I skrivande stund tar 2022 sina sista andetag.
2023 är redo.
Redo att ta över efter ett år som på en personlig nivå blev ett år med återfunnet hopp, med återfunnen glädje över vardagen.
Men även ett år där vi fick ta del av fasansfulla nyheter gällande krig och ofattbar ondska.
Ett år av omtumling.
Och ett år då många storheter lämnade oss.
Inte ett öga torrt då den störste av våra hockeyspelare, Börje Salming, avled i slutet av november.
Vi såg honom, svårt medtagen av sin sjukdom, göra handhjärta till svenska folket efter att ha blivit hyllad i ”Tidernas Hockeygala” som direktsändes i tv.
En vecka senare somnade han in.
En hel hockeyvärld sörjde.
Nu senast nåddes vi av budet att fotbollsikonen Pelé somnat in, 82 år gammal.
En spelare från det första fotbolls-VM jag minns, Mexico 1970.
Nio år gammal (fyllde tio i december) med mitt första samlaralbum.
Brasilien med mängder av idoler: Gerson, Tostao, Rivelino, Jair, mfl, mfl.
Och så #10.
Edson Arantes do Nascimento.
Pelé.
Glädjen då hans nuna dök upp i en påse bilder inhandlad på ”Manhemskiosken” var obeskrivlig.
Minns hans nick mot Gordon Banks.
Där fick jag min första målvaktsidol.
Minns hans lilla passning ut på tom yta lite till höger om sig där Carlos Alberto kom lufsande och med ett kanonskott gjorde ett av de fyra mål brassarna gjorde i finalen mot Italien.
Så enkelt, så genialt.
Och apropå fotbolls-VM.
Sedan det där VM-et 1970 har jag varit uppspelt som ett barn på julafton då det vankats världsmästerskap i den gröna ytans schack.
Fram till i år.
Iskallt.
Jag såg inte många minuter av spektaklet.
Ett VM ska inte spelas i november-december.
Ett VM ska inte spelas i ett land liknande Qatar.
Att sedan fotbollens översta skikt har tappat all sans och vett gör ju inte saken bättre.
Både vad gäller spelare som bara tänker på sitt varumärke och pampar i slips, kostym och tjocka penningkuvert.
Nyårsbandy.
Förr en tradition.
Kanske vore något att återuppta.
Heta matcher innan Freddie Frinton, i rollen som betjänten James, åter ska snubbla övertigerfällen på golvet hemma hos Miss Sophie.
Man spelar en sån match i Gustavsberg.
På Ekvallen.
Alltid en folkfest.
Årets nyårsafton samlades 1258 glada bandyvänner för att se Gustavsberg och GT 76 spela 6-6 i div1 norra.
En match där GIF kvitterade i minut nittiofyra.
Ett mål i en anda av Karlsborgs BK.
Viktor Brännmark gör målet framspelad av Jimmy Simu.
Men en underbart häftig publiksiffra.
Ettusen tvåhundra femtioåtta.
På en div1-match.
En champagnekork i luften för den siffran.
Fullt lika många var det inte på drivorna på drivorna runt Nyborgsvallen nyårsafton 1961.
Jag minns inte om ens jag var där.
Ett år och en månad ung.
– Härlig bandypropaganda, sade ordförande i Norrbottens bandyförbund, Arne Wamming, efter matchen Nyborgs SK – Karlsborg IK (ja, de hette IK då)
Tränare Knut Bergström i NSK öste beröm över sitt lag där han tyckte alla gjorde en helhjärtad insats och alla gjorde sin plikt.
2-0 till hemmalaget, som gjorde premiär i div2, efter tretton minuter.
Bägge målen av legendariske Göte ”Skojarn” Lindbäck.
2-2 efter arton minuter.
Lasse Hahto och Lennart Josefsson målskyttar.
Avgörandet kom sex minuter innan slutsignal.
2-3 Göte Holmqvist, efter ett fint anfall tillsammans med Rune ”Nitti” Bergström.
Denne ”Nitti” som jag träffat då jag besökt Studenternas i Uppsala där han sedan länge bor.
En mycket glad och trevlig man som alltid har nån trevlig historia att berätta.
Det blev ett lågmält nyårsfirande på byn det nyåret.
I bruksorten på andra sidan älven stod glädjen högt.
Annan bandy under året.
Edsbyn blev herrarnas svenska mästare.
Man besegrade favoriterna från Lidköping med 5-4 i en, i mina ögon, mycket sevärd final.
En taktisk triumf för laget från Hälsingland som utförde det de skulle till punkt och pricka.
Bara lyfta på bandykepsen.
Damfinalen vanns dock av favoriterna från Lidköping.
En final där eftersnacket mest skulle handla om isens kvalitet.
Urdålig, sade många.
Inte så dålig, sade andra.
Kommentatorn i tv blev stundtals lite enformig i sitt gormande om isen.
Experten vid sidan höll lite lägre profil.
Hur som haver vann Villa mot AIK med klara 4-0.
Villas herrar må ha missat guldet.
Men de har landets vassaste målskytt i sin trupp.
I sedvanlig tröja #21.
Christoffer Edlund.
Gjorde, enligt egen utsago i Bandypuls, sitt första mål i Elitserien ”typ” 2004 då han spelade med Vetlanda BK i en match mot Katrineholm.
I en match mot samma Katrineholm 2009 gjorde karln tolv mål.
Tolv.
Och i 2022 års sista match för sitt Villa/Lidköping gör han fyra mål.
Det fjärde betydde han mål nummer 1000 i den svenska högsta serien.
1000 mål från hans klubba.
Den förste att lyckas med den siffran.
Det kan jag tycka är imponerande.
Till och med mycket imponerande.
Tusen mål gjorde varken Kalix Bandys bägge vinnare av 2022 års allsvenska skytteligor.
¤ Tanja Illarionova gjorde tjugoåtta mål på de tolv matcher hon spelade.
¤ Johan Sundquist gjorde fyrtiofem mål på de tjugofyra matcher han spelade.
Kalix under året.
Den nya bron över älven färdigställdes.
Det var understundom svårt att ta sig över då man hade fullt upp att titta på de halsbrytande scenerna då grävskopor balanserade på de små stumpar som fanns kvar då de ihärdigt hackade ner bit för bit av den gamla och förpassande den till minnen.
Under en helg i början av mars då vårsolen vräkte sina strålar över vår arena fick jag den stora glädjen av att se bandy när den är som allra bäst.
Ljusdal BK kom upp med en spelsugen samling elva-tolvåringar.
För att möta en lika spelsugen samling i Kalix Bandy.
Lägg därtill Kalix F14.
En makalöst härlig syn.
Man spelade mot varandra.
Man spelade med mixade lag.
Man spelade utan resultat.
Och alla spelade med glädje och energi.
Bäst av allt och alla var knatten i LBK som förkunnade att han aldrig varit till Kalix, bara till Stockholm.
Bara till Stockholm.
En gedigen insamling och förstående sponsorer gjorde att de unga spelarna i LBK kunde åka upp till oss utan att det kostade dem ett enda korvöre.
Och sedan allt var betalt och de unga fått lite godis till hemresan skänktes överskottet till Cancerfonden.
Ett initiativ som får mig lite känslosam.
Kalix Bandys bägge representationslag.
Två lag som aldrig får det uppskattande de så väl är förtjänta av.
Två lag som är sedda lite över axeln av folket.
Vad det beror på?
Tja, det får det folket svara på.
Ty det är två förnämliga lag som reser land och rike runt och gör den bästa reklamen för vår ort.
Hur gick det under året.
Damerna först.
Inledde spelandet för året då alla storhelger var förbi och man börjat ana en förlängning av den ljusa tiden av dygnet.
Sextonde januari.
Och visst blev det dygnet lite ljusare.
De rödklädda damerna vann hemma mot Härnösand med 6-4.
Emma Andersson gjorde tre mål.
Tanja Illarionova två.
Tvillingarna Strömberg, Natalie och Caroline, ett var.
Vinstmaskinen var igång.
Förutom en plump nere i Umeå vann tjejerna all matcher under våren.
Till arkivet för fina idrottsminnen lägger vi också den sista seriematchen.
Ledningen från Östersund ringer någon dag innan.
– Vi har inte tillräckligt med spelare, vi måste lämna WO.
– Glöm det, sade ledare i Kalix, ni får låna spelare från vårt F17.
Sagt och gjort.
När bussen, som åkt de sjuttio milen från Jämtlands huvudstad, svänger in på arenan i Kalix står några spelsugna tjejer från Kalix redo för att dra på sig ÖBS tröja och representera laget.
Så gör man när man tänker på sporten i första han och resultaten i andra.
Efter matchen bjuder Kalix sina motståndare på smörgåstårta som tack för senast då ÖBS, med en minuts varsel, ställde upp som motståndare då bussen från Kalix närmade sig Högslätten i Härnösand och deras ledning just ringt och förmedlat sjukdom i laget.
– Klart vi ställer upp, sade ÖBS.
Utan att då veta att en smörgåstårta värd att begå synd för skulle bjudas någon vecka senare.
Efter en sommar som blåste bort kom så hösten åter.
In i badkaret och träna.
Med två nya tränare, Mattias Snäll och Emil Wallin.
Utan måldrottningen Tanja som lämnat för Skutskär.
Ett Skutskär som lade ner sitt damlag och Tanja värvades av Sandviken.
Fina nyförvärv i Sara Nordqvist och Clara Ulvemark, bägge från Västerås.
Lova Rydell inser att en vinter utan bandy är lång, mörk och tråkig.
Den insikten gör att hon åter knyter skridskorna och drar tröja #86 över huvudet.
Träna.
Träna.
Pass efter pass.
För att, utan match i benen, gå in i hetluften igen dagen då vackra Grace Kelly hade fyllt nittiotre.
12 november.
I den kanske tuffaste bortamatcherna av dem alla.
IFK Rättvik.
6-0 i baken
Oavgjort mot Edsbyn dagen efter följdes upp av två snöpliga poängtapp hemma mot Östersund och Edsbyn innan segern äntligen kom då Söråker besegrades med 3-1.
En mycket spännande kamp där 2-0 blev 2-1 och ett märkbart skärrat hemmalag började fundera på de två tunga tappen i de senaste matcherna.
Även vi på läktaren kved av obehag.
I slutminuterna gör Emma Lambertsson 3-1 och en glädje och lättnad sprids över arenan.
I detta nu har man ett speluppehåll längre än en arbetslös vinter.
Senaste matchen, den mot Söråker, gick av stapeln 17 december.
Nästa match är IFK Rättvik hemma den 14 januari.
En evighet.
Tunga tapp också då Hanna Olsson och Thilde Nilsson lämnat.
Studierna i Luleå är avklarade för Hanna så hon tar sin skolväska på ryggen och reser hem till moderklubben Sunvära.
Thilde tar sin ryggsäck och flyttar till Norge med sin ishockeyspelande pojkvän.
Mycket trist.
För Hannas del måste hennes minnen från Kalix toppas då hon fick pris som bäste hemmaspelare av en mycket kompetent enmansjury.
Ett beslut som inte kan varken diskuteras eller överklagas.
Vem som var i juryn?
Plötsligt fick jag lite hosta.
Men till protokollet skall tilläggas att hon var väl värd det.
Hon var mycket bra, även i den matchen.
Den där Mattias Snäll som nu tränar damlaget.
Han spelar med herrlaget.
Och.
Nyligen tog han också på sig rollen som ledare för ”Bandy- och skridskokul”
En föreningsmänniska som är värd all hyllning.
Och en staty på torget vid Gallerian.
Tack, Mattias.
Herrlaget.
Inledde detta, enligt kinesisk astrologi, Tigerns år helgen 15-16 januari.
Inledde med en resa till fjärran.
Lördag Nässjö.
Söndag Katrineholm.
I Småland blev torsken stor, 9-4.
I Södermanland delades fisken i lika delar, 6-6.
Vi drar oss också till minnes matchen mot Åby/Tjureda hemma på Fomab.
Första gången dessa småländska herrar kommer till Kalix.
De gör 1-0.
De gör 2-0.
Och de gör 3-0.
Det är tio minuter kvar.
Handlare Sjökvist förbereder segerkonfekt i sin butik.
Nisse på Åsen bjuder upp sin Eulalia.
Hela Småland sjunger och ler.
Men allt fick ställas in.
Ty hemmalaget i rött gör tre snabba, varav det sista på övertid, och vinterns bästa match i Kalix slutar lika på tre.
Helgen efteråt visar en skarpskytt från Pålänge hur man skjuter hörnskott och straffslag.
Tyvärr, för oss med rödvita sympatier, gjorde han det i Boltics dress då de tar bägge poängen med sig till Karlstad.
2-4 på tavlan och Elis Lindgren, som dundrat in två mål, är helgens okrönte konung i Värmland.
De träffarna han fick på där.
Jösses Amalia.
Laget gör en mycket bra säsong och slutar femma, sju poäng från kvalet.
Efter en ”Silly Season” som, i vanlig ordning, får biblioteket att framstå som en festlokal i jämförelse står det klart att tre tongivande spelare lämnar.
Flinke högerhalven Tuomas Mokko, stabile vänsterbacken Tony Vanha och ryske speluppbyggaren Anton ”Tony” Voronchikhin lämnar sina tröjor till förfogande.
Stora luckor lämnas.
Ibland funderar jag på ”Tony”.
Han ville komma tillbaka.
Men som läget är i världen var det en omöjlighet.
Jag har fått höra att han nu spelar i nåt lag i den ryska andradivisionen men lever på hoppet att en dag kunna återvända.
De stora luckorna som lämnats öppna skulle nu täppas igen med en comeback och två unga, oprövade kort, från Umeå och Rättvik.
Jimmy Berglund drar åter på sig #45.
Isac Köpsén från Umeå och Jonathan Norén från Rättvik ansluter.
Tyvärr lämnar Jonathan klubben under december då han inte kommer till rätta med spelet och livet runt omkring.
Han ska tydligen spela med sin moderklubb Norrtelje nu så jag kan bara önska honom all lycka i framtiden.
Stort tack för att du provade dina vingar hos oss.
Hittills i vinter har laget i vanlig ordning svajat lite inledningsvis.
Saknaden av bandyhall är som tydligast på startsträckan av serien.
Man möter lag som varit på stor is sen augustimånen lös över kräftfesten.
Det blir inte bra.
Dessutom måste man inleda serien med resor var och varannan helg då kylaggregatet i Kalix inte har varit av bästa snitt de senaste åren.
Är nu renoverat men problem med leveranser och stora förseningar ställde alla drömmar om tidig is på kant.
Dessutom vill ju ingen is i hela världen frysa till när Gubben Höst bjöd på alldeles för varm temperatur och regn i mängder som får, Waialeale, vulkanen i mitten på Kauai, en av hawaiiöarna där det faller i genomsnitt 12 350 millimeter regn per år, att framstå som rena öknen.
Det blev inte heller nåt bättre av att vi bandyvänner stod och kokade av ilska.
Senaste matchen såg dock riktigt bra ut.
Med ett försvarsarbete av gott snitt och bra utdelning framåt skickade man hem IK Tellus med 6-3.
Blev lite stirrigt ett tag då stockholmarna kröp upp till 4-3 men när Simon gör 5-3 stängs matchen.
U.
Under hösten blev vår förening ett lag rikare.
Kalix Bandy U döptes det nya till.
Enstaka veckor innan starten av div1 Norra meddelar Karlsborg att man lägger ner bandyn.
Det vill säga det enda de har.
Om det beslutet kan man tycka mycket kring.
Det gör åtminstone jag.
Men jag är mycket glad över att de styrande i vår förening snabbt insåg faran och tog över laget i sin ägo.
Lite knorr om ökade utgifter men jag tycker man ska fokusera på det positiva med att ha ett lag även i div1 där de få unga klubben har kan få speltid.
I samband med förvärvet av laget lade jag ut en swishkampanj på Facebook.
Tänkte väl få in ett par, tre tusen.
Det blev närapå sexton tusen!
Jag är stum av glädje och mitt hjärta blir varmt då jag ser hur vi inom bandyn tänker lite längre än på det egna.
Jag tror det är unikt.
Och något vi ska värna och vara mycket rädda om.
Bandyn är för liten för att vi inte skall kunna hjälpa varandra.
I detta div1 har de bl.a mött Helenelund IK.
I samband med den matchen fick jag en förfrågan om att träffa två hängivna supportrar för HIK.
Självklart.
Alltid lika trevligt med möten bandyvänner emellan.
Vi träffades en stund innan match.
Bytte lite souvenirer, inte Kalix starkaste sida kanske, och snackade bandy.
Det visade sig att den ene av de två gjorde sin hundrade match på raken som följeslagare till sina svartklädda hjältar.
Etthundra.
Hemma, borta, vart än ni spelar är jag där.
Hundra matcher i rad.
Och sviten fortsätter.
Jag slutar här och önskar er alla ett riktigt GOTT NYTT ÅR.
Och ’Lycka till’ med de lag ni har närmast hjärtat.
// Sargis
Sist av allt undrar jag hur alla de som klagar över hur dyrt allt blivit kan stå och bränna upp massor av hundralappar, till och med tusenlappar, under nyårsnatten.
Årsrapport för 2022
