SÅ KOM DAGEN.
Dagen då Kalix Bandy skickade in sitt manskap i den nordligaste av alla div2-serier i hela världen.
Kalixborna stannade av någon anledning hemma men vi som var där trivdes och hade det trevligt under de två timmarna som gick åt i den ljuvliga lördagseftermiddagen.
När jag och Opel svängde in på, den inte helt överfulla, parkeringen fyrtio minuter innan avslag visade termometern fyra minusgrader och utanför fönstret svepte en lätt dimma in över området.
Jag lommade in genom grindarna med ett fånigt leende över ansiktet och en tanke i mitt huvud – det är fantastiskt fint det här med bandy.
Bortom snöhögar och träd döljer sig en en scen i dimma
Efter lite kunskapsutbyte med andra bandyvänner och en godkännande tumme till hon som frågade om musiken i högtalarna var bättre idag.
Ingen ”Dance monkey” denna gång, istället fullt tryck av Volbeat med ”Still counting” och Bon Jovis gamla ”Runaway” från tider då dagens rödklädda spelares föräldrar gick i lågstadiet.
Tidigare under förmiddagen hade bägge föreningarna gjort upp om poäng i världens nordligaste div3.
Där gick gästande Selånger segrande ur striden och siffrorna visade 3-2 till SSK.
Och nu är det då äntligen dags för div2-premiär.
Halvlek ett
Nu visade klockorna i landet visade 14:30 och en av de bägge domarna för dagen tutade klart för avgång.
I div2.
Nya lag.
Samma föreningar.
Kalix kapten Malte Bjerner satte igång spelet.
I dimman.
En minut senare får hemmalaget sin och matchens första hörna.
Den förpassar vi till kategorin missade hörnor.
#27 i Kalix är en ny figur.
Han heter Johan Holmqvist och gör sin första match i röd tröja.
Han är ny från Selånger.
Kul att se honom.
Välkommen till Kalix Johan!
Spelet rullar på i dimman som lättar en smula allt eftersom minuterna tickar iväg bort bakom läktaren och ut i evigheten.
Vi ser en jämn tillställning som inte bjuder på många målchanser.
Men de bägge lagen visar att man vill framåt.
Kalix försvarslinje under ledning av den inte lika unge Mats Rönnqvist bjuder inte sundsvallingarna på en enda centimeter.
Det är tätt i leden.
I minuten tjugofem står jag och noterar att de mörkblå (trodde först de var svarta) börjar ta över rodret lite mer.
Håller bollen i allt längre stunder.
Då.
Då hinner jag inte skriva färdigt förrän det blir mål.
Till Kalix.
I en tilltrasslad situation framför gulklädde Joel Östlin i SSK-buren hamnar bollen hos #90 Melvin Johansson.
Sekretariatet får trycka fram 1-0 på tavlan bakom Olle Risén i kalixburen.
Den enda lilla dimma vi nu ser är från grillen som nyss tänts.
Där ska så småningom godsaker grillas till hungrig publik.
Grillos över en bandyarena
I trettiofemte stannar spelet upp för en sund då spelare i olika tröjor och de två domarna har en djupare diskussion om hur saker och ting ska vara.
Eller kanske de diskuterar gårdagens avsnitt av ”På Spåret” där ett av lagen inte kände till den så vackra bandybollen.
Diskussionen var över efter en stund och spelet kunde återupptas.
Och tio minuter utan större händelser senare var det paus.
Bandybollar, inte cricket, inte landhockey, inte baseball, bandy!
Apropå ”På Spåret”.
Lasse Winnerbäck och körens tolkning av ”O helga natt” fick gåshuden att nå nya dimensioner.
Nästan, men bara nästan, i klass med Erik Grönwalls version
Under pausen trivdes vi i ett trevligt julpyntat klubbrum där en saffranskladdkaka med en klick grädde satte smaklökarna i rullning.
Det fikat blir svårslaget i vinter.
Toppeluvan av till dig som bakat detta mästerverk.
När så smaklökarna satt sig på sin plats traskade vi ut i lördagseftermiddagen där nu dimman dragit in igen.
Envis rackare det där.
Dock inte av någon spelförstörande karaktär, bara ett litet tunt skikt.
Gästerna gör sig redo för andra halvlek
Halvlek två.
Det hann gå trettio sekunder.
Knappt att jag hann förbereda penna och anteckningsbok förrän det rasslade i en målburs nät.
Tyvärr i buren bakom Risén i kalixburen.
1-1.
På ett inspel från högerkanten står #22 Nicklas Blomqvist obevakad framför målet och gör inget misstag.
Fem minuter senare är det nära igen för de mörkblå.
Och i femtiosjätte är det mål.
1-2.
Ett olyckligt bolltapp en bit ut på röd planhalva och två medelpadingar blir helt fria.
Målvakts-Olle räddar det första försöket men på returen har samme Blomqvist som tio minuter tidigare kvitterat så öppet mål att ingen av oss hade kunnat missa.
Eller, ja kanske..
Hursomhaver.
Matchen är vänd.
Och ingen av oss kan protestera mot det.
SSK har tagit över det hela med full kraft.
Kommer i hotande lägen gång efter gång.
Tre minuter senare.
Minut femtionio.
1-3.
På en hörna.
En hörna från det håll där en buss från Sundsvall står parkerad.
Från höger.
Mellan målvakt och mur.
#66 Erik Rex.
Nu börjar det kännas lite obehagligt.
Gästerna skapar.
Risén i buren är vaken.
Ett par, tre, några fina räddningar.
Jag ser blå #9.
En tanke slår mig nånstans ifrån.
Ingemar Aava.
Från Haparanda.
SSK:s bäste spelare genom tiderna.
Det var inte han, men av domarna är från gränsstaden.
Keijo Hyvärinen.
Nä, det var inte Aava
I sjuttiotredje känns matchen avgjord.
1-4.
#10 Simon Ehrström efter lite flipperspel i efterdyningarna av en högerhörna.
SSK har ett järngrepp om tillställningen.
Ett järngrepp som näste haparandier hade gett tummen upp i förtjusning över.
Gamle store Tomas Johansson.
Kalix tar Time Out och det blir en uppryckning efter den.
Lite mer anfäkta och anamma.
Belöningen kommer i åttioförsta.
2-4.
En lång svepande passning av trotjänaren Niklas Sundqvist når efter lite studs och felstuds #88 Erik Nilsson som kan vispa in bollen.
Sedan händer inte mer.
All heder till våra röda hemmaspelare.
Som imorgon vid pass 14:00 är bortaspelare.
Då är jag där.
Och även ni som inte var idag.
Grabbarna är värd det.
De är riktigt, riktigt bra.
// Sargis
Och saffranskladdkaka.
Med grädde.
Herredumilde.
En sport. En passion
