Jag har längtat så länge på just den här dan.
Inte sett en bandymatch sen förra året.
I bister vintervind kom de till Kalix obesegrade och med sanslösa 81-5 i målskillnad på sex matcher.
Åttioett.
Fem.
Det snöade när de anlände.
Det slutade snöa strax innan uppvärmningen.
En uppvärmning som de tillresta körde i springande form.
– Inte vana med tid för isvärmning, sade tränaren.
De heter Spånga/Bromsten BK.
Sista preparering innan start
Domaren för dagen heter Sebastian Nordgren-Lehto och gör sin första insats, något försenad, med en resolut signal.
Klara Stridsberg i Kalix sköter avslaget.
Vi är igång.
Håll i mössorna.
Inte bara den bistra nordanvinden kan ställa till bekymmer.
De blåklädda vinthundarna från Spånga vill också se till att det blir drag runt öron, näsa och hals.
Efter fem minuter hade gästerna radat upp två hörnor och även tvingat Kalix målvakt Katja Illarionova till en blixtrande parad nere till vänster.
Ujuj, kan bli en lång eftermiddag detta, tänkte jag i sann pessimistisk anda.
En matchbild börjar skönjas.
Ett rödvitt försvar som inte kommer släppa varken han med horn och treudd eller blåklädda bandyspelare förbi sig.
Tätt.
Elfte minuten.
Akta er för hörnor, skrev nån på min Facebook som en varning.
Nu fick vi se varför den varningen utfärdades.
0-1.
Otagbart uppe i vänstra krysset.
Olga Rodionova.
Tre minuter senare.
0-2.
Karina Lipanova.
En riktig projektil som träffar den ”inre ribban” och studsar ut direkt.
De två ledarna i den allsvenska skytteligan har presenterat sig.
I tjugosjätte faller 0-3.
Återigen Karina Lipanova.
Denna skridskovirtuos kommer i vänsterinnerläge och vevar in bollen i bortre burgaveln.
Hon har en skridskoåkning som får mig att trivas där jag står.
Trots att hon har fel färg på tröjan.
Snabba, lätta fötter över stora ytor.
De blåa äger boll.
Trycker på.
Men.
Det röda försvaret.
Det är bland det bättre jag skådat.
Hittills.
Det skulle bli än bättre i andra rundan.
Och längst bak står hon.
Katja Illarionova.
Har vi sett ett bättre målvaktsspel på vår arena?, funderar jag på där jag står i snålblåsten på trappan upp till damernas omklädningsrum.
Hon inte bara räddar de kulor som kommer vinande, hon limmar dem också.
Knappt en enda retur.
Och de få som kommer är hon reptilsnabb att nypa in i de stora handskarna.
Makalöst målvaktsspel.
Den ensamme matchjuryn hade inga problem att utse matchens lirare i hemmalaget.
Även om jag….förlåt, han…helst hade gett hela laget ett pris.
Spångas målvakt Emma Fondse har inte lika mycket att göra.
Kalix har svårt att komma till några allvarliga hot.
Några skott utanför ramen och två hörnskott rakt i famnen på henne är allt hon utsätts för i första halvlek.
Paus
Trots 0-3 på tavlan går vi nöjda till fika.
Och döm om min förvåning.
Jag har gnällt över den sanitära misär duvorna som huserat vid trappen upp till klubbrummet i två, tre år ställt till med.
Nu var de borta.
Äntligen.
Fikat var som vanligt av högsta klass så vi gick än mer nöjda ut för andra halvlek.
Andra halvlek.
En andra halvlek som började illa.
Mycket illa.
Ett inslag från vänster sarg letar sig in i nät.
0-4.
Jodå, målskytten heter återigen Lipanova.
Karina Lipanova.
Miss Hattrick.
De röda låter dock inte modet överge dem efter det snabba målet.
Tvärtom.
Man tätar sitt försvar än mer.
Hela laget sliter som galärslavar för att förhindra fler baklängesmål av det lag som gjort åttioen mål på sex matcher innan denna.
Anförda av en trio ryskor försöker de blåa i våg efter våg.
Jag kan ibland tycka de tre är lite väl bollkära.
Solokörningar mot en röd vägg kan inte löna sig.
Jag gillar också den unga #45 Freja Engelbrektsson.
Efter ett litet tips ger jag….förlåt, matchjuryn…henne pris som bäste blå.
Hemmalaget försöker sticka upp men det vill sig inte.
Har några fina försök men det saknas lite flyt i den sista delen av banan.
Klara Stridsberg har ett fint avslut men gästernas målis är med på noterna.
Matchbilden är sig lik.
Tjejer i blått som äger boll.
Tjejer i rött som utför ett sånt arbete för varandra att jag glömmer mina bortfrusna tår.
De är ju ändå inte till nån nytta, det enda de gör är ju att vara bortfrusna.
Temperaturen sjunker allt efter minuterna på klockan tuffa vidare.
Ligger väl strax under tvåsiffrigt nu.
Och vinden biter.
Känns som pirayor i ansiktet.
Spånga har några hörnor.
Se upp för deras hörnskytte.
De skott som inte passerade stolparnas yttre sida räddade målis-Katja med bravur.
Tretton hörnor.
Ett mål.
Kalix skrapade ihop tre hörnor.
Åtminstone två av dem var bra försök där målisen fick agera.
Lite tur där så…….
Andra halvlek rullar iväg och strax innan den är slut får vi tre utvisningar inom en och en halv minut.
Inte en enda innan dess.
Sen tycker domare Nordgren-Lehto att det får räcka.
Sätter visselpipan i sin mun och blåser för avslut.
Slut.
Jag delar ut priserna till de två spelarna som matchjuryn utsett till matchens lirare, pratar en stund med Spångas glade tränare som påminner mig om att han varit fem-sex gånger i Kalix som tränare i olika lag men aldrig förlorat.
Jag sade till honom att han inte var välkommen hit nån fler gång.
Vi garvade och önskade varandra lycka till.
En synnerligen glad prick han.
Sen traskar jag till min bil.
Och det är sannerligen inte ofta jag går ut från arenan nöjd och glad efter en förlust.
Idag gjorde jag det.
Så här, exakt så här gör ett lag när man gör en sak tillsammans.
Tack för uppvisningen Kalix Bandy Dam.
Ni ska vara jäkligt nöjda idag.
Och i Sundsvall vann våra herrar med 13-0 mot Selånger.
Östersund imorgon.
Det är fint med bandy.
Och jag firar kvällen med en påse Twist.
Matchens lirare.
Kalix: #1 Katja Illarionova.
Spånga/Bromsten: #45 Freja Engelbrektsson
Foto: Johan Lambertsson
// Sargis.