Landskamp i Kalix

29 september 2024.
Jag sitter ensam på läktaren vid bandyarenan i Kalix.
Solen öser in sina strålar i hopp om att ge oss det sista av höstens värme och löven som börjar tappa sitt grepp om björkens grenar lyser i gult.
Det är rätt vackert.
Men något saknas.
Is.
Det är ingen is där nedanför min plats.
Det får mig att minnas tillbaka.
Till samma datum i en annan tid.

Vår arena i höstens färg.

29 september 1994.
Det är dagen efter.
Det är dagen efter den ohyggliga katastrofen ute på ett stormande och becksvart hav.
Ofattbara 852 personer mister livet då Estonia förliser.
852.
Enligt Birthday.se finns det 877 personer som är sexton år och äldre år i min by.
Jag besökte Estoniamonumentet i Stockholm i somras och blev tagen då jag såg alla namn som var ingraverade.
Namn efter namn efter namn…..
Det går inte ta in.

Men denna sorgliga onsdag 1994
ska den konstfrusna bandyarenan ”Kalix IP” invigas.
Den användes redan året innan, den oförglömliga säsongen 93/94, men då med is enbart tillverkad av vädrets makter och flinka ismakare.
Nu låg rören i backen och isen låg blänkande trots att almanackan visade 29 september.
En landskamp mellan Sverige och Finland låg på menyn.
Vi hade sett en match länderna emellan i december 1978.
På Gränsvallen i Haparanda vann di svenske med 3-1 efter mål av Torbjörn Ek (2) och Lars-Ove Sjödin.
Men nu skulle det bli av i Kalix.
För första, och hittills enda, gången i bandyns historia.



Målskyttar på Gränsvallen.
Torbjörn Ek #9 och Lars-Ove Sjödin #2


I en tid då kalixborna intresserade sig för vår sport var även intresset för denna landskamp påtagligt.
Det pratades om den var än man vände sig i samhället.
Kanske inte i de kretsar som fortfarande satt och tjurade över arenans existens, de kretsar som året innan skrek sig hesa i protestsånger över bygget.
Men alla vi övriga såg fram emot matchen.

Onsdagskvällen kom.
Och isen låg blank.
Efter lite tutande i trumpeter av kommunens musikskola, tal av diverse prominenta med landshövding Gunnar Brodin i spetsen och ett löfte av  Joakim ”Jocke” Strömbäck som med en trettonårings myndiga stämma förkunnade att  ”vi ungdomar ska vara rädd om Kalix IP och vi ska inte heller förstöra nånting som kostar kommunen pengar” var det så dags.
De bägge lagen glider, tillsammans med ungdomar från kommunens tre lag, in på den konstfrusna isen.
Och runt arenan står vi.
Publiken.
Tretusen sextioen glada bandyvänner.
Tretusen sextioen.
På en arena utan läktare.
Den tillkom året efter (tror jag att det var)

Den unge ”Jocke” höll vad han lovat och långt senare får han dra på sig A-lagets tröja med #11 på ryggen

Nationalsångerna klingar ut och en tyst minut anbefalles.
En tung, tyst och värdig minut.
En lite märklig känsla surrar inom mig.
Här står vi inför en härlig bandyfest medan tusentals människor lider alla helvetes kval efter att ha mist personer i dess närhet.

Minuten är över och vi får glömma det hemska för någon timme framöver.

Det blir en jämn match.
Och Kalix målkung ”Palle” Rönnqvist för göra sin debut i gult och blått.
Förvisso bara några inhopp men i hans cv kommer matchen alltid finnas med.
Matcher i A-landslaget: 1.

En som fick göra betydligt fler var Hasse Johansson.
Denna legendar i svensk bandy gjorde denna kväll sin etthundrasjuttonde landskamp.
Han stannade så småningom på etthundratjugosju, vilket är flest av alla.

Där jag nu sitter ensam på läktaren kan jag undra över varför den gode ”Palle” inte fick fler chanser.
Han var ju rätt vass.

”Palle” i gult och blått.

Vi med hjärtat i Kalix fick även se två spelare i den blåvita tröjan.
Jukka Ohtonen och Markku Komula.
Komula som gjort en säsong i Nyborgs SK (89/90) och den säsong som nu låg vid tröskeln skulle dra på sig den rödvita dressen.
Vi såg även Samuli Niskanen som skulle bli publikfavorit i Kalix snygga dress säsongen 1996/1997 och Marko Kilpeläinen som även han skulle bli en röd och vit favorit under två vintrar (1997-1999).

När så slutsignalens toner virvlade ut i septemberkvällen stod Sverige som vinnare.
5-4.

1-0. Hasse Johansson.
1-1. Samuli Niskanen.
2-1. Jonas Claesson.
3-1. Hans Åström.
PAUS
3-2. Jukka Ohtonen.
4-2. Jonas Claesson.
4-3. Juoni Vesterinen.
5-3. Patrik Södergren.
5-4. Marko Kilpeläinen.


Jag blir lite vimmelkantig då jag skriver dessa namn.
Jösses, vilka ikoner i vår sport.


En annan ikon på isen: Pelle Fosshaug

Efter matchen sade den f.d förbundskaptenen Håkan Sundin.
”Vilket fint tillskott i svensk bandy Kalix/Nyborg blivit, inom något år de säkert i SM-final med den fina verksamhet de har”

Det fick han rätt i.
P20 vann SM-guld 1994 och 1995.
P19 vann guld 2009.
F17 vann guld 2010.

Efter denna vandring längs minnenas allé reser jag mig och traskar över grusbädden och bort mot entrén.
Jag vänder mig om och ser folkvimlet för mitt inre.
Tretusen sextioen.
Det är rätt många det.


Där stod vi, men inte läktaren.

// Sargis

 






Från Kallax till Kalix

Från Kallax till Kalix.
Åtta mil av skog.
Åtta mil av förväntan.
En resa från flygplats till bandyis.

Ja, flygplatsen heter nuförtiden Luleå Airport men det passade bättre med det gamla namnet Kallax.

När dörren till bussen stängs finns det ingen återvändo.
Bara luta dig tillbaka och åka med.
Låta bussen ta dig längs E4 österut.
Genom skogar, förbi avfarter till de orter som förr fick sitt centrum genomskuret av denna Sveriges näst längsta väg.
Dessa orter som idag lever lite i skymundan.
Förbi avfarter till små byar du inte visste fanns.
Förbi sjöar, berg och busshållplatser.

Men vi tar resan från början.
Nästan.
Vi tar den från den sekund bussen svänger ut på E4 och farten ökar.

Det första du ser på vänster sida är ett stort affärsområde dit folk från när och fjärran söker sig för att öppna sina penningpåsar.
Skynda att köpa.
Pengarna ska rulla.
Köp en radio, köp en flaska, köp en bilmotor.
Allt finns till salu på detta område som inte skiljer sig ett dugg från övriga landets städer.
Affärer i centrum slås ut och kunderna tvingas ta bilen till butiken.
Miljötänk?

På höger sida duggar avfarterna mot centrala Luleå tätt.
Möjligheterna är många men se till att passera då den staden inte har nån bandy.
På hög nivå i hockey och basket både på herr- och damsidan men den vackraste sporten av dem alla har tystnat sedan många år tillbaka.
Bergnäset AIK försöker dock få igång en verksamhet så kanske, kanske luleåborna får gå ut på drivorna runt idrottsplatsen på andra sidan Bergnäsbron.

Sen tar skogen över utsikten.
Persön med sin bensinmack och vägkrog passeras.
Du känner suget efter en schnitzel eller hamburgare men din lagledare gormar att tid inte finns, ni måste nå Kalix i tid innan match.
Avtagsvägen till Boden passeras.
Smedsbyvägen, lika krokig som kvalserierna inom svensk ishockey.
Och sedan blir det ännu mer skog.
Vad är en skog?
Du googlar.
”För att ett område ska kallas för en skog måste området vara minst 0,5 hektar. Det är 5 000 kvadratmeter (50 x 100 meter). Området kan förstås även vara större. Träden inom ytan måste även vara minst fem meter höga”

Det mest spännande som nu händer är att vägen framåt ibland har två filer, ibland en.
Och att träden där ute minsann bildar en skog.
Råneå passeras.
Råneå med sitt utebad, Davids cup (nej, inte Davis cup) i fotboll för de yngre och en pampig kyrka.
Samhällets idrottsklubb IFK Råneå bildades 22 februari 1923 och klubben arrangerade sin första tävling 24 mars samma år då en skidtävling gick av stapeln.
Senare i tiden har basket och fotboll varit klubbens paradgrenar.

I tidigare tid gick den europaväg du nu åker rakt igenom samhället och folket fick minsann vänja sig med höga farter och tung trafik utanför husknuten.
Idag är genomfarten betydligt prydligare och väl värd att ta till nångång.
Men vi saknar Hanssons café.
Ett givet stopp i en annan tid.

När den norra infarten till detta Råneå bara syns som en prick på glaset i backspegeln har halva sträckan lagts bakom dig.
Halva sträckan till centrala Kalix.
Till kommungränsen är det betydligt närmare.

När bussen, förhoppningsvis, rullar under viadukten vid avfarten till Jämtön (Always Island på utrikiska) och Jämtöfjärden, som under sommartid bjuder på glittrande vatten och svanar som står på huvudet i sin jakt på godsaker, men nu ligger översnöad på bägge sidor av vägen börjar stigningen mot gränsen.
Gränsen till himmelriket.
Du ser att det ljusnar i fjärran.
Och backen uppåt är lång.
Bussen får jobba men det är mödan värt.
På krönet av backen.
Där två filer blir en.
Där står den.
Majestätisk i sin ensamhet.
Skylten.

Kommungränsen i sikte
En ny värld öppnar sig.
Du känner dig som hemma.
Du känner lugnet och saktmodet.
Du hör vår fagra dialekt.

I stilla takt rullar bussen vidare.
Nedförsbacke.
I samma stund vägen planar ut och korsningen till Siknäs passeras ser du den första lilla glimten av bebyggelse i kommunen.
Där klockor ljuder till bröllop, begravning och dop.
Klocktornet på Töre kyrka.
En kyrka där filmen ”Så som i himmelen” spelades in.

Ett ögonblick senare siktas ett ufo över trädtopparna.
Ett oidentifierat flygande objekt.
Skulle du se något som rör sig där uppe så var lugn.
Det är ingen grön gubbe från Mars bara en glad servicetekniker som letar efter ett fel på Töre vattentorns översta topp.
Han kan mycket väl ha grön overall och vara född i mars.


Töre får gäster från Mars
På höger sida breder Törefjärden ut sig.
Utanför hamnen ligger en stor och gul boj som förkunnar att du befinner dig på Bottenvikens nordligaste punkt.
Den är också målet för de seglare som i midsommartid tävlar i ”Midsummersail”.
Niohundra sjömil från den tyska hamnstaden Wismar till en gul boj utanför Töre i ljuvlig midnattssol.
I somras deltog etthundra fyrtiosju båtar i kampen om ära, berömmelse och stadens nycklar.


Tidig morgon den 25:e juni.
Målgång i 2024 års upplaga av ”Midsummersail”
(Bild från Kalix kommuns film om seglingen)
Färden mot Kalix går vidare.
Knappa tre mil kvar nu.
Närmare för varje meter.

När du ser en skylt som förkunnar att man kan svänga ut till den lilla byn Sören kan du ägna en tanke på Kalix Bandys trogne supporter som myntade uttrycket ”Nu gör vi ne” var gång de röda hade hörna.
Hans myndiga stämma rullade ut över arenan i många år innan den tystnade en decemberdag för några år sedan.
Förresten heter byn inte Sören på vårt språk, den heter Sör´n.

Raggdynan.
Ett av kommunens högsta berg med sina modiga etthundra fyrtioåtta meter.
Mount Raggdynan.
E4 går nu inte högst upp på berget då den höga höjden skulle vara krävande för såväl fordon som människor.
Etthundra fyrtioåtta meter var det.
På vägens högsta punkt har en s.k faunabro byggts, en bro där skogens vilda djur skall passera från sida till sida i lugn och ro utan att frukta för sina liv i en allt livligare trafik.
Där kunde man förr hörde älg och räv ta ton i..
”Hur ska jag göra för att komma över vägen?
Hur ska jag göra för att komma över dit?
Här har jag stått nu och väntat flera veckor
Och alla bilarna, de bara kör förbi”
Nu hör vi bara ett glatt visslande från samma älg och räv då de lommar över bron.

Det är då.
Det är då ni ser de första svaga förnimmelserna av samhället med guldstänk.
Kalix.
Skorstenar på värmeverket skymtar i fjärran.
Kanske också belysningen på Kalix svar på Kitzbühel, Rudträskbacken.
Dragningskraften får hjulen på bussen att öka takten.

En gul skylt på höger sida visar vägen till kommunens minst tätbefolkade plats.
Målsbäcken.
I skrivande stund finns där en boende.
En dam i lite högre åldersklass.

Nu skymtar du även den fyrtiotre mil långa Kalixälven.
I strid ström på sin vandring från liten porlande bäck i Kebnekaisemassivet till utloppet utanför fabriken i Karlsborgsverken.
En av fyra outbyggda nationalälvar i vårt land och den älv som var tänkt som riksgräns mellan Sverige och Finland vid fredsförhandlingarna efter finska vinterkriget 1808-1809.
Förhandlingar som ägde rum i Månsbyn som blir nästa by att passera.
Man kan ägna en fundering över varför det inte röjs bort de träd och den sly som kantar vägen på älvsidan och förstör sträckan mot detta Månsbyn, en sträcka som kunde vara magiskt vacker.
Täta lövverk skymmer sikten och en utsikt över en älv går om intet.
Kan tycka att det antingen sätts ett hot om Håkan Hellström på hög volym eller en belöning till de ansvariga för detta.
Piska eller morot.
Röj upp.
Nu.

Om nu gränsen hade dragits vid Kalix älv hade din resas slutdestination, bandyarenan i Kalix, legat på finsk mark.
Vilket inneburit att Kalix Bandy huserat i finska ligan och du och ditt lag hade gått miste om förmånen att få resa till vår ort.
Vi är för evigt tacksamma till den person som efter en stunds funderande reste sig och sade ”Nä gott folk, vi drar gränsen vid Torne älv istället”

Kan ju tilläggas att det genom åren förekommit åsikter om att våra lag skulle spela i finska ligan då det är så fruktansvärt långt och dyrt att resa upp hit.

Månsbyn och fredsförhandlingarna läggs bakom dig och resan går oförtrutet vidare.
Stråkanäs nästa.
Vackert utkastad vid älvens strand ligger denna lilla by som fostrat två vinnare av SM-guld i vår sport och en målvakt i AIK:s svartgula fotbollslag.
Olov Englund, Lars Johansson och Gunnar Lund.
Legendarer.

Fartbegränsning och fartkamera.
Max åttio annars en bild i familjealbumet.
Husvagnsförsäljning.
Sågverk.
Bilaffärer.
En orange rondell, den ökända ”Kråkfällan”.


Innandömet av ”Kråkfällan”
Tar du höger där passerar du golfbanans driving range, du passerar en av kommunens pampigaste byggnader – den gamla herrgården Filipsborg- även golfens hål 17 och 18 där vid älvkanten innan du så småningom hamnar i min hemmahamn.
En by med bandyanor från förr.
Nyborg.

Men ni åker givetvis genom denna rondell och når nu…

….KALIX
Skapelsens krona.

En ny och fin bro över älven leder dig in i denna krona.
En bro som är den tredje i ordningen.
Den första invigdes 1930 och roddbåtarna kunde tas upp på land.
I oktober 1957 invigdes den andra bron och i juli 2019 togs det första spadtaget för byggandet av den bro du nu åker över.
Den invigdes under blygsamma former den trettonde december 2021 då ett litet virus satte stopp för pompa och ståt.
Trehundra tjugo meter lång, femton meter bred och vacker som en sommaräng då lamporna under bron sätter fantasin i rullning.


En bro och ett litet norrsken
Du ser vår kyrka.
Sveriges nordligaste medeltidskyrka minsann.
En stilig kyrka som invigdes 1472 av en ärkebiskop vid namn Jakob Ulvsson Örnfot.
Klockstapeln är dock av senare snitt, timrades 1731 av händiga män från Österbotten i Finland.


Kyrkan i sin prakt
Utanför denna kyrka står han.
Sedan den åttonde september år 2000 då han, efter att ha flyttats från skulptören Lars Stålnackes hemgård i byn Bredviken, blev avtäckt av drottning Silvia har han stått här.
I ur.
I skur.
I gryning, kväll, natt och dag.
Rak i ryggen som en fura.
Spanande ut över älven.
Mästerlotsen.


Mästerlotsen håller koll
En stor bandyboll tornar upp sig mellan vår galleria och vägen.
Det finns en del som påstår att du ser ett korn av löjrom.
Kalix löjrom.
Det är säkert bra folk de med men nog tusan ser vi en stor bandyboll.


Nog tusan är det en bandyboll
Och nu är det dags att lämna europaväg fyra.
In i kärnan av samhället.
Känna pulsen.
En puls i långsam takt.
Hade du själv den pulsen skulle läkarna vara väldigt oroliga.
Men vi har en långsam takt, en behagligt långsam takt.
Varför streeessa?

Ett hotell på vänster sida.
Kommunalhuset på höger sida.
Två lokaler där många avgörande beslut tagits.
Några till glädje.
Några till mindre glädje.
Några med snabba resultat.
Några med resultat inom nio månader.
Du vet aldrig hur en förhandling kan sluta.
Fråga de som ville dra riksgränsen vid Kalix älv.

Uppför den lilla backen med det stora gula Folkets Hus i framrutan.
Ett Folkets Hus som står på den plats där en gång biografen Savoy med sin stora trappa stod.
En trappa där vi ungdomar ofta satt i solgasset med en glass eller ibland en tjuvrökarcigg i handen och diskuterade kvantfysik, gamla grekiska filosofer eller poesi på latin.
Det kan ju i och för sig mer handlat om senaste plattan med Kiss, ett avsnitt av Familjen Macahan eller  snygga, tilldragande personer som satte våra unga hjärtan i gungning.
Det kändes i hjärteroten då byggnaden revs.


Där många timmar fördrivits
(Bild från sajten ”Kalixbilder” där bilder från kommunens bildarkiv finns)
Nu börjar du känna att bussens säten inte är lika behagliga som när du satte dig ner för en dryg timme sedan.
Det meorar i kroppen.
Småkryper på rikssvenska.
Men hav lugn.
Du är framme innan du gäspat klart.

Ni passerar sjukhuset, ni passerar högstadieskolan Manhemsskolan som skolat många unga kalixbor genom åren.
Jag gick där ganska nyligen…… jag gick ut nionde klass 1976.
Sa jag nyligen.
Ganska nyligen.

Vid Sportcity med sitt badhus och en sporthall där innebandyn och handbollen gör gemensam sak för att få till en större lokal då denna sporthall är lite för liten svänger ni till vänster.
Och sedan andra vänster.
In på Stationsgatan.
Genom ännu en rondell.
Mitt barndomshem till vänster.
Och nu.

Nu.
Ni lämnar Stationsgatan och svänger in på Vintervägen.
Strålkastare lyser upp vinterhimlen.
Ni rundar ishallen och rullar upp vid dörrarna till ert omklädningsrum.
Ni är framme.
Framme vid vår arena som anlades 1993 efter Kalix/Nyborgs avancemang till högsta serien.
Framme vid skådeplatsen för världens vackraste sport.
Och ni är en del av den.
Oavsett vilken färg på tröjan ni har.
Oavsett hur ert klubbmärke ser ut.
Oavsett ni är spelare, ledare, materialare eller supporter.
Ni är en stor del av det vackra.


Nog är det rätt vackert med bandy
Och visst tusan var resan värd sitt pris.
Kanske inte er kassör nickar instämmande men vore han/hon med på denna resa skulle nog en liten nick komma i alla fall.
Det är jag helt övertygad om.

Sen måste jag ju även tillägga att det finns många andra vägar till Kalix.
Det sägs att alla vägar bär till Rom men det är en sanning med viss modifikation.
En hel del vägar bär även hit.

Kommer du sjövägen är det ”Malören” med sin kyrka från 1770 du först ser av vår kommun.
En pärla mitt ute i ingenstans där lotsar hade sina stugor där de bodde mellan uppdragen att lotsa in de båtar som kom från fjärran land för last vid pappersbruket i Karlsborg, cementfabriken i Töre eller måhända kiosken vid kommunens största båthamn, Marahamn, där ca fem hundra båtar av olika sort ligger tryggt.


Vaktstuga/kiosk isi Marahamn.
Ett mål för sjöväga gäster

När du lämnar denna ö har du två-tre mil över glimmande hav innan du glider in i en skärgård med sjuhundra nittiotvå (792!) öar.
Sjuhundra nittiotvå öar av skiftande karaktär.
Dramatiska klippor eller låglänta stränder.

Du kanske kommer från Överkalix och följer älven hela vägen förbi de vackert belägna små byarna och den mäktiga forsen i Kamlunge där sik håvas och campinggäster trivs.

Eller om du kommer från Hedenäset vid Torne älv och passerar Björkfors kan du ägna en tanke åt de män som, med hjälp av häst och släde, under vårvintern 1944 fraktade kyrkan från en av de 792 öarna ute i skärgården, sex mil söderut, och upp till den plats där den står idag.
Ett gediget jobb av män, hästar och slädar.

Kommer du E4:an från öster träffar du på såväl ET som rymdskepp, stridsvagn, Jack Sparrow och Super Mario då du passerar Sangis.
Du vet aldrig vad du möter på en resa till Kalix.


Du blir vänligt bemött i Sangis
(Bild från hemsidan för ”Militärt överskott” en liten butik där dessa figurer står)
Det finns många andra vägar också men de lämnar jag därhän för denna gång.
Men.
Det allra vanligaste för våra gäster på bandyisen är att ni kommer längs E4 från Luleå.
Från väster.
Mot öster.
I en buss.
Så jag fokuserar denna lilla skrift om den upplevelsen.

Välkomna till Kalix!
Mittemellan norska Hammerfest och hälsingska Ljusdal.

Och välkomna tillbaka.

Här är som lite bättre.
Och lite eljest.

// Sargis




















Annandagen

”Det började som en skakning på nedre däck…..”
En svensk tradition som från och med nu även är ett svenskt kulturarv.
Annandagsbandy.

En tradition från trettiotalet då folket i Värmland släppte dansbandsmusiken och rallytävlingarna för att traska iväg ut på drivorna för att se de s.k ”Rödtomtarna” IK Göta och de lika s.k ”Blåtomtarna” Slottsbron IF mötas i den match som årligen spelades just på annandag jul.
De ohyggligt dramatiska matcherna som gick under namnet ”Tomtedansen” eller ”Tomtederbyt” lockade som mest nära sjutusen åskådare.
I den tiden startade seriespelet som oftast på Nyårsdagen eller Trettondag jul så dessa värmländska matcher gällde endast ära och prestige.
Vilket ofta i derbysammanhang betyder så mycket mer än framgång i seriespelet.

Årens hjul snurrade vidare.
Jul lades till jul.
Affärsmän gnuggade händer och småbarnsföräldrar suckade då den ensamme malen lämnade plånboken då det sista inköpet lades till handlingarna.
Julafton firades utan vaken Kalle eller Karl-Bertil.
Juldagen inleddes med besök i bygdens kyrka.
På annandagen ägnade man en tanke till Sankt Stefan som stenades till döds för sin tro denna dag år 35 e.kr.
Eller så gick man på bandy.

Kalix Bandys damer visar att det här med bandy, det är vackert det

De vise männen, som i denna tid var mer än tre och nu satt runt ett bord i ett konferensrum i Svenska Bandyförbundets lokaler, hade nu tagit beslutet om att den högsta serien skulle starta just på denna annandag.
Året var då 1957.
Att starta bandyvintern just den dagen detta år var en lyckträff då Ingmar Bergmans ”Smultronstället” hade premiär dagen innan och folket var uttråkade.
Man visste inte om man sett en zebra eller en Bergmanfilm.
Svartvit och långrandig.
Bandyn räddade folket den julen.

Den säsongen slutade med glädje och hurrarop i Örebro då stadens gulsvarta favoriter besegrat Edsbyn med 4-3 på Stockholms stadion.
I Nässjö kunde man glädja sig åt att bygdens konung Nils ”Nicke” Bergström vunnit skytteligan med tretton mål på nio matcher.
Än idag får alla smålänningar med NIF i hjärtat nåt vått i ögonvrån då denne Bergström omnämns.
En riktig legendar i svensk bandy.

Så kom hösten 1963.
En långhårig orkester från England som kallade sig The Beatles gjorde premiär i Sverige då de tillsammans med Lill-Babs var med i tv-programmet ”Drop in”.
Och filmen ”Åsa-Nisse och tjocka släkten” hade premiär, svartvit men inte lika långrandig som varken en Bergman-film eller zebran.
De vise männen vid konferensbordet i förbundets lokaler hade tidigare under året enats, skrivit på ett konvolut och rest sig och sagt  ”Denna säsong skola vi starta än tidigare än tidigare”.
Sagt och gjort och seriespelet drog igång redan 22:e december.
Hela fyra dagar tidigare än tidigare.

Och från de heta matchernaS:t Stefans stora dag kan nämnas att de blivande svenska mästarna, tillika vinnarna i den norra gruppen, Broberg IF vann hemma mot blivande svenska silvermedaljörerna Skutskär IF med 3-1.
Vinnarna i den centrala gruppen, Västerås SK, tog sig an ”Bandybaronerna” från Värmland, Lesjöfors IF, och vann med knappa 2-1.
Vinnarna i den södra gruppen Örebro SK vann stort mot Tranås Bois, 6-0 då de nittio minuterna var avklarade.
Norra, centrala och södra gruppen.
Så nära har NHL aldrig varit svensk bandy.
Skyttekungen den säsongen spelade i grönvit VSK-tröja och hette Clas-Håkan Asklund.
Tjugotvå mål på fjorton matcher fån hans läderremslindade klubba.

Vi kan också notera från den säsongen att det krävdes två finaler för att kora en mästare.
Första matchen på Stockholms Stadion kunde inte sära på de två kombattanterna Broberg och Skutskär så man fick ta till ett omspel.
En match som blev den första finalen på konstfrusen is.
På Studenternas i Uppsala vinner herrarna från Söderhamn med 4-1.

I takt med att konstfrusna banor började dyka upp i bandyns utveckling beslutade att säsongen 66/67 skulle börja redan i november.
Idag, nästan sextio år senare, har tak och väggar byggts upp på många orter och röster höjs för än tidigare seriestart.
Vart är vi på väg?
Kanske annandag midsommar är en lämplig dag?

I Kalix har vi konstfruset sedan hösten 1994.
Ja, Kalix/Nyborg spelade sin första säsong (93/94) i högsta serien på is tillverkad av moder natur.
Vatten och minusgrader.

Annandagen under premiärsäsongen (93/94) fick våra rödvita sätta sig på en buss för att fraktas ner till Sundsvall och Gärdehov.
Selånger var sugna på revansch från premiärmatchen då KNBK vann med 6-3.
Bussen passerade de stora avtagsvägarna till Istermyrliden, till Sjöbotten, till fabriken i Husum och den lite läskiga Sandöbron, då Höga Kusten-bron bara fanns i brobyggares tankar och visioner.
Bussen väntade utanför Gärdehov där strax norr om centrala Sundsvall, och någon timme senare styrde den hemåt längs en öde E4.
De kända avtagsvägarna passerades i tystnad.
KNBK hade förlorat sin första annandagsbandy i den högsta serien.
4-2 till SSK och i den berömda trappen på Hotell Knaust inne i stan sjöngs glada visor.

Säsongen efteråt.
94/95.
Kalix/Nyborg fick fira annandag på hemmaplan.
Återigen mot fiender från Sundsvall.
6-0 i hemmafavör.

Kalix har också mött grannen och antagonisten Karlsborg BK vid tre tillfällen.
¤ 1996, ett år då Arne Weise var julvärd i SVT.
Blytung förlust för Kalix, på hemmaplan dessutom.
2-5.
Siffror som sved.
¤1997, Arne Weise sitter där än och tänder sitt ljus strax innan Kalle Anka.
På annandagen släcks alla ljus.
4-3 till hemmalaget på Bruksvallen sedan ”Slava” Arkhipkin avgjort i slutet av en match som Kalix förde och hade ledningen i under lång tid.
¤1998, jadå Arne är kvar.
Och Kalix får äntligen vinna.
6-0.
Jag vill minnas att det var lite av det som på hockeyspråk kallas ”heta känslor” då.
Eller så vill jag inte minnas, gillar inte sånt.

1977.
Div II på Nyborgsvallen.
I paus går de gulsvarta med lätta steg till korvförsäljningen i den, sedan länge rivna, röda längan med lätta steg.
Deras lag leder med 4-1 och vi blåvita lider pin.
Fyrtiofem minuter senare dansar vi kråkor fågeldansen och de gulsvarta står med hängande nacke och läpp.
6-4.

1978.
Div II på Nyborgsvallen.
”Stadslaget” IFK Kalix på besök.
Det blev en lång mil hem för de rödklädda.
5-2 i blåvit favör och i stugorna från Holmen, via Målsön och längst in i Mon hördes klubbvisan eka.
”Så hör vårt valspråk som är heja, heja och gå på…..”



Legendariska namn på Nyborgsvallens is

Under de senaste åren har Kalix haft IK Tellus som annandagsmotståndare på hemmaplan vid två tillfällen
¤2019 kryssade lagen på fyra.
¤2022 vann de röda med 6-3 sedan Simon Viklund gjort två snabba i slutet då stockholmarna hade vittring.

Vad som händer kommande säsong har jag ingen aning om men jag anar att det inte blir nån match för våra herrar.
Femton lag i Allsvenskan.
Sju matcher.
Ett står över.
Vilka kassörer vill skicka sitt lag till Kalix en julhelg?
Sträck upp en hand.

Som jag kan hitta så är gällande publikrekord för annandagsbandy föga förvånande från Sävstaås år 2000.
Arne Weise var julvärd under julaftonen och åttatusen etthundra femtioen (8151) tog sig till arenan för att se de orangea vinna med 6-4.
Åttatusen.
Etthundra.
Femtioen.

På Kalix IP vann Kalix mot Sirius med 4-0.


Sävstaås i Bollnäs.
Bild från Bandypuls


Vi får hoppas att folket beger sig ut på drivorna eller in i hallarna även denna säsong.
Den senaste säsongen var en publiksuccé.
Det vallfärdade folk från när och fjärran med omnejd.
Men några snärtiga rubriker såg vi inte till.
Det finns ju nuförtiden annan idrott som mediehusen tycker vi ska vara intresserade av.
Hej hockey, hej fotboll.
Tv och övrig media styr.
Det är så viktigt för oss i den lilla sporten som inte får många sekunder i rampljuset att vi ställer upp oss då det vankas match.
Inte sitter hemma och gnäller över minskade publiksiffror.
Det är vi själva som måste synas och göra god reklam för vår sport.
Extra viktigt i dessa tider.
Vi måste värna om vår sport.
Vi som vet att den är världens vackraste.

Och annandagsbandyn är från och med nu klassat som kulturarv.
Ett arv vi måste skydda.
Ett arv vi ska vara förbenat stolta över.

Om sex månader är det dags för detta kulturarv.
Då är vi på plats.
Någonstans i Sverige.

Och utanför mitt fönster har dagens regnväder dragit undan och solen tittar fram.
Det går bra nu.

Heja bandy!

// Sargis

Som sextonåring sommaren 1977 väntade på kommande vinters annandagsmatch mot KBK.










Kära bandy

Bandy.
Min allra käraste av alla sporter.
Min kära bandy.
Du har tagit ett steg till i din utveckling.
Du fick mig att tappa andan.
Du har nu visat de allra mest avoga att du är VÄRLDENS VACKRASTE SPORT.
Och det kommer du alltid vara.
Punkt.

Det vi fick ta till oss under den stora finaldagen trodde jag inte fanns.
Men herregud så du överraskade mig.
En magisk lördag vid min tv.
Det var väl det enda felet med alltihop, att jag inte var på plats.
Men jag lovar, nästa år.
En sån här uppvisning vill jag se på plats.

Uppvisningen började redan på förmiddagen med damerna.
Elitseriens två bästa lag.
Perfekta förutsättningar.
Jösses.

En härlig match med galen inledning.
Två lag med full gas framåt.
Det där med defensiven, det tar vi en annan gång.
Det bedarrade en smula men matchen var en fröjd att se.
En match på allra den högsta nivån.
Och målet.
Frislaget.
Lobben.
Iskyla.
Handleder.
Sanna Gustafsson.
Magi.
Ett mål som måste visas i skolklasser som lockbete.
Ett mål som måste målas av.
Förutom målet med M såg vi bland mycket annat:
¤ Systrarna Friman i Villa.
¤ Sjuttonåriga målvakten i Villa, Olivia Jacobsen, göra debut och agera som det var hennes match fyrahundrafemtiofem.
¤ Tova Grönoset i VSK är en personlig favorit.

Sen kom herrarna in.
Jag har sett mången elitserie- och slutspelsmatch under säsongen.
En del har varit sådär, de lade jag för sig.
En del har varit bra, de lade jag för sig.
En var osannolik, den lade jag för mig.
Finalen.

Elitseriens två bästa lag.
Perfekta förutsättningar.
Jösses.

Jag tror med säkerhet att vi aldrig sett vår vackra sport stå på den nivån under nittio minuter plus tillägg.
Två lag som bara skulle vinna.
En Martin Landström som levererar passningar som inte finns.
En Martin Hammarberg som dunkar på hörnor.
En Christoffer Fagerström som gör tre.
En Christoffer Edlund som gör fyra.
Målmännen Thimfors och Kjellson.
Villa går mot guld.
VSK kvitterar i den allra sista sekunden.
Målet inskickat av han som avgjorde finalen ifjol.
Viktor Spångberg.
Edlund avgör i början av förlängningen.
Värt att notera i en bok:
¤ 2023, Viktor Spångberg avgör för sitt VSK mot Villa 1:42 in i förlängningen.
¤ 2024, Christoffer Edlund avgör för sitt Villa mot VSK 1:40 in i förlängningen.
Nästan kuslig precision.

När bandyn är som allra bäst är den på detta vis.
Det kan inte bli bättre.
Tror jag.
Jag har sagt så förr då man sett en match utöver det vanliga.
Men detta…..nä, det kan inte bli bättre.
Eller vad säger ni spelare?
Kan ni ta det till nästa nivå?
Finns det en sådan över huvud taget?

Efter denna uppvisning måste nu de ledande i svensk bandy verkligen lägga all kraft på att sälja in vår sport i de stora mediehusen.
Visa upp detta.
SVT gör en sändning i toppklass och måste, MÅSTE, ta till sig detta och inse att sporten faktiskt gör sig riktigt bra i tv om man bara vill.
Tekniskt kunnande och massor av kameror gjorde sändningen till en riktig höjdare.
De som hädanefter påstår att man inte ser bollen i bandy på tv ställer vi i skamvrån.
Ett sedan länge förlegat uttalande som blev än mer förlegat efter detta.
Så ni på SVT hör min bön: En match per omgång under vintern vore en dröm, amen.
Tidningarna som, idag, bara jagar klick hade ju blivit nerklickade om de ägnat större intresse av finaldagen än om Wahlgrens eller bantningstips.
Det är jag övertygad om.

Vi som står utanför de styrandes korridorer behöver ta oss i kragen och försöka hjälpa till att göra reklam för vår sport.
Jag kan ibland tycka det är alldeles för mycket negativa tongångar om än det ena, än det andra.
Bandyn ska spelas utomhus.
Bandyn ska spelas inomhus.
Planen är för stor.
Spelet är för defensivt.
Det är för dyrt.
Klubborna ska vara gjorda ”bordi björkarna nere på fjär´n”.

Jag respekterar alla synpunkter och det är av olika tankar vi förs framåt, men på en punkt viker jag mig aldrig.
Och då menar jag aldrig.
En final.
EN.
Inte tre, inte fem, inte femton.
En.
Fortsätt utveckla den, finns alltid nån lite del som kan bli bättre.
Hitta rätt i, den nästan omöjliga frågan, om spelplats.
En viktig men inte helt lätt fråga.
Som jag har gillat atmosfären runt omkring i Uppsala.
Som jag gillade SPELET i Västerås.

Har dock ingen aning om hur arrangemanget runt arenan såg ut.
För några (kanske fler än så) år sedan fanns det som kallades ”Hemmaplan” där folk kunde strosa runt och bekanta sig med lagen i Elitserien.
Kanske köpa en liten souvenir.
Jag har själv stått där för Kalix räkning och tyckte det var riktigt trevligt.
Även de år jag inte stått där har jag uppskattat att träffa representanter för de olika föreningarna.
Mer sånt.

Allt handlar om att synas i bruset.
Och det måste vi i bandyn bli bättre på.
Visa det positiva.
Prata om det positiva.
Även om vi alltid har motvind så finns det alltid ett hörn där det finns lä och värmande solsken.
Sida vid sida, tillsammans hjälps vi åt.

Så hören upp du kära bandysport.
Du och jag.
Oavsett division, nivå eller väder.
Vi står tillsammans.
Tills dess strålkastarna slocknar och vemodet rullar in.

// Sargis






Den säsong som gått

En säsong är över.
Den blåa täckjackan är hängt undan.
Men till nästa höst igen, kommer den tillbaks igen.
Så även min penna och mitt block.
Så här i inledningen av ”Silly season” kan jag avslöja det.
Det blir ännu en säsong med bokstäver, ord och meningar i bandyns tjänst.
Ännu en säsong under balkongen.
På trappen upp till damernas.
Damernas omklädningsrum, ifall ni trodde nåt annat.
Och vem vet, rätt vad det är kanske jag dyker upp på annan arena.
Det är för mig ett kärt nöje.
Att få träffa bandyvänner på annan ort.


Jag står här även nästa säsong

Vad har då hänt denna, stundom griskalla, vinter?
En vinter som, för herrlaget, blev lite annorlunda än vad grundtanken var.
Ni känner ju till det vid det här laget.
Det blev en vinter i div1 Norra.
Passar här på att, från hjärtat, tacka alla i herrlaget för det sätt de ställt upp för föreningen.
På alla sätt bidragit till att hålla flödet ur penningpåsen så litet som möjligt.
En, utöver det sportsliga, en mycket hedervärd insats av alla inblandade.

Resan genom vintern lämnade startpunkten den tolfte november.
En söndag i november då den mörka omvärlden glömdes för en stund.
Solen sköljde över höstens lätta snötäcke och den nyspolade isen på vår arena blänkte som en spegel.
En magisk bild.
En perfekt start på en resa som ska nå ändstationen i Borlänge med obarmhärtig dramatik etthundranitton dagar och tjugofyra matcher senare.

Denna magiska söndag då allt började stod finska OLS på andra sidan mittlinjen.
Nittio minuter senare lämnade de isen med en 5-1 förlust.
En match där vitamininjektionen Vidar Fredriksson gör vinterns första mål när han i den tionde minuten vispar 1-0.
Vidar som tyvärr missade en lång bit av resan under vintern då en skada i handen satte stopp på åkturen.
Och det är med stor sorg i bandyhjärtat jag hör att han nu tar andra vägar i sitt stora idrottskunnande då han antagits på hockeygymnasiet i Luleå.
Jag lyfter på min huvudbonad, tackar honom för det vi fått se av honom inom bandyn och önskar honom all lycka i framtiden.
Tack för showen Vidar, och bandyn finns ju alltid kvar ifall du skulle ångra dig.

Och under samma helg har damerna börjat sin allsvenska safari.
Denna helg i hälsingeskogarnas sus.
Seger under lördagen mot Bollnäs i den hall jag kommer besöka om någon vecka senare och knapp förlust mot Edsbyn i den hall jag kommer besöka samma helg som den i Bollnäs.

Två dagar senare kliver jag in i en av de tre minibussar som ska ta herrlaget långt ut i Europa för en svår internationell match.
Tjugo mil i en lite kylig novembertisdag.
4-4 på en bandyarena med stor läktare i Uleåborg.
En hamburgare på ett hak.
Tjugo mil hem.
Midnatt råder då de tre minibussarna anländer hemmahamnen.
Morgonen efter stiger spelare och ledare upp när tuppen gal och masar sig iväg till sina jobb.
Att vara bandyspelare är inget för den morgontrötte.
Själv gormar jag lite på tuppen, vänder mig och somnar om.
Livet som pensionär.

Uleåborg en tisdag i november

Helgen efter börjar allvaret.
Serien.
Vad är div1 för serie?
Kalix Bandy räknas som Burj Khalifa-höga favoriter.
Alla, med betoning på alla, räknar med en enkel resa mot seriens topp.
Men, som alltid, det ska spelas om det.
Man vet aldrig vad som döljer sig på okända farvatten.
Det kan dyka upp grund, minor och illvilliga sjörövare bak närmsta liten kobbe så det gäller att hålla fokus även om utsikten är god.

Det börjar med uppsaliensiska Unik Bandy hemma på Fomab Arena.
En Fomab Arena som förmodligen inte heter Fomab Arena nästa säsong.
När serien räknas ihop långt senare har Kalix Bandy stänkt in etthundratrettiosju mål.
Det första kommer på en vänsterhörna efter en minut och femton sekunder i denna match.
Anton Khrapenkov.
När slutsignalen rullar ut över nejden visar resultattavlan 7-2.
Stor seger trots att spelet såg lite vingligt ut fram till snabba 4-2 och 5-2 efter drygt sjuttio minuter.
Men trots allt, en bra start.

Helgen efter kommer Isak på besök.
Isak åker hem med en tung förlust.
Klang, jubel och girlander för hemmalaget.
9-0.
– Vi är betydligt bättre hemma, sade den härlige figuren Groth i Isaks ledarteam.
Jo tack, det skulle vi minsann bli varse om helgen efter.

Damerna fortsatte ha sina matcher bortom kommungränsen.
Bortom den skylt som någon kilometer bortanför korsningen till Siknäs förkunnar att vår kommun slutar och Luleås tar över.
I Rättvik och Söråker.
En pinne i Dalarna.
Noll pinnar i Medelpad.

Det blev december.
Jag och gamle målkungen Jonas Claesson fyllde år.
Kanske inte lika många.
Jag och sonen körde ner till samma hälsingeskogar som damerna nyss lämnat.
Basläger i Bollnäs.
Utflykt till Edsbyn på fredagskvällen.
Såg Byn och Saik kryssa på 7-7 i en trevlig match.
På lördagsförmiddagen traskade vi till den nya hallen i Bollnäs för ett besök.
En stilig byggnad med lite gammal industri bevarad.
Vi såg även en stilig biograf inne i stan.
Sen åkte vi till Falun.


Den pampiga biografen i Bollnäs

I Falun skulle Kalix Bandy ta ännu en seger.
Tre i rad.
Trodde jag.
I trevlig miljö drack vi kaffe, åt en korv och surrade vacker vintersport med trevligt folk.
– Vi är betydligt bättre hemma.
Med mycket nöd och än mer näppe bärgade Kalix hem en poäng.
Men det satt hårt åt.
Efter Isaks kvittering tio före slut osade det brända poäng för norrbottningarna över hela Lugnets friluftsområde.
Från backhopparbackarna och ut på E16.

Dagen efter åkte vi till Ljusdal.
Ett besök hemma hos en kär bandyvän innan det var dags att pallra sig iväg till den klassiska arenan där minnen från fornstora dar känns i hela arenan.
Dessutom en skylt på reklamväggen med de klokaste ord jag läst på länge.


Detta budskap

På denna klassiska mark skulle vi se Järvsö och Kalix i kamp.
Det blev Järvsö i kamp.
Kalix i kramp.
Men till slut lyckades man få in två bollar, segern var bärgad och poängen stuvades in i den buss som senare satte kurs mot hemmaplan sjuttiofem mil norrut.
I en svart Kia på väg mot Umeå satt en bekymrad far och son och oroades över de två matcher vi sett.

På självaste nobeldagen är det chans till revansch för Järvsö.
I en match jag inte såg.
Det blev ej heller någon nobelmiddag.
En ordentlig mansförkylning satte stopp.
Det blev ingen revansch.
Våra herrar hade skakat av sig det som inte stämde helgen innan och satte full fyr.
12-2.
Och i Stockholms stadshus kunde folket fortsätta sitt glufsande efter att ha följt Bandygrytan under timmarna två.

Damerna hade hemma……inte denna helg heller.
Stor torsk i poängfisket mot Spånga/Bromsten.
Segerdans och sång efter stor vinst vid massabrukets fot i Skutskär.
Apropå Spånga/Bromsten BK.
Ett lag som inte tappade en enda liten poäng på sin vandring mot Elitserien.
Raka spåret med fjorton segrar på fjorton matcher i serien och den hyfsade målskillnaden 177-18.
I kvalet vann man de bägge matcherna man spelade med målskillnaden 17-3.
Bara buga sig.

Dagarna blir allt mörkare.
En vecka till vintersolståndet.
Det är i denna tid det känns som att det skymmer innan gryningen.
Det ljus vi har kommer från strålkastarna där borta där en gång det bara var skog och en liten vattensamling där idag parkeringen är.

Och nu.
Nu har Kalix damer hemmamatch.
Äntligen.
Då kommer också snö i massor.
På alla längder och i alla riktningar.
Men våra damer på hemmaplan rår inget snöfall på.
Knappt ens seriesuveränen Spånga längre fram i tiden.
Denna match blir rik på snö och fattig på mål.
1-0 på en tavla med snö på.

Och nu blir det jullov.
Inga fler matcher under år 2023.
Herrarna skulle haft en match hemma mot Umedalen men den flyttades till trettondagen.
Den blev inte av då heller.
Men lite underligt kändes det att vara utan vacker vintersport redan i mitten av december.

Julen kom.
Julen gick.
Tomtefar tog tomtemor under armen och åkte iväg till solig strand och välförtjänt paraplydrink.
På annandagen vallfärdade svenska folket till bandyarenorna.
Det talades om storpublik lite här och var.
Men det gick media förbi, de pumpar sidorna fulla med en annan sport på is.

Hos Kalix konkurrenter ute på Värmdö, Gustavsberg IF, äger den stora publikfesten rum på självaste nyårsafton.
En tradition de kört på med sedan mitten av 90-talet.
Förra vintern hittade 1258 personer till Ekvallen för att se ”Gurra” och GT 76 spela 6-6 innan nyårsfirandet skulle ta fart.
Och denna säsong kom det elva till, 1269.
Ettusen tvåhundra sextionio!
Det är en helt otrolig siffra.
Denna dag kom folket för att se sitt GIF ta sig an Skutskär.
De gick hem till ”Grevinnan och betjänten” med ett stort leende sedan deras favoriter vunnit
med 5-1.
Hatten av ni i Gustavsberg som knyter ihop detta.
Ni har verkligen lyckats.
Och strax innan tolvslaget läste Tomas von Brömssén en dikt på Skansens scen.

När klockorna hade ringt ut och det nya året lagt sig till rätta kom kylan till oss i norr.
Det blev kallare för var dag.
Vi suckade vid minus tjugo.
Vi suckade lite till vid tjugofem.
Ännu lite mer vid trettio.
När termometern stannade vid trettiosju fanns inga suckar kvar.
De var bottenfrusna.
Vi satt i ett järngrepp.
Fastfrusna i kung Bores våld.

Trettonhelgen var det dags för match.
Herrarna möter Umedalen i matchen som flyttats från annandagen.
Damerna möter Söråker.
Var det tänkt.
Kung Bore skrattar hånfullt och öppnar kylventilerna lite extra.
Matcherna ställs in och värmekällorna i våra slott och kojor går för full maskin.

Till slut släpper han på sitt grepp och vi anar bättre tider.
Strålande tider, härliga tider.
Äntligen får vi åter träffas över en rykande kopp kaffe och expertsnack vid vår arena.

Vi är nu två veckor in i år 2024.
13:e januari.
Tord Grip fyller åttiosex och på vår bandyis står Spånga/Bromsten BK.
Under ledning av den mycket trevlige ledaren Michael Bratt tänker de ta ytterligare en vinst med tvåsiffrig marginal.
Det blir den bästa match jag såg våra damer göra under vintern.
Och det bästa målvaktsspelet.
Katja Illarionova var briljant och hennes kamrater framför sig är lysande.
Endast 4-0 till SBBK och ledare Bratt påpekar att han varit till Kalix vid ett flertal tillfällen med olika lag.
Och aldrig förlorat.
– Du är inte välkommen till oss någon fler gång, säger jag till honom.
Vi skrattar, skakar hand och han lommar iväg mot lagets buss.
Jag lommar iväg till min bil och känner en sån glädje över det damlag vi har i Kalix Bandy att det blir lite känslosamt.

Herrlaget är på turné.
Lördag, 13-0 mot Selånger.
Söndag, 10-0 mot Östersund.

Den förkylning jag hade i mitten av december har satt sina spår.
När vi nu närmar oss helgen då vårt herrlag ska åka ner till Stockholm för tre matcher på tre dagar.
Jag och frun hade bokat resa och hotell.
En trevlig helg med bandy och träff med goda vänner från Linköping på programmet.
Såg även fram emot att få träffa den store Helenelund-supportern Stefan och hans polare och även Martin i SIF/Norrtelje.
Det gick åt pipsvängen.
Jag kände att jag inte var tillbaka i full blom.
Kraften (om jag nu mot förmodan hade nån innan) var bortblåst.
Farbror doktorn bockade för varenda ruta i kolumnen för ”Post-Covid”
Det är väl själve skam att man kan bli smittad via posten.
Ska aldrig mer öppna ett brev, bara räkningar och Covid.
Jag var tvungen kasta in handduken och resan avbokades.
Det fick bli en helg vid grytlocket istället.
Och trots allt.
Det blev en hejdundrande helg.
Tre dagar.
Tre matcher.
Tre segrar.

Under fredagskvällen fick dock gästerna från polartrakterna slita ont för poängen.
Försvarsgiganten Jonathan Johansson dundrar in en hörna till 4-3 tio minuter innan slutet vilket står sig tiden ut.

Lördagens match kände jag lite extra oro inför.
Seriefinal.
Mot Gustavsberg.
Johan Sundquist i målform och segern blev betryggande 8-3.
Johan gjorde fem.

Sista dagen på turnén tillbringades i staden där Margareta Krook växte upp, Norrtälje.
Måhända ropade hon från sin himmel ”Hörruduru! Ta’rej i brasan!” då domaren dömer mot hemmalaget.
Den klassiska repliken från ”Skattkammarön” där en stilla kväll med sällskapsspel blir ett fullkomligt kaos.
Ute på bandyisen i stan är Kalix skoningslösa och vinner med stora 13-4.
Efter dessa tre segrar känner jag att kvalet inte längre går att missa.
Det ska till ett större under än Cheops pyramid för att laget ska missa någon av de två översta platserna.

Januari närmar sig slutet.
På lördagen kommer Skutskär på besök för dubbla matcher.
Herrar.
Damer.
Dubbelseger, tjugosex gjorda mål och endast ett insläppt.
16-0 och 10-1.
Dessutom ger varje mål skönt klirr i kassan då välvilliga företag och privatpersoner skänker en summa för varje hemmamål i de bägge matcherna.
Jag tackar så hjärtinnerligt de som nappade på min uppmaning.
Än en gång bevisas att bandyvänner är lite bättre.
Till och med MYCKET bättre.

3:e februari.
”The day the music died”
Året är 1959, ett flygplan kraschar nära Clear Lake, Iowa, USA.
Buddy Holly, JP ”Big Bopper” Richardson och Richie Valens omkommer.

I bandyns värld sätter Kalix Bandy återigen fyra poäng in på kontot.
Damerna gör 3-0 på Bollnäs i en match där den unge målvakten Hannah Blombäck får kliva fram från avbytarbänken.
Och som hon gör det.
Hållen nolla och ett femstjärnigt målvaktsspel.

Herrarnas målman för dagen är Joel Snäll.
Han vill inte vara sämre han.
Håller sin nolla och utespelarna gör nio mål framåt.

Vad gäller målvakter kan jag tycka Kalix Bandy har fyra fenomenala i de bägge representationslagen.
Oskar Sundqvist och Joel Snäll på herrsidan.
Katja Illarionova och Hannah Blombäck hos damerna.
Hannah har jag dock inte sett så mycket av men i matchen mot Bollnäs var hon mycket bra och visade att hon minsann är att räkna med.
Katja har tagit ett steg till i vinter.
Utstrålar ett lugn och visar upp en jämn och hög nivå i sina ageranden.
I Joel och Oskar har Kalix två jämna målmän, de står allt som oftast varannan match och det känns lika stabilt oavsett vem av dem som står.
Och så minns vi ju Joels straffräddning mot Gustavsberg i kvalmatchen nyligen.
Frimärke.



Uppvisning i akrobatik av Joel och Katja

Det bet lite i kind och näsa då vi såg damerna bjuda på propaganda mot IFK Rättvik under lördagen och herrarna lika så mot GT76 under söndagen.
Ett GT som gjorde sin debut på vår arena.
I alla fall på seniornivå.
Att de möttes av en bister tjugogradig kyla och ett stekhett hemmalag gjorde ju det besöket lite extra minnesvärt.
På ett eller annat sätt.
Två snabba hemmamål runt tjugonde minuten satte avtryck och man dominerade sedan matchen tiden ut.
Det slutade med tennissiffror.
6-0.
Damerna vann även de med sex bollar, 7-1.
På söndagskvällen visar termometern -29.
Det är kallt.
Men med årets inledning i färskt minne så är dessa -29 nästan väder för flipflop och shorts.
Nästan.

Och är det inte kallt så snöar det.
Februari i ett nötskal.
Så även nu.
Umedalen en fredagskväll.
Och se det snöar, och se det snöar, det var väl…..inte ett dugg roligt.
Vi kan väl kalla det ymnigt snöfall.
I en match bestående av långa bollar vann de röda med 7-2.
När söndagen kom hade snöfallet dragit vidare för att förstöra ryggar på ilsket snöskottande stackare på andra orter.
På vår ort var det perfekta förhållanden och den sista hemmamatchen.
Gästerna kom från republiken Jämtland, från den stad som i Sverige har mest meter skyltfönster per invånare.
Östersund.
Stadens bandylag är ofina nog att göra matchens första mål.
Sen gör de inga fler.
Och hemmalaget gör elva.
Samtidigt på Högslätten i Härnösand vinner damerna sin match mot Haik/Selånger
med 3-1.
En bra söndag.

Snön faller och Kalix vinner mot Umedalen

I och med den segern har damerna en god chans att befästa den tredjeplats i den norra versionen av årets Allsvenska.
Tredjeplats.
Det är, i alla fall för mig, en mycket fin placering.
Men det är två matcher kvar.
Och det är inte vilka matcher som helst.
Lördag och match mot närmsta konkurrent om denna plats på pallen, Edsbyn.
Söndag och match mot Söråker som innehar en ohotad andraplats.
Tar våra damer en poäng mot Byn är saken biff, potatis och lingonsylt.
När matchen startar visar tavlan 0-0 och Kalix är trea.
När domaren flöjtar för paus visar tavlan 0-0 och Kalix är trea.
När domaren tutar för full tid visar tavlan 0-0 och Kalix är trea.
0-0 (0-0) är inte de mest vanliga siffrorna i vår sport men i det här fallet är det väldigt fina siffror.
Tredjeplatsen är fastgjuten.
Dagen efter tar man ännu en fin poäng då man kryssar 3-3 mot Söråker.

En fantastiskt fin säsong är över för detta härliga lag.
Ett lag som har tagit många, långa, höga och breda kliv i sitt bandyspel.
Vi äro mången glad supporter som stått vid sidan av och öst lovord över det spel vi sett laget prestera.
Hatten av.
Tack för denna säsong alla ni spelare och ledare.
Jag hoppas verkligen få se er alla nästkommande vinter.
Ett litet extra tack till de fyra tjejerna från Umeå som bidragit till lagets framgångar.
När Umedalen av orsaker och anledningar blev tvungna att lägga sitt damlag i viloläge inför denna vinter visade bandysporten upp sin fina sida och tillsammans med ledare i Kalix ordnade man så att dessa fyra tjejer kunde träna på hemma i Umeå och ansluta till laget i Kalix då det var dags för match.
Det är så det ska fungera.
Hjälpande händer är så mycket bättre än ett trångsynt tänk på sitt eget.
Tack:
¤ Klara Stridsberg
¤ Linn Dahlén
¤ Meya Wikström
¤ Annie Hattinger

Och stort lycka till i framtiden.
Sen finns ju Kalix Bandy kvar ifall…..

Herrarna avslutar sitt segertåg genom div1 Norra på Nolia i Umeå.
På en is som inte riktigt var is.
Nån sorts mjukglass.
5-3 efter lite möda, besvär och två mål i slutskedet.

Serien är nu över.
Herrarna har endast tappat en poäng under de sexton matcher man spelat.
En poäng som ligger kvar och skräpar nedanför backhopparbackarna i Falun.
137 – 25 i målskillnad visar på frejdigt anfallsspel och en väl tätad försvarsmur.
Nu inväntar vi kvalet.
Då väntar andra bullar.
Kvalbullar.

Att laget skulle ta sig genom denna serie utan större bekymmer och nå kvalet var jag nog rätt säker på där i november då allt startade.
Men jag är ändå glad och tacksam på det sätt de gjort det.
Man har verkligen hjärta och spelat med fullt fokus trots att man, i vissa matcher, varit överlägsna och kanske kunnat slå av på takten.
Serien tycker jag ändå har varit rätt kul att följa.
Många nya bekantskaper och vid många tillfällen sett mer av hjärta och lagkänsla än kunnande.
Lite fint.
Framförallt fick jag en knäpp på näsan då jag, fördomsfullt, trodde att det skulle gås hårt på våra spelare då siffrorna rann iväg och motståndaren kände sig överkörd.
Tvärtom, det har varit muntra miner och schysst spel.
Jag hoppas verkligen att alla dessa klubbar har orken att fortsätta bedriva bandysport och ni gör det i samma anda som ni har visat i vinter.

Kvalet.
Vi visste länge att det lag som skulle följa med Kalix från vår serie var Gustavsberg.
Vi visste inte lika länge att det skulle bli Västanfors från div1 Östra.
Vi visste inte förrän dagarna innan avgång att det skulle bli Borlänge Bandy från Allsvenskan.
Ett Borlänge som via en spurt, likt engelsmannen David Wottles i 800-metersfinalen under OS 1972, var såhär nära att slippa kvalet och byta plats med Tillberga.
Men det höll inte riktigt ända fram så det var bara till att packa trunken och bege sig iväg på en resa till den mäktiga Kalixälvens mynning.

Där ett lag i röd dress ivrigt väntade.
Jag själv var hos barnbarnen Joel och Tyra i Umeå.
Följde matchen via Bandygrytan.
Denna fruktansvärda, hemska, hårslitande och alldeles……alldeles underbara Bandygrytan.
Hur skulle vi klara oss utan?
Vi har i Kalix under ett par vintrar försökt skicka iväg rapporteringen via brevduvor, det visade sig inte fungera särskilt bra.
De för%#%& fåglarna var mer intresserade av att göra sina behov där de definitivt inte ska göra sina behov.
Men så en dag i vintras, efter två år av folkets frustration, var duvorna plötsligt borta.
Hur de försvann?
Tja, ibland behöver vi inte veta allt.
Men borta är dom, tack och lov.

Tillbaka till det sportsliga.
Kvalomgång ett.
Borlänge Bandy.
Och jag i Umeå.
3-1 till masen efter blott nitton minuter.
Ajdå.
Mod repas och Grytan visar 3-3 när det blir paus.
Såja.
Hemmalaget gör tre raka till 6-3.
Bravo.
Borlänge reducerar och lite giftiga gaser stiger ut ur Grytan.
Hu.
Anton gör 7-4 i åttiosjunde och nu sprids ljuva dofter av framgång och två poäng.
Att sedan masen får till en reducering sekunderna innan slutet gör ju inte mycket för segern är ju norrbottnisk men alla mål är viktiga så kanske det inte var bra med det målet.
Det skulle visa sig att varje mål var viktigt.
Oerhört viktigt.

Lite grumlig blir dock denna seger då jag nås av nyheten att Johan fick ledas av isen märkbart omtumlad.
Sätter spinn i mina tankebanor då vi alla känner till hans historik gällande skakande hjärna, må inte detta vara ännu en.

Han blir kvar hemma då laget, helgen efteråt, reser iväg.
Att vara spelare i Kalix Bandy är ett liv på resande fot, och hand.
Ständigt på väg bort.
Ständigt på väg hem.
Denna vinter hade vi Umeå, trettiofem mil bort, som närmsta granne.
Nästa vinter blir det Rättvik som får bo på granntomten.
Åttiosex mil dit och åttiosex mil hem.

Med Johan hemma och Olov Englund inplockad ska nu laget möta Västanfors och Gustavsberg.
Det blev två tunga förluster att packa med på flyget hem.
3-4 mot Fläkten följdes upp med svidande 1-5 mot Gurra.
Dessutom åkte näste nyckelfigur på huvudskada i fredagens match.
Borta resten av kvalet.
Janne Rintala.
Det börjar kännas lite bittert nu.
Ska hela vinterns mål försvinna i ett kolsvart töcken.

Serien vänder och det vankas viktiga matcher på vår arena.
Nu måste poängen in.
Det är onsdagen den sjätte mars.
Årets sextiofemte dag.
Kalix ligger i väntan.
I väntan på kvällens match där ett lag från en ö står för motståndet.
Nej, inte från Båtön.
Gustavsberg från, Sveriges sjätte största ö, Värmdö i Stockholms skärgård.
Marginellt större än Båtön.
Matchen blev en minnesvärd historia.
Att vårt Kalix vinner, 4-2, är ju det viktiga men det är av andra orsaker vi kommer minnas kvällen.
100 – 0.
Att det vinnande laget har etthundra minuter på botbänken och det förlorande noll måste gå till historien.
Dessutom i en helt vanlig match, en schysst drabbning med lite tjuvnyp och lite onödiga slag här och var.
I mina ögon var det inget lag som var värre än det andra.
Jag tror jag lämnar den kvällens parodi här.
Men, som sagt, Kalix vann och är åter med i kampen om en plats i hissen.
Spänningen börjar kännas på allvar nu.

Fredagen kom.
Internationella kvinnodagen.
Och Västanfors på besök.
Bägge lagen på samma poäng.
VIF lite bättre målskillnad.
Tar nåt av lagen bägge poängen som ligger i potten tar de kommandot i kampen.
Det blir en bra match.
Och kapten Sundquist är åter med på isen, efter noggranna undersökningar är han godkänd för spel.
Det var, tack och lov, ingen hjärnskakning han råkat ut för så läkarna har stämplat ett stort ”OK” i Johans papper och vi i publiken hurrar lite extra då speakern ropar ut hans namn.
Männen i vitt tappar nog hakan då de i samma ögonblick de sparkar av sig skridskoskydden får höra den utropningen.
De hade nog hoppats att slippa möta en spelsugen Sundquist.
Och visst fasen var han spelsugen.
Tre mål och pådrivande i spelet.
Hade inte den vikarierande målmannen i VIF varit av högsta klass hade hemmavinsten blivit betydligt större än de 6-3 de nu stannade vid.

Måste ägna en rad till denna målis.
Adam Johansson.
Lade handskarna på hyllan för något år sedan då hans händer var stukade efter år av nypande av många och hårda skott.
Är nuförtiden endast ledare.
Men denna fredag blev en lite annorlunda fredag för den gode Johansson.
En målvakt hemma med skada eller sjukdom, vet ej vilket men hemma var han.
Johansson tog rollen som reservmålvakt.
Den målvakt som skulle stå denna kväll blir skadad på uppvärmningen så det är bara inse allvaret och remma på sig skridskorna för Johansson.
In i hetluften.
Han sade sig vara lite ringrostig och lite orolig.
Det såg vi inte mycket av.
Ett briljant målvaktsspel matchen igenom och pris ur matchjuryns hand.
Johanssons boogie-woogie-vals.

Sista matchen.
Sista omgången.
En kvalserie blir inte bättre (eller värre) än detta.


Det blir inte jämnare än så här inför en avslutning

Kalix åker till Borlänge.
Västanfors väntar på besök av Gustavsberg.

Eftermiddagen blir fruktansvärd.
Vi är ute på skärgårdens isar och när jag lättar på Grytans lock första gången faller jag av skotern.
Femton minuter avverkade.
4-0 piskar mig i ansiktet.
Och i Fagersta står det 1-0.
Bye, bye o fina Allsvenska.
Drömmen börjar slakna om en vinter varm och fin…
Kalix piggnar till och jagar vidare.
Varje mål är viktigt.
Varje mål bakåt är mörkt.
Varje mål framåt tänder hopp.
Det växlar ägare av den åtråvärda andraplatsen alltefter matchernas gång.
När ”Fläkten” gör två snabba på övertid på deras IP stannar hjärtat.
Då återstår det ännu många, för många, minuter på Tunet.
Kalix ligger under 8-7 men saker kan ändras.
Men så.
Bandygrytan visar den ljuvligaste av alla ljuvliga skrifter, ”Matchen slut”.
Finns det någon som inte är slut efter en sån här gastkramning kan man undra.


Poesi
Det resultatet innebär att:
Kalix Bandy åter är allsvenskt.
Med ett måls marginal.
Det räcker så.

Så nu återstår bara att säga TACK.
TACK till alla spelare och ledare i såväl herr- som damlaget för denna otroligt roliga vinter.
TACK till alla härliga bandyvänner runt de arenor jag har besökt, ni är ett mycket trevligt folk.
TACK till er alla som på ett eller annat sätt bidrar till mitt skrivande.
Alla vänliga ord.
Alla roliga kommentarer på Facebook.
Alla påpekanden när jag haft något galet.
Allt.
Ni är ovärderliga.
TACK!

Och glöm aldrig att bandy är världens vackraste sport.
Alltid.

// Sargis



Penna och block redo för en ny säsong








 



 









Vinst mot Västanfors

8:e mars.
Vid pass 12:30 denna dag varje år firar folket i Longyearbyen på Svalbard solens återkomst.
Vid 21:00 denna afton år 2024 firar vi kapten Sundquist återkomst.
Solen på Svalbard i all ära, men Johans återkomst är nog viktigare än det.
Det visade han med besked denna kväll på ett Fomab Arena i Kalix som badade i perfekta förhållanden.
Det är såna här kvällar jag inte saknar tak och väggar.


Skrev jag just nåt om perfekta förhållanden?

Såna här dagar är lite som julafton när man var en liten pys.
Väntan är oändlig.
Minuter blir timmar i en takt som en snigel skrattar åt.
Blir det aldrig kväll!?
Spänningen ökar i takt med tidens stilla gång.
En piper till i min telefon.
Ett sms.
Det kan vara det bästa sms jag fått.
Ett sms som förkunnade att Johan är i speldugligt skick och drar på sig tröja #17 ikväll.
Pris ske Gud.

Kan tänka mig vad som rörde sig i de långväga gästernas inre environger då de såg den tröjan på uppvärmningen.
Och deras oro skulle bli en obehaglig sanning.

Halvlek ett.
Klockan närmar sig det magiska klockslaget 19:00.
Spänningen kramar om hjärtat.
Domaren, som i afton heter Håkan Birgersson, ger signal.
Ridån går upp.
Kalix Hugo Olsson gör avslag.
Dramat är igång.
Nittiotre minuter av anspänning.

Det går en minut och fyrtioen sekunder innan den vita Fläkten får röra i bollen.
Det sker långt nere i eget högerhörn.
Och de röda tar snabbt tillbaka den.
Det sköljer en röd våg över isen.
Man har bestämt sig.
Man ska vinna detta.

I tredje minuten presenterar han sig.
He´s back.
#17
I högerinnerläge sedan Robin Alamaa brutit ett vitt uppspel djupt nere till vänster och lagt upp bollen till……Johan Sundquist.
1-0 och applåderna var lite extra varma.

I åttonde presenterar sig en annan av kvällens huvudrollsinnehavare.
En storväxt och skäggig man i svart skjorta.
Västanfors målman Adam Johansson.
Fick på kort varsel hoppa in då ordinarie målvakten skadat sig på uppvärmningen.
Hans ordinarie uppgift är ledare i laget men har ett förflutet som keeper.
En uppgift han lämnat då hans fingrar har varit lite bångstyriga under tid.
Han var briljant i afton.
Med myndig stämma styrde han sina spelare och svarade själv för flertalet räddningar av hög klass.
Nu räddar han ett fräsande skott av Hugo Olsson.

Fem minuter senare avvärjer han ett skott av Johan Sundquist.
De två skulle duellera fler gånger under kvällen.

Kalix för spelet nu.
Möjligen har de vita fått igång fläkten och börjar komma upp i en del anfall.
Men tydligt är att de i första hand tänker på säkerhet i försvarsarbetet.
Kan man kalla in folk från andra länder i försvaret nu när vi gått med i det där Nato?

Upptäcker att den vit #8 inte är isens yngste spelare.
Vår gamle målvaktshjälte Abbe Bodins svärfar minsann, Alexander Zinkevitch.
Född samma år som Jan Johansson släpper sitt högklassiga album ”Jazz på svenska”.
1964.
I februari.
Kan ändå gilla att ålder inte spelar den minsta lilla roll om kunnandet finns.

Sextonde minuten.
Lasse vid micken basunerar med myndig stämma att Kalix får sin tredje hörna.
Från vänster.
Strax efter hör vi samma Lasse med samma myndiga stämma basunera ut att Kalix gör 2-0 på hörna genom #7 Anton Khrapenkov.
Mellan målvakten och hans mur till vänster.

Nu känns det kontrollerat.
De röda känns något nummer större.
Men osvuret är alltid bäst.
Det har vi minsann lärt oss genom åren.
Och ledningen är ju bara två mål.
Men nog tusan är de röda bättre.

Alla munnar runt isen förvandlas till ett unisont O då en boll rullar under vår målis Oskar Sundqvist och på väg in i mål.
Då dyker en annan Sundqvist upp och med lång klubba räddar den rullande bollen precis på linjen.
Den räddande klubban tillhör Niklas Sundqvist.
Ooooo:et avtar och blir en stor suck av lättnad.

Två räddningar till läggs in på målvakts-Johanssons konto.
Johan S och Niclas Rönnqvist får känna sig snuvade på framgång.

En doft av grillkorv kommer svepande över isen bortifrån Bosses grill.
Det blir lite vått i mungiporna på mig.

Vita får nu inrikta sig på att täta sina domäner.
Backar in den vita bussen som står utanför grindarna.

Fyrtio minuter avklarade.
Anton Khrapenkov, som var mycket bra i afton, skjuter från vänsterkanten och Johansson gör en femstjärnig räddning.
Till ingen nytta.
Ingen av hans kamrater är med på returen och Hugo Olsson kan då slå in 3-0.

Tre minuter senare får gästerna en gyllene chans till putsning av siffror.
En straff.
Korrekt dömd.
Passar här på att ge beröm till domartrion denna kväll.
De höll en bra och jämn nivå och blåste när så behövdes.
Bägge lagen tog ansvar och genomförde en ärlig kamp.
Endast en utvisning under hela matchen vittnar om det.
Det var skönt att se.
Straff var det.
Exekutor Gabriel Augustsson.
Signal.
Otagbart för Oskar.
3-1.
Ajdå.
Får ”Fläkten” snurr på maskineriet nu?
Lite oro.

Det sista som händer innan kaffet är Kalix femte hörna.
Från höger.
Ifall ni missat så är han tillbaka.
Johan Sundquist.
4-1.
Vilken comeback karl´n gör.

Men helt nöjd var han inte när de lommade mot omklädningsrummet för pausvilan.
– Vi missar för mycket, sade han när jag frågade hur det känns.

Paus.
Expertisen vid bordet konstaterar att Kalix ledning kunde varit större med lite medflyt, skärpa och en lite sämre målis.
Vi fick också ta del av en gammal spelare i Pålänge som fick ett erbjudande från IK Heros långt tillbaka i tiden.
Han tackade nej då han inte kunde missa älgjakten, löjfisket och nätfiske under isbelagd Rånöfjärd.
Det var andra tider då.

Och nu är det en annan tid på vår arena.
Det är hög tid för akt två i detta drama.
Hugaligen.
Men 4-1 och tydlig dominans, det borde väl……nä, inget jinx nu.


En av matchens bästa gör sig redo för andra halvlek

Birgersson blåser.
Andra halvlek är igång.

Tjugo sekunder senare…
Det börjar bli tjatigt nu.
Adam Johansson.
Än en gång en bra räddning på Johans skott.

Det går fyra minuter av ett spel från hemmalagets sida som liknar det förskolan ”Humlan” visar upp när alla knattar släpps ut på gården med en klubba och en boll.
Fullständigt virrvarr.
Och givetvis.
Ett frislag vid sargen djupt nere på Kalix planhalva.
Skott in mot mål.
I mål.
Via en skridsko tillhörande en rödklädd spelare.
Snopet.
Icke oväntat.
Jag morrar högljutt.
4-2.
Målet tillskrivs samme Gabriel Augustsson som satte straffen i första.

– Nu har vi matchen! ropar någon i vitt.
Han har lite rätt.
De är lite på väg in.

Virrvarret i rött fortsätter.
Det fina spelet från första är borta.
Var har ni tappat det, ni rödklädda?

Två träffar i målramen inom en dryg minut.
Niklas Sundqvist träffar ribban och Mattias Snäll stolpen.
Det var väl själve han med horn.

I femtionionde kastar vi hattar.
Hans femtioelfte hattrick denna vinter.
#17 Sundquist.
Efter en magnifikt förarbete av Jimmy Berglund.
Strax innanför mittlinjen sliter Berglund hårt, han vrider, han vänder, han snubblar, han tappar bollen, han tar tillbaka den, han passar till Johan och åker med händerna på knäna mot avbytarbåset och ser helt slutkörd ut.
Bakom honom åker Johan igenom vitt försvar och fullbordar sitt hattrick.
5-2.

Nu börjar min tro återvända.

Fem minuter senare är jag säker.
6-2.
Robin Alamaa.
Johan åker upp på vänsterkanten.
Skjuter, Johansson räddar.
Returen tar Vidar Fredriksson, Johansson räddar.
Men på nästa retur är han utan chans.

Nu tar hemmalaget över dirigentpinnen.
Utan att för den skull få igång maskineriet till fullo.
Det är lite hackig gång.
De vita vill nog nu bara hålla nere siffrorna.

Kalix får ett frislag i Jimmy-läge.
Vi som varit med ett tag minns Nyborgsvallen då Jimmys hårdskjutande farbror Göran höjde klubban.
– Skjut Bääälund.
Nu kan inget hindra denna tids Bääälund att skjuta.
– Fan vad sugen han är, hörs en vita säga.
Skottet smiter strax utanför.

Åttioförsta och matchens första, och enda, utvisning.
Anton får slokörad och lite förbannad åka till botbänken.

Och när så spelet går igång igen har förskolan ”Humlan” åter trätt in på isen.
I röda kläder.
Slarv, hafs och tjafs.
Gästerna börjar inse att vi kanske kan göra nåt för att få lite bättre resultat med oss hem till Fagersta.
Kliver upp och pressar på lite högre upp i banan.

Ledningen i Kalix tar Time Out för att få lugnat ned sina spelare.
Få lite ordning i leden.

I minuten nittio får de vita sin reducering.
Och de får den helt gratis.
Ett olyckligt misstag av en stackars röd spelare ställer näste hattrickare helt fri med Oskar.
Gabriel Augustsson.
6-3.

I sista skälvande sekunderna.
Johan avlossar.
Den räddningen.
Den räddningen med höger hand borde bli en staty utan den pampiga entrén på Västanfors IP.
Jösses.
Det blir en ett-skott-hörna.
Det enda skottet skrapar färg på Johansson högra stolpe.
Tyvärr på utsidan.

Och sen är det slut.

Slut
Vi ser ett betydligt sportsligare avslut än i onsdags då alla var arg på alla.
Nu var det lite småsnack mellan spelare i de bägge lagen.
Den evigt unge Zinkevitch och Kalix ledare Mats Rönnqvist ger varandra en kram och utrycker goda ord.
Domaren träffar på prisutdelare Englund och de surrar en stund.
Jag pratar lite med en av andredomarna och han tyckte de bägge lagen skött sig exemplariskt och att det hela var en lättdömd match.
Precis som det ska vara.

Nu väntar rysarens upplösning på söndag.
Kalix åker till knätofsen och fiolspelandets hemland Dalarna för att ta sig an Borlänge Bandy.
Ett Borlänge Bandy som denna fredag då solen återkommit till Svalbard säkrade sin plats i nästa års upplaga av Allsvenskan.
Jag lyfter på min Bissen-luva och gratulerar.
Stort GRATTIS!

Och givetvis lyfter jag även samma luva en gång till och gratulerar mina vänner i Ljusdal.
Dagens match mot Motala slutar 6-6 och svenska mästarna från 1975 är återigen ett lag i Elitserien.
Hela samhället har gått i väntans tider sedan våren 2015 då laget fick respass ur högsta serien.
Stort GRATTIS!

Även ett GRATTIS till:
¤ Tranås som fortsätter vara allsvenskt även nästa år,
¤ Mölndal Bandy som nästa vinter gör debut i Allsvenskan.
¤ IFK Motala som trots allt jävelskap och motgångar är kvar i Elitserien.
Just IFK Motala är värda ett extra hurrarop.
Där pratar vi motvind.
Och regn.

Slutord.
Tänk att det alltid lika vemodigt att lämna arenan efter säsongens sista match.
Att se strålkastarna lysa i moll när man sätter sig i bilen och lämna dem bakom sig.
Det är länge innan höstens första träning.
Och förhoppningsvis genomförs den träningen av ett allsvenskt herrlag.
Damerna är ju redan där.

Vi ses till hösten

// Sargis

Och när jag körde hem spelade bilens radio discohits i finsk tappning.












Vinst mot Gustavsberg

6:e mars.
¤ Douglas Håge, mannen som gestaltade ”Lilla Fridolf” i såväl radio som film föddes denna dag 1898.
¤ Kalix/Nyborgs Stefan Tano vevar in ett frislag till 3-2 i övertidens fjärde minut i kvartsfinal fyra mot Västerås och ordnar därmed till en femte och avgörande match.
Det dramat gick av stapeln för trettio år sedan, 1994.
Trettio år må ha gått men i minnet ligger det på bästa hyllan.

Undra om vi kommer minnas 6:e mars 2024 om trettio år?
Minnas det och bli lika upprörd då som nu.
Parodin på Fomab Arena.

Eftersom det lätt blir lite sandlådenivå typ ”det var han som började”, ”varför får han men inte jag?”, ”min pappa är starkare än din” så kan jag tycka att man ska vara lite återhållsam vad gäller kritik mot domartrion i sina referat om matchen man sett.
Kan bli ren kvällstidningsjournalistik annars.
Ni vet där upprörda spelare öser ut sin ilska och en reporter står bredvid med tindrande ögon och vet att kvällens klickräkning blir en njutning.
Men denna onsdagskväll måste även jag falla.

Hade jag, som brukligt är, satt mig ner vid tangentbordet direkt jag kom hem hade texten blivit skriven med versaler i affekt.
Trots att jag var kvar på arenan en stund efter slutsignalen och att det tar en kvart innan jag är hemma så rök det ur mitt inre då jag klev in genom dörren hemma så jag var rädd att brandvarnaren skulle ljuda.
Så kanske jag sitter som nittiotreåring och minns tillbaka till den där onsdagskvällen då vi fick bevittna den sämsta domarinsats världen någonsin skådat.

Matchen var nittiosju minuter.
Kalix hade etthundra minuter utvisningar.
Etthundra.
Gästerna från Gustavsberg hade noll.
Noll.
Många av utvisningarna må ha varit korrekt dömda men varför i hela Sarons tempellunder är man inte konsekvent och försöker hålla samma nivå för bägge lagen.
Försöker var ordet.
För i mina ögon var det inte en svårdömd match.
Hård, tuff och för all del någon utvisningssituation här och där.
För bägge lagen.
Bägge.

Ta utvisningen på Anton Khrapenkov där i slutet.
Okej, utan mina enögda glasögon kanske den var korrekt dömd.
Men skulle jag noterat varje ”våldsamt slag” han fick ta emot denna afton skulle mitt anteckningsblock varit fullklottrat.
Och utvisningen på Hugo Olsson i slutet av matchen då han blir påkörd av målvakten i kamp om en höjdboll ska jag inte skriva ett ord om, det är risk att det åter börja koka i mitt inre.
När signalen ljöd trodde nog alla, i bästa fall, på straff till hemmalaget eller att avblåsningen kom för att titta till de bägge spelarna.
Men att Hugo blir utvisad!?!

Det kändes som att röda spelare blev utvisade närhelst det behagade, och för vad som helst.
Fel färg på remmarna, utvisning tio minuter.
Du svängde åt fel håll, utvisning tio minuter.
Fel vinkel på klubban då du skjuter, utvisning tio minuter.

Jag tror inte jag ska skriva mer om den grönklädda trion, det blir bara fel.
Men vi kan slå fast att det var parodi.
Och många, väldigt många, upprörda känslor.
Från balkongen, via trappen till damernas omklädningsrum ner till Kalix avbytarbås.
Över isen och upp på läktaren.
Tvåhundra åskmoln.
I ljuvlig senvinterafton.

Vi tar det sportsliga istället.
Betydligt trevligare.
Den laginsats kollektivet Kalix Bandy gör matchen igenom gör mig varm i sinnet.
Man sliter ont då det stormar som värst.
Jag hör Sven Jerrings bevingade ord i referatet från fotbollsmatchen Sverige – Japan i OS 1936.
Byt bara japaner mot ”kalixare”
” Japaner, japaner, försvarande japaner, från sig vilt slående japaner och lika vilt angripande svenskar. Japaner som hoppar, japaner som kastar sig, japaner som fläker sig. Japaner som gör allt för att ta segern åt Nippon. Och svenskar, svenskar som kämpat redligen men som nu är slagna.”

Under den sista kvarten då det stundtals var fullsatt i utvisningshytten nedanför läktaren såg gästerna möjligheter.
Men den röda väggen var tätad och helgjuten.
Och längst bak stod han.
Matchens gigant.
I svart tröja med 30 i vitt på ryggen.
Joel Snäll.
Världsklass.
Hans mamma berättade efter matchen att hon fått ett minne på Facebook från just den här dagen för många år sedan, ett minne från den nu nedlagda ”Vårcupen” där Joel räddar en straff.
Det gör han ikväll också.

Men vi tar det från start.
Klockan är 20:00.
20:00.
Någon sa ”Håll´ på å jaga en myl mitt et nåta, he jär ju gåliggstid”

Matchen rullar igång.
Spänningen går att ta på.
Vi ser Johan Sundquist och Janne Rintala i civila kläder stå i tunneln till omklädningsrummet
Ajdå.
Vi ser gamle kaparen vid kanonerna, Jimmy Berglund, göra comeback.
Kul.
Vi ser också vitamininjektionen Vidar Fredriksson komma tillbaka efter sin handskada.
Kul.

Vi ser Niklas Sundqvist på sedvanligt maner ta sig över isen och ordna fram matchens första hörna.
Då hade det gått tre minuter.

Gustavsberg får två snabba hörnor.

Kalix får så en från vänster.
Den här släpper inte Berglund.
Jodå, det blir han som skjuter.
Tyvärr står det en mur i vägen.

En rätt trevlig match under de första tio.
Kalix börjar kanske ta över lite men skapar inga större hot.
Gästerna är täta.

Men i trettonde släpper lite av tätningsmassan i den vita väggen.
Från höger till vänster strax utanför straffområdet tråcklar sig en lång rödklädd spelare.
Han skjuter.
Klang och jubel.
1-0.
Hugo Olsson.
Jag ger en bandyapplåd med mina nyinköpta handskar från ”Bury Fen”.
Ett dovt och resolut ljud ekar över arenan.
Så ska det låta.

Tre minuter senare hörs åter en bandyapplåd.
2-0.
Anton Khrapenkov med sin karaktäristiska åkstil tar sig genom ängar och fält på Gurras ägor innan han vevar till i höjd med straffområdet.

Femton minuter.
2-0.
Smakstart.

I nittonde presenterar han sig.
Joel Snäll.
Blixtsnabb parad.
Returen slås över buren och över nejden hörs ett sus.

Ledningen känns rättvis men jag anar en viss uppryckning av ölaget.
Börjar ta sig ton och sticka upp i snabba anfall.

Och efter dryga halvtimmen får även Joel erkänna sig besegrad.
Ett snabbt anfall längs vänsterkanten och en hård passning in till en helt fristående Carl Brohäll gör att nollan är spräckt och att de vita får ny energi.
2-1.

Med den nya energin innanför västen tar de nu över en smula.
Vi vill, vi kan.
En energikick som varade i fem minuter.

Vi suckar lite då Niklas Sundqvist får till ett alldeles för lamt avslut i fint läge.
Ett avslut som målmannen, David Rydell, plockar ner utan att blinka.
Han rullar ut bollen till en medspelare.
En medspelare som tar några skär och passar vidare bollen till……..Kalix Hugo Olsson.
3-1.
Tjo och tjim på arenan.

Isen börjar bli knottrig.
Vaktisarna kanske inte skulle ha lagt på vatten innan matchstart då det ”trassade” lite fjunig snö.
Aja, det var nu inget som förstörde och det var ju lika knottrigt för bägge lagen.

En annan comeback i vinter är #4 i Gustavsberg.
Efter en lång tid i ”Bajen” lade han förra våren utrustningen i källarens förråd.
Suget på bandysport blev för stort och när moderklubben under denna säsong hörde av sig var svaret enkelt.
Jag är med.
Från början i U-laget Berget men på senaste tiden i representationslaget.
David Pizzoni.
Strax innan pausvilan försöker han med det hörnskott han en gång i tiden var expert på.
Nån typ av handledsskott, dragskott, fösning.
Oavsett vad så gick den inte hem nu.
Röda ruset är magnifikt, vilket det var hela kvällen.
Även då stora delar satt i dressinen.

Signalen för paus ljuder.
Vi lommar iväg mot det goda fikat medan Kalix vikarierande kapten Jonathan Johansson har ett långt samtal med de tre i grönt.
Det fanns en hel del att samtala om.
Redan då.
Vid mitt bord i klubblokalen samtalar vi om Clas Karlsson.
Vår #12 som tagit många, långa, breda och stora steg i sitt kunnande.
En oerhört nyttig slitvarg som aldrig får de stora rubrikerna.
Jobbar kopiöst, bryter anfall, startar anfall och sällan gör ett misstag.
Hatten av.
Vi får också se en röntgenbild på en ihopskruvad ankel.

Inne i den röda tunneln stod Janne, Johan
och en gammal storskytt från Gyssen, Micke Jansson

Halvlek två.
Lite svajig inledning för de röda.
De vita har tuggat taggtråd i sitt lugna bo under vilan.
Framåt, framåt.
Två mål upp är ingenting.

Så händer det.
Minuten är femtioett.

Gurra tilldöms straff.
Och jag tycker det är lite obehagligt då spelaren ligger kvar med samlad trupp runt sig.
Läkare tillkallas men tack och lov hinner hon inte dit innan spelaren kan resa sig upp och ta sig till bänken.

Klart så för straffslag.
Signal.
Han räddade en straff i en match under ”Vårcupen” den sjätte mars för många år sedan.
Nu gör han det igen.
Lågt och hårt till höger.
Skjut var du vill.
För vi har Joel Snäll i buren.
Vilken räddning.
Han inte bara räddar, han nyper bollen också.
Det jubel som hörs från alla med sympatier för Kalix är det länge sedan vi hörde.
Var publiksiffran tvåtusen?
Sa jag Joel Snäll.

I femtiofemte startar det som sedan ska spåra ur fullständigt.
Kalix blir berövade på en straff i en liknande situation som den som gav de vita sin straff.
Det blir vilt palaver.
Att protesterna är vilda är ett litet ord.
Det ropas och gestikuleras.
Alla röda, alla ledare, all publik….kanske inte de kalixbor med sina söner i GIF, alla är upprörda.
Ledarbänken får en skarp åthutning av domaren.
Jag tycker de är värd en ros som kan hålla sig från vidare bestraffning i den sekunden.
För det var upprört.

Gästerna från ön flyttar fram positionerna.
Två mål upp.
Framåt kamrater.
Ledarna begär, och får, en Time Out.
Fram med staffliet.
Åkvägar ritas.
Kalix är skärrade, gör så här.

Dramatiken fortsätter direkt efter den korta pausen.
De vita får en hörna.
Två röda på botbänken.
Två gluggar i muren.
Men återigen är det röda ruset i världsklass.

Vit hörna igen.
Variant.
Avslutet träffar reklamskyltarna bakom Joel.

Jobbigt nu.
Pulsen på max.
Idrott ska vara spännande, det ska vara dramatik i varenda sekund.
Men detta är på gränsen vad en normal människa klarar av.

De röda sliter som fabriksarbetare.
Fredar sitt område med glans.

I sextiosjätte drar comebackande Berglund ett frislag i ribban.
Returen petas i mååå……utanför.
Neeeiiijjj! hörs genom den sena kvällen.

Jag skriver en stund senare att Kalix måste få tag i bollen och lugna det här ty annars går det till de trakter där det aldrig fryser.

Oceaner av tid kvar och ledningen är skör.
Men det röda försvarsspelet är klockrent.
Alla deltar.
Alla sliter.
Och den där Joel är lugn, stabil och suveränt bra.
Han nyper ett hårt frislag.

Hans bror Mattias missar ett fint läge.

Ännu en utvisning.
Och jag behöver syrgas.

Då.
Då kommer syrgasen
Han missade ett fint läge nyligen.
Mattias Snäll.
Nu lägger han en mycket vacker passning i djupled till en framstormande Robin Alamaa.
Robin blir helt fri med målman Rydell.
En liten fint senare rullar han in 4-1 och läget ljusnar betänkligt.

Men det är ett tidstillägg på en förmiddag så det är inte avgjort.
Men luften känns lättare att andas.
En stund.

Nu plockas det röda spelare av banan i rask takt.
Ut!
Ut!
Fullsatt men inte slutsålt i dressinen nedanför läktaren.
Vi sätter dit en till.
Ut!
Jag ägnar en tanke på de funktionärer som sitter där och ska notera alla tider.
Och ännu en utvisning.
Publiken är stormgalen.
Jag är rädd för upplopp.

De få röda som är kvar på isen hoppar, kastar sig som japanerna Sven Jerring kommenterade om redan 1936.

Till slut så kommer då reduceringen.
4-2
Jonathan Berg.
Nytt hopp väcks i vitt
Ny syrgas behövs för en man i blå täckjacka.
Och vad är klockan?
Nittio.

Kalix har en boll på mållinjen innan en vit hinner upp den och rensa till hörna.
Sätt den snälla!!
Nähä, inte det.

I nittiofemte händer det som får mitt säkringsskåp att fullständigt blåsas ut.
Hugo jagar en lång boll på väg mot Gustavsbergs målbur.
Ska han hinna den.
Han blickar mot bollen i luften.
Då smäller det.
En målvakt med lyrtagning i blick rammar Olsson och smällen är ordentlig.
Signalen ljuder.
Straff, börjar jag notera men ser inga korslagda armar ovan huvudet av domaren.
En arm i luften och den andra pekar i riktning vår spelare.
Utvisning!!!!
Hugo Olsson.
Den fjärde på kort tidsrymd.

Milde tid.
Allt är bara en fars nu.

Och ytterligare tidstillägg.

Joel hinner med ännu en vass räddning.

Speaker-Lasse meddelar att det återstår en minut.
Jag vet inte om det är av matchen eller dygnet.
Allt är kaos.

En minut går.
Och den ljuvligaste av alla ljuvliga signal ljuder.
Slutsignalen.

Slut
Palavern fortsätter och en del inte så vänliga ord kastas mellan ledare och spelare vid avbytarbänkarna.
Kanske inte så vackert men jag kan förstå att det röda laget är topp tunnor och går igång på minsta gnista.

Om USA:s vinst i OS-hockeyn 1980 var ”The miracle on ice” så var detta ”The spektakle on ice”.

Men än en gång.
LAGET.
Vårat lag.
Den insats de gör denna afton, etthundra tjugosex år efter Douglas Håges födelsedag och trettio år efter Stefan Tanos frislag, den gör mig fortfarande lite tagen.

Tack Kalix Bandy!

Kvaldramat fortsätter.
”Fläkten” på fredag.
Vi ses då.

Till sist.
NorrMedia på plats minsann.
Bra.
Tack.

//Sargis
 




Tack till damlaget

Allt det trevliga har ett slut.
¤ En spännande bok.
¤ En god middag.
¤ ”Flottarkärlek” med ”Snoddas”.
¤ En bra film.
Och.
¤ Säsongen för Kalix Bandys damlag.

Kommande helg tar den slut.
Efter etthundrasex dagar tar det plötsligt slut.
Det som började i Bollnäs en lördag kl 17 i november.
Det har sedan dess snöat på vår hatt.
Det har varit så kallt att vi krupit in i frysskåpet för att få värme på bottenfrusen lekamen.
Tjejerna har oförtrutet tränat vidare.
Gnuggat åkvägar.
Skjutit hörnor.
Anfallsspel.
Försvarsspel.
Mittfältsspel.
Dragspel.
Jobba, jobba, jobba.
Tränarduon har manat på.
Men du milde Amalia vilket resultat all möda gett.

Det har varit kallt om näsa och kind

Laget har inför helgen radat upp fyra segrar i svit och ligger innan helgen på en hedrande tredjeplats i Allsvenskan Norra.
Vinner man mot Edsbyn på lördag är den platsen säkrad.
Förlorar man kan man återta platsen genom att vinna mot den klara serietvåan Söråker.
Blir man fyra har man lik förbaskat gjort en mycket fin säsong.
Med betoning på MYCKET.

Vi äro många experter som stått runt isen på lagets matcher och uttryckt vår glädje över att se laget.
Ett lag som utstrålar spelglädje och vilja att hela tiden utvecklas.
Ett lag som spelar som ett lag.
Många delaktiga i anfallsuppbyggnad och alla delaktiga då försvarsarbete är tvunget.
Och gällande det där med försvarsarbete….

Spånga/Bromsten BK.
En lördag i mitten av januari kom dessa seriens suveräner till vår arena för att städa av det lag man tidigare har vunnit mot med stora 13-1 på hemmaplan.
Ett SBBK som innan denna lördag i mitten på januari hade smått ofattbara 81-5 i målskillnad.
På sex matcher.
81-5 på sex matcher.

Vi stod förberedda med fastknutna toppeluvor då vi anande att det kommer blåsa omkring blåklädda spelare ute på isen.
Jag tror aldrig jag gått hem från en förlorad bandymatch med mungiporna pekande upp mot januarikvällens mörka himlavalv.
Denna dag skedde det.
Efter ett lagarbete jag sällan sett maken till höll de rödklädda de stora favoriterna borta från framgångar och målkalas.
Ett lag i rött som tätade ihop, som slet likt gnuer i motvind, som hade gett sig….ja ni vet…på att inte låta motståndaren ta ännu en storseger.
Det blev endast 4-0 till de blåa från Stockholms norra delar.
I andra halvlek föll endast ett mål och det skedde i den absoluta inledningen.
Så nollan hölls i närapå fyrtiofem minuter.
Fyrtiofem minuter utan baklängesmål mot SBBK.
Mot ett lag som dittills gjort tretton och ett halvt mål per match.
Hur man nu gör ett halvt mål kan undra.

Och.
Inte nog med att vi fick se vårt röda lag spela ett försvarsspel av guld.
Vi såg en målvakt göra sitt livs match.
Fullständigt lysande.
Strålkastarnas sken bleknade då Katja Illarionova briljerade.
Vinterns bästa enskilda insats.

Vi har sett hela laget lysa mot Skutskär och Bollnäs.
Jag såg inte laget skotta snö mot Haik/Selånger.
Vi har sett laget dominera matchbilden mot IFK Rättvik.

Vi har sett de inlånade tjejerna från Umeå göra stor nytta även i röd tröja.
Tyvärr kanske det tar slut även det efter denna helg.
Tyvärr för oss som har rödvitt hjärta men bra för bandyn om Umedalen kan återuppta sin bandy för damerna efter en säsong i träda.
Men jag tackar er av hela mitt hjärta Klara, Linn, Meya och Annie.

Vi har sett lagets andre målvakt, Hannah Blombäck, få ta matchen mot Bollnäs.
– Tack för förtroendet, sa den unga Blombäck och spikade igen.
Hon höll nollan med bravur.
Jag lyfter min luva.
Där och då fick vi bevisat att vi har två målvakter av klass.

Två målvakter drillas

Vi har sett nästa stora spelare.
Hon står där som en general i försvaret.
Libero.
En libero med härlig och kraftfull skridskoåkning när hon då och då, med bollen klistrad vid sin klubba, ger sig av på äventyr mot vettskrämda motståndare på andra planhalvan.
Hon är ung och hon heter Ada Olsson.
Hon är, i mina ögon, vinterns utropstecken.

Men framförallt.
Och det är vi många som sagt under vinterns gilla gång.
Vi ser ett lag.
Och det, det är det bästa i korpsången.

En korp

Men efter helgen är det slut.
Allt det trevliga har ett slut.
¤ En spännande bok.
¤ En god middag.
¤ ”Flottarkärlek” med ”Snoddas”.
¤ En bra film.
¤ Säsongen för Kalix Bandys damlag.

Så passa nu på att se detta glänsande lag.
Lördag kl 11 mot Edsbyn.
Söndag kl 11 mot Söråker.


Ta med familjen ,grannen, nån du möter på Coop eller den där okände släktingen i Amerika som du fått mejl om att hen är villig att skänka dig sina miljoner bara du skickar dina bankuppgifter.

Ta med vår kommuns företrädare.
Ty de skulle må bra av att se vilket lag vi har.

Tyvärr ser jag inte dessa två matcher.
Jag är och träffar Joel och Tyra i Umeå.
Farmor och farfars två ögonstenar.

Jag passar därför nu på att buga mig djupt och tacka alla i och runt detta lag för denna säsong.
TACK.
Och stort ”Lycka till” under helgen.
Vi ses nästa vinter.
Det…det är en order!

// En imponerad Sargis.


Spelglädje.
Målglädje.
Det glada laget.
Bild av Lars-Åke Hultbäck.


Vinst mot ÖBS

Först lite annat.
Kalix Bandys framtid i herrbandyn, P16, satte nivån i helgens matchserie mot Östersund BS.
Vinst under lördagskvällen med 4-2 följdes upp i morse med ännu en 4-2 seger.
Jag såg lördagsmatchen som spelades på vår arena trots att ÖBS var hemmalag.
En bra, jämn och spännande historia.
Jag blir alltid lika imponerad över hur mycket bandy dessa unga killar har i sig.
Bägge lagen spelade en fartfylld bandy med tanke och spelidé.
Jag blev också glad då jag såg skyttet i Kalix.
Tre av de fyra målen kom till på riktiga projektiler.
Minns speciellt Malte Bjerners träff på det mål som betydde 2-0.
I vänsterinnerläge drar han på en kula som glödande genom luften går in bakom en målvakt som inte har skuggan av en chans, han såg faktiskt lite förvånad ut då han såg att den glödande kulan låg i nätet bakom honom.

Tidigare under lördagen såg jag Umedalen – Östersund i div1 norra.
En inte allt för välspelad tillställning där ”hemmalaget” Umedalen drog längsta strået och vann med 6-5 efter ett mycket sent avgörande.
ÖBS kvitterade till 5-5 i nittioförsta och UIF drar in en retur från en ribbträff på en vänsterhörna i nittioandra.
Och vår bekante från fjolåret Isac Köpsén fick under matchens gång en fläskläpp.
För du har väl inte börjat med botox i läpparna Isac?

Dagens match så.
Sista hemmamatchen i grundserien av div1 norra.
Östersund BS på besök.
Solen har tagit över och glömt är snöfallet från i fredags.
Eller glömt och glömt, ryggen minns det tydligt.
Dagens förhållanden håller världsklass.
Det är fyra-fem-sex grader under noll och publiken på läktaren har solglasögon eller ena handen som solskärm.
Det var ett tag sedan.

För er som tvivlat. Bandy ÄR vackert

Klockan tickar och tackar fram till 13:00 och då är det dags för avslag.
13:00?
En bandymatch på en söndag ska börja 13:15.
Det skrev redan kejsar Augustus i det påbud där han påpekade att förutom att hela världen skola skattskrivas så ska söndagsmatcher i bandy börja just 13:15.

Halvlek ett.
Nåväl, den gode Augustus är sedan länge inte med oss så han kan inte kontrollera efterlevandet av hans påbud så när klockan slog 13:00 blåste domaren Sebastian Nordgren-Lehto igång matchen.
Kalix Anton Hellman lydde order och slog ett väl avvägt avslag.

Nitton sekunder senare får Kalix den första i lång rad av hörnor.
En väldigt lång rad.
Den här blir en bom.

ÖBS målvakt var bra igår mot Umedalen.
Han visar nu att han tänker vara bra idag också.
En snygg parad på Johan Sundquists skott i matchminut tre.
Målvakten är för övrigt, av sina föräldrar, döpt till William Johnsson.

Och så händer det.
För andra gången i vinter gör våra motståndare matchens första mål.
I bortamatchen mot Helenelund gjorde HIK 1-0 i tjugofemte minuten
En ledning som höll i sig i en minut och nio sekunder.
Nu gör gästerna från den jämtländska republiken mål.
På sin första hörna.
Från vänster.
0-1 .
Som tredje skytt står han, i tröja #13, Viktor Ladänges.

Området där hörnan lades är kliniskt sanerat innan matchstart.
Ett svart och platt föremål hittades i snön och orsakade en sanering av största slag.
Vi minns giftskandalen i Teckomatorp.
Då, hormoslyr.
Idag, en puck.
En puck.
Hemska saker.

Förgiftat område

Minuterna rullar på i orubbat tempo.
Vi gläds över de 0-2 som ”Match A” på tavlan bakom ÖBS keeper visar.
Det visar att våra damer leder sin match på Högslätten i Härnösand.
Vi gläds också över att #8 Niclas Rönnqvist är tillbaka efter en längre tids frånvaro.
En ”Nicke” som genast visade sig i gammal god form.
Välkommen tillbaka Niclas.
Vi gläds också över att se att två spelare som redan har besegrat ÖBS vid två tillfällen under helgen får chansen i A-laget.
Malte Bjerner har gjort någon match tidigare men Albin Rönnqvist tror jag inte fått prova på hetluften.
Hur som helst, jag blir glad när jag ser de unga inte rädas varken fan eller trollen eller de vitklädda männen från Östersund.
De bara kör på.
Riktigt kul.

Vi ser också att ledningen provar lite nya formationen då man satt Linus Krantz, som i vanliga fall är back, som libero och flyttat upp den ordinarie mittbacken Jonathan Johansson på mittfältet.
Ett intressant drag.

Men vi ligger under.
Tills nu.
Tre minuter.
Tre mål.
Söndagssteken är vänd.

1-1.
Khrapenkov – Alamaa – Sundquist.
I klass med KLM-kedjan i den ryska hockeyn i en annan tid.
Passningar på ett snöre.
Johan gör målet.
Jösses vad vackert.

Niklas Sundqvist gör 2-1 på egen hand då han vickar sig in i ÖBS straffområde från högerkanten.
I höjd med punkten vevar han till.

Kalix är redan uppe i fem hörnor.
I denna den femte blir det mål.
I sin comeback.
Niclas Rönnqvist.
3-1.

Tre mål mellan minut tolv och femton.

Nu är det bara ett lag på isen.
Ett lag och en buss.
De vita lägger nu ner själ och hjärta i det defensiva.
Sticker upp i enstaka anfall.
I ett av dessa missar tröja #9 Fredrik Olofsson i fritt läge.
Många trodde nog på mål där.
I alla fall jag.
Och Olofsson.
En ond glosa hörs över bygden.

Och solen fortsätter hälla ut sina gula strålar över arenan.

Tjugofyra.
4-1.
Anton Khrapenkov med ett mål jag inte såg.
Men de räknas de me´.

Nu pågår en händelsefattig del av matchen.
Skönspelet har skuttat iväg uppför slänten till höger om läktaren och försvunnit.

Spår av ett spel som försvann

Matchens första utvisning drabbar en man i vit skjorta.
Kanske på tiden att stävja dessa eviga slag på klubban på bollförande spelare.
Ett moment som är så otroligt förstörande för spelet.
Minuten var trettiofem.

Syndaren hinner knappt fälla ut solstolen och hälla upp kaffet där i solgasset vid utvisningsbänken förrän det är dags att hoppa in i leken igen.
Johan Sundquist har just gjort sitt andra för dagen och på tavlan trycks det fram 5-1.
Trettiosju.

Matchtempot sjunker ner till lite söndagspromenad.
De röda kommer i sina anfall med lite lägre fart.
De vita hinner kalla in personal i straffområdet och där är tätt som i publikleden framför scenen då någon artist uppträder på Storsjöyran.

Det är väl lika bra att ta rast tycker domaren och trudeluttar att det är dags.

Rast

Tack gärna

Efter sedvanligt expertsnack, kaffe och hembakt i världsklass traskar vi ut för att njuta av sol och bandysport.
Fyrtiofem minuter av livskvalitet.

Halvlek två.
Den röda muren har solen i ögonen på den hörna gästerna tilldöms i det första anfallet i halvleken.
Skottet går utanför.

Hemmalaget får hörna tolv och tretton.
Det skola komma fler.

Femtiotredje.
Inte många som har hatt på huvudet vid en bandymatch idag.
Men om så vore fallet hade vi, med glädje, följt den gamla seden i NHL att kasta in hatten på isen när någon spelare gör hattrick.
I ett tidningsreportage från 2016 skrivs att en äldre dam kastat in sin behå på isen i glädjen över sitt lag.
Nu såg vi inte till varken hatt eller behå men för andra matchen i följd är nu Johan Sundquist tremålsskytt.
Och skottet han drar på.
Helgens hårdaste.
6-1.

Två minuter senare.
Är det nåt som brukar gå alldeles galet för hemmalaget är det frislag i fina lägen.
Det brukar likna….ja, jag vet inte vad det brukar likna med det kan bli hur fel som helst.
Men i detta nu går det alldeles utmärkt.
På ett frislag strax utanför straffområdet.
Lite till höger.
Robin Alamaa står som skytt till höger om Niklas som petar.
Lågt till vänster om en målman i spagat.
7-1.

Timmen avklarad.
Mycket hafs och felpassningar i det röda spelet nu.
Allt går i piprökartempo.
Lite lojt och andefattigt.
Men vädret är gudomligt, det står 7-1 på tavlan och damerna har besegrat Haik/Selånger med 3-1.
Så vi trivs rätt bra ändå.

Sextiofyra minuter har gått då 7-1 blir 8-1.
Jonathan Wikström avfyrar i snäv vinkel till vänster om målis.

En stund senare tar ledningen i hemmalaget Time Out.
Tränare Johansson vill se mer speed och engagemang av sitt lag.
Inget halvhjärtat nu.

Det blev några ord som tände.
Det blev bättre efter den rasten.
Tempot ökade en smula och passningarna gick allt oftare till rätt adress.
Det röda trycket blir massivt.
Joel är andremålvakt idag och sitter på bänken.
Oskar är förstemålvakt och står i solskenet vid buren ner mot industriområdet.
Bägge har lika mycket att göra.
Rulla tummarna.

Speaker-Lasse förkunnar att Kalix tilldöms ett straffslag.
Johan blir fyramålsskytt även idag.
Han ser i ögonvrån att målis flyttar sig åt ett håll och skjuter iskallt in bollen i det andra hörnet.
9-1.

Kalix får tre hörnor  på raken.
Två av dem från vänster.
Där vi ser de gamla storskyttarna Berglund och Rönnqvist stå och diskutera väder och vind.
Är de möjligen redo att kliva in som skyttar?
Hade behövts då de bägge hörnorna från det hållet blev missade.
De tredje hörnan, den från höger, blev en klockren ribbträff.

Gästerna har ingenting nu.
De vill hem till republiken och odjuret.
Hem till den stad i Sverige som har mest meter skyltfönster per invånare.

ÖBS-målvakten har en svettig eftermiddag.
Nu en spagaträddning som resulterar i Kalix hörna nummer tjugo.

Andredomare Johansson visar upp sina kunskaper i akrobatisk gymnastik med en fin baklängesvolt på isen.
Belönas med höga poäng av juryn.

I åttionde får vi tvåsiffrigt.
Robin Alamaa gör sitt andra.
10-1.

11-1 kommer på den tjugoandra hörnan.
Tjugoandra.
Från det hörn som de två gamla skyttekungarna nu har lämnat.
Anton Khrapenkov är målskytt.

Strax innan slutsignalen får Kalix ännu en hörna.
Tjugotre.
Den sitter högt upp i nätet.
Tyvärr högt upp i fångnätet bakom buren.

Slut
Nittioen och trettio.
Slutsignalen ljuder som en skönsjungande bofink genom den ljuvliga eftermiddagen.
På resultattavlan bakom Oskar läser 11-1.
Och ”Match A” 1-3.
Två matcher.
Två segrar.

Men tjugotre hörnor.
Mot GT 76 hade ”vi” nitton, det tyckte jag var många.
Tjugotre är mest i vinter och jag är tveksam till att vi haft det i någon match i Allsvenskan.
Och knappast under år vi höll till i Elitserien.
Så det kanske är klubbrekord.

Framåt i tiden
Nu väntar Umedalen borta nästa helg.
Den ser jag om inget förutsätt händer.
Sen börjar den allsvenska kvaldramatiken.
Kalix inleder hemma mot laget från Allsvenskan.
Ett lag vi alla trott skulle bli Borlänge.
Men laget från Dalarna har gjort en uppryckning i världsklass.
En mäktig svit på fem raka segrar har man nu tagit klivet upp från kvalträsket.
I denna svit har masarna bl.a vunnit stort mot, dåvarande, serieledarna IFK Kungälv.
6-1 på Skarpe Nord är inget annat än imponerande.
Senast vände man ett 4-5-underläge till 7-5 under de sista tio minuterna hemma mot Örebro.

Kvalplatsen och resan upp till Kalix äger just nu TB Västerås.
Ett lag som åkte på en riktig smällkaramell i den senaste omgången.
Mörka 14-2 (!) i baken mot Djurgården sved som en solbränd rygg.

I Allsvenskans sista omgång som avgörs kommande lördag möter detta TB stockholmska Tellus hemma i ABB Arena medan Borlänge åker upp till Ljusdal.
Tranås ligger just nu också under strecket för kval men de har ingen resa upp till Kalix att se fram emot om det blir kval för deras del.
Katrineholm och Tellus har bara två poäng till godo men jag är tveksam att de hinns ifatt då deras målskillnad är bättre än de övrigas.

Damerna
Damlaget som vann i Härnösand ligger tre i damernas Allsvenska.
Ingen chans till högre placering men bakom ryggen flåsar lag som vill förbi.
Två matcher kvar.
Ett av lagen som nog vill förbi är Edsbyn.
De kommer till Kalix kommande lördag.
Och på söndag kommer serietvåan Söråker.
Jag är på annan ort då men mina tummar hålles.

23
Tjugotre hörnor…..
En hörna var fjärde minut.

// Sargis


Olika färdmedel till arenan










Derbyseger



Välkommen till vår arena en fredagskväll i februari

Det har pågått sen länge.
Det har fyllt på med massor.
Snö.
Det sägs att det samiska språket har tvåhundra ord för snö.
Jag har ett.
Det börjar med snö och avslutas med ett ord som inte är lämpligt att skriva.

Denna fredag var inget undantag.
Det snöar tvärsöver.
Och det är väldigt nära den ljuvliga blötsnön som vi bara älskar att skotta.
Min hjälte i vardagen är han som en gång kastade snöskyffeln i drivan och gick in på sin kammare och uppfann en snöslunga.
En hyvens kille.

I detta snöfall kom en buss fullastad med bandyspelare från staden där Joel och Tyra bor.
Umeå.
På sin väg mot norr hade de passerat avfarten till Istermyrliden.
Istermyrliden.
Ett namn på en ort.

När jag kom in på arenan pågick uppvärmningen.
Knappt att jag såg vem som var vem där ute.
Snön satte all sikt ur spel.
Att jag dessutom har glasögon på näsan gjorde ju inte saken villre, eller bättre som ni som inte bor i Kalix säger.
Vindrutetorkare är önskvärt.

Uppvärmning i snöfall

Strax före avslag
När tiden hade gått fram till 19:00 var det så dags.
Domaren för kvällen heter Sebastian Nordgren-Lehto och han tycker det är dags att börja drabbningen.
Annandagsderbyt.
Som flyttades till en annan dag.
Trettondagsderbyt.
Då var det kallare än ni har mardrömmar om.
Matchen flyttades till idag.
I snö.
Förvisso var det väl så kallt där under trettonhelgen så att ställa in var det enda rätta men det får hellre vara en griskall match än en match som detta.
I alla fall för mig som påbyltad publik.

Man har alltid sagt att för att vara en bra bandyspelare ska man behärska det väder som råder.
Oavsett vilket.
Idag finns det spelare som stönar om det inte är spegelblank is utan det minsta lilla fjun med snö.

Halvlek ett.
Nåväl, matchen är igång.
Kalix Anton Hellman har gjort avslag.
Och snöandet är i full blom.
Kalix börjar i motvind.
En rejäl motvind.

Två hörnor för hemmalaget innan sju minuter har gått.
Bägge går bom.

Anton Khrapenkov byter klubba.
Måhända till en snöklubba.
Men oavsett vad han hade för klubba så var han mycket bra matchen igenom.
Skapade mycket med sin fart så länge det gick hålla bollen i spel.

Gästerna från Björkarnas stad får två hörnor i ett svep.
Om de blev nåt?
Näver.

I tolfte får hemmalaget ett frislag strax utanför straffområdet.
Spelarna viftar och menar att det var innanför.
Dock är linjerna begravda under en ansenlig mängd snö så det var omöjligt från min plats att avgöra vad som var rätt eller fel.
Frislaget blev det inget av.

I femtonde råder det dock inga tvivel.
En vit försvarare håller sin klubba högt upp i kvällsmörkret i sin iver att stoppa bollens bana in mot målet.
Straffen är klar som solen.
Hur nu den ser ut.
Och från straffpunkten är han obeveklig.
Han har tröja #17.
Han heter Sundquist, Johan Sundquist.
Det kommer mer från hans klubba.

Nu börjar det vina långbollar härs och tvärs över isen.
Hemmalaget kan jag tycka har lite bättre styrsel på sina men har lite för lite trafik framför de vita försvarsarbetarna som får träna på sina kunskaper i tennis i lugn och ro.
Umedalens lika långa bollar rikta sig i första hand mot den ensamme riddaren #9 Teo Eklund.
Skriver jag när en lika lång boll dimper ner hos #4 Alexander Söderlund.
Det är då det händer.
Det höll i sex halvlekar och nitton minuter.
Ett mål i baken på hemmaplan detta år.
Tvåhundra åttionio minuter.
Från vänsterinnerläge drar han på bort i Joel Snälls vänstra burgavel.
1-1.

I fjärran hörs en skoter och Umedalens P16 släntrar upp på läktaren.
Publiksiffran fördubblas.

Umedalens målis är riktigt på hugget i snöfallet.
Han heter Alex Takalo och har fått sina grundläggande kunskaper i bandyns abc i Haparanda.
Nu räddar han ett lågt skott till Kalix femte hörna.
Som går bom.

De långa bollarna fortsätter.
De vita får ägna sin tid åt att freda sitt torg.
Vilket de får göra lite för ostört i mitt tycke.
Spel efter isen är nu inte att tänka på.

Minuten är tjugoåtta när hemmalaget åter tar ledningen.
Ett typiskt snömål.
Anton Khrapenkov skjuter från avstånd.
Målis ser bollen sent och får göra en snabb parad utan att fånga den.
På returen är Robin Alamaa snabbt framme och vispar in ledningsmålet.
2-1.

Och vi hinner knappt ta nästa andetag förrän det åter är dags.
3-1.
Inte helt olikt förra målet.
Mattias Snäll slår in bollen från vänsterkanten.
In i stormens öga har han med #17 smugit in.
På volley styr han in sitt andra mål för kvällen.
Det skulle komma mer.

Ledarstaben i Kalix som står nedanför min plats börjar likna snögubben som står och välkomnar oss in till samhället nere vid rondellen på E4 nedanför Coop.
Drivor av snö på axlar och mössor.

Kalix har två hörnor bom.

Joel Snäll, med sina finska rötter, visar att han nog skulle kunna bli nåt bra i landets stora sport, boboll.
Mäktiga utkast skär genom snöyran.
Hur kan man kasta en boll så långt utan att axel och armar rämnar?

Johan är nära ännu ett mål men än en gång är den där målvakten på hugget.

Två små minuter innan kaffet jagar Mattias Snäll ifatt en boll som har det tungt i snötäcket på isen.
Hinner upp den djupt ner till höger om målisen.
In mot mål med bollen och där står #90 Janne Rintala placerad.
4-1.

Kafferast.
Stora maskiner kör i fart som får de tävlande i skogarna runt Umeå att framstå som söndagsseglare.
Inget futtigt här inte.
Är det mycket snö plockas den tunga flottan in.
Kan ju också tycka att det är lite humor att kvällens matchsponsor är en…….traktorfirma.
De behövde dock inte rycka ut då vaktmästarna och en funktionär med kunskaper såg till att med bravur få bort all snö innan det åter var dags.
Imponerande jobb.
Hatten av.


Andra halvlek.
Kanske snöfallet minskade en smula.
Kanske jag inbillade mig.
Men nog gick det hålla bollen på isen lite längre i andra halvlek än i den första.

Och när bollen rullade visade hemmalaget vilka som bestämde.
Vilka som var numret större.
Välkomna till Kalix, så här spelar vi bandy.
De vita ställer ihop sitt lag på liten yta framför målisen.
Det går inte igenom en boll där.

Ett mycket fint anfall med herrarna Sundquist och Snäll är nära ge framgång.

Lite fånigheter framför målman Takalo då han och de övriga i vitt menar på att han blev slagen på fingrarna då han fångat bollen nere på isen.
Media hade frossat i det hela och kallat det att spelarna visade känslor.
Jag kallar det fånigheter.
Det hela lugnar sig rätt fort och man ägnar sig åt bandyspel i stället.
Nån form av bandyspel i alla fall.

Vi plöjer oss fram i snöyran till minuten femtioåtta.
Kalix får sin tionde hörna.
Från höger.
Bosse och Marianne är i full färd med att plocka ihop grillen en bit ifrån.
Anton K står med sin snöklubba och ska peta in bollen till skottglada medarbetare.
Signal.
5-1.
Den träffen.
Den träffen är kvällens projektil.
Rätt upp i första krysset.
Inte en snöflinga hinner träffa raketen som passerar.
Den målis som hade tagit det skottet är inte född än.
Jösses.
Vem?
Han med 17.
Hans tredje.
Han är dock inte färdig.

Ty i sextiotredje är han framme igen.
6-1.
Ett mycket vackert bandymål signerat Sundquist och Khrapenkov.
Ett mål som får oss att njuta och le.
Johan är därmed fyramålsskytt och ökar på ledningen i mål- och poängligan för div1 norra.

Det börjar bli lite irriterat där nere.
Det ylas som vargen vid avblåsningar i fel riktning.
Det gnälls och klagas mot domartrion.
Frustrerat och irriterat.

De vitklädda från Umeå får ett frislag från kanske femton meters avstånd.
Den röda muren är gles som garnityret på en gammal hockeyspelare.
Skottet från Teo Eklund går igenom och ännu ett mål i baken får föras till protokollet.
Vi för också in i det protokollet att denne Eklund var den spelare hos gästerna som visade upp mycket goda kvaliteter i den nobla konsten bandysport.
Det såg även matchjuryn som gav honom pris som bäste spelare i vit skrud.
I Kalix gick priset till Anton K.
Två bra val.

Kalix har en hörna

Efter en stund med lite mindre snö ökar det nu åter på.
Vinden tar tag i de fallande flingorna och driver dem rätt i ansiktet på Umedalens målvakt och bollkallen där bakom buren.
Spelarna i rött har vinden i ryggen.
”Vindens melodi hörs bort i fjärran….”
Nja Max Fenders, vi hörde den nog i vår närhet.

De röda anfaller med gott hopp.
Våg efter våg längs vänsterkanten.
Anton K skär upp revor i det vita skynket gång efter annan men bolluslingen har svårt att hitta i det täta där inne vid buren.

I åttioåttonde får Alex Takalo i lila tröja visa upp sin färdigheter i den högre klassens akrobatik då han på nåt avigt sätt räddar en boll i lustig bana på väg över honom.
Jag ger honom kvällens applåd för det numret.

Och sedan gör Mattias Snäll 7-2 i åttionionde.
Väl värd en markering i målprotokollet.
Han har hållit uppe fart och geist genom hela kvällen.
Jobbat och jagat.

Nittio minuter och trettio sekunder på klockan bakom en översnöad Joel Snäll när domare Nordgren-Lehto tycker att det räcker.
Slutsignalen ljuder genom aftonens mörker.

Slut
Två poäng till på kontot.
Ny match på söndag.
Förhoppningsvis i bättre väder.

Men min devis är ändå.
Bandy är alltid världens vackraste sport.
Alltid.
Oavsett väder.
Kanske inte i hällregn men annars.

På parkeringen står bilarna som snöhögar.
Vilken hög är min?

//Sargis.