Vinst mot Laik

Söndag.
Ny dag.
Nya kritor.
Gårdagen är förpassad långt ner i dammiga valv.
Revansch.

En helg i utmärkelsens tecken.
Idag firade vi vår gamle vän Jukka Ohtonen som tagit plats i finska bandyförbundets ”Hall of Fame”.
Innan dagens match fick han blommor och en tavla i sin hand och applåder av de bägge lagen och av den publik som kommit.
Uppe i klubbrummet samlades en knippe gamla legendarer från vårt allra första allsvenska lag.
Lite gråare tinningar men stjärnglansen lös kvar.


^{Jukka får blommor, plakett och en plats i den finska bandyns Hall of Fame}

Igår var det ceremoni på Zinkensdamm i södra Stockholm.
Där blev spelare åtta och nio invalda i Bajens ”Hall of Fame”.
Till de tidigare sju tunga namnen som gjort avtryck i Hammarby lades nu till en till och även Olov Englund.
En välförtjänt plats för Olov som verkligen är värd att uppmärksammas.
Stort GRATTIS Olle!

Och ni ledare som haft Olov i era led kan sträcka på er lite extra.
Ni är alla tillsammans värda en ros.

Då tar vi dagens match då.
I perfekta förhållanden.
Solen var inte på samma strålande humör som igår men den kämpade på med lite tunna skyar som drev in från industriområdet där bortom ishallens hörn.
Ibland tog den kommandot, ibland inte.
Och graderna var tvenne.
Under noll.

Domare idag var samme Stefan Johansson som igår.
Stridsyxan var nedlagd och fredsavtal var undertecknade.

Efter ceremoni var det dags.
Lidköping AIK som sovit i Luleå och tagit sig vidare till vår lilla plats under förmiddagen var taggade för att ta revansch för överkörningen igår då Tellus till slut vann med stora 13-4.
Enligt en av de ledande i Laik var det ändå ganska jämnt till dess att Tellus gjorde 6-4 runt femtiofemte minuten.
Sen rann det iväg.
Nu tänkte de sig att efter denna turné på bortaplan åtminstone få två små pinnar med sig i en säck hem till sig.

Och domaren flöjtar klart till drabbning.
Pfuiii.
Halvlek ett
vi är igång
En minut senare får hemmakeeper Joel Snäll göra en fin enhandsräddning upp till vänster.
En minut senare räddar vår eminente libero Jonathan ”Böna” Johansson en tillspillogiven målbur med sin teleskopklubba.
Han skjuter ut den till max och får i sista stund undan bollen som rullar mot det tomma målet.

Det går tio minuter.
Det brukar göra det.
Ingen ordnad matchbild.
Spretar lite åt alla de riktningar.
Inget av lagen kommer igenom.
Lite stumma ben från gårdagen måhända.

Solen försvinner för ett ögonblick och Kalix #97 Vidar Fredriksson skjuter mitt på målvakten Anton Sandsjö i fint läge.
Attans.

Kalix får två hörnor inom kort tid.
Vi glömmer bägge.

Nu börjar jag dock ana ett visst spelövertag för de röda.
Om än litet så finns det där.
Rullar på.
Men kommer inte fram till hot av allvarlig sort.
Vit vägg i vägen.
Som en plogkarm som saktgående plogbil har förmåga att lägga upp på min garageinfart vid varje tillfälle den passerar.
Vit, hög, tung och ogenomtränglig.

Klockan går vidare.
Sekunder läggs på hög.
Blir minuter.
Och vips är vi i minuten tjugo.
Då blåser domaren straff till Kalix.

En vit försvarare var tvungen, i sin iver att freda sitt område, liggande vifta undan bollen.
I straffsatsen kallas det ”Sabotage” och påföljden blir tio minuter i dressinen nedanför läktaren.
Fram till straffpunkten kliver vår kapten.
Johan Sundquist.
Någon sekund senare har han gjort lagets, matchens och sitt första mål för dagen.
1-0.

Det skulle bli mer av den där Sundquist.

Fem minuter senare skjuter han ett snabbt frislag från håll.
Målvakt Sandsjö ser bollen sent och hinner i sista stund slänga ut ett ben.
Bollen går till hörna.
En hörna som alla har glömt.

Vi passerar halvtimmen.
Inte många händelser nu.
Röda laget äger boll.
Vita laget tätar.
Kommer i nån kontring här och där men målman Snäll kan plocka fram medhavd kaffe och ostmacka där han står i sin ensamhet.

Kalix får sin femte hörna.
Den första från vänster.
Jimmy Berglund får träff.
Och då blir det måååå…….ribban.
Skottet träffar ribban.
Neeejjjj, hörs eka över bygden.

Han med vit tröja #71 är en snabb rackare.
Två blixtrande snabba uppåkningar på kort tid.
I sista stund infångad i röd håv.
Han heter Tage Vallmar.
Snabb som en tonårsförälskelse.

I gårdagens match hade vi 1-1 då paus förkunnades.
Och när så Lidköping får sin andra hörna så har vi 1-1 även idag.
Från höger.
Det blir en liten variant.
Bollen till andre man i skyttelinjen.
Som rullar tillbaka till förste man.
En förste man som i detta fall var #10 Viggo Olsson.
Inte helt rättvist kanske men det bryr sig ingen i hela Lidköping om.

När den sista flämtande lågan av första halvlek är på väg att slockna är Janne Rintala bara ett hårstrå från att vinkla in ett ledningsmål efter en formidabel uppvisning längs kortlinjen från höger och in framför målet.

Lågan flammar till och slocknar.
Första halvlek är slut.
Över och förbi.

Paus.
Folket köper förplägnad.
Tuggar korv.
Tuggar hamburgare.
Sörplar kaffe.
Byter tankar och funderingar.

Själv sitter jag med min kaffemugg och tänker på hur intressant det ändå är att följa spelets gång.
Följa hur ett lag på alla sätt försöker lura sina motståndare att öppna sig, att begå ett misstag som öppnar vägen.
Hur man rullar runt bollen.
Sida till sida.
Framåt.
Bakåt.
Tålamod.
Aldrig tappa tro eller intensitet.
Trots att det inte riktigt vill fungera som man tänkt sig innan.
Tavlans pilar gentemot verkligheten.

Jag tänker på en annan sport på is där man skyfflar fram den svarta platta saken de spelar med och alla åker in i en hög och bufflar vid den alldeles för höga sargen.

Sen är mina tankar slut.
Och så även pausen.

Halvlek två.
1-1.
Precis som igår.
Lite oroligt är det allt.

Solen har nu helt gett upp.
Skyar tunna som papper har tagit över.
Men förhållandena är fortfarande utsökta.
Det skulle de vara resten av matchen också.

Kapten Sundquist gör avslag.
Nu ska vi göra mål i buren ner mot Furuhedsskolan.

Kalix får en hörna direkt.
Muren är tät.

Lidköping-vid-Vänern Allmänna IdrottsKlubb får två hörnor på kort tid.
Två hörnor ingen minns.

Sen får de två till.
Som ingen minns.

Spelet påminner om hur första halvlek såg ut.
De röda har mer boll.
Kommer fram till sista tredjedelen av isen men inte mer.
Laik kommer i attacker lite då och då.
Vissa är heta.
Vissa inte.

När vi passerar timmen noterar jag att det är lite mer vita anfall.
Anförda av #71 Vallmar, #72 Sandaroe och #40 Hellgren skapar de lite oreda i de röda förvarsleden.
Lite oroligt i mitt inre.
Är inte alls förtjust i det jag ser.
De röda anfallen sugs fast lite tidigare så omställningsfasen blir kortare för gästerna.
De kanske inte skapar de allra farligaste chanserna men det kan plötsligt hända saker som inte får hända.

Kalix sticker upp i ett anfall och får frislag.
Jimmy drar på och målisen får visa att han fortfarande är på hugget.
Strålande benparad.

I minut sjuttio får Kalix ännu ett frislag.
Femton meter ut.
Lite till höger om målis.
De vita vimsar lite då de ska täta sin mur.
Glömmer tid och rum när foget ska läggas mellan byggstenarna.
Johan drar på direkt.
2-1.

Det går en minut och tre sekunder.
3-1.
Ett oerhört vackert bandymål.
Ni ser det snart som tavla på världens utställningar vaktad av stora män med allvarlig blick.
En passning diagonalt över banan.
Från Janne Rintala ute till höger.
Till Johan Sundquist till vänster.
En passning med millimeterprecision.
Allt i hög fart.
Johan skjuter direkt.
Hårt, i Trocadero-höjd, till höger om målvakten som är chanslös.

Ledningen i Lidköping-vid-Vänern finner det nödvändigt att direkt begära Time Out.
Nya direktiv.
Nya planer smids.
Tajmat och klart.
In i minsta detalj.

De bägge målen föll i sjuttionde och sjuttioförsta minuten.

Sista kvarten av helgens herrmatcher inleds med Kalix åttonde hörna.
Den vita muren är denna gång sammanfogad i täta skikt.
Skottet räddas av muren.
Returen räddas av muren.
Och sen rensas bollen bort.

Strax efteråt osar det katt i rött försvar.
Lite dålig kommunikation gör att en spelare i vitt är centimeter från framgång.
Han håller armarna över huvudet och ropar ut sin frustration.
Själv känner jag hur mina knän skakar.

Männen från Lisch har bar en tanke nu.
Framåt.
Inget att förlora.

Åttiotvå.
Jag törs inte tro.
Det är ju bara två mål som skiljer.
Och med tillägg är det tio minuter kvar.
Minst.
– Kalix får sin nionde hörna, hör jag speakern förkunna.
Från höger.
Från grillkåtans plats.
Det råder lite olika uppfattningar om domarens beslut.
Inga större protester men det gormas och viftas lite vita armar.
Hörnan slås.
Skottet kommer.
Målis räddar.
Men på returen dyker Janne Rintala upp och viftar in 4-1.

1-1 i paus.
Janne gör 4-1.
Kopia från igår.
Förvisso mindre tid kvar för gästerna att vända men……hugaligen.

En spelare i Laik känner till den saken och ropar till sina kamrater vid avslaget efter målet.
– De tappade det igår, kör på!

De röda gör nu allt i sin makt för att förhindra hemskheter.
Uppoffrande.
Slitande.
Inte ge en sekund till fienden.

Och högt ovan målman Sandsjö flyger en korp.

Åttiosju.
Jag svettas floder.
Lidköping anfaller allt hårdare.
Ett skott avlossas….. i stolpen.
Kaos vid returen och en signal ljuder.
Gröna armar i skyn.
Straff.
Till Lidköping.
Det blir högljudda protester.
Banderoller, marsch genom samhället, skivinspelning, gala i tv och namnlistor på fabriken.
Liknande namnlistor som var i omlopp då folket rasade mot bygget av vår konstfrusna arena i en annan tid.
Jag ska uppriktigt säga att jag inte såg  vad som hände bland klubbor, ben och kroppar men målis Joel blev utvisad för sabotage.
Men det rådde, minst sagt, delade meningar om den saken.

Straffen skjuts.
Joel, som är utvisad, räddar.

Han räddar………..men neeejjj.
De röda är inte riktigt alert på returen så #23 Gustav Nygren hinner först fram och reduceringen är ett fruktansvärt surt faktum.

Nu är mina nerver en enda röra.
En tåt hit.
En tåt dit.
En tåt ner i diket.

Vi ska ta oss till nittiotre och trettio.
4-2.
Hu vale.

Nittiotvå.
Ännu en straff.
Och fler protester.
Hela Lidköping reser sig upp i enad front.
Protestvågorna går höga i de södra delarna av Vänern.

I detta kaos är Johan iskall.
Man brukar ju säga att han som blivit fälld inte ska skjuta.
– Trams, säger Johan och är skoningslös.
5-2.

Segern är klar.

När så speakern förkunnar att det återstår en minut av matchen är det vackraste ord jag hört på mången dag.
En minut kvar.
Poesi.

Och Johan gör sitt femte i den allra sista lilla sekunden.
6-2.
Game, set and match.

Matchjuryn, där bland annat Jukka Ohtonen ingår väljer vit #40 Oliver Hellgren och röd #90 Janne Rintala till matchens lirare.
Ett rätt bra val.

// Sargis