Premiärseger

Innan match
19 november.
Dagen är här.
Dagen då det är exakt femtio år sedan det allra första avsnittet av ”Fem myror….” sändes.
Femtio år.
Tiden rinner iväg.

Idag var det ljuvliga förhållanden i Kalix.
Termometern på tio minus.
Vimpeln hos grannen orörlig.
Solen var inte anträffbar men det störde nog ingen.
Perfekt för seriepremiär i ”Världens bästa Div1”
Den norra.

Jag ska passa på att ge en liten sammanfattning av vad Norrmedia skrivit inför denna premiär.
Här kommer den…..



…..och där tog den slut.
Ingenting.
Inte en enda rad.
Jag blir så ledsen över hur illa vår sport behandlas.
Okej, okej, vi är små och vi ligger i den division vi ligger.
Men.
Det är ändå landets tredje högsta serie.
Med tanke på vår granne som har högre sarg, rakare klubba och plattare boll som också ligger i den tredje divisionen.
Med tanke på fotbollen där Norrbotten inte rosar marknaden.
Jag kräver inga extrabilagor som det en gång var.
Jag kräver inga mittuppslag.
Men en artikel vore trevligt.
En.
Jag är inte ett dugg förvånad men jag blir lika besviken vareviga gång.
Nåväl, nog om detta.

Innan avslag når mig mycket tråkiga nyheter.
En av våra mest trogna funktionärer lämnade oss i sorg och saknad tidigare i morse.
Han har kämpat mot sin sjukdom under lång tid men när matchdagen varit inne har han troget suttit i kuren vid entrén och tagit betalt av såväl Andersson, Pettersson och Lundström.
Vila i frid fine Christer.
Du kommer vara saknad.

Huja.
Tråkigt och ledsamt är små ord i sammanhanget.
Men vardagen rullar vidare.
Så även denna dag.
Trots att det är söndag.

Matchen startar
Klockan blev så 14:00.
Publiken är redo.
Kalix Bandy är redo.
Unik BOIS är redo.
Jag är redo.
Klartecken.
Och domaren Sebastian Nordgren-Lehto visslar igång vintern på allvar.

Gästerna står för avslaget.
Drygt en minut senare får de göra avslag igen.
Sekretariatet har tryck fram 1-0 på tavlan bakom Unik:s målis Viktor Mårtensson.
Bollen ligger i nätet bakom denne Mårtensson ditförpassad av Anton Khrapenkov på Kalix första hörna.
Från vänster.
Det skulle komma fler därifrån.
1-0 då.
Härlig start.
Knappt hinner jag notera målet i min bok.

1-1.
Direkt på avslag sätter två vitklädda herrar iväg med vådlig fart.
Rakt fram genom ett stillastående rött försvar.
Målskytten heter Hannes Kanbjer och framspelaren Adam Askelöf.
De två var ett ständigt orosmoment för de röda.
Snabba som en tonårsförälskelse satte de betydligt fler än fem myror i huvudet på det röda försvaret.

Och att det går undan i bandy, det känner vi till.
Men den matchstart vi nu ser går ännu mer undan.
Min penna glöder.
Vi är tre och en halv minut in i matchen.
Och nu står det 2-1.
Denna gång är det kapten Johan Sundquist som rullar in ledningsmålet på en assist från sin polare sedan tider som flytt, Janne Rintala.

Sen lugnar det ner sig.
Ett tag.
Till minuten nio.
2-2.
Samma firma som de vitas första mål.
Mål, Hannes Kanbjer.
Assist, Adam Askelöf.
Ett mål som dessutom liknade det första.
Full fart, rakt fram.
Denna gång lite till höger.
Förra lite till vänster.

Upp mot kvarten spelad.
Jämn match.
Unik i vita tröjor och en del med ansiktet nästa dolt i skydd mot den arktiska kylan.
Kalix får tre snabba hörnor.
Alla från vänster.
Från hörnet mot Järnvägsgatan.
Skymningen börjar ta fart.
Bakgrunden till vår arena är blålila.
Träden är vita av snön.
Det är ren magi.

^{Magi på arenan}
Jonathan ”Böna” Johansson prickar stolpen på en hörna från….gissa.
Jepp, vänster.

Tycker mig ana att hemmalaget börjar ta över lite av spelet nu.
Leder statistiken om bollinnehav.
Skapar väl inga hot som får domkyrkan i Uppsala att svaja i sin prakt.
De vita är dock icke alls ofarliga i sina attacker.
Främst anförda av firma Kanbjer och Askelöf.
Även #90 Richard Ringmar känns vass.

Sjätte hörnan för Kalix kommer i minut tjugo.
Och se den kommer från höger minsann.
Från ismaskinernas entré.
Hela den uppställda skyttelinjen missar bollen.
Ser lika dråpligt ut varenda gång.

Janne Rintalas klubba går av och vår materialare har lite problem att hitta en ny till honom.
Jag påpekar för materialaren om den filmsnutt som florerat på X (Twitter) där mattrisen för Torontos käppakrigare hela tiden följer spelet med fingrarna på den klubba som den aktuelle puckinnehavaren äger.
Påminner om flinka fingrar hos en pianospelare.

Strax efteråt får Unik en dubbelchans då vår, som vanligt, suveräne målman Joel Snäll räddar första skottet med en snabb parad och returen skjuts i ribban och ut i skymningen.
En pust av lättnad hörs bland publiken.
Som trots allt var av samma kaliber som under Allsvenskan ifjol.
Heja alla ni.
Återigen var det den där Kanbjer som hotade.

Halvtimmen passeras.
Hemmalaget driver föreställningen nu.
Trummar på i våg efter våg.
Men kommer till få, väldigt få, avslut.
De vita knyter ihop sin säck och så länge hemmaspelarna enbart försöker ta sig igenom i mitten av ytorna så är de lätt infångade i säcken.

Lite otäckt då en vitklädd faller och glider genom sargen med full kraft.
Med tanke på att jag nyss läst om Edsbyns Oscar Wikblad, som skadade sig ordentligt på just samma sätt, så hoppade hjärtat till lite.
Tack och lov reste sig mannen från Uppsala direkt, borstade av sig och fortsatte som att inget hänt.
Och två flinka sargvakter var snabbt på plats och satte ihop sargen igen.
Snabba herrar där.

Minuten är nu fyrtio.
Vår rutinerade speaker Lasse får förkunna att Kalix får sin nionde hörna.
Från höger.
Som tredje skytt står han.
Inte skjutit på hörnor under träningsmatcherna.
Nu gjorde han det.
Höstens pärla.
Rätt upp i taket med bolluschlingen.
Målmannen i ljusblått är chanslös.
Hinner inte blinka.
3-2.
Johan Sundquist.
Underbart att se att han åter kan ladda sin fruktade bössa.

Minuten senare är Hugo Olsson nära framgång med ett lågt skott som smiter strax utanför målman Mårtenssons högra stolpe.
Den spagaten han gör där.
Den klarar nog inte jag.

Sen blir det paus.
Och sen är pausen slut.

Andra halvlek.
Skymningen har fallit färdigt.
Matchen ska avgöras.

Hinner gå tre minuter innan Kalix får hörna.
Sin elfte (!)
Elva hörnor fyrtioåtta minuter in i matchen.
Många hörnor är det.
Det blir till slut sexton.
Den här går bom.

Snäll i målet räddar snyggt på skott av #90 Ringmar och Unik får sin första hörna.
Från den utnötta hörnet ut mot Järnvägsgatan.
Den går också bom.

Matchbilden är oförändrad.
Kalix äger boll.
Unik samlar ihop sina styrkor.

Dubbelchans för de röda då målvakten räddar ett skott av Khrapenkov och Jonathan Wikström skickar returen ut i vildmarken.

Vid timslaget noterar jag att spelkvaliteten sjunkit ner till noll.
Eller strax under.
Ingenting fungerar.
Bollen hoppar och far på isen.
Dock en rättvis boll då den hoppar lika mycket för de bägge lagen.
Kalix passningsspel får mig att blunda.
Ingenting stämmer nu.
Men som tur är så är herrarna i stora rockar vid Kalix avbytarbänk uppmärksamma på vad som är på väg att hända.
De begär skyndsamt ”Time out”.
Ledarna inser att det föreligger fara på taket.
På taket bland de duvor som ingen får rensat bort.
Det är så dåligt att jag kokar.
På vilken annan kommunal anläggning skulle man tillåta att det sitter en knippe duvor som gör sina behov kring trappan upp till klubbrummet där folket ska samlas i pausen.
En offentlig anläggning med duvskit på räcken och trapp.
En hög utanför dörren så att den inte går att öppna fullt ut.
Skärpning Kalix kommun!!

Spelet är åter igång medan jag står och eldar upp mig över duvorna.
Claes Karlsson i rött tar matchens första utvisning då han med lång klubba hakar fast en flyende vit som är på väg mot framgång.
Som tur var var förseelsen någon meter utanför straffområdet så något straffslag var det inte frågan om.

Minut sjuttioett och sjuttiofyra.
Matchen avgörs.
Det är nästan så man ser hur modet och tron på framgång försvinner ur de vitkläddas ögon.
Först gör, kvällens pristagare i hemmalaget, Janne Rintala 4-2 och sedan drar ”Böna” Johansson in en hörna till 5-2.

Uppsaliensarna tar nu ”Time out”.
Ändra åkvägar och idéer.
Gör så här.
Gör så där.
Gör mål.

De bjuds strax efteråt på en bra möjlighet efter lite slarvigt uppspel djupt nere i det röda försvaret.
Den vite blir häpen och skottet träffar stolpen.

I åttioandra gör Janne Rintala mål igen.
6-2.
Och minuten snare vevar Vidar Fredriksson in 7-2 på halvvolley.
Ett snyggt mål.

I åttioåttonde visar en domarna tecken för straff till de vita.
Äsch då, mumlar jag och noterar.
När jag tittar upp från mitt block ser jag den grönklädda trion ha ett litet sammanträde.
Kaffe med dopp och hårda förhandlingar.
Efter en stund kommer domen.
Det blir ingen straff, det blir en vänsterhörna.
Här vill jag hylla våra gäster då det inte hördes en enda protest över det ändrade domslutet.
Ingen ring runt domaren med fåniga gester och hårda ord.
Man ligger under stort och frustrationen ligger och skvalpar, man blir blåst på en straff.
Men man håller igen näbben.
Snyggt.
All heder.

Strax där efter är matchen slut.

En ljuvlig premiär för våra herrar.
Alltid skönt att få vinna första matchen.
Och man gör det, trots allt, ganska klart.
Men gudarna ska veta att under andra halvlek såg det vingligt ut fram till de snabba 4-2 och 5-2.

Och ifall ni undrar om vad vår vän Anton ”Tony” Voronchikhin sysslar med nuförtiden så spelar han rysk div1-bandy i ett lag så långt österut du kan komma där.
Han tränar även ett lag med lite yngre spelare.
Iförd en mössa med Kalix Bandy i pannan lär han de små pysarna bandyns ädla konst.

Läser i Bandygrytan.
En spelare i GT76/Huddinge i div3 Stockholm.
Han heter Håkan Dahl.
Han är sextiofyra år ung.
64.
Året äldre än jag.
Kanske jag skulle……….nä, jag lovar skona er.

Sköt om er där ute.
Använd reflex och sunt förnuft så ses vi nästa helg.
Då kommer ISAK Bandy.
Det blir bra.

// Sargis