Och nu kommer Järvsö

10 december.
2023.

Nobelpris med obegripliga motiveringar delas ut.

Jag fick mitt pris redan denna vecka.
Årets supporter i Norrbotten.
Jag trillade av stolen då den glada tjejen hos arrangörerna ringde och berättade det.
Jag fick dock lova att hålla det för mig själv under den veckan som gick innan det kom ut på officiella kanaler.
Inte helt lätt då jag var så glad att jag tog till blandade småhopp.
Kanske även den filippinska rondellen.
En mäktig känsla.
Jag har faktiskt lite svårt att ta in det.

Jag var glad som en speleman redan tidigare då samma glada tjej ringde och sade att jag var nominerad.
Stort, tänkte jag.
Att jag skulle vinna fanns inte i mina tankebanor.
Men det känns fantastiskt kul att bli uppmärksammad för det man gör.
Och framförallt, att vår sport får lite uppmärksamhet.
Det är vi inte van med.

Nobelpriset?
Bah, vad är det?

Också den 10 december.
2023.
Då kommer Järvsö Bandy till Kalix.
Laget som stod på hemmais mot samma Kalix så sent som förra helgen.
Ett Kalix som, efter mycket möda och stort besvär, tillslut lyckades bärga hem de bägge poängen.
4-2 i norrbottnisk favör må kanske ha varit rättvist men vi ska minnas att det dröjde in på sista tio innan det avgjordes.
Stod länge 2-2 och ett mål i baken för vårt lag hade kunna få obehagliga konsekvenser.
Hugaligen.
Så det vill till lite skärpa i detta möte.
Eller ganska mycket skärpa.

Matchen i sig var en lite torftig historia men att stå där på läktaren på Ljusdal IP en lite frusen söndag med några matta solstrålar som brottades bland molnen var en magisk upplevelse.
Ni må, med all rätt, kalla mig för en fånig nostalgiker men jag kan tycka om detta.
En lite skamfilad arena som vittnar om lång och trogen tjänst.
Inget sekretariat, ingen speaker, inga sargvakter, ingen matchklocka, ingen musik.
Tideräkningen gick bakåt.
Man bara stod där och väntade på att två måldomare i rock och hatt med en flagga i näven skulle åka in och ställa sig på post vid de bägge burarna.

Men visst.
Jag ska alls inte förneka att jag var lite grön av avund då jag besökte arenorna i Edsbyn och Bollnäs.
Att alltid ha fina förhållanden på träning och match måste vara ljuvligt för de aktiva.
Att som publik slippa den kyla som får oss att tömma garderoberna när vi klär oss inför match.
Att slippa när det snöar på tvären.
Att slippa höstens regn.

Bandyn behöver hus.
Även en fånig, sentimental nostalgiker som jag inser det.
Men det är inte på långa vägar lika tjusigt.

12 december.
1993.
Sandviken AIK på besök på den nybyggda arenan Kalix IP.
2693 på drivorna fick se en ruffig match där Peter Nilsson i Kalix/Nyborg länge såg ut att bli matchhjälte med sitt 6-5 då knappa kvarten återstod.
Men jämmer och ve.
Gästerna får hörna i åttioåttonde.
Efter att ha schabblat lite med bollen fick han tillslut träff och Anders Resin i hemmaburen var chanslös.
Han som stod för den kvitteringen var en som nämns tidigt i då det diskuteras svensk bandyadel genom tiderna.
Speciellt av mig.
Fantastisk bandyspelare i den tiden.
Hans Åström.

12 december.
1976.

Hett derby på Nyborgsvallen då grannen på andra sidan älven kom på besök.
Nån timme senare åkte samma granne hem med gamnacke och stora 8-1 på förlustkontot.
Vi med blåvita sympatier var desto gladare.
När jag idag ser i matchprogrammet från den matchen blir jag lite betänksam.
Inget av de lag från då finns idag.
Ett omstrukturerat Kalix men sen är det blankt.
Sorgsamt att läsa.

Flurkmark.
Sandvikarna.
Haparanda SKT.
Nyborg SK.
Karlsborg BK.
Skellefteå.
Sandslån.

Klassiska lag som, likt rälsbussen till Årjäng, i evigheten vandrat in.

10 december
1989.
Var också en söndag.
Och serien var även då div1 norra.
Två norrbottniska lag på villovägar i de hälsingska skogarna.
Kalix och Nyborg besöker Ljusdal och Bollnäs.
Under lördagen vinner LBK mot Nyborg med 15-3 (!) och Kalix vinner mot Bollnäs med uddamålet
6-5.
15-3, jo jag tackar jag
Men solen gick upp dagen efter.
Även över Hälsingland.
NSK tar en tung skalp på Sävstaås och vinner med 7-4 mot ”di oranje”.
IFK Kalix faller mot Ljusdal med 8-4 och de gulgröna tar över serieledningen.
En serieledning de behåller vintern igenom.
Blott tre tappade pinnar längs vägen och under vårsolens sken fick de fira avancemang till högsta serien.
IFK slutade tvåa i samma serie, klarade ett förkval mot Essinge (apropå lag som försvunnit) men orkade sedan inte med själva kvalet upp.
NSK blev sjua, fyra poäng till godo från falluckan.

Järvsö.
Detta lag som inte kommer från Järvsö.
Hälsinglands Åre, sade nån.
Höga backar, höga huspriser.
Det är helt enkelt ett Ljusdal-lag för de som står på gränsen till det allsvenska laget.
Man sjösatte detta lag förra säsongen med hopp om att hålla kvar ungdomarna i bandyn, ett ack så viktigt arbete i dessa tider då utbudet utanför sargen är oändligt.
Bra gjort.

Gästerna från Hälsingland har inlett vandringen mot våren med en vinst, en oavgjord och tre förluster.
Man vann hemma mot Selånger med 5-2 i den andra matchen i serien.
Och den viktorian följde upp med ett kryss mot GT76 två dagar senare.
3-3 där.
Kryss, vi som minns Putte Kocks stryktipsförlag i den svartvita tv-rutan minns hans uttal.
Krysch.
Stoke – Wolverhampton, etta, gardera med krysch.

Förra säsongen såg vi detta Järvsö på Fomab Arena möta det som då hette Kalix U i div1.
En härlig dag i slutet av januari då vi återfick en smula hopp om ljusare tider.
5-5 på tavlan sedan hemmalaget kvitterat strax innan full tid.

Han som leder den interna poängligan heter Marcus Karlsson.
Fem av lagets tolv mål är producerade från hans klubba.
Fyra spelmål och ett på hörna.
Håll ett litet öga på honom ni försvarsspelare i Kalix.
Karlsson var det.
Var det honom den så tragiskt bortgångne ikonen Lasse Berghagen en gång sjöng om?
”Han hette Karlsson och var från Järvsö
Där han var född för rätt länge sen
Och han var ärlig och väl beaktad
Trots att han suttit på häktningen”

Själv blev jag lite småförtjust i deras #14 Elias Schröder.
Jag tyckte han var den bäste i blått i matchen i söndags.

På sin turné på nordliga breddgrader stannar de till i Umeå under lördagen.
Då väntar Umedalen på Nolia.
Umedalen är ett fint lag som minsann får plocka upp sargen efter varje match.

Kalix då.
Tre poäng på den bortaturné jag följde under den senaste helgen.
Krysch mot Isak Bandy och vinst mot detta Järvsö.
Tre poäng kanske är godkänt trots allt.
Nog för att jag kaxigt räknat med fyra.
Men ack så tråkig sporten skulle vara om det alltid gick som man tänkt.
Kanske låter det trams men ovissheten är en viktig krydda i sportens gryta.
Även om den smakar lite beskt för stunden.

Kalix har alltså fyra matcher och en tappad pinne.
Serieledning med sju plusmål till godo på Gustavsberg med sina mång spelare med norrbottniska rötter.
Janne Rintala leder poängligan med sina sex mål och tre assist.
Den gode Janne som hade lite funderingar inför denna säsong.
Vi runt om är oerhört glada att han tänkte ett varv till.
Tack.

Men ett  litet moln drar över mig.
En liten känsla av obehag.
Skyttet.
En gång Kalix Bandys paradnummer.
Straffar och hörnor satte motståndet i svår skräck.
Hittills denna vinter har det inte varit så.
Motståndet kan passa på att ta lite kaffe med tilltugg då det vankas någon av dessa förnämliga chanser för Kalix.
Blott tre av trettioåtta hörnor har skänkt lycka och välgång för spelare och oss runt om.
Tre av trettioåtta.
Finns lite förbättringspotential.
Å andra sidan har många skott varit på mål där målvakt och tät mur blott med ett hårstrå räddat ett baklängesmål så statistiken ser värre ut än vad den är.
Men, men det är målen som räknas.
Straffarna är en följetong.
Vem blir nästa?
Jag pratade om det med två av spelarna efter matchen i Ljusdal.
De var taggade på att ta nästa.

Så då.
På söndag lämnar ni tv-soffan och Nobelfesten för en stund och traskar iväg till våran bandyarena.
Vår utomhushall.
Det vankas betydligt större underhållning än en Nobelfest där.
Vad är en trerätters middag i smoking och långklänning mot en korv med bröd i tjocka bandykläder?
Ingenting.

Och så kommer vi ihåg:
”Du betalar inte för en bandymatch. Du investerar i vår FRAMTID och NUTID”

// Sargis

Även en hörnflagga kan vara ett konstverk