Efter att ha varit borta i några matcher i kvalet till Allsvenskan i våras gjorde han bejublad comeback mot Västanfors hemma och gjorde 1-0 efter två minuter och fyrtioåtta sekunder.
Efter att ha varit borta en lång rad med matcher gjorde han idag bejublad comeback mot IFK Rättvik och gör 1-0 efter två minuter och fyrtiotre sekunder.
Vi bjöds, i vanlig ordning denna vinter, på magnifika förhållanden.
Inga grader åt något håll och ingen nederbörd, eller förresten då vaktisarna hade kvar tre varv med sin maskiner kom en väldigt kort och väldigt intensiv hagelskur och ställde till lite knottror på den blanka isen.
Det blev lite hoppigt men absolut inget som ställde till några större problem för de bägge lagen.
Tidigare under förmiddagen hade våra damer fallit med matchens enda mål mot damerna från IFK Rättvik.
Det målet föll i mitten av andra halvlek och målskytten hette Emma Lambertsson.
Det var det där med att släkten alltid är värst.
Trist att förlora men de rödvita ska ha ett fång rosor trots allt.
Herrlaget som den senaste veckan levt i en mangel, en stenkross ett skruvstäd.
Många kalixbor har vädrat sitt missnöje efter den tunga helgen innan jul.
Men se dom struntar vi i.
Vi som stöttar i med- och motgång.
Publiken som slöt upp idag.
Publiken som ett antal gånger lät den berömda bandyapplåden ljuda över bygden.
Fantastiskt kul att se er och höra ert engagemang.
När jag anlände till arenan en tidsålder innan matchstart stötte jag på en ur ledarstaben i hemmalaget, han berättade att Kalix genom tiderna mest framgångsrike spelare skulle spela.
Liberon med teleskopklubban.
Olov Englund.
Han berättade också att Nils Wikström också knytt skridskorna och var redo.
Och som han var redo.
Har den karl´n överhuvudtaget haft ett uppehåll på något år?
Han var en av de drivande idag.
En som visade vägen.
Kan ju också bero på den genomkörare han fick under lördagen då massor, många massor av folk sökt sig till arenan för att motionera bort julmaten.
Nisse med sin familj och en hoper andra, såväl stora som små, spelade en match i furiöst tempo.
Den perfekta träningen för en inhoppare.
Jag blir in i hjärtat glad av att se gamla trotjänare ställa upp i nödens stund.
Under deras tröjor dunkar ett klubbhjärta av klass.
Tidigare under hösten har även Mats Rönnqvist gjort samma behjärtansvärda insats.
Och så var även den saknade redo för spel.
Han som vi saknat.
Han provade lite försiktigt under ”Winter Classics” under annandagen med en match i kategorin ploj.
Även en max-åkning i den stafett vi bjöds på.
Han kände att allt höll.
Två minuter och fyrtiotre sekunder in i matchen var allt som vanligt.
Armar i skyn.
Johan Sundquist.
Han höll dock igen lite grann men hans betydelse går inte att underskatta.
Må han känna sig i god form ikväll, imorgon och under lång tid.
Klockan slog 13:15.
Finns det mer bandy än söndag kl 13:15 på en utomhusis i perfekt väder?
Tveksamt.
Omöjligt.
Det tyckte även de, i en grå buss, tillresta spelarna i IFK.
De tjoade och tjimmade över att få uppleva detta.
De tjoade och tjimmade nog inte lika mycket senare under söndagseftermiddagen.
Halvlek ett
Domaren heter Jörgen Wingstedt och han förkunnar denna klassiska tid att det är klart för start.
IFK:s #87 Oskar Svensson gör avslag.
Avslag till en start som tar andan ur oss.
Redan efter tjugotvå sekunder är IFK nära framgång.
De hojtar, ylar och gestikulerar efter straffslag.
Det var svindlande nära det domslutet.
Protestlistor runt om Dalarna.
Två minuter senare för gästerna en fullständigt galen dömd hörna till skänks.
Om jag säger så här, det fälldes inte många vackra ord i rött läger.
Palaver.
Hörnan gick bom.
Anfallet efteråt.
The return of Johan.
Driver upp bollen längs höger kanten, kommer långt ner mot kortlinjen, tar sig hela vägen in och kan runda målmannen och vispa in 1-0.
Två minuter och fyrtiotre sekunder.
Bandyapplåder är bland det finaste man kan höra.
Olov Englund får en klubba i ansiktet.
Återigen många upprörda rödklädda.
Den vite syndaren får till sist sitt tiominutersstraff och Olle lämnar isen och kliver in i omklädningsrummet.
Den andre rutinerade comebacken, Nils Wikström, som är läkare i sin profession får åka efter för att se över skadan.
Han skickar Olle till sömmerskan på sjukhuset för några stygn och när klockan visar trettioåtta kliver han in på isen igen.
Med galler och plåster på kind tar han åter herraväldet i det röda försvaret.
Med plåster på kind
Första kvarten passeras och matchen är intensiv.
Händelserik.
Det är riktigt kul att se.
Kanske inte de bägge båsen uppfattar det så för det är högljudda herrar där.
I bägge båsen.
Kalix är nära 2-0 då Hugo Olsson viker in på Johan-manér på vänsterkanten.
Och himlen är blålila.
Måhända i samma ton som Olles nuna imorgon.
Himlen är blålila
Tjugofemte.
1-1.
Planens absolut bäste aktör, IFK:s #4 Patrik Sunnanängs ur snäv vinkel till höger om Joel Snäll i kalixburen.
Vilken spelare han är.
Vilken åkning han har.
Vilka ytor han opererar över.
Det är inte bara måsarna i Magaluf som skriker sig hesa.
Kalix ledarstab lämnar inte en sekund till spillo för att gasta ut till sina spelare att se upp med #4.
Även om han är i fiendens kläder så måste man buga sig och beundra honom.
1-1 var det.
Och klockan går.
Lite humor i det eldfängda.
Domaren missar en hörna till IFK.
Ledarna ropar ut sin klagan.
Då kommer en av de assisterande domarna fram till Kalix bänk och ger dem en åthutning.
Nog för att den åthutningen hängde i luften och var befogad men kanske inte just i denna situation.
Tummen upp och glada miner mellan de bägge båsen.
Åsså var det den där #4.
Patrik Sunnanängs utökar sin ledning i den interna poängligan.
1-2.
Hugger som en folkilsk tax på ett misstag i rött uppspel.
Och en målkung missar inte det läget.
Klockan var trettiotre.
Och skymningen har fallit färdigt.
Svart fond bakom läktaren.
Matchen är fortsatt intensiv.
Händer saker mest hela tiden.
Två halvchanser för hemmalaget senare är halvleken förpassad till den säck vi då och då tömmer då bandyminnen kommer på tal.
En mycket bra halvlek.
Den bästa i vinter.
Paus.
Vi som sitter där med smulor i mungipan och kaffekoppen i näven är alla nöjda.
Ett mål upp kan vi mycket väl ta in om spelet fortsätter så här.
Sen gick vi ut.
Väntan på avslag voro oändlig.
En av ismaskinerna hade lite trubbel så vi fick vänta en stund extra på att den fungerande skulle göra sitt.
Den som väntar på bandy väntar alltid för länge.
Till slut så var väntan över.
Domaren bjöd än en gång på en avslagsmelodi.
Halvlek två.
Tre minuter senare prickar en Kalix Bandys uppställda skyttar på en högerhörna en av tallarna bakom reklamplanket.
Vi får hoppas ingen ekorre just tagit sig en eftermiddagsvila.
Ytterligare tre minuter senare.
Hörna från samma håll.
Ekorren i tallen sover lugnt trots anfallet nyligen.
Denna gång blir det en variant.
Uträknat in i minsta detalj.
Bollen på en fiskelina mellan några rödklädda.
#10 Emil Stock får till slut bollen.
Han vispar säkert in kvitteringen.
2-2.
Och ingen, absolut ingen, kan säga att det målet var orättvist.
Hemmalaget sliter hårt nu.
Jag blir faktiskt lite tagen då jag ser den glöd i deras ögon som bara lyser av revanschlust och segervilja.
Må detta nu hålla.
Ingen mer sån där hedersam förlust tack.
Vita pumpar på.
Den där #4 får mer och mer hjälp av #37 Ludde Bjernulf som blir allt mer drivande i de vitkläddas försök till hot.
Men det röda försvaret med omplåstrade Englund håller emot på imponerande sätt.
Dessutom bjuder pojkarna längst fram på ett anfallsspel vi inte sett på länge.
# 27 Nils Wikström är överallt just nu.
Vilken match han gör.
Johan håller lite låg profil men är ändå ett ständigt hot mot dalalaget.
De vet hans kunnande.
Intensiteten skruvas upp en smula.
Allt mer ropande från spelare, ledare och kanske även från en man med ett anteckningsblock.
Varenda kvadratmillimeter av isen är viktig.
Joel Snäll gör en fin räddning på ett skott från nära håll efter en kust-till-kust-genomåkning av…
..gissa vem.
Jadå, #4 Sunnanängs.
Sextiosjunde.
Johan drar på ett hårt skott som målmannen Adam Reyier snyggt räddar till en högerhörna.
Nu blir det……inte mål.
En rödmålad stolpe står i vägen på Olles skott.
Kan målburen varit felplacerad?
Jag står med mycket trivsel på min plats nu.
Vinterns klart bästa match där nedanför min plats.
Jämnt, tätt, intensivt och många fina kombinationer från de bägge lagen.
Helt ovisst hur poängen skall fördelas.
Spänningen dallrar över isen och vintervädret visar upp sig från sin bästa sida.
Minuten är nu sjuttioett.
Får bollen en bit in på egen planhalva.
Tar fart lite till vänster.
Med sedvanlig stil vaggar han sig förbi den ene efter den andre i fiendeland.
Kommer ner till straffområdet, viker av lite mot höger.
I höjd med högra frislagscirkeln avlossar han.
Nätet rasslar och #7 Anton Khrapenkov blir jublande glad.
3-2.
Och än en gång rullar de tjocka handskarnas applåder från läktaren.
Kalix Bandy leder mot topplaget IFK Rättvik.
Och vad är klockan?
IFK får två hörnor i rask takt.
Som jag alltid hävdat.
Det här med hörnor är en ryslig ingrediens i vår sport.
Att älskas eller avskys.
I detta fall avskyr jag dom.
Men ta för Guds skull inte bort dem.
Bägge hörnorna gåt bom.
Klockan gåt fort nu för IFK.
Ledningen begär Time Out.
Ringer efter folkdanslag och spelmanslag från hela Rättvik med omnejd för att skapa oro i det så trygga röda försvaret.
Det är ju viktiga poäng i jakten på kvalplats mot Elitserien på spel.
För hemmalaget gäller det att lugna ner styrkorna och säkra de två poäng de just nu har i sin hand.
Viktiga poäng i bottenträsket.
IFK är hungriga på poäng i tätklungan
Åttioett.
Kalix får frislag någon meter utanför IFK:s straffområde.
Lite till höger.
Emil Stock petar någon meter till vänster.
Och där står han.
Johan Sundquist.
4-2.
Två mål i återkomsten
Det är banne mig tvåmålsledning.
Men en ocean av tid kvar.
Måhända har matchuret bakom Joel stannat.
Åtminstone tickar det på i samma takt som vår klingande dialekt.
Tio minuter kvar att blunda sig igenom
Rättvik får hörna.
Kalla kårar.
Bom.
Kalix får hörna.
Tummarna vitnar.
Giv mig ett mål.
Bom.
Vår trogna publik står kvar på sina platser.
Ett tungt bevis på att detta är nervpåfrestande spännande.
Herrejösses vad jag unnar detta gäng poäng.
Vilken match de gör.
Jag är ganska säker på att segersången i omklädningsrummet dröjer en stund så att de utpumpade spelarna får en chans att komma tillbaka till den ljuva verkligheten.
När speaker Lasse förmedlar att det återstår en minut törs jag mig på en liten trudelutt av glädje.
Jag erkänner inför skranket att jag var väldigt osäker på poäng idag.
Men jag tar med glädje emot mitt straff en dag som denna.
Apropå straff.
Det röda kort den stackars vitklädde spelaren fick syna i slutsekunderna kändes hårt dömt.
Mycket hårt.
Tio minuter, ja.
Rött kort, nej.
Och eftersom detta var årets sista match på arenan så ber jag att få önska er alla, ni med bandyapplåderna, ni funktionärer, ni i ledarrollerna, bägge lagens spelare och alla ni läsare ett riktigt….
GOTT NYTT ÅR.
Som vanligt utan smällare och raketer, tack.
// Sargis
En sport. En passion
