Året är 2025.
ETT ÅR SOM BÖRJADE en onsdag mitt i veckan.
Ett år som började som började då Johan Rabaeus läste sista raden ur ”Nyårsklockan” och fyrverkerier gick i luften.
Ett år som slutar då Helena Bergström läste samma sista rad ur samma dikt och, om än inte samma, så i alla fall likadana fyrverkerier gick i luften.
Och däremellan kommer fastan.
Rabaeus inleder 2025
Hur var då detta år?
Detta 2025.
Detta år då ”Pelle” Fosshaug och ”Micke” Forsell fyllde sextio.
Johan Sixtensson femtio, David Pizzoni och Joel Othén fyrtio.
Detta år då Birgitte Bardot och den norske skidlegendaren Magne Myrmo lämnade oss.
2025 var också ett år då jag för första gången på många år unnade mig en ask ”Paradis”.
Det skulle jag inte ha gjort.
Vad är det för klåpare som satt händerna i den, tidigare, så goda chokladen?
Tack ”Paradis” för den tid som varit, vi lär inte mötas igen.
På mitt ”Wrapped” på Spotify toppade bodensaren Tommy Johansson och hans band Majestica både som mest spelade album och mest spelade låt.
Såväl låt som album heter ”Power train”
Jag och frun skulle åka till Boden för att se honom i en kyrkokonsert strax innan jul.
Vädret och väglaget ville annorlunda.
Vi stannade hemma.
Toppar mitt Spotify
Sportnotiser
Mjällby vann Allsvenskan i fotboll, vilket kan vara det roligaste som hänt i den serien sedan Åtvidaberg FF:s dagar.
Luleå vann hockeyguldet och hela Norrbotten gick bananer.
Ännu roligare var Boden Handbolls återkomst till festvåningen.
En våning där damerna från garnisonsstaden med en badanläggning som heter Nordpoolen med bravur visar att de hör hemma i.
Fenomenet Armand Duplantis hoppar högt med en pinne.
Sex meter trettio är obegripligt högt.
Fullständigt obegripligt.
Vid vår stavhoppsanläggning bakom sommarstugan nådde vi inte lika högt med vår tallegren till stav.
Inte ens nära.
Bandyn då.
Villa/Lidköping BK vann guld på herrsidan.
Västerås SK vann guld på damsidan.
För hundra år sedan, 1925, vann IK Göta herrarnas guld medan det inte fanns någon serie för damerna i den tiden.
Ljusdal BK fick lämna ifrån sig fracken och cylinderhatten och lämna den fiina våningen medan IF Boltic fick gå till skräddaren och prova ut den eftertraktade klädseln.
Fint ska det vara på toppen.
DEN NYLIGEN PASSERADE ANNANDAGEN är för oss bandyvänner en riktig högtidsdag.
Vi lämnar det dignande julbordet för att under någon timme träffa andra härliga bandyvänner över en kokt med bröd och en rykande kopp kaffe.
Och denna nyligen passerade högtidsdag blev en publiksuccé av sällan skådat slag.
På Zinkensdamm vid Ringvägen i södra Stockholm en succé av aldrig skådat slag.
Närmare sjutusen femhundra personer på plats såg de grönvita hemmafavoriterna vinna mot gästerna från Uppsala med uddamålet.
Just idag är jag stark….
I Smedjebacken såg sexhundra femtiosju personer matchen IK Heros – Grängesberg BK i div3 Nord Södra.
Sexhundra.
Femtiosju.
Div3.
Årets wow.
Utan konkurrens.
IK Heros – Grängesberg
Bild: Maja Alander, Ludvika Tidning
MEN ÄVEN MÅNGA andra arenor hade ringlande köer vid vändkorsen.
En fantastisk dag för vår sport.
Jag känner en stor glädje över den.
Och även en liten gnutta känsla av ”hah-där-fick-ni-alla-dödgrävare”
I Kalix hade vi ingen match i år heller, men isen på vår arena var fylld av folk på skridskor.
Det var också en fin syn.
Jag försökte räkna dem alla men gav upp då ingen hade vett att stå stilla.
I ÅR FÖRSÖKER man också med elitseriebandy på Nyårsafton.
Ring klocka ring
Nyårsbandy har man spelat på Ekvallen i Gustavsberg sedan folket bodde i hyddor och bandyklubborna gjordes bordi björkarna på fjär´n.
En fin tradition.
Dock icke detta år då de säkerhetsansvariga runt evenemanget sagt stopp efter lite tråkiga händelser förra gången.
För övrigt ligger Ekvallens idrottsanläggning på den plats där en gång sjön Putten låg.
Då ställer man ju sig frågan varför inte anläggningen fick heta just Putten.
Ekvallen.
Putten IP.
På denna afton år 1961 inleddes div2 Norra med det glödheta derbyt mellan hemmalaget, tillika nykomlingen i serien, Nyborgs SK och rivalerna från andra sidan Kalix älv, Karlsborg IK.
NSK rivstartade och hade 2-0 redan efter tretton minuter.
KIK jagade ikapp och kunde avgöra i minut åttiofyra.
Det blev ett tyst och stilla nyårsfirande i Nyborg.
Det blev ett glatt och sprudlande firande i orten vid pappersbruket.
Även i staden vid gränsen, där man alltid har dubbelt firande, blev det en lite bättre afton den aftonen då bandylaget vann på bortaplan mot Boliden.
Att man firar dubbelt där beror på ”tidsskillnaden” mellan de två städerna vid gränsen som bara skiljs åt av en timme i tid.
Där dåtid, nutid och framtid möts
Boliden i bandy?
Föreningen lade ner bandy 1962 för att satsa på den där sporten med för hög sarg och för platt boll.
Men de har ett meriterande guld att visa upp.
Från 1954.
Det året vann Boliden ”Norrländska Elitserien”.
En serie som spelades fram till 1958 då man släppte på det s.k ”Norrlandsförbudet”, vilket innebar att inga lag från övre Norrland fick delta i det svenska seriesystemet.
”Norrlandsförbudet”……..jaja..
Tillbaka till det år vi nu lämnar.
Bandy på Nyårsafton var det.
Klockan 13:15.
Jag hoppas verkligen det blir en ny tradition.
Men varför bara tre matcher?
Varför inte full omgång?
Dags för avslag
Kalix Bandy.
Ett händelserikt år för föreningen i mitt hjärta.
Ett år då Kalix Bandy efter trettiofem år förpassades ut på bakgården.
En bakgård där livet är tufft men fyllt av kamratskap.
Tillsammans hjälps vi åt för att tillvaron ska bli så bra det bara går trots motgångar och små plånböcker.
Tillsammans står vi starka mot de krafter som vill rasera vår bakgård och ersätta med lyx och skryt.
Vi trivs rätt bra här.
Men vi tar det från början.
En början som började på bortaplan under trettonhelgen för föreningens bägge representationslag.
En poäng på Lugnet för herrarna där ”Jonte” Wikström på egen hand såg till att en pinne kom med hem.
3-3 och mannen från Pålänge gjorde alla tre röda mål.
Damerna föll med 4-2 borta mot Umedalen.
Första röda målskytten för året blev Ester Granström i den femtionde minuten.
Helgen efter kom Djurgården på besök till Kalix.
Och så även fyra glada supportrar.
En kvartett jag hämtade på järnvägsstationen i Boden dit de till slut ankom efter sedvanliga problem med transportmedlet på räls.
De fick ett bistert mottagande.
Åtminstone av kung Bore.
Vid stationen i staden där solen aldrig sägs le visade den digitala termometern vid entrén på -25.
Försäljningen av solskyddskrämer stod stilla.
Hur ska dessa herrar klara av bister norrbottnisk kyla? tänkte jag fylld av fördomar.
De var glada som spelmän att äntligen få uppleva detta.
Kylan gav med sig en smula och vid matchstart i Kalix var det ”bara” minus sexton.
Det blev en extra kalsong.
En från Bury Fen.
”Ståplats”.
Järnkaminerna vann matchen med 3-0 och gick därmed vidare till Allsvenskan Övre.
Kalix var sedan länge klara för den nedre delen.
Han som kan bära med sig titeln som 2025 års förste målskytt på bandyarenan i Kalix är DIF:s Arvid Kjellberg.
En titel att skryta för sina arvingar.
Första hemmamatchen 2025 för våra damer gick av stapeln mot Söråker.
Svidande 1-8 på tavlan efter nittiotre minuter.
Årets första hemmamål på vår arena gör Thilde Nilsson då hon i minut tio kvitterar till 1-1.
Sen var dagen den dagen över.
Herrlagets första mål på hemmais görs av tremålsskytten mot Falun, Jonathan ”Jonte” Wikström, i uddamålsförlusten mot Lidköping AIK.
De kommo från Lidköping och tog med sig två poäng
Februari är mörk.
Trots att solen är uppe åtta och en halv timme nu jämfört med dagen för vintersolståndet då den drar sig undan efter tre timmar av blekt sken.
I början av denna månad kliver en man in i en komvuxskola i Örebro och utför ett dåd bortom all begriplighet.
Han skjuter tio personer till döds innan han tar sitt eget liv.
Ett lock av sorg lägger sig över landet.
Jag ryser av obehag än idag när jag tänker på de fasansfulla scener som måste utspelats inne i skolans lokaler.
BANDYN KÄNNS lite trivial då, men samtidigt en stund att få träffas, prata och stänga ute den galna tiden.
För Kalix herrars del kommer två raka vinster mycket lägligt och risken för att hamna på den nesliga sistaplatsen som innebär degradering undanröjs.
Men kvalplatsen går inte undvika så det är bara att göra sig redo för ännu ett kval.
Börjar bli en nervpåfrestande tradition.
Framåt senvintern spelar Kalix Bandy kval.
Lika säkert som Kalle Anka på julafton.
Damerna avslutar sin vinter och hamnar på en fin femte plats i Allsvenskan Dam Norra.
Söråker vinner den serien och är därmed klara för Elitserien.
Det tar inte lång tid förrän det kommer ett besked som det ryktats om.
Söråkers IF tackar nej till platsen.
Ett tråkigt besked som väcker funderingar.
Att klättra i seriens pyramid var ju förr en stor och glädjefylld stund i en förenings verksamhet, särskilt om man, som i detta fallet, tagit sig ända upp till högsta serien.
Kling och klang och jubel i busken.
Idag är det många gånger att klubbar väljer att inte ta steget.
Eller tacka nej om frågan att ta över ett avhoppat lags plats.
Det väcker frågor.
Vad som skulle hända i vår förening hade vi ingen aning om där vi nu stod redo inför stundande kval.
Att damerna var klar inför ännu en säsong i Allsvenskan var väldigt glädjande.
Ett härligt lag med fin bandy.
Och nu skulle alltså herrarna reda ut den härva den gånga säsongen varit.
Via kvalspel hanka sig kvar i den bästa av alla Allsvenskor.
DET HAR VARIT en säsong med tunga skador på de bärande bjälkarna i lagbygget.
En säsong där den tunna truppen fått hyra in gästarbetare från andra byggen.
En säsong där gamla hjältar fått dra på sig matchtröjan igen och i samma stund blivit nya hjältar.
Tack vare dessa spelare från andra klubbar och våra egna som egentligen lagt ner sin karriär men nu ställt upp i lagets svåra tid klarade med näppe och nöd.
Det hela började på hemmaplan mot Västanfors.
Frågan vi alla funderar på är hur många gånger i alla dessa kval vi ställts mot detta ”Fläkten”.
Inget kval utan fläkt.
När vi slutat funderat och insett att fingrarna inte räcker till är matchen slut och våra rödvita hemmaspelare har vunnit med 6-3.
Men glädjen skulle grumlas en smula.
Emil Stock blir efter matchen anmäld för en situation där en motståndare blev otäckt liggande på isen och fick märkbart påverkad hjälpas av och föras till sjukhus.
Tack och lov kunde VIF:s Elias Gustafsson åka hem med laget, i den vita bussen med Degerfors IF:s klubbmärke i stort tryck, senare under kvällen men tvingades vila nästkommande match.
Och nu startar en soppa av sällan skådat slag.
Man måste åka fint då man ska till Kalix
Anmälan på Emil Stock går i sedvanlig ordning till en grupp som kallas ”Situationsgruppen” där beslut skall fattas och sedan skickas vidare till Regel- och Domarkommittén (RDK) för att fastställa beslutet.
Situationsgruppen tycker att händelsen ute på isen inte bör belasta varken unge herr Stock eller Kalix Bandy med några rättsliga påföljder.
RDK som vanligtvis följer SG:s dom slår nu näven i bordet och tycker att denna grupp måste veta hut.
Man river upp deras beslut och utfäster ett straff på två matchers avstängning för Stock.
Medlemmarna i SG blir rosenrasande och ställer sig upp i enad front och tackar för sig, lämnar sina stolar och några äppelskrutt bakom sig och avgår med omedelbar verkan.
Men faktum kvarstår.
Kalix, med tunn och bräcklig trupp, brandskattas på ytterligare en spelare i två av de tre matcherna som återstår i kvalet.
Olyckligt.
Men huvudsaken är att den unge VIF-spelaren inte blev värre skadad.
Det var obehagligt att se honom bäras ut.
Dagen efter vinner Kalix mot Unik med knappa 2-1 och det ljusnar i horisonten.
När sedan detta Unik, på hemmaplan, besegrar Västanfors blir det ännu lite ljusare.
Två matcher kvar.
En poäng behövs.
För säkerhets skull tar man två.
Man vinner även andra set mot ”Fläkten” med siffrorna 6-3 och saken är biff, potatis och löksås.
Även en liten skopa lingonsylt.
I matchen på arenan med den tjusiga entrén gör, från Gripen, inlånade Oskar Westerberg två mål och får idag räknas till en av de riddare som med rödvit cape kom inridande och hjälpte det utsatta Kalix Bandy att fortsatt hålla till i den vackra Allsvenskan.
Jag andades ut.
Ännu en jobbig vinter i bandyns tecken var över.
Men någonstans långt inom mig gnagde en olustig känsla.
Jag kunde inte riktigt släppa tanken om att mitt lag har en tunn och bräcklig trupp, att laget är oerhört sårbart vid skador och skavanker.
Förvisso var denna säsong utöver det vanliga i den kategorin och med fullt lag är jag bergsäker på att det där kvalet hade undvikits.
Helt övertygad.
Men känslan i mina inre vrår var ändå inte av sorten jag ville att den skulle vara efter avklarat kontrakt.
Aah, en pust av lättnad
Våren kom.
Skoterföret försvann innan det kom.
Trast och svan i luften och ute i skogarna gäspade björnen nyvaket.
Det är sjuttio år sedan de tjugosex första svenskarna flög i motsatt riktning som trasten och svanen då de åkte iväg till Mallorca på den första charterresan som arrangerats i vårt land.
Christer Ulfbåge fyller åttiotre.
Tomas Von Brömssen fyller åttiotvå.
Svenska folket badade bara bastu.
Och uppe i klubbrummet vid bandyarenan i Kalix sitter en sammanbiten skara.
Stämningen är dyster.
Blickarna är tomma.
Kassakistan likaså.
Den krassa sanningen är brutal.
Det oundvikliga beslutet måste tas.
Ingen, ingen, vill ta det.
Kalix Bandy kan inte riskera sin tillvaro med ännu en säsong i Allsvenskan.
Särskilt nu när, det inte på alla håll omtyckta, beslutet att bygga om serien och istället för gångna säsongens upplägg med enkelserie och sedan uppdelat nu ska ersättas med en rak dubbelserie.
Vilket innebär några fler resor.
Och varje resa är dyr.
Pengar ska ut.
Pengar som inte alltid är så lätt att ta in.
Så beslutet var definitivt inte lätt men rätt.
Om jag hade pengar…..
DÅ SKULLE det bara bestämmas var man skulle placera Kalix kommande säsong.
Alla hoppades på div1.
Sen blev allt tyst.
Tystnad räknas när omgivande ljud inte överstiger 20-30 decibel.
I denna fråga var ljudnivån noll.
Hade en liten fluga flugit in hade vi hört dess vingslag som hammarslag mot plåtvägg.
Och upp i toppen av svensk bandy stormade det så den storm som hade namnet Johannes och drabbade oss nyligen hade framstått som en sländas andetag.
Allting började med avsättning av generalsekreteraren under dolda premisser.
Och sedan fortsatte kaoset via årsmötet där alla i den tidigare styrelsen sade upp sig .
Ingen visste nåt.
Alla visste allt.
Och däremellan låg en liten förfrågan från Kalix Bandy.
Var hamnar vi?
Tystnaden lade sig åter.
Ärendet om föreningen i norr föll mellan stolar, under soffan och längst in i de dammiga vrårna.
Och helt enkelt glömdes bort.
Jag tröttnade och slogs av en mörk tanke.
– Jag ger *pip* i allt.
SAMTIDIGT som denna fars utspelar sig drabbas vår förening av ett inbrott i herrlagets omklädningsrum.
I midsommartid då svenska folket äter sill och hoppar omkring som små grodor runt en lövad stång ägnar sig onda krafter åt att tömma allt som är löst i omklädningsrummet.
Ibland saknar man ord.
Men hur konstigt det än må låta så under de nästkommande veckorna återfick jag tron på bandyn.
Trots att kaoset på förbundsnivå inte ville lugna sig.
Men min tro återkom då bandyvänner och föreningar runt om i vår kommun och runt om i alla de övriga kommunerna skänkte pengar i en aldrig sinande ström till Kalix för att visa medkänsla.
Jag blir varm inombords då jag tänker tillbaka på den tiden då flödet i min FB-grupp ”Sargvakten” fylldes till brädden av kommentarer från generösa givare.
Vi fick en underbar sommar då Storön, Frevisören, Bjumisträsk, Nordanskär, Gräddmanhällan och varenda litet vattenhål fylldes av badsugna, genomsvettiga kalixbor.
En sommar fylld av värme.
Solen sken ikapp med frånvaron av beslut om Kalix Bandys framtida äventyr.
Isi Bjumis
Samtidigt började vi höra tunga rykten om vårt eminenta damlag.
”Det började som en skakning på nedre däck.
Det fyllde oss väl mer med häpnad än med skräck.”
Vi har inte tillräckligt med spelare!
Vi kan inte ställa upp i Allsvenskan!
Jahaja, det var det det.
Tack för alla år Kalix Bandy.
Inget herrlag, vad vi vet.
Inget damlag.
Vad blir det med allt?
Och eftersom ingen visste så var ju inte vår kommun särskilt sugna på att sätta igång arbetet med spolning av isen.
De spelare som fanns kvar fick gnugga inne i ishallen.
Hur länge orkar de med den tillvaron?
Det hann gå långt in på hösten innan allt föll på plats.
Långt. In. På. Hösten.
Runt om i landet spelades matcher men här visste ingen något.
Tills nu.
Och det blev ju rätt bra.
Till och med mycket bra.
Ett unikt samarbete över landsgränsen till öst gjorde det möjligt för de damer som var kvar och inte annat ville än att fortsätta med bandy att få den möjligheten.
Ett samarbete med två finska föreningar och spel i finska ligan.
Ett bevis på att allt går att lösa med vilja, genuint intresse och en sjuhelsikes drivkraft.
HERRLAGET, där nu många av de etablerade aviserat att de slutar, kommer nu att bli de unga som under två år knappt spelat en match utan bara fått ägna sig åt träning.
Unga och väldigt sugna på matchspel.
De som senaste vintern kallades P16.
En synnerligen träningsvillig trupp som fortsätter att växa.
En härlig samling unga killar som ger allt för den sport de älskar.
En trupp att vara stolt över
Nu får de, tillsammans med några från den gamla truppen, chansen i div2 och div3.
Och de har inlett denna säsong på ett mycket bra sätt.
Det är kul att komma till arenan och se parkeringen där spelarnas bilar står, där nu bilar ersatts av epor av olika sorter och kulörter.
Och att sen se dem spela är verkligen en fröjd för ögat.
Måhända är de fortfarande lite unga i sitt kunnande men jösses vilken vilja och energi de visar upp på matcherna.
Det här kommer bli bra.
Mycket bra.
Hatten av killar, och även till de tjejer som spelat med div3-laget!
Hatten av
Och första helgen på 2026 får vi dessutom se våra damer i sitt nya lag.
Tre matcher, två med det nya svenskfinska laget.
Blir mycket kul att se.
Så trots alla motgångar under sommaren och hösten så blev det ännu en bandyvinter.
En riktigt fin.
Å andra sidan.
Kan en vinter MED bandy bli en dålig vinter?
Knappast.
Det är rätt fint med bandy
Heja bandy!
GOTT NYTT ÅR!
Och som vanligt hoppar vi över diverse fyrverkerier och kanske skänker de pengarna till nåt välgörande ändamål.
Kanske till föreningen i ert hjärta.
// Sargis
En sport. En passion
