Sur förlust

Igår.
Igår såg vi lag U vinna mot Umedalen med 9-2 i regn.
Idag var vi åter på plats.
Men nu i solsken.
Wow.
Det kändes som en dag i mars.
Takdropp i södervägg.
Folket på läktaren hade solen i ögonen.
Kanske också spilld mjölk överallt.

Först några ord om fredagskvällen.
Fredagsmys i slott och koja.
I liten by som stor stad.
Tacos, rödvin och ”På Spåret”.
Förutom för några bandyvänner som stod på en läktare vid en bandyarena i Kalix.
Dessutom den enda arenan i Kalix.
Vi såg Kalix U.
Och vi såg Vidar Fredriksson.
Detta framtidslöfte av rang.
Fjorton år.
Han fick oss att glömma vardagen gråa nyanser.
Han satte färg på såväl fredagskväll som hela min tro på bandyns framtid.
Han gjorde sex poäng.
Han stod för en målgivande assist, och inte vilken assist som helst.
En assist från bandyns instruktionsbok.
Han gjorde fem mål.
Fem.
Och vi på läktaren njöt.
Ingen saknade varken tacos, rödvin eller ”På Spåret”

Jag skrev på Facebook igår att jag blir glad av att se honom spela.
Hans iver, hans energi och hans fart.
Hans fötter fortsätter i samma takt även när han sitter på avbytarbänken.
Att ge upp en boll finns inte i hans värld.
Han ska bara ta tillbaka den.
Jobba, jobba, jo-obba.
Och när man ser spelare slå av lite på takten när de levererat boll till en lagkamrat fortsätter Vidar i samma frenesi framåt.
Fem plus.
Minst.

Kalix U vann alltså med klara 9-2 efter att ha varit lite darriga då Umedalen på någon få minut tog in 3-0 till 3-2.
Men 4-2 i trettiosjätte löste en del av det darriga och när 5-2 och 6-2 föll inom en knapp minut runt timmen så stängdes matchen.
All heder dock till Umedalen som kom i två minibussar utan avbytare och en sistaplats i tabellen.
De höll huvudena högt och ska inte låta sig tryckas ned av detta.
Och hemvägen gick förhoppningsvis bra trots regn, vägarbeten och E4:an mellan Skellefteå och hemmet.

Idag.
Så kom då idag.
När jag tidigt i morse tittade ut såg jag snö, plusgrader och vind.
Mörka tankar.
Men allt eftersom klockan gick så drog sig snö och moln undan mot annat mål.
Himlen ljusnade bort mot Pålänge.
Allting utgår från ”Puling”.

När klockan gått ännu en stund var himlen blå och solen stor.
På den nyplogade isvägen på älven vandrade folk och hundar i flock då jag vid 12:30-tiden passerade över bron på väg mot arenan.
Ett bra initiativ av vår kommun att ta efter Luleås mångåriga succé med en isväg där folket kan njuta av såna här dagar.
Även om det nu varit än bättre om det folket hade njutit av solen på läktaren vid arenan.
Ett mycket bättre val.

Uppe på Fomab Arena mötte jag av magi.
Strålande sol likt en dag i mitten av mars.
Spegelblank is.
Hela området speglades mellan linjerna.
Svensk idrottskultur när den är som allra bäst.
Det kan bara inte bli bättre än så här.
Det höll många av de tillresta värmlänningarna med om.
Många glada tillrop.
Tänk om vi alla vetat.
Då kanske en grushink råkats tappas utanför deras omklädningsrum.
Nämen hoppsan, så jag ställer till det.
Eller en liten såg slunkit halvvägs genom deras klubbor vid avbytarbåset.
Vem vet?
Inte jag.

Halvlek ett.
Klockan fortsatte att gå.
Inte lätt vara klocka, bara gå och gå och gå.
Nu visade den 14:00.
Och det är dags för avslag.
Domaren för dagen heter Stefan Johansson.
Han blåser igång det hela och #9 i gulklädda IF Boltic gör ett bra och resolut avslag.
Matchen är igång.

Gästernas målis heter Joakim Westberg.
Han var mycket bra genom matchens alla minuter.
Inom matchen första minut får han göra två räddningar.
Ett skott mitt i famnen och ett där han får lägga ut benskyddet till vänster.
Inga svåra saker men han får visa de övriga att han är med.
Janne RIntala var han som försökte vid bägge tillfällena.

Fyra minuter och röda armar i luften.
De vill ha gröna armar i luften.
Johan Sundquist blir kapad av utrusande målvakt och alla vill ha straff.
Spelare, ledare, publik och en gammal uv med block och penna gör sina ljuva stämmor hörda.
Jag kan nog tycka att det osade straff om situationen, men mina glasögon är färgade i rött och vitt så det är nog bästa att lämna saken därhän.

Tio minuter och Kalix andra hörna.
Den första från vänster.
I hörnet mot Järnvägsgatan.
Gula armar i luften.
De tycker inte om det domslutet.
En gammal sliten klyscha är ju att tveksamma hörnor ofta resulterar.
Denna gång slår den in.
1-0.
Mitt i målet.
Jimmy Berglund.

I elfte minuten får vår målvakt, Oskar Sundqvist, prova på att röra i en matchboll.
Ta upp en från korgen och rulla ut till en med spelare efter ett skott utanför.

Knappa kvarten då han får briljera med en fin parad på ett skott från nära håll.

Efter en matchinledning i rött börjar spelet jämna ut sig.
Gästerna tar för sig lite mer.
Skapar inte mycket men får hålla i bollen lite mer nu.
Kalix står för avsluten.
Av skiftande kvalitet.
Och den där värmländske Westberg i buren är med på noterna.

Solen har börjat sin färd mot vila och lämnar nu sina sista strålar på björkarna bakom nämnde Westberg.
Och en gul ropar ”Nu äger vi boll grabbar!”.
Så fan heller, bollarna är våra.
Köp er egna.

Jag brukar ofta ägna en rad över vår #99 Niklas Sundqvists skridskoåkning.
Nu gör han en otrolig uppåkning diagonalt från avbytarbåsen bort mot björkarna i svagt solsken.
Ibland tror jag inte hans skridskor tar i isen.
Han svävar lite ovanför.
Bandy är extra vackert ibland.
Tyvärr ingen utdelning för den åkningen.

Spelet är jämnt.
Möjligen en liten tendens till övertag för Karlsta´-pôjkera.
Dock fortfarande utan att skapa hot av allvarlig art.
Också lite mer gnällande och tjafsande vid avblåsningar.
Det hettar lite.

Trettioåtta.
Mål.
1-1.
På en hörna från vänster.
Från hörnet nedanför entrén.
Som förste skytt står han, Josef Camilton.
Han får på en sorkdödare som snopet rullar in mellan skridsko och första stolpe.
Kanske var det rättvist.

Det målet fick de gula att tända till lite mer.
Tar över teatern nu.
Känns oroväckande.
De röda får ta fram sina sista krafter innan paus för att freda sig från hot.
Något de lyckas helt och hållet med.
Men det kändes skönt när domaren trudeluttade för rast och vila.

Paus
Mellan tuggorna och kaffetår får jag till mig varför vår tunge #10 Simon Viklund inte spelar idag.
Natten till idag blev han och hans sambo trebarnsföräldrar.
Stort GRATTIS Simon och hela din familj.

Kaffet och bullan blev faktiskt lite godare.

Halvlek två.
Skymningen börjar ta över vår plats.
Eftermiddagen börjar tappa färg.
Även om vi går mot ljusare tider så går vi i denna stund mot mörkare.

Matchen som i första halvlek varit som en pendel ska nu avgöras.
Först stod pendeln mot rött.
En stund i mitten av halvleken stod den mittemellan.
För att i slutet slå över mot gult.

Två små minuter gångna.
Niklas Sundqvist drar på från håll ute till vänster om målvakten.
I stolpen.
I stolpen!
En unison suck från publikhavet på läktaren.

Ytterligare två minuter senare bryter Johan Sundquist en Boltic-hörna och älgar iväg mot Värmlands innersta del.
Här gör dock den gule #7 en van der Poel och jagar ikapp den flyende röde #17.
Tyvärr, för den gule Daniel Rönning får han besöka Kurt i dressinen nedanför läktaren.
Fem minuters biktande för slag på klubban blir domen.
Men den åkningen han gör där är första klass.
Och Kurt är en trevlig man så det besöket kan den brytningen vara värd.

Femmålsskytten från igår Vidar Fredriksson hade behövt lite längre klubba i ett läge i femtiofemte.
Nära, nära.

Vi passerar timmen.
Som nu är blå.
Den blå timmen.
Mörkblå.
Men vi är strålande glada.
2-1.
Anton Khrapenkov.
Han skjuter från strax utanför vänster cirkel.
Bollen fåren lustiger bana och går i en båge över en chanslös Westberg.
Bollen måste tagit i nån klubba på sin väg mot målet.
Det såg lite märkligt ut.
Men vem bryr sig om det?

Våra berömda duvor fortsätter sina försök att återerövra tv-tornet trots nät för alla ingångar.

Matchen är intensiv.
Bägge lagen går att likna med duvorna där uppe.
Försök på försök.
Vända om och försöka på nytt.

Sextioåtta.
3-1.
Ett Johan-mål.
Vilja och en stor dos skicklighet.
In från vänsterkanten.
Vrider, knixar, niger och trampar in i mitten av straffområdet innan han vispar till.
Johan Sundquist.
I de där lägena är ostoppbar.
I alla fall utan olaga aktivitet.

Vi är oroliga då Kalix har två man hos Kurt i dressinen.
Pustar lite då speakern säger att en minut återstår på den första av de två.

Då sätter Janne Rintala fart.
Han lurar en, han lurar två, han lurar tre och han lurar Westberg i mask.
Ett helt sagolikt vackert bandymål.
4-1.
Och vad är klockan?.
73.18

Nu händer märkliga saker.
I rask takt får vi tre smällar av sur torsk rätt i nyllet.
Jag vet inte om jag upplevt tre mål i sån takt tidigare.
Å andra sidan sägs mitt minne vara i klass med duvornas.
Tre gula mål på nästan exakt två minuter.
Smäll ett: 74:22 Jacob Bucht.
Smäll två:  75:22 Gustav Backman.
Smäll tre: 76:24 Jacob Bucht.

Vi runt om var paralyserade.
Kalix Bandy var paralyserade.
Vad tusan var det som hände?
Tre mål som inte var så dyra heller.
Billiga.
På gränsen till bortskänkta.
Kom och ta om ni vill ha.

Det som kändes så bra efter Jannes klassmål.
Tre minuter senare känns det….inte lika bra.
Och ja, det kom kanske en liten ramsa av svavel från mig.

Jaja, glöm och gå vidare.
Känslan är orolig då vi går in i slutskedet.
Och tankarna maler om de där två minuterna.
Tre mål……

Åttiofyra och Boltic får sin sjätte hörna.
Må den inte.
Tack.

Och så kommer den slutgiltiga smällen.
Den som knockar oss i backen.
Ifjol: Elis Lindgren.
I år: ?

Han får lite lättvindigt ta sig fram längs kortlinjen från vänster hörnflagga och in mot mål innan han lyfter in bollen.
Hela Värmland står i enad kör.
Och alla hyllar de #11

I år: Johan Hesselbom (inte Viktor Mardakin som matchrapporten påvisar)

I slutminuten får Kalix ett frislag i bra läge.
Målvakten räddar med handske vid ribban till hörna.
En hörna som…………

Efter
Efter matchen är det mycket upprört i den röda lilla stuga där ledarstaben för hemmalaget huserar.
Jag brukar inte skriva om saker som sker i anslutning till slutsignal då adrenalinet pumpar men jag kan väl avslöja att några julkort från Kalix ledare kommer inte domartrion få i år.

Det här kan jag nog placera in i facket för bland de suraste förlusterna jag upplevt.
Usch.

En av spelarna bad om ursäkt.
Det behöver han inte göra.
Sånt här händer.
Men visst tusan är det bittert.

Till sist.

Där uppe i den mörka januarihimlen lös en stjärna lite starkare idag.
En stjärna som med stort bandyhjärta följde dagens match.
Innan match och i halvtidens kaffe, med glatt sinne och glödande entusiasm, har han berättat otaliga roliga och intressanta minnen från dåtidens Kalix.

Vila i frid Mårten Englund.
Du är saknad.


// Sargis

I morgon Lidköping AIK
Och hyllning av Jukka Ohtonen.
Missa inte.
Matchen börjar 12:00
Du är där i tid så hyllar vi Jukka tillsammans