fyra muntra män med sympatier för dagens motståndare som, från huvudstaden, kom med ett tåg som inte ville riktigt samma som dessa fyra ville.

Det är något fint med en bandybana lång tid innan avslag.
När man vandrar in genom grinden två timmar innan detta avslag.
Det är tyst.
Det är stilla.
Ett oskrivet stycke idrottshistoria ligger framför oss.
En obruten väg genom svensk kultur.
Ingen vet om vad framtiden har i sin portfölj.
Stämningen över arenan är lugn och tillbakalutad.
Lagen anländer.
Hemmaspelarna kommer.
En buss med motståndare rullar in och spelsugna bandyspelare från fjärran ort släntrar upp mot omklädningsrummet släpande på sina trunkar.
Isparketten med dess omnejd förevigas i telefonernas minnesbank.
Musiken börjar rulla ut ur högtalarna.
Det börjar kännas match.
När spelarna kliver av isvärmningen är minerna allvarsamma.
Det som tidigare kändes avslappnat och lugnt känns nu allvarligare.
Det är nära nu.
Match.
Och från grillen i hörnet sprider sig ett os som sätter smaklökarna i glädjevolter.

^{Det närmar sig}

Tiden gick.
Tick, tack, tick.
Klockan visade exakt 15:00 när samtliga matcher i denna dramatiska, sista omgång av grundserien i Bandyallsvenskan skulle avgöras.
Många äro de naglar som tuggats upp runt om i landet denna lördag.
Hur ska det stora alltet sluta?
Bland de åtta första.
Bland de sju nedre.
Varje poäng är viktig.
När avslag sker på samtliga sju arenor har alla lag en poäng.
Någon ska få mer, någon ska få mindre.
Eller rentav behålla den poäng man hade vid tidpunkt noll.

Domaren som idag heter Stefan Johansson sätter pipan i munnen och förkunnar start.

Halvlek ett.
Månen är på väg mot full där bakom gästernas keeper Filip Mörkdahl då, han som gjorde hattrick i Kalix senaste match, Jonathan Wikström gör avslag.
Vi ser att Mats Rönnqvist och Jimmy Berglund är med idag.
Som jag har skrivit tidigare, jag blir lite varm inombords när jag ser gamla (förlåt) rävar ställa upp för föreningen i dessa lite svårare tider.
Tack Mats.
Tack Jimmy.
Klubbhjärta.

Vi ser också att Djurgårdens tröjor är väldigt lika de Argentinas landslag i fotboll använder sig av.
Det är väl inte samma?
Känns dock tveksamt att männen från Samborombon utanför Rio de la Plata med sitt Pampas bakom sig i hundra gröna mil skulle gör reklam för ”Östra Station”.

Tio minuter har passerat när jag funderat klart.
Inget ordnat spel ännu.
De fyra jag plockade upp i Boden och några övriga DIF-supportrar luftar strupen i en liten ramsa.
Djurgården har fått en utvisning och Kalix en hörna.

Så händer det.
Minuten är tretton.
Vad annars?
Vår målman Joel Snäll gör en fin benparad och styr ut skottet till en vänsterhörna.
Gästernas första.
Han står som förste skytt.
Han har gjort flest mål i Argen…i Djurgården denna säsong.
Nu gör han ett till.
En riktig raket upp i nättaket innan nån hann reagera.
0-1.
Arvid Kjellberg.

Det är en helt jämn match vi ser.
Två täta försvar som förhindra sina motståndare till något hot av allvarligare art.
En kort period verkar gästerna ta över för att i nästa korta period se ut som att de röda kanske är lite mer aktiva.
Målvakterna kan bara stå och titta på.
I vintereftermiddagen med minus sexton grader.

Ljudet.
Ljudet av en bandymatch.
Skridskoskenor som skär den kalla, hårda isen.
Det är ljuv musik.
Vackert som fågelsång en tidig sommarmorgon i skärgården.

Joel Snäll räddar ett skott längs isen med yttersta spetsen av sin skridsko.
Hade han haft en storlek mindre hade bollen gått i mål.

Kalix får sin tredje hörna.
Från höger.
Två skott.
Två räddningar.

DIF får sin andra.
Även denna från vänster.
Förra resulterade.
Denna resulterar endast i en insats för bollkallen som får lägga tillbaka den förlupna kulan i sin korg.

I halvlekens sista skälvande sekunder får så DIF ett frislag i farligt läge.
Och återigen får målman Snäll visa upp sina kunskaper.
Det blir till ännu en vänsterhörna.
Domaren visar ett-skott-fingret.
Det blir inget bra skott och vi får, med bottenfrusna tår, lomma till hägrande kaffetår.

Paus.
Jag får lite DIF-prylar av en glad supporter som tackade så hjärtligt för min ”inför-skrift”
Känns som att någon nära mig börjar skala lök där och då.
Lite svid i ögonvrån.
Tack så mycket du glade supporter.
Bandyvänner ändå.

Kaffet och den vänliga gesten får mina frusna tentakler att tina upp, ta spiraltrappan ner till markplan och vandra iväg till min inmutade plats.

Halvlek två.
Tavlan visar försmädliga 0-1.
Men det är fyrtiofem minuter kvar.
Minst.
Det här går att vända.

Djurgårdaren från Pålänge, Elis Lindgren, gör avslag.
I sekretariatet startar man klockan.
Jag tar fram min penna och mitt block.

Kalix får sin tredje hörna.
Från höger.
Sen var det inget mer med det.

Femtioförsta när de flinka och snabba sargvakterna nedanför läktaren får lite att stå i sedan en spelare rammat den perfekt upplagda sargen.
De fixar det galant.
Ett gediget hantverk.

Femtiofjärde när en, från vänster, inslagen boll är hårfint nära att styras in i egen bur av en vilt försvarande spelare blårandig skjorta.
Etthundra trettiofem munnar formas till ett O.
Bollen rinner tätt utanför till en resultatlös hemmahörna.

Det är fartfyllt.
Det är jämnt.
Det är tätt.
Det är spännande.
Och jag vann inte på 50/50-lotteriet.

Sextioförsta.
Ett ödesdigert misstag i röd speluppbyggnad där en stackars spelare tappar bollen i helt fel läge.
Pontus Nordenfors snor åt sig den tappade bollen.
Skjuter
Joel räddar men på returen får han kapitulera.
0-2.
Willy Johansson.
Äsch då.

Ett hörnmål och en försvarsmiss.
Slumpmål kan man tycka.
Men tavlan, Bandygrytan och i all världens medier visar skoningslös fakta.
0-2.

Halvtimmen kvar.
Inte hänga läpp.
Bara jobba vidare.

DIF-keeper Mörkdahl som nog inte kommer få nåt pris som snyggaste målvaktströjan på världens modegalor gör en enkel räddning i kylan då Emil Stock drar på.
Mitt i famnen på denne Mörkdahl.

Jimmy Berglund skjuter tre centimeter utanför på ett frislag.
Munnarna runt arenan blir åter ett O.

Kalix börjar ta över lite nu.
Men med sin tvåmålsledning i ryggen bygger DIF upp ett nytt Östermalm på den sista tredjedelen av isen.
Säkra upp sin mark.
Håll tätt.

Jag ser frostiga ansikten.
Frostiga skägg.
Frostnupna galler.
Frost i träden runt arenan.
Svart himmel.
Utebandy.
Kallbandy.

^Utebandy

Järnkaminerna börjar komma tillbaka i spelet efter några minuter i försvarsställning.
Det är nu helt jämnt.
Och inte många målchanser.
Förvisso har dessa kaminer ett skott två och halv decimeter över men Joel i buren hade full koll på skottet.

Ledningen i hemmalaget känner sig manade till att ta ”Time Out”.
Nya direktiv måste förmedlas.
Och sista kvarten inleds.

Framåt kamrater!
Två mål.
Femton minuter kvar.

Tio minuter kvar.
Kalix har svårt att komma igenom huvudstadens gator.
De är stängda för passage.

Nio minuter kvar.
Johan Sundquist försöker.
Målman Mörkdahl har inte frusit fast utan räddar skottet utan problem.

Tiden går.
Tick.
Tack.
Tick.
Tiden går väldigt fort.
Det börjar krypa en känsla av uppgivenhet i mitt inre.
Två mål.
Tick.
Tack.
Tick.

Åttiofjärde när vår målman Snäll gör en räddning av yttersta världsklass.
Vår målman Snäll är en målman av mycket hög klass.
Mycket hög.

Minuten efter får DIF ett mål bortdömt.
Hög klubba är brottsrubriceringen och domen faller utan några högre protester.

En minut plus tillägg kvar.
Hemmalaget gör nu en sista vildsint forcering.
Framåt kamrater!
Klockan går i raketfart.
Jimmy Berglund skjuter i stolpen.

Kalix får sin sjunde hörna med två minuter kvar.
De randiga i muren är taggade till tänderna.
Fullt fokus mot skyttelinjen.
Peppar varandra till stordåd.
Skottet täcks undan och nu kan inget stoppa Djurgårdens Idrottsförening från två poäng och en plats band de åtta främsta.

Och saken blir än mer biff då de får en straff med minuten kvar.
0-3.
Arvid Kjellberg.

Slut
Strax efter går slutsignalen och spelarna i Djurgår´n får fira med de tillresta supportrarna.
Glädjen är total.
Ytterligare en delikatess att lägga i en disk på Saluhallen på Östermalm.
Laget får nu fortsätta säsongen i serien där man spelar om platser i kval uppåt eller än bättre, en direktplats i Elitserien nästa säsong.
Grattis till det.

För vårt kära Kalix Bandy gäller det nu att ta nya tag i den serie vi nu tillsammans går in i.
Sju lag.
Sex matcher.
Ett lag ryker direkt.
Tre får kvala för att hålla sig kvar.
Kalix har tre poäng upp till fast mark.
En svår uppgift.
Men på inget sätt omöjlig.

Till sist.
Till er fyra jag hämtade upp i Boden idag.
Tusen tack för träffen och ännu mer tack för de fina gåvorna.
Det var väldigt trevligt att få träffa er.
Ha det bra.
Jag hoppas verkligen vi ses fler gånger.

// Sargis

Efter att ha varit borta i några matcher i kvalet till Allsvenskan i våras gjorde han bejublad comeback mot Västanfors hemma och gjorde 1-0 efter två minuter och fyrtioåtta sekunder.
Efter att ha varit borta en lång rad med matcher gjorde han idag bejublad comeback mot IFK Rättvik och gör 1-0 efter två minuter och fyrtiotre sekunder.

Vi bjöds, i vanlig ordning denna vinter, på magnifika förhållanden.
Inga grader åt något håll och ingen nederbörd, eller förresten då vaktisarna hade kvar tre varv med sin maskiner kom en väldigt kort och väldigt intensiv hagelskur och ställde till lite knottror på den blanka isen.
Det blev lite hoppigt men absolut inget som ställde till några större problem för de bägge lagen.

Tidigare under förmiddagen hade våra damer fallit med matchens enda mål mot damerna från IFK Rättvik.
Det målet föll i mitten av andra halvlek och målskytten hette Emma Lambertsson.
Det var det där med att släkten alltid är värst.
Trist att förlora men de rödvita ska ha ett fång rosor trots allt.

Herrlaget som den senaste veckan levt i en mangel, en stenkross ett skruvstäd.
Många kalixbor har vädrat sitt missnöje efter den tunga helgen innan jul.
Men se dom struntar vi i.
Vi som stöttar i med- och motgång.
Publiken som slöt upp idag.
Publiken som ett antal gånger lät den berömda bandyapplåden ljuda över bygden.
Fantastiskt kul att se er och höra ert engagemang.

När jag anlände till arenan en tidsålder innan matchstart stötte jag på en ur ledarstaben i hemmalaget, han berättade att Kalix genom tiderna mest framgångsrike spelare skulle spela.
Liberon med teleskopklubban.
Olov Englund.
Han berättade också att Nils Wikström också knytt skridskorna och var redo.
Och som han var redo.
Har den karl´n överhuvudtaget haft ett uppehåll på något år?
Han var en av de drivande idag.
En som visade vägen.
Kan ju också bero på den genomkörare han fick under lördagen då massor, många massor av folk sökt sig till arenan för att motionera bort julmaten.
Nisse med sin familj och en hoper andra, såväl stora som små, spelade en match i furiöst tempo.
Den perfekta träningen för en inhoppare.

Jag blir in i hjärtat glad av att se gamla trotjänare ställa upp i nödens stund.
Under deras tröjor dunkar ett klubbhjärta av klass.
Tidigare under hösten har även Mats Rönnqvist gjort samma behjärtansvärda insats.

Och så var även den saknade redo för spel.
Han som vi saknat.
Han provade lite försiktigt under ”Winter Classics” under annandagen med en match i kategorin ploj.
Även en max-åkning i den stafett vi bjöds på.
Han kände att allt höll.
Två minuter och fyrtiotre sekunder in i matchen var allt som vanligt.
Armar i skyn.
Johan Sundquist.
Han höll dock igen lite grann men hans betydelse går inte att underskatta.
Må han känna sig i god form ikväll, imorgon och under lång tid.

Klockan slog 13:15.
Finns det mer bandy än söndag kl 13:15 på en utomhusis i perfekt väder?
Tveksamt.
Omöjligt.
Det tyckte även de, i en grå buss, tillresta spelarna i IFK.
De tjoade och tjimmade över att få uppleva detta.
De tjoade och tjimmade nog inte lika mycket senare under söndagseftermiddagen.

Halvlek ett
Domaren heter Jörgen Wingstedt och han förkunnar denna klassiska tid att det är klart för start.
IFK:s #87 Oskar Svensson gör avslag.
Avslag till en start som tar andan ur oss.
Redan efter tjugotvå sekunder är IFK nära framgång.
De hojtar, ylar och gestikulerar efter straffslag.
Det var svindlande nära det domslutet.
Protestlistor runt om Dalarna.

Två minuter senare för gästerna en fullständigt galen dömd hörna till skänks.
Om jag säger så här, det fälldes inte många vackra ord i rött läger.
Palaver.
Hörnan gick bom.

Anfallet efteråt.
The return of Johan.
Driver upp bollen längs höger kanten, kommer långt ner mot kortlinjen, tar sig hela vägen in och kan runda målmannen och vispa in 1-0.
Två minuter och fyrtiotre sekunder.
Bandyapplåder är bland det finaste man kan höra.

Olov Englund får en klubba i ansiktet.
Återigen många upprörda rödklädda.
Den vite syndaren får till sist sitt tiominutersstraff och Olle lämnar isen och kliver in i omklädningsrummet.
Den andre rutinerade comebacken, Nils Wikström, som är läkare i sin profession får åka efter för att se över skadan.
Han skickar Olle till sömmerskan på sjukhuset för några stygn och när klockan visar trettioåtta kliver han in på isen igen.
Med galler och plåster på kind tar han åter herraväldet i det röda försvaret.

^{Med plåster på kind}

Första kvarten passeras och matchen är intensiv.
Händelserik.
Det är riktigt kul att se.
Kanske inte de bägge båsen uppfattar det så för det är högljudda herrar där.
I bägge båsen.

Kalix är nära 2-0 då Hugo Olsson viker in på Johan-manér på vänsterkanten.
Och himlen är blålila.
Måhända i samma ton som Olles nuna imorgon.

^{Himlen är blålila}

Tjugofemte.
1-1.
Planens absolut bäste aktör, IFK:s #4 Patrik Sunnanängs ur snäv vinkel till höger om Joel Snäll i kalixburen.

Vilken spelare han är.
Vilken åkning han har.
Vilka ytor han opererar över.
Det är inte bara måsarna i Magaluf som skriker sig hesa.
Kalix ledarstab lämnar inte en sekund till spillo för att gasta ut till sina spelare att se upp med #4.
Även om han är i fiendens kläder så måste man buga sig och beundra honom.

1-1 var det.
Och klockan går.
Lite humor i det eldfängda.
Domaren missar en hörna till IFK.
Ledarna ropar ut sin klagan.
Då kommer en av de assisterande domarna fram till Kalix bänk och ger dem en åthutning.
Nog för att den åthutningen hängde i luften och var befogad men kanske inte just i denna situation.
Tummen upp och glada miner mellan de bägge båsen.

Åsså var det den där #4.
Patrik Sunnanängs utökar sin ledning i den interna poängligan.
1-2.
Hugger som en folkilsk tax på ett misstag i rött uppspel.
Och en målkung missar inte det läget.
Klockan var trettiotre.
Och skymningen har fallit färdigt.
Svart fond bakom läktaren.
Matchen är fortsatt intensiv.
Händer saker mest hela tiden.

Två halvchanser för hemmalaget senare är halvleken förpassad till den säck vi då och då tömmer då bandyminnen kommer på tal.
En mycket bra halvlek.
Den bästa i vinter.

Paus.
Vi som sitter där med smulor i mungipan och kaffekoppen i näven är alla nöjda.
Ett mål upp kan vi mycket väl ta in om spelet fortsätter så här.
Sen gick vi ut.
Väntan på avslag voro oändlig.
En av ismaskinerna hade lite trubbel så vi fick vänta en stund extra på att den fungerande skulle göra sitt.
Den som väntar på bandy väntar alltid för länge.

Till slut så var väntan över.
Domaren bjöd än en gång på en avslagsmelodi.

Halvlek två.

Tre minuter senare prickar en Kalix Bandys uppställda skyttar på en högerhörna en av tallarna bakom reklamplanket.
Vi får hoppas ingen ekorre just tagit sig en eftermiddagsvila.

Ytterligare tre minuter senare.
Hörna från samma håll.
Ekorren i tallen sover lugnt trots anfallet nyligen.
Denna gång blir det en variant.
Uträknat in i minsta detalj.
Bollen på en fiskelina mellan några rödklädda.
#10 Emil Stock får till slut bollen.
Han vispar säkert in kvitteringen.
2-2.
Och ingen, absolut ingen, kan säga att det målet var orättvist.

Hemmalaget sliter hårt nu.
Jag blir faktiskt lite tagen då jag ser den glöd i deras ögon som bara lyser av revanschlust och segervilja.
Må detta nu hålla.
Ingen mer sån där hedersam förlust tack.

Vita pumpar på.
Den där #4 får mer och mer hjälp av #37 Ludde Bjernulf som blir allt mer drivande i de vitkläddas försök till hot.
Men det röda försvaret med omplåstrade Englund håller emot på imponerande sätt.
Dessutom bjuder pojkarna längst fram på ett anfallsspel vi inte sett på länge.
# 27 Nils Wikström är överallt just nu.
Vilken match han gör.
Johan håller lite låg profil men är ändå ett ständigt hot mot dalalaget.
De vet hans kunnande.

Intensiteten skruvas upp en smula.
Allt mer ropande från spelare, ledare och kanske även från en man med ett anteckningsblock.
Varenda kvadratmillimeter av isen är viktig.

Joel Snäll gör en fin räddning på ett skott från nära håll efter en kust-till-kust-genomåkning av…
..gissa vem.
Jadå, #4 Sunnanängs.

Sextiosjunde.
Johan drar på ett hårt skott som målmannen Adam Reyier snyggt räddar till en högerhörna.
Nu blir det……inte mål.
En rödmålad stolpe står i vägen på Olles skott.
Kan målburen varit felplacerad?

Jag står med mycket trivsel på min plats nu.
Vinterns klart bästa match där nedanför min plats.
Jämnt, tätt, intensivt och många fina kombinationer från de bägge lagen.
Helt ovisst hur poängen skall fördelas.
Spänningen dallrar över isen och vintervädret visar upp sig från sin bästa sida.

Minuten är nu sjuttioett.
Får bollen en bit in på egen planhalva.
Tar fart lite till vänster.
Med sedvanlig stil vaggar han sig förbi den ene efter den andre i fiendeland.
Kommer ner till straffområdet, viker av lite mot höger.
I höjd med  högra frislagscirkeln avlossar han.
Nätet rasslar och #7 Anton Khrapenkov blir jublande glad.
3-2.
Och än en gång rullar de tjocka handskarnas applåder från läktaren.
Kalix Bandy leder mot topplaget IFK Rättvik.
Och vad är klockan?

IFK får två hörnor i rask takt.
Som jag alltid hävdat.
Det här med hörnor är en ryslig ingrediens i vår sport.
Att älskas eller avskys.
I detta fall avskyr jag dom.
Men ta för Guds skull inte bort dem.
Bägge hörnorna gåt bom.

Klockan gåt fort nu för IFK.
Ledningen begär Time Out.
Ringer efter folkdanslag och spelmanslag från hela Rättvik med omnejd för att skapa oro i det så trygga röda försvaret.
Det är ju viktiga poäng i jakten på kvalplats mot Elitserien på spel.
För hemmalaget gäller det att lugna ner styrkorna och säkra de två poäng de just nu har i sin hand.
Viktiga poäng i bottenträsket.

^{IFK är hungriga på poäng i tätklungan}

Åttioett.
Kalix får frislag någon meter utanför IFK:s straffområde.
Lite till höger.
Emil Stock petar någon meter till vänster.
Och där står han.
Johan Sundquist.
4-2.

^{Två mål i återkomsten}

Det är banne mig tvåmålsledning.
Men en ocean av tid kvar.
Måhända har matchuret bakom Joel stannat.
Åtminstone tickar det på i samma takt som vår klingande dialekt.
Tio minuter kvar att blunda sig igenom

Rättvik får hörna.
Kalla kårar.
Bom.

Kalix får hörna.
Tummarna vitnar.
Giv mig ett mål.
Bom.

Vår trogna publik står kvar på sina platser.
Ett tungt bevis på att detta är nervpåfrestande spännande.
Herrejösses vad jag unnar detta gäng poäng.
Vilken match de gör.
Jag är ganska säker på att segersången i omklädningsrummet dröjer en stund så att de utpumpade spelarna får en chans att komma tillbaka till den ljuva verkligheten.

När speaker Lasse förmedlar att det återstår en minut törs jag mig på en liten trudelutt av glädje.
Jag erkänner inför skranket att jag var väldigt osäker på poäng idag.
Men jag tar med glädje emot mitt straff en dag som denna.

Apropå straff.
Det röda kort den stackars vitklädde spelaren fick syna i slutsekunderna kändes hårt dömt.
Mycket hårt.
Tio minuter, ja.
Rött kort, nej.

Och eftersom detta var årets sista match på arenan så ber jag att få önska er alla, ni med bandyapplåderna, ni funktionärer, ni i ledarrollerna, bägge lagens spelare och alla ni läsare ett riktigt….

GOTT NYTT ÅR.
Som vanligt utan smällare och raketer, tack.

// Sargis
 

Igår sågs Lucia med sitt följe i vit skrud skrida runt bland gård och stuva för att sprida ljus och värme i vår mörka tid.
Idag sågs ett bandylag i vit skrud från Tranås med sin lagkapten Max Golander i spetsen skrida runt bland hörnflaggor och mittpunkt på bandyisen i Kalix och sprida mycket ljus och mycket värme till sina supportrar.
Allt medan vi bottenfrusna hemmasupportrar sjönk allt djupare i vemod och förtvivlan.

^{Igår syntes de runt gård och stuva}

Idag
Det var bistert.
Det var kallt.
Och det var jävligt.
Minusgraderna var tvåsiffriga.
Vinden som drog över isen rev sönder alla murar och kröp in under de lager med kläder vi under möda och stort besvär dragit på oss.
Garderoberna i den lilla publikens hem ekade tomma.
Endast den lilla malen var vaken.

Innan avslag hade jag och frugan det stora nöjet att vara inbjudna på smörgåstårta med matchsponsorn Kalix Bygg & Plåt.
Mellan tuggorna fick vi ta del av de bägge lagens tränares funderingar och tankegångar om det som skulle komma.
Bägge var fulla av tillförsikt och var beredd på en svår match.
Tranås tränare Adam Jismark berättade också att han som trettonåring stod på läktaren i Tranås och såg Kalix/Nyborg ta sig till Allsvenskan den där marsdagen för snart trettioett år sedan och att han så sent som i vintras var, tillsammans med kalixbekantingarna Olov Englund, ”Palle” Rönnqvist och Lasse Johansson med i det Hammarby Old Boys som vann veteran-VM för klubblag i Haparanda.
En merit som står högt.

Smulor kvar på tallriken och det är dags för avslag.
I kylan.
I vinden.
I mörk midvintertid.

Halvlek ett.
Domaren för kvällen heter Daniel Carlfjord.
På klockslaget 14:00 blåser han igång dagen match mellan Kalix Bandy och Tranås BoIS med en munter melodi.

Fullmånen lyser som var den av glas och hemmalaget startar i motvind.

Det går fem minuter.
En skarp signal ljuder.
Straff.
Till Tranås.
Den långe finländaren Joona Rajala vräks över ända och domslutet går inte att bestrida.
Även om nu alla straffar till motståndarlag är feldömda.
Alla.
Vår Joel Snäll har räddat många straffar i sin karriär.
Kanske gör han det även nu.
Han var chanslös på denna.
0-1.
#66 Anton Spångberg får ta emot hela Smålands hyllningar.

Kalix får matchens första hörna.
Den blir inte bra.

Det blir däremot en fin långboll från djupaste Småland fram till en i full fart åkande William Reuser.
I fritt läge missar inte en målkung som denne Reuser.
Det gör han inte nu heller.
0-2.
Klockan visar att vi är i minut tolv av de nittio.
Drömstart för gästerna som startade sin resa norrut under Lucias dag och övernattat i Skellefteå.
Och den långa passningen slogs av Oskar Nilsson.

En ganska intensiv inledning av matchen.
Tycker mig ana såväl oråd som ugglor i mossen då jag tycker gästerna börjar hålla lite väl hårt i taktpinnen för att det ska kännas bra.
Många fina anfall och del flipp över den röda backlinjen ställer till hot lite för ofta.

Men så.
Med den så vackra fullmånen till fond där bakom målmannen i BoIS trär hemmalaget igång ett vackert anfall där bollen går en resa genom vintergatan fram till Jonathan Wikström som vinklar in reduceringen från nära håll.
Ibland är ett bandymål ett konstverk.
1-2.
Minuten är sjutton.
En strimma av hopp tänds.
Det kanske jämnar ut sig en smula nu.

Det fortsätter vara vitt övertag.
De bjuder oss på fint bandyspel.
Även om de nu har fel färg på sina tröjor.
Anförda av tröjorna 19, 66 och 39 i första hand ser de till att de med rätt färg får slita ont för att freda sitt revir.
Rajala, Spångberg, och Åsberg är ägare till de tröjorna.

Minuten är nu tjugofem.
Tranås för sin första hörna.
Eller sin andra, den första tog domartrion tillbaka.
Från vänster.
Från hörnet där en utpumpad man sitter ensam i sin biljettkiosk efter att ha tagit entréavgift av en aldrig sinande ström av åskådare.
Hörnan petas.
Vi bjuds på en variant.
Vi bjuds på ännu ett bortamål.
En boll som lite snöpligt letar sig in i någon liten lucka i den röda muren.
1-3.
Målskytten heter Joona Rajala.
En Rajala som senare under eftermiddagen får ta emot ett fint pris som bäste spelare i de vita.
Ett synnerligen bra val av juryn.
Han var riktigt bra han.
Precis så bra som den veteran-vmvinnaren Jismyr sade innan match.
En tränare som kan sina spelare.
I Kalix gick priset till Clas Karlsson.
Också det ett bra val.

Rajala (med ett l) var det.
Det finns ett köpcentra i Torneå, fem mil öster om Kalix, som heter Rajalla (med två l)
Det betyder ”vid gränsen”.

Halvtimmen passeras och matchbilden är sig lik.
BoIS styr och ställer för hela den ihopswishade pengen.
Den swishkampanj som en man med stort BoIS-hjärta satte igång för någon vecka sedan för att hjälpa sitt lag med den långa resan.
Han skramlade ihop sjuttiofem tusen.
Sjuttiofem tusen.
Det är helt makalöst.
Sträck på er smålänningar.
Och du som satte igång insamlingen kan sträcka på dig lite extra.
Det kallas föreningshjärta.
Sjuttiofem….
…tusen.
Jag tappar andan.

I matchen får vår målis Joel Snäll göra två fina räddningar på kort  tid.
Tranås målis Hugo Lundqvist får står ensam och overksam i den bitande vinden.
Han har dock hela reklamplanket bakom sig som vindfångare.
Och ovan honom fortsätter månen sin bana.
Han behöver inte heller bära solglasögon likt sin föregångare i en annan tid.
Legendariske målmannen Torsten Sparv.

Sen händer inte mycket mer under första halvlek.

Paus och efterlängtat kaffe.
Ett kaffe som tinar upp frusna själar.
Men stämningen är lite moloken.
Bekymrade miner i ångan från det varma kaffet.

Sen lommar vi ut till inmutade platser.
Nu har vi medvind.
Nu vänder vi.

Och med den tron ser vi andra halvlek rulla igång.

Halvlek två
Fyrtionio minuter gångna då Emil Stock skjuter från kortlinjen.
Målmannen Lundqvist som nu står i motvinden hade nog räddat det skottet med bakbundna händer och ena foten i en hink.

Vi kommer upp till den femtioförsta minuten.
Här och nu känns det som att dörren stängs.
Ridån dras ner.
Spiken slås in.
På lagets sjätte hörna.
Från höger.
Ingen variant denna gång.
Bara hårt.
Stenhårt.
Ovan försvarande mur.
Ovan vita hjälmar.
Upp i Snälls högra kryss.
1-4.
Målskytt?
Jadå, han med tröja #19.
Med nästan samma namn som ett köpcentra.
Joona Rajala.

^{En vacker eftermiddag trots allt}

Våra rödklädda förmår nu inte komma in i den sista delen av det mörkaste Småland.
Det vita försvaret är väl samlat och väl tätat.
De röda kommer inte här fram.
Oavsett de säger sin kärestas namn eller ej.
Det är helt stängt.
Det ska ju dock föras in i protokollet att de vitas anfall inte känns riktigt lika hotfulla nu.
Vilket ju kan bero på resultattavlans röda siffror 1-4 och att man i första hand riktar in sig att behålla de siffrorna.
De skulle inte behållas.
De skulle utökas.

Runt sextionde ser jag att vår ordförande och vikarierande libero Olov Englund saknas på isen.
Inte han också, hinner jag tänka.
Med en skadelista i laget lång som ett kassakvitto från Rajalla får inte detta ske.
Det gör det inte heller.
Någon minut senare glider ikonen in igen och jag pustar ut.

De röda försöker.
Och försöker.
Men det är inte riktigt hotfulla försök.
Det är märkbart tafatta anfallsförsök.
Lätt infångade.

Och har det inte varit avgjort tidigare så blir det det nu.
Precis då klockan passerat sjuttiofem och det återstår samma tid som Östen Warnebring hade kvar till Eslöv då hans moped strejkade.
1-5.
Emil Ring.
Även detta ett mycket grannt bandymål där under månens sken.

Den lilla, men tack och lov trogna, publiken börjar lämna läktaren.
Uppgivna lämnar de sina platser tomma.
Läktaren gapar tom och öde.

Och ett lag i motgång och besvär missar givetvis en straff.
I minuten sjuttiosju tilldöms Kalix en straff som inte uppskattas av de vita.
Det är högljudda protester.
Men som vanligt hjälper inte dessa höga tongångar.
Domaren är hård och obeveklig.
Inhoppande Jimmy Berglund är utsedd till skytt.
Signal.
Ett hårt skott.
En hård träff…….i målman Lundqvists högra stolpe.
Inget vill sig denna dag.
Inget.

I åttiofjärde kommer så matchens sista mål.
1-6.
Målskytt #11 Oskar Nilsson.

Nu känns det bara sorgligt.
Det här är tungt.
Blytungt.
Ett lag i spillror.
Ett lag som försöker.
Ett lag som så gärna vill.
Det känns i hjärteroten.
Där kylan och vinden tidigare under eftermiddagen rev upp sår.
Blås av snälla domar´n, det här gör ont!

Slut
Han löd mina order.
Han blåste av.
Och glädjen var stor i det vita lägret.
Vitklädda, om inte med ljus i hår, så med glädjens ljus ovanför sina hjälmar hurrar man i ring vid sin målis.

När detta skrivs sitter de på en buss som tar dem hela vägen ner till sin hemmahamn.
En enkel resa i segerns tecken.
De har två poäng med sig i bagaget.
De poängen tror jag de tar med sig med stor glädje och lättnad.

Efter min väg hem blev skuggorna långa i månens bleka sken.
Trädens grenar pekade hånfulla fingrar.
Det kändes lite kallare.
Och lite mörkare.

Men jag kommer aldrig överge Kalix Bandy.
Aldrig.

// Sargis

^{Och fullmånen lyser som var den av glas}


 

Efter att sett vårt land genom ett bussfönster kom de till slut fram.
Etthundra fyrtio mil.
Etthundra fyrtio mil genom ett Sverige i december.
Nog finns det mål och mening i vår färd, men det är vägen som är mödan värd.

Och när den röda bussen svängde in till resans slutpunkt möttes de av lite bitande kyla och det finaste och viktigaste vi har.
Småknattarna.
Skridskoskola i full fart.
Med vingliga steg och rosor på kind spelar den femtongradiga kylan inte den minsta lilla roll.
En underbar syn.
De var väl femton-tjugo små grabbar och tjejer som med en vilja av granit bara skulle ta sig fram på de där konstiga grejorna på fötterna.
Heja alla!

Tiden rann iväg.
Isen fick en uppfräschning och de bägge lagen värmde upp.
Jag såg en vingklippt rödvit trupp och enligt den ensamme IFK-supportern, som flugit upp från Stockholm för att se sitt lag, så var IFK:s trupp intakt.
Det gick en kall krypning genom min väl påbyltade lekamen.
Fulltalig serieledare mot vingklippt seriejumbo.
Burr.

Och klockan blev 19:00.
Domare för kvällen var Håkan Grunditz och han gör sitt första uppdrag då klockan visar just den tiden.

^{Isen är redo}

Halvlek ett
IFK:s Niklas Holopainen gör avslag.
Matchen rullar igång.
Vi ser att hemmalaget dammat av Mats Rönnqvist ur gömmorna.
Han spelar libero.
Ett bra drag för att sprida lugn och stabilitet i de bakre leden.

Knappt två minuter in i matchen ger sig Kalix vänsterhalv Khrapenkov iväg på äventyr.
Likt en ensam pälsjägare i Alaska är han omgiven av vita toppar men han har ett mål i sikte.
En alldeles utsökt vandring genom de vita vidderna.
Men ack och ve.
Han blir i sista stund infångad av en vitklädd.
Det hade suttit fint med mål där.

Två minuter senare försöker han igen.
Denna gång med ett lågt skott till höger om målvakt André Larsson.
Larsson fäller ut sin stora handske och nyper bollen.
En fin sekvens.

Fem minuter senare blir det inte lika fint.
Åtminstone inte för oss med rödvita sympatier.
De i röd buss tillresta männen från västkusten får matchens första hörna.
Från vänster i bild.

#26 Hugo Andersson gör sitt sjätte mål för säsongen.
Ett lågt skott som målman Joel Snäll får en skridsko på men bollen åker upp i en båge och letar sig in ovan huvuden på den röda muren.
Snopet.
Dumt.
Men likafullt.
0-1.

Första kvarten avverkade.
Möjligen ett vitt övertag i bollinnehav.
Ni vet de där fåniga procenttalen som alltid ska visas speciellt i fotbollens värld.
Man kan ju äga boll hur mycket man vill men skapar man inget framåt så är ju det inget värt.
Nog om det men just nu har IFK ett litet övertag.
Men försvarsarbetet de röda lägger ner är klockrent.
Tätare än Suorva-dammen i Lule-älven.
Inget rinner igenom.
Inget.

Det jag ser just nu gör mig glad i sinne och hjärta.
Det taktiska.
Hur de bägge lagen rullar runt för att hitta luckor.
Hur de bägge lagen följsamt flyttar över sina försvar då hot måste avvärjas.
Ljudet från snabba skridskoskär som river i den kalla hårda isen.
Alltså, vår sport.
Det finns ingen annan som ens kommer på pallplats.
Bandy är först, sen och därefter.

Hemmalaget börjar växa in i rollen.
De vitas bollinnehav är inte lika dominant nu.
De röda börjar ta sig lite ton.
Visa serieledarna att de inte ska få några poäng hur lättvindigt som helst.
Men det är, tyvärr, lite uddlöst där längst fram.
Det skapas väl inga hot av kalibern som får varken den ensamme IFK-supportern eller deras anhängare vid dataskärmarna hemma i Kungälv att kippa efter andan.
Men förr eller senare kan nåt hända.
Jag är nöjd med det jag ser.

Och slitet i försvarsarbetet är guld.

I tjugotredje är det dock gästerna som får ett jätteläge.
Eller ska vi säga jätteläge.
Ensam med Joel Snäll i kalixburen ser den vita anfallaren sitt namn i guldskrift på Bohus fästning vid hemkomsten.
Den räddningen Joel gör kommer snart på tavla, broderi, frimärke och flingpaket.
Vig och följsam väntar han iskallt ut den vite och följer med i sidled och den suck av missmod vi hör över isen överröstar allt.
Han skulle göra fler räddningar av den kalibern senare.
Den match han gör ikväll är av hög världsklass.

Han broder Mattias får på ett bra skott i trettiotredje.
Målman André Larsson får sträcka ut sitt långa ben till höger.

Kylan gör sig påmind.
Men Kalix onda slit värmer oss.

Alldeles i slutet av halvleken får Kalix Jonathan Wikström ett bra läge då han tar ner en utsökt väl avvägd långboll från Anton Khrapenkovs klubba.
Men målman Larsson vill visa att han också kan rädda frilägen.
Och då gör han det.

Sen är det paus.
Skönt att komma in i värmen bland andra bandyvänner.
Ta en kopp kaffe och göra djupa analyser av första halvlek.
Vi är nöjda.
Med spelet.
Med kaffet.
Och vi häpnar lite då vi ser att både Villa och Edsbyn ligger under i sina matcher.
Nåja, det är fyrtiofem kvar.

Och det är det på vår arena också.

Halvlek två.
Banne mig om inte den femtongradiga kylan har ”lenat” av en smula.
Eller så ligger kaffet kvar och skvalpar.
Men det biter inte på lika mycket.
Må nu Kalix få ett snabbt mål.
Då kan det bli en riktigt trevlig kväll.

Halvleken går igång.
Och sex minuter senare står han åter i rampljuset.
I sin svarta tröja med #30 på ryggen.
Han heter Snäll, Joel Snäll.
Ännu en sån där frilägesräddning som får den annars så trögflirtade publiken att ljudligt applådera.
Och det säger en hel del.
Vilken räddning.
Vilken målvakt.
Och än en gång får ljussättarna på Bohus fästning ta ner sin tilltänkta hyllning.

Tio minuter av halvleken gångna.
Ställningskriget från första rundan fortsätter.
De bägge kombattanterna ser till att täta varenda kvadratcentimeter av isytan.
Försöker.
Avvaktar.
Beräknar.
Avväger.
Försöker.
Spänningen ligger över vår arena.

Målman Snäll gör tre fina parader inom några få minuter.

När så timmen är avverkad skriver jag i min svarta bok att det börjar kännas en smula otäckt nu.
Jag tycker mig se att gungbrädan börjar vicka över.
Till västkustarnas fördel.

Det täta röda försvaret börjar spricka upp lite.
Dock skapas det inte några allvarliga hot av de vita.
Men en lite otäck känsla kryper inom mig.
Lite för mycket av det vita.

Sextiotredje och Kalix Hugo Olsson missar målet med en generation.
Sextiofemte och IFK:s Niklas Holopainen skrapar bort lite färg på utsidan av Joels högra stolpe.

Den ensamme supportern manar på de sina.

Nu är det allt mer vitt.
De röda sliter som polarvargar i försvarsarbetet men blir allt mer tillbakapressade.

Måste här passa på att ge en ros, eller en hel bukett, till Kalix #45 Linus Krantz.
En back som aldrig får de stora rubrikerna, en slitvarg som hela tiden ser till att göra det svåra enkelt.
Alltid rätt placerad, alltid svår att passera.
Aldrig iväg på några överilade äventyr.
Ovärderlig i ett lag.
Sen kan vi fundera på vilken bandyspelare som får rubriker.
En bortglömd sport i vår media.

Så kommer då minuten sjuttioett.
Och ett mål.
0-2.
Tillslut får även den bäste vika sig.
En frispelad #8 Axel Ekholm gör inget misstag.
Ekholm gör sitt nionde mål i serien och där gick en smula luft ur min påse av hopp.
Uppförsbacken blev genast brantare.

Sista kvarten inleds med ett skott av Emil Stock.
Ett skott som målvakten räddar utan större mankemang.
Men ett skott är ju alltid ett skott och utan skott gör man inga mål.

Sjuttionionde och matchen stängs.
På IFK:s sjunde hörna.
Från höger.
Från ismaskinens infart.
Spiken slås in.
0-3.
Gustav Olsson.

Två hörnmål och ett friläge sänker att heroiskt slitande Kalix Bandy denna onsdagskväll i december.

Det sista som händer blir lite otäckt för en stund då IFK:s #11 Gustav Ek får en klubba på snoken och blir liggande en stund.
Men det är gott gry och mycket torskleverolja i herrn från västkustens karga klippor så han reser sig upp, ruskar lite på sig och fortsätter den sista stund som återstår.
Det ska givetvis tilläggas att det hela var en ren olyckshändelse och alls inget för domaren att hetsa upp sig över.
Vilket han inte behövde göra under hela matchen.
Hela drabbningen spelades utan en enda utvisning.
All heder till alla spelare.

Och en tanke till reservmålvakterna.
Det är många minusgrader.
Du sitter på en bänk.
Utan att göra någonting.

Ett glatt vitklätt gäng herrar släntrade av isen och sade sig icke rädas de etthundra fyrtio milen i en röd buss de har hem.
I och för sig övernattar de i Luleå.
Så imorgon har de bara etthundra trettiotre mil kvar.
En enkel sak för en bandyspelare.

^{Snart på väg hemåt}

Jag lyfter min svarta luva för alla spelare i Kalix Bandy.
Ni gör en sjuhelv..es bra match.
Ni kommer allt mer och mer in i det här.
Jag är helt övertygad om att den efterlängtade fullpoängaren ligger och lurar i närheten.
Gäller bara att få fatt i den.
Alltid rött, alltid rätt.

Och i Uppsala faller Villa.
Och i Stockholm faller Edsbyn.

// Sargis

Med blott tjugo minuter kvar av denna onsdag har graderna stigit till två, minus.

Det var starka två efter tjugofem.
Det var svaga två efter sjuttiofem.
Det var en efter åttiotvå.
Det var noll efter åttiosex.
Det blev en.
Tack och Gud ske pris för den.
Poängen.

^{Mina damer och herrar: Bandy!}

Förhållanden var utsökta.
För tredje matchen i följd för våra herrar ställer arbetarna i väderleksfabriken in sina instrument och ventiler i rätt läge.
Idag när jag, två timmar innan avslag, kom till arenan möttes jag av den vackraste syn man kan få.
En soldränkt bandyarena med ett gnistrande snötäcke runt om.

Jag växlade några glosor med en av ledarna i bussresande Mölndal Bandy innan match och han var av samma åsikt.
-Det är ju så här bandy ska vara.
-Tänk att få spela här i dessa förhållanden.
Och hur gick er långa bussresa.
– Äh, inga problem.

Chauffören på bussen vid hållplatsen utanför ICA i Mölndal klippte passagerarnas biljetter och satte kurs mot norr klockan 06:00 på fredagsmorgonen.
Mil efter mil.
Och sen en mil till.
Rast, vila och övernattning i Luleå.
Lördagsmorgon, nya biljetter och avfärd till magin på Kalix IP.
Ett laddat gäng som sprang omkring då jag kom till den magiska scenen.

När det så var dags för uppvärmningen spanade jag med en blick likt en jagande hök ut över hemmalaget.
Jag såg inte Johan, jag såg ej heller Jimmy.
Hökens ögon grumlades en smula.
Men blicken blev lite klarare då jag såg nånting nytt där i tvåmålsspelet.
En jag inte kände igen.
Nyfiken.
Och jag ser även att Mattias Snäll är tillbaka efter en lite längre tids sjukdom.
Kul att se.
Det blir nog bra ändå.

Kan också nämna att den förste spelare i Mölndal Bandy att beträda vår is var målvakten Arvid Torstensson.
En merit i ditt framtida cv.

Sedan blev klockan 14.
Och det är sex minusgrader.

Halvlek ett.
Efter en liten diskussion mellan de bägge kaptenerna och domartrion om väder, vind och gårdagens avsnitt av ”På Spåret” var det så äntligen dags.

Domaren som döpts till Jörgen Wingstedt sätter sin pipa (visselpipa, och inget annat) i munnen och blåser igång.
Blåser igång en match som kommer fresta på publikens nerver och sinnen.

Vi som ska drabbas av nervsvaghet och slitas mellan ljus och mörker är blott etthundratio tappra själar varav fem är stiligt uppklädda i Mölndals blåa hemmaställströjor.
Som jag kan gilla det där.
Det är fint.

Medan jag står där och spanar över planen mot de blåklädda på läktaren går matchen igång.
Kalix Jonathan Wikström står för ett magnifikt avslag.

Tjugo sekunder senare får vår målvakt Joel Snäll göra ett snabbt ingripande då en vit tar sig igenom.
Vår målvakt Joel Snäll var för övrigt lysande i eftermiddag.
Minuten senare får Mölndals målman Torstensson visa att han också är en målman av klass.

Matchminut tre.
Det är nu det händer.
Rosor och champagne i rött läger.
1-0.
Anton Khrapenkov är påpasslig på ett inspel från vänster av Mattias Snäll.
Drömstart.
Men det är åttiosju minuter kvar.
Minst.

Jag noterar i min bok att han jag inte kände igen under uppvärmningen är den nye från bandygymnasiet i Sandviken, Vigor Malmberg.
Jag noterar även att han är en snabb figur på skridskorna, håller sig alltid spelbar och räds inte att dra en motståndare.
Riktigt kul att se.
Riktigt, riktigt kul.
Och han är endast sjutton år.
Bara att slå ihop handskarna och hoppas han har möjlighet att komma upp vid fler tillfällen.

Jag hinner knappt skriva klart mina superlativ om honom.
Minut nio.
Anton slår en perfekt lång passning lite från högerkant i höjd med sitt eget avbytarbås, en passning som den nye Vigor som efter en fin åkning kommer in lite från vänster och elegant kan ta ner bollen och vifta den i mål i en och samma rörelse.
Vinterns vackraste.
Kan visas upp i skolor landet runt.
2-0.
Vigor Malmberg.
Jag blir lite extra glad av det målet.

Kvarten avverkad och vi ser en jämn och tät match.
Kan tycka att hemmalaget har kontroll och tillåter inte de bussåkande folket att ta sig in mot Joel i målet.
Ser ganska bra ut.

Och nu ser det än bättre ut.
3-0.
Niklas Sundqvist drar på en bit in i straffområdet.
Målvakten är utom chans och tavlan bakom honom lyser än vackrare.
3-0.
Minuten var arton.
Driftledningen i Mölndal finner sig tvingade till förändringar i linjerna och begär genast Time Out.

3-0 efter arton minuter.
Vilken start.
Väck mig inte.

Nära, nära, ytterligare ett mål då Emil Stock inte riktigt når fram på ett inspel av….
…just det, Vigor Malmberg.
Lite nära då Tuomas Mokko svingar sin korta klubba och skjuter tre decimeter över från en kilometers avstånd.
Målvakt Torstensson hade full kontroll på det skottet så att det skulle ha bivit mål kan vi beteckna som uteslutet.

Skymningen gör omvärlden lite blåsvart och en slöja av grillos ligger över försäljningsstället.
Gästerna försöker och försöker.
De ignorerar det lockande oset och anfaller i hopp om framgång.
Anförda av numrarna 71 och 73 försöker de lura sig igenom.
Men de röda låter sig inte luras.
Kontroll.
Men visst, det känns lite mer obehagligt än för tjugo minuter senare.
Kan ju också bero på att graderna sjunkit.
71 heter Christoffer Trysberg.
73 heter Jonas Trysberg.
Längre fram i matchen kommer tröja 72 att presentera sig.
I den tröjan spelar Martin Trysberg.
Och ledarstaben finns en Per-Anders Trysberg.

^{Bosse och Marianne grillar korv och oset lockar till sig kunder}

I minut fyrtioett är det blott millimetrar, en oklippt långfingernagel och en stolpe från en västkustsk reducering.
Ett frislag från lite avstånd.
Mannen vid bollen tittar sig lite villrådigt omkring utan att se nån som känner sig villig att skjuta.
Jaha, då skjuter jag väl själv.
Joel Snäll ligger raklång i luften och får yttersta delen av sin handske på bollen som träffar stolpen och går ut till händelselös hörna.
De rökpuffar av andedräkt som kommer ur min näbb då jag pustar ut av lättad skymmer sikten under resten av halvleken.
Så det är tur att inget mer händer.

Paus.
3-0.
Lite tappat övertag.
Nån profet inom hockeyns värld sade en gång att det inte finns nåt svårare än att led med just detta 3-0.
Jaja, det kan han ju få tro.
Det här kommer gå vägen.
Trots lite vibbar av oro.
Nu vilar de röda upp sig och får tillbaka den energi som började sina sista delen av halvleken.
Å andra sidan vilar gästerna också och får än mer vilja till anfall.

Halvlek två.
Efter en lite längre rast är det så åter dags.
Tavlan visar vackra 3-0.
Himlen är svart.
Isen är nyspolad.
Jag tar en Läkerol och gör mig redo.

^{Långväga gäster gör sig redo för andra halvlek.}

Fyra minuter av vitt bollinnehav senare får Kalix Emil Stock iväg ett bra skott som tvingar målis Torstensson till en räddning av hög Buster-känsla till vänster.

Obehaget kryper innanför mina många lager av kläder.
De vita ses också sätta betydligt högre press på de röda vid speluppbyggnad djupt nere på egen planhalva.
Blir lite snävare att ta sig förbi.
De skapar också hörnor på löpande band.

Knappa timmen avverkade då det härsknar till i lördagseftermiddagen.
Kalix kapten Jonathan Johansson skickas ut över sargen, precis nedanför min plats, med full kraft.
En ordentlig luftfärd.
Det blir palaver och hårda ord.
Det blir inte ens frislag och Johansson leds in omklädningsrummet i smärtor.
Han håller sig för handleden och är märkbart tagen.
Det blir alltså inte ens frislag.

Det såg inte alls bra med ”Böna” och det förtar lite av den härliga inramningen runt arenan.

Nåväl matchen fortsätter.
Men det blir allt värre att vara rödvit i själ och hjärta.
De vimlar av vita tröjor där ute nu.
De har västkustens vindar i sina segel nu.
Får en hörna.
Bommar.

Klockan går.
Sakta.
Sekunderna känns som minuter.
Minuterna som en evighet.
Och det är tjugo kvar.
Tjugo evighetslånga minuter.

3-0.
Det som är så svårt.

Kalixförsvaret bjuder på en hörna.
Det brukar bli hemskheter av såna.
Inte denna gång dock.

Nu är det enbart mölndalingar på isen.
Och alla heter Trysberg.
De äger allt nu, de där vitaklädda.
Hemmalaget har tappat ork och energi.
Men så de sliter.
De ska bara ha de poäng laget så väl behöver.

Tänk om.
Tänk om Vigors skott på Kalix fjärde hörna gått någon centimeter längre till höger.
Inte träffat den där rödmålade stolpen.
Tänk.
Då hade det gått sjuttiotre.

I matchen mot Katrineholm förra veckan föll ett mål till gästerna efter 74.52.
Idag efter 74.32.
Ett mål som hängt och dinglat i luften under lång tid.
3-1.
Målskytten heter William Westerling.
De glada blåtröjade på läktaren anar framgång.
Spelarna i vita tröjor är nu fulltankade av energi.
De blixtrar om dem.

Ett tåg passerar med fart där på andra sidan Järnvägsgatan bakom läktaren.
Må det inte ha tagit med sig två poäng ner till Mölndal med sin station där tre och halv miljon resande per år passerar grindarna.

Minuterna är nu längre än en evighet.
Och gästerna har allt.
Allt.
Kan detta hålla?

Åttiotvå.
Vi ska till nittiotre.
3-2.
Och än mer vind i seglen för spelarna från sydväst.
Målskytt #12 Erik Sundling.

Jag fumlar efter telefonen och tänker ringa vaktmästeriet för att be dem släcka lyset.
De hinner inte fram till strömbrytaren.
Det går exakt en minut.
3-3.
Martin Bengts.

Det blir än värre.
Ingenting går.
Ingenting fungerar.
Men de röda sliter vidare.
All heder.

Åttiofem.
Kalix får frislag i fint läge.
I cirkeln på vänsterkanten.
Det känns som att senast man lyckades med ett frislag i det läget var i tiderna runt Dackefejden.
Det blir bara skrufs.

Spelet vänder och…..
3-4.
Det var svårt det där med 3-0.
Jag ska aldrig mer döma ut dina tankar Leif Boork.
Eller jo förresten, det kommer jag nog fortsätta göra.

I en trängsel liknande den på tågstationen i Mölndal dimper bollen ner hos #72 Martin Trysberg.
Glädje bland de tillresta på läktaren.
De som inte rest lika långt har gått hem.
De kanske var rädd för trafikkaoset vid parkeringen då den långa kön av bilar ska iväg.
Vad vet jag?
Men att gå hem, finns inte.
Oavsett.

Och vi som inte räds bilköer ( i Kalix är fyra bilar i rad en lång kö) och troget står kvar får se ytterligare ett mål.
En karbonkopia av 3-4.
Men i detta fall i den andra buren.
Den ner mot Furuhedsskolan.
I trängsel liknande den på tågstationen vid Vitvattenvägen dimper bollen ner hos Hugo Olsson i hemmalaget.
4-4.

I nittioförsta får de röda en högerhörna.
Tänk om….
Det blev inte ens ett avslut.

Strax efter det speaker Kurt låtit meddela att det återstår en minut av matchen får Mölndal en högerhörna.
Jag blundar när jag ser den.
Den går bom.
Och vi som är kvar utstöter en unison suck av lättnad.

Det blev i alla fall en poäng.
Den satt hårt åt men den känns ändå rätt bra.
Det var ju väldigt nära ännu en nolla.
Vi blickar framåt.
Laget ska nu på sin första resa för säsongen.
Boltic och Lidköping på programmet.

Hoppas nu bara vår Jonathan Johansson får en någorlunda snabb rehabilitering.
Men det såg definitivt inte bra ut.
Krya på dig ”Böna”

Och i lördagsnatten sitter en samling bandyspelare i buss på väg mot Mölndal.
Hoppas att ingen av er glömt lösa biljetten till hemresan.


^{Fyra av de fem i sitt favoritlags tröjor är redo innan matchen
Så även sargvakter i gult och orange, kanske inte lika fina 🙂}

// Sargis



 

Revelj klockan 03:10
Resa genom landet.
I buss och i flyg.
Match på avlägsen ort 14:00
Hemresa genom landet.
På sköna kudden vid 01:00.
Att spela allsvensk bandy är ingen glamourös tillvaro.
Men det bryr sig ingen spelare om.
De spelar ändå.
Och idag var det en samling herrar i vita skjortor och svarta byxor som fick uppleva lyxen att besöka Kalix.
En herre hade en senapsgul historia till skjorta men han fick åka med ändå.

Katrineholm Bandy.
Eller vad de nu heter.

^{I Katrineholm 03:10 en söndagsmorgon i mitten av november}

De tillresta fick en lite gråkall arena till mötes då de klev av bussen från Luleå.
Men de var lika glada för det där de ”lattjade gris” långt innan avslag.
Muntra miner i spelsugna grabbars kroppar.

Muntra miner även hos domartrion.
Under ledning av legendaren Ulrik Bergman bjöd de på en trevlig pratstund inne på kansliet.
En härlig trio.

Trion fattade ett avgörande beslut då klockan klämtade 14:00.
Klockan uppe vid resultattavlan visade 13:50 vilket den gjort sedan urminnes tider.
Urminnes….ja, ja.
De tog ett enhälligt beslut att sätta igång matchen.

Och så blev det.

Halvlek ett.
Som brukligt är i vår sport så startade det hela med ett avslag.
Den vitskjortade #22 Cim Jacobsson fick den stora äran.
Han skötte det hela med bravur.

I matchen mot Örebro fick vi se ett hemmamål redan efter halvminuten.
Ska vi få ett i denna också?
Det fick vi inte.

Vi fick se ett avslut från hemmalagets Jonathan Wikström i den andra minuten.
Ett skott som gick tre decimeter över den i senapsgult klädde målmannen Lasse Korhonens ribba.
Anfallet efteråt slutade med ett mål.
I en tilltrasslad röra framför Joel Snäll i hemmaburen hamnar plötsligt bollen hos #9 i vitt.
Den vite #9 gör som han gjort massor av gånger under hösten.
Han gör mål.
Rätt man på rätt plats för gästerna.
Är man en målskytt av klass så står man rätt då det vankas målchans.
Linus Doktare.
0-1.

Inte den början som hemmalaget, jag eller övriga i publiken ville se.

Snäll i buren hinner med en fin parad på ett lågt skott från vänster.
En vit blir hårfint avblåst för offside.
Skymningen brer ut sig.
Innan.
Matchminut tio.
Hemmalaget får sin första hörna.
Från vänster.
Han har gjort en kvarts miljon mål på hörna i sin karriär.
Nu gör han ett till.
Jimmy Berglund.
Ett skott mellan målman och mur.
1-1.
Rosor och champagne.

Vi ser en jämn och intensiv match.
Möjligen att de vita har ett litet övertag.
Snabba som bodensonen Tommy Johanssons fingrar över gitarrhalsen då de sätter igång sina anfall.
Spelar runt på folk i fart men de röda står upp fint i försvarsspelet.

Knappa kvarten avverkade.
Domare Bergman visar det ack så förhatliga tecknet för straff till bortalaget.
Och en stund senare får sekretariatet trycka fram 1-2 på tavlan.
Näste målkung har presenterat sig.
#80 Jonathan Hyttinen.
1-2.

Nu börjar gästerna ta över allt mer.
Skillnaden mellan träning på stor is sedan midsommarsillen och veckan innan seriestart syns allt tydligare.
Stor skillnad i åk- och bolltempo.
Stor skillnad i passningars precision.
De röda får allt svårare att komma djupt ner i de västmanländska markerna.
De sporadiska anfallen fångas upp i höjd med Möklinta socken.

I minuten tjugofyra bjuds männen i vitt på en hörna.
Bakåtpassning från mittlinjen rinner iväg till ingen och när så ingen är på plats så fortsätter bollen att rulla ut till gästernas fjärde hörna.
Från hörnet nedanför entrén.
Och givetvis.
Elva av tio bjudhörnor blir baklängesmål.
I efterdyningarna av ett skott.
1-3.
#8 Ville Hämäläinen.
Skymningen börjar ha fallit färdigt och matchklockan visar trettio.
Den andra klockan visar 13:50.
Det har den gjort sedan sommar-OS i Berlin 1936.
Gästerna för spelet rätt tydligt nu.
Det känns lite jobbigt nu.
Och lite småkallt trots att graderna äro få.

Kalix får sin andra hörna.
Från samma hörn då målet föll.
Ska det…
Nähä nä, inte det.

Under de sista åtta-nio-tio minuterna av halvleken kanske vi kan ana en liten uppryckning av våra rödklädda favoriter.
Lite längre anfall.
Kanske inga heta avslut men uppförsbacken planar ut lite.
Gästernas målis räddar ett skott från omöjlig vinkel.
Å andra sidan hade nog Pelle på förskolan räddat det skottet.

En målchans mot vardera bur avslutar de första fyrtiofem minuterna.
Första läget går till gästerna då #15 Jasu Koljonen som med fart smyger upp bakom röda försvarsspelare och är så nära man kan komma att på volley slå in inspelet från vänsterkanten.
Andra läget är i hemmalagets favör då Kalix nye finländare Juho Kaaretkoski tvingar sin landsman Korhonen till en snabb parad längs isen.

Sen blir det paus.
Och dragning på 50/50-lotteriet.
Jag blir i den stunden…….etthundra kronor fattigare.
I vanlig ordning är fikat av hög internationell klass.
En högtidsstund för gommen.

Trio me´Berglund tycker efter en stund att de glufsande upp i klubbrummet nu måste röra på sig så de blåser igång andra halvlek med en trevlig melodi.

Ska de röda kunna samla kraft och energi för att lösa den uppgift som ligger framför dem.
Tavlans röda siffror visar 1-3.
Hur göra för att ändra på det?

^{Andra halvlek rullar igång}

Halvlek två.
Sista halvleken.
Ingen förlängning eller annat trams.

Det börjar bra för de våra.
Lite viftande framför Korhonen innan bollen rinner ut till Kalix tredje hörna.
Det var ju så nära.
Men en hörna kan ju vara bra det med.
Vikarierande kapten Johansson skjuter och målvakten får göra en bra räddning.

Matchen första utvisning kommer i minuten femtio.
Clas Karlsson i hemmalaget får uppsöka syndarnas bänk och avge löfte om bot och bättring.

Första tio minuterna av halvleken är avklarade och jag tycker att de initiativ de röda hade i slutet av första rundan håller i sig.
Katrineholms anfall känns inte lika hårresande som tidigare.
Kanske är de där 1-3 inte omöjliga.
Men de allvarliga hoten mot målmannen i senap är inte många.

Målskytt Berglund försöker från långt avstånd.
Enkelt för målisen som rullar ut till en medspelare.
Medspelaren ser till att ett anfall startas.

Det blev ett lyckat anfall.
#40 Cervin med fart mot mål.
Passerar gränskontrollen vid straffområdet.
En enkel liten passning till höger där #5 Olle Ekholm kommer med god fart.
1-4.

Där och då kändes det som att de sista dropparna ur hoppets bägare rann ut.
Jag kan inte se hur en vändning ska kunna ske.
En suck av uppgivenhet hörs ut i den nu svarta novembereftermiddagen.
Och de vita kopplar ett hårt grepp om pjäsen nu.

När vi närmar oss sjuttio blir två vitklädda utvisade inom några minuters mellanrum.
Kalix blir plötsligt två man mer på scenen.
Ledningen i hemmabåset manar till mer tryck i offensiven.
Anar en strimma av återfunnet hopp.

Strax efter uppmaningen kommer resultatet.
2-4.
På en retur efter #99 Niklas Sundqvists hörnskott.
Första målet sedan återkomsten.
# 10 Emil Stock.

Två mål upp.
Kanske ändå.
Ge oss 3-4 så börjar måhända de reströtta gästerna darra.
Det blir inga 3-4.

Det blir 2-5.
Då det återstår lika många minuter av matchen som de Östen Warnebring hade kvar till Eslöv i sin sång.
Femton.
Kusinerna från stan sätter den definitiva spiken.
Gustaf Doktare gör målet.
Linus Doktare slår passningen.

Och det blir mörkare.
Och kallare.
Och uppförsbacken är tyngre än långbacken på Tervisön.
Och det blir än värre.

Slut på krafter.
Slut på allt.
Kalix Bandy orkar inte stå emot de sista minuterna och siffrorna rinner iväg till 2-8.

Värt att notera är dock Joels Snälls straffräddning i nittioförsta.
En helt fenomenal räddning till vänster.
Matchens prestation.

Sekunden efter 2-8 målet är det slut, över och förbi.

Slut
Jag tycker dock att det stundtals såg rätt lovande ut.
Det finns något bra som ligger och lurar.
Bara träna vidare så kommer det förr eller senare fram från mörkret bakom läktaren.
Att, med tunn trupp och tunga skavanker, falla mot ett Katrineholm som har tillgång till de stora ytorna under hela sommaren är ingen synd och skam.

När jag kör hem refererar Radiosporten om resultat och målskyttar från nåt som de kallar NHL.
Så fruktansvärt ointressant att asfalten krullar ihop sig.

Och någonstans i landet sitter en samling bandyspelare och ledare från Katrineholm på väg hem.
De landar i hemmets sköna vrå långt efter midnatt.

Nästa helg kommer Mölndal Bandy.
Det har de inte gjort förr.

Till sist.
Ett, för oss i Kalix, bekant namn i IFK Uppsala dyker upp i Bandygrytans innersta.



// Sargis

I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.
Sen tog han kafferast.
Med koppen i näven och sista smulorna av hallongrottan i munnen fick han idé.
Jag måste skapa nåt vackert.
Nåt som lyser upp världen.
Han satte undan koppen tuggade upp smulorna och gick ut i skaparverksta´n.
Han visslade på en glad melodi.
Han skapade strålkastarnas ljus.
Han skapade en is som gnistrade i skenet från dessa ljuskällor.
Han skapade ljuden.
Ljuden från sylvassa skridskoskenor som river i isen.
Ljuden från bollar som träffar sargen, klubbor som träffar bollen.
Ljuden från tjocka handskar i en applåd.
Han skapade bandy.
Och sen gick han hem.

Och idag var det säsongspremiär på bandyarenan i Kalix.
Efter en vecka då vi vandrat mellan termometern och väderleksrapporten i tv.
För knappt två veckor sedan fick vi vinter.
Lite kallare och lite snö.
Ismakarna på arenan skred till verket.
En tunn is började anas över gruset.
Då.
Då blev det helt plötsligt varmt.
Det tunna snötäcket vinkade tack och hej när det drog sig tillbaka till sina gömmor.
Tvåsiffrigt på termometern och en obehaglig sydlig vind.
Precis det en nylagd is inte behöver.
Jag talade med en av isbyggarna innan match idag och han förklarade att om de inte hunnit få ut den vita färgen i isen hade den inte klarat värmen.
En vit is håller kylan längre än en mörk.

Igår, lördag, vände vädret och det blev lite kallare, lite krispigare.
Och våra mungipor pekade uppåt.

Idag söndag var det magiska förhållande, vår skapare får högsta betyg.
Amen.

^Bandy!

I dessa magiska förhållanden skulle Kalix Bandy och Örebro SK göra upp om två poäng i Bandyallsvenskan.
Ett Örebro SK med en pinne med sig i bagaget från sin premiärföreställning  och med nio tillresta supportrar.
Nio tillresta mycket glada och trevliga herrar som åkt tåg genom landet och fått se orter som Hundsjö och Morjärv passera utanför vagnens fönster.
En tågresa för sitt lag.
Ett härligt gäng.
Svampen.


^{”Svampen” förbereder sig}

Tiden gick framåt.
Två måsar passerade högt över oss mot den himlen.
Två måsar med trasig kompass.
De flög norrut, stackarna.

Två måsar, nio svampar men knappt en kalixbo då det är en halvtimme till avslag.
Jag hinner bli lite orolig.
Ska det inte bli publik en dag som denna?
Det blev det.
TACK, till alla som kom.
Ni är ovärderliga.

Och så klämtar klockorna.
Såväl i Gamla Stan som i övriga konungariket Sverige.
Det är dags för avslag.

Solen öser på.
Lagen samlas i en ring på varsin planhalva.
”Svampen” sjunger om att de kommer från Närke och Örebro.
Domaren heter Stefan, Stefan Johansson och han sätter pipan i munnen och blåser med en resolut signal igång matchen.

Första avslaget för säsongen på vår arena står den gultröjsbeklädde #55 Pelle Hoversjö för.
Vi är igång.
Senast ett allsvenskt avslag skedde hos oss var den tjugofemte februari 2023 mot Ljusdal.
Niohundra åttionio dagar sedan.

Det hinner gå trettio sekunder av säsongen för Kalix.
Drömstarten är ett faktum.
Vår trotjänare och ikon Johan Sundquist presenterar sig.
Han vevar in 1-0 från högerinnerläge sedan han tagit sig fram i sedvanlig stil.
Perfekt inledning.
Bara hålla detta i nittio minuter.

Knappa två minuter senare är Anton Khrapenkov på väg igenom.
I sista stund får en gul försvarare lite kontakt med den röde vänsterhalven som tappar lite balans och chansen rullar iväg bort mot den plats där några förkolnade rester av nedbrunna danspalatset Furulogen ligger.

ÖSK får matchen första hörna.
Supportrarna vädrar.
Ingenting av värde hände med den hörnan.

Tio på klockan och det börjar anas att gästerna börjar få lite med ordning på sina saker.
Lite vassare anfall.
Dock utan några som helst hot mot Joel Snäll i buren.

Oset från korvgrillen där på andra sidan sveper in och sätter fart på smaklökarna hos en gråhårig man med penna och block på trappen till damernas omklädningsrum.

Johan tvingar ÖSK:s målman, Sebastian Lundgren, till en Buster-räddning i minuten tretton.
Raklång mot sin högra stolpe nyper han bollen.
Då har det gått tretton.
Och grilloset blir allt tydligare.

Solen går ner bakom ishallen och spelet är helt jämnt.
Målchanserna äro dock lätträknade.
Noll.
Tillknäppta försvar håller rent.
Pannor stångas blodiga i försök att lura motståndaren.

Kalix gamle kanonjär Jimmy Berglund avlossar och nätet rasslar.
För en halv sekund ser mina ögon ett mål.
Skottet tog dock i utsidan av burgaveln och jag putsade glasögonen.
Men nära var det.

Tjugonde minuten och ÖSK är millimetrar från mål.
Hårt inspel från vänsterkanten och en klubba sticks fram framför Joel Snäll och når nästan bollen.
En unison suck från publiken.
Ett nnneeeiiijjj från de nio i ”Svampen”.

Nu kommer några minuter av tung press från Närkes stoltheter.
Pressar på ordentligt.
Men de röda håller tätt.
Positioner hålles.
Men det känns lite värre nu.

ÖSK-pressen bedarrar en smula.
De röda kommer lite högre upp nu.
Får ett fint frislagsläge rakt ut från målman Lundgren.
Inget farligt av det.

En lång boll från Anton tas så när ned av Jimmy Berglund långt där framme.
Tar han ned den är det mål.
Men icke.

Samme Jimmy skjuter lågt till höger om en målis som inte ser bollen.
Han ser den inte förrän….
….den ligger i fångnätet bakom buren och plockas upp av flink bollkalle.
Nära.

Och den jämna kampen går vidare.
Och bandysporten är vacker där den rullar på.
Taktik, tanke.
Värdera, börja om.
Gå framåt, täta bakåt.

Upprört i hemmalaget då Clas Karlsson åker på en rejäl bentackling.
Det ropas efter det röda kortet.
Jag, med kraftigt rödvita glasögon, är nog lite inne på det spåret också.
Men nu blev det icke så, det blev en vanlig tiominuters.
Kanske det var rätt så…..men….ja.
Nåväl, det är bara glömma det.

Och när vi glömt det var det dags för paus.

I pausen tänker jag på tröjorna på de bägge lagen.
ÖSK i gula med en silhuett av staden som sträcker sig runt hela tröjan längst ner vid byxkanten.
Landmärket Svampen syns tydligt där.
Snyggt.
Kalix i  gamla röda med nummer och namn som inte stämmer.
Nygamle Felix Nyman står som #16 i programmet men vi ser honom i tröja #18 Jansson.
Nye finländaren Juho Kaaretkoski i #88 Köpsén.
Finns en del andra också.
Jag hoppas verkligen att nya är på ingång för detta ser inte snyggt ut.

Sen är det dags för andra rundan.
En andra runda vi i rött, oavsett nummer och namn, helst vill glömma.

^{Jag tar plats på trappen}

Kalix #26 Hugo Olsson gör avslag.
Håll i det här nu.
1-0.
Endast fyrtiofem kvar.
Jobba.

Det börjar med upprörda känslor direkt.
Anton på väg igenom strax innanför straffområdet till vänster.
Får lite slag på klubban och vädjar, bönar, ber och skäller på straff.
Det blir inget av det.

Johan skjuter i ribban och över.
Vädjar, bönar, ber och skäller efter hörna då han och många med honom menar på att målisen var på den bollen.
Och det var han med största sannolikhet.
Fast, som sagt, mina glasögon är färgade i rött och vitt.

I minuten femtiotre händer det saker.
ÖSK får sin fjärde hörna.
Från höger.
Från det hörn jag brukar kalla ismaskinshörnet.
Signalen ljuder.
Och en liten stund senare ljuder den igen.
1-1.
#9 Sebastian Brandt efter lite spel hit och dit på hörnreturen.

Vi skulle höra hans namn fler gånger denna eftermiddag i november.

Sex minuter senare.
Speaker Kurts myndiga stämma över arenan.
Örebro tar ledningen i den femtionionde minuten genom #9 Sebastian Brandt.
Ett hårt skott som Joel är på och en back millimetrar från att hinna rensa undan rullar lite retfullt in i nät.
1-2

Jag skriver i min bok att det hela börjar kännas obehagligt.
De gula med stadssilhuetten har nu kommandot.
Stärkta av den snabba vändningen och med de rödas ovana på stor is börjar det skina igenom.
Kommandot är gult.

Och när så 1-3 kommer i sextiotredje tänker jag att spiken slogs in.
Hårt och resolut.
Där drogs gardinen ner för dagen.
Målskytten heter Filip Bergman.

Ledningen i hemmalaget finner det bäst i att direkt begära Time Out.
Goda råd är dyra.
Svindyra.

Men matchbilden fortsätter med samma bild som den senaste stunden.
Mycket gult.
Och glada svampar på läktaren.
De vädrar en trevlig hemresa förbi Hundsjö och Morjärv med två poäng i portföljen.

Och än säkrare blir de då deras favoriter gör 1-4.
Klockan visar sjuttiotre och matchen är definitivt avgjord nu.
Målskytt?
Vi börjar med dressinen, vad gissar ni?
Det rätta svaret är…..
#9 Sebastian Brandt.
Hans tredje.
Det kommer mer.

Åttiofemte.
Nu är det de gulas tur att limma fast sig och sjunga protestvisor.
En röd hörna föranleder vilda protester.
Hörnan blev ofarlig.

Anfallet efter.
Det var den där gula #9.
Sebastian Brandt.
Från vänsterläge.
Hårt i bortre gaveln.
1-5.
Om han är färdig nu?
Nix.

Gästernas målvakt har stått arbetslös under lång tid nu.
Men han är fortfarande vaken.
Det visar han med en kobrasnabb benparad längs isen på ett närskott av kapten Sundquist.
Två minuter senare får han åter visa att han är med, nu på ett skott från Tuomas Mokko som gör en bejublad comeback efter ett år utan bandy.
-Tervetuloa takaisin Tuomas.

I samma stund som Kurt vid mikrofonen förkunnar att en minut återstår av matchen så, ja ni har hört en del om honom nu.
Och nu är han klar för dagen.
Han gör sitt femte.
1-6.
My name is Brandt, Sebastian Brandt.
Sex kulor i magasinet.
Fem träffar.


Till slut en rättvis seger för våra gäster.
Våra röda höll gott motstånd fram till 1-2 då skillnaden i tränings- och matchvana började märkas ganska markant.
Skillnaden med träning på stor is sedan länge mot träning i rink.
Åtta träningsmatcher och en allsvensk match mot en enda träningsmatch.

Men jag tycker de röda ska gå rakryggade från det här.
Ingen som helst skugga över insatsen.
Med lite tid kommer det bli än bättre.
Det är jag helt övertygad om.

En lyckad resa till norr för denne Sebastian Brandt.
Fem mål och magiska förhållanden.
Tror han är rätt nöjd med sitt dagsverke.

Och det ska han som skapade himmel, jord och bandy också vara.
Det är alltid vackert med bandy.
Såna här dagar än vackrare.
Fattades bara två små poäng till det fullbordade.

För Örebro väntar nu hemresa och match på onsdag, då på hemmais mot Tillberga.
För Kalix väntar hemmamatch nästa helg, då kommer Katrineholm.
Och då kommer ni i publiken tillbaka.

// Sargis

Vi tar en bild till.
Bandy är vackert.




 

8:e mars.
Vid pass 12:30 denna dag varje år firar folket i Longyearbyen på Svalbard solens återkomst.
Vid 21:00 denna afton år 2024 firar vi kapten Sundquist återkomst.
Solen på Svalbard i all ära, men Johans återkomst är nog viktigare än det.
Det visade han med besked denna kväll på ett Fomab Arena i Kalix som badade i perfekta förhållanden.
Det är såna här kvällar jag inte saknar tak och väggar.


^{Skrev jag just nåt om perfekta förhållanden?}

Såna här dagar är lite som julafton när man var en liten pys.
Väntan är oändlig.
Minuter blir timmar i en takt som en snigel skrattar åt.
Blir det aldrig kväll!?
Spänningen ökar i takt med tidens stilla gång.
En piper till i min telefon.
Ett sms.
Det kan vara det bästa sms jag fått.
Ett sms som förkunnade att Johan är i speldugligt skick och drar på sig tröja #17 ikväll.
Pris ske Gud.

Kan tänka mig vad som rörde sig i de långväga gästernas inre environger då de såg den tröjan på uppvärmningen.
Och deras oro skulle bli en obehaglig sanning.

Halvlek ett.
Klockan närmar sig det magiska klockslaget 19:00.
Spänningen kramar om hjärtat.
Domaren, som i afton heter Håkan Birgersson, ger signal.
Ridån går upp.
Kalix Hugo Olsson gör avslag.
Dramat är igång.
Nittiotre minuter av anspänning.

Det går en minut och fyrtioen sekunder innan den vita Fläkten får röra i bollen.
Det sker långt nere i eget högerhörn.
Och de röda tar snabbt tillbaka den.
Det sköljer en röd våg över isen.
Man har bestämt sig.
Man ska vinna detta.

I tredje minuten presenterar han sig.
He´s back.
#17
I högerinnerläge sedan Robin Alamaa brutit ett vitt uppspel djupt nere till vänster och lagt upp bollen till……Johan Sundquist.
1-0 och applåderna var lite extra varma.

I åttonde presenterar sig en annan av kvällens huvudrollsinnehavare.
En storväxt och skäggig man i svart skjorta.
Västanfors målman Adam Johansson.
Fick på kort varsel hoppa in då ordinarie målvakten skadat sig på uppvärmningen.
Hans ordinarie uppgift är ledare i laget men har ett förflutet som keeper.
En uppgift han lämnat då hans fingrar har varit lite bångstyriga under tid.
Han var briljant i afton.
Med myndig stämma styrde han sina spelare och svarade själv för flertalet räddningar av hög klass.
Nu räddar han ett fräsande skott av Hugo Olsson.

Fem minuter senare avvärjer han ett skott av Johan Sundquist.
De två skulle duellera fler gånger under kvällen.

Kalix för spelet nu.
Möjligen har de vita fått igång fläkten och börjar komma upp i en del anfall.
Men tydligt är att de i första hand tänker på säkerhet i försvarsarbetet.
Kan man kalla in folk från andra länder i försvaret nu när vi gått med i det där Nato?

Upptäcker att den vit #8 inte är isens yngste spelare.
Vår gamle målvaktshjälte Abbe Bodins svärfar minsann, Alexander Zinkevitch.
Född samma år som Jan Johansson släpper sitt högklassiga album ”Jazz på svenska”.
1964.
I februari.
Kan ändå gilla att ålder inte spelar den minsta lilla roll om kunnandet finns.

Sextonde minuten.
Lasse vid micken basunerar med myndig stämma att Kalix får sin tredje hörna.
Från vänster.
Strax efter hör vi samma Lasse med samma myndiga stämma basunera ut att Kalix gör 2-0 på hörna genom #7 Anton Khrapenkov.
Mellan målvakten och hans mur till vänster.

Nu känns det kontrollerat.
De röda känns något nummer större.
Men osvuret är alltid bäst.
Det har vi minsann lärt oss genom åren.
Och ledningen är ju bara två mål.
Men nog tusan är de röda bättre.

Alla munnar runt isen förvandlas till ett unisont O då en boll rullar under vår målis Oskar Sundqvist och på väg in i mål.
Då dyker en annan Sundqvist upp och med lång klubba räddar den rullande bollen precis på linjen.
Den räddande klubban tillhör Niklas Sundqvist.
Ooooo:et avtar och blir en stor suck av lättnad.

Två räddningar till läggs in på målvakts-Johanssons konto.
Johan S och Niclas Rönnqvist får känna sig snuvade på framgång.

En doft av grillkorv kommer svepande över isen bortifrån Bosses grill.
Det blir lite vått i mungiporna på mig.

Vita får nu inrikta sig på att täta sina domäner.
Backar in den vita bussen som står utanför grindarna.

Fyrtio minuter avklarade.
Anton Khrapenkov, som var mycket bra i afton, skjuter från vänsterkanten och Johansson gör en femstjärnig räddning.
Till ingen nytta.
Ingen av hans kamrater är med på returen och Hugo Olsson kan då slå in 3-0.

Tre minuter senare får gästerna en gyllene chans till putsning av siffror.
En straff.
Korrekt dömd.
Passar här på att ge beröm till domartrion denna kväll.
De höll en bra och jämn nivå och blåste när så behövdes.
Bägge lagen tog ansvar och genomförde en ärlig kamp.
Endast en utvisning under hela matchen vittnar om det.
Det var skönt att se.
Straff var det.
Exekutor Gabriel Augustsson.
Signal.
Otagbart för Oskar.
3-1.
Ajdå.
Får ”Fläkten” snurr på maskineriet nu?
Lite oro.

Det sista som händer innan kaffet är Kalix femte hörna.
Från höger.
Ifall ni missat så är han tillbaka.
Johan Sundquist.
4-1.
Vilken comeback karl´n gör.

Men helt nöjd var han inte när de lommade mot omklädningsrummet för pausvilan.
– Vi missar för mycket, sade han när jag frågade hur det känns.

Paus.
Expertisen vid bordet konstaterar att Kalix ledning kunde varit större med lite medflyt, skärpa och en lite sämre målis.
Vi fick också ta del av en gammal spelare i Pålänge som fick ett erbjudande från IK Heros långt tillbaka i tiden.
Han tackade nej då han inte kunde missa älgjakten, löjfisket och nätfiske under isbelagd Rånöfjärd.
Det var andra tider då.

Och nu är det en annan tid på vår arena.
Det är hög tid för akt två i detta drama.
Hugaligen.
Men 4-1 och tydlig dominans, det borde väl……nä, inget jinx nu.


^{En av matchens bästa gör sig redo för andra halvlek}

Birgersson blåser.
Andra halvlek är igång.

Tjugo sekunder senare…
Det börjar bli tjatigt nu.
Adam Johansson.
Än en gång en bra räddning på Johans skott.

Det går fyra minuter av ett spel från hemmalagets sida som liknar det förskolan ”Humlan” visar upp när alla knattar släpps ut på gården med en klubba och en boll.
Fullständigt virrvarr.
Och givetvis.
Ett frislag vid sargen djupt nere på Kalix planhalva.
Skott in mot mål.
I mål.
Via en skridsko tillhörande en rödklädd spelare.
Snopet.
Icke oväntat.
Jag morrar högljutt.
4-2.
Målet tillskrivs samme Gabriel Augustsson som satte straffen i första.

– Nu har vi matchen! ropar någon i vitt.
Han har lite rätt.
De är lite på väg in.

Virrvarret i rött fortsätter.
Det fina spelet från första är borta.
Var har ni tappat det, ni rödklädda?

Två träffar i målramen inom en dryg minut.
Niklas Sundqvist träffar ribban och Mattias Snäll stolpen.
Det var väl själve han med horn.

I femtionionde kastar vi hattar.
Hans femtioelfte hattrick denna vinter.
#17 Sundquist.
Efter en magnifikt förarbete av Jimmy Berglund.
Strax innanför mittlinjen sliter Berglund hårt, han vrider, han vänder, han snubblar, han tappar bollen, han tar tillbaka den, han passar till Johan och åker med händerna på knäna mot avbytarbåset och ser helt slutkörd ut.
Bakom honom åker Johan igenom vitt försvar och fullbordar sitt hattrick.
5-2.

Nu börjar min tro återvända.

Fem minuter senare är jag säker.
6-2.
Robin Alamaa.
Johan åker upp på vänsterkanten.
Skjuter, Johansson räddar.
Returen tar Vidar Fredriksson, Johansson räddar.
Men på nästa retur är han utan chans.

Nu tar hemmalaget över dirigentpinnen.
Utan att för den skull få igång maskineriet till fullo.
Det är lite hackig gång.
De vita vill nog nu bara hålla nere siffrorna.

Kalix får ett frislag i Jimmy-läge.
Vi som varit med ett tag minns Nyborgsvallen då Jimmys hårdskjutande farbror Göran höjde klubban.
– Skjut Bääälund.
Nu kan inget hindra denna tids Bääälund att skjuta.
– Fan vad sugen han är, hörs en vita säga.
Skottet smiter strax utanför.

Åttioförsta och matchens första, och enda, utvisning.
Anton får slokörad och lite förbannad åka till botbänken.

Och när så spelet går igång igen har förskolan ”Humlan” åter trätt in på isen.
I röda kläder.
Slarv, hafs och tjafs.
Gästerna börjar inse att vi kanske kan göra nåt för att få lite bättre resultat med oss hem till Fagersta.
Kliver upp och pressar på lite högre upp i banan.

Ledningen i Kalix tar Time Out för att få lugnat ned sina spelare.
Få lite ordning i leden.

I minuten nittio får de vita sin reducering.
Och de får den helt gratis.
Ett olyckligt misstag av en stackars röd spelare ställer näste hattrickare helt fri med Oskar.
Gabriel Augustsson.
6-3.

I sista skälvande sekunderna.
Johan avlossar.
Den räddningen.
Den räddningen med höger hand borde bli en staty utan den pampiga entrén på Västanfors IP.
Jösses.
Det blir en ett-skott-hörna.
Det enda skottet skrapar färg på Johansson högra stolpe.
Tyvärr på utsidan.

Och sen är det slut.

Slut
Vi ser ett betydligt sportsligare avslut än i onsdags då alla var arg på alla.
Nu var det lite småsnack mellan spelare i de bägge lagen.
Den evigt unge Zinkevitch och Kalix ledare Mats Rönnqvist ger varandra en kram och utrycker goda ord.
Domaren träffar på prisutdelare Englund och de surrar en stund.
Jag pratar lite med en av andredomarna och han tyckte de bägge lagen skött sig exemplariskt och att det hela var en lättdömd match.
Precis som det ska vara.

Nu väntar rysarens upplösning på söndag.
Kalix åker till knätofsen och fiolspelandets hemland Dalarna för att ta sig an Borlänge Bandy.
Ett Borlänge Bandy som denna fredag då solen återkommit till Svalbard säkrade sin plats i nästa års upplaga av Allsvenskan.
Jag lyfter på min Bissen-luva och gratulerar.
Stort GRATTIS!

Och givetvis lyfter jag även samma luva en gång till och gratulerar mina vänner i Ljusdal.
Dagens match mot Motala slutar 6-6 och svenska mästarna från 1975 är återigen ett lag i Elitserien.
Hela samhället har gått i väntans tider sedan våren 2015 då laget fick respass ur högsta serien.
Stort GRATTIS!

Även ett GRATTIS till:
¤ Tranås som fortsätter vara allsvenskt även nästa år,
¤ Mölndal Bandy som nästa vinter gör debut i Allsvenskan.
¤ IFK Motala som trots allt jävelskap och motgångar är kvar i Elitserien.
Just IFK Motala är värda ett extra hurrarop.
Där pratar vi motvind.
Och regn.

Slutord.
Tänk att det alltid lika vemodigt att lämna arenan efter säsongens sista match.
Att se strålkastarna lysa i moll när man sätter sig i bilen och lämna dem bakom sig.
Det är länge innan höstens första träning.
Och förhoppningsvis genomförs den träningen av ett allsvenskt herrlag.
Damerna är ju redan där.

^{Vi ses till hösten}

// Sargis

Och när jag körde hem spelade bilens radio discohits i finsk tappning.

6:e mars.
¤ Douglas Håge, mannen som gestaltade ”Lilla Fridolf” i såväl radio som film föddes denna dag 1898.
¤ Kalix/Nyborgs Stefan Tano vevar in ett frislag till 3-2 i övertidens fjärde minut i kvartsfinal fyra mot Västerås och ordnar därmed till en femte och avgörande match.
Det dramat gick av stapeln för trettio år sedan, 1994.
Trettio år må ha gått men i minnet ligger det på bästa hyllan.

Undra om vi kommer minnas 6:e mars 2024 om trettio år?
Minnas det och bli lika upprörd då som nu.
Parodin på Fomab Arena.

Eftersom det lätt blir lite sandlådenivå typ ”det var han som började”, ”varför får han men inte jag?”, ”min pappa är starkare än din” så kan jag tycka att man ska vara lite återhållsam vad gäller kritik mot domartrion i sina referat om matchen man sett.
Kan bli ren kvällstidningsjournalistik annars.
Ni vet där upprörda spelare öser ut sin ilska och en reporter står bredvid med tindrande ögon och vet att kvällens klickräkning blir en njutning.
Men denna onsdagskväll måste även jag falla.

Hade jag, som brukligt är, satt mig ner vid tangentbordet direkt jag kom hem hade texten blivit skriven med versaler i affekt.
Trots att jag var kvar på arenan en stund efter slutsignalen och att det tar en kvart innan jag är hemma så rök det ur mitt inre då jag klev in genom dörren hemma så jag var rädd att brandvarnaren skulle ljuda.
Så kanske jag sitter som nittiotreåring och minns tillbaka till den där onsdagskvällen då vi fick bevittna den sämsta domarinsats världen någonsin skådat.

Matchen var nittiosju minuter.
Kalix hade etthundra minuter utvisningar.
Etthundra.
Gästerna från Gustavsberg hade noll.
Noll.
Många av utvisningarna må ha varit korrekt dömda men varför i hela Sarons tempellunder är man inte konsekvent och försöker hålla samma nivå för bägge lagen.
Försöker var ordet.
För i mina ögon var det inte en svårdömd match.
Hård, tuff och för all del någon utvisningssituation här och där.
För bägge lagen.
Bägge.

Ta utvisningen på Anton Khrapenkov där i slutet.
Okej, utan mina enögda glasögon kanske den var korrekt dömd.
Men skulle jag noterat varje ”våldsamt slag” han fick ta emot denna afton skulle mitt anteckningsblock varit fullklottrat.
Och utvisningen på Hugo Olsson i slutet av matchen då han blir påkörd av målvakten i kamp om en höjdboll ska jag inte skriva ett ord om, det är risk att det åter börja koka i mitt inre.
När signalen ljöd trodde nog alla, i bästa fall, på straff till hemmalaget eller att avblåsningen kom för att titta till de bägge spelarna.
Men att Hugo blir utvisad!?!

Det kändes som att röda spelare blev utvisade närhelst det behagade, och för vad som helst.
Fel färg på remmarna, utvisning tio minuter.
Du svängde åt fel håll, utvisning tio minuter.
Fel vinkel på klubban då du skjuter, utvisning tio minuter.

Jag tror inte jag ska skriva mer om den grönklädda trion, det blir bara fel.
Men vi kan slå fast att det var parodi.
Och många, väldigt många, upprörda känslor.
Från balkongen, via trappen till damernas omklädningsrum ner till Kalix avbytarbås.
Över isen och upp på läktaren.
Tvåhundra åskmoln.
I ljuvlig senvinterafton.

Vi tar det sportsliga istället.
Betydligt trevligare.
Den laginsats kollektivet Kalix Bandy gör matchen igenom gör mig varm i sinnet.
Man sliter ont då det stormar som värst.
Jag hör Sven Jerrings bevingade ord i referatet från fotbollsmatchen Sverige – Japan i OS 1936.
Byt bara japaner mot ”kalixare”
” Japaner, japaner, försvarande japaner, från sig vilt slående japaner och lika vilt angripande svenskar. Japaner som hoppar, japaner som kastar sig, japaner som fläker sig. Japaner som gör allt för att ta segern åt Nippon. Och svenskar, svenskar som kämpat redligen men som nu är slagna.”

Under den sista kvarten då det stundtals var fullsatt i utvisningshytten nedanför läktaren såg gästerna möjligheter.
Men den röda väggen var tätad och helgjuten.
Och längst bak stod han.
Matchens gigant.
I svart tröja med 30 i vitt på ryggen.
Joel Snäll.
Världsklass.
Hans mamma berättade efter matchen att hon fått ett minne på Facebook från just den här dagen för många år sedan, ett minne från den nu nedlagda ”Vårcupen” där Joel räddar en straff.
Det gör han ikväll också.

Men vi tar det från start.
Klockan är 20:00.
20:00.
Någon sa ”Håll´ på å jaga en myl mitt et nåta, he jär ju gåliggstid”

Matchen rullar igång.
Spänningen går att ta på.
Vi ser Johan Sundquist och Janne Rintala i civila kläder stå i tunneln till omklädningsrummet
Ajdå.
Vi ser gamle kaparen vid kanonerna, Jimmy Berglund, göra comeback.
Kul.
Vi ser också vitamininjektionen Vidar Fredriksson komma tillbaka efter sin handskada.
Kul.

Vi ser Niklas Sundqvist på sedvanligt maner ta sig över isen och ordna fram matchens första hörna.
Då hade det gått tre minuter.

Gustavsberg får två snabba hörnor.

Kalix får så en från vänster.
Den här släpper inte Berglund.
Jodå, det blir han som skjuter.
Tyvärr står det en mur i vägen.

En rätt trevlig match under de första tio.
Kalix börjar kanske ta över lite men skapar inga större hot.
Gästerna är täta.

Men i trettonde släpper lite av tätningsmassan i den vita väggen.
Från höger till vänster strax utanför straffområdet tråcklar sig en lång rödklädd spelare.
Han skjuter.
Klang och jubel.
1-0.
Hugo Olsson.
Jag ger en bandyapplåd med mina nyinköpta handskar från ”Bury Fen”.
Ett dovt och resolut ljud ekar över arenan.
Så ska det låta.

Tre minuter senare hörs åter en bandyapplåd.
2-0.
Anton Khrapenkov med sin karaktäristiska åkstil tar sig genom ängar och fält på Gurras ägor innan han vevar till i höjd med straffområdet.

Femton minuter.
2-0.
Smakstart.

I nittonde presenterar han sig.
Joel Snäll.
Blixtsnabb parad.
Returen slås över buren och över nejden hörs ett sus.

Ledningen känns rättvis men jag anar en viss uppryckning av ölaget.
Börjar ta sig ton och sticka upp i snabba anfall.

Och efter dryga halvtimmen får även Joel erkänna sig besegrad.
Ett snabbt anfall längs vänsterkanten och en hård passning in till en helt fristående Carl Brohäll gör att nollan är spräckt och att de vita får ny energi.
2-1.

Med den nya energin innanför västen tar de nu över en smula.
Vi vill, vi kan.
En energikick som varade i fem minuter.

Vi suckar lite då Niklas Sundqvist får till ett alldeles för lamt avslut i fint läge.
Ett avslut som målmannen, David Rydell, plockar ner utan att blinka.
Han rullar ut bollen till en medspelare.
En medspelare som tar några skär och passar vidare bollen till……..Kalix Hugo Olsson.
3-1.
Tjo och tjim på arenan.

Isen börjar bli knottrig.
Vaktisarna kanske inte skulle ha lagt på vatten innan matchstart då det ”trassade” lite fjunig snö.
Aja, det var nu inget som förstörde och det var ju lika knottrigt för bägge lagen.

En annan comeback i vinter är #4 i Gustavsberg.
Efter en lång tid i ”Bajen” lade han förra våren utrustningen i källarens förråd.
Suget på bandysport blev för stort och när moderklubben under denna säsong hörde av sig var svaret enkelt.
Jag är med.
Från början i U-laget Berget men på senaste tiden i representationslaget.
David Pizzoni.
Strax innan pausvilan försöker han med det hörnskott han en gång i tiden var expert på.
Nån typ av handledsskott, dragskott, fösning.
Oavsett vad så gick den inte hem nu.
Röda ruset är magnifikt, vilket det var hela kvällen.
Även då stora delar satt i dressinen.

Signalen för paus ljuder.
Vi lommar iväg mot det goda fikat medan Kalix vikarierande kapten Jonathan Johansson har ett långt samtal med de tre i grönt.
Det fanns en hel del att samtala om.
Redan då.
Vid mitt bord i klubblokalen samtalar vi om Clas Karlsson.
Vår #12 som tagit många, långa, breda och stora steg i sitt kunnande.
En oerhört nyttig slitvarg som aldrig får de stora rubrikerna.
Jobbar kopiöst, bryter anfall, startar anfall och sällan gör ett misstag.
Hatten av.
Vi får också se en röntgenbild på en ihopskruvad ankel.

^{Inne i den röda tunneln stod Janne, Johan
och en gammal storskytt från Gyssen, Micke Jansson}

Halvlek två.
Lite svajig inledning för de röda.
De vita har tuggat taggtråd i sitt lugna bo under vilan.
Framåt, framåt.
Två mål upp är ingenting.

Så händer det.
Minuten är femtioett.

Gurra tilldöms straff.
Och jag tycker det är lite obehagligt då spelaren ligger kvar med samlad trupp runt sig.
Läkare tillkallas men tack och lov hinner hon inte dit innan spelaren kan resa sig upp och ta sig till bänken.

Klart så för straffslag.
Signal.
Han räddade en straff i en match under ”Vårcupen” den sjätte mars för många år sedan.
Nu gör han det igen.
Lågt och hårt till höger.
Skjut var du vill.
För vi har Joel Snäll i buren.
Vilken räddning.
Han inte bara räddar, han nyper bollen också.
Det jubel som hörs från alla med sympatier för Kalix är det länge sedan vi hörde.
Var publiksiffran tvåtusen?
Sa jag Joel Snäll.

I femtiofemte startar det som sedan ska spåra ur fullständigt.
Kalix blir berövade på en straff i en liknande situation som den som gav de vita sin straff.
Det blir vilt palaver.
Att protesterna är vilda är ett litet ord.
Det ropas och gestikuleras.
Alla röda, alla ledare, all publik….kanske inte de kalixbor med sina söner i GIF, alla är upprörda.
Ledarbänken får en skarp åthutning av domaren.
Jag tycker de är värd en ros som kan hålla sig från vidare bestraffning i den sekunden.
För det var upprört.

Gästerna från ön flyttar fram positionerna.
Två mål upp.
Framåt kamrater.
Ledarna begär, och får, en Time Out.
Fram med staffliet.
Åkvägar ritas.
Kalix är skärrade, gör så här.

Dramatiken fortsätter direkt efter den korta pausen.
De vita får en hörna.
Två röda på botbänken.
Två gluggar i muren.
Men återigen är det röda ruset i världsklass.

Vit hörna igen.
Variant.
Avslutet träffar reklamskyltarna bakom Joel.

Jobbigt nu.
Pulsen på max.
Idrott ska vara spännande, det ska vara dramatik i varenda sekund.
Men detta är på gränsen vad en normal människa klarar av.

De röda sliter som fabriksarbetare.
Fredar sitt område med glans.

I sextiosjätte drar comebackande Berglund ett frislag i ribban.
Returen petas i mååå……utanför.
Neeeiiijjj! hörs genom den sena kvällen.

Jag skriver en stund senare att Kalix måste få tag i bollen och lugna det här ty annars går det till de trakter där det aldrig fryser.

Oceaner av tid kvar och ledningen är skör.
Men det röda försvarsspelet är klockrent.
Alla deltar.
Alla sliter.
Och den där Joel är lugn, stabil och suveränt bra.
Han nyper ett hårt frislag.

Hans bror Mattias missar ett fint läge.

Ännu en utvisning.
Och jag behöver syrgas.

Då.
Då kommer syrgasen
Han missade ett fint läge nyligen.
Mattias Snäll.
Nu lägger han en mycket vacker passning i djupled till en framstormande Robin Alamaa.
Robin blir helt fri med målman Rydell.
En liten fint senare rullar han in 4-1 och läget ljusnar betänkligt.

Men det är ett tidstillägg på en förmiddag så det är inte avgjort.
Men luften känns lättare att andas.
En stund.

Nu plockas det röda spelare av banan i rask takt.
Ut!
Ut!
Fullsatt men inte slutsålt i dressinen nedanför läktaren.
Vi sätter dit en till.
Ut!
Jag ägnar en tanke på de funktionärer som sitter där och ska notera alla tider.
Och ännu en utvisning.
Publiken är stormgalen.
Jag är rädd för upplopp.

De få röda som är kvar på isen hoppar, kastar sig som japanerna Sven Jerring kommenterade om redan 1936.

Till slut så kommer då reduceringen.
4-2
Jonathan Berg.
Nytt hopp väcks i vitt
Ny syrgas behövs för en man i blå täckjacka.
Och vad är klockan?
Nittio.

Kalix har en boll på mållinjen innan en vit hinner upp den och rensa till hörna.
Sätt den snälla!!
Nähä, inte det.

I nittiofemte händer det som får mitt säkringsskåp att fullständigt blåsas ut.
Hugo jagar en lång boll på väg mot Gustavsbergs målbur.
Ska han hinna den.
Han blickar mot bollen i luften.
Då smäller det.
En målvakt med lyrtagning i blick rammar Olsson och smällen är ordentlig.
Signalen ljuder.
Straff, börjar jag notera men ser inga korslagda armar ovan huvudet av domaren.
En arm i luften och den andra pekar i riktning vår spelare.
Utvisning!!!!
På Hugo Olsson.
Den fjärde på kort tidsrymd.

Milde tid.
Allt är bara en fars nu.

Och ytterligare tidstillägg.

Joel hinner med ännu en vass räddning.

Speaker-Lasse meddelar att det återstår en minut.
Jag vet inte om det är av matchen eller dygnet.
Allt är kaos.

En minut går.
Och den ljuvligaste av alla ljuvliga signal ljuder.
Slutsignalen.

Slut
Palavern fortsätter och en del inte så vänliga ord kastas mellan ledare och spelare vid avbytarbänkarna.
Kanske inte så vackert men jag kan förstå att det röda laget är topp tunnor och går igång på minsta gnista.

Om USA:s vinst i OS-hockeyn 1980 var ”The miracle on ice” så var detta ”The spektakle on ice”.

Men än en gång.
LAGET.
Vårat lag.
Den insats de gör denna afton, etthundra tjugosex år efter Douglas Håges födelsedag och trettio år efter Stefan Tanos frislag, den gör mig fortfarande lite tagen.

Tack Kalix Bandy!

Kvaldramat fortsätter.
”Fläkten” på fredag.
Vi ses då.

Till sist.
NorrMedia på plats minsann.
Bra.
Tack.

//Sargis