En helg med bandy

Jag har den gångna helgen varit på resande fot.
Ofattbart långt, tyckte många.
Förvisso så långt bort att man inte skymtade varken Siknäs skyline, fabriken i Karlsborgs höga skorsten eller fyren på Skagsudden.
Det kan kanske klassas som lite långt i alla fall.
Men i bandyns tecken är inget för långt.
Inga avstånd är omöjliga för en lite äldre man, hans son och en svart Kia.

Den icke så ofattbart långa turnén hade sitt basläger i Bollnäs dit vi anlände under fredagseftermiddagen.
Ett Bollnäs som senare under fredagen dessutom dök upp i ”På Spåret”.
Dock utan frågor om bandy, men den nämndes i alla fall.

Edsbyn
Och vad gör man då i Bollnäs en fredagskväll som dessutom är sin födelsedag?
Man åker de futtiga tre milen till Edsbyn och ser fin bandysport.
Ett Edsbyn som gästades av Sandviken.
Det blev en härlig batalj.
I alla fall för oss neutrala.
Kan tänka mig att de bägge lagens supportrar fick syrgashjälp när domaren blåste av matchen.
4-1 till Byn när arenans hamburgare avsmakades.
Fullt godkända burgare men vi trodde det fanns risk att andra halvlek skulle bli lite tillknäppt.
Att hemmalaget skulle backa och bevaka.
Så blev det inte.
Inte ens i närheten.
Saik kom ikapp till 4-4 och sen började målen trilla in med jämna mellanrum.
När gästerna gör 6-7 i åttiofemte trodde nog många på bortaseger.
I en knapp minut.
Då kvitterar Byn till publikens vilda glädje.
Utom några svartvita som stod i närheten av oss.
De var lite molokna.

Min sammanfattning från den matchen blir:
¤ Fantastiskt rolig match.
Kanske inte lika högt tempo som i de två huvudnumren för helgen men närapå.
¤ Jag kan inte sluta förundras över Per Hellmyrs.
Ständigt med i spelet, drar på sig klungor av motståndare då han har boll.
Vilket är ofta.
Hittar alltid passningsvägar även i de mest trängda situationer.
¤ Jag blev också lite förtjust i Byns #44 Jesper Granqvist, 21 år ung men utför ett försvarsarbete som vilken gammal räv som helst.
¤ Saik:s norrman Fredrik Nordby var en frisk fläkt.
Ständigt ett orosmoln i den rödblåa försvarslinjen.
Gör dessutom tre mål.
Kul.
¤ Daniel Berlin kan också det här med bandy.
Fältherre i mittens rike.
¤ Byns Ted Hedell var också en virvelvind innan han olyckligt fick kliva av med en skakande hjärna.
Må han snart bli frisk.
Obehagligt sånt.

¤ Han som lagt musiken innan matchen är värd en stjärna i guld.
Inte ofta jag hör Imperiets ”CC Cowboys” i en högtalare vid en bandyplan.
Ej heller Mikrokrys ”Alltid lika röd”.
¤ Jag tycker det här med replikatröjor är fint.
Vi såg alla årgångar från gamla till unga iklädda rödblåa tröjor.
Småpysar som lärt sig gå i förra veckan till äldre supportrar med grånade tinningar.
Visst, det är lättare att bära i en hall än ute i snö eller griskallt men ändå.

Och avslutningsvis.
Du gentleman i svart keps, ta ett råd till nästa match du åker iväg för att se:
Ta inte de där två sista snapsarna, det blir bättre då.


^{En hall där man spelar bandy i Edsbyn}

Sen blev det lördag.
Även i Bollnäs.
Efter en stadig hotellfrukost (de har en förmåga att bli stadiga) tog vi en promenad till den alldeles nybyggda arenan för en kritisk inspektion.
En mycket fin arena där man på ena långsidan bevarat en gammal industrilokal i tegel med höga gamla fönster.
Riktigt snyggt.
Men resten?!
Gul!
Och grön?
Den gula färgen fick det att svida lite i mina ögon.
Varför inte måla den i nån liknande färg som det gamla teglet som dominerar hela området där hallen ligger.
Att sen lägga dit grönt gör ju att Ljusdal BK kan sträcka på sig lite som designers.
Men det kanske finns någon förklaring jag inte känner till.
När vi så klev in såg vi en ljus och fräsch arena där två-tre lite yngre knattar åkte omkring med klubba och boll.
En fin syn.
Lite trist med läktare endast på en sida och en plåtvägg på motsatt sida men det är ändå fullt förståeligt att bygga så.
Jag erkänner utan omsvep att jag blir lite avundsjuk.



^{En hall där man spelar bandy i Bollnäs}

Falun
Lördagen fortsatte.
Den svarta Kian vände nu sin nos mot Falun och en av helgens två huvudnummer.
På Lugnet.
Eller som den så modernt nu heter IcanIwill Arena.
Vid foten av två hoppa-långt-med-skidor-under-fötterna-backar.
När man ser dessa backar blir funderingarna stora över hur en helt vanlig ungdom kan komma på idén att börja med den sporten.
– Mamma! Pappa! Jag vill och ska börja med backhoppning!
– Eeh, jaha…..

När vi svängde in på parkeringen på området var det knökfullt.
Knappt en enda tom ruta att parkera på.
Kalix Bandy lockar ut folket, sade vi.
Det skulle visa sig att det inte var så.
Inte riktigt så.
Det var nåt evenemang i någon av de hundratals hallar som låg i området.
Det låg en hall vart än man satte sin fot.
Och två höga backar i fond.

Graderna visade minus tio och snön föll i ett tempo som fick mig att tänka på julafton i någon Disneyfilm.
Sakta singlade flingorna mot marken.
Helt perfekta förhållanden.

Väl inne på arenan möttes vi av många trevliga bandyvänner som gärna pratade lite bandy med så långväga gäster.
Än en gång ett bevis för att bandyfolk är ett synnerligen trevligt folk.
Och i ett klubbrum som andades bandyhistoria serverades kaffe och saffransbulle i världsklass.

Sen började matchen.
Isak Bandy – Kalix Bandy.
Förra helgen vann Kalix komfortabelt med stora 9-0 och jag var nog lite säker på seger även denna lördag.
Även om den glade ledaren Niklas Groth innan match sade att de hade en del andra spelare än då de var uppe hos oss och att han själv inte behövde byta om.

Det hinner knappt gå tre minuter.
Johan Sundquist kliver av med känningar.
Ajdå, det var ju inte bra.
I samma veva han kommer ut från omklädningsrummet där bakom Isaks målvakt får han se Vidar Fredriksson göra matchens, och Kalix, första mål.
Såja, då är vi igång då.
Mot två poäng.

Julaftonsstämningen fortsätter.
Och spelet på isen saknar, saknar……saknar allt.
Inte mycket till julstämning där inte.
Hafs och slarv.

Isaks kvittering kommer inte alls oväntat.
En fin uppåkning längs höger sida och en passning in i mitten där en obevakad Pekka Niska enkelt kan fösa in 1-1.
Det börjar kännas lite obehagligt det här.

Kalix Mattias Snäll kliver av med känningar.
Ajdå.
En stund senare kliver en blåklädd spelare också av.
Ska matchen avgöras innanför dörrarna i ett parti kinaschack, couronne eller en klassisk vändåtta tro?

Kalix två man kort då.
Bara en avbytare och mer än halva matchen kvar.
Dessutom har hemmalaget börjat få lite vind i seglen.
Jag funderar på om storleken på de skridskor som hängde på en krok i klubbrummet är i min storlek.

Janne Rintala ger oss två bortasupportrar återfunnet hopp med ett mål strax innan rast.
De kanske tjugo hemmasupportrarna ser lite molokna ut.

Kaffe och bulla i pausen intages ändå med några fjärilar i magen.
Ledningen är skör och Isak har en del farliga hot i sitt raka och snabba anfallsspel.

Andra halvlek hinner bara gå i tre minuter.
Kvitterat.
Nästan en karbonkopia på deras första mål.
Nu mot målet med hoppbackarna en bit bort.
2-2.

Plankorna på läktaren påminner en hel del om gamla fina ”Holken” på Nyborgsvallen.
Lite svajiga och skeva men fyller sin funktion.
En läktare som revs 1:a december 2014.
1:a december av alla datum.

Det osar katt och dalahäst framför Joel i buren i snart varenda blått anfall.
Ska detta hålla?
Det är fjärran från 9-0.
Långt ifrån och fjärran.

Kalix får straff.
Fyra hittills i vinter.
Ett mål.
Tre bom.
Johan har skjutit en.
Gissa vilken.
Och nu står han i civila kläder där borta vid avbytarbänken.
Janne Rintala kliver fram.
Kalix Bandy har haft fem straffar hittills i vinter.
Ett mål.
Fyra bom.
Johan har skjutit en.
Gissa vilken.
Dock ska Isaks målman Jalmar Lindqvist ha allt strålkastarsken och konfetti.
En femstjärnig benparad nere till höger.
En sån där parad där all regionens läkare skulle få jobba dygnet runt för att försöka bända ihop kroppsdelarna om man själv, mot all förmodan, skulle komma ner till.

Men herregud.
Ännu en missad straff.
Det skulle komma en till under helgen.

Kvarten kvar då Kalix Erik Nilsson gör 2-3.
Nu ska det väl kunna lossna?

Åttio.
Återigen kvitterat.
3-3.
Carl Jansson.
Är det tacken för att jag, jag menar matchjuryn, utsåg dig till lagets bäste spelare uppe i Kalix förra helgen?
Oartigt gjort.

Sista tio blir en mardröm.
Det är hot om baklängesmål i varenda anfall di blåe ställer till med nu.
Hjärtinfarkten ligger och lurar runt hörnet.
Tack och lov händer inget mer.

Oavgjort med tydliga signaler om hjärtinfarkt var definitivt inte det jag hade räknat med mot detta Isak.
Men som matchbilden utvecklades får vi vända os till de högre makterna och tacka.
De makter som sitter där upp på hoppa-långt-med-skidor-på-fötterna-backarna.

^{En utomhushall där man spelar bandy i Falun.
De våghalsiga hoppar i de två backarna i bakgrunden.}

Sen blev det söndag.
Efter ännu en stadig hotellfrukost ställdes bilens GPS in på en adress i Ljusdal.
En adress där en före detta #8 i Ljusdal och Sirius bor med sin familj.
Där bjöds på kaffe och hjärtligt trevligt sällskap med många glada historier om vår sport innan det var dags att ta sig upp till deras IP.
Ett IP som badade i kultur.
Lite slitet.
Lite skavanker i kanterna men med en atmosfär av dåtid hänger likt belysningen över isen.
Och det som verkligen fångar mina ögon är den slogan som hänger på reklamplanket bakom målet mot entrén.
En enkel men genialisk text.
En text som borde broderas.
”Du betalar inte för en bandymatch. Du investerar i vår FRAMTID och NUTID”
Kan vara de finaste ord jag läst.



Efter att ha stått och betraktat dessa ljuvliga rader är det bara lomma iväg bort mot läktaren för att se dagens match mellan Järvsö BK och Kalix Bandy.
Ett revanschlystet Kalix.
Spelarna och ledarna var inte nöjda med gårdagen.

Vi spanade in de två som klev av igår och såg…
Johan Sundquist i täckjacka och täckbyxor var inte redo för match.
Ajdå.
Mattias Snäll i vit matchtröja #25 och röda byxor var däremot redo.
Mycket bra.

Kalix får en hörna direkt.
Tretton bom igår.
Det ven bollar mellan byggnaderna på Lugnet så masarna och kullorna där ute fick gräva skyttevärn.
Nu kanske.
Nix.

Men på nästa blir det utdelning.
Niklas ”Sunken” Sundqvist får träff.
0-1
Jag vet inte riktigt i vilken minut får någon matchklocka var inte igång och det är lite svårt att gå efter solen då den hade det lite kämpigt med molnigheten.
Men runt elfte minuten kanske, ungefär på en höft, cirka.

Så händer det igen.
Någon minut senare.
Straff Kalix.
Och ni vet ju statistiken.
Fem bom.
Ett mål.
Och Johan får inte komma in i sina civila kläder.
Anton Khrapenkov är näste man på tur.
Han prickar stolpen.
I och för sig skickligt att träffa en smal stolpe men….

Kalix äger boll.
Vågor av anfall.
Dock i ett tempo som får min gamla mor och hennes väninnor i rullatorgänget att framstå som virvelvindar.
Det blåklädda försvaret har inga problem att fånga in de vita.
Det är inte många allvarliga hot.
Och vad är klockan.

I ett av få blå anfall kommer givetvis kvitteringen.
En handfull hemmasupportrar med ”Mischa” Sveshnikov i spetsen hurrar.
Två bortasupportrar muttrar, suckar och svär.
Vad är det vi ser, undrar vi med förtvivlan.

När så domaren visar fingret, alltså det där ett-skott-fingret om ni nu trodde nåt annat, på en högerhörna för Kalix så begriper till och med vi att pausen är nära.
Och det där enda skottet som var kvar av halvleken förvaltar Anton Khrapenkov på bästa sätt.
1-2.
Rättvisa är skipad och vi går mot nån servering……som inte finns.
”Bandy utan kaffe är som….”

Vi tar en promenad runt arenan och hör luften viska alla gulgröna legendarers namn.
Örjan Modin, Lännart Nilzon, Mischa Sveshnikov, Torbjörn Ek, ”Lillis” Jonsson….listan kan göras lång.
Stefan Johansson.
Hjälten från SM-guldet 1975.
Mannen bakom DEX-cupen, Björn Swartswe.
En cup som långt senare utvecklades till dagens World Cup.

Andra halvlek rullar igång.
Det enda som lyser av matchuret är dess frånvaro.
Det kan jag tycka är lite mindre bra.

Efter den nedåtgående solens matta strålar har det gått ungefär en kvart av halvleken då Järvsö kvitterar.
På en hörna från höger.
Det är precis sånt här man kan fasa för.
Eller hoppas på beroende på vilken färg sitt hjärta har.
En hörna.
Ditt lag leder helt rättvist.
Ditt lag för spelet.
Dock utan att övertyga det minsta, men ändock.
Och så får man en hörna mot sig.
Givetvis blir det mål på den.
Efter lite returer till höger och vänster så petas den in bakom Oskar i buren.
Lite protester från de vita men inga vildsinta så det var nog korrekt dömt i alla fall.
2-2.
Jahaja, ska det bli samma som gårdagen.
Hjärtinfarktsvarningen på röd nivå.


^{Inte bara bakom Sjöbloms dass solen går ner}

Spelet är nu bedrövligt.
Men vädret är fint och solnedgången där nere över samhället ger ett vackert sken.
Så även den hängande belysningen.

De vita skapar lite chanser.
Fina uppåkningar längs de bägge sargkanterna och passningar in i gröten där….ingen finns.
Anton är arg på det.

De blåa försvarar sig med alla medel.
Ska tilläggas till protokollet att alla de medel de använde var ärliga och justa, inget fulspel där inte.
Vita pumpar på.
Utdelningen låter vänta på sig.
Vi två rödvita på läktaren börjar tycka det här är läskigt.

Tack och lov fungerar hörnskyttet bättre idag än igår i Falun.
Anton gör Kalix andra hörnmål för dagen och 2-3 nu.
Den lite kyliga vinterluften går lättare att andas.

Det blir lite bättre snurr på de vita nu.
Men ledningen är bara ett mål.
Vi vet ju vad som kan hända.
De blåa hemmaspelarna försöker.
Anförda av #14 Elias Schröder ger de nu de sista krafterna i hopp om kvittering.
Mycket bra spelare den där Schröder.

Strax innan slutet släcks hoppet för Elias Schröder och hans kumpaner.
Han klev av igår, idag var han en av de piggare i vitt.
Mattias Snäll.
2-4.
Och vi på bortastå kan pusta ut.

Segern känns till slut rättvis men den satt långt inne.
Väldigt långt inne.
Det skapades många lägen men det ville sig inte med målgörandet.
Och då blir det onödigt läskigt.

Hemåt det bär.
Segerrusiga vandrar vi ut från denna klassiska bandyarena och sätter oss i bilen för hemfärd.
När vi passerar över Höga Kusten-bron slår vi fast att det här med bandy, det är fint det.
Från en vindlande elitseriedrabbning ena dagen till två lite mindre vindlande matcher i världens bästa division ett.
Alla tre med sin alldeles egna tjusning.
Fart, fläkt, dramatik och lite bandyns bakgård.
Allt har sin charm.

Mötet med bandyvänner på andra orter är en källa till energi.
Apropå det så kunde mannen i receptionen på hotellet i Bollnäs direkt slå fast att vi kom från Kalix då han hörde vår vackra dialekt.
Och då flöt givetvis surret in på bandyn.
Han höll på Bollnäs, de föll den fredagen mot Gripen.
Han var inte nöjd med det.


^{Thomas i receptionen var en mycket trevlig prick.
Denne var dock mer tystlåten.}

Slutord
Jag vill passa på att, från mig och min son, rikta ett stort TACK till alla härliga bandyvänner vi stött på under helgen.
Oavsett klubbfärg.
Ni är suveräna.

Och kom ihåg nästa gång du står i entrén för att betala.
”Du betalar inte för en bandymatch. Du investerar i vår FRAMTID och NUTID”

// Sargis

PS
Måste bara.
Sarg i världsklass.
Rak som en spik (innan jag har försökt slå in den).
Trä.
Gåshud.