Författare: Stefan Vikström

Publicerat

Guld och sot

Ännu en oxvecka bakom oss.
Ännu en oxvecka framför oss.
Men visst känns dessa oxveckor lite lättare?
Ljuset börjar återvända.
Även om omvärlden badar i mörker så tar dagen befälet allt tidigare på morgonen och håller ut längre på kvällen.
Någonstans i fjärran finns nog en vår ändå.

Men först ska vi ta bandysäsongen 22/23 i hamn.
Och till hamnen är det fortfarande många mil och förrädiska grund.
Än går ingen säker för de faror som lurar.
Spännande tider framöver.
Vilka går upp ett snäpp?
Vilka går ner ett snäpp?
Vem vinner?
Vem vinner inte?

Strålande tider, härliga tider.

Helgen som vi är på väg att lämna har varit en intensiv bandyhelg.
För alla.
Matcher på snart sagt varenda isbelagd liten yta runt om i landet.
Utom i Fagersta.
Där är allt en soppa.
Allt har blivit pannkaka.
Att följa Västanfors IF:s kamp mot Fagersta kommun angående isproblemen på arenan är ingen munter läsning.
Allt som skulle bli bra när kylanläggning och kylrör byttes blev inte bra.
Inte på långa vägar.
De senaste hemmamatcherna har man fått spela på is i Smedjebacken.
Hemmaplan för klassiska IK Heros.
Vibbar från sjuttio- och åttiotalet då vi såg de gulklädda på bandyplaner i norr.

Kalix med- och motgångar
Nåväl, vi lämnar den synnerligen tråkiga följetongen där och vältrar oss i glans och skimmer.
Guldglans.
Guldglans i en hall i Gubbängen i de södra delarna av Stockholm.
KALIX BANDY P14.

Ett lag som har svårt att hitta motståndare under vintern.
Man har varit ner till Uleåborg för match.
Kalix ligger mittemellan Uleåborg och Skellefteå men i Ske-å finns ingen bandy så de tjugo milen ner till Uleåborg och Samuli Niskanens OLS känns nog bättre.
Jag vet tyvärr inte om man varit på nån mer turné bortom korsningen till Siknäs.
Umeå kanske.

Hur som haver.
Denna helg åkte en spelsugen samling unga bandyspelare ner till huvudstaden för att delta i ”Youth Star Cup”.
Det började illa.
Dagen innan avresa ringde lagets ende målman.
– Jag har fått magsjuka.
Som sagt, lagets ende målman.
Så vad göra?
Kalix tränare Englund ringde till Niclas ”Apollo” Sandberg, bördig från Karlsborg och under lång tid spelare i Gustavsberg IF
Nuförtiden tränar Sandberg GT76 P14-lag som också skulle delta i denna cup.
– Kan vi låna en målis från något lag då vi spelar?, undrade Englund.
Och i bandyfamiljen hjälps man åt.
Utan att blinka svarade Sandberg att det skulle lösa sig.
Och resan ner för de förväntansfulla unga grabbarna i rött och vitt startade.

Cupen inleddes på fredagen.
Med förlust för laget från norr.
5-3 i baken mot GT 76.
Ett lag man skulle möta en gång till lite senare under helgen.

Senare på kvällen fick Gustavsberg smaka på norrbottnisk revanschlusta.
6-2.
Segertåget var igång.
Mot nya mål.
Vart är vi på väg?

Lördagen kom.
Och så också nästa seger.
Örebro SK.
4-2.
Påfyllning av kol och tuffa vidare.
Falu BS var ett kort stopp på vägen.
9-1.
Varpå söndagens första stopp blev kvartsfinal mot Vetlanda.

Matchstart 09:00.
Sömniga grabbar?
Inte alls.
Uppladdningen kanske bestod av musik med knaster i ”Skivor från Vetlanda”.
För laget snurrade på i 78 varv och för smålänningarna hackade och raspade spelet.
3-0 till Kalix då stenkakan slutat snurra.
Mot nya mål.
Vart är vi på väg?

Daniel Välitalo.
Icke ett obekant namn inom vår sport.
Uppväxt på Djuptjärn i Kalix.
Ja, det heter PÅ Djuptjärn.
Försvarsikon i Edsbyn.
Finns inte en nu levande person i ”Byn” som inte känner till den gode ”Välli”.
Nu tränare i Edsbyns P14.
Som nu ska möta Kalix Bandy i semifinal.
Finalen hägrar där borta.
En final där GT76 väntar.
Det blir en rafflande tillställning.
Kalix får en drömstart.
2-0 efter sex minuter och två sekunder.
EIF reducerar men Kalix gör 3-1 strax innan paus.
3-1, tjugofem långa minuter kvar.
Håll i!
Håll ut!
Håll tätt!
Byn reducerar än en gång.
3-2.
Bandygrytan är skoningslös.
Visar hörna för Byn.
Missad hörna.
Djupt andetag nu.
Vi står på läktaren på Fomab Arena för att följa vårt lag U möta SIF/Norrtelje men ögonen sår still i sitt gloende i telefonen.
4-2 hurra!
4-3 och fem minuter kvar.
Kämpa!
”Och så blinkar det till
Och dom tänder alla ljus”
Bandygrytan blinkar till med en vacker text.
Matchen slut.
Tåget tuffar på i ostoppbar fart.
Kalix Bandy spelar final.

En final där åter GT76 står laddade.
Fått vila lite längre efter sin semifinal.
Men vila är överskattat när man ska spela cupfinal.

I denna final får en målvakt från Spånga Bandy den stora äran att vakta bur för det vackra laget från vidderna.
0-0 när de börjar.
0-0 när första halvleken börjar brinna ut.
Då.
1-0: Elias Fredriksson.
Bra att ta med in i omklädningsrummet.

Tjugofem minuter kvar.
Tjugofem oerhört långa minuter.
Tick…………..tack………ti……ck………..
Bandygrytans klocka går långsammare än när en nyvaken kalixbo ska säga en mening.
2-0: Elias Fredriksson.
Bravo!!
Svar direkt.
2-1.
Svavelosande ord.
Tio kvar.
2-2.
På den femtioelfte hörnan i rad för GT.
Attans.
Fyrtiosex av femtio.
Hörna Kalix.
3-2: Emil Kattilavaara.
Spännande är ett litet ord nu.
Fyrtiosju.
Hörna GT.
*Blundar*
Missad hörna.
Femtio.
Matchen slut.

Och vinnaren är: KALIX BANDY!

Slutstationen är nådd.
Högst på segerpallen.

Stort GRATTIS till er alla.
Och omtanke till den stackars killen som fick stanna hemma med magsjuka.
Även om du nu var tvungen stanna hemma så har även du en stor bidragande orsak till denna framgång.
Hoppas verkligen att sjukdomen snart ger med sig och att du kan känna dig stolt över detta.

P14 vann.
Kalix Bandy Dam vann.
4-1 mot Bollnäs under lördagen i en match jag inte såg.
4-3 idag, söndag, mot Härnösand i en match jag såg.

På den klassiska starttiden 10:00.
Jaja, klassisk är den kanske inte men matchen startade då.
Elva minuter senare gör hemmalaget 1-0.
Emma Andersson.
Sån start är bra.
Och bättre blir det.
Tjugosju.
Emma Lambertsson.
2-0.
Varpå Haik tar Time Out.
En lyckad åtgärd.
Enstaka minut senare gör man 2-1.
Och vind i seglen på den vita skutan.
Känner att man åter är med i matchen.
Skapar några farligheter och ett par hörnor.
Dock utan framgång.
I stället.
– Ett tredje mål innan paus skulle smaka gott, sade vi experter på läktaren.
Och visst smakade det gott.
3-1, Emma Andersson.
Minut fyrtiofyra.
Om trean smakade gott så smakade fyran utsökt.
4-1, finska splitternya förvärvet Noomi Valikainen.
Direkt på avslag blev det paus.
En paus där butterbullan smakade lika bra som de två senaste målen.

Andra halvlek.
Spelkvaliteten sjönk som Titanic.
Hafsigt och slarvigt.
Inget ordnat spel så långt ögat nådde.
Vilket inte är så långt.
Men det blir spännande avslutning.
4-2 i sjuttiosjunde.
Kalix radar upp hörnor.
Radar upp var det.
Mot Bollnäs under lördagen, tjugoen hörnor och noll mål
Idag, tolv och noll mål.
Så gör Haik 4-3 och det återstår några minuter.
Känns som en evighet.
Kalix målis Katja Illarionova får nypa en låg och hög, lite förrädisk, boll inför en liten publik som håller andan.
Sekunderna efteråt kan vi andas ut.
Två poäng till i säcken.
I sista hemmamatchen för säsongen.
Ett faktum som är trist så det dammar.

Herrarna då.
A och U.
U föll idag mot SIF/Norrtelje med 3-2 i en svängig match.
Tyvärr drog en spelare i Kalix på sig ett rött kort redan innan paus vilket gjorde uppförsbacken lite brantare.
3-0 till laget från Roslagens famn när vi närmade oss timmen.
Snön började sakta dala i en takt som ger tecknarna hos Walt Disney nåt drömskt i blicken.

Kalix gör två reduceringar och slår en missad straff.
Lite småirriterat bland spelarna.
Dramat kröp innanför alla mina lager kläder.
Och det är inte få.
Sen är det slut.

A-laget får väl en liten upprättelse idag då de ger topplaget Örebro en tuff kamp.
Men det var tungt att följa resultattavlans siffror som visades under U-matchen.
Hela tiden jagande.
Två mål upp.
Ett mål.
Nä, åter två.
Ett.
Nu.
Nä.
7-5 till ÖSK som är med i den slutgiltiga striden om kval.

Lördagens debacle lämnas därhän.
Men tv-sändningen från Katrineholm var femstjärnig.
Hatten av till ni som skötte den.
Och ett extra lyft på hatten till kameraskötaren.
Hela tiden rätt.
Mycket bra.

11-4.
Vi lämnar det.

Ikväll firar vi guld.

Och tar sats mot en ny oxvecka.

// Sargis





Publicerat

Vinst mot Laik

Söndag.
Ny dag.
Nya kritor.
Gårdagen är förpassad långt ner i dammiga valv.
Revansch.

En helg i utmärkelsens tecken.
Idag firade vi vår gamle vän Jukka Ohtonen som tagit plats i finska bandyförbundets ”Hall of Fame”.
Innan dagens match fick han blommor och en tavla i sin hand och applåder av de bägge lagen och av den publik som kommit.
Uppe i klubbrummet samlades en knippe gamla legendarer från vårt allra första allsvenska lag.
Lite gråare tinningar men stjärnglansen lös kvar.


Jukka får blommor, plakett och en plats i den finska bandyns Hall of Fame

Igår var det ceremoni på Zinkensdamm i södra Stockholm.
Där blev spelare åtta och nio invalda i Bajens ”Hall of Fame”.
Till de tidigare sju tunga namnen som gjort avtryck i Hammarby lades nu till en till och även Olov Englund.
En välförtjänt plats för Olov som verkligen är värd att uppmärksammas.
Stort GRATTIS Olle!

Och ni ledare som haft Olov i era led kan sträcka på er lite extra.
Ni är alla tillsammans värda en ros.

Då tar vi dagens match då.
I perfekta förhållanden.
Solen var inte på samma strålande humör som igår men den kämpade på med lite tunna skyar som drev in från industriområdet där bortom ishallens hörn.
Ibland tog den kommandot, ibland inte.
Och graderna var tvenne.
Under noll.

Domare idag var samme Stefan Johansson som igår.
Stridsyxan var nedlagd och fredsavtal var undertecknade.

Efter ceremoni var det dags.
Lidköping AIK som sovit i Luleå och tagit sig vidare till vår lilla plats under förmiddagen var taggade för att ta revansch för överkörningen igår då Tellus till slut vann med stora 13-4.
Enligt en av de ledande i Laik var det ändå ganska jämnt till dess att Tellus gjorde 6-4 runt femtiofemte minuten.
Sen rann det iväg.
Nu tänkte de sig att efter denna turné på bortaplan åtminstone få två små pinnar med sig i en säck hem till sig.

Och domaren flöjtar klart till drabbning.
Pfuiii.
Halvlek ett
vi är igång
En minut senare får hemmakeeper Joel Snäll göra en fin enhandsräddning upp till vänster.
En minut senare räddar vår eminente libero Jonathan ”Böna” Johansson en tillspillogiven målbur med sin teleskopklubba.
Han skjuter ut den till max och får i sista stund undan bollen som rullar mot det tomma målet.

Det går tio minuter.
Det brukar göra det.
Ingen ordnad matchbild.
Spretar lite åt alla de riktningar.
Inget av lagen kommer igenom.
Lite stumma ben från gårdagen måhända.

Solen försvinner för ett ögonblick och Kalix #97 Vidar Fredriksson skjuter mitt på målvakten Anton Sandsjö i fint läge.
Attans.

Kalix får två hörnor inom kort tid.
Vi glömmer bägge.

Nu börjar jag dock ana ett visst spelövertag för de röda.
Om än litet så finns det där.
Rullar på.
Men kommer inte fram till hot av allvarlig sort.
Vit vägg i vägen.
Som en plogkarm som saktgående plogbil har förmåga att lägga upp på min garageinfart vid varje tillfälle den passerar.
Vit, hög, tung och ogenomtränglig.

Klockan går vidare.
Sekunder läggs på hög.
Blir minuter.
Och vips är vi i minuten tjugo.
Då blåser domaren straff till Kalix.

En vit försvarare var tvungen, i sin iver att freda sitt område, liggande vifta undan bollen.
I straffsatsen kallas det ”Sabotage” och påföljden blir tio minuter i dressinen nedanför läktaren.
Fram till straffpunkten kliver vår kapten.
Johan Sundquist.
Någon sekund senare har han gjort lagets, matchens och sitt första mål för dagen.
1-0.

Det skulle bli mer av den där Sundquist.

Fem minuter senare skjuter han ett snabbt frislag från håll.
Målvakt Sandsjö ser bollen sent och hinner i sista stund slänga ut ett ben.
Bollen går till hörna.
En hörna som alla har glömt.

Vi passerar halvtimmen.
Inte många händelser nu.
Röda laget äger boll.
Vita laget tätar.
Kommer i nån kontring här och där men målman Snäll kan plocka fram medhavd kaffe och ostmacka där han står i sin ensamhet.

Kalix får sin femte hörna.
Den första från vänster.
Jimmy Berglund får träff.
Och då blir det måååå…….ribban.
Skottet träffar ribban.
Neeejjjj, hörs eka över bygden.

Han med vit tröja #71 är en snabb rackare.
Två blixtrande snabba uppåkningar på kort tid.
I sista stund infångad i röd håv.
Han heter Tage Vallmar.
Snabb som en tonårsförälskelse.

I gårdagens match hade vi 1-1 då paus förkunnades.
Och när så Lidköping får sin andra hörna så har vi 1-1 även idag.
Från höger.
Det blir en liten variant.
Bollen till andre man i skyttelinjen.
Som rullar tillbaka till förste man.
En förste man som i detta fall var #10 Viggo Olsson.
Inte helt rättvist kanske men det bryr sig ingen i hela Lidköping om.

När den sista flämtande lågan av första halvlek är på väg att slockna är Janne Rintala bara ett hårstrå från att vinkla in ett ledningsmål efter en formidabel uppvisning längs kortlinjen från höger och in framför målet.

Lågan flammar till och slocknar.
Första halvlek är slut.
Över och förbi.

Paus.
Folket köper förplägnad.
Tuggar korv.
Tuggar hamburgare.
Sörplar kaffe.
Byter tankar och funderingar.

Själv sitter jag med min kaffemugg och tänker på hur intressant det ändå är att följa spelets gång.
Följa hur ett lag på alla sätt försöker lura sina motståndare att öppna sig, att begå ett misstag som öppnar vägen.
Hur man rullar runt bollen.
Sida till sida.
Framåt.
Bakåt.
Tålamod.
Aldrig tappa tro eller intensitet.
Trots att det inte riktigt vill fungera som man tänkt sig innan.
Tavlans pilar gentemot verkligheten.

Jag tänker på en annan sport på is där man skyfflar fram den svarta platta saken de spelar med och alla åker in i en hög och bufflar vid den alldeles för höga sargen.

Sen är mina tankar slut.
Och så även pausen.

Halvlek två.
1-1.
Precis som igår.
Lite oroligt är det allt.

Solen har nu helt gett upp.
Skyar tunna som papper har tagit över.
Men förhållandena är fortfarande utsökta.
Det skulle de vara resten av matchen också.

Kapten Sundquist gör avslag.
Nu ska vi göra mål i buren ner mot Furuhedsskolan.

Kalix får en hörna direkt.
Muren är tät.

Lidköping-vid-Vänern Allmänna IdrottsKlubb får två hörnor på kort tid.
Två hörnor ingen minns.

Sen får de två till.
Som ingen minns.

Spelet påminner om hur första halvlek såg ut.
De röda har mer boll.
Kommer fram till sista tredjedelen av isen men inte mer.
Laik kommer i attacker lite då och då.
Vissa är heta.
Vissa inte.

När vi passerar timmen noterar jag att det är lite mer vita anfall.
Anförda av #71 Vallmar, #72 Sandaroe och #40 Hellgren skapar de lite oreda i de röda förvarsleden.
Lite oroligt i mitt inre.
Är inte alls förtjust i det jag ser.
De röda anfallen sugs fast lite tidigare så omställningsfasen blir kortare för gästerna.
De kanske inte skapar de allra farligaste chanserna men det kan plötsligt hända saker som inte får hända.

Kalix sticker upp i ett anfall och får frislag.
Jimmy drar på och målisen får visa att han fortfarande är på hugget.
Strålande benparad.

I minut sjuttio får Kalix ännu ett frislag.
Femton meter ut.
Lite till höger om målis.
De vita vimsar lite då de ska täta sin mur.
Glömmer tid och rum när foget ska läggas mellan byggstenarna.
Johan drar på direkt.
2-1.

Det går en minut och tre sekunder.
3-1.
Ett oerhört vackert bandymål.
Ni ser det snart som tavla på världens utställningar vaktad av stora män med allvarlig blick.
En passning diagonalt över banan.
Från Janne Rintala ute till höger.
Till Johan Sundquist till vänster.
En passning med millimeterprecision.
Allt i hög fart.
Johan skjuter direkt.
Hårt, i Trocadero-höjd, till höger om målvakten som är chanslös.

Ledningen i Lidköping-vid-Vänern finner det nödvändigt att direkt begära Time Out.
Nya direktiv.
Nya planer smids.
Tajmat och klart.
In i minsta detalj.

De bägge målen föll i sjuttionde och sjuttioförsta minuten.

Sista kvarten av helgens herrmatcher inleds med Kalix åttonde hörna.
Den vita muren är denna gång sammanfogad i täta skikt.
Skottet räddas av muren.
Returen räddas av muren.
Och sen rensas bollen bort.

Strax efteråt osar det katt i rött försvar.
Lite dålig kommunikation gör att en spelare i vitt är centimeter från framgång.
Han håller armarna över huvudet och ropar ut sin frustration.
Själv känner jag hur mina knän skakar.

Männen från Lisch har bar en tanke nu.
Framåt.
Inget att förlora.

Åttiotvå.
Jag törs inte tro.
Det är ju bara två mål som skiljer.
Och med tillägg är det tio minuter kvar.
Minst.
– Kalix får sin nionde hörna, hör jag speakern förkunna.
Från höger.
Från grillkåtans plats.
Det råder lite olika uppfattningar om domarens beslut.
Inga större protester men det gormas och viftas lite vita armar.
Hörnan slås.
Skottet kommer.
Målis räddar.
Men på returen dyker Janne Rintala upp och viftar in 4-1.

1-1 i paus.
Janne gör 4-1.
Kopia från igår.
Förvisso mindre tid kvar för gästerna att vända men……hugaligen.

En spelare i Laik känner till den saken och ropar till sina kamrater vid avslaget efter målet.
– De tappade det igår, kör på!

De röda gör nu allt i sin makt för att förhindra hemskheter.
Uppoffrande.
Slitande.
Inte ge en sekund till fienden.

Och högt ovan målman Sandsjö flyger en korp.

Åttiosju.
Jag svettas floder.
Lidköping anfaller allt hårdare.
Ett skott avlossas….. i stolpen.
Kaos vid returen och en signal ljuder.
Gröna armar i skyn.
Straff.
Till Lidköping.
Det blir högljudda protester.
Banderoller, marsch genom samhället, skivinspelning, gala i tv och namnlistor på fabriken.
Liknande namnlistor som var i omlopp då folket rasade mot bygget av vår konstfrusna arena i en annan tid.
Jag ska uppriktigt säga att jag inte såg  vad som hände bland klubbor, ben och kroppar men målis Joel blev utvisad för sabotage.
Men det rådde, minst sagt, delade meningar om den saken.

Straffen skjuts.
Joel, som är utvisad, räddar.

Han räddar………..men neeejjj.
De röda är inte riktigt alert på returen så #23 Gustav Nygren hinner först fram och reduceringen är ett fruktansvärt surt faktum.

Nu är mina nerver en enda röra.
En tåt hit.
En tåt dit.
En tåt ner i diket.

Vi ska ta oss till nittiotre och trettio.
4-2.
Hu vale.

Nittiotvå.
Ännu en straff.
Och fler protester.
Hela Lidköping reser sig upp i enad front.
Protestvågorna går höga i de södra delarna av Vänern.

I detta kaos är Johan iskall.
Man brukar ju säga att han som blivit fälld inte ska skjuta.
– Trams, säger Johan och är skoningslös.
5-2.

Segern är klar.

När så speakern förkunnar att det återstår en minut av matchen är det vackraste ord jag hört på mången dag.
En minut kvar.
Poesi.

Och Johan gör sitt femte i den allra sista lilla sekunden.
6-2.
Game, set and match.

Matchjuryn, där bland annat Jukka Ohtonen ingår väljer vit #40 Oliver Hellgren och röd #90 Janne Rintala till matchens lirare.
Ett rätt bra val.

// Sargis

















Publicerat

Sur förlust

Igår.
Igår såg vi lag U vinna mot Umedalen med 9-2 i regn.
Idag var vi åter på plats.
Men nu i solsken.
Wow.
Det kändes som en dag i mars.
Takdropp i södervägg.
Folket på läktaren hade solen i ögonen.
Kanske också spilld mjölk överallt.

Först några ord om fredagskvällen.
Fredagsmys i slott och koja.
I liten by som stor stad.
Tacos, rödvin och ”På Spåret”.
Förutom för några bandyvänner som stod på en läktare vid en bandyarena i Kalix.
Dessutom den enda arenan i Kalix.
Vi såg Kalix U.
Och vi såg Vidar Fredriksson.
Detta framtidslöfte av rang.
Fjorton år.
Han fick oss att glömma vardagen gråa nyanser.
Han satte färg på såväl fredagskväll som hela min tro på bandyns framtid.
Han gjorde sex poäng.
Han stod för en målgivande assist, och inte vilken assist som helst.
En assist från bandyns instruktionsbok.
Han gjorde fem mål.
Fem.
Och vi på läktaren njöt.
Ingen saknade varken tacos, rödvin eller ”På Spåret”

Jag skrev på Facebook igår att jag blir glad av att se honom spela.
Hans iver, hans energi och hans fart.
Hans fötter fortsätter i samma takt även när han sitter på avbytarbänken.
Att ge upp en boll finns inte i hans värld.
Han ska bara ta tillbaka den.
Jobba, jobba, jo-obba.
Och när man ser spelare slå av lite på takten när de levererat boll till en lagkamrat fortsätter Vidar i samma frenesi framåt.
Fem plus.
Minst.

Kalix U vann alltså med klara 9-2 efter att ha varit lite darriga då Umedalen på någon få minut tog in 3-0 till 3-2.
Men 4-2 i trettiosjätte löste en del av det darriga och när 5-2 och 6-2 föll inom en knapp minut runt timmen så stängdes matchen.
All heder dock till Umedalen som kom i två minibussar utan avbytare och en sistaplats i tabellen.
De höll huvudena högt och ska inte låta sig tryckas ned av detta.
Och hemvägen gick förhoppningsvis bra trots regn, vägarbeten och E4:an mellan Skellefteå och hemmet.

Idag.
Så kom då idag.
När jag tidigt i morse tittade ut såg jag snö, plusgrader och vind.
Mörka tankar.
Men allt eftersom klockan gick så drog sig snö och moln undan mot annat mål.
Himlen ljusnade bort mot Pålänge.
Allting utgår från ”Puling”.

När klockan gått ännu en stund var himlen blå och solen stor.
På den nyplogade isvägen på älven vandrade folk och hundar i flock då jag vid 12:30-tiden passerade över bron på väg mot arenan.
Ett bra initiativ av vår kommun att ta efter Luleås mångåriga succé med en isväg där folket kan njuta av såna här dagar.
Även om det nu varit än bättre om det folket hade njutit av solen på läktaren vid arenan.
Ett mycket bättre val.

Uppe på Fomab Arena mötte jag av magi.
Strålande sol likt en dag i mitten av mars.
Spegelblank is.
Hela området speglades mellan linjerna.
Svensk idrottskultur när den är som allra bäst.
Det kan bara inte bli bättre än så här.
Det höll många av de tillresta värmlänningarna med om.
Många glada tillrop.
Tänk om vi alla vetat.
Då kanske en grushink råkats tappas utanför deras omklädningsrum.
Nämen hoppsan, så jag ställer till det.
Eller en liten såg slunkit halvvägs genom deras klubbor vid avbytarbåset.
Vem vet?
Inte jag.

Halvlek ett.
Klockan fortsatte att gå.
Inte lätt vara klocka, bara gå och gå och gå.
Nu visade den 14:00.
Och det är dags för avslag.
Domaren för dagen heter Stefan Johansson.
Han blåser igång det hela och #9 i gulklädda IF Boltic gör ett bra och resolut avslag.
Matchen är igång.

Gästernas målis heter Joakim Westberg.
Han var mycket bra genom matchens alla minuter.
Inom matchen första minut får han göra två räddningar.
Ett skott mitt i famnen och ett där han får lägga ut benskyddet till vänster.
Inga svåra saker men han får visa de övriga att han är med.
Janne RIntala var han som försökte vid bägge tillfällena.

Fyra minuter och röda armar i luften.
De vill ha gröna armar i luften.
Johan Sundquist blir kapad av utrusande målvakt och alla vill ha straff.
Spelare, ledare, publik och en gammal uv med block och penna gör sina ljuva stämmor hörda.
Jag kan nog tycka att det osade straff om situationen, men mina glasögon är färgade i rött och vitt så det är nog bästa att lämna saken därhän.

Tio minuter och Kalix andra hörna.
Den första från vänster.
I hörnet mot Järnvägsgatan.
Gula armar i luften.
De tycker inte om det domslutet.
En gammal sliten klyscha är ju att tveksamma hörnor ofta resulterar.
Denna gång slår den in.
1-0.
Mitt i målet.
Jimmy Berglund.

I elfte minuten får vår målvakt, Oskar Sundqvist, prova på att röra i en matchboll.
Ta upp en från korgen och rulla ut till en med spelare efter ett skott utanför.

Knappa kvarten då han får briljera med en fin parad på ett skott från nära håll.

Efter en matchinledning i rött börjar spelet jämna ut sig.
Gästerna tar för sig lite mer.
Skapar inte mycket men får hålla i bollen lite mer nu.
Kalix står för avsluten.
Av skiftande kvalitet.
Och den där värmländske Westberg i buren är med på noterna.

Solen har börjat sin färd mot vila och lämnar nu sina sista strålar på björkarna bakom nämnde Westberg.
Och en gul ropar ”Nu äger vi boll grabbar!”.
Så fan heller, bollarna är våra.
Köp er egna.

Jag brukar ofta ägna en rad över vår #99 Niklas Sundqvists skridskoåkning.
Nu gör han en otrolig uppåkning diagonalt från avbytarbåsen bort mot björkarna i svagt solsken.
Ibland tror jag inte hans skridskor tar i isen.
Han svävar lite ovanför.
Bandy är extra vackert ibland.
Tyvärr ingen utdelning för den åkningen.

Spelet är jämnt.
Möjligen en liten tendens till övertag för Karlsta´-pôjkera.
Dock fortfarande utan att skapa hot av allvarlig art.
Också lite mer gnällande och tjafsande vid avblåsningar.
Det hettar lite.

Trettioåtta.
Mål.
1-1.
På en hörna från vänster.
Från hörnet nedanför entrén.
Som förste skytt står han, Josef Camilton.
Han får på en sorkdödare som snopet rullar in mellan skridsko och första stolpe.
Kanske var det rättvist.

Det målet fick de gula att tända till lite mer.
Tar över teatern nu.
Känns oroväckande.
De röda får ta fram sina sista krafter innan paus för att freda sig från hot.
Något de lyckas helt och hållet med.
Men det kändes skönt när domaren trudeluttade för rast och vila.

Paus
Mellan tuggorna och kaffetår får jag till mig varför vår tunge #10 Simon Viklund inte spelar idag.
Natten till idag blev han och hans sambo trebarnsföräldrar.
Stort GRATTIS Simon och hela din familj.

Kaffet och bullan blev faktiskt lite godare.

Halvlek två.
Skymningen börjar ta över vår plats.
Eftermiddagen börjar tappa färg.
Även om vi går mot ljusare tider så går vi i denna stund mot mörkare.

Matchen som i första halvlek varit som en pendel ska nu avgöras.
Först stod pendeln mot rött.
En stund i mitten av halvleken stod den mittemellan.
För att i slutet slå över mot gult.

Två små minuter gångna.
Niklas Sundqvist drar på från håll ute till vänster om målvakten.
I stolpen.
I stolpen!
En unison suck från publikhavet på läktaren.

Ytterligare två minuter senare bryter Johan Sundquist en Boltic-hörna och älgar iväg mot Värmlands innersta del.
Här gör dock den gule #7 en van der Poel och jagar ikapp den flyende röde #17.
Tyvärr, för den gule Daniel Rönning får han besöka Kurt i dressinen nedanför läktaren.
Fem minuters biktande för slag på klubban blir domen.
Men den åkningen han gör där är första klass.
Och Kurt är en trevlig man så det besöket kan den brytningen vara värd.

Femmålsskytten från igår Vidar Fredriksson hade behövt lite längre klubba i ett läge i femtiofemte.
Nära, nära.

Vi passerar timmen.
Som nu är blå.
Den blå timmen.
Mörkblå.
Men vi är strålande glada.
2-1.
Anton Khrapenkov.
Han skjuter från strax utanför vänster cirkel.
Bollen fåren lustiger bana och går i en båge över en chanslös Westberg.
Bollen måste tagit i nån klubba på sin väg mot målet.
Det såg lite märkligt ut.
Men vem bryr sig om det?

Våra berömda duvor fortsätter sina försök att återerövra tv-tornet trots nät för alla ingångar.

Matchen är intensiv.
Bägge lagen går att likna med duvorna där uppe.
Försök på försök.
Vända om och försöka på nytt.

Sextioåtta.
3-1.
Ett Johan-mål.
Vilja och en stor dos skicklighet.
In från vänsterkanten.
Vrider, knixar, niger och trampar in i mitten av straffområdet innan han vispar till.
Johan Sundquist.
I de där lägena är ostoppbar.
I alla fall utan olaga aktivitet.

Vi är oroliga då Kalix har två man hos Kurt i dressinen.
Pustar lite då speakern säger att en minut återstår på den första av de två.

Då sätter Janne Rintala fart.
Han lurar en, han lurar två, han lurar tre och han lurar Westberg i mask.
Ett helt sagolikt vackert bandymål.
4-1.
Och vad är klockan?.
73.18

Nu händer märkliga saker.
I rask takt får vi tre smällar av sur torsk rätt i nyllet.
Jag vet inte om jag upplevt tre mål i sån takt tidigare.
Å andra sidan sägs mitt minne vara i klass med duvornas.
Tre gula mål på nästan exakt två minuter.
Smäll ett: 74:22 Jacob Bucht.
Smäll två:  75:22 Gustav Backman.
Smäll tre: 76:24 Jacob Bucht.

Vi runt om var paralyserade.
Kalix Bandy var paralyserade.
Vad tusan var det som hände?
Tre mål som inte var så dyra heller.
Billiga.
På gränsen till bortskänkta.
Kom och ta om ni vill ha.

Det som kändes så bra efter Jannes klassmål.
Tre minuter senare känns det….inte lika bra.
Och ja, det kom kanske en liten ramsa av svavel från mig.

Jaja, glöm och gå vidare.
Känslan är orolig då vi går in i slutskedet.
Och tankarna maler om de där två minuterna.
Tre mål……

Åttiofyra och Boltic får sin sjätte hörna.
Må den inte.
Tack.

Och så kommer den slutgiltiga smällen.
Den som knockar oss i backen.
Ifjol: Elis Lindgren.
I år: ?

Han får lite lättvindigt ta sig fram längs kortlinjen från vänster hörnflagga och in mot mål innan han lyfter in bollen.
Hela Värmland står i enad kör.
Och alla hyllar de #11

I år: Johan Hesselbom (inte Viktor Mardakin som matchrapporten påvisar)

I slutminuten får Kalix ett frislag i bra läge.
Målvakten räddar med handske vid ribban till hörna.
En hörna som…………

Efter
Efter matchen är det mycket upprört i den röda lilla stuga där ledarstaben för hemmalaget huserar.
Jag brukar inte skriva om saker som sker i anslutning till slutsignal då adrenalinet pumpar men jag kan väl avslöja att några julkort från Kalix ledare kommer inte domartrion få i år.

Det här kan jag nog placera in i facket för bland de suraste förlusterna jag upplevt.
Usch.

En av spelarna bad om ursäkt.
Det behöver han inte göra.
Sånt här händer.
Men visst tusan är det bittert.

Till sist.

Där uppe i den mörka januarihimlen lös en stjärna lite starkare idag.
En stjärna som med stort bandyhjärta följde dagens match.
Innan match och i halvtidens kaffe, med glatt sinne och glödande entusiasm, har han berättat otaliga roliga och intressanta minnen från dåtidens Kalix.

Vila i frid Mårten Englund.
Du är saknad.


// Sargis

I morgon Lidköping AIK
Och hyllning av Jukka Ohtonen.
Missa inte.
Matchen börjar 12:00
Du är där i tid så hyllar vi Jukka tillsammans















Publicerat

En intensiv helg

Lördag 28:e januari har Karl namnsdag.
En gammal visdom säger att det väder som råder på ”Karl-dagen” skall råda i sju veckor.
Må det inte bli som i skrivande stund (onsdag kväll 25:e)
Fyra plusgrader och regn.

Vi ser fram mot helgen med lite andra ögon.
Bandyögon.
Tre dagar.
Fyra matcher.
Och hyllning av en legendar.

Men jag börjar i vanlig ordning med en titt i backspegeln.
Vad minns vi närtid?

I backspegeln
Jag såg inte Kalix match mot IFK Rättvik på plats.
Befann mig på trevlig tillställning på annan ort.
Hann dock se matchen i tv.
Lite ovanligt att se en hemmamatch på bortaplan.
Har sagt det förr men säger det gärna igen; Kommentatorerna Johan och ”Palle” är riktigt bra kommentatorer.
Saklig och neutrala.
Okej, den hållna tummen skiner igenom ibland men det kan den väl få göra.
Matchens resultat lämnar vi därhän.
Det smakade disktrasa.

Jag såg inte heller Tilda Ströms uppvisning.
Det måste vara rekord.
Alla möjliga rekord.
Sexton (16) mål i en och samma match.
Hon gjorde det i matchen Sunvära – Villa/Lidköping.
En match som slutade 0-31.
Första mötet lagen emellan slutade 25-0 till Villa.
Då gjorde måldrottning Ström sju mål.

Helgen efteråt slutade matchen Uppsala BoIS – KS Bandy i samma serie mållös.
0-0.
Med samma siffror i halvtid.
0-0 i bandy ser man inte ofta.

Säsongen 1967/1968 såg man dock fem matcher utan mål.
Sirius var inblandade i tre av dem.
Trots det så gick uppsaliensarna hela vägen till finalen på Söderstadion där Örebro SK väntade.
0-0 där?
Nix, 4-1 till de blåsvarta och balen på slottet i Uppsala var alldeles, alldeles underbar.

Evigt unge Hans-Elis Johansson fortsätter sin karriär.
Trogen som en Golden Retriever trummar han på i Enebyberg IF i div2 Stockholm.
I samma lag ser vi då och då ett välbekant namn dyka upp.
Lars Johansson.
En hjälte från dagarna med Kalix/Nyborg BK
Från bandybyn Stråkanäs.
Under måndagskvällen spelade Lasse och Hasse med sitt Enebyberg borta mot Gustavsberg U.
Snart sextioettårige Hans-Elis visade storform och satte fyra mål i en match som slutade lika på sju.
Och den gamle….unge…legendaren från Bajen, Henrik ”Fille” Cederbaum satte två.
Han är bara femtiotre.

Vi skruvar tillbaka tidsmaskinen.
1934.
Trettonåriga IFK Kalix nådde sin första framgång då man efter några år av enbart vänskapsmatcher mot Haparanda nu besegrade ”flerfaldiga mästarna” Luleå SK med 1-0.
Vad ”flerfaldiga mästarna” står för vet jag icke men det står så i den skrift jag läser.
Målet gjordes av centerforward Verner Engström.

Från säsongen 1938/1939 kan vi notera att IFK vann bägge matcherna mot Överkalix.
4-2 och 7-1 mot grannen i norr.
Förmodligen var derbystämningen på topp.
Och innan hemresa från bortamatchen i Överkalix besöktes Brännvalls café.
Ty det gör man alltid då man besöker orten.

 Sämre gick det i DM-finalen den vintern.
IFK Luleå vann med 4-1.
Längs E4 hördes segersång.
Kanske skrålades Edvard Perssons ”Klockorna i Gamla Stan” soundtracket från filmen med samma namn som var en hit det året.
Toppade listorna världen över.
”Där ser jag huset där mor ömt mig smekt
när första gång jag såg dagen
där är den rännsten i vilken jag lekt
djupt i min barkbåt betagen”

1960.
24 januari.
Toppmatch i div3.
Nyborgs SK och IFK Kalix på varsin planhalva.
Viktiga poäng i toppstriden står på spel.
Tvåhundrafemtio personer på drivorna runt Nyborgsvallen.
Tät stämning.
Hemmalaget tar ledningen redan i minut fem.
Högerbacken Tord Johansson dundrar in ett frislag via Kalix K-E Bexelius utsträckta klubba.
Hemmapubliken hurrar.
Än mer hurrarop hördes eka över byn, från planen bort över Årrasfjärden innan de klingade ut vid Marahamn.
I minut fyrtio gör högerytter Alf Lundbäck 2-0.
De rödvita supportrarna fick dock halvlekens sista ord.
Deras muntra tillrop svepte förbi Lappträskbacken, över skogarna och Vallen innan de klingade ut vid brofästet.
2-1 av Sture Kallin.
Och samme Kallin kvitterar en bit in i andra rundan.
Spänningen går att ta på.
Spelet böljar.
IFK har flertalet chanser.
Men.
Gör man inte mål på sina chanser så får man sota för det.
Byns store hjälte för dagen blir Rolf Persson.
Han gör 3-2 bakom en förgäves sprattlande Bosse Alaperä i IFK-buren.
Ett resultat som står sig matchen ut.

29 januari 1961.
Två matcher i div3 Norrbotten den dagen.
De stora rivalerna IFK Luleå och Boden BK möttes i en målsnål historia.
2-1 till gästerna BBK.
I den andra matchen föll Pålänge GIF  mot Luleå SK med uddamålet 2-3.
PGIF saknade såväl målvakten Oskar Sundqvist och storskytten Elis Lindgren.
Det är ännu många, många år innan de ser dagens och bandyarenors ljus.

1993.
24 januari.
Fyra dagar tidigare har ljuva Audrey Hepburn tagit sin sista frukost på Tiffanys och somnat in blott sextiotre år ung.
Och denna dag brukar jag säga att det var då jag började tro på serieseger för Kalix/Nyborg BK.
Bortamatch på Hällåsen.
Hällåsen med sin gula belysning.
Hemmalaget Broberg var piskade att vinna för att ha chans på den åtråvärda förstaplatsen.
Drygt femhundra på läktaren (501 för att vara exakt).

Det började illa för hemmalaget i ”gurt”.
Sju minuter.
Straff till Kalix.
0-1.
Han som i nutid är expertkommentator uppe på balkongen vid arenan i Kalix.
Patrik ”Palle” Rönnqvist.
Strax innan kaffet kvitterar de gula genom Lasse Hedqvist.
Med rykande kaffe i pappmuggar och med bandykorv i näbben diskuterar publiken hur utgången i detta drama ska bli.
Ovisst.
Spännande.
Andra halvlek går igång.
”Palle” gör 1-2.
Ulf Persson kvitterar.
Anders Rådström ger hemmalaget ledningen för första gången i matchen.
Framgång anas.
Och hemmalaget får straff.
Läget är gyllene.
Men ack och ve.
Ve och fasa.
Jämmer och elände.
KNBK:s målman Peter Johansson räddar straffen.
Över Söderhamn hörs en suck.
Den gula belysningen blinkar av vemod.
Och givetvis kvitterar Kalix strax senare.
Men inte av ”Palle” denna gång.
Kjell Svedlund.
3-3.
Sanden i timglaset börjar rinna ut.
Då avgörs matchen.
Den tidigare målskytten Lasse Hedqvist kommer igenom och skjuter otagbart för Johansson i buren.
Men…….
……..bollen träffar stolpen.
En några centimeter bred trästolpe förstör kvällen för folket i Söderhamn.
För i anfallet efteråt kliver en annan målskytt fram.
Palles tredje för kvällen och KNBK:s tolfte raka seger är ett faktum.

Dagen efter kom den trettonde.
På Högslätten i Härnösand.
1-3 på tavlan efter nittio.

Kommande helg.
Intensiv.
Och förbaskat rolig.

Fredag.
19:00
Dags för ett äkta fredagsmys.
En fredagskväll vid en bandybana.
Blir knappast bättre.

E4-grannar i div1 Norra.
Kalix U.
Umedalen IF.
Trettiofem mil och sex poäng skiljer dem åt.
I senaste omgången kryssade Kalix mot Järvsö.
5-5 i en match som svängde likt Smedsby-vägen till Boden.
Omgången innan kom obesegrade Gustavsberg på besök.
De åkte hem med en förlust i bagaget.
Såg inte den matchen men i sanning en imponerande seger för Kalix.
Åttonde plats i tabellen med nio inspelade poäng.
Pontus Bergdahl leder lagets interna poängliga.
Åtta poäng fördelade på en assist och sju mål från hårdskjutande Bergdahls klubba.

Umedalen ligger för närvarande på tolfte plats.
En del kallar det sist.
Tre poäng i bagaget.
Men chans till klättring då de har en pinne och två matcher mindre än laget på näst sista plats, Selånger.
Poängkung i laget är Alexander Söderlund med en poängskörd kopierad från Kalix skyttekung, en assist och sju mål.

Senast lagen möttes var i snöstorm på Nolia i Umeå för två veckor sedan.
Kalix åkte hem med bägge poängen (4-3) sedan Isac Köpsén gjort två mål i slutet av matchen.

Efter fredag kommer..
..Lördag.
Och då kommer även IF Boltic.
Laget med de snyggaste matchaffischerna i landet.
Lite förändringar på filmaffischer, skivomslag mm ger fantastiskt snygga affischer.
Hatten av till dig/er som kläckte den idén och till dig/er som fixar till dem.
Vi har sett en ET-affisch.
Vi har sett ett skivomslag av Sex Pistols.
Till lagets kommande hemmamatch (4/2 mot Västanfors) ser vi ett gammalt omslag av Iron Maiden.

Världsklass !

Sportsligt då för dessa värmlänningar?
Plats sju i en ganska jämn tabell.
Skiljer endast tre poäng mellan Boltic som sjua och Örebro som trea.
Kan bli ett spännande upplopp av denna serie.
Som vanligt.
I sin senaste match vann värmlänningarna hemma i sitt stora hus mot Katrineholm.
3-2 i minut åttiosju blev 5-2 efter två snabba strutar på övertid.

Bäste poängplockare i laget är en herre vi känner igen sedan länge.
Vi har sett honom i Hammarby, TB Västerås, Västerås SK och en gång i tiden även i Gais.
Jacob Bucht.
Tjugo poäng fördelade på elva assist och nio mål.
Bäste målskytt är en tjugotvååring bördig från ”Puling”.
Han har vevat in tolv mål hittills och han heter Elis Lindgren.
Tolv mål har också Gustav Backman gjort.

Vi minns ju Elis bägge mål i matchen på Fomab Arena ifjol.
Boltic vann med 4-2.
Andra halvlek har börjar komma igång lite, Kalix leder med 2-1 och Elis lag får hörna.
2-2 på en projektil som klippte mittbena på närmsta man i muren.
Trots hjälm.
Den smälte av kometsvansen.

Boltic gör 2-3 och hemmalaget jagar ända in på övertid.
Då får Elis lag straff.
Finns inte den fartmätare som hann med att räkna hastigheten på det skottet.
Genom nätet, reklamplanket och förbi fartkameran vid avfarten till Båtskärsnäs.
Ingen blixt ty den hann inte registrera.
Den träffen kommer framtida generationer prata om.

Nere i Karlstad vann Kalix med 5-4 i en match där de tillresta vände matchen med två mål på en och en halv minut då tio återstod.
Denna säsong kommer vi inte stöta på Värmlands stoltheter i deras hus.
Vi möts endast en gång.
På lördag.

Vi ska givetvis hålla ögonen öppna på ännu en export i gästernas dress.
Risögrunds bidrag till Bandyallsvenskan, Viktor Mardakin.
Han kom dragandes till Karlstad med läxbok och bandyklubba i höstas.

Söndag.
Enligt internationell standard från 1972 är söndag veckans sista dag.
I en del religioner kvarstår den dock som veckans första dag.
Kanske inte så dumt, då skulle vi slippa denna förhatliga måndagsmorgonen som den första morgonen att kliva upp till väckarklockan.

Det blir en söndag med dubbla matcher.
En fin söndag.
Bandyfest.
Festen sätter igång under förmiddagen.
Herrarnas match mot Lidköping börjar redan 12:00 men som ni säkert vet så kommer legendaren Jukka Ohtonen hyllas av både finska bandyförbundet och Kalix Bandy innan avslag i den matchen.
Så kom i tid.
Ett tillfälle att tacka Jukka för den tid han förgyllde bandyn i Kalix.
Vi har mycket att tacka honom för.
Jag skrev lite om honom i en annan text.

Läs här: https://sargvakten.se/hyllning-till-jukka/

Lidköping AIK var det alltså.
Plats elva i tabellen.
Ett pinnhål nedanför Kalix.
Två poäng mindre, trettio mål sämre målskillnad och en match mer.
Fyra poäng till godo till Borlänge som, just nu, ligger strax under kvalstrecket.
Viktiga poäng i potten.

Lagets poängliga toppas av en herre som heter Viggo Olofsson.
Fjorton mål och tre assist är hans skörd hittills.
På silverplats ligger Oliver Hellgren med tolv poäng, åtta mål och fyra assist.

Man kommer senast från en tung seger då man på hemmais avgjorde sent, mycket sent, mot Surte.
Matchen avgjordes en halv minut innan slutsignal då nämnde Oliver Hellgren frälste hela Lisch med sitt 6-5 mål.
Jaja, halva stan då.
Det finns visst ett till lag i den stan.
Har jag hört ryktas om.

LAIK kommer vi inte heller att möta på bortaplan denna säsong.
Kan ju tycka att man i en serie ska mötas hemma och borta.
Men jag förstår också den ekonomiska aspekten.
Bandyallsvenskan är inte en billig serie att delta i.
Långa resor och lite publik.
Men lika fullt världens bästa allsvenska.
Finns inte bättre.

Förra säsongen möttes vi två gånger minsann.
7-6 till hemmalaget nere i Lidköping.
5-3 i en dramatisk kamp i Kalix.
Hemmalaget har gör 4-1 i minut sjuttioåtta genom Daniel Nilsson.
Laik gör två mål inom en minut runt åttionde och har vittring.
I knappa två minuter.
Frälsaren hette Rintala.
Janne Rintala.

När slutsignalen efter söndagens match har dragit sig bort mot skogarna på andra sidan järnvägen laddar vi om inför nästa match.

Damerna.
E4-grannar i Damallsvenskan.
Trettiofem mil och  tre poäng som skiljer.
Till UIF:s fördel.
Femte plats med sju poäng för laget från universitetsstaden.
Sjunde plats med fyra poäng för laget från samhället med Furuhedsskolan.

Det är första mötet de bägge lagen emellan denna säsong.
Nästa gång de stöter på varandra är när den allsvenska lågan flämtar till för att stilla falna.

Ifjol möttes de två gånger.
I Kalix vann hemmalaget med 3-2 efter ett sent avgörande sedan gästerna tagit in 2-0 till 2-2.
Nere i Umeå vann också hemmalaget, 3-1 efter en mållös andra halvlek.

Poängbäst i Umeå är Ida Bäckström och Klara Stridsberg.
Fem poäng vardera.
Bäckström har fem mål och noll assist.
Stridsberg har fyra mål och en assist.

I Umeå ser vi också en export från Kalix.
Hon har sommarjobbat på min avdelning på fabriken.
En mycket trevlig tjej.
Louise Wikman.

Kalix Bandy.
Senast vi såg herrarna var i den snöpliga förlusten mot serieledarna IFK Rättvik.
Vinterns suraste torsk rätt upp i nyllet.
I mina rödvita ögon där framför tv:n trettiofem mil söderut tyckte jag Kalix var strået bättre.
Vid 3-1 började jag tro.
Än en gång visade sig att det enda man ska tro på är Robert Lind i Kramfors.
Fråga Hasse Alfredsson om det.

Några misstag och fadäser senare hade masen vänt matchen och gick i mål med 5-4 och två poäng i bagaget på bussen.
Från en soffa i Umeå hördes djupa suckar och en osande ed.

Damlaget föll samma dag mot samma lag.
Ja, alltså inte mot Rättviks herrlag.
Också en match jag inte såg.
Följde den i smyg under en trevlig tillställning då goda vänners son tog läkarexamen.

Ingredienserna i Bandygrytan såg smakliga ut efter fyrtiofem minuters puttrande.
2-0 till damerna i rött.
Sen gick nåt fel i kryddningen.
2-7 när koktiden var över.

Vi tar väl lite statistik för såväl dam- som herrlaget.
Bäste poängplockare i damlaget är: Emma Lambertsson. Fyra poäng, fyra mål och noll assist.
Och i herrlaget: Simon Viklund. Tjugo poäng fördelade på sjutton mål och tre assist.

Annat
Den 29:e januari 1904 bildades Västerås SK.
Grattis VSK!

Samma dag fast år 1947 föddes en av min ungdoms favoritgrupps sångare, David Byron i Uriah Heep.
Han avled redan 1985 då många års missbruk till slut tog ut sin rätt.
Tragiskt.

Viktigt!
Glöm inte framtidens bandystjärnor.
Kalix P14 ska iväg på cup i Stockholm nästa helg.
De har jobbat hårt med försäljningar och annat smått och gott för att få ihop en peng till resan.
Nu har de en fullkomligt genial insamling som vi alla kan hjälpa till med.
Tillsammans med ”Bissen Brainwalk” gör de gemensam sak.
Man delar på de pengar som vi swishar in.
50% till P14.
50% till Bissen Brainwalk.
Ungdomsbandy och hjärnforskning.

Så klokt.
Så genialiskt.

Nu kan också du bidra med en peng.
Ja, även du där borta i hörnet.

Swisha: 123 665 48 91
Märk: BBW

Tack på förhand.

Tre dagar.
Fyra matcher.
En uppvaktning.
En bra helg.

// Sargis


















 


Publicerat

Hyllning till Jukka

Det kanske är den allra starkast lysande stjärnan vi sett på världens bandyscener som nu ska hyllas.
Jag hyllar honom så här.


27 april 1962.
För några veckor sedan hade vi svenskar lurats att sätta en nylonstrumpa framför tv-skärmen för att kunna se programmen i färg.

I vårt grannland i öster föddes denna fredag en liten kille på BB i Torneå.
Mor och far Ohtonen enades om att den lille skulle få namnet Jukka.
Jukka Ohtonen.
Ett namn som nu sextio år senare nämns med vördnad och respekt i bandykretsar.
Och även vid massa- och pappersfabriken i Karlsborgsverken.

De första åren
Åren går och en dag går den lilla familjen till närmsta is för att Jukka ska få lära sig åka skridskor.
Han var en lättlärd kille och hans långa karriär inom bandyn sattes i rullning.
Han skolades in i Tornio PalloVeikkot, mer känt som ToPV.
Blev sin klubb trogen till våren 1981.
Hans första säsong i klubbens A-lag slutade i moll.
Laget åkte ur ligan men Jukka var ett hett villebråd på marknaden.

Det blev OLS Uleåborg som fick hans signatur.
Och succén lät inte vänta på sig.
Under de tre säsonger han spelar i OLS helgula dress tar klubben tre guld i de finska mästerskapen.
Tre säsonger.
Tre guld.
Uleåborg hade fått en ny hjälte.

Till Kalix
De styrande i IFK Kalix hade under några års tid haft sina krokar ute i grannlandet i hopp om fin fångst.
Ett par fina namn hade passerat i den röda tröjan under åren men nu högg det till ordentligt.
Man trodde förts att det var bottennapp.
En gammal sjunken stock som kroken fastnat i.
Men det var en fångst klädd i guld.
Trefaldigt guld.
Man hade lyckats håva in hela Uleåborgs superhjälte.
Jukka Ohtonen var klar för IFK Kalix.
Jag vill nog påstå att där och då förändrades bandyklimatet i Kalix.
Det blev taget på allvar.
Lite proffsigare attityd.

Det blev två år på Furuhedsplans is
Men det blev också två år på Furuvallens gräs.
För det räckte ju inte att han var en fantastisk bandyspelare, karln var ju även en femstjärnig fotbollsspelare.
Vilket skulle visa sig än tydligare i hans nästa steg i karriären.

Under de två säsongerna vi såg honom i IFK gick laget till allsvenskt kval båda åren.
Dock utan att vara riktigt nära avancemang.

Men spel i den högsta serien var något som lockade, den nu tjugofyraårige, finländaren.
Så när laget under E6:an hörde av sig var valet enkelt.
Han lämnade IFK i norr för IFK på västkusten.

IFK Kungälv.
Han stannade bland maneter, krabbor och gôa gubbar på västkusten i sju säsonger.
Bandy på vintern (eller det nu västkustarna kallar vinter) och fotboll med Gais under en säsong.
En säsong som, givetvis, slutade i glädjeyra.
Det var säsongen 1987 som de grönsvarta makrillarna tog, efter tolv år på bakgården, klivet upp i Allsvenskan och Jukka var en bidragande orsak med sitt stabila spel i backlinjen.
Efter den succén klev han av fotbollen då han kände att det krävdes för mycket att dubblera på elitnivå.
Det är vi bandyvänner för evigt tacksamma för.

Tillbaka till Kalix
Vi är nu framme vid våren 1993.
Telefonen ringer hos familjen Ohtonen i Kungälv.
– Hej du, det är från Kalix/Nyborg BK. Skulle du kunna tänka dig att flytta upp till oss?
Jukka lade på luren och funderade en stund.
Vid nästa samtal var parterna överens och flyttlasset gick tillbaka till norr.

Den 21:e november samma år spelade Kalix/Nyborg BK sin första match någonsin i det som då hette Allsvenskan (idag Elitserien).
Den första allsvenska matchen någonsin i Norrbotten.
Motståndet hette Selånger SK.
Inför storpublik vann KNBK matchen med 6-3.
Och den historiske första målskytten i Kalix/Nyborgs allsvenska historia blev…
…ni kanske kan gissa vem.
#8 Jukka Ohtonen.

KNBK:s vandring på vägen av framgångar fortsatte hela den säsongen.
Den slutade, kanske lite snopet, i den femte och avgörande kvartsfinalen mot blivande svenska mästarna Västerås SK.
Men laget från norr hade skapat rubriker och bandysverige var lyriska över laget och dess spelare.
Och en av de mest lysande stjärnorna var den pudelkloke mannen från Torneå.
En gigant.
En härskare i mittens rike.
En spelfördelare som med sitt lugn och sin klokhet på banan kom att bli en av de som nämns i tidigt skede då man frågar folk (även mig) om vilken spelare som varit klubbens bäste genom alla år.
I mångas ögon den allra bäste.
#8 Jukka Ohtonen. (ifall ni glömt)

ToPV
Han fortsatte glädja publiken i Kalix fram till 1999 då han lockades av finländska toner i moderklubben ToPV.
Givetvis fortsatte framgångarna.
Under de nio säsonger han spelade i det grönvita laget vid gränsen vann man sex guld och tre silver.
Överallt där man läser om lagets framgångar under de åren nämns Ohtonen som en starkt bidragande orsak.
Jag minns honom i finalen 2007 mot HIFK (Helsingfors) som spelades i Haparanda.
ToPV vann med 7-3 och Jukka var magiskt bra.

HT Bandy
Under sommaren 2008 beslutade de styrande i gränstraktens bandy att göra en ordentlig och gemensam satsning mot den svenska societeten.
Nu skulle kartan ritas om.
Händer skakades och bollen var i rullning.
Ett år senare var ytterligare en framgång lagd i Jukka Ohtonens påse.
Han hade fört HaparandaTornio Bandy till Elitserien.
Det hurrades vid gränsen.
Övriga bandysverige rynkade lite på näsan.
Det blev två säsonger i eliten innan falluckan öppnades.
Jukka som var spelande tränare hängde med en säsong till innan han, våren 2011, lät meddela att han nu skulle lägga undan både klubba och skridskor.
En fantastisk karriär var till ända.

En av de största bandyspelarna vi haft i vårt område, i svenska ligor, i finska ligor, kanske i hela bandyvärlden.
Dessutom en mycket trevlig och skojfrisk herre som jag stöter på då och då på vår gemensamma arbetsplats.

Nu ska han hyllas.
I samband med Kalix Bandys herrlags match mot Lidköping AIK den 29:e januari ska Finska Bandyförbundet ge honom en utmärkelse i ”Hall of Fame” för allt han betytt för finsk bandy.
¤ En lång framgångsrik spelarkarriär.
¤ Långa och betydelsefulla ledaruppdrag inom bandyns förenings- och förbundsvärld.
¤ Övrig förtjänstfull och betydelsefull verksamhet bandyn till fromma.

Jag förutsätter att alla kalixbor sluter upp.
Att ni kommer ut på drivorna för att hylla denne legendar.
Det är definitivt en av de största namn vi haft i Kalix, oavsett idrott.

Hans meritlista är imponerande.
I det finska landslaget spelade han 139 A-, 5 ungdoms- och 5 pojklandskamper.
Han spelade för första gången i A-landslaget säsongen 1980–1981 vid 17 års ålder.
Han avslutade sin landslagskarriär med VM-brons på hemmaplan (Haparanda och Uleåborg) 2001.
Totalt, mellan 1983 och 2001, spelade han i 10 VM och i dem 57 matcher.

¤ Tre VM-silver: 1987, 1989 och 1999.
¤ Sex VM-brons: 1983, 1985, 1991, 1995, 1997 och 2001

¤ Nio finska mästerskap:  Med OLS – 1982, 1983 och 1984.
                                              Med ToPV – 2000, 2002, 2004, 2005, 2006 och 2007.

¤ Tre finska mästerskapssilver:  Med ToPV – 2001, 2003 och 2008

¤ Två gånger årets bandyspelare: 1994 och 2000,
¤ 13 säsonger i finska bandyligan och 15 säsonger i svenska
¤ Årets tränare: 2010 i HT Bandy.

Onnea Jukka Ohtonen!

// Sargis



Jukka i HT:s dress


Full fart framåt i klassisk Kalix/Nyborg-skrud


Guldglädje med OLS 1982.
Jukka står i övre raden utan hjälm.


Guld med ToPV 2009

Publicerat

Lördagsmatch

Klockan är strax innan elva denna lördag.
I min bil på väg upp mot bandyarenan i Kalix undrar Anna-Charlotta Gunnarsson vem som sjunger för rätt svar på lodrätt fem i veckans ”Melodikrysset”
Termometern visar på femton minusgrader och folket i de bilar jag möter har nedfällda solskydd.
Det känns som månader sen vi såg detta gula himlafenomen senast.
Det där gula som kallas sol.

När jag en kvart senare skred in på Fomab Arena blir jag så där fånigt berörd i mitt sinne.
Herrejösses, vilken vacker idrott vi följer.
Läktaren badar i sol, den nyspolade isen blänker och publiken som väller in (nåja) har röda rosor på kinden.
Och ute på isen ser vi ett lag i rött, ett i blått och tre domare i randiga tröjor.
Randiga.
Inte gröna, inte gula, randiga.
Tyvärr dock tvärrandiga.
Och inga äppelknyckarbyxor.
Borde kunna vara krav på det.

När så klockorna runt om i landet visade 11:00 startade nyheterna i radion och dagens match på Fomab Arena i Kalix.
Domaren utan äppelknyckarbyxor ( ja, han hade en annan modell av byxor, hade kunnat få konsekvenser om han agerat utan) var den icke helt obekante Keijo Hyvärinen från en stad i öster, Haparanda.
Kalix Bandy U och Järvsö Bandy gör upp om poäng och kungadöme.
I div1 Norra.
Ni vet den som är ”Världens bästa Div1”

Järvsö var det.
Jag funderar en stund på om den där Karlsson är med.
”Han hette Karlsson och var från Järvsö,
där han var född för rätt länge se’n,
och han var ärlig och väl beaktad,
trots att han suttit på häktningen”.

Oavsett så var det första gången detta hälsingelag besökte oss i lite småkylig nord.
Förvisso ett U-lag till Ljusdal men ändå kul med nya bekantskaper.

Halvlek ett
Matchen är igång.

En kvart senare leder hemmalaget med fyra mot ett.
I hörnor.
I bommade hörnor.

I sjuttonde minuten har Kalix fem hörnor.
Och nu också ett mål.
På en retur från blå mur håller sig Niklas Sundqvist framme och petar in 1-0.

Känns nu som att de röda har ett litet grepp om händelserna.
De blåa lägger dock ner hela sitt hälsingehjärta för att freda sitt revir.
Kommer i en del kontringar men målman Samuel Henriksson har en lugn dag, hittills.

Hinner knappt tänka den tanken ut.
# 11, 1-1.
Och denne #11 heter Henning Näslund.
Klockan var då på minut tjugoåtta.

Spelet jämnar ut sig.
Sjunker i kvalitet.
Hafsigt och lite oorganiserat i de bägge lagen.
Men den ljuva musiken då skenor skär i isen och solen ovan ishallen gör att jag trivs rätt bra där jag står.

I trettioandra händer det saker.
Jäschös målman, Rasmus Andersson, gör en femstjärnig räddning och spelet vänder.
En blixtrande blå attack som slutar med ett par armar i randig klädsel i kors ovanför domarens huvud.
Speakern basunerar ut att Järvsö tilldöms straffslag.
Ett straffslag som läggs i arkivet under bokstaven M.
Mycket tveksam.
Kan också sorteras som V.
Väldigt tveksam.

Men strafflag är dömt och straffslag skall slås.
Han är säker där.
Upp med bollen i ”Sammes” högra kryss.
1-2.
Och allt ljus på #4 Filip Ljus.

Tio minuter senare.
1-3.
Ett fint solomål där #9 Elias Schröder tar sig fram genom Kalix planhalva trots att det smattrar av klubbor på hans benskydd.
Hade detta hänt i en fotbollsmatch hade spelaren legat i svåra plågor medan hans kamrater duschat rättskiparens ansikte med svordomar och saliv då de på en decimeters avstånd vräkt ur sig allsköns protester.
Men nämnde Elias Schröder hade inga sådana tankar.
Han hade bara målburen i sikte.
Framåt till varje pris.
Och han kom ända fram.
Ett fint mål.

Och i den allra sista dallrande sekunden får gästerna sin andra straff.
Om den förra sorterades som mycket tveksam så fick denna läggas under S.
Solklar.
Fram till punkten kliver än en gång Filip Ljus fram.
Domaren, som är kaffesugen, visar ett-skott-fingret.
Och det enda skottet går utanför till höger om vår keeper.
Det var nog tur det.
1-4 hade blivit lite besvärligt.

Rast
Med kaffe och bulla i näbben konstaterar vi experter att vårat U-lag är svåra att få grepp om.
Förlorar mot bottenlaget Selånger ena helgen.
Skickar hem Gustavsberg, som kom till Kalix som obesegrade, helgen efter.
Och nu 1-3 mot Järvsö som ligger i den nedersta våningen av tabellen.
Sen går vi ut i den dalande solen och den kyliga men friska luften.

Jag kastar ett öga mot ishallen.
Tänker på en stackars sate i Luleå Hockey som fick en avstängning efter han slagits med en motståndare i den senaste matchen.
Slagits, inte medias ”visat känslor”.
Ett slagsmål är ett slagsmål, såväl på som utanför en rink.
Han uttalade sin frustration över att det straffet kommit till för att nån expert i tv-studion tyckt det borde vara så.
Det var minsann en ny förklaring.
Du slåss, du blir avstängd, det är tv-studions fel.
Och på reporterns fråga på om han bara hade åkt därifrån och undvikit slagsmålet svarade han att ”Nä, det kan man ju inte då blir man ju kallad både det ena och det andra.”

Jag tar mig för pannan och lommar iväg mot läktaren på motsatt långsida.
”….då blir man ju kallad….”
Herregud!

Halvlek två.
Väl på plats släpper jag sån fånerier.
Andra halvlek går igång.
Fyrtiofem minuter kvar.
Två mål upp.
Lite grus i motorn.
Kämpa Kalix.

Knappt hinner startsignalen försvinna bort mot kommunens förråd på andra sidan vägen innan nästa signal tar fart.
Det har blivit mål.
I samma bur där gästerna gjort tre innan paus.
Nu gör värdfolket sitt första i den buren.
I buren ner mot Furuhedsskolan.
– Kalix reducerar till 2-3 genom mål av #91 Pontus Bergdahl! hör vi speakern förkunna.

Och de röda tar över spelet.
Dominerar varenda liten yta av isen.
Mer idéer och tanke med sig i anfallen.
De blå skapar inga som helst farligheter.

Det går femton minuter, en kvart ungefär.
Jakten på kvittering ger resultat.
3-3.
Ännu en retur från sammansvetsad mur.
Målskytten heter Mattias Snäll.

Enstaka minuter senare.
Steken är vänd.
Från 1-3 till 4-3.
Muntra miner i publikhavet.
Ja, eller hav och hav.
En liten skogstjärn kanske.
Men vi var glada.
På en hörna från vänster.
Jonathan Wikström (nix, inte släkt)
En riktig projektil borrar sig in i nät ovan vita hjälmar till höger om målvakten.

Än en gång visar det sig att Pålänge inte bara är en liten jakt- och fiskeby.
Pålänge är även en bra bandyby, trots att de inte bedrivit sporten sen åttiotalet nångång.
Kalix Bandys ordförande, vår vice ordförande, damlagets tränare Emil Wallin, herrlagets målvakt Oskar Sundqvist, Boltics Elis Lindgren och så då denne ”Jonte” Wikström.
Alla är de från ”Puling”

4-3 var det.
I fem minuter.
4-4.
Dagens läckraste.
Tre spelare.
Två, med iskall perfektion, slagna djupledspassningar och ett lågt skott från vänsterinnerläge, ouppnåeligt för ”Samme” Henrikssons utslängda ben, senare är det kvitterat.
Det började med #9 Elias Schröder långt nere till vänster på egen planhalva, en lång svepande passning senare hade #7 Erik Lidell bollen och ytterligare en svepande passning senare hade #13 Marcus Karlsson bollen i ett läge han inte missade.
Såna mål är en fröjd för ett bandyhjärta.
Även om det nu var åt fel håll.

Där var han ju!
Karlsson.
Karlsson från Järvsö.
Den så omsjungne.
”Och varje dag när sol’n går opp,
då gick också Karlsson opp”

Kvarten kvar nu.
Solen som ibland går ner bakom Sjöbloms dass går nu ner bakom hörnet på ishallen.
Solen går ned bakom Sjöbloms dass…..

Och det är hålligång såväl i skogarna kring Järvsö, där tretton älgar dansar bossanova, som på arenan i Kalix där tio blåklädda dansar bossanova ute på isen.

”Ja, det var partaj, det vill jag lova
Tretton älgar i en bossanova”

För oss på läktaren kändes det som en rotfyllning.
Utan bedövning.
Hälsingarna har än en gång vänt på resultatet.
Efter att ha haft det tungt under den första kvarten av halvleken har de visat prov på laganda och anamma.
Hela tiden fortsatt i sin tro.
Tätt bakåt.
Snabba kontringar.
Och nu resulterar deras blott tredje hörna.
4-5.
#3 John Skalberg Halvarsson.

Fin procent på hörnor.
Tre hörnor.
Ett mål.
Trettiotre procents utdelning.

Men rättvisa skipas någon enstaka minut innan slut.
Dagens enda tvåmålsskytt.
Mattias Snäll.
I en rörig situation framför gästernas bur sliter Hugo Olsson förtjänstfullt fram bollen och ger Snäll fritt läge.
5-5.

På övertid får Järvsö matchens sista läge.
Det är nära, nära, men inte tillräckligt.
I anfallet efteråt sätter Mattias Snäll full fart genom blått försvar.
Han hinner en bit in i fiendeland när en skarp signal ljuder……..

……….matchen är slut.
Snopet kan tyckas, men är tiden ute så är den.

När jag på hemvägen passerar avtagsvägen till Sandviken (inte det Sandviken) och ”långrakan” ligger framför mig får jag fälla ned solskyddet.
Det, det är ett fint tecken på att vi går från midvinterns mörker mot ljuset.
Det är också ett tecken på att jag måste komma ihåg att ta ut solbrillorna till bilen.

Heja bandy.
Heja ljuset.

// Sargis










Publicerat

Grattis grannen

Kalix Bandys närmaste granne i Bandyallsvenskan fyller jämnt.
80 år minsann.
Och man ska vara snäll med sina grannar.
Därför vill jag hylla vår granne så här.



Det är tisdagen den 19:e januari 1943.
En gråkall tisdag.
Det faller ett lätt snöfall.
Inne på Ericssons konditori i Ljusdal råder ett stilla lugn.
I ett hörn står en radioapparat av märket Radiola.
Det varvas musik där bl.a Ulla Billqvist sjunger sin tre år gamla jättehit ”Min soldat” och nyheter om det krig som råder ute i Europa och om den lilla flicka som denna dag föds i Port Arthur, Texas, USA.
En liten flicka som kommer döpas till Janis Lyn Joplin.

”Hans skor är för stora och hans mössa för trång,
hans byxor för smala och hans rock är för lång.
Men det gör det samma, för han är min soldat
någonstans i Sverige”

Personalen på kondiset gnolar med och dammar lite förstrött bland borden.
Det plingar i dörrklockan och in stiger några sammanbitna personer.
Borstar bort snöflingorna från kragen, sätter sig ner vid ett lite avskilt bord och beställer in bakelser och kaffesurrogat.
Nåt annat kaffe fanns inte att tillgå i dessa tider.
Under de värsta tiderna under kriget fick man endast köpa tretton gram per person och vecka.

Personerna vid bordet hummar och mumlar för att personalen inte ska höra vad som är i görningen.
Plötsligt hörs ett unisont; JA!
Och en av de sammansvurna brister ut i ett leve.
– Vi har just bildat en förening, leve Ljusdal BK!
– Och vi ska spela den vackraste sporten av dem alla, bandy!
– Hurra!
Personalen bjöd på påtåren.

Månaderna gick.
Våren, sommaren och hösten passerade revy.
Det närmade sig åter vinter.
Och den unga klubben stod vattenkammade och redo.
I gult och grönt och vit bandykeps.
Man skulle spela i en serie med Edsbyns, Brobergs och Bollnäs reservlag.
En match mot varje.
Förlust mot Edsbyn.
Oavgjort mot Broberg och Bollnäs.
Men placeringen blev strax utanför pallen.
Fyra.
Sist.

Det skulle bli bättre.
Mycket bättre.

1975.
Ett gyllene år i den klubb som detta år fyller trettiotvå.
Ett år som för alltid är fastnitat i minnet på vareviga invånare i stan.
Man hade säkrat segern i div1 Norra redan i den nästa sista omgången då man vann mot rivalen från kusten, Broberg, med 6-3.
Avslutade med oavgjort mot Västanfors 2-2 på deras IP.
Kvartsfinalen spelades bäst av tre och LBK fick Örebro SK på sin lott.
6-3 hemma på IP följdes upp av 3-3 på Örebro isstadion vilket räckte för avancemang.
Nu väntade IFK Kungälv i semifinalen.

Första matchen borta på Skarpe Nord.
Spänningen inne på konditoriet i Ljusdal är påtaglig.
Den gamla Radiolan är kasserad och en ny och fin stereoradio är införskaffad den står nu på och spelar en glad dansbandslåt med ett band i den tidens utstyrsel.
Musiken som skvalade ut fick tystas ned då de första rapporterna kom via en knastrig telefonledning från västkusten.
Hörde man rätt?
LBK hade på den erkänt svårspelade arenan besegrat IFK Kungälv med 6-3.
Nu var finalen nära.
Och med 2-2 hemma så var saken klar.

Söderstadion se upp!
Ljusdal BK laddar om.
Dags för revansch för finalförlusten 1972 mot Katrineholm.

Och så var dagen inne.
16 mars 1975.
Utanför järnvägsstationen i Ljusdal tassar en hemlös byracka förbi.
Det enda tecken på liv den ser är en tappad servett och en tom burk som innehållit nån dryck.
I fjärran tutar ett fullsatt tåg på sin väg mot Stockholm.
Ljusdal är en öde stad.
Folket tar sig Söderstadion.

Finalen ska spelas mellan LBK och Villa/Lidköping.
Folkfest.
17 220 bandyvänner på läktarna.
När sen slutsignalen går är de tillresta från Hälsingland i eufori.
8-4.
Och på Ericssons fick personalen se till att det fanns guldbakelser när tåget kom tillbaka.

Vi i Kalix har ofta stött på detta lag.
Utan att ha nån som helst statistik på det så tror jag att LBK kan vara det lag vi mött flest gånger sedan vi blev Kalix/Nyborg och sedan Kalix Bandy.
Vi har vunnit matcher i vardagens serielunk.
Vi har vunnit viktiga matcher.
Vi säkrade slutspelsplats under vår första säsong i Allsvenskan den 19 januari (!) 1994 då vi vann med  6-3 hemma på vårt IP.
Vi säkrade fortsatt spel i Elitserien den där magiska marsdagen 2018 då vi vann med 10-2 och stämningen var att jämföra med SM-guld.

Men vi har också dystra minnen.
Förlorat i vardagens grå serielunk.
Förlorat i viktiga matcher.
Mars 2005.
Dubbelmöte.
LBK vill upp.
Kalix vill inte ner.
Må bästa lag vinna.
LBK vinner hemma 6-3.
Kalix vinner hemma med 7-4.
Glädjen var total i de gulklädda.
Man gick upp på fler gjorda bortamål.

Samarbetspartners.
Under några år samarbetade vi grannar över staketet på flick- och damsidan.
Några tjejer från LBK tränar hemma och matchar i Kalix.
Föräldrar med bandyhjärta skjutsade tjejerna till de matcher som spelades i Kalix.
Det uppmärksammades vida omkring.
Själva tog vi det med ro.
Man ska väl samarbeta mellan granngårdarna.
Det lönar sig bäst för alla parter.
Och det är trots allt bara sjuttiotre mil mellan oss.

Mitt bästa minne med denna vitala åttioåring är från våren -22.
Bandy när bandy är bandy.
I strålande vårsol kommer en busslast unga spelare i grön och gult för att ha en härlig helg i Kalix.
Det var en upplevelse såväl för unga knattar från Ljusdal som för en inte lika ung farbror från Nyborg, strax utanför Kalix.

Så jag lyfter keps, luva och cylinderhatt för åttioåringen.
Stort GRATTIS Ljusdal BK!
Och välkomna än en gång till Kalix den 25:e februari.
Vi ses då.


En dag ska jag besöka Ljusdal och ert IP med vacker hängande belysning.
Ta det som ett löfte eller hot.

// Sargis


Publicerat

Tre serieledare till Kalix

Vi tar avstamp mot 2023 års första hemmamatcher.
Såväl damer som herrar.
På andra planhalvan står IFK Rättvik och Gustavsberg redo.
Rättvik för dam och herr under lördagen och Gustavsberg för U på söndag.

Men jag börjar utanför bandyns värld.
Jag börjar med en tacksamhetens tanke.
Ett hjärtligt tack till Artur Sicard.
Denne kanadensare som knappast är medveten om vilken hjälte han är för oss husägare i snörika delar av världen.
Året är 1925 då han vid 49 års ålder uppfinner snöslungan.
1927 säljer han sin första slunga till staden Outremont och succén är total.
Han lämnar jordelivet blott 69 år ung men hans minne går rakt genom pustande och frustande generation efter generation.

De senaste dagarna på våra breddgrader har bjudit på snömängder likt i Damüls i Österrike där forskare uppmätt att det snöade 9,3 meter per år under en den sjuårsperiod de räknade på.
Nio komma tre meter.
Själv gnäller jag över de fem-sex decimeter vi har nu.
Vår gode vän Artur med slungan hade gnuggat händerna av förtjusning.

Tillbaka till bandyn.
Och vi vrider tillbaka klockan trettio år.
1993.
1400 enligt den bengaliska kalendern.
Året då Kalix/Nyborg BK klev in i bandyns societet.
Med buller och bång.
En dröm blev till verklighet.
Vår ort hade under hösten 1992 fått tunga besked då personalstyrkan på fabriken i Karlsborg skulle bantas med fyrahundra man.
Bygden gick i chock.
Men jag vill tro att framgångarna för bandyn spred lite ljus över allt mörker.
Folket hade nåt glädjande att samlas vid.

Men än så länge har detta år just startat.
17 januari startar Sveriges Radio P4, vilket i framtiden skall tillsammans med P1, rädda mig från kollaps.
Hemska tanke att få dras med P3 eller reklamradio hela dagarna.

Den 10:e januari kommer Umeå BS upp till Furuhedsplan för att möta det hittills obesegrade KNBK.

Det blev inte mycket till kamp.
Inför trehundraåttiofyra åskådare på drivorna gör ”Misha” Illarionov gör 1-0 redan i andra minuten och sen rullar det på.
5-0 efter halvtimmen och 6-0 vid kafferasten.
När sedan domare Thomas Svensson förkunnar Game over har hemmalaget gjort 12-0 och den tionde raka segern är ett faktum.

En förträfflig start på ett år som vi bandyvänner i Kalix för alltid kommer minnas.

Vi snurrar klockans visare ytterligare trettiotre år tillbaka.
Det gyllene året 1960.
9 januari.
På Nyborgsvallen.
Lappträsk hade bandy på den tiden.
Men ingen hemmais.
Så de kom dragandes genom skogarna ner till kusten och tog sig an sin hemmamatch mot Nyborg i Nyborg.
Hemmamatch på bortaplan.
Enligt journalisten ”Keman” i den lokala blaskan hade Lappträsk ett ungt och trevligt lag som måste få en eloge för sitt bandyintresse då de inte har några möjligheter till träning mellan matcherna.
Och alla deras matcher måste genomföras på bortaplan.
En tuff tid för laget från den lilla byn bortom kommungränsen till Haparanda efter väg 398.

Matchen mot NSK slutade i lagets andra förlust på två matcher då hemma-, eller bortalaget, Nyborg vann med 5-2.
Alf Lundbäck gjorde tre mål för sitt NSK, Tage Morin och Rolf Persson varsitt.
Tage Lakso och Sören Englund gjorde Lappträsks mål.

Dagen efter föll laget utan hemmaplan mot IFK Kalix med samma siffror.
Men eftersom Luleå SK vann stort mot Seskarö så lämnade man sistaplatsen åt just detta Seskarö.

Framåt vi tågar.
Säsongen 19/20
16 februari 2020.
IFK Rättvik var här då.
4-4.
Känns resultatet igen?
Kalix leder med trygga 4-1 då tjugo återstår.
Men den gamla devisen om att det går fort i bandy slår in.
Tre mål inom tio minuter för masen och det föga okända resultatet 4-4 grinar oss i ansiktet då nittio minuter är avklarade.

Säsongen 20/21.
20 december 2020.
IFK Rättvik var här då.
För att håva in två poäng i julruschen.
Av det bidde det inget.
Man tar visserligen ledningen i minut arton.
Sen föll mörkret över filmen Masjävlars hemmastad.
Kalix vänder på potatisen och 2-1 innan rast och 3-1 strax efter vilket blir slutresultatet.
Resan hem till Siljans strand blev mycket lång.

Nutid
IFK Rättvik herr.
Gick, efter osannolik dramatik, upp i Elitserien en marsdag 2021.
Vi minns de otroliga scenerna i Rättviks hemmahall då Gripen tar ledningen i minut åttionio och har fångrepet till Elitserien i sin hand.
Minuten nittiotre kvitterar Rättvik och greppet Gripen grep glider dem ur näven.
IFK går vidare på fler mål på bortaplan, 4-4 slutade matchen i Trollhättan.

Det blir en tung vinter i högsta serien.
Men en riktig karamell bjuder de på då man på hemmais besegrar Sandviken med 3-1.
Fem segrar till och en oavgjord räcker inte så falluckan öppnas och ett spel i den allra bästa Bandyallsvenskan blev ett faktum.

Och som de har börjat sin vinter i denna serie.
Vinst på vinst på vinst på vinst…….
Tretton matcher.
Tretton vinster.
Imponerande.
Att de dessutom bara släppt in tjugosju mål på dessa tretton matcher är också värt ett lyft på den vita bandykepsen.

Men det gäller för laget från Siljan att inte tappa fokus för blott fem pinnar bakom lurar Åby/Tjureda.
Sen ett litet hopp ner till trean Kungälv på nitton poäng.
Så att striden om förstaplatsen lär stå mellan Rättvik och Åby är nog ingen vild gissning.
Men, som alltid, det ska spelas om det.

I den senaste matchen vann IFK hemma mot Ljusdal efter en tung vändning.
3-5 efter en timmes spel blev till slut 8-5.
Fiolerna spelade natten lång.

Bäste målskytt i laget är Jack Ternander med nitton fullträffar.
I poängligan äger Rasmus Plan förstaplatsen med sjutton mål och nio assist.
Passningskungen är Ludde Bjernulf med sina nitton målgivande passningar.
Äldsten är, den icke helt obekante, Rinat Shamsutov.
Han är fyrtionio.
Och jäkligt bra.

Jag tror Jukka Ohtonen var fyrtionio när han rundade av sin karriär.
Han återkommer jag till lite längre fram i tiden.

Kalix bandy herr.
Föll tungt i Stockholm senast.
Johan Sundquist gör 0-1 på straff i minut två.
I mitten av halvleken gör IK Tellus tre snabba och trettondagen är förstörd.
7-3 till Jordens lag då slutsignalen ljuder.

Damerna från Rättvik.
Serieledare de med.
Har under seriens stilla lunk spelat sju matcher och vunnit sex av dessa.
Enda nesan kom i den senaste matchen då Söråker var ofina nog att släpa hem de bägge poängen som stod på spel i IFK:s hemmahall.
4-5 i medelpadisk favör när matchen tog slut.
Söråker som, i skrivande stund, ligger tvåa i tabellen.
Fem poäng efter, men en match mindre spelad så kullorna känner nog flåset i nacken.

Lördagens match mot Kalix är andra gången de bägge stöter på varandra i vinter.
För en evighet sedan, i seriens allra första andetag.
12 november.
Mannen bakom Booker T. & the MG:s, Booker T. Jones, firar sin sjuttioåttonde födelsedag.
Han firar med kaffe, tårta och Green Onions.

Fjärran från det kalaset spelas det en premiärmatch i Allsvenskan Dam.
Närmare bestämt i en hall som, med pompa, ståt och Kalle Moraeus, invigdes den 13:e juni 2010.
En hall ståendes vid vägrenen på riksväg 70 mellan Leksand och Mora.
En bandyoas mellan två hockeyfästen.

Denna premiärmatch i Allsvenskan Dam säsongen 22/23 spelas mellan hemmafavoriterna och ett lag från fjärran nord.
Hemmalaget tilldöms en straff i minut sju.
Anna Angantyr är säker och 1-0 är ett faktum.
En och en halv minut senare gör samma Anna 2-0 och laget i blått känner medvind och solsken.
Trots att de är inomhus.
3-0 till kaffet och 6-0 i slutresultat.
Segertåget är igång.

Denna Anna Angantyr som, för övrigt gjorde ett till i den matchen, ligger tvåa i lagets mål- och poängliga med sina tretton mål och sjutton poäng.
I den rosa ledartröjan ser vi Tilda Berg med femton mål och tjugotre poäng.

Kalix Dam.
Har inte matchat sedan helgen innan jultomten kom på besök.
Den 17:e december kom det enda laget som besegrat Rättvik på besök.
Söråker IF.
Kalix som haft en lite motig inledning med tunga slutminutrar då poäng tappats gör en helgjuten insats denna lördag.
1-0 i tjugoandra blir 2-0 via ett olyckligt självmål då en vitklädd försvarare rensar undan ett farligt hot i ryggen på en egen spelare och bollen rullar snöpligt in i eget mål.
Hopp för SIF då man gör 2-1 och en viss kaos i ett annars stabilt hemmaförsvar infinner sig.
Men i nittioförsta minuten får hela vår kommun hurra då Emma Lambertsson gör 3-1 och den första segern är i hamn.

Emma som också leder den interna poängligan med sina fyra mål.

Kalix U.
Möter också en serieledare hemma på Fomab.
Gustavsberg IF.
Ett lag från en ö.
Värmdö.
Ett lag med fyra välkända nunor för oss i Kalix.
Jimmy Simu, Mattias Stenman, Viktor Brännmark och Jimmy Strömbäck.
Lägg därtill Niklas Sandberg som lade skridskorna i garderoben efter förra säsongen.
GIF:s senaste match var en målfattig historia mot Unik/Bois.
2-1 hemma på Ekvallen med sin bergvägg längs ena långsidan.
Lite James Bond-miljö där.

Poängkung i laget är Kevin Brown med tjugo mål och tjugosex poäng.
Den målfarligaste med rötter i Kalix är Jimmy Strömbäck med tretton mål och arton poäng.
Med den skörden ligger han fyra i den interna ligan.

Laget leder serien med tre pinnar före Unik/Bois och Helenelund.
Unik har en match mer spelad medan HIK har en mindre.
Hård kamp på toppen.

Kalix gjorde en tre-matcher-på-tre-dagar-helg.
En turné i snöfall.
Förluster mot Selånger och Skutskär.
Vinst i ett snörikt Umeå.
En match där vår vän Artur Sicard hade trivts.
Snö i mängder.
Isac Köpsén avgjorde på övertid.
Isac Köpsén har fått sina första bandykunskaper i….Umeå.

Vidar Fredriksson, som gör stor succé i A-laget, leder lagets poängliga tillsammans med nämnde Isac och Hugo Olsson.
Fem poäng vardera.
 
Under veckan
Tillbakastuds.
Från golvade till dansgolvets riddare.
”Vi reser oss igen, ja vi reser oss igen…”
Katrineholm Bandy.
I fredags.
I Örebro.
Krossade.
Förnedrade.
Drogs hem till sin stad i tjära och fjädrar.
Förkrossande 13-0 till ÖSK i paus stannade vid 14-2.
Katrineholm låg tyst och öde under helgen.
Laget tränade i masker för ansiktet, ville inte bli igenkända.
Men sakta och säkert började ljuset återvända.
Maskerna åkte av.
Nävar knöts.
Och onsdagen kom.
Ny dag.
Nya kritor.
Och ny match.
Serietrean IFK Kungälv på besök.
Senare på kvällen går en buss mot fästningen på västkusten i tystnad.
Allt medan folket i Katrineholm firar.
En 3-2-seger som smakade fågel.
Kronfågel.
I sanning en stark tillbakastuds.

Tråkiga nyheter når oss från Alingsås.
Hemsjö Bandy.
Bildad 1933.
Men efter denna säsong läggs föreningen ner.
Spelarbrist och isbrist uppges vara de stora anledningarna till detta.
Man kommer dock försöka genomföra de sista matcherna för säsongen.
Närmast möter man BK Rosa ikväll (torsdag 12 jan) i Ruddalens nya arena.
En bandymatch i div3 en torsdag kl 21:15 i Göteborg.
Det finns nånting vackert i det.
Hemsjö Bandy blir därmed den sista bandyföreningen i Alingsås kommun.
Synnerligen tråkigt.
Alla behöver bandy.

Desto trevligare nyheter kommer svepande från Västergötland.
Där delar den lokala radion P4 Skaraborg, sedan 2008, årligen ut ett pris till den utövare, ledare eller lag från Skaraborg som stått för den mest framstående idrottsliga prestationen under året.
Ett pris de kallar ”Guldtranan”.
2022 års upplaga av detta pris gick till en bandyspelare från Lidköping som var med och tog VM-guld med Sverige och också blev utsedd till årets spelare inom svensk bandy.

Årets vinnare av ”Guldtranan” är…. Tilda Ström, Villa/Lidköping.

Jag har ingen aning om vilka som sitter i juryn men jag kan bara tillstå att det verkar vara en mycket kunnig jury.
Stort GRATTIS Tilda Ström.
Välförtjänt.

Så kära kalixbor, nu har ni chansen att se bandy.
Två dagar, tre matcher.

Och ni på andra platser, leta er en arena där det spelas bandy.
Alla behöver en bandymatch.

// Sargis














Publicerat

Trettonhelgen

Trettondagshelgen 2022 är över och förbi.
En helg som vi enligt västlig kristendom firar att de tre vise männen anlände till stallet i Nasaret där den lilla knatten Jesus tretton dagar hade sett dagens ljus.
De kom med presenter, presenter som dagens små knattar hade fnyst över axeln åt och skickat hem de tre männen med en obscen gest.
Ingen mobiltelefon, dator eller A-traktor.

Nåväl, denna helg är för oss bandyvänner en intensiv helg.
Matcher varje dag vid alla de möjliga tidpunkter.
Bandygrytan står och småsjuder från tidig morgonstund till sen nattimme.
En härlig helg.
Kanske det hade uppskattats om de tre vise männen gett frikort till valfri bandymatch till den där Jesus.

Vad har då hänt under helgen?
Det må ha firats i helgen.
Inte i Kalix.
En lite dyster helg.
Inte ens rökelse eller myrra och definitivt inget guld.
Herrlaget föll.
Lag U gör en trippelhelg längs norrlandskusten.
Tre dagar, tre matcher, en vinst.
F17 spelar ett sammandrag i Flickallsvenskan på Grosvad i Finspång.
Grosvad.
Får lite vibbar av ”Ett päron till farsa”.
Griswold.
Tjejerna spelar fyra matcher på två dagar.
Faller i alla, men endast i den sista faller de igenom.

Herrlaget faller mot IK Tellus som därmed tar revansch för förlusten i Kalix på annandagen.
Vår kapten Johan Sundquist gör 0-1 på straff redan i den andra minuten.
Sen vänder hemmalaget på biffen med tre mål inom fem minuter i mitten av halvleken.
Janne Rintala reducerar och Simon är en stolpträff ifrån kvittering.
Strax därpå gör ”Chrille” Frohm 4-2 innan kaffet.
I andra drar männen i blått ifrån upp till 7-2, varav två på straff, innan Janne gör matchens sista mål.
Och vi drar oss till minnes matcherna hemma på gatan då föräldrarna ropat in de vilt kämpande spelarna där ute under gatlampan.
Då avgjordes matcherna med det dramatiska ”Sista målet vinner”.
Jag kan ju tycka att sånt ska tillämpas vid såna här tillfällen.


Janne Rintala gjorde två mål i förlusten mot Tellus
Foto: Kenta Jönsson

Ännu tyngre gick det för Katrineholm.
I Örebros hemmahall.
1-0 i baken efter knappt fyra minuter.
4-0 i samma bak efter åtta och en halv minut.
Uppförsbacken börjar bli jobbig.
7-0 efter tjugoen och 13-0 (!) när domaren tutar för rast.
Uppförsbacken är gigantisk.
Lång och tung.
Hela vägen nerifrån Coop upp till vattentornet på Rammelberget.
Andra halvlek vinner de modstulna männen från staden som en gång hette Fulbonäs.
ÖSK gör bara ett mål, på straff dessutom, och gästerna gör två.
– Alltid något, sade fan när han fick se Åmål.
Måhända uttryckte han samma ord nu.

Även Katrineholm U stod rejält på hakan i sin match nere i Jönköping.
10-2 i baken där.
Det blev en tung helg även i Södermanlands tredje största stad.

Kalix U åkte buss.
Långt bort.
Långt hem.
Sundsvall. Skutskär. Umeå.
Med en tunn och liten trupp.
Man fick tunna ut A-lagets trupp för att kunna täcka upp den frånvaro som rådde i detta U-lag.
Fredagskväll på Gärdehov i de norra delarna av Sundsvall.
1-1 med kvarten kvar.
Den blivande storstjärnan i kommunens bandy, Vidar Fredriksson, gör 0-1.
Selånger kvitterar och tar ledningen.
Robin Larsson kvitterar men hemmalaget ser till att staden får fira ordentligt med att avgöra kampen i minut åttiosex.

Lördagen tillbringades i Skutskär.
Klassisk bandyort.
6-1 till de gröngula som hänger på i ett jämnt toppskikt.
Fem lag inom tre poäng.

Söndagen på Nolia i ett snöigt Umeå.
Äntligen.
I en match som aldrig ville ta slut.
Tidstillägg på tretton minuter pga en belysning som trilskades.
-Tack för det, sade spelarna i Kalix.
-Tack för senast, sade Kalix Isac Köpsén som var tillbaka på arenan där allt började.
Där hans bandykarriär tog sina första vingliga skär mot framtiden.
Idag avgjorde han den långa matchen med en kvittering (3-3) i nittioandra och ett segermål (3-4) i  minut etthundratvå.
Och vi kalixsupportrar får äntligen något att fira denna helg vi också.
Inte bara ägna oss åt snöskottning.

Kalix U har just nu full äganderätt på plats nio.

Lite anknytning till Kalix.
Två av våra lysande exporter gjorde varsitt mål.
Tanja Illarionova var utlånad till Bollnäs i Damallsvenskan.
Inför femhundratre (503!) personer i den alldeles nya hallen i Bollnäs satte Tanja en hörna.
Tyvärr räckte det inte och segern och poängen drog iväg tre mil västerut längs väg 50, till ärkefienden Edsbyn.

 I Elitserien gjorde Hanna Snäll ett av AIK:s åtta mål i segermatchen mot Uppsala BoIS.
0-8 på tavlan i hörnet på Studenternas då matchen var till ända.
Målvakten i hemmalaget har också lite anknytning till vårt lag.
Säsongen 2016/2017 vaktade Tytti Segerman buren för Kalix Bandy.
Jag minns bl.a hennes två straffräddningar mot Skutskär i seriens sista match.
Den sista nöp hon och sträckte upp sin hand där bollen låg som klistrad.
En fin bild i minnesbanken.

I herrarnas div1 norra gör Jimmy Simu ett mål och Jimmy Strömbäck tre då deras Gustavsberg vinner mot SIF Norrtelje med 7-1


Tytti Segerman och Hanna Snäll
Foto: Ronnie Ahlsén

Övrigt.
Vi kan väl fortsätta med damerna.
Elitserien.
På annandagen satte folket i Lidköping julskinkan och glöggen i halsen.
-Vad är det vi ser? muttrades det runt om vid julborden i stan.
Favoriterna i blått som knappt förlorat en match sen högertrafiken genomfördes föll pladask i Västerås där de grönvita vann med 6-3.

Tolv dagar senare.
Chans till revansch.
Att Villa skulle förlora två matcher i rad hade tett sig märkligare än en pingvin i Sahara.
Processen blev kort.
Pingvinen kunde stanna kvar bland de övriga pingvinerna på Antarktis.
Hemmafavoriterna vinner med klara 9-2 och invånarna i Lisch kan återuppta det firande de fick ställa in tidigare.
Extra roligt för damerna i blått att målfabrikör Tilda Ström är tillbaka efter två matchers skadefrånvaro.
Hon visar vägen direkt med två mål och är nu uppe i tjugotre på sju matcher.

Herrallsvenskan.
Vi hänger kvar i Lidköping.
Lidköping AIK.
De kommer den närmaste tiden sitta vid skolbänken och lära sig hur länge en bandymatch pågår.
Att lära sig att inte sluta spela då klockan slår nittio.
Att spela till de hör de ljuva tonerna som ljuder då ”the fat lady sings”.
Eller när domaren blåser slutsignal.
Vi minns annandagens tapp hemma mot Boltic.
Laik har 3-0 och klockan går mot nittioett.
Damen som ska sjunga börjar förbereda sig.
Utsmyckningen på torget i stan sätts igång och Cool Candys gör soundcheck.
Bortalaget jagar.
Viktor Mardakin gör 3-1.
Minuten efter kommer ytterligare en reducering.
Och.
I nittiofjärde kvitterar Elis Lindgren.
3-3.

I helgen.
I Karlstad.
Laik har 4-0 i paus.
Boltic jagar och kommer upp till 4-3.
Laik gör 5-3 i sjuttiosjunde.
Och med det svidande poängtappet senast har de kanske lärt sig läxan.
Men ack och ve.
Hemmalaget reducerar i åttionionde.
Och käftsmällen kommer efter nittiotre och en halv minut.
5-5.
På torget i Lidköping får åter arrangören plocka in utsmyckning och Cool Candys stuva undan sina instrument.

Idag, söndag, tar Västanfors sin första tvåpoängare.
Mycket välbehövligt.
Att det dessutom sker mot närmaste konkurrent, Surte BK, där i sumpmarken gör ju saken än bättre för ”Fläkten”.
7-4 hemma på sitt IP gör att man nu ser ryggtavlan på detta Surte, blott två poäng skiljer de bägge.

Kalix hittar vi på plats nio, sex poäng från kvalet uppåt och sex poäng från kvalet nedåt.

Damallsvenskan.
IFK Rättvik får sin nolla i kolumnen för förluster raderad.
Hemma i sin hall faller man i en dramatisk match mot Söråker.
4-5 och laget från Medelpad tar steget upp på andra plats, fem poäng efter just Rättvik i en lite haltande tabell.
Kalix hittar vi på sjätte plats.

Helgens målskyttar
¤ Tova Grönoset: Sex mål för sitt Västerås SK U då man under söndagen vinner den allsvenska matchen på bortais mot Tranås Dam med stora 9-1.

¤ Oscar Larsson: Gör matchens första mål efter tjugo sekunder och matchens sista efter knappa nittiotvå minuter. Däremellan gör han ytterligare fyra och är en mycket stor vinstfaktor då hans Örebro SK Bandy/Köping IS vinner med 7-6 på bortaplan mot Lesjöfors/Filipstad i div2 Mellan.
Anrika föreningar där, Lesjöfors och Köping.

¤ Erica Persson: Ännu en sexmålsskytt. Hon gör sina mål för sitt AIK som gör pulvermos av stackars Sunvära under lördagen.
Matchen i Elitserien på Sjöaremossen slutar 16-0 i solnaiternas favör.

Helgens sandlåda.
SHL.
Sandlådans Hockey Liga.
I matchen Timrå – Luleå.
Strax innan paus mellan andra och tredje perioden blir det fånerier på isen och Luleås Leo Komarov blir ensam utvisad, vilket han med all tydlighet inte uppskattar
Under paus skickar Timrås OFFICIELLA twitterkonto ut ”Leo Komarov, din mamma väntar vid informationen”
Luleå vänder matchen och vinner varpå man på Luleås lika OFFICIELLA twitter svarar ”Hej, Timrå IK, era mammor väntar vid informationen”

Vi pratar alltså officiella konton.
Inte någon supporters.
Klubbarnas officiella.
”Det var inte något som skulle komma ut” säger Timrås pressansvarige.

Varför i hela friden skrev du det då?, undrar jag.
Många kanske rycker på axlarna för sån här och kallar det roligt.
Det gör inte jag.
I en tid då hån, pikar, kängor och allt vad fasen media blåser upp inför de ungdomar vars ledare lägger ner tid och engagemang för att lära sina adepter vad gott kamratskap och sportsligt uppträdande innebär gör att jag blir rasande av såna här saker.



Apropå NSD.
Jag brukar ibland gorma som en utsvulten bandhund på vår lokala media.
Så därför måste jag ju även hylla den då tillfälle ges.
Som nu.
Under lördagen fick vi läsa ett långt reportage om Jonas ”Skorven” Persson.
Ett riktigt bra reportage.
Hatten av.
Bravo.

Till sist.
Kvällspressen har lite svårt med matematiken ibland.

Expressen eller Aftonbladet


Och utanför mitt fönster fortsätter snön att falla.
// Sargis

Publicerat

Angående domare

Jag älskar bandy!
Värmen är fantastisk bland alla oss bandyälskare, vi kan stå på olika sidor på läktaren, ha olika funktioner inom föreningen, men vi brinner för sporten. Kärleken är större till bandyn än det enskilda laget hos väldigt många, även om vi i stridens hetta kanske inte visar det.

Jag började mitt idrottande 73-74 då jag tog mina första skär i Borås Hockeys skridskoskola, har därefter testat flera olika aktiviteter, men ishockeyn var alltid varit nummer ett, som spelare, sen som domare i 16 säsonger därefter några år som tränare innan jag lade skridskorna i garaget 2002. Blev lite rinkbandy, golf mm fram till säsongen 2009 då jag såg min första bandymatch live. Vilket har förändrat mitt, nja hela familjens liv. Startade Borås Bandy, pendlade i fem år mellan Borås och Lidköping för att sonen skulle få bra möjligheter, varit med som ledare i flera olika former på läger med mera. Kollade alla World cup i Sandviken från hösten 2010 till den flyttades till Ryssland, likadant med svenska cupen.
Har med andra ord sett väldigt mycket bandy på olika nivåer de senaste 11 åren.

Under dessa år hört domedagsprofetior om bandys död, ”publiken försvinner” ”dålig återväxt”.
Publiken är lite oroväckande, men jag tror att många väljer att sitta hemma i soffan i stället. Sen är jag rätt övertygad om att problematiken gällande publikmängden kan variera beroende på ort.  Ska vi vara lite självkritiska så måste vi kanske kolla vad vi arrangerar och vad vi konkurrerar med, finns det goda exempel på andra ställen som vi kanske kan plocka russinen ur.

Återväxten oroar mig inte, dam och flickbandy har växt och växer. Har under denna höst sett flera klubbar dela på sociala medier om skridskoskolor med upp till ett par hundra deltagare. Lilla Borås Bandy hade över sextio barn på säsongens första träning. Här handlar det om att göra jobbet,
bjuda in, erbjuda en kul aktivitet byggt på lagom delar lek och spel, viktigast är att ha kul.

Det som däremot oroar mig är antalet domare och kvalitén.
Under de senaste säsongerna så har jag rivit mig mer än en gång i huvudet, exempelvis så har man som anfallare mer eller mindre kunnat köra i full fart in i en backlinje som stänger vägen mot mål och få ett frislag med sig. Varför? Vad är försvarsspelarens uppgift, det borde snarare vara en offensivfoul. Slag på klubban är ett kapitel för sig, har fått olika förklaringar av domare av hur regeln ska tolkas. Vissa matcher blir det flera femminuters-utvisningar i andra inte en enda.
Har sett spelare få röda kort för väldigt ringa företeelser, några dagar senare i elitseriematch blir det fullt raggarslagsmål, genererar i två tiominutersutvisningar.
Domare som använder ett riktigt dåligt ordval till spelare ”mongo” och ”idiot” är två exempel som jag hört under hösten.  

Att ge en U17/19 spelare rött kort, kan säkert vara berättigat ibland, men det är väl samma regelbok man bedömer utifrån. Många av våra ungdomsspelare tittar på seniorer och har dem som förebilder, men bedömningarna på likvärdiga situationer kan variera väldigt. Jag undrar också om någon domaransvarig funderat på hur avstängningar påverkar inom ungdomsbandyn. Alla vet att bandysäsongen är kort, avstängning 2–3 matcher kan göra att en spelare inte får spela matcher på över en månad, då säsongen är ca 4 månader lång så försvinner en stor del av densamma.
Finns risken att man slutar spela bandy i stället, är det bra?
I synnerhet när man får avstängningar som inte ens skulle resultera i en utvisning i elitserien.

Ytterligare ett fenomen som jag upplever har ökat är krockar mellan spelare och domare, vad beror det på. Min teori är att farten inom bandyn ökat markant, vi har idag 19 bandyhallar. Perfekta förhållanden alla träningar, varje pass sitter där den ska, då går det fort ja till och med riktigt fort.
Hur jobbar domare med detta, tränar man matchlikt?

En mycket intressant artikel i Bandypuls nyligen gällde uttalande mot ett domarteam, frågorna som hade ställts var ”har du spelat själv” ”du har ingen känsla för spelet” ”du är kass”. Dem kanske inte ställdes på ett lugnt och trevligt sätt. Men dem är inte helt obefogade, tittar vi exempelvis på U19 nationell så har en del matcher upp mot 10 spelare på plan, kanske fler som tränar och spelar regelbundet med elitserielag farten är med andra ord hög. Har vi elitseriedomare eller allsvenska domare på den typen av matcher. Hos mig kommer direkt frågorna ovan, har du känsla för spelet, har du spelat själv? De 16 år jag dömde ishockey så fick man alltid till sig att man som domare inte ska märkas, du ska inte avgöra matcherna som domare. Du är matchledare, styr matchen men låt lagen avgöra matchen genom sitt spel.

Vi kommer därmed in på essensen på denna krönika.
Hur jobbar vi inom svenskbandy med återväxten i domarkåren, är det ett tvång att som 13-15 åring att gå en domarkurs i din hemmaklubb och sen vara tvungen att döma några matcher för att få en förståelse för hur det är att vara matchledare. Vi behöver dessutom stödja dessa unga nya domare, inga ledare ska stå och gapa under match. Har vi en domaransvarig i alla föreningar, finns det förståelse av vikten med den rollen?
Vi ger spelare ytterligare en väg ifall eller rättare sagt den dagen de väljer att sluta spela längre så kanske domare kan vara en väg.

När du dömt några år hur tränar du, allt fler klubbar filmar sina matcher, kollar du precis som spelare/tränare på matchen i efterhand?
Har vi supervisors som coachar domare genom att titta på matcher och direkt efteråt gå igenom matchen med de team som varit på isen?
Har du ett samarbete med någon förening är du med på deras ispass under träningsspel, döm om dem vill det. Annars så kör dina åkmönster så du får din träning, likväl som spelarna får än mer verklighetstrogen träning. Detta gjorde jag ofta i augusti innan träningsmatcherna körde igång, Ibland blev det 15-20 minuter, någon gång fick jag bara åka skridskor. Men rätt ofta fick jag döma deras spel på träning.

Jag har som fördetta domare den största respekt för alla som väljer att döma, för det är riktigt kul. Men vi måste förstå att man som domare måste utvecklas i takt med sporten. Det tycker jag inte vi gjort inom bandyn, finns en tydlig utvecklingspotential här.
Vi ska jobba vidare med att utveckla alla spelare med en bra värdegrund i takt med att deras kvalitéer som spelare utvecklas.  

Jag undrar om domarna gör det?

//Klas Ström