Författare: Stefan Vikström

Jag har den gångna helgen varit på resande fot.
Ofattbart långt, tyckte många.
Förvisso så långt bort att man inte skymtade varken Siknäs skyline, fabriken i Karlsborgs höga skorsten eller fyren på Skagsudden.
Det kan kanske klassas som lite långt i alla fall.
Men i bandyns tecken är inget för långt.
Inga avstånd är omöjliga för en lite äldre man, hans son och en svart Kia.

Den icke så ofattbart långa turnén hade sitt basläger i Bollnäs dit vi anlände under fredagseftermiddagen.
Ett Bollnäs som senare under fredagen dessutom dök upp i ”På Spåret”.
Dock utan frågor om bandy, men den nämndes i alla fall.

Edsbyn
Och vad gör man då i Bollnäs en fredagskväll som dessutom är sin födelsedag?
Man åker de futtiga tre milen till Edsbyn och ser fin bandysport.
Ett Edsbyn som gästades av Sandviken.
Det blev en härlig batalj.
I alla fall för oss neutrala.
Kan tänka mig att de bägge lagens supportrar fick syrgashjälp när domaren blåste av matchen.
4-1 till Byn när arenans hamburgare avsmakades.
Fullt godkända burgare men vi trodde det fanns risk att andra halvlek skulle bli lite tillknäppt.
Att hemmalaget skulle backa och bevaka.
Så blev det inte.
Inte ens i närheten.
Saik kom ikapp till 4-4 och sen började målen trilla in med jämna mellanrum.
När gästerna gör 6-7 i åttiofemte trodde nog många på bortaseger.
I en knapp minut.
Då kvitterar Byn till publikens vilda glädje.
Utom några svartvita som stod i närheten av oss.
De var lite molokna.

Min sammanfattning från den matchen blir:
¤ Fantastiskt rolig match.
Kanske inte lika högt tempo som i de två huvudnumren för helgen men närapå.
¤ Jag kan inte sluta förundras över Per Hellmyrs.
Ständigt med i spelet, drar på sig klungor av motståndare då han har boll.
Vilket är ofta.
Hittar alltid passningsvägar även i de mest trängda situationer.
¤ Jag blev också lite förtjust i Byns #44 Jesper Granqvist, 21 år ung men utför ett försvarsarbete som vilken gammal räv som helst.
¤ Saik:s norrman Fredrik Nordby var en frisk fläkt.
Ständigt ett orosmoln i den rödblåa försvarslinjen.
Gör dessutom tre mål.
Kul.
¤ Daniel Berlin kan också det här med bandy.
Fältherre i mittens rike.
¤ Byns Ted Hedell var också en virvelvind innan han olyckligt fick kliva av med en skakande hjärna.
Må han snart bli frisk.
Obehagligt sånt.

¤ Han som lagt musiken innan matchen är värd en stjärna i guld.
Inte ofta jag hör Imperiets ”CC Cowboys” i en högtalare vid en bandyplan.
Ej heller Mikrokrys ”Alltid lika röd”.
¤ Jag tycker det här med replikatröjor är fint.
Vi såg alla årgångar från gamla till unga iklädda rödblåa tröjor.
Småpysar som lärt sig gå i förra veckan till äldre supportrar med grånade tinningar.
Visst, det är lättare att bära i en hall än ute i snö eller griskallt men ändå.

Och avslutningsvis.
Du gentleman i svart keps, ta ett råd till nästa match du åker iväg för att se:
Ta inte de där två sista snapsarna, det blir bättre då.


^{En hall där man spelar bandy i Edsbyn}

Sen blev det lördag.
Även i Bollnäs.
Efter en stadig hotellfrukost (de har en förmåga att bli stadiga) tog vi en promenad till den alldeles nybyggda arenan för en kritisk inspektion.
En mycket fin arena där man på ena långsidan bevarat en gammal industrilokal i tegel med höga gamla fönster.
Riktigt snyggt.
Men resten?!
Gul!
Och grön?
Den gula färgen fick det att svida lite i mina ögon.
Varför inte måla den i nån liknande färg som det gamla teglet som dominerar hela området där hallen ligger.
Att sen lägga dit grönt gör ju att Ljusdal BK kan sträcka på sig lite som designers.
Men det kanske finns någon förklaring jag inte känner till.
När vi så klev in såg vi en ljus och fräsch arena där två-tre lite yngre knattar åkte omkring med klubba och boll.
En fin syn.
Lite trist med läktare endast på en sida och en plåtvägg på motsatt sida men det är ändå fullt förståeligt att bygga så.
Jag erkänner utan omsvep att jag blir lite avundsjuk.



^{En hall där man spelar bandy i Bollnäs}

Falun
Lördagen fortsatte.
Den svarta Kian vände nu sin nos mot Falun och en av helgens två huvudnummer.
På Lugnet.
Eller som den så modernt nu heter IcanIwill Arena.
Vid foten av två hoppa-långt-med-skidor-under-fötterna-backar.
När man ser dessa backar blir funderingarna stora över hur en helt vanlig ungdom kan komma på idén att börja med den sporten.
– Mamma! Pappa! Jag vill och ska börja med backhoppning!
– Eeh, jaha…..

När vi svängde in på parkeringen på området var det knökfullt.
Knappt en enda tom ruta att parkera på.
Kalix Bandy lockar ut folket, sade vi.
Det skulle visa sig att det inte var så.
Inte riktigt så.
Det var nåt evenemang i någon av de hundratals hallar som låg i området.
Det låg en hall vart än man satte sin fot.
Och två höga backar i fond.

Graderna visade minus tio och snön föll i ett tempo som fick mig att tänka på julafton i någon Disneyfilm.
Sakta singlade flingorna mot marken.
Helt perfekta förhållanden.

Väl inne på arenan möttes vi av många trevliga bandyvänner som gärna pratade lite bandy med så långväga gäster.
Än en gång ett bevis för att bandyfolk är ett synnerligen trevligt folk.
Och i ett klubbrum som andades bandyhistoria serverades kaffe och saffransbulle i världsklass.

Sen började matchen.
Isak Bandy – Kalix Bandy.
Förra helgen vann Kalix komfortabelt med stora 9-0 och jag var nog lite säker på seger även denna lördag.
Även om den glade ledaren Niklas Groth innan match sade att de hade en del andra spelare än då de var uppe hos oss och att han själv inte behövde byta om.

Det hinner knappt gå tre minuter.
Johan Sundquist kliver av med känningar.
Ajdå, det var ju inte bra.
I samma veva han kommer ut från omklädningsrummet där bakom Isaks målvakt får han se Vidar Fredriksson göra matchens, och Kalix, första mål.
Såja, då är vi igång då.
Mot två poäng.

Julaftonsstämningen fortsätter.
Och spelet på isen saknar, saknar……saknar allt.
Inte mycket till julstämning där inte.
Hafs och slarv.

Isaks kvittering kommer inte alls oväntat.
En fin uppåkning längs höger sida och en passning in i mitten där en obevakad Pekka Niska enkelt kan fösa in 1-1.
Det börjar kännas lite obehagligt det här.

Kalix Mattias Snäll kliver av med känningar.
Ajdå.
En stund senare kliver en blåklädd spelare också av.
Ska matchen avgöras innanför dörrarna i ett parti kinaschack, couronne eller en klassisk vändåtta tro?

Kalix två man kort då.
Bara en avbytare och mer än halva matchen kvar.
Dessutom har hemmalaget börjat få lite vind i seglen.
Jag funderar på om storleken på de skridskor som hängde på en krok i klubbrummet är i min storlek.

Janne Rintala ger oss två bortasupportrar återfunnet hopp med ett mål strax innan rast.
De kanske tjugo hemmasupportrarna ser lite molokna ut.

Kaffe och bulla i pausen intages ändå med några fjärilar i magen.
Ledningen är skör och Isak har en del farliga hot i sitt raka och snabba anfallsspel.

Andra halvlek hinner bara gå i tre minuter.
Kvitterat.
Nästan en karbonkopia på deras första mål.
Nu mot målet med hoppbackarna en bit bort.
2-2.

Plankorna på läktaren påminner en hel del om gamla fina ”Holken” på Nyborgsvallen.
Lite svajiga och skeva men fyller sin funktion.
En läktare som revs 1:a december 2014.
1:a december av alla datum.

Det osar katt och dalahäst framför Joel i buren i snart varenda blått anfall.
Ska detta hålla?
Det är fjärran från 9-0.
Långt ifrån och fjärran.

Kalix får straff.
Fyra hittills i vinter.
Ett mål.
Tre bom.
Johan har skjutit en.
Gissa vilken.
Och nu står han i civila kläder där borta vid avbytarbänken.
Janne Rintala kliver fram.
Kalix Bandy har haft fem straffar hittills i vinter.
Ett mål.
Fyra bom.
Johan har skjutit en.
Gissa vilken.
Dock ska Isaks målman Jalmar Lindqvist ha allt strålkastarsken och konfetti.
En femstjärnig benparad nere till höger.
En sån där parad där all regionens läkare skulle få jobba dygnet runt för att försöka bända ihop kroppsdelarna om man själv, mot all förmodan, skulle komma ner till.

Men herregud.
Ännu en missad straff.
Det skulle komma en till under helgen.

Kvarten kvar då Kalix Erik Nilsson gör 2-3.
Nu ska det väl kunna lossna?

Åttio.
Återigen kvitterat.
3-3.
Carl Jansson.
Är det tacken för att jag, jag menar matchjuryn, utsåg dig till lagets bäste spelare uppe i Kalix förra helgen?
Oartigt gjort.

Sista tio blir en mardröm.
Det är hot om baklängesmål i varenda anfall di blåe ställer till med nu.
Hjärtinfarkten ligger och lurar runt hörnet.
Tack och lov händer inget mer.

Oavgjort med tydliga signaler om hjärtinfarkt var definitivt inte det jag hade räknat med mot detta Isak.
Men som matchbilden utvecklades får vi vända os till de högre makterna och tacka.
De makter som sitter där upp på hoppa-långt-med-skidor-på-fötterna-backarna.

^{En utomhushall där man spelar bandy i Falun.
De våghalsiga hoppar i de två backarna i bakgrunden.}

Sen blev det söndag.
Efter ännu en stadig hotellfrukost ställdes bilens GPS in på en adress i Ljusdal.
En adress där en före detta #8 i Ljusdal och Sirius bor med sin familj.
Där bjöds på kaffe och hjärtligt trevligt sällskap med många glada historier om vår sport innan det var dags att ta sig upp till deras IP.
Ett IP som badade i kultur.
Lite slitet.
Lite skavanker i kanterna men med en atmosfär av dåtid hänger likt belysningen över isen.
Och det som verkligen fångar mina ögon är den slogan som hänger på reklamplanket bakom målet mot entrén.
En enkel men genialisk text.
En text som borde broderas.
”Du betalar inte för en bandymatch. Du investerar i vår FRAMTID och NUTID”
Kan vara de finaste ord jag läst.



Efter att ha stått och betraktat dessa ljuvliga rader är det bara lomma iväg bort mot läktaren för att se dagens match mellan Järvsö BK och Kalix Bandy.
Ett revanschlystet Kalix.
Spelarna och ledarna var inte nöjda med gårdagen.

Vi spanade in de två som klev av igår och såg…
Johan Sundquist i täckjacka och täckbyxor var inte redo för match.
Ajdå.
Mattias Snäll i vit matchtröja #25 och röda byxor var däremot redo.
Mycket bra.

Kalix får en hörna direkt.
Tretton bom igår.
Det ven bollar mellan byggnaderna på Lugnet så masarna och kullorna där ute fick gräva skyttevärn.
Nu kanske.
Nix.

Men på nästa blir det utdelning.
Niklas ”Sunken” Sundqvist får träff.
0-1
Jag vet inte riktigt i vilken minut får någon matchklocka var inte igång och det är lite svårt att gå efter solen då den hade det lite kämpigt med molnigheten.
Men runt elfte minuten kanske, ungefär på en höft, cirka.

Så händer det igen.
Någon minut senare.
Straff Kalix.
Och ni vet ju statistiken.
Fem bom.
Ett mål.
Och Johan får inte komma in i sina civila kläder.
Anton Khrapenkov är näste man på tur.
Han prickar stolpen.
I och för sig skickligt att träffa en smal stolpe men….

Kalix äger boll.
Vågor av anfall.
Dock i ett tempo som får min gamla mor och hennes väninnor i rullatorgänget att framstå som virvelvindar.
Det blåklädda försvaret har inga problem att fånga in de vita.
Det är inte många allvarliga hot.
Och vad är klockan.

I ett av få blå anfall kommer givetvis kvitteringen.
En handfull hemmasupportrar med ”Mischa” Sveshnikov i spetsen hurrar.
Två bortasupportrar muttrar, suckar och svär.
Vad är det vi ser, undrar vi med förtvivlan.

När så domaren visar fingret, alltså det där ett-skott-fingret om ni nu trodde nåt annat, på en högerhörna för Kalix så begriper till och med vi att pausen är nära.
Och det där enda skottet som var kvar av halvleken förvaltar Anton Khrapenkov på bästa sätt.
1-2.
Rättvisa är skipad och vi går mot nån servering……som inte finns.
”Bandy utan kaffe är som….”

Vi tar en promenad runt arenan och hör luften viska alla gulgröna legendarers namn.
Örjan Modin, Lännart Nilzon, Mischa Sveshnikov, Torbjörn Ek, ”Lillis” Jonsson….listan kan göras lång.
Stefan Johansson.
Hjälten från SM-guldet 1975.
Mannen bakom DEX-cupen, Björn Swartswe.
En cup som långt senare utvecklades till dagens World Cup.

Andra halvlek rullar igång.
Det enda som lyser av matchuret är dess frånvaro.
Det kan jag tycka är lite mindre bra.

Efter den nedåtgående solens matta strålar har det gått ungefär en kvart av halvleken då Järvsö kvitterar.
På en hörna från höger.
Det är precis sånt här man kan fasa för.
Eller hoppas på beroende på vilken färg sitt hjärta har.
En hörna.
Ditt lag leder helt rättvist.
Ditt lag för spelet.
Dock utan att övertyga det minsta, men ändock.
Och så får man en hörna mot sig.
Givetvis blir det mål på den.
Efter lite returer till höger och vänster så petas den in bakom Oskar i buren.
Lite protester från de vita men inga vildsinta så det var nog korrekt dömt i alla fall.
2-2.
Jahaja, ska det bli samma som gårdagen.
Hjärtinfarktsvarningen på röd nivå.


^{Inte bara bakom Sjöbloms dass solen går ner}

Spelet är nu bedrövligt.
Men vädret är fint och solnedgången där nere över samhället ger ett vackert sken.
Så även den hängande belysningen.

De vita skapar lite chanser.
Fina uppåkningar längs de bägge sargkanterna och passningar in i gröten där….ingen finns.
Anton är arg på det.

De blåa försvarar sig med alla medel.
Ska tilläggas till protokollet att alla de medel de använde var ärliga och justa, inget fulspel där inte.
Vita pumpar på.
Utdelningen låter vänta på sig.
Vi två rödvita på läktaren börjar tycka det här är läskigt.

Tack och lov fungerar hörnskyttet bättre idag än igår i Falun.
Anton gör Kalix andra hörnmål för dagen och 2-3 nu.
Den lite kyliga vinterluften går lättare att andas.

Det blir lite bättre snurr på de vita nu.
Men ledningen är bara ett mål.
Vi vet ju vad som kan hända.
De blåa hemmaspelarna försöker.
Anförda av #14 Elias Schröder ger de nu de sista krafterna i hopp om kvittering.
Mycket bra spelare den där Schröder.

Strax innan slutet släcks hoppet för Elias Schröder och hans kumpaner.
Han klev av igår, idag var han en av de piggare i vitt.
Mattias Snäll.
2-4.
Och vi på bortastå kan pusta ut.

Segern känns till slut rättvis men den satt långt inne.
Väldigt långt inne.
Det skapades många lägen men det ville sig inte med målgörandet.
Och då blir det onödigt läskigt.

Hemåt det bär.
Segerrusiga vandrar vi ut från denna klassiska bandyarena och sätter oss i bilen för hemfärd.
När vi passerar över Höga Kusten-bron slår vi fast att det här med bandy, det är fint det.
Från en vindlande elitseriedrabbning ena dagen till två lite mindre vindlande matcher i världens bästa division ett.
Alla tre med sin alldeles egna tjusning.
Fart, fläkt, dramatik och lite bandyns bakgård.
Allt har sin charm.

Mötet med bandyvänner på andra orter är en källa till energi.
Apropå det så kunde mannen i receptionen på hotellet i Bollnäs direkt slå fast att vi kom från Kalix då han hörde vår vackra dialekt.
Och då flöt givetvis surret in på bandyn.
Han höll på Bollnäs, de föll den fredagen mot Gripen.
Han var inte nöjd med det.


^{Thomas i receptionen var en mycket trevlig prick.
Denne var dock mer tystlåten.}

Slutord
Jag vill passa på att, från mig och min son, rikta ett stort TACK till alla härliga bandyvänner vi stött på under helgen.
Oavsett klubbfärg.
Ni är suveräna.

Och kom ihåg nästa gång du står i entrén för att betala.
”Du betalar inte för en bandymatch. Du investerar i vår FRAMTID och NUTID”

// Sargis

PS
Måste bara.
Sarg i världsklass.
Rak som en spik (innan jag har försökt slå in den).
Trä.
Gåshud.

När jag satte mig i bilen efter kvällens bandymatch var Sportradion i full gång.
Bevakning av varje sekund i Svenska Käppakrigligan.
Reportern på plats i Luleå berättade för oss att hemmalaget ledde med 4-0 efter två perioder och att gästerna från Oskarshamn drog på sig en massa utvisningar i ren frustration.
Då tänkte jag på det unga lag som besökte Kalix vackra bandyarena denna ljuvliga lördagskväll.
De har åkt buss sedan 04:00 i morse.
De kommer lite försenade till arenan.
Baklängesmålen rullar in med jämna mellanrum.
Nio till slut.
Massor av utvisningar i ren frustration då?
En.
En femminuters för ett slag på klubba.
No further comments.

Innan match
När jag anlände till arenan visade termometern i min Opel härliga minus tre.
En vind från norr gjorde att det bet lite i kind och öra.
Nordanvinden är som bekant kall från vilket håll den än kommer ifrån.
Den nästan fulla månen brottades i kamp med molnen som till och från släppte ifrån sig lite snö.
Nu klarnar det upp…..näha nä.
Men nu….nä inte det heller.
Månen gav till slut upp.
Men den snö som till och från föll fortsatte med det hela matchen igenom.
Stundtals trodde jag kvällstidningarna skulle sätta de stora rubrikerna om snökaos i Norrbotten.


^{Ljuvliga förhållanden två timmar innan avslag.}

Motståndarna från Dalarna var en aning sena till arenan.
– Det är lite enligt planen, vi kunde inte starta nåt mycket tidigare än 04 i morse, sade en ledare.
04:00.
Det är tidigt det.
Även i Dalarna.
Inte ens dalatuppen var vaken vid den tiden.
Men laget som anlände var lika glada ändå.
Isak Bandy.
Ett trevligt ungt gäng.
Och då började snön att ta fart.

Klockorna runt om i världen tickade på.
Alla utom den på resultattavlan.
De står på tio i två och har så gjort sen klockan uppfanns nångång under 1200-talet.
De svenska klockorna visade nu 17:00 och hög tid för match.

Saknade
Innan match hölls en mycket värdig och fin tyst minut för tre stora bandyvänner som lämnat oss i sorg och saknad under hösten.
Leif Lindbäck.
Christer Wikstén.
Thomas Jansson.
Ni har lämnat ett stort tomrum efter er.
Men minnet av er ska vi vårda med värme och kärlek.
Tre väldigt fina människor.

Den tysta minuten var över och det gällde nu att sortera tankebanorna för det som låg framför oss.
Det hade garanterat de tre velat.

Halvlek ett
Domaren för kvällen var Erik Henriksson.
En ung kille som gjorde allsvensk debut som huvuddomare under veckan som gick då han fick döma två tuffa matcher.
Han fick fina betyg och omdömen av kollegor, kontrollanter och även av spelare.
Kul för honom och kul för oss som vet att Erik är en mycket seriös och trevlig herre.
Grattis Erik.
Ikväll fick han en lugn resa genom de nittiotre minuterna.
Ja det var ju det där med utvisningarna i ren frustration förstås.
UtvisningEN.

Då rullar vi igång.
Gästernas #7 står för avslaget.

Det rullar iväg åta minuter av ingenting innan det händer nåt att notera.
Målmannen för gästerna #30 William Sundberg får göra en fin dubbelräddning då hemmalaget försöker.
Det skulle visa sig matchen igenom att denne Sundberg är en målvakt av mycket gott slag.
Flera fina räddningar på kontot trots de många bollarna som passerade hans stora handskar och benskydd.

Gästerna i gult skjuter utanför vår målvakt Oskar Sundqvists högra stolpe.
Oskar vet vi sedan tidigare också är en målvakt av mycket gott slag.
Det behövde han inte visa i afton.
Eller jo förresten, vid ett tillfälle.
Lite senare.

Johan Sundquist skjuter från långt avstånd.
Målvakten hade nog räddat den även han stått bakvänd.

Matchen går just nu i ett tempo som fått Kristina Lugn att framstå som rena ordsprutan.
Och snöfallet avtar en smula.

Kalix får sin första hörna i minut fjorton.
– Ät den här! hörs en stämma i den gula muren.
Herrrrregud stackare, har ni inte stannat någonstans för utfordring under de många timmar ni suttit fjättrade i den blåa bussen?
Det är inte alltid lätt att vara bandyspelare.

Strax efteråt.
Minut sexton.
1-0.
Kapten Sundquist tränger sig, med kraft och vilja, igenom längs kortlinjen till höger om Sundberg i buren.
Han slår in bollen framför mål där en samling spelare i olika kulörer har samlats.
Mitt i paletten står Anton Hellman obevakad.
Första målet är ett faktum.

De röda bjuder på två hörnor i rask följd.
Det börja pyra lite under min svarta luva.
Onödigt att bjuda på hörnor, förr eller senare smäller det till och gästerna för hurra.
Den gräddfilen in i matchen ska de inte få.
Bägge bjudhörnorna går bom.

Hittills ganska jämn tillställning.
De röda kanske äger bollen lite mer men är omständliga och långsamma i speluppbyggnaden.
Gästerna har inte en tanke på att parkera nån buss ute på isen, de ligger högt upp i banan och gör allt i sin makt för att rubba de rödas idéer.
Jag erkänner att jag är lite överraskad.
Trodde att detta unga lag enbart skulle sikta på försvarsspel med minor och spanska ryttare.
Inte som nu med friskt mod ligga på och lämna bussen utanför grindarna.

Vår libero Jonathan Johansson prickar stolpen på en vänsterhörna.

När så matchklockan visar tjugosex och noll.
Domare Henriksson visar tecken på straff för Kalix.
Straffslag som inte har fungerat hittills.
Tre tilldömda.
Tre skyttar.
Tre bom.
Nu kliver han fram.
Kungen vid punkten.
Johan Sundquist har inte skjutit någon hittills då han haft lite skadekänningar.
Nu gör han det.
Utan pardon.
Bara för målisen att fiska boll ur nätet.
2-0.

Och på match A läser vi 1-2.
Vårat damlag leder nere i Rättvik.
Plötsligt blinkar det till….
….1-4.
Håll i tjejer!

Trettiosjätte.
Kalix får sin femte hörna.
Från höger.
Han petar hörnorna från andra hållet.
Nu står han som tredje skytt.
Niklas Sundqvist.
3-0.

Och någonstans inom mig känner jag att det här är klart.
3-0 kommer inte gästerna ta in.

Och ännu säkrare blir jag i trettionionde.
Nu kommer stunden jag skrev om inledningsvis.
När vår målis Oskar också får visa att han är en målis av mycket gott skick.
Han hade Kalix målvakt Kari Perkaus som idol när han var liten.
Måhända kanske han lärde sig den finska konsten gällande utkast då.
Nu gör han ett mäktigt utkast genom snöfallet till en, i full fart, åkande Janne Rintala långt där borta.
Janne lurar någon gul innan han rundar målisen och 4-0 är ett faktum.

Sen blir det paus.
När jag med raska steg går mot stundande kaffe passerar jag masarnas avbytarbänk.
Den glade ledaren Groth är lite extra glad då han sluppit hoppa in i spelet.
Han erkänner att det skulle kunna bli jobbigt men då det, av olika anledningar, fattas lite spelare så har han bytt om uti-fall-att.

I pausen hyllar vi Kalix Bandys kassör som fyller år imorgon, söndag den 26:e.
Han får en matchtröja med sin ålder och namn på ryggen.
Någon säger ”Ledare kommer och går, men Eriksson han består”
Vi hurrar och gratulerar #75 Henrik Eriksson.
Och efter kaffe och tårta går vi ut.
Ut till andra halvlek.

Apropå fika i klubbrummet.
Den som tror att duvorna ovanför dörren är borta tror fel.
Kommunal anläggning.
Vi släpper det för nu.

^{Nämen visst måste ju duvorna få vara kvar}

Halvlek två.
Och vi koncentrerar oss på de återstående fyrtiofem minuterna.
Som blir fyrtioåtta.

Anton Hellman i Kalix gör avslag.
Anton som tillsammans med gul #25 Carl Jansson senare blir utsedda till bäste spelaren i de bägge lagen av en mycket kunnig jury.
Mycket kunnig var ordet.
Den andre i juryn heter Tommy.
Och det beslutet går icke att överklaga.
Icke.

Halvleken hinner bli fyra minuter.
5-0.
Ett sånt där frimärkesmål.
Instruktionsfilm på hur man gör mål.
Reklamfilm för de stackare som inte upptäckt bandysporten.
Visas på biografer runt om i landet.
Över hela norra Europa.
Janne Rintala tar sig igenom den täta gula muren med några dragningar och kroppsfinter.
Fantastiskt bandymål.

Han som vinner på 50/50-lotteriet skänker pengen till ungdomsbandyn.
Vackert gjort.

Tre röda hörnor mot en gul inom loppet av tre minuter.
Inget resultat.

I Rättvik är det nu 3-4.
Och det snöar både på min och Fritiof Anderssons hatt.
Vi båda går med sång och spel.

Anledningen till dessa muntrationer är ett mål för vårt lag.
6-0.
Som sagt, han får priset som bäste röd.
Nu bevisar han varför.
Sitt andra mål för kvällen.
Snabb som en kobra hugger han på en retur sedan målvakten varit snabbt ute och avvärjt Janne i fritt läge.
Anton Hellman.

4-4 i Rättvik nu.
Jag muttrar när jag noterar.
Det var ju så fint när det lös 1-4 i röda siffror där på tavlan bakom den övergivne Oskar i buren.

Nu är det avslaget där nere på scenen.
Avslaget som en Pommac i solen en kväll i juni.
Då när sommar´n är som bäst.

Sjuttionde minuten.
Han är en av de spelare som sällan syns i målprotokollen.
Jag kan inte komma ihåg när han senast gjorde det.
En stabil back som jag tycker blir bara bättre och bättre för var säsong som går.
Gör sällan eller aldrig en dålig insats.
Svår att ta sig förbi där han står på sin backplats.
Har blivit mer och mer företagsam i det offensiva.
Och nu ger det resultat.
En lite lördagspromenad genom fiendeland tar honom hela vägen till upprop i högtalaren.
-Kalix ökar till 7-0 genom #12 Clas Karlsson!
Ett fint mål.
Och lite extra roligt.

^{Stundtals ymnigt snöfall.
Stundtals uppehåll.}

Nu är det total röd dominans.
De gula har tappat motivation, geist och hopp.
Men de gnuggar troget vidare.
Och inga utvisningar i frustration.
All heder.
De röda har givetvis svårt nu att behålla den där extra skärpan man måste ha då en match är jämn så spelet är kanske inte av bästa snitt just nu.
Denna oskärpa och en bra målvakt i Isak Bandy gör att siffrorna hålls nere.
Nu spelas det bara runt i hopp om att klockan ska öka sitt tempo.

Jonathan Wikström från Pålänge gör 8-0.
Han fick sitt namn ”PJ” i ungdomens dar då han och libero Jonathan Johansson spelade bandy och fotboll tillsammans.
Jonathan och Jonathan.
Jonathan var från Puling och fick då ”PJ”, Puling-Jonathan.
Klockan var då sjuttiofem.

Och slutresultatet 9-0 gör #90 på en vänsterhörna fem minuter senare.
En förvånad farbror med skrivblock och penna trodde det var en ribbträff då bollen kom ut lika fort som den passerade målisen.
Domaren stod väl placerad och såg att den tog i den bakre ribban och signalerade genast för mål.
Nio noll av nummer nio noll.
Janne Rintala.

Och en stund senare var det över.
9-0 i målskillnad.
Två poäng in på kontot.
Nästa match, samma Isak.
Då på bortais.
Kommande helg.

Senare
Och mot Luleå rullar i natten en blå buss.
Ett bandylag från Falun med omnejd ska övernatta där.
Imorgon kliver de på samma buss igen.
Tjugosju mil ligger framför dem.
Nästa stopp Umeå.
Match.
Sen hem till Falun igen.
Ett tappert gäng i bandyns tjänst.

I Rättvik slutade matchen 4-4.
Emma Lambertsson gjorde ett mål.
Tyvärr spelar hon ju sedan i höstas med Rättvik.
Men kul ändå.


// Sargis











 

Innan match
19 november.
Dagen är här.
Dagen då det är exakt femtio år sedan det allra första avsnittet av ”Fem myror….” sändes.
Femtio år.
Tiden rinner iväg.

Idag var det ljuvliga förhållanden i Kalix.
Termometern på tio minus.
Vimpeln hos grannen orörlig.
Solen var inte anträffbar men det störde nog ingen.
Perfekt för seriepremiär i ”Världens bästa Div1”
Den norra.

Jag ska passa på att ge en liten sammanfattning av vad Norrmedia skrivit inför denna premiär.
Här kommer den…..



…..och där tog den slut.
Ingenting.
Inte en enda rad.
Jag blir så ledsen över hur illa vår sport behandlas.
Okej, okej, vi är små och vi ligger i den division vi ligger.
Men.
Det är ändå landets tredje högsta serie.
Med tanke på vår granne som har högre sarg, rakare klubba och plattare boll som också ligger i den tredje divisionen.
Med tanke på fotbollen där Norrbotten inte rosar marknaden.
Jag kräver inga extrabilagor som det en gång var.
Jag kräver inga mittuppslag.
Men en artikel vore trevligt.
En.
Jag är inte ett dugg förvånad men jag blir lika besviken vareviga gång.
Nåväl, nog om detta.

Innan avslag når mig mycket tråkiga nyheter.
En av våra mest trogna funktionärer lämnade oss i sorg och saknad tidigare i morse.
Han har kämpat mot sin sjukdom under lång tid men när matchdagen varit inne har han troget suttit i kuren vid entrén och tagit betalt av såväl Andersson, Pettersson och Lundström.
Vila i frid fine Christer.
Du kommer vara saknad.

Huja.
Tråkigt och ledsamt är små ord i sammanhanget.
Men vardagen rullar vidare.
Så även denna dag.
Trots att det är söndag.

Matchen startar
Klockan blev så 14:00.
Publiken är redo.
Kalix Bandy är redo.
Unik BOIS är redo.
Jag är redo.
Klartecken.
Och domaren Sebastian Nordgren-Lehto visslar igång vintern på allvar.

Gästerna står för avslaget.
Drygt en minut senare får de göra avslag igen.
Sekretariatet har tryck fram 1-0 på tavlan bakom Unik:s målis Viktor Mårtensson.
Bollen ligger i nätet bakom denne Mårtensson ditförpassad av Anton Khrapenkov på Kalix första hörna.
Från vänster.
Det skulle komma fler därifrån.
1-0 då.
Härlig start.
Knappt hinner jag notera målet i min bok.

1-1.
Direkt på avslag sätter två vitklädda herrar iväg med vådlig fart.
Rakt fram genom ett stillastående rött försvar.
Målskytten heter Hannes Kanbjer och framspelaren Adam Askelöf.
De två var ett ständigt orosmoment för de röda.
Snabba som en tonårsförälskelse satte de betydligt fler än fem myror i huvudet på det röda försvaret.

Och att det går undan i bandy, det känner vi till.
Men den matchstart vi nu ser går ännu mer undan.
Min penna glöder.
Vi är tre och en halv minut in i matchen.
Och nu står det 2-1.
Denna gång är det kapten Johan Sundquist som rullar in ledningsmålet på en assist från sin polare sedan tider som flytt, Janne Rintala.

Sen lugnar det ner sig.
Ett tag.
Till minuten nio.
2-2.
Samma firma som de vitas första mål.
Mål, Hannes Kanbjer.
Assist, Adam Askelöf.
Ett mål som dessutom liknade det första.
Full fart, rakt fram.
Denna gång lite till höger.
Förra lite till vänster.

Upp mot kvarten spelad.
Jämn match.
Unik i vita tröjor och en del med ansiktet nästa dolt i skydd mot den arktiska kylan.
Kalix får tre snabba hörnor.
Alla från vänster.
Från hörnet mot Järnvägsgatan.
Skymningen börjar ta fart.
Bakgrunden till vår arena är blålila.
Träden är vita av snön.
Det är ren magi.

^{Magi på arenan}
Jonathan ”Böna” Johansson prickar stolpen på en hörna från….gissa.
Jepp, vänster.

Tycker mig ana att hemmalaget börjar ta över lite av spelet nu.
Leder statistiken om bollinnehav.
Skapar väl inga hot som får domkyrkan i Uppsala att svaja i sin prakt.
De vita är dock icke alls ofarliga i sina attacker.
Främst anförda av firma Kanbjer och Askelöf.
Även #90 Richard Ringmar känns vass.

Sjätte hörnan för Kalix kommer i minut tjugo.
Och se den kommer från höger minsann.
Från ismaskinernas entré.
Hela den uppställda skyttelinjen missar bollen.
Ser lika dråpligt ut varenda gång.

Janne Rintalas klubba går av och vår materialare har lite problem att hitta en ny till honom.
Jag påpekar för materialaren om den filmsnutt som florerat på X (Twitter) där mattrisen för Torontos käppakrigare hela tiden följer spelet med fingrarna på den klubba som den aktuelle puckinnehavaren äger.
Påminner om flinka fingrar hos en pianospelare.

Strax efteråt får Unik en dubbelchans då vår, som vanligt, suveräne målman Joel Snäll räddar första skottet med en snabb parad och returen skjuts i ribban och ut i skymningen.
En pust av lättnad hörs bland publiken.
Som trots allt var av samma kaliber som under Allsvenskan ifjol.
Heja alla ni.
Återigen var det den där Kanbjer som hotade.

Halvtimmen passeras.
Hemmalaget driver föreställningen nu.
Trummar på i våg efter våg.
Men kommer till få, väldigt få, avslut.
De vita knyter ihop sin säck och så länge hemmaspelarna enbart försöker ta sig igenom i mitten av ytorna så är de lätt infångade i säcken.

Lite otäckt då en vitklädd faller och glider genom sargen med full kraft.
Med tanke på att jag nyss läst om Edsbyns Oscar Wikblad, som skadade sig ordentligt på just samma sätt, så hoppade hjärtat till lite.
Tack och lov reste sig mannen från Uppsala direkt, borstade av sig och fortsatte som att inget hänt.
Och två flinka sargvakter var snabbt på plats och satte ihop sargen igen.
Snabba herrar där.

Minuten är nu fyrtio.
Vår rutinerade speaker Lasse får förkunna att Kalix får sin nionde hörna.
Från höger.
Som tredje skytt står han.
Inte skjutit på hörnor under träningsmatcherna.
Nu gjorde han det.
Höstens pärla.
Rätt upp i taket med bolluschlingen.
Målmannen i ljusblått är chanslös.
Hinner inte blinka.
3-2.
Johan Sundquist.
Underbart att se att han åter kan ladda sin fruktade bössa.

Minuten senare är Hugo Olsson nära framgång med ett lågt skott som smiter strax utanför målman Mårtenssons högra stolpe.
Den spagaten han gör där.
Den klarar nog inte jag.

Sen blir det paus.
Och sen är pausen slut.

Andra halvlek.
Skymningen har fallit färdigt.
Matchen ska avgöras.

Hinner gå tre minuter innan Kalix får hörna.
Sin elfte (!)
Elva hörnor fyrtioåtta minuter in i matchen.
Många hörnor är det.
Det blir till slut sexton.
Den här går bom.

Snäll i målet räddar snyggt på skott av #90 Ringmar och Unik får sin första hörna.
Från den utnötta hörnet ut mot Järnvägsgatan.
Den går också bom.

Matchbilden är oförändrad.
Kalix äger boll.
Unik samlar ihop sina styrkor.

Dubbelchans för de röda då målvakten räddar ett skott av Khrapenkov och Jonathan Wikström skickar returen ut i vildmarken.

Vid timslaget noterar jag att spelkvaliteten sjunkit ner till noll.
Eller strax under.
Ingenting fungerar.
Bollen hoppar och far på isen.
Dock en rättvis boll då den hoppar lika mycket för de bägge lagen.
Kalix passningsspel får mig att blunda.
Ingenting stämmer nu.
Men som tur är så är herrarna i stora rockar vid Kalix avbytarbänk uppmärksamma på vad som är på väg att hända.
De begär skyndsamt ”Time out”.
Ledarna inser att det föreligger fara på taket.
På taket bland de duvor som ingen får rensat bort.
Det är så dåligt att jag kokar.
På vilken annan kommunal anläggning skulle man tillåta att det sitter en knippe duvor som gör sina behov kring trappan upp till klubbrummet där folket ska samlas i pausen.
En offentlig anläggning med duvskit på räcken och trapp.
En hög utanför dörren så att den inte går att öppna fullt ut.
Skärpning Kalix kommun!!

Spelet är åter igång medan jag står och eldar upp mig över duvorna.
Claes Karlsson i rött tar matchens första utvisning då han med lång klubba hakar fast en flyende vit som är på väg mot framgång.
Som tur var var förseelsen någon meter utanför straffområdet så något straffslag var det inte frågan om.

Minut sjuttioett och sjuttiofyra.
Matchen avgörs.
Det är nästan så man ser hur modet och tron på framgång försvinner ur de vitkläddas ögon.
Först gör, kvällens pristagare i hemmalaget, Janne Rintala 4-2 och sedan drar ”Böna” Johansson in en hörna till 5-2.

Uppsaliensarna tar nu ”Time out”.
Ändra åkvägar och idéer.
Gör så här.
Gör så där.
Gör mål.

De bjuds strax efteråt på en bra möjlighet efter lite slarvigt uppspel djupt nere i det röda försvaret.
Den vite blir häpen och skottet träffar stolpen.

I åttioandra gör Janne Rintala mål igen.
6-2.
Och minuten snare vevar Vidar Fredriksson in 7-2 på halvvolley.
Ett snyggt mål.

I åttioåttonde visar en domarna tecken för straff till de vita.
Äsch då, mumlar jag och noterar.
När jag tittar upp från mitt block ser jag den grönklädda trion ha ett litet sammanträde.
Kaffe med dopp och hårda förhandlingar.
Efter en stund kommer domen.
Det blir ingen straff, det blir en vänsterhörna.
Här vill jag hylla våra gäster då det inte hördes en enda protest över det ändrade domslutet.
Ingen ring runt domaren med fåniga gester och hårda ord.
Man ligger under stort och frustrationen ligger och skvalpar, man blir blåst på en straff.
Men man håller igen näbben.
Snyggt.
All heder.

Strax där efter är matchen slut.

En ljuvlig premiär för våra herrar.
Alltid skönt att få vinna första matchen.
Och man gör det, trots allt, ganska klart.
Men gudarna ska veta att under andra halvlek såg det vingligt ut fram till de snabba 4-2 och 5-2.

Och ifall ni undrar om vad vår vän Anton ”Tony” Voronchikhin sysslar med nuförtiden så spelar han rysk div1-bandy i ett lag så långt österut du kan komma där.
Han tränar även ett lag med lite yngre spelare.
Iförd en mössa med Kalix Bandy i pannan lär han de små pysarna bandyns ädla konst.

Läser i Bandygrytan.
En spelare i GT76/Huddinge i div3 Stockholm.
Han heter Håkan Dahl.
Han är sextiofyra år ung.
64.
Året äldre än jag.
Kanske jag skulle……….nä, jag lovar skona er.

Sköt om er där ute.
Använd reflex och sunt förnuft så ses vi nästa helg.
Då kommer ISAK Bandy.
Det blir bra.

// Sargis

Tisdagskväll.
Sexton grader under noll.
Det drar lite undan nordost.
En man med en anteckningsbok och ett bandylag, där de flesta slitit ont på sina arbetsplatser under dagen, stuvar in sig i tre minibussar och beger sig på resa.
Jobbar full dag, sätter  sig i minibuss i två timmar på väg bortåt, spelar match, äter på ett sunkigt hamburgerhak, sitter i samma minibuss i två timmar på väg hemåt, packar upp sina saker i omklädningsrummet hemma på Fomab Arena, kör hem till skön säng, ligger vaken en stund, väckarklockan ringer på tok för tidigt.
Att vara bandyspelare är ingen guldkantad tillvaro.
Att vara bandyspelare är passion.
Passion för den underbara sporten bandy.
Då spelar en kort nattsömn ingen större roll.

Denna tisdagskväll i mitten av november var en tisdag då Kalix Bandy åkte ut i Europa.
När vi passerade rondellen på E4 strax bortom ett stort blått möbelvaruhus längst ut i östra delen av vårt land rullar vi in i framtiden.
Lämnar dåtiden bakom oss och kan för ett tag se hur tiden såg ut förr.
För en timme sedan.
Efter tretton finska mil med platt asfalt, fartkameror och en halv miljon långtradare senare rullar de tre minibussarna in under en stor läktare vid en av många arenor och hallar av skilda slag vid det stora idrottsområdet i Uleåborg.
Det är dags för returmöte mellan OLS och Kalix Bandy.
På en öde arena.
En stor, mycket stor, läktare där jag och ett tiotal finska bandyvänner, en hund och några duvor tar plats.
Undrar om duvorna är de som härjar hemma på vår arena i Kalix?
Att de tjuvåkt med oss.
Det går inte utröna på språket då tongångarna är desamma på all världens duvor.

Det är inte heller igång nån matchklocka och speakern har tagit ledigt för kvällen.
Det finns bara en klocka som visar finsk tid och en resultattavla som visar 7-13.
Lite bakgård.
Vilket har en charm.
Allt behöver inte vara så förbaskat perfekt.

Halvlek ett.
På det finska klockslaget 20:00 blåser huvuddomaren i sin pipa och matchen rullar igång med ett avslag av #21 i OLS Akseli Niskala.
Kalix inleder piggt och får två hörnor i inledningen.
Den andra blir det på mål på.
Åtminstone på returen från muren.
0-1 #7 Anton Khrapenkov.
Då hade ca fyra  minuter spelats.

Runt tio minuter gångna då hemmalagets målvakt får visa att han tagit del av finska traditionen med målvaktsutkast.
Vi drar oss till minnes namn som Kari Perkaus, Pasi Hiekkanen och mästaren Timo Oksanen.
Målmän med mäktiga utkast.
OLS målvakt i afton heter Henri Mattila.
Efter ett rött avslut utanför plockar han snabbt en ny boll ur korgen och drar till med ett långt och välriktat utkast till en vindsnabb lagkamrat som helt fri med Oskar Sundqvist i kalixburen enkelt och behärskat rullar in kvitteringen.
Alltid snyggt att se.
Även om det nu var åt fel håll.
1-1.
Vem som gjorde målet hann jag aldrig anteckna.

Och medan jag står där och krafsar ned en anteckning om det målet faller nästa.
Klang och jubel från de tio uleåborgarna på läktaren.
Kanske även ett kurr i dur från duvorna, vad vet jag.
2-1.
Målskytt #9  Eemi Dolk.
Låt oss kalla minuten för elva.

Kvarten avklarad.
Jag ser ett betydligt piggare OLS än i lördags då de gästade Kalix.
Kanske var de tagna av jetlag då för nu ser de vassare ut.
De för matchen en smula.
Kalix kommer dock inte upp till någon högre nivå.
Hafsigt, slarvigt och obefintligt passningsspel.
Passningar går för långt fram, för långt bak, över, under men aldrig rätt.
Anfallen sker oftast med enmansattacker som lätt fångas in av den gula väggen.

Den orangeklädde målvakten med det fina utkastet räddar ett skott från avstånd av ”Böna” Johansson.
Den hade han nog räddat med förbundna ögon och bakbundna händer.

Casper Henriksson skjuter högt över i hyfsat läge.

Domaren får friska upp kunskaperna från sin skolgångs engelskalektioner då han tar till skarpa ord till de två spelarna som kom lite på kant med varandra.

Och så, helt plötsligt.
2-2 på tavla….nä, just det…7-13 på tavlan.
Men 2-2 i matchen.
Från nära håll vispar han in kvitteringen.
#19 Anton Hellman.

Halvtimmen avklarad.
Spelet jämnare nu.
Men fortfarande mycket prägel av försäsong.

Jag funderar istället på vad man ägnar sig åt i hallen bakom buren där OLS målis står just nu.
Där en bit bakom fångnätet ligger ”Oulon Baari Arena”
Baari.
Kan det vara tävling i ölhävning tro?

Vår målvakt Sundqvist, som inte har någon Baari Arena bakom sig bara en motorväg hundratalet meter bort, får visa att han är igång för vintern.
En snabb parad på ett lågt skott.

Kalix bommar hörna fyra och fem.

Fyrtioett.
Domaren behöver nu inte briljera med engelska glosor.
Han visar med pondus och tydlighet att han tilldömer de tillresta gästerna ett straffslag sedan Anton K. fått några rejäla hugg över armarna på sin väg igenom.
I lördags missade Kalix en straff.
Och nu……
Signal.
……har man missat två.

Men han tar snabb revansch.
Straffmissaren Jonathan Wikström.
Två minuter senare lägger han in bollen i nät och Kalix återtar förarsätet.
2-3.

Sen blir det paus.
Tyvärr utan kahvia eller makkara.
Det går bra det med.
Men nog hade det suttit bra.
Ett kungarike för en kaffe.


<sup>Har duvorna från Kalix förföljt oss?


Den stora läktaren</sup>
No niin.
Dags för andra halvlek.
Fem yngre ungdomar, tre killar och två tjejer, kommer över på min halva av den stora läktaren.
Vad ska nu ske?
Är de ute efter mig?
De pratar sinsemellan på ett språk jag inte förstår.
Blir det upplopp liknande knallkorkarna som härjade under sparkabolltävlingen i Malmö i helgen?
Luften darrar av den hotfulla stämningen.
En av dem tar fram sin ryggsäck och plockar fram en………en termos och en ljuvlig kaffedoft sveper in i min rödfrusna näsa.
Jag suckar av avundsjuka.

Nu ska matchen avgöras.
Slaget om norra Europa.
Får Kalix igång sitt spel så ska det kunna gå vägen.
Slutet av den första rundan tyder på det då de röda tog över lite av kommandot.

Kalix #25 Mattias Snäll gör avslag.
Den kalla vinden biter.
Kaffedoften från termosen är påtaglig.

Åtta minuter senare kommer detta dubbelmötes första utvisning.
Ingen i lördags men nu kommer den.
Gul tröja #15 Ilkka Nousiainen är syndaren som får åka och sätta sig på en av de stolar som står uppställda framför sekretariatet.
Ingen vindskyddande bur där inte, det ser kallt ut.
Men ett straff är ett straff.
Du skola lida för dina tilltag.

Nu kommer en jobbig sekvens för de rödklädda.
Runt timmen spelade.
Tre utvisningar på kort tid.
Två försvarsspelare och en mittfältare på svinkalla stolen.
Håll ut! vill jag ropa.

Uppgiften blir för tung.
Kvitteringen 3-3 kommer inte förvånande.
Det blir för glest i leden och #13 Matti Immonen kan raka in bollen till de kaffedrickande ungdomarnas glädje.
Själv muttrar jag lite försiktigt, jag vill ju inte ställa till med kravaller.

Och bara någon enstaka minut senare.
Kanske intel ika försiktigt muttrande från min sida nu.
I samma ögonblick näste utvisade röd kliver in på isen.
4-3 #85 Saku Hartikainen.

Två mål i baken blev facit på de tre olyckliga utvisningarna.
Tre korrekt dömda men onödiga utvisningar som kommer till då de röda inte riktigt är med i svängarna då de gula går till attack.
En av utvisningarna kom till då den röde försvararen inte fick stopp på den gule virvelvinden #45 Aati Tiusanen.
Snabb som ett virus virvlar han omkring på isen, liten och kvick.
Kanske lite för mycket med blicken på bollen men han är en oslipad diamant.
Intressant kille.

Jag väcks ur min fundering om denne #45 då domaren återigen blåser skarpt och visar tecken för straff till Kalix.
Tredje på två matcher.
Tredje gången gillt då?
Denna gång en lite bättre straff och målvakten får göra en fin räddning men faktum kvarstår.
Tredje skytten.
Tredje missen.
Det håller inte.
Att Johan Sundquist är hämmad av sin skada och inte kan/vill skjuta är givetvis ett avbräck.
Men….
Tre straffar, tre skyttar, tre bom.
Mnjaäää..
Nåja, det är till helgen allvaret börjar men det finns en oro inom mig där.

Sista kvarten inleds med att en helikopter lättar från det stora sjukhuset bortom långsidan mittemot.

OLS försvarar sin planhalva med bravur.
Släpper inte igenom de kvitteringsjagande svenskarna.

På Kalix åttonde hörna är det istället nära finsk framgång.
En gulklädd bryter hörnan och ger sig av i sann Jukka Ohtonen-anda över banan.
Kommer till avslut men Sundqvist i buren är med på noterna.
Och ja, Jukka har spelat i detta OLS.
ToPV-fostrad som han är.

Spillrorna av spel har nu blåst bort mot motorvägen E8.
Över ängen och ut på vägen där en av de många långtradarna tar upp den i sin last och drar vidare i den sena kvällen.

Kalix skapar några små hot.
Inga som sätter kaffet i halsen på ungdomarna på läktaren.

Fram till minuten nittioett.
Då skjuter Janne Rintala, via en motståndares klubba som gör målvakten chanslös, in kvitteringen till 4-4.
4-4, detta så vanliga oavgjorda resultat då Kalix spelar.

Sen är det slut.
Ungdomarna traskar hemåt mot väntande sängar någonstans i stan.
Vi från Kalix hoppar in samma tre minibussar och beger oss hemåt.
Från norra Österbotten till östra Norrbotten.
Tillbaka en timme i tiden.

När vi passerar orten Ii funderar jag på vad idrottsföreningen där heter.
Ii IF?
Ii IS?
IFK Ii?
Vem vill inte bo i Ii?

Natten är sen när vi anländer vid Fomab Arena.
Snart ringer väckarklockan för de som ska iväg på ännu en arbetsdag.
Det ska inte jag.

På söndag börjar serien.
Då kommer Unik Bandy på besök.
Och det, det SKA du inte missa.

// Sargis

Det är förbjudet med ishockey på bandybanan i Uleåborg.

Och här tävlas det i…?

Ibland är november vacker.
Ibland är november vacker så det tåras.
Denna lördag var en sån dag.
Tio grader under nollan, vindstilla och den sol som hållit sig undan sen urminnes tider hade vaknat till liv och sköljde över det snöfyllda norrbottniska kustlandet.
Det skapades magi.

Och allt det vackra förstärktes till en svårslagen gräns då jag klev in på Fomab Arena och såg isen ligga nyspolad och blank.
Läktaren som badade i solskenet och granarnas grenar var täckta av snö.
Ibland är november vacker så det tåras.

I denna magiska värld ska Kalix Bandy och OLS Uleåborg vässa formen inför kommande allvar i en träningsmatch.
Slipa till det som övats i en försäsong lika lång som vägen hem efter en tung förlust.
Oändlig.
Vi kan tänka på att den senaste matchen våra herrar spelade var den 25:e februari.
Tvåhundrafemtionio dagar ha rullat iväg sedan dess.
Tvåhundra och femtionio.
Det är många dagar det.

Matchen går igång
Men nu är det äntligen dags att rulla igång vintern.
Klockan visar 12:30.
I Uleåborg där folket sitter spända i förväntan visar samma klocka 13:30.
Domaren för dagen heter Sebastian Nordgren-Lehto.
I samma stund som ett flygplan från tomtens land i Rovaniemi på väg mot Stockholm passerar över oss sätter han sin visselpipa i munnen och tutar igång matchen.

Första sju-åtta minuterna passerar obemärkt.
Ingenting som kommer visas upp i syfte att göra reklam för vår sport.
Men det är klart, även en bandymatch har alltid sina fördelar.
Alltid.
Som när vår mittback hälsar en gulklädd motståndare ”Hyvää huomenta” med en riktig bröstvärmare.
Tvärstopp.
Vad den, på isen sprattlande, finske spelaren gormade lämpar sig inte i tryck.
Lämpar sig inte någonstans.

I minut tio kommer första målet på vår arena säsongen 23/24.
Och det är vår unge Vidar Fredriksson som vispar in en målvaktsretur efter Hugo Olssons skott.
1-0.

Kalix får matchens första hörna.
Vi har sett bättre.
Betydligt bättre.

Kvarten spelade.
Kalix har övertaget.
OLS har dock ett försvarsspel lika tätt som ångan i en finsk bastu.
Du ser inget.
Hör inget.
”You can check out anytime you like, but you can never leave….”

De röda äger boll.
Fattas bara annat då det är på vår hemmaplan.
Men skapar inga hot av allvarlig sort framför målmannen i en tröja i sann Bollnäs-anda.
Orange med blått axelparti.
Han heter Jere Penttilä.
Kalix målman är för dagen Joel Snäll.
Orangeklädde Penttilä kommer få visa att han är en målvakt av rang medan svartklädde Snäll inte behöver anstränga sig till sitt yttersta för att freda sin bur.
En mycket lugn dag för vår högklassige målman.

Inom loppet av två minuter får den orange göra två fina parader.
”Jonte” Wikström försöker på ett hörnskott och Anton Khrapenkov avslutar efter en fin uppåkning längs läktarsidan innan han går in mot mitten och skjuter.

Trettiotredje.
Johan Sundquist.
Känns namnet igen?
Vår evigt trogne lagkapten.
Varit Kalix trogen i alla år sedan skridskoskolan trots anbud från varenda klubb runt om i världen.
Opererade handen i somras och var lite tveksam om han skulle vara redo till säsongstarten.
Det var han.
Och nu gör han 2-0.

Två minuter senare.
Över Uleåborg hörs ett jubel.
2-1.
Ett av få, väldigt få, avslut resulterar.
Eller rättare sagt, tre avslut i ett.
Först ett bra skott av, den från Broberg, IFK Vänersborg och AIK, bekante Ilari Moisala som Joel Snäll räddar ut till en vänsterhörna.
Han räddar även hörnskottet men på returen är han chanslös.
Målskytten heter Veeti Petsinki.

Minuten fyrtio.
Han skulle bli eftermiddagens store målkung.
Det visste han inte nu när han står beredd att veva till på en perfekt lagd hörna från solskenet i hörnet ut mot Järnvägsgatan.
Där står, i solskyddsfaktor med hög siffra, Niklas Sundqvist beredd att på signal fösa in bollen mot skjutklara kumpaner.
Signalen ljuder genom solens strålar.
Det blir Janne Rintala som skjuter….eller vad han nu gör.
Nån sorts slagskott eller dragskott eller fösning eller nåt liknande.
Det spelar nu ingen roll för bollen rullar försmädligt in bakom en förvånad gul mur.
3-1.
Minuten efteråt skjuter samme Rintala betydligt hårdare.
En riktig projektil upp mot målvaktens högra kryss.
Med en räddning i god Buster-klass får han en stor handske på bollen och räddar ut till en ofarlig hörna.
Kan mycket väl ha varit matchens bästa sekvens.
Tungt skott.
Fin räddning.

Sen blir det paus.
Expertisen i fikarummet konstaterar att vi sett fyrtiofem minuter träningsmatch.
Kalix har nittiotvå procent av bollinnehavet men kommer inte genom det bastuångtäta gula försvaret.
Lite hafsigt passningsspel och ett tempo som har potential att ökas.
Men det är ju för bövelen första matchen sedan februari så nog kan vi utan tvekan acceptera detta.
Och trivs, det gör vi ändå.

^{Uppvärmning inför match på vacker scen.}

Andra halvlek.
Två minuter gammal.
Christer vid mikrofonen basunerar med myndig stämma ut att Kalix får sin sjunde hörna.
Från vänster skriver jag i min lilla svarta.
Skottvillige Rintala.
4-1.

En svag vind börjar anas.
Biter lite tag om näsa och kind.
Men träden bakom läktaren står pall och släpper inte ned sin snö.
Scenen är lika vacker.

Timmen spelade.
Minnen från förr då Kalix hörna nummer åtta skjuts i bollkorgen.
Dagens bollkorgar är ju inga korgar utan nån sorts behållare i plåt så den hänger kvar utan att tömmas på bollar.

Hemmalagets ledning begär ”Time out”.
Nya direktiv målas upp.

Spelets kvalitet sjunker i takt med den nedåtgående solen.
Matchbilden är densamma sedan minuten var ett.
Kalix får några hörnor.
Några skjuts på mål.
Några skjuts inte på mål.

Kul att se de lite nyare namnen i röda tröjor.
De som ifjol kom med trunk och spelglädje till vår förening då Karlsborg lade ner sin bandy.
De tar för sig riktigt bra i sin lite nyare omgivning och vill visa oss att de minsann kan den ljuva konsten bandysport.
Mycket kul.

Sjuttiotre.
Hatten av.
Dagens bäste spelare.
Dagens målskytt.
Dagens Mr HatTrick.
Janne Rintala.
Sänker sin faders moderklubb med sina tre mål.
Faders moderklubb?
Fadersklubb?
Hursomhelst.
5-1.

Tre minuter in i sista kvarten.
Vidar Fredriksson dras ner och straffslag utdöms.
Vem ska skjuta verkar alla undra.
Johan?
Hete Janne?
Kanske ”Böna”?
Det blir Hugo Olsson.
Skottet går strax utanför den orangekläddes högra stolpe.

Strax efter skjuter ”Böna” ett hörnskott i just den stolpen.

Sen händer inget mer.

Matchen är slut.
Publikmassorna lämnar och drar sig i lämmeltåg ned mot fontänen vid busstation för att fira segern.
I de tusen sjöarnas land är det dystrare miner.
Men på tisdag är det chans till revansch för Oulon LuistinSeura.
Då på hemmaplan i Uleåborg.

^{De bägge lagen visar upp sig efter matchen
Foto: Tiina Vesala}

Och senare på kvällen följde vi Bandygrytan (tack och lov för denna gryta) då våra damer vann sin premiärmatch i Allsvenskan borta mot Bollnäs.
4-1 blev 4-2, blev 4-3 och det knöt sig i nervtrådarna.
Men de stolta damerna gör 5-3 och bärgar hem två poäng.
Klara Stridsman gör fyra mål och Linn Dahlén ett.
Badet i fontänen blir allt mer välbesökt.
 
Nu är vi igång.
Som vi har väntat.
Vi som älskar bandy.

// Sargis