Trettonhelgen

6:e januari.
Epifania.
Ett ord för denna dag som fanns redan år 150 hos de basilidianska gnostikerna.
Ett ord som lär betyda ”synligblivande uppenbarelse”.
Besvärligt för de gamla gnostikerna kan tyckas.
Vi kallar den ”Trettondagen”.

En stor dag för oss i bandybubblan.
Nästan, men bara nästan, i klass med annandagen.
Många fina matcher på menyn en dag som denna.
Dock inte i Kalix.
Här har kylan satt oss under press vareviga dag detta år.
Kallstart på 2024.
Det händer inte ofta att jag titta på termometern och gläds över -24.
Så hände i morse.
Efter många och långa dagar där samma termometer visat mellan -35 och -40 känns dessa -24 som en ljuv sommarbris.
Men all bandy är inställd.
Givetvis.
Herrarna skulle möta Umedalen idag , damerna Söråker imorgon söndag och P16 Umedalen idag.

Jag kan dock minnas tillbaka till en svinkall dag för många år sedan.
I en tid då köldgränserna var flytande.
Låg lite lojt och guppade omkring.
Att det kunde vara ohälsosamt viftades bort med tuff jargong.
– Äh, var inte sjåpiga, klart vi spelar.
Tack och lov har tider och jargong förändrats.

På förmiddagen denna dag såg jag NSK möta Selånger på Nyborgsvallen där bortom skolan mittemot vårt hus.
Det var nåt kopiöst kallt och matchen avgjordes i den lite annorlunda spelformen 4*22,5.
Efter slutsignalen traskade jag hem, tinade upp en smula, drog på ett lager till med kläder och körde upp till Kalix där matchen Kalix – Vetlanda gick av stapeln.
Lika bisarr kyla och matchen spelades 3*30.
Kalix #16 ”Kalle” Zaletaev var obegripligt bar där han som ett nedisat lokomotiv frustade fram genom polarkylan.
Har inget som helst minne av resultat eller nåt annat från matchen men ”Kalles” framfart och den bitande kylan sitter inpräntat i minnesbanken.
Så här efteråt kan jag ju tycka att de bägge matcherna givetvis skulle ha ställts in.
Men då hade jag ju inte fått minnas dem.

Låt oss backa tiden och göra lite historiska nedslag för denna helg

1960.
Tredje omgång i div3 Norrbotten.
Ute på Seskarö vann kamraterna från Kalix med 3-1 i sin första match i serien och en dyster stämning spred över ön då hemmalaget inkasserade sin andra raka förlust.
Och dessutom fick folket vänta ytterligare arton år innan den efterlängtade bron kom på plats.

Sportklubben från Nyborg åkte till Luleå för match mot sportklubben från stan.
LSK – NSK.
150 personer runt arenan såg gästerna dominera och skapa de flesta målchanserna.
Allt som oftast genom bröderna Alf och Olle Lundbäck.
Luleåkeepern ”Kingen” Isaksson var, som vanligt, omutlig och räddade hem de bägge poängen till sitt LSK.
2-1 när domarduon tyckte att det fick räcka.


^{Dramatik i Luleå}

6:e januari 1961 sändes det första programmet av ”Sportspegeln”.
Programledare var den legendariske Sven ”Plex” Pettersson.
Programmet var i svartvitt och folket hade inte lärt sig tricket med nylonstrumpan över tv-skärmen.
Jag minns dock inte om jag såg programmet.
Jag var blöt i håret sedan pastor Pedersen hällt vatten på mitt huvud.
Sicken typ, den där Lotta Engbergs farfar, hälla vatten på en stackars en månad gammal liten pys.


^{Jag hann inte med att följa NSK:s match i Bandygrytan}

Samtidigt i Boden.
Befolkningen träffas runt bandyisen för att heja fram sitt kära BBK i en match mot ett lag från en by en mil söder om Kalix.
En söderort.
Nyborgs SK.
Folkets hejande hjälpte och BBK gick segrande ur bataljen med stora 5-1.
Ett resultat som skrivande journalist tyckte var lite för stor då gästerna hade massor av chanser till framgång men hemmamålvakten Börje Moberg var på ett sjusärdeles humör och parerade gång på gång nyborgsspelarnas skott.

Två dagar senare fullbordades den dystra helgen för Kalix kommuns bandy då Pålänge GIF mot IFK Luleå med 6-1.

Året efter.
Trettonhelgen 6-7:e januari 1962.
Tredje och fjärde omgången i div2 Norra.

Haparanda kryssar mot Selånger, 2-2, och faller mot Härnösand, 0-2.
Karlsborg kryssar mot Härnösand, 2-2, och vinner mot Selånger, 5-1.
Nyborg sätter sig i en buss.
Man brukar säga att nyborgsbussen har inga säten.
Den har bara en massa pinnar och grenar där kråkorna kan sitta.
I denna buss med pinnar sitter en samling bandyspelare och en chaufför som styr söderut.
Första anhalt Sundsvall och match mot Heffners.
Medelpadingarna hälsade norrbottningarna välkomna med att göra 3-0 inom den första kvarten.
Varsågod att skölj.
När tiden var ute var resultatet 5-2 och nu gällde det för de långväga gästerna att ladda om för ny match dagen efter.

Ny dag och chauffören vände norrut, mot Sandslån och Flottarvallen.
Flottarvallen, ren poesi.
Kan vara det vackraste namnet på en idrottsplats.
Flottarvallen.
Där spelas tyvärr ingen bandy längre.
Men då gjorde det det.
”Timmerkusarna” i Sandslån SK stod redo då NSK rullade in.
Revanschlystna efter torsken i Sundsvall.
Lite kyliga -18 hindrade inte folket att bege sig till arenan med det poetiska namnet.
Runt tvåhundra glada hemmasupportrar fick se sina ”Timmerkusar” pulverisera de där kråkorna från norr.
11-1.
Och redan i den tiden är man skyttekung om man heter Edlund.
SSK:s N.G Edlund gjorde sex av de elva målen.

Senare under eftermiddagen sågs en buss rulla över gamla Sandöbron.
På väg mot norr.
På väg hem.
I total tystnad.
Inte ett kraxande hördes trots att den var fullastad med kråkor.


^{Flottarvallen i Sandslån i höstlig skrud
Bild: Olof Wigren}

Åren går.
1978.
Senare under året vinner Edsbyn SM-finalen mot Västerås SK.
6-4 inför 16 600 på Söderstadion i Stockholm.
Och hela vägen hem till byn hördes sången eka…
”Vi är från Byn, bönder från Byn.
Armar, klubbor, upp emot skyn. Edsbyn på is, vilken underbar syn.
 Hallelujah – vi är från Byn.”

Björn Skifs tappar texten då han i schlager-EM framför sitt bidrag ”Det blir alltid värre framåt natten”
Textraden ”Dagarna och kvällarna, då lever jag – röppni fälls, örr ur i knön, och gniblisåå, på kvällen” är svensk musikhistoria.

På lördagen den 7:e januari samma år möter NSK sina antagonister Sandslån.
Ingen har glömt 11-1.
Eller kanske alla.
Men chans till revansch.
Dramatik på Nyborgsvallen.
Publiken på de höga drivorna eller på läktaren är nära kollaps av spänning.
När signalen ljuder har de bägge lagen broderligt delat på poängen, 3-3.
Samma dag vinner IFK Kalix mot Umedalen med 5-3.
Kanske ett tecken.
Kalix vinner mot Umedalen under trettonhelgen.

Happis tar bägge poängen med sig från mötet med Sandvikarna IF, 6-2
Och Karlsborg vill inte vara sämre, de vinner med 3-2 mot Härnösand.
En fin helg för norrbottnisk bandy.
Sju av åtta poäng.

Vi fortsätter vår resa i tidsmaskinen.
Sakta men säkert framåt.
Nu 1990.
Året då Stefan Edberg vinner Wimbledon och Colin Nutleys ”Black Jack” har premiär.
Under den trettonhelgen är det full rulle på Furuhedsplan och Nyborgsvallen.
Besök från avstånd.
Linghed och Skutskär.
Full pott till vår kommun.
Under lördagen vinner NSK mot Linghed med 8-3 och IFK mot Skutskär med 3-2.
Och dagen efter fullbordas poängplockningen med IFK:s vinst mot Linghed med 9-3 och NSK:s vändning från 1-2 i paus till vinst med 3-2.
NSK:s försvarsspelare Niklas ”Ninni” Sandberg gjorde ett mål den säsongen.
Det gjorde han på övertid i den matchen.
Det gäller att göra målen vid rätt tillfälle.

Fyra år senare.
1994.
Ett år med en sommar vi minns.
”Nu firar vi midsommar i Pontiac Silverdome”

Ett år då Telly Savalas går ur tiden.
Förmodligen med en klubba i mungipan.
Vi minns honom med slätrakat huvud sätta brottslingar på plats i ”Kojak” men även som skurken Blofeld i James Bond-filmen ”I hennes majestäts hemliga tjänst”

Svensk bandys stora snackis Kalix/Nyborg BK åkte ner till Edsbyn för bandymatch under trettonhelgen det året.
På Ön.
Hade någon sagt till mig att nio år senare skulle det invigas en bandyhall där hade jag nog sett till att den personen fått lite medicin.
Bandyhall, jo jo.
Nåväl, nu var alltså KNBK där för match mot  hemmafavoriterna i rött och blått.
Eftersom man inte börjat bygga hallen riktigt än så fick de sexhundra åttio i publiken se en match i virvlande snö och långbollar.
Viktiga poäng i jakten på slutspel ligger i potten.
Jämnt och snöigt ända fram till slutsignalen.
Resultattavlan var skoningslös för de rödblåa, som nu var helvita av det myckna snöandet, hemmasupportrarna.
3-2 till de kaxiga nykomlingarna från en plats nästan mittemellan Edsbyn och Murmansk.

^{Norrbottens-Kuriren satte betyg efter matchen mot Edsbyn}

Så var vi då framme vid tidsresans ändhållplats.
Förra säsongen.
22/23.
Sextiotvå år efter det jag fick vatten på mitt huvud av pastor Pedersen.
Kalix Bandy åkte ner till huvudstaden för match mot IK Tellus.
Ett Tellus man besegrat med 6-3 på annandagen.
Lite förhoppningar hade jag vid skärmen.
Efter två minuter är förhoppningarna lite större.
Johan Sundquist vevar in en straff till 1-0-
Men de grusades fort.
7-3 i baken och en lång slakmota inleddes för laget i mitt hjärta.

2024.
Svinkallt.
Och ingen bandy.
Abstinensen är gigantisk.

Men snart.

// Sargis.

Och när jag efter att ha skrivit detta gå förbi termometern så mörknar åter mitt sinne.
-28.
Det sjunker.

^{Det är dags för kung Bore att avgå!}