SOMMARENS sista eko klingar ut.
Skrake, trast och fink samlas i stora gäng för att få grupprabatt i sin resa med Sun Trip mot sol och värme.
Vågorna utanför Skagsudden lägger sig till ro och fryser till is.
I stugorna brinner elden i kaminen och långkalsongerna plockas varsamt fram ur garderoben.
Det börjar närma sig.
Avslag i världens vackraste sport.
Bandy.
Att stå där under miljoner stjärnor och tusentals watt eller vid en nyspolad is en solig söndag i vårvintern när domaren blåser igång en match ger oss bandyvänner en stund att förlora oss själva i stundens magi.
Bara stå där och glömma maktgalna män i öst, väst och allt oftare där mittemellan.
Glömma en allt mer hjärnblödningsframkallande tv-program, vardagens räkningar och påslakan utan hål i hörnen.
Stänga ute alla bekymmer.
Bara fullt fokus mot isen händelser.
Att följa spelets mönster, se rörelsemönstren bölja som en kväll på ”Stampen” i Gamla Stan och höra ljud av snabba skridskoskär, klubbladets rena träff på bollen, jublet över en hörna i krysset och en äkta bandyapplåd renar våra dystra tankar
Att i paus ta en kopp kaffe och en kaka och diskutera händelserna vi sett eller få en historia om tider som flytt, om minnen.
Minnen om lyckliga slut i kvalmatcher, om alla spelare vi sett, om ”Kalles” genomåkningar, om Tytti Segermans enhandsräddning på en straff i en match mot Skutskär vi såg med solglasögon och uppknäppt jacka en marsdag 2017, om en snedträff i en match för tjugo år sedan eller Ljusdals småknattar som besökte oss för en härlig bandyhelg 2022 bara för att visa övriga landet att ingen resa är för lång.
Någon drar historien om en av kommunens bandyspelare som i en annan tid tackade nej till ett anbud från klubb bortom Siknäs-korsningen med motivationen att han då skulle missa höstfisket i Rånö-fjärden.
Guldkorn.
Vi löser även första halvleks knutar.
Vad har gått fel?
Vad har gått rätt?
Ska man ta sig en påtår?
Inga knutar är olösliga för experterna vid bordet.
Kaffet kallnar, bara smulor återstår av fikabrödet och tårna har tinat fram.
Orden från allas munnar svävar ut och iväg bortåt ”Flygfältet”
En högljudd signal från domarens pipa förkunnar att det är dags.
Vi tar på oss luva och handskar och traskar tillsammans med små rökmoln ur våra munnar till den plats vid arenan där vi alltid stått.
Vi har stått där i trettiotvå säsonger tidigare, vi kommer stå där många säsonger till.
Gud nåde den som byter plats.
Dags för matchens sista fyrtiofem minuter.
Fyrtiofem minuter där nya minnen skapas.
Minnen vi kommer prata om i framtidens kaffepauser.
Passion, oavsett division.
// Sargis
Låt bollen rulla, det är hög tid
En sport. En passion
