Författare: Stefan Vikström

Publicerat

En dubbelseger

Tidigare i morse när en inringande dam i ”Ring så spelar vi” önskade att få höra Kenta och ”Just idag är jag stark” kände jag att det här kommer bli en fin lördag.
Och banne mig, det blev det.

”Just idag är jag stark
Just idag mår jag bra
Jag förs framåt av kraftiga vindar…”

Kraftiga vindar har vi minsann varit utsatta för under den vecka som passerat.
De hade tack och lov ”lenat” av tills idag.
Det rådde utsökta förhållanden för en lördag med två härliga bandymatcher att njuta av.
Strax innan avfärd upp till Kalix och arenan visade termometern en ynka minusgrad och vimpeln hos grannen var visserligen i rörelse men inte med några yviga gester.
Blir inte mycket bättre.

Klockan slog tolv då vi mätta och belåtna efter matchvärdens bjudning på smörgåstårta ställde oss på plats för att följa dagens första match.
I div1 norra.
Kalix Bandy – Selånger.

Passar på att tacka Kalix Bygg & Plåt för inbjudan.


Inte långt till matchstart

Halvlek ett.
Domare Erik Henriksson blåser igång sin första match av två och Hugo Olsson i Kalix gör avslag.
Hugo som långt senare får pris som bäste man i rött.
Måhända bidrog det fina avslaget till utmärkelsen.
I de blåklädda gästerna fick #8 Alfred Skyttner priset.
Trots att han inte gjorde avslag.

Det går en minut.
Kalix får sin första hörna.
Från ismaskinernas entré.
Från höger.
Johan Sundquist står som förste skytt.
Vinterns mål nummer etthundra är ett faktum.
1-0.
Drömstart.
Och eftersom en glad bandyvän i huvudstaden lägger en tjuga för varje mål Johan gör så har den första tjugan ramlat in.
Att vår bandyvän dessutom lägger en hundring extra om Joel Snäll håller nollan gör ju saken än mer behjärtansvärd.
Ett fint initiativ som visar att bandyvänner har stora hjärtan.

I minuten sju får de bägge sargvakterna nedanför läktaren ta av sig sina blåa västar då det stör domaren med blått på isen och blått utanför.
Det får mig att ta en vandring i minnenas allé.
För snart hundra år sedan.
I en match mot Boltic någon gång under de allra första åren Kalix var i högsta serien, kan t.o.m ha varit det allra första.
Sargvakterna hade gula västar.
Boltic hade gula tröjor.
Domaren åkte fram till sargvakten Gunnar och sade att de måste ta av de gula västarna.
– Ånej, svarade Gunnar. Boltic är bortalag så det är de som måste byta tröjor.
Domaren öppnade ett sånt gap av förvåning att de övervintrande småfåglarna kom för att sätta bo.
Efter ett stort garv av de bägge inblandade togs västen av och matchen fortsatte.

I den match vi ser idag ramlar ytterligare tjugo kronor in på kontot i minuten nio.
Johan stjäl bollen av en blå långt nere vid kortlinjen till höger.
Tar några skär, rundar målvakten och sekretariatet får trycka fram 2-0 på tavlan.

Selångers tränare sade innan match att det gäller hålla tätt den första kvarten.
Det här var inte den start han ville ha.

Och så.
Minut elva.
Han är fjorton år.
Han får inte köra moped.
Han gjorde A-lagsdebut för någon vecka sedan under turnén i Stockholm.
Nu får han hopp in och därmed göra sin hemmadebut.
En hemmadebut jag tycker han gjorde med gott betyg.
Kul att se.
Han heter Malte Bjerner.
Glöm inte det namnet.
Eller jo förresten, är ni spioner för nån annan klubb så glöm det.
Genast.

I tju´färde blir Niklas Sundqvist upphakad i fritt läge och domaren kan inte göra annat än att tuta i luren och förkunna straffslag till Kalix.
Och ni vet ju vem.
Skoningslös.
3-0.
Matchens första tremålsskytt.
Johan Sundquist.

Hemmalaget drar åt snaran nu.
De blåa från Sundsvall har inte ett anfall.
Isen ligger orörd på Kalix planhalva och den övergivne Joel Snäll i hemmaburen kan fälla ut solstolen och ta sig en kopp kaffe.
Det är total röd dominans.

Så det fjärde hemmamålet kommer som ett brev på posten.
Eller nä, brev på posten kommer ju inte så ofta nuförtiden.
Men ett hemmamål kom i alla fall.
4-0.
Han klev av med grimaser för fem-sex minuter sedan.
Nu är han med i spelet igen och börjar med att göra mål efter ett mycket vackert anfall där han tillsammans med Johan sågar sig igenom den sundsvalliska muren.
Anton Khrapenkov.

Då var minuten tju´sju.
Nu är den trettio.
Dagens andre tremålsskytt gör nu sitt första.
Anton Hellman.
Fint framspelad av Hugo Olsson.
5-0.

Strax senare får gästerna ett avslut.
Joel tar en skolgårdslyra.

Kanske några fler blåa anfall nu.
Kalix släpper på tvingen en smula.
Di blåe kommer i några enstaka attacker men den sista delen av banan är stängd.
Den röda väggen är intakt.

Fem minuter innan rast och vila gör först Selångers målis Magnus Wilson ett fint ingripande på Mattias Snälls skott.
Ett andetag senare får han plocka bollen ur nätet då Anton Hellman gjort 6-0 från nära avstånd på en passning från vänster av Jonathan Wikström.
Hellman är då tvåmålsskytt.

Paus.
I denna paus öppnar vi locket på Bandygrytan och följer vårat P14 i Youth Star Cup nere i Stockholm.
Till vår glädje ser vi att de vunnit även den sista matchen i gruppen och är obesegrade.
Riktigt kul.

Och där utanför klubbrummet rullar en buss in.
En buss med motståndarna i den match som följer i eftermiddag.
Bollnäs GIF:s damer.


Grymt härlig publik

Halvlek två.
Knappt hinner hälsingebussen parkera och vi i publiken ta plats innan Johan gör mål……nähä, inte det.
Domaren blåser av målet för hög klubba.
Och i sanningens namn var det domslutet helt korrekt.
Klubban var högt över det tillåtna.

Men minuten senare blir det mål på riktigt.
Anton Hellman gör sitt tredje.
Efter en stunds viftande med klubbor och ben framför den blåa muren efter en hörna till Kalix.
Det viftas hit, det viftas dit.
7-0.

Sen faller spelkvalitén ner i källaren.
Hemmalaget tappar lite fokus och börjar använda sig av enmansattacker.
Blir lite trubbiga och omständliga.
De blåa har inga problem att hålla Medelpad fritt från illvilliga gäster.
Det har sprudlat mer om en Pommac som stått öppnad en eftermiddag i stekande sommarsol än matchkvalitén för tillfället.
Men det kanske är förståeligt.
7-0.
Full kontroll.
Kanske att det släpps på koncentrationen då.

Men vädret är ljuvligt.
Och 7-0 är 7-0.
Hur det än ser ut.
Så jag är nöjd.

Jag ser han som plockar bollar bakom Joel sitta lojt tillbakalutad och trivas i solskenet.

Och i sextiosjunde ser jag kapten Sundquist få till en högfartsraket till 8-0.
Hade målmannen fått dit sina fingrar hade läkare från all världens hörn fått rycka ut för avancerad kirurgi.


Ett hårt och skruvat skott

I sjuttiofemte ramlar sista målet in.
9-0.
Jonathan Wikström.

Nu gäller det att försöka hjälpa Joel hålla nollan så den vår bandyvän i Stockholm får lägga på en hundring till de åttio kronor Johans fyra mål har inbringat.

Gästerna gör en sista ansträngning.
Inte nog med att de får sin första hörna i åttioandra.
De får sin andra minuten senare.
Bägge går bom och Joels nolla är intakt.

Det är den även då domare Henriksson blåser slutsignalen.
För andra matchen i rad har våra rödvita favoriter inte släppt in ett baklängesmål.
16-0 förra helgen.
9-0 idag.

Kvalet kommer allt närmare.
Utan att verka kaxig men jag kan inte se hur det ska kunna gå om intet.
Fyra matcher kvar varav tre på hemmais.
De två första lagen går till kval.
Dagens trea SIF/Norrtelje har sju poäng och sjuttiotre mål att ta in för att gå förbi Kalix.
Så.
Det luktar kval.
Kvalbulla.

Till sist.
Att Gripen vinner med 8-3 mot Saik under fredagskvällen är stort.
Att Gripens #55 Felix Callander är tillbaka på isen är störst av allt.
Efter en tid med sömnlösa nätter och oroliga tankar var nu den mycket glade och trevlige norrmannen tillbaka på isen.
Knölen i ljumsken var inte c…..

Behöver jag tillägga att han fick göra ett mål också.

Över till damerna.
Efter en timmes uppehåll då vi bl.a fick åttiotalsklassikern ”Love ain´t no stranger” med Whitesnake och den irländska ”Whiskey in the jar” i Metallicas tappning spelade i högtalarna så var det dags.
Smånynnande ”… I was alone and I needed love, so much I sacrificed all I was dreaming of…” kände jag mig som David Coverdale när jag ställde mig på plats för dagen andra match.

I damernas norra Allsvenska.
Kalix Bandy – Bollnäs GIF.
Ett BGIF med revansch att kräva sedan seriepremiären i november då Kalix vann mötet i den nya hallen i Bollnäs.
5-3 i norrbottnisk favör då.

Domaren idag heter Erik Henriksson.
Ja, det är samma som i herrmatchen.
Imorgon dömer han Umedalen – Selånger.
En verklighet som bandydomare.

Startskottet går.
Hemmalaget sätter fart direkt.
Vill visa att hit kommer ingen och tar poäng utan kamp.
Hörna efter nästan på sekunden samma tid som herrarna då Johan gjorde 1-0.
Ska det bli samma här?
Nix.

Kalix trummar på.
Har bra kontroll.
Därför blir ingen förvånad då Klara Stridsberg gör 1-0 påpassligt framme på en målvaktsretur.
Och vad är klockan?
Fem och en halv minut.

Vi ser också att hemmalaget luftar sin andremålvakt Hannah Blombäck.
Hon går igenom matchen med ett betyg på hög nivå.
Hon var lysande i de ingripande hon gjorde.
Lysande var ordet.

Bollnäs målvakt Lynn Rensbo ger jag också ett mycket högt betyg.
Kanske det allra högsta.
Med ett par-tre-fyra-fem riktigt vassa räddningar höll hon liv i matchen till dess att slutsignalen ljöd.

Hon är dock chanslös på nästa mål.
Otacksamt för henne dessutom.
Fin räddning.
Retur.
Ingen vit i närheten och Maria Strömberg kan raka in 2-0.

Känns som att hemmalaget håller i taktpinnen.
Fina spelvändningar och bra passningsspel ställer till med lite huvudbry för gästerna från Hälsingland.
Vi ser ett Kalix som tagit många, och långa, steg i den ädla konsten att spela bandy.
SPELA bandy.
Man vågar håll boll.
Man tror på sin spelidé.

Och man gör 3-0 på en högerhörna.
Klara Stridsberg.

Rast
Kaffet och bakelsen i pausen smakar utsökt.
Vi experter är eniga om hemmalagets framfart hittills.
Mycket bra.

I ljuvligt vinterväder

I andra halvlek får vi sedan se ett Bollnäs som börjar komma upp alltmer i anfall.
De har onekligen fått lite vittring.
Det jämnar ut sig alltmer.
De hinner också sträcka upp sina armar av glädje över ett mål innan de upptäcker den där uslingen i grön tröja som står och vinkar för bortdömt mål.
Offside, löd domslutet.
Från min vinkel helt omöjligt att se men det blev inga protester så det var no rätt dömt.

Anar också ett lite hafsigare hemmaspel.
Lite mer tamt anfallsspel.
Och de avslut man har räddar Rensbo i buren med bravur.
Ett par femstjärniga räddningar.

Hannah i hemmaburen ställs på några svåra prov men löser dem galant.

Matchen är jämn, tät och intensiv.
Och så blir den ända fram till slutsignalen ljuder över bygden.

3-0 måste vi väl anse rättvist även om BGIF repade mod i andra halvlek så var nog Kalix tre mål bättre.

Sammanfattning
Två matcher.
Två vinster.
Tolv mål framåt.
Noll mål bakåt.
En fullt godkänd lördag.

P14
I skrivande stund vinner Kalix P14 kvartsfinalen i sin cup i Stockholm.
5-1 mot Falu BS.

”….mush-a ring dumb-a do dumb-a da
Whack fall the daddy-o, whack fall the daddy-o
There’s whiskey in the jar…”

Till sist
Den här bilden är från Youth Star Cup.
Landets nordligaste bandyklubb och landets sydligaste bandyklubb samlade på en och samma bild.
Kalix Bandy från Norrbotten och Fredriksberg BK från Ronneby i Blekinge.
Bandy knyter ihop vårt avlånga land.

Bild tagen av Fredriksberg BK

// Sargis




Publicerat

Match mot Selånger

Selånger från Sundsvall tittar förbi för match.
Ett av de mest klassiska bandylagen i vårt avlånga land.

Ett klassiskt lag där dagens tränare i Kalix Bandy, Magnus Johansson, spelade under tre säsonger.
Från hösten 1997 till våren 2000.
Ett lag där han som vid Nyborgs SK:s sjuttioårsfirande 2016 fick priset som ”Nyborgs störste idrottare genom tiderna” har spelat.
John-Olov Bergström, mer känd under namnet ”Jola”.
”Jola” kom till Sundsvall med sin trunk under hösten 1968 efter ett tvåårigt äventyr på Söders höjder i Hammarby IF.
Han stannade i Selånger under lång tid men bor nu sedan länge i min by och följer dagens bandy med stort intresse.

En annan ikon inom den sundsvallnesiska bandyn är även han en man från norr.
Från en stad vid en gräns.
Året är 1979.
Boltic har tagit sitt första, i det som skulle bli en kilometerlång rad av SM-guld.
Någonstans i de inre rummen i Selångers kansli sitter representanter från föreningen och en tjugotvåårig yngling med dialekt från Haparanda.
Han har just avslutat sin treåriga utbildning på KTH i Stockholm.
Under den tiden har han spelat med Hammarby.
Ett Hammarby som denna vår ramlade ur Allsvenskan och den utexaminerade ynglingen kände att han ville fortsätta med allsvenskt spel.
Och nu sitter han med pennan i hand för skriva på för Selånger SK.
Signaturen skrivs och han kommer dra på sig A-lagets dress under tio säsonger.
En målmedveten och seriös bandyspelare som, tillsammans med Brobergs hårdskjutande Per Hedqvist, vann den allsvenska skytteligan säsongen 1984/1985.
De bägge herrarna dundrade in trettionio mål.
I början av året 2011 hade man en omröstning om vem som ansågs vara klubbens bäste spelare genom alla tider.
Och vinnaren är……….en man från Haparanda, Ingemar Aava.

Haparanda SKT har även sett Lennart Lummi lämna gränsstaden för spel i Selånger.
Under nästan hela åttiotalet gladde han folket runt bandyisen på Gärdehov.
Långt efter karriärens slut har han glatt nyanlända flickor att spela fotboll.
Ett synnerligen behjärtansvärt arbete.

En målman från Nyborg SK som också vaktat bur för Kalix/Nyborg BK är Peter Vikström.
Säsongen 1983/1984 gjorde han med SSK:s målvaktströja på sig.

En annan med norrbottniskt påbrå är Anders Nilsson.
Andremålvakt efter Thomas Fransson i finalen 1981.
Efter många år som just andremålvakt lade han ner sin karriär efter den matchen.
En karriär som börjat på Nyborgsvallen i NSK:s regi.
Jag har inte en aning om vem han är.
Någon som vet?
Hjälp mig.


Ingemar Aava. Bäst genom tiderna.

Mannen i mitten är Nyborgs bäste idrottare genom tiderna.
”Jola” Bergström

Selånger som klubb.
1921.
Under året föds en liten kille i Hörnefors, tjugotre mil norr om Sundsvall.
En liten kille som blir en stor fotbollsspelare med ett namn som väckte respekt på arenor ute i Europa.
Idag står han staty mitt i samhället.
Gunnar Nordahl.

Gunnar Nordahl är han till vänster i bild

I ett dike i Bergsåker, i västra delarna av Sundsvall,  satt några grabbar och spekulerade.
De kanske diskuterar Sirius SM-guld i bandy.
De kanske diskuterar hockeymatchen på Stockholms Stadion som spelades tidigare under året.
En hockeymatch där dryga tvåtusen personer såg IFK Uppsala vinna mot Berliner SC med 4-1 i det som var den allra första hockeymatchen i Sverige.
Utehockey utan blinkande lampor, discomusik vid varje avblåsning och reklamavbrott.

Grabbarna i diket vill bedriva sitt idrottande under organiserade former och beslutar sig därför att bilda en förening..
– Vi måste ju ha några klubbfärger, sade en.
– Vi tar rött och blått, sade en annan.
– Jaa, svarade de övriga.

En high five på det och Selånger Sportklubb var bildad.

Tre år senare, 1924, startades bandysektionen.
En sektion som under framtiden kommer bli en framgångsrik sektion.
Men också en sektion som kommer gå en tung vandring längs de oupplysta bakgatorna i stan innan vägs ände är nådd och konkursen ett faktum år 2000.
En konkurs som, tack och lov, reddes ut och bandyn kunde fortsätta.

Åren går och bollarna rullar.
När så tideräkningen stannar på mars månad i året 1969 stannar den upp för en stund för de, på den tiden, dryga femtiotre tusen invånarna i staden.
Bandylaget i folkets hjärta hade vunnit ett förkval till det stora kvalet mot giganterna, titanerna Nyborgs SK från Norrbotten.
Detta majestätiska lag från norr besegrades efter stor dramatik och skiljematch i Umeå så avancemanget till det div1- kvalet var ett faktum.
Ett kval som började dystert.
Förlust på Kristinelund i Köping med 4-1.
Men efter en storseger mot Forsbacka (10-3) skulle det nu räcka med oavgjort mot Lesjöfors i den sista matchen.
Folket samlades runt isen på Bergsåkers IP, ingen satt hemma för att se Janne Stefansson vinna Vasaloppet, alla ville se detta drama.
Och efter en match som för den stora publiken var lika ansträngande som ett Vasalopp fick man äntligen hurra.
4-4 och hattar och armar högt emot skyn.
Kjell Lönnå höll allsång utanför Hotell Knaust och Gunnar Arvidsson sände ett extra ”Café Sundsvall”
Selånger var från och med nu ett allsvenskt lag.
Allsvenskan som då hette div1, bytte namn inför säsongen 81/82.
Oavsett namn så höll de till i den serien under tjugosex säsonger framöver.
Tjugosex.

En lång era som kröntes en novembersöndag 1993 då de fick äran att vara det första lag som fick möta en nykomling på den allsvenska kartan.
En nykomling från en ort på andra sidan Kalixbron.

En annan av de stora händelserna i klubbens historia är segern i den mytomspunna ”Nock-Cup” som under många år spelades på Nyborgsvallen.
Tyvärr sviker mitt minne vilket år det var men det räknades som mäktigt blad oss supportrar att självaste Selånger kom hit för en försäsongsturnering.

Den tredje stora händelsen för klubben kom våren 1981.
Efter tre år i slutspel nådde man nu fram till den stora finalen.
På Söderstadion i Stockholm.
Man hade i kvartfinalen besegrat Örebro SK med 2-0 i matcher.
Man hade besegrat Villa med 2-0 i matcher.
Den första matchen var den första svenska bandymatch som avgörs i ”Sudden death”.
Royne Sjödin avgjorde med sitt 3-2 inför åttatusen trehundra åskådare nere i Lidköping.
Den andra matchen vann de rödblåa hemma med 5-2.
Och nu var det alltså dags för final.
Mot IF Boltic.
Regerande mästarna från Karlstad.

Söndagen innan herrfinalen hade damerna spelat sin final.
Inte samma helg i den tiden inte.
Även där sågs Selångers klubbmärke.
Damerna från Sundsvall ställdes mot den tidens giganter IK Göta.
Ett IK Göta som vunnit fem raka guld innan denna.
Och det blev ett sjätte.
Stora 12-4 lös i eldskrift på Söderstadions tavla och damerna i SSK fick en lång och dyster hemresa.

Herrfinalen blev spännande.
22:e mars och på en läktare som badade i vårsol stod fjortontusen åskådare och följde dramat.
2-2 i paus och allt stod stilla i spänd förväntan.
Skulle det gå vägen för medelpadingarna?
Det gjorde inte det.
4-3 i baken då slutsignalen ljöd.
Målskyttarna var Royne Sjödin och Ingemar Aava med två strutar.

Finallaget 1981.

Våren 1995 tog resan i den högsta serien slut.
I grundserien föll man bl.a mot Kalix/Nyborg med 5-3 hemma på Gärdehov och 6-0 borta på Kalix IP och fick ihop blott sex poäng.
I fortsättningsserien drog man in elva poäng, vilket var en poäng för lite gentemot laget ovanför strecket.
Förbipasserande Nässjö vann sin sista match medan SSK föll i sin och degraderingen var ett faktum.
Lite surt kan tyckas.

Selånger idag.
Har haft såväl motvind som uppförsbacke hittills i vinter.
På trettondagen besegrades GT 76 med 5-2 hemma på Gärdehov.
Den långa raden av förluster var bruten.
Nu skulle det vända.
Det gjorde det inte.
De två poängen är de enda man har i sin påse och platsen i botten är förnkrad då bussen sätter fart norrut på lördag.
Målkungen i laget är Filip Oskarsson-Petré med sina åtta mål på elva matcher.
Han toppar också ledningen i poängligan tillsammans  assistkungen Martin Mattson, bägge har nio poäng.
Mattsson har tre mål och sex assist.
Hörnstatistiken visar att det finns chans till förbättring, tre mål på sjuttiosju hörnor.
Den senaste matchen förlorade man mot SIF/Norrtelje med snöpliga 4-3.

Kalix.
Kommer stärkta efter den stora segern senast.
16-0 mot Skutskär i en match där varje mål betydde fina pengar till kassan.
Stora siffror och långa stunder ett bländande spel.
Vi fick se en frejdig och fartfylld offensiv som radade upp chanser till fler mål om inte gästernas målis varit på hugget.
Men en tappad poäng, ISAK borta, och fina 99-19 i målskillnad toppar laget tabellen och kvalet till Allsvenskan ligger synligt i horisonten.
Mål- och poängbäst i laget är Johan Sundquist med sina fyrtio poäng fördelade på trettio mål och tio assist.
En siffra som gör att han leder hela seriens mål- och poängliga.
Två i laget är vänsterhalv Anton Khrapenkov med tjugoåtta poäng, sju mål och tjugoen assist.
Med det ligger han trea i hela seriens tabell.
Nittionio mål framåt.
Vem ska göra mål nummer etthundra?

Till sist.
22:a november 1993.

”Memory, all alone in the moonlight
I can dream of the old days……”

Vi ses
// Sargis























Publicerat

Dagens dubbel

Innan denna söndag hördes sången eka ut över isparketten i Kalix.
En sång från Kalix Bandys inre rum.
”Om jag hade pengar
Ya ha deedle deedle, bubba bubba deedle deedle dum…”

När klockan närmade sig 17:00 denna söndag hördes en helt annan sång…
”Pengar rullar in som det ska, det går bra nu
Hennessy, Moët i mitt glas nu, det går bra nu
Rysk kaviar på mitt fat, det går bra nu
Det går bra nu, kompis, det går bra nu…”

Det blev en bra söndag.
En väldigt bra söndag.
Och det var första dagen detta år det var bandyväder när bandyväder är bandyväder.
Grader runt nollan.
Inte en snöflinga så långt man såg, även om man hade nyputsade glasögon.
En liten vind som ökade en smula innan den långa dagen gick i mål men inget som störde spelet.
Och det var söndagen då Julia Ceasar föddes för etthundra trettionio år sedan.

Vi var väl runt trettio glupska personer som samlades uppe i klubbrummet en timme innan den första matchen för att äta palt.
En palt i världsklass.
Varje tugga var nära himmelriket.
Stort TACK för den Lennart.
En sån här tillställning ställer jag gärna upp på fler gånger.

Mätta, belåtna och med annalkande paltkoma stapplade vi sedan ut för att bevittna den första av två matcher mot ett Skutskär som startat sin resa i arla morgonstund.

På den inte allt för vanliga tiden 12:15 var det så dags för avslag i herrarnas match.
Domare Erik Henriksson satte pipan i munnen och blåste igång tillställningen.

Första halvlek.
Unge Hugo Olsson i Kalix har den första bollkontakten i matchen då han gör avslaget.
Tjugo sekunder senare får hans lag matchens första hörna.
En hörna som det inte hände ett dugg på.
Sex minuter senare kom den andra hörnan för hemmalaget.
Nu skulle det hända mer saker.
Efter lite kalabalik kände en vitklädd herre sig nödd och tvungen att freda sitt mål från påhälsning med handen.
Och eftersom den vitklädde inte var målis så var hans tilltag olagligt.
– Kalix tilldöms straff, sade Kurt vid mikrofonen.
Kurt vid mikrofonen fick en liten stund senare åter ta ton.
– Kalix tar ledningen med 1-0 på straff genom #17 Johan Sundquist.
Bra start.

Och i och med målet så började pengarna rulla in.
Många var företagen och många var privatpersonerna som skänkte etthundra resp. tjugo kronor per rödvitt mål i de bägge matcherna denna dag.
Varje mål gav således en fin och välbehövlig summa.

Vi pratade lite om det här med målsponsring och hur det har sett ut genom åren.
Någon mindes en match som slutade 1-1.
Någon mindes att det oftast brukar vara snömatcher vid dessa tillfällen.
Någon mindes att det ofta varit mot Ljusdal.
Idag blev det inte 1-1, det snöade inte och det var inte mot Ljusdal.

Under den stund vi satt i paltens grepp uppe i klubbrummet var de bägge lagens tränare upp och informerade lite om sina tankar för dagen.
– Vi ska satsa på en offensiv bandy, sade Kalix tränare Johansson. Sätta hög press på motståndaren och inte ge dem tid för speluppbyggnad.
– Kalix är ju stora favoriter idag, men vi ska göra allt för att störa dem, satsa hårt på defensiven sade Skutskärs tränare Sander.
Jaha tänkte jag, förutom den buss de åkt med från Luleå så har de säkert med sig några truckar från utlastningen på massabruket de tänker parkera på egen planhalva för att täta.
Så blev det inte, inga parkerade fordon.

Hemmatränarens ord såg vi direkt.
Kalix visar vilka som bestämmer idag och sätter full fart.
Med 1-0 och en sprudlande spelglädje känner jag redan efter tio minuter att det här kan gå vägen.

Clas Karlsson gör en brytning av klass precis i det ögonblick en vitklädd ska skjuta.
En lite dråplig syn då bollen försvinner ur hans ägo i samma stund hans klubba ska träffa den.
Suverän brytning och snopen uppsyn i samma ögonblick.

Tretton är minuten då 2-0 slås in på volley av Anton Hellman.
På ett inspel från vänsterkanten av Jonathan Wikström står Hellman bra placerad två meter framför målisen och, måhända lite turligt, viftar in bollen.

Kalix målvakt för dagen är Oskar Sundqvist.
Han får visa vad han kan och gör en fin räddning ut till en Skutskärs första hörna.
Som går bom.

Tjugotvå på klockan.
De röda fortsätter trumma på.
Håller högt tempo och bra rörelse med såväl skridskor som boll.
Riktigt kul att se.
Och i detta nu resulterar det fina spelet i en högerhörna.
Signal.
Skott.
Och så vitt jag vet så står de där än.
Den vita muren.
De har inte upptäckt bollen som passerade med väldig fart.
3-0.
Johan Sundquist.

Åtta minuter senare står det inte 3-0 på tavlan bakom Albin Westh i gästernas mål.
Det står 6-0.
Pengarna rullar in.
Janne Rintala gör 4-0.
Niklas Sundqvist skjuter hårt från avstånd till 5-0
Jonathan ”Jonte” Wikström gör 6-0.

Slå av på tempot?
Icke.
Man fortsätter i samma framåtanda.

Jag skänker en tröstens ros till de uppsnurrade gästerna för att de trots överkörningen verkligen försöker spela.
Ingen buss och inga truckar.
Och, framförallt, ingen tillstymmelse till dåligt humör.
Heder.

Janne Rintala är snabb på returen från ”Jontes” stolpträff och 7-0 är ett faktum.

7-0.
Jag är etthundra fyrtio kronor fattigare på trettiofem minuter.
Det känns som att det kommer bli vatten och torra kex närmsta tiden.
Men det är det värt en dag som denna.

Janne gör 8-0 strax efter mina farhågor om knaper kosthållning.

Minuten är fyrtiotvå då Skutskär får ytterligare ett bevis på att denna dag inte är deras.
En av deras spelare får ett friläge från halva plan.
Helt ensam på en hel planhalva.
Förutom då Oskar i hemmaburen.
Spelaren ser redan rubrikerna.
Drar lite till vänster.
Men man lurar inte en målman från Pålänge så lätt inte.
Oskar är smidig som en panter och täcker liggande raklång i luften bort vinkeln för den målsäkre fienden.
Det blev inte ens hörna.
Snabbt utkast och efter ett lika snabbt anfall får vi öppna portmonnän igen.
9-0.
Kapten Sundquist.

Sen blev det beordrat paus.
I denna paus dricker vi kaffe och funderar på när Kalix hade med sig 9-0 i paus senast.
Ingen minns.
När vi funderat på det och tömt kaffekoppen var det dags för andra rundan.

Andra halvlek.
Ska bli intressant se vad som nu händer.
Komma ut på isen med stora 9-0 kan ju lätt innebära en lite mer tillbakadragen historia.
Att hemmalaget bara bevakar och spelar av matchen som redan är vunnen.
Så blev det inte.
Ner med pedalen i botten och siktet framåt.
Mer mål.
Mer pengar.
Framåt kamrater!

Johan gör tvåsiffrigt på en höger hörna i femtioförsta.
10-0.
Jaja, jag får väl skippa de torra kexen och bita på naglarna till glaset med vatten.

Mattias Snäll träffar stolpen.
Mattias Snäll gör 11-0 strax efteråt.

Oskar gör sitt första ingripande efter paus då han får rädda ett skott från en vit som skjutit från egen planhalva.
Den kanske t.o.m jag hade räddat.

Vädret är fortsatt ljuvligt.
Som vi väntat på detta.
Sen Tomas von Brömssen stod där på Skansen scen och läste ”Ring klocka ring….” så har vi frusit i dryga trettio grader (trettioåtta som kallast på vår termometer) eller knäckt ryggar och ben under snöskottning.
Eller de där två dagarna då det ”bara” var sjutton-arton grader men en isande nordanvind satte en köldfaktor som vi inte vill veta.
Vinterns värsta.

Tillbaka till händelserna på isen då.
Lite lustigt då en hemmaspelare får en snedträff när han ska veva till på en hörna och genast börjar blänga på klubban.
Njaä, jag tror nog inte en snedträff beror på klubban.
Eller?
Hur som, det såg lustigt ut.

Kanske sjunker spelkvalitén en smula runt sjuttio.
Kurt vid mikrofonen läser åter upp alla samarbetspartners som skänker en slant vid hemmamål.
Jag blir imponerad av hur många företag och privatpersoner på vår lilla ort som trots lite kärva tider ser till att hjälpa vår förening.
En liten förening där folk sliter som galärslavar för varje liten krona i inkomst.

Två snabba mål runt sjuttiofemte minuten.
Janne gör 12-0 efter eftermiddagens vackraste anfall.
Niklas Sundqvist gör 13-0.

Oskar får göra en fin räddning då vår vän i bortalaget Emil Stock försöker sig på en kopia av Anton Hellmans 2-0-mål.
En volley från nära håll.

Två snabba mål runt åttionde.
Johan gör sitt femte till 14-0.
Mattias Snäll gör sitt andra till 15-0.
Mattias som direkt efter dusch och ombyte tar sig an nästa match.
Då som en av två tränare i damlaget.

Och i åttionionde fastställer han som gjorde avslaget i matchen Hugo Olsson slutresultatet till 16-0.
Ett härligt mål där han, lite på Per Hellmyrs vis, bredbent vaggar kroppen och bara glider igenom det vita laget och när det till sist börjar bli lite för trångt skjuter han iväg nåt som liknar ett handledsskott.
Målmannen sprattlar förgäves.
Ska också tilläggas att denne store målvakt som heter i gul tröja var mycket bra.
Utan hans agerande hade det kunnat ramla in ett par bollar till.
Han heter Albin Westh och var, i mina ögon, den bäste i motståndarlaget.
Trots den ansenliga mängd baklängesmål som ramlade in.
Emil Stock ska också ha all heder för sin insats.

Sen blåser Erik Henriksson slutsignalen.
Jag går med lätta steg till cafeterian för proviantering innan skylten ”damernas” tänds.
16-0.
Och ett mycket bra spelande Kalix Bandy.
Riktigt kul att se den framåtanda och spelglädje man visade upp idag.
Jag ser scener liknande den som, i alla fall tidigare, sågs i ”Fångarna på fortet” då guldmynten rasar ner till deltagarnas entusiasm.

En kort rast och sen var det dags igen.
Match två.

Damerna.
Förra matchen vi såg dem var det fullt fokus på ett hårt försvarsarbete.
Ett försvarsarbete som lyckades till alla procent.
I dagens match var förutsättningarna annorlunda.
Skutskär kom till match efter en tidig morgon, lång resa och minimal trupp.
Ligger för närvarande på den sista platsen i den norra allsvenskans tabell.
Inte mycket som talade för tjejerna i grönt.
Men de slet ont för att nå framgång.
Försökte och försökte men det röda hemmalaget var för starka.

Kalix fick en drömstart på eftermiddagens vandring.
Redan i den andra minuten gör Natalie Strömberg det första målet.
Pengarna rullar in.

Jenna Nilsson, som senare blir utnämnd till bäste röd av kunnig jury, ökar på till 2-0 efter knappa tolv minuter.
Och sex minuter senare gör Annie Hattinger 3-0.
Det börjar se bra ut.
Kalix har en halv miljon chanser att utöka ledningen men gästernas målvakt Louise Rantala är omutlig.
Hon får senare, av samma väldigt kunniga jury, pris som bäste spelare i laget.
Fenomenal.
Hon stod verkligen pall då det svärmade rödklädda runt henne som värst.
Hon fick dock se ännu en boll rulla in innan paus.
Efter lite kalabalik framför henne i efterdyningarna av en hemmahörna kunde Linn Dahlén peta in 4-0.

Strax innan paus blev de grönklädda tilldömda straff av domare Sebastian Nordgren-Lehto.
Chans till putsning av siffror.
Men ack och ve.
Skottet smiter en tum utanför Katja Illarionovas vänstra stolpe.
Jag står stum då jag ser Katja resa sig upp som att inget hänt efter den aktionen hon gör på straffen.
Hon står ju i spagat då bollen passerar utanför stolpen.
Herrejösses, hur bär sig en människa åt för att komma ner i det läget?
Själv kan jag ju knappt böja på benen.

Sen blir det paus.
I klubbrummet träffar jag på den mycket trevlige Erik Ström.
Mannen med ”Bury Fen” som tillverkar bandyaccessoarer i skinn.
Accessoarer som döps till nåt stort inom bandyvärlden.
Ett par fina handskar heter ”Stålvallen” efter Lesjöfors hemmaarena.
En weekendbag och necessär heter ”Kalix borta” efter den mytomspunna resa lagen söderut tvingas göra varje vinter.
Reklamen för den produkten är för övrigt i världsklass.
Det är bandyns mest mytomspunna bortaresa.
Det är rimfrost, köldbitna fingrar och dubbla sockor.
Det är tåg. Snö. Portföljer. Knarrande is och värmande dryck.
Det är en helg med historier för en livstid.
Se till att packa därefter.

Vi växlar några ord innan han överlämnar en mycket fin gåva till mig.
En MYCKET fin gåva.
Jag blev lite rörd vi tillfället.
Stort tack Erik.
Kul att äntligen få träffas.


En necessär i kollektionen ”Kalix borta”

Sen börjar andra halvlek.
Matchbilden blir densamma.
Kalix visar upp prov på fint anfallsspel.
I våg efter våg kommer de till avslut.
Visar upp en stor bredd på sitt kunnande.
Det anfalls på vänster kant, på höger kant, mitt i banan och överallt.
De gröna har inget att sätta emot.
De försöker men kommer ingenstans.
Jag är tveksam att Kalix andremålis Hannah Blombäck som fick hoppa in efter sjuttio minuter över huvud taget fick röra i matchbollen.

Men innan hon fick kliva in mellan stolparna i målet ner mot den plats där en gång Furulogen stod hände det andra saker.

I minut femtiotre får Kalix straff.
Bollen läggs till rätta.
Straffskytten kollar klubban för säkerhets skull.
Skulle hon missa är det ju klubbans fel.
Signal av domaren.
Nix, det var inget fel på klubban.
5-0 Thilde Nilsson.
Och mynten fortsätter rasa in i kassavalvet.
En fröjdefull dag.
Det skulle bli mer.

Natalie Strömberg gör sitt andra då hon gör 6-0 i sextiotredje.

Vi börjar undra om de bägge lagen från bruksorten med kvarteret Turkiet skulle gå mållösa från söndagen.
Så bidde det inte.
I matchminut sextiofem.
På en vänsterhörna.
Hon gör sitt första mål i sin åttonde match i Allsvenskan.
Hon gör SIF:s andra hörnmål på femtio försök.
Hon blir strålande glad.
Isabelle Bergkvist.
6-1.

Klara Stridsberg gör sedan 7-1 innan Kalix tar Time Out och då låter unga målvakten Hannah Blombäck få tjugo minuter.

Hon som, i höstas, blev medlem nr tvåtusen i min grupp ”Sargvakten” på Facebook heter Linnéa Sandberg och hon gör nu 8-1.
Klockan visade då sjuttiosex.

Två mål till rullar in innan det hela är över.
Annie Hattinger gör 9-1.
Måldrottningen Klara Stridsberg gör sitt andra och fastställer slutresultatet 10-1.
10-1.

Rött målfirande.
Bild av Lars-Åke Hultbäck.

Slut.
En mycket bra genomförd match av de röda.
En väldigt fin bandy visas på vår is.
Och tio mål.

Lägg därtill herrarnas sexton.
Tjugosex mål.
Vad varje mål gav vet jag inte exakt men det rör sig om fina pengar.

Vilken söndag det blev.

Vill ni läsa mer om damernas match kan ni läsa Lars-Åke Hultbäcks redogörelse för händelserna på Kalix Bandys hemsida.
Det kan ni göra här
https://kalixbandy.se/vinst-mot-skutskar/

Till sist.
Det viktigaste.
Slutresultat och bandy är ibland småsaker.
Må allt sluta på bästa tänkbara sätt.
Jag håller varenda tumme jag kommer åt.
Jag håller på dig Felix Callander.

// Sargis




Publicerat

Dubbelmöte mot Skutskär

Det jag undrar över är om någon av spelarna i Skutskär IF:s bägge representationslag är från Turkiet?
Var någon från den kända familjen Muhrén från Turkiet?
Farfar Henry, pappa Lasse och sönerna Magnus och Johan.
Gamle målvakten Bosse Nilsson?
Ni vet han som deltog i fyra SM-finaler som målis i SIF och vann två av dem.
1944 och 1959.
Eller kanske den sjungande pastorn Artur Eriksson?
”O store Gud” ekar över bygden.

Skutskär.
Det var en gång ett skeppsvarv nere vid Dalälvens mynning.
1500-talet var i full blomning.
Ett århundrade som inleddes en onsdag och fem år senare satte den femtiotreårige målaren Leonardo da Vinci sitt sista penseldrag på den tavla han suttit och målat i tre års tid.
En tavla med ett porträtt av hustrun till den förmögne florentinske köpmannen Francesco del Giocondo som hette Lisa.
Tavlan fick senare namnet Mona Lisa.

På skeppsvarvet vid Dalälven var arbetarna ovetande om denna tavla då de hade fullt upp med att bygga båtar till den svenska flottan.
Åren gick och hushållen blev allt fler.
Vid sekelskiftet 1800 – 1900 fanns det runt sextusen personer i samhället och de fick vara med om en lång rad av industrier som startade upp.
Ett stort sågverk tuffade igång 1869 och pappers- och massabruket började sin karriär under året 1894 då första koket gick av stapeln.
Driften flöt på i maklig takt och 1901 byggdes även en sulfitfabrik.
Sulfiten lades ner 1976 medan sulfaten är igång än idag, ägs av Stora Enso och har trehundra sjuttiofem anställda
Folkmängden har under århundraden som gått varierat likt vågorna på Dalälven men ligger idag på, i stort sett, samma nivå som då Mona Lisa målades.

Och i fall att någon av er, mot förmodan, undrar vad i hela friden Turkiet har med allt att göra.
Ni kan utesluta landet Turkiet.
Det här Turkiet är ett villaområde i Skutskär där det tidigare låg en s.k driftplats längs Ostkustbanan mellan Stockholm och Sundsvall.
I Kalix kommuns lilla bruksort Karlsborgsverken fanns en gång ett kvarter som hette Brasilien.

Bandyn i Skutskär.
Föreningen bildades tjugoett år efter den historiska första lutsatsen i sulfatfabriken.
1915, samma år som Bengt Djupbäck, Frank Sinatra och Ingrid Bergman föds.
Bengt vem?
Jokkmokks-Jokke.
Han som lovar två rum och kök till Gulli-Gullan.
Ko-ko.


Den första bandymatchen föreningen spelade gick av stapeln på Bodaåns is i februari 1919.
Brynäs IF stod för motståndet och tog även hem segern med stora 9-2.
Men bollen var i rullning.
I dubbel bemärkelse.

2009 var det kris för föreningen.
De styrande i Älvkarleby kommun, där Skutskär ligger, kom på den mindre geniala idén att helt enkelt lägga ner den konstfrusna bandybanan.
Ett beslut som väckte rabalder i hela bandysverige.
Och, som vanligt, skyllde man på höga kostnader.
Att idrotten hjälper samhället i många avseenden kanske man glömde bort, vad vet jag.
Ungdomsbandyn fick flytta in i den föga upphetsande ishallen och representationslagen fick spela sina matcher i Sandviken.
Men skam den som ger sig.
Folket i föreningen kavlar upp skjortärmarna, spottar i näven och enas om att här ska byggas en ny konstfrusen arena.
Sagt och gjort.
”Vi ska gräva, vi ska spika….”
2012 stod den färdig.
Med hjälp av ideella krafter, lokala företag och egna ekonomiska medel.
Utan att de styrande behövde offra en enda krona från kommunens plånbok.
Fantastiskt gjort av föreningen.
Mindre fantastiskt gjort av kommunen.

Åter till det sportsliga.
1937 spelar det gröngula herrlaget sin första SM-final.
Inför elvatusen bandyvänner får man bita i det både sura och beska äpplet då IF Göta tar hem guld och gröna skogar efter vinst med 3-2.
1942 var det dags för final igen.
På samma arena, Stockholms Stadion med sina två torn .
Och återigen blev hemresan en dyster historia.
Västerås SK segrade med 2-1 och tog hem sitt fjärde guld i det som fram till idag utökats till tjugoen av herrlaget och två av damerna.

1944 kom första guldet och 1959 det andra.
Bägge gångerna med Bosse Nilsson i målet.
Bägge gångerna besegrades VSK.
2-0 och 2-1.
Tårta på borden i massabruket.

1964 drogs tårtan in.
De gröngula föll i finalen, som var två.
1-1 i den första och förlängning var det inte tal om.
Omspel beordrades.
I detta omspel blev VSK, vilka annars, lite för starka och vann med 4-1.

Under första delen av 2016 tog de styrande i föreningen det synnerligen kloka beslutet att återuppta bandyn på damsidan.
Och göra en ordentlig satsning med samma förutsättningar för såväl herrar som damer.
Gensvaret blev stort.
Jag brukar då och då, eller rätt ofta, tänka tillbaka på en sån där magisk vårvinterdag i mars 2017.
Skutskär IF kom obesegrade upp till Kalix som klara seriesegrare och hade nu den enda målsättningen att klara av att göra tvåhundra mål i serien.
Jag kommer inte ihåg hur många de behövde men det var inte tvåsiffrigt.
Deras tränare var lite självgod då han informerade oss som satt och slevade laxsoppa uppe i klubbrummet.
– Det tror jag alldeles säkert vi fixar.

Ni som nyligen såg dagens Kalix Bandy falla mot Spånga med 4-0 kan förstå hur matchen då 2017 var.
Ett Kalix som slet som pyramidbyggare.
Ett Kalix som tätade bakåt.
Ett Kalix som föll men ingen, ingen, gick hem med moloken blick.
Vi hade sett en fantastisk insats av våra tjejer och skutisarna fick inte sina tvåhundra mål.

Året efter såg jag åter detta gröngula lag.
Då i Uppsala.
På Studenternas.
I liknande solsken som på vår arena året innan.
Hela stan var grön och gul.
Var man än såg vajade gröngula flaggor.
Jag är säker på att de enda som var kvar i Skutskär var de som skötte driften i massabruket.
En fabriksarbetare sviker aldrig sin fabrik.
Aldrig.

Vi gick Bissen Brainwalk i ett gröngult tåg.
Under finalen var hela Studenternas ett hav i grönt och gult.
En mäktig syn.
Det havet blev inte mindre då slutsignalen gick och SIF hade besegrat AIK med uddamålet, 3-2.
Nästan på dagen ett år efter de firade seriesegern uppe i norr.
Den dagen och den finalen är ett fint minne i mitt bandyliv.

Sen följde två år av finalförluster.
De tar vi och glömmer.

Skutskär Bandy idag.
Det har varit en tung vandring på oplogade vägar för de gröngula.
Såväl herrar som damer har haft en tung säsong.

Bägge lagen återfinns i skrivande stund på åttonde plats i respektive tabell.
Damerna har på sina, hittills, spelade nio matcher inte fått med sig en enda pinne.
Inte ens en liten sticka.

Var nära att nypa en poäng mot Edsbyn i senaste matchen.
2-2 fram till minuten åttiotvå då Byn satte en straff och sedan punkterade alla förhoppningar för SIF med att veva in en hörna i åttiosjunde.
Lite surt.
Man möter också Spånga/Bromsten nere i Spånga nu ikväll, torsdag, på samma klockslag som Antikrundan startar.
20:00.
Bandymatch 20:00 en torsdagskväll på Spånga IP.
Det finns mycket vackert i det.

Noll inplockade pinnar innebär en åttonde och sista plats i tabellen.
Skiljer dock bara en poäng upp till nästa placering så det är bara att ta fram Tippex och sudda ut den tråkiga raden av förluster och sikta uppåt.

Mål- och poängbäst i laget är Märta Uebel med fem mål och en assist på de fem matcher hon varit med i.

Herrlaget.
Fyra vinster på tio matcher.
Åtta pinnar i korgen.
Plats åtta av tolv.
Kommer senast från en tung hemmaförlust mot Umedalen.
6-3 i västerbottningarnas favör.
Veckan innan vann man mot GT 76 med uddamålet, 4-3.

Poängkungen i laget heter Johannes Siirtola.
Han har på de tio matcherna gjort sex mål och levererat målgivande passning vid fyra tillfällen.
Målskytten i laget heter Johannes han också.
Häggström i efternamn och åtta mål från hans klubba.

Den icke helt obekante Emil Stock har gjort fyra framträdanden i den gröngula dressen och har gjort tre mål och tre assist på de matcherna.

Kalix Bandy.
Damerna först.
Vi som såg, vi vet.
Jag skrev det efter matchen, det är inte ofta jag går hem efter en förlust med ett leende på läpparna.
Skutskär 2017.
Spånga/Bromsten 2024.
Den match våra rödvita damer gör mot Spånga är värd en film av Tom Alandh.
Spånga som gjort elva-tolv-tretton-fjorton-fjorton-fjorton mål per match under vintern åker hem från Kalix med endast fyra gjorda mål.
Fyra.
I andra halvlek gjorde de ett.
Ett.
Visst Kalix föll med 4-0 men det försvarsarbete de gör är av allra högsta klass.
Varken de ryska eller några andra stjärnor i den blå dressen tog sig igenom den helgjutna röda muren.
En imponerande syn.
Och längst bak stod hon.
I sitt livs match.
Katja Illarionova.
Den matchen hon gör……wow.

I tabellen hittar vi Kalix Bandy på sjätte plats.
Sju poäng i bagaget.
Tre upp till Söråker på den fjärde platsen.


Tisdagen före söndagen.
Damerna tränar.

Herrlaget gjorde en bortaresa av det tyngre slaget.
Det finns lag, även i fler idrotter än vår, som ylar likt vargar i månsken om de får spela två matcher inom kort tid.
Kalix herrar gör tre.
På fyrtiofyra timmar.
Avslag i Helenelund fredagskväll då Rapports signaturtrudelutt klingar ut, 19:30.
Slutsignal i Norrtälje på söndag eftermiddag, 15:00.
Däremellan en match i Gustavsberg nästan på klassisk Tipsextratid under lördagseftermiddagen.
Resultatet i denna prövning.
Tre dagar.
Fyrtiofyra timmar.
Tre matcher.
Tre vinster.
25 – 10 i målskillnad.
Imponerande är ett litet ord i sammanhanget.

Poängbäst hos damerna är Klara Stridsberg med elva mål och en assist på lagets åtta matcher.
Hos herrarna toppar Johan Sundquist med tjugofem mål och åtta assist på nio matcher.
Med de siffrorna innehar han den rosa ledartröjan i hela seriens poängliga.
Där ligger Anton Khrapenkov trea med sju mål och sjutton assist.
Janne Rintala strax utanför pallplats med tolv mål och sex assist.

Herrlaget leder nu serien och vägen ligger öppen mot ett spännande kval till Allsvenskan.
De två bästa i denna serie går, tillsammans med de nordligaste lagen i div1 östra och Allsvenskan.
Som det just nu, torsdag, ser ut så skulle kvalet stå mellan Kalix, Gurra, Fläkten och Borlänge.
De två bästa får titulera sig ett allsvenskt lag nästa säsong.
I sanning spännande.

Kalix Bandy har målsponsring under söndagen.
Företag och privatpersoner sponsrar varje mål de bägge rödvita lagen gör.
Privatpersoner lägger tjugo kronor per mål.
Exempelvis om herrarna gör fem och damerna fyra så blir det nio mål a´ tjugo kronor.
Etthundraåttio kronor.
Är du sugen?
Anmäl dig till kansliet 070 – 571 47 87.
Eller till mig via Messenger eller på Facebook så vidarebefordrar jag det.

Låtom oss hoppas på många rödvita mål

Och hör och häpna.
Det är utlovat fint väder.
Ingen snö.
Ingen kyla.
Bara bandyväder.

Så kom till arenan vettja!
Alla.
Det är rätt trevligt där.
Trevligt folk och bandy hela dagen.
Herrlag och damlag.

”Klappa takten alla bandybarn, bollfest bollfest hela da´n…..”

Förresten en sak som alldeles nyss dök upp.
Hemmamatchen mot Umedalen som i trettiofemgradig kyla frös bort under trettonhelgen spelas fredagen den 16:e februari klockan nitton och noll.
Och som extra bonus får vi se Umedalen möta Östersund dagen efter, lördag 17:e, på vår arena.
En alldeles utmärkt lösning då Östersund lika ska upp för match mot Kalix på söndagen.
Allt går att lösa när viljan finns.

// Sargis

Publicerat

En segerrik helg

Det är söndagskväll i konungariket Sverige.
En helg går mot sitt slut.
En väldigt bra helg dessutom.

Kylan släpper sitt grepp.
En svinkyla som bitit sig fast nästan varje dag detta år börjar nu ”lena av”.
Och då vet ni ju vad som kommer istället.
Snö.
Igår, lördag, hopp om ljuset.
Förvisso -30 men då jag körde hemåt efter en tur upp till Kalix öste solen på ordentligt där den hängde en bit ovan Liljebacken och försatte hela ”långrakan” mellan Sandviks- och Ryssbältkorsningen i ett gult hav av solsken.
Reflexerna i den vita snön gjorde världen utanför bilfönstret vacker.
Men kopiöst kall.

Och nu ikväll, söndag, är det trettio grader mildare.
Men det har börjat snöa tvärsöver.

Bandygrytan har dock varit av bästa sort och bjudit på smaker av allra högsta klass.
Kalix Bandys herrlag har varit iväg på en tre dagar lång turné i trakterna kring huvudstaden.
En huvudstad som ligger lite avsides så man gjorde bort tre svåra matcher under helgen.
Tre matcher från fredag 19:30 till söndag 15:00.
Finns sporter där spelare limmar fast sig och sjunger protestvisor om de får spela två matcher inom kort tid.

Helgens tre hinder

Fredag.
Första hindret i trippeln.
På Sollentunavallen.
Helenelund IK.
Det blev en rysare vid Grytan.
4-3 i norrbottnisk favör sedan Jonathan ”Böna” Johansson avgjort på hörna.
Johan Sundquist som hade en galaföreställning under helgen inledde sin kungavandring med tre mål i kylan i Sollentuna.
Clas Karlsson rammade målburen då han räddade en boll på mållinjen i slutet av matchen.
Vad är väl en stolpe när man har två poäng inom räckhåll?
En match.
Två poäng.
Bra.

Det går fort i bandy

Lördag.
Andra hindret.
Seriefinal.
Vid foten av berget.
Ekvallen i Gustavsberg.
Gästerna från långt bort får ett trevligt välkomnande med fika, frukt och bröd i omklädningsrummet då de anländer.
Dessutom en fin handskriven lapp med texten ”Lite energi och kärlek. Välkomna till Gustavsberg”
Fantastiskt fint gjort.
Bandyvänskap på riktigt.


Ett välkomnade av klass

Två obesegrade lag står redo.
Knappa sex minuter in i bataljen gör han sitt första mål för kvällen.
När nittioåtta är spelade har han gjort fem.
Ja, ni vet ju vem vid det här laget.
Vår kapten.
Johan Sundquist.
Hugo Olsson gör två och Robin Alamaa ett.
8-3 och från Grytan spred sig dofter av daggvåt sommaräng.
Ett resultat jag inte vågat tro på.
Två matcher.
Två segrar.
Upp i topp i tabellen.

Och Åke Söderblom var född denna dag år 1910.
Men det visste ni väl redan?

Söndag.
Tredje hindret.
Norrtälje IP.
”I Roslagens famn på den blommande ö där vågorna klucka mot strand
Och vassarna vagga och nyslaget hö, det doftar emot mig ibland”
Trippeln fulländad.

Jag var lite orolig inför denna match.
Tredje matchen på kort tid för ett lag som inte kunna träna ordentligt sedan Åke Söderblom föddes.
Eller åtminstone på lång tid då väderleksministeriet tyckt att de där usla norrbottningarna ska minsann få så de tiger.
Norrbotten har frusit.
Jag kan inte minnas att vi haft så här kallt under så lång tid.
Men för all del, jag kan ha fel.
Mitt minne tillhör inte de mest långvariga.

Hur skulle fredagens och lördagens matcher plus denna långa period av oregelbunden träning påverka spelarna idag?
Dessutom såg jag SIF/Norrtelje vinna stort i Umeå strax innan jul och jag såg några tröjor som såg vassa ut så att nöten skulle bli lika svår att knäcka som Povel Ramels kokosnöt var jag övertygad om.
Det blev inte så.
Kapten Johan fortsätter sitt målskytte då han gör matchens första mål efter två och en halv minut.
Niklas Sundqvist vevar in högerhörna efter fjorton.
Fyra minuter senare gör Johan sitt andra och Kalix tredje.
Det ljusnar.
5-2 i de långväga gästernas favör då helgens sista pauskaffe inmundigas.

Själv är jag på kalas med utsökt fika på bordet så det blir sporadiska uppdateringar från den  berömda Grytan.
Nån liten titt mellan tuggorna måste jag dock kosta på mig.
Känns dock tryggt att kunna sätta sig till bords och ta för sig av bordets läckerbitar och ha vetskapen om 5-2.
Det blir till slut stora 13-4.
Johan?
Jadå, han gör fyra.
Totalt tolv under helgen.
Ett bra facit.
Han har dock inte den rosa ledartröjan i div1 norras målliga.
Den innehas av Oskar Helin i Norrtelje.
Johan har gjort tjugofem mål.
Helin tjugoåtta.
Men i poängligan leder vår #17.
Lägg till åtta assist till de tjugofem målen.
Oskar Helin har endast tre assist.
Trettiotre – trettioett i Johans favör.

De övriga målskyttarna idag var.
Niklas Sundqvist.
Anton Hellman.
Casper Henriksson.
Mattias Snäll gjorde två.
Jonathan Johansson likaså.
Och även Janne Rintala.


Akrobaten Joel Snäll avvärjer ett hot

Summering.
Tre matcher.
Tre segrar.
Den heliga treenigheten.
Femton plusmål att lägga i säcken.
Det börjar se bra ut.

Och nu
Nu väntar en trevlig bandysöndag.
Först en vecka utan svinkyla.
Förhoppningsvis utan stora mängder snö.
Apropå snö.
Den tjugofemte är det halvsnödagen.
Den mängd vi har då kommer fördubblas innan våren tar över.
Den tjugoåttonde är det Karl-dagen.
Det väder som råder då ska råda i sju veckor.

Men åter till kommande söndag.
Då äter vi palt.
Och vi ser Skutskär IF.
Såväl herrar som damer.

Återkommer till de matcherna.

// Sargis.

Och idag, söndag, år 1900 föddes Elof Ahrle.
Men det visste ni väl redan?

Publicerat

Hedersam förlust mot Spånga.

Jag har längtat så länge på just den här dan.
Inte sett en bandymatch sen förra året.

I bister vintervind kom de till Kalix obesegrade och med sanslösa 81-5 i målskillnad på sex matcher.
Åttioett.
Fem.
Det snöade när de anlände.
Det slutade snöa strax innan uppvärmningen.
En uppvärmning som de tillresta körde i springande form.
– Inte vana med tid för isvärmning, sade tränaren.

De heter Spånga/Bromsten BK.


Sista preparering innan start

Domaren för dagen heter Sebastian Nordgren-Lehto och gör sin första insats, något försenad, med en resolut signal.
Klara Stridsberg i Kalix sköter avslaget.
Vi är igång.
Håll i mössorna.
Inte bara den bistra nordanvinden kan ställa till bekymmer.
De blåklädda vinthundarna från Spånga vill också se till att det blir drag runt öron, näsa och hals.

Efter fem minuter hade gästerna radat upp två hörnor och även tvingat Kalix målvakt Katja Illarionova till en blixtrande parad nere till vänster.
Ujuj, kan bli en lång eftermiddag detta, tänkte jag i sann pessimistisk anda.

En matchbild börjar skönjas.
Ett rödvitt försvar som inte kommer släppa varken han med horn och treudd eller blåklädda bandyspelare förbi sig.
Tätt.

Elfte minuten.
Akta er för hörnor, skrev nån på min Facebook som en varning.
Nu fick vi se varför den varningen utfärdades.
0-1.
Otagbart uppe i vänstra krysset.
Olga Rodionova.

Tre minuter senare.
0-2.
Karina Lipanova.
En riktig projektil som träffar den ”inre ribban” och studsar ut direkt.

De två ledarna i den allsvenska skytteligan har presenterat sig.

I tjugosjätte faller 0-3.
Återigen Karina Lipanova.
Denna skridskovirtuos kommer i vänsterinnerläge och vevar in bollen i bortre burgaveln.
Hon har en skridskoåkning som får mig att trivas där jag står.
Trots att hon har fel färg på tröjan.
Snabba, lätta fötter över stora ytor.

De blåa äger boll.
Trycker på.
Men.
Det röda försvaret.
Det är bland det bättre jag skådat.
Hittills.
Det skulle bli än bättre i andra rundan.
Och längst bak står hon.
Katja Illarionova.
Har vi sett ett bättre målvaktsspel på vår arena?, funderar jag på där jag står i snålblåsten på trappan upp till damernas omklädningsrum.
Hon inte bara räddar de kulor som kommer vinande, hon limmar dem också.
Knappt en enda retur.
Och de få som kommer är hon reptilsnabb att nypa in i de stora handskarna.
Makalöst målvaktsspel.

Den ensamme matchjuryn hade inga problem att utse matchens lirare i hemmalaget.
Även om jag….förlåt, han…helst hade gett hela laget ett pris.

Spångas målvakt Emma Fondse har inte lika mycket att göra.
Kalix har svårt att komma till några allvarliga hot.
Några skott utanför ramen och två hörnskott rakt i famnen på henne är allt hon utsätts för i första halvlek.

Paus
Trots 0-3 på tavlan går vi nöjda till fika.
Och döm om min förvåning.
Jag har gnällt över den sanitära misär duvorna som huserat vid trappen upp till klubbrummet i två, tre år ställt till med.
Nu var de borta.
Äntligen.
Fikat var som vanligt av högsta klass så vi gick än mer nöjda ut för andra halvlek.

Andra halvlek.
En andra halvlek som började illa.
Mycket illa.
Ett inslag från vänster sarg letar sig in i nät.
0-4.
Jodå, målskytten heter återigen Lipanova.
Karina Lipanova.
Miss Hattrick.

De röda låter dock inte modet överge dem efter det snabba målet.
Tvärtom.
Man tätar sitt försvar än mer.
Hela laget sliter som galärslavar för att förhindra fler baklängesmål av det lag som gjort åttioen mål på sex matcher innan denna.
Anförda av en trio ryskor försöker de blåa i våg efter våg.
Jag kan ibland tycka de tre är lite väl bollkära.
Solokörningar mot en röd vägg kan inte löna sig.
Jag gillar också den unga #45 Freja Engelbrektsson.
Efter ett litet tips ger jag….förlåt, matchjuryn…henne pris som bäste blå.

Hemmalaget försöker sticka upp men det vill sig inte.
Har några fina försök men det saknas lite flyt i den sista delen av banan.
Klara Stridsberg har ett fint avslut men gästernas målis är med på noterna.

Matchbilden är sig lik.
Tjejer i blått som äger boll.
Tjejer i rött som utför ett sånt arbete för varandra att jag glömmer mina bortfrusna tår.
De är ju ändå inte till nån nytta, det enda de gör är ju att vara bortfrusna.

Temperaturen sjunker allt efter minuterna på klockan tuffa vidare.
Ligger väl strax under tvåsiffrigt nu.
Och vinden biter.
Känns som pirayor i ansiktet.

Spånga har några hörnor.
Se upp för deras hörnskytte.
De skott som inte passerade stolparnas yttre sida räddade målis-Katja med bravur.
Tretton hörnor.
Ett mål.

Kalix skrapade ihop tre hörnor.
Åtminstone två av dem var bra försök där målisen fick agera.
Lite tur där så…….

Andra halvlek rullar iväg och strax innan den är slut får vi tre utvisningar inom en och en halv minut.
Inte en enda  innan dess.

Sen tycker domare Nordgren-Lehto att det får räcka.
Sätter visselpipan i sin mun och blåser för avslut.

Slut.
Jag delar ut priserna till de två spelarna som matchjuryn utsett till matchens lirare, pratar en stund med Spångas glade tränare som påminner mig om att han varit fem-sex gånger i Kalix som tränare i olika lag men aldrig förlorat.
Jag sade till honom att han inte var välkommen hit nån fler gång.
Vi garvade och önskade varandra lycka till.
En synnerligen glad prick han.

Sen traskar jag till min bil.
Och det är sannerligen inte ofta jag går ut från arenan nöjd och glad efter en förlust.
Idag gjorde jag det.
Så här, exakt så här gör ett lag när man gör en sak tillsammans.
Tack för uppvisningen Kalix Bandy Dam.
Ni ska vara jäkligt nöjda idag.

Och i Sundsvall vann våra herrar med 13-0 mot Selånger.
Östersund imorgon.

Det är fint med bandy.
Och jag firar kvällen med en påse Twist.


Matchens lirare.
Kalix: #1 Katja Illarionova.
Spånga/Bromsten: #45 Freja Engelbrektsson
Foto: Johan Lambertsson


// Sargis.




 

Publicerat

Trettonhelgen

6:e januari.
Epifania.
Ett ord för denna dag som fanns redan år 150 hos de basilidianska gnostikerna.
Ett ord som lär betyda ”synligblivande uppenbarelse”.
Besvärligt för de gamla gnostikerna kan tyckas.
Vi kallar den ”Trettondagen”.

En stor dag för oss i bandybubblan.
Nästan, men bara nästan, i klass med annandagen.
Många fina matcher på menyn en dag som denna.
Dock inte i Kalix.
Här har kylan satt oss under press vareviga dag detta år.
Kallstart på 2024.
Det händer inte ofta att jag titta på termometern och gläds över -24.
Så hände i morse.
Efter många och långa dagar där samma termometer visat mellan -35 och -40 känns dessa -24 som en ljuv sommarbris.
Men all bandy är inställd.
Givetvis.
Herrarna skulle möta Umedalen idag , damerna Söråker imorgon söndag och P16 Umedalen idag.

Jag kan dock minnas tillbaka till en svinkall dag för många år sedan.
I en tid då köldgränserna var flytande.
Låg lite lojt och guppade omkring.
Att det kunde vara ohälsosamt viftades bort med tuff jargong.
– Äh, var inte sjåpiga, klart vi spelar.
Tack och lov har tider och jargong förändrats.

På förmiddagen denna dag såg jag NSK möta Selånger på Nyborgsvallen där bortom skolan mittemot vårt hus.
Det var nåt kopiöst kallt och matchen avgjordes i den lite annorlunda spelformen 4*22,5.
Efter slutsignalen traskade jag hem, tinade upp en smula, drog på ett lager till med kläder och körde upp till Kalix där matchen Kalix – Vetlanda gick av stapeln.
Lika bisarr kyla och matchen spelades 3*30.
Kalix #16 ”Kalle” Zaletaev var obegripligt bar där han som ett nedisat lokomotiv frustade fram genom polarkylan.
Har inget som helst minne av resultat eller nåt annat från matchen men ”Kalles” framfart och den bitande kylan sitter inpräntat i minnesbanken.
Så här efteråt kan jag ju tycka att de bägge matcherna givetvis skulle ha ställts in.
Men då hade jag ju inte fått minnas dem.

Låt oss backa tiden och göra lite historiska nedslag för denna helg

1960.
Tredje omgång i div3 Norrbotten.
Ute på Seskarö vann kamraterna från Kalix med 3-1 i sin första match i serien och en dyster stämning spred över ön då hemmalaget inkasserade sin andra raka förlust.
Och dessutom fick folket vänta ytterligare arton år innan den efterlängtade bron kom på plats.

Sportklubben från Nyborg åkte till Luleå för match mot sportklubben från stan.
LSK – NSK.
150 personer runt arenan såg gästerna dominera och skapa de flesta målchanserna.
Allt som oftast genom bröderna Alf och Olle Lundbäck.
Luleåkeepern ”Kingen” Isaksson var, som vanligt, omutlig och räddade hem de bägge poängen till sitt LSK.
2-1 när domarduon tyckte att det fick räcka.


Dramatik i Luleå

6:e januari 1961 sändes det första programmet av ”Sportspegeln”.
Programledare var den legendariske Sven ”Plex” Pettersson.
Programmet var i svartvitt och folket hade inte lärt sig tricket med nylonstrumpan över tv-skärmen.
Jag minns dock inte om jag såg programmet.
Jag var blöt i håret sedan pastor Pedersen hällt vatten på mitt huvud.
Sicken typ, den där Lotta Engbergs farfar, hälla vatten på en stackars en månad gammal liten pys.


Jag hann inte med att följa NSK:s match i Bandygrytan

Samtidigt i Boden.
Befolkningen träffas runt bandyisen för att heja fram sitt kära BBK i en match mot ett lag från en by en mil söder om Kalix.
En söderort.
Nyborgs SK.
Folkets hejande hjälpte och BBK gick segrande ur bataljen med stora 5-1.
Ett resultat som skrivande journalist tyckte var lite för stor då gästerna hade massor av chanser till framgång men hemmamålvakten Börje Moberg var på ett sjusärdeles humör och parerade gång på gång nyborgsspelarnas skott.

Två dagar senare fullbordades den dystra helgen för Kalix kommuns bandy då Pålänge GIF mot IFK Luleå med 6-1.

Året efter.
Trettonhelgen 6-7:e januari 1962.
Tredje och fjärde omgången i div2 Norra.

Haparanda kryssar mot Selånger, 2-2, och faller mot Härnösand, 0-2.
Karlsborg kryssar mot Härnösand, 2-2, och vinner mot Selånger, 5-1.
Nyborg sätter sig i en buss.
Man brukar säga att nyborgsbussen har inga säten.
Den har bara en massa pinnar och grenar där kråkorna kan sitta.
I denna buss med pinnar sitter en samling bandyspelare och en chaufför som styr söderut.
Första anhalt Sundsvall och match mot Heffners.
Medelpadingarna hälsade norrbottningarna välkomna med att göra 3-0 inom den första kvarten.
Varsågod att skölj.
När tiden var ute var resultatet 5-2 och nu gällde det för de långväga gästerna att ladda om för ny match dagen efter.

Ny dag och chauffören vände norrut, mot Sandslån och Flottarvallen.
Flottarvallen, ren poesi.
Kan vara det vackraste namnet på en idrottsplats.
Flottarvallen.
Där spelas tyvärr ingen bandy längre.
Men då gjorde det det.
”Timmerkusarna” i Sandslån SK stod redo då NSK rullade in.
Revanschlystna efter torsken i Sundsvall.
Lite kyliga -18 hindrade inte folket att bege sig till arenan med det poetiska namnet.
Runt tvåhundra glada hemmasupportrar fick se sina ”Timmerkusar” pulverisera de där kråkorna från norr.
11-1.
Och redan i den tiden är man skyttekung om man heter Edlund.
SSK:s N.G Edlund gjorde sex av de elva målen.

Senare under eftermiddagen sågs en buss rulla över gamla Sandöbron.
På väg mot norr.
På väg hem.
I total tystnad.
Inte ett kraxande hördes trots att den var fullastad med kråkor.


Flottarvallen i Sandslån i höstlig skrud
Bild: Olof Wigren

Åren går.
1978.
Senare under året vinner Edsbyn SM-finalen mot Västerås SK.
6-4 inför 16 600 på Söderstadion i Stockholm.
Och hela vägen hem till byn hördes sången eka…
”Vi är från Byn, bönder från Byn.
Armar, klubbor, upp emot skyn. Edsbyn på is, vilken underbar syn.
 Hallelujah – vi är från Byn.”

Björn Skifs tappar texten då han i schlager-EM framför sitt bidrag ”Det blir alltid värre framåt natten”
Textraden ”Dagarna och kvällarna, då lever jag – röppni fälls, örr ur i knön, och gniblisåå, på kvällen” är svensk musikhistoria.

På lördagen den 7:e januari samma år möter NSK sina antagonister Sandslån.
Ingen har glömt 11-1.
Eller kanske alla.
Men chans till revansch.
Dramatik på Nyborgsvallen.
Publiken på de höga drivorna eller på läktaren är nära kollaps av spänning.
När signalen ljuder har de bägge lagen broderligt delat på poängen, 3-3.
Samma dag vinner IFK Kalix mot Umedalen med 5-3.
Kanske ett tecken.
Kalix vinner mot Umedalen under trettonhelgen.

Happis tar bägge poängen med sig från mötet med Sandvikarna IF, 6-2
Och Karlsborg vill inte vara sämre, de vinner med 3-2 mot Härnösand.
En fin helg för norrbottnisk bandy.
Sju av åtta poäng.

Vi fortsätter vår resa i tidsmaskinen.
Sakta men säkert framåt.
Nu 1990.
Året då Stefan Edberg vinner Wimbledon och Colin Nutleys ”Black Jack” har premiär.
Under den trettonhelgen är det full rulle på Furuhedsplan och Nyborgsvallen.
Besök från avstånd.
Linghed och Skutskär.
Full pott till vår kommun.
Under lördagen vinner NSK mot Linghed med 8-3 och IFK mot Skutskär med 3-2.
Och dagen efter fullbordas poängplockningen med IFK:s vinst mot Linghed med 9-3 och NSK:s vändning från 1-2 i paus till vinst med 3-2.
NSK:s försvarsspelare Niklas ”Ninni” Sandberg gjorde ett mål den säsongen.
Det gjorde han på övertid i den matchen.
Det gäller att göra målen vid rätt tillfälle.

Fyra år senare.
1994.
Ett år med en sommar vi minns.
”Nu firar vi midsommar i Pontiac Silverdome”

Ett år då Telly Savalas går ur tiden.
Förmodligen med en klubba i mungipan.
Vi minns honom med slätrakat huvud sätta brottslingar på plats i ”Kojak” men även som skurken Blofeld i James Bond-filmen ”I hennes majestäts hemliga tjänst”

Svensk bandys stora snackis Kalix/Nyborg BK åkte ner till Edsbyn för bandymatch under trettonhelgen det året.
På Ön.
Hade någon sagt till mig att nio år senare skulle det invigas en bandyhall där hade jag nog sett till att den personen fått lite medicin.
Bandyhall, jo jo.
Nåväl, nu var alltså KNBK där för match mot  hemmafavoriterna i rött och blått.
Eftersom man inte börjat bygga hallen riktigt än så fick de sexhundra åttio i publiken se en match i virvlande snö och långbollar.
Viktiga poäng i jakten på slutspel ligger i potten.
Jämnt och snöigt ända fram till slutsignalen.
Resultattavlan var skoningslös för de rödblåa, som nu var helvita av det myckna snöandet, hemmasupportrarna.
3-2 till de kaxiga nykomlingarna från en plats nästan mittemellan Edsbyn och Murmansk.

Norrbottens-Kuriren satte betyg efter matchen mot Edsbyn

Så var vi då framme vid tidsresans ändhållplats.
Förra säsongen.
22/23.
Sextiotvå år efter det jag fick vatten på mitt huvud av pastor Pedersen.
Kalix Bandy åkte ner till huvudstaden för match mot IK Tellus.
Ett Tellus man besegrat med 6-3 på annandagen.
Lite förhoppningar hade jag vid skärmen.
Efter två minuter är förhoppningarna lite större.
Johan Sundquist vevar in en straff till 1-0-
Men de grusades fort.
7-3 i baken och en lång slakmota inleddes för laget i mitt hjärta.

2024.
Svinkallt.
Och ingen bandy.
Abstinensen är gigantisk.

Men snart.

// Sargis.

Och när jag efter att ha skrivit detta gå förbi termometern så mörknar åter mitt sinne.
-28.
Det sjunker.

Det är dags för kung Bore att avgå!











Publicerat

Gott Nytt År

Ännu ett år har passerat
Vi gör som vår konung en gång uppmanade oss att göra, vänder blad.
Vänder bort 2023.
Och lägger ännu ett år bakom oss.
Ett år som började med en söndag och slutade med ”Hebbe lelle” läsandes ”Nyårsklockan”.

Eller var det kriminalinspektör Lars Martin ”Johan” Johansson?
Ni vet han som tillsammans med kollega Jarnebring jagar högt uppsatta höns i den fantastiska filmen ”Mannen från Mallorca”
”Säger du kebab slår jag ihjäl dig”.

Thomas von Brömssen.
”Ring klocka, ring….”

Däremellan var mänskligheten galen.
Visade upp sitt allra fulaste tryne runt om i vår värld.
Maktgalna män sitter väl skyddade i slott och herresäten medan unga oskyldiga får sätta livet till.
Allt i jakten på att få slå sig på sitt håriga bröst och tycka man är stor, stark och odödlig.
Jag blir förtvivlad över hur grym mänskligheten är.
Och då har jag inte räknat in alla de galenskaper som förekommer runt om i vårt eget lilla land.

Men låt oss glömma det tråkiga för en stund.
Det får vi mer än nog av genom att öppna en nyhetstidning eller slå igång ett nyhetsprogram i tv:n.

2023.
Ett lite omtumlande år på det personliga planet.
I maj när göken gol blev vi farmor och farfar för andra gången då vi fick vårt femte barnbarn.
En liten Tyra satte skimmer över tiden då hon fyra dagar innan storebrors treårsdag såg dagens ljus.
Att kalla dessa små under för livets efterrätt är klockrent.
Barnbarn ÄR livets efterrätt.

När så midsommar passerats och svenska folket började stämpla ut för sina fyra veckors semester drog jag mitt stämpelkort i klockan vid portvakten för allra sista gången.
Klockan var 11:30 och mina kollegor satte sig vid lunchbordet.
Det blev lite känslosamt då jag gick in till Tommy i portvakt/reception och lämnade in kortet.
Tommy är nog den mest lämpade mannen för sin uppgift inom svensk industri.
I många år har han, och hans lika trevliga kollega Gunilla, suttit där och vinkat på morgnarna då man kommit med tunga steg uppför backen från parkeringen.
Och genast har dagen ljusnat.
Vi kramades och han önskade all lycka.
Ett fint ögonblick.
När jag kom ner till bilen kom allt över mig.
– Herregud, jag är pensionär. Efter fyrtiotre år i fabrikens tjänst är det över.
Jag lovar er att det kändes.

2023.
Det var också ett år då det hände saker inom Kalix Bandys väggar.
Saker jag aldrig trott jag skulle få uppleva.
Och jag var väl inte helt nöjd då jag läste nyheten i Bandypuls där i juli nångång.
Men det kanske var rätt beslut.

Det spelades, som tur var, en hel del bandy på vår arena också.
Även detta år med duvor på loftet.
Jag kokar av ilska över agerandet från fastighetsägaren, d.v.s vår kommun men jag släpper det för nu.
Det blir bara fel annars.

Matcher
För herrlagets del var det lite vila efter annandagsmatchen som gav sköna två poäng och en 6-3-vinst mot Tellus hemma på Fomab.
Nu hade det blivit trettondagen och lagen skulle mötas åter.
Nu nere bland slott, tunnelbanor och ett småspringande folk.
I vår vackra huvudstad.
Johan Sundquist gör det första röda målet för året då han dundra in en straff efter lite drygt två minuter.
Sen blev det inget mer bra den dagen.
7-3 till ”Jordens lag” när nittio minuter var till ända.

Man hade nu spelat tretton matcher och hade den jämna raden:
Sex vinster.
Sex förluster.
En oavgjord.

Och i match fjorton väntade IFK Rättvik på hemmaplan.
Ett IFK som senare under vintern fick kvittera ut inträdesbiljetter till kommande säsongs festligheter uppe i den allra finaste salen i bandyns pyramid.
Nu stod de på vår arena och spände muskler.
Återigen gör Johan matchens första mål på straff.
Den evigt unge Rinat Shamsutov i IFK hade syndat och domaren visade tecknet för straff.
Då var Rinat bara fyrtionio år ung.
Denna säsong är han inte det.
Denna säsong har han ännu ett år av rutin med sig.
Ett unikum.
När Janne Rintala gör 3-1 i sextiosjätte börjar vi tro.
När nittio var spelade hade all tro, utom den på Robert Lind i Kramfors, lämnat oss ensamma kvar.
4-5.

I Oymyakon, den lilla byn långt bort i den sibiriska ödemarken, funderade folket om de skulle byta till långbyxor.
Och kanske lägga undan sandalerna.
Ibland, eller ganska ofta, kan jag börja klaga då termometern visar under tjugo iskalla grader.
När jag tittar tillbaka på byns temperaturer i januari 2023 slår det mig att det alltid finns de som har det lite bistrare.
Spelar de måhända 3*30 där?

Bandyallsvenskan fortsatte rulla.
Utom i Kalix.
Två veckors speluppehåll för de rödvita.

Nils van der Poel tar hem massor av priser vid ”Idrottsgalan”.
Väl värd.
En fantastisk idrottsman med en sund inställning till toppidrottens allt sjukare värld.
Många skulle nog må bättre om de tog till sig hans filosofiska tankar.

I Egypten står en samling arkeologer och gör vågen.
Man låter offentliggöra att man äntligen hittat Hekashepes mumie i en sarkofag i en grav i Sakkara.
En sarkofag som inte öppnats på 4300 år.

De egyptiska arkeologernas glädje får lite smolk i bägaren då de någon dag senare öppnar ”Bandygrytan” och ser att Kalix Bandy inkasserat ännu en jobbig uddamålsförlust.
Det blev en sån där extra jobbig uddamålsförlust.
Minut sjuttiofem 4-1 till de röda och den magiska januarisolen liknade allt mer en sol i mars.
Då.
Två minuter.
Tre smällar.
Kvitterat.
Och givetvis strax innan slutet blir det svart.
Kolsvart.
I Karlstad dansar folket på gator och torg ty deras blågula hjältar har vunnit långt upp i norr med uddamålet 5-4.
En av de tyngsta förlusterna jag upplevt.
Det kändes som när man, i någon mil, legat efter en långtradare som virvlar upp ogenomtränglig snörök.
Uppgivenhet.
Tack och lov kom den mitt i en serielunk.
Tänk om det gällt nåt viktigt…..hu.

Bara tugga i sig, svälja och glömma.
Ty redan dagen efter var det dags för match igen.
Denna dag kom gästerna från Sveriges fyrtiofemte största tätort.
Kommunen kallar sig då och då för ”Lidköping vid Vänern” för att inte förväxlas med Linköping.
Lidköping vid Vänern AIK stod redo på ena planhalvan.
Men de fick tack vackert vänta en liten stund.
Ty det var lite festligheter på vår arena.
Finska bandyförbundet hade gett plats för en av såväl finsk som Kalix bandys största profiler genom tiderna i ”Hall of fame”
Och nu skulle han få utmärkelsen i sin hand.
Han fick även en kram av mig.
Legendaren.
Jukka Ohtonen.
Ett fint ögonblick.
Sen spelades matchen och laget från Lidköping fick åka hela vägen hem till Vänerns sydöstra strand med en svidande 6-2-förlust.
Men.
De fick dock se Jukka få pris.
Det missade många kalixbor.

Magiska förhållanden och Jukka får ett pris

Sen var januari slut.
Och Kalix åker iväg till fågelholken i Katrineholm.
Kronfågel arena.
En arena som mången klubbledning med drömmar har i blickfånget.
Å andra sidan har vi i Kalix också en fågelarena.
Tyvärr utomhus med duvor som…ja, som gör det duvor gör när de är nödiga.
3-3 i paus.
Sen kommer raset.
Lavinen.
11-4 och hemmapubliken går hemåt i kvällningen med lätta steg.
11-4.
8-1 i andra halvlek.
Jaja, bara att glömma.
11-4……nä, släpp det.

Dagen efter stod samma Kalix Bandy kammade och riggade för möte med Örebro SK.
Det blev inga poäng här heller.
7-5.

Tre dagar senare gör ett unikum i svensk bandy tre mål för sitt lag i div2 Stockholm.
Tillsammans med bl.a Lasse Johansson från Stråkanäs spelar den evigt unge Hans-Elis Johansson.
Två månader innan hans sextioettårsdag gör han hattrick för sitt Enebyberg i matchen mot Helenelunds andralag.
Tyvärr förlorar Hasse, Lasse och de övriga men ingen kan ta ifrån Hans-Elis tre mål.
Och ja, han spelar även denna säsong.
Dags att ta fram skridskorna Jukka, ni är ju lika unga.

Helgen efter blev det torsk på Tillis.
Säsongens näst sista hemmamatch.
En förlorande trend fortsätter.
Måste vi börja hålla lite koll på det där hemska träsket som breder ut sig under oss?
Anderstjärn ligger förvisso någon kilometer bort men., men.
The men in black, TB Västerås, jublar hela vägen hem med stora 7-3 i bagaget.

Och inte sjönk vattnet i träsket undan efter den helg som nu var i fokus.
Två bortamatcher i Dalarna.
Ett Dalarna som firade Anders Zorns 163-årsdag.
Till lördagens match fanns alla förutsättningar för en trevlig eftermiddag.
Åtminstone på bordet vid vår tv-soffa.
Två och en halv minut in i sändningen smakade godsakerna inte godsaker längre.
Hemmalaget Borlänge gör två snabba och när en halvtimme gått ligger de där förba…de godsakerna nedtryckta i sopkorgen.
Hårt nedtryckta.
4-0 och hönsgården är total i det norrbottniska försvaret.
5-1 när allt är över.

Dagen efter blev det….
…än värre.
Johan gör 1-0 på straff efter tjugo.
Detta mål blir halvlekens enda.
Vi minns raset i Katrineholm för någon vecka sedan.
3-3 blev 4-11 under de avslutande fyrtiofem.
Idag rasade allt utför hoppbackarna där en bit bakom ena målet.
1-0.
Blev 1-8.
Och det är bara två obehagliga poäng ner till kanten av träsket.
Ett träsk där vidriga krafter vill dra ner oss i det dyiga vattnet.
Ner till lägre division.
Då anade ingen vad som skulle hända längre fram.

Vi är framme vid sista omgången.
Ljusdal tittar förbi på en kopp kaffe och en bandymatch.
En alldeles ljuvlig lördagskväll i slutet av februari.
En lite vemodig kväll då man vet att detta är sista matchen för säsongen.
Den överhängande krisen för hemskheter i träsket har vi, med hjälp av räknesticka och abakus, räknat ut att den är i det närmaste obefintlig.
Och tur var väl det.
De gula från Hälsingland gör mål på allt.
De röda från Kalix gör inte mål på nåt.
2-6 på tavlan när kaffet skall inmundigas.
Lite uppryckning andra och siffrorna stannar vid 5-8.

Slut
Säsongen 2022/2023 var till ända.
Den var över och förbi.
Tack och lov, för avslutningen av denna serie var tung.
Tung som cykelfärden uppför ”Inigård-backen”

IFK Rättvik gick hela vägen till Elitserien.
Utan att passera ”Gå”.
Åby/Tjureda och IFK Kungälv fick försöka ta sig upp via kval.
De var inte riktigt nära.
Klassiska Västanfors IF, som hade gigantiska problem med sin hemmabana under hela vintern, föll ner ett steg medan Lidköping och Surte kvalade sig kvar i Bandyallsvenskan säsongen 2023/2024.
Tranås och Finspång tog klivet upp.
SK Höjden från Göteborg blev bästa trea, strax före Djurgården IF.
Det skulle visa sig ha lite betydelse.

Vår
Nu börjar den berömda ”Silly season”
I alla fall i övriga delar av bandysverige.
I Kalix är det ”Silent season”.
Det läggs en våt filt över Kalix Bandy.
Allting tystnar.
Det kanske är bra.
Det kanske inte är bra.
Men vi supportrar hör inte ett ord.
Vem?
Vad?
Slutar?
Inkommer?
Hallå!
Orden ekar över Fomab Arena.

Jag åker till Uppsala för SM-finaler.
Träffar massor av härliga bandyvänner.
Hur går det i Kalix?
Slutar någon spelare?
Nåt nytt på ingång?
Tyvärr, inte en aning.

Villas damer vinner guld ena dagen.
Västerås herrar vinner guld den andra dagen.
Och jag åker hem den tredje dagen.
Jag har sagt det förr.
Stämningen i Uppsala denna helg är oslagbar.

Och VSK-tränaren ”Micke” Carlssons pepp till spelarna inför förlängningen är oslagbar.
Ingen taktiktavla.
Inga ord om alternativa åkvägar.
”Okej grabbar, nu avgör vi detta.
Vem vill avgöra?
Får jag hoppa in?”

Sommar.
Sen blev det sommar.
Och årsmötet avklarades.
Fikat var gott.
Ekonomin var det värre med.
Dystra siffror lästes upp.
Minus, minus, minus.
Jag trodde ett tag det ekade i mitt inre.
Att vi har en tuff uppgift framför oss förstod vi där vi satt med kaffe, bakelse och tom blick.
Två veckor senare kom smällen.
Käftsmällen.

Vi visste att läget var prekärt.
Vi visste att tuffa tider väntade.
Men.
Inte fasen visste vi att vi i Bandypuls skulle få läsa ”Kalix Bandy drar sig ur Bandyallsvenskan”.
Jag blev stum av chock.
Chockad, förtvivlad och förbannad.
Allt sköljde över mig.
Drar sig ur Allsvenskan!?
Vad är det här för hittepå?
Ingen, med betoning på ingen, förstod ett dugg.
Inte ens spelarna.
Vilket fick mig att koka.

Den värsta chocken och besvikelsen lugnade ner sig och efter ett möte där vi alla samlades i klubbrummet gick de lite upprörda känslorna mer över till acceptans.
Speciellt när jag hörde spelarnas reaktioner.
De var, liksom vi övriga, lite tagna på sängen och kände sig lite överkörda men det fanns inte i deras bok att lägga ner sitt spelande.
Det blev lite vått i ögonvrån hos en farbror vid bordet bredvid.
Det är mycket möjligt det var jag.

Nu ska vi vända det här till nåt bra, vi ska gå stärkta ur detta.
Blicken framåt.
Framrutan är alltid större än backspegeln.

Sommaren fortsatte utan att göra nåt större väsen av sig.
I fotbolls-vm på andra sidan jordklotet charmar oss det svenska landslaget och tar hem en bronspeng.
Fantastisk fin fotboll.
Och ett straffdrama mot USA i åttondelsfinalen som tog andan ur folket i sofforna.
Ibland är en halv centimeter en mycket bra halv centimeter.
Spanien tog ett guld som tyvärr överskuggades av en man som tyckte sig ha rätt till ofredande av de firande damerna.
Vidrigt.

Efter Kalix plötsliga avhopp ställdes nu frågan om vilka som ska ersätta.
SK Höjden blev ju bästa trea så därför får ni frågan:
Är ni beredd att ta över en plats i Bandyallsvenskan?
– Nix.
Djurgården, är ni beredd att ta över en plats i Bandyallsvenskan?
– Ja, absolut.
Saken var pannbiff.

Höst
Och när så hösten började ta över scenen rullades bandybollar ut på isar runt om i landet.
På stora isar och på små isar.
I Kalix får vi nöja oss med den mindre varianten.
En liten is med på tok för hög sarg.
Men huvudsaken vi är igång.
Såväl på dam- som på herrsidan.
Och kommande säsong är det endast damerna som får bära den allsvenska kronan.

Denna höst firar vi också vår arena som fyller trettio år.
Trettio.
Det har gjorts många mål där under åren som gått.
Mål i rätt bur.
Mål i fel bur.
Snygga mål.
Fula mål.
Mål som inte varit mål.
Minnen.
Trettio år av minnen.

Från Furuhedsplan ett felriktat frislag därifrån till dagens kantstötta och lite omoderna Fomab Arena.

Och inom bandyn hjälper man varandra, det vi om.
När Umedalen tvingades lägga sitt damlag i viloläge så gavs fyra tjejer chansen att spela i Kalix.
Ett Kalix som tappat några tunga namn.
Damerna från Västerbotten tvekade inte en sekund och har hittills denna säsong visat att det här med bandy, det kan de minsann.
Härligt.

November
Vi hoppar en bit in i november.
Den diskbaljegrå, tråkiga och stundtals ogenomträngliga november.
Svinnovember.
Men inte denna söndag.
Runt tio minusgrader.
Och en sol som får oss att minnas den där helgen i mars 2022 då massor av kommande bandystjärnor från Ljusdal var i Kalix på besök.
Småstjärnor som gnistrade ikapp med en magisk vårsol.
Den här söndagen i november var det dock inga småstjärnor från Ljusdal på besök, det var fullvuxna stjärnor från vårt östra grannland.
De kom i  minibussar från Uleåborg.
De åkte hem i samma minibussar.
De åkte hem med hängande läpp och haka.
Höstens första match för de bägge lagen slutade i rödvit hemmaseger med fina 5-1.

Senare på eftermiddagen vinner vårt damlag sin allsvenska premiär nere i Bollnäs.
5-3 i norrbottnisk favör i den alldeles nybyggda hallen.
En mycket fin arena som jag besökte lite senare in på vintern.
Men kära bollnäsare, gul och grön?
Är inte det en förening i närheten?
Men tegelväggen var magnifik.


Ljusdals framtid på besök i Kalix våren -22

Tisdagen efter den söndagen åker jag med laget då de ska ut i Europa för returmöte mot samma OLS som senast.
Tre minibussar.
Femton grader under noll.
Arton mil.
Avresa 16:00.
Hemma nära midnatt.
En tisdag i november.
På läktaren stod vi utspridda.
Tio-tolv finska supportrar.
En svensk man med ett anteckningsblock.
Och en samling finska duvor.
4-4.
Det är underbart med bandy.
Alltid.

Och så var det då dags för seriepremiär för vårt herrlag.
Unik Bandy.
7-2 till de rödvita och en lyckad premiär läggs till handlingarna.
7-2 är siffror som skiner men gudarna, tomtarna och trollen skall veta att det såg väldigt vingligt ut innan de två snabba 4-2 och 5-2 kom till jorden.

Detta 7-2 är historia helgen efteråt då Isak Bandy tittar upp.
Isak Bandy kommer från trakterna runt Falun och till de trakterna fick de åka tillbaka med stora
9-0 i baken.
– Vi är bättre hemma, sade den väldigt trevlige ledaren för dessa masar.

Det skulle vi bli varse om.
Väldigt mycket varse om.

Redan helgen därpå.
Jag och sonen i familjen satte oss i bilen och tog oss ner från Umeå där han bor och ner till baslägret i Bollnäs.
På fredagskvällen såg vi Edsbyn möta Sandviken.
Som uppmjukning inför det som komma skulle.
7-7 i en härlig bandymatch.
Lördagen kom och vi tog en promenad i Bollnäs.
Av en ren händelse hamnade vi i deras nybyggda hall.
Ja, jag blir lite avundsjuk.
Ljust, fräscht och alltid perfekta förhållanden.
Och inte en duva.

Under eftermiddagen körde vi till Falun.
Upptäckte Bergslagsdiagonalen.
Returmöte mot Isak Bandy.
– Vi är bättre hemma.
Knappt en ledig parkeringsplats på hela Lugnet.
Nog för att Kalix Bandy drar folk, men detta trodde vi inte.
Inne på isstadion var det………tomt.
Det var tydligen inte bandy i världsklass som lockade folket.
Massor av glada människor och kaffe i ett klubbrum där förr i tiden svävade bland pokalen och tavlor.
Ett fint besök.
Matchen blev kanske inte i världsklass men den blev desto mer spännande.
3-3 och Isak var mycket riktigt bättre hemma.



Lugnet i Falun med hoppbackarna i bakgrunden

Sen blev det söndag.
Även i Hälsingland.
Nästa stopp: Ljusdal.
Match mot Järvsö BK.
På  legendariska Ljusdal IP.
Kanske än mer naggad i kanten än vår arena men den historia anläggningen äger skojar man inte bort.
Lägg därtill den hängande belysningen.
Kalla mig gärna en gammal sentimental stofil om ni vill men jag blir lite svag i knäna och darrig på rösten när jag upplever gamla mytomspunna arenor.
Det är nåt speciellt med dem.
Och ja, jag är en gammal sentimental stofil.


Klassisk bandyis, Ljusdal IP

Matchen lär ingen som skriver bandyns historia ha med i sina noteringar.
2-2 till långt in på slutvarvet innan Kalix gör ett sista ryck och går ifrån till 4-2.

En vinst och en oavgjord på den resan kanske var en liten missräkning rent poängmässigt men för oss tillresta en högst minnesvärd resa.
Alltid lika trevligt att besöka andra bandyorter och träffa folk med annan färg på sina hjärtan.
Bandyvänner är ett fantastiskt folk.
Oavsett.

När det så drog ihop sig för årets sista match hade vi bara kommit tio dagar in i december.
Årets.
Sista.
Match.
Den 10:e december.
Man säger att Herrens vägar äro underliga, men denna series upplägg är nog steget värre vad gäller underlighet.
Damerna gör sin sista helgen efteråt.
I snöstorm gör man matchens enda mål och går till jul- och nyårsledigt med den jämna tandraden:
Sju matcher, tre vinter, en oavgjord och tre förluster.

Tillbaka till herrmatchen.
Den såg inte jag.
Jag såg Lars Winnerbäck i hans, hittills, bästa konsert i Luleå på torsdagskvällen.
Sen blev jag sjuk.
Att följa sitt lag via Bandygrytan då de spelar en mil från sin egen soffa är blytungt.
Som tur var vann man komfortabelt med 12-2 mot det Järvsö man hade fullt sjå med för en vecka sedan.
Det lindrade min förkylning.
Mansförkylning.
Aaaatjoo.

Däremot såg jag Umedalen möta SIF/Norrtelje nere i Umeå veckan efter.
Gästerna från Roslagens famn vann komfortabelt.
Hemmalaget fick, i sedvanlig ordning, plocka sarg med en svidande 12-4-dask rätt i nyllet.

Som sagt.
Att besöka andra bandyorter är alltid lika trevligt.
Alltid.
Det ska ni veta där ute.
Jag uppskattar alla er bandyvänner.
Oavsett var vi möts.
Uppsala, Falun, Ljusdal, Umeå eller var tusan som helst.

Men i denna match på Nolia i Umeå saknades en man.
Thomas må inte längre finnas med oss men nog kände jag honom stå där bredvid mig och hans, alltid lika, kloka och vänliga ord om bandy, om musik, om livet, om allt hördes i mitt inre.
Vi kommer aldrig glömma dig.
Tack för allt.


Nolia i Umeå

Vintersolståndet passerades.
Tiden då skymningen infaller innan gryningen tagit fart.
Julafton med Gustav Svensson och Karl-Bertil Jonsson passerades.
Juldagen susade förbi innan den verkliga högtidsdagen kom.
Annandag jul
De stora bandyfesternas egen dag.
Och många stora män har namnsdag.

Denna annandag blev lite avslagen då Kalix och Umedalen som skulle mötts har flyttat matchen till en annan dag.
Annandagsbandyn blir en annan dags bandy.
Trettondagen är den nya annandagen.
Å andra sidan såg jag Villa – VSK på Bandypuls.
Det var inte avslaget.
Inte ett dugg.
Jösses, vilken match.

Och runt om på arenorna i landet strömmade folket till i långa rader.
Suveränt.
En oerhört viktig tradition som vi måste värna om.
Andra sporter kryper in på helig mark och försöker göra denna dag till sin egen.
Vi måste hålla ihop.

Och när jag i lördags (30/12) såg matchen Villa/Lidköping – Vetlanda i Bandypuls fick jag tillbaka tron på idrotten.
Har väl i och för sig aldrig tvivlat på just bandyn men ändå.
I en tid då idrotten håller på att spåra ur fullständigt i sin egofixerade värld var det underbart att se det vi fick till oss från matchen i Lidköping.
Alex Gustavsson är sexton år och spelar i Vetlanda.
I lördagens match gör han sitt första mål i A-laget.
Mot mäktiga Villa dessutom.
Hans VBK ligger under med stora siffror men han blir glad som en speleman ändå.
Hans lagkamrater kommer fram och gratulerar honom med varma kramar och glada tillrop.
Han vänder upp och åker mot mittlinjen.
På vägen får han en klapp på axeln och i baken samt en ”fist bump” av hans motståndare(!)
Det måste kännas stort för en sextonåring.
Det ÄR stort av motståndare att gratulera en glad yngling.
En otrolig sekvens i min tv.
Bara i bandy.

I Gustavsberg har man traditionen att spela match hemma på Ekvallen på nyårsafton.
I år mötte man Skutskär.
Och folket strömmade till.
Ettusen tvåhundra sextionio.
Ettusen tvåhundra sextionio.
Fantastisk siffra.
Alla vill se div1 Norra.
Ettusen tvåhundra sextionio.
Att sedan hemmafavoriterna vann med 5-1 gjorde ju publikfesten än större.

2023 var också året då jag blev nominerad till ”Årets supporter”.
En glad ung dam ringde och meddelade detta och ville höra lite om min roll inom bandyn.
Några veckor senare ringde hon igen.
– Du har just blivit utsedd till årets supporter i Norrbotten och går nu vidare till riksfinalen.
Att jag vann 5000:- till Kalix Bandy och lika många pengar till mig själv var ju roligt men jag värdesätter trots allt utnämningen större.
Årets supporter i Norrbotten.
Lite stolt är jag.

Så då återstår det bara för mig att stämma in i  lord Alfred Tennysons berömda rader…
”Ring, klocka, ring i bistra nyårsnatten
mot rymdens norrskenssky och markens snö…”

Eller ska vi ta Gösta Linderholms berömda rader istället?
”Rulla in en boll och låt den rulla, vi ska fixa till en riktig jubelfest…”


Rulla in en boll…..


// Sargis





















 




Publicerat

Det var länge sedan

Femte februari 2023.
En helt vanlig söndag för trehundrafjorton dagar sedan.
Tre hundra fjorton.
Det är många dagar det.

Jaha, och vad är det med denna dagen då?
Inget speciellt, förutom en sak.
Kalix Bandys damer vann med 4-3 mot Härnösand AIK.
Och Noomi Valikainen gjorde Kalix fjärde och sista mål i minuten fyrtiosju.
Sedan dess har påskharen kommit med sina ägg fullpackade med godsaker.
Flyttfåglar kommit och gått.
Båtar har åkt ner och upp vid uppdraget i kommunens många båthamnar.
Långa kalsonger har packats ner för att tas upp i nästa andetag.

Och vi har inte sett dessa damer sedan dess.
Förrän nu.
Nu.
Kommande söndag,
16 december.
Trehundrafjorton dagar mellan hemmamatcherna.
En hemma, elva borta.
– Välkomna ombord på bussen.
När andra lag har firat sina vinster har detta lag suttit i en buss.
Fem minuter Spånga, fem minuter Skutskär.
Fem minuter Edsbyn, fem minuter i  Bollnäs.
In på hotell.
Ut från hotell.
Hej och välkomna, tack för besöket.
Men tjejerna sväljer det och rullar vidare mot nya mål.
Aldrig ett gny från det laget.

Vilka är det då de möter?
Denna första hemmamatch sedan februari.
Måhända har de stannat kvar i Kalix sedan dess.
Härnösand AIK.
Som nu även har lagt till ett Selånger till sitt namn Haik/Selånger.
Man har inför denna vinter inlett ett samarbete med Selånger från Sundsvall och Östersund.

Passerade de bägge städerna häromsistens och slogs hur vackert Sundsvall var då vi i kvällens mörker söderifrån kom upp på höga och långa ”Sundsvallsbron”
Med stadens alla lampor där nere i city och sedan klättrande uppför Södra berget med sina balalaikor och det Norra berget tog det andan ur mig.
Sen kom vi till handelsområdet i de norra delarna.
Inte riktigt lika vackert.

I Härnösand spelar man bandy på klassisk mark.
Alla.
Alla som någon gång har provat på vår sport uppe på våra breddgrader har någon gång under karriären beträtt isen på Högslätten.
T.o.m jag som aldrig har spelat har gjort det.
Mitt enda inhopp som ledare var en helg med F13 (?) en gång för länge, länge sedan.
En av de ordinarie tränarna hade blivit sjuk strax innan avfärd och eftersom vår dotter spelade och jag var en inventarie runt lag så fick jag frågan om jag kunde hoppa in.
När så helgen var till ända och bussen vände hemåt satte jag mig ner och inväntade att telefonen skulle börja ringa.
Man borde ju vara het på marknaden…..

Men en fantastiskt rolig helg var det.

1945.
Det är ännu längre sedan än femte februari.
Mumintrollen debuterar i Tove Janssons bok ”Småtrollen och den stora översvämningen”
Totta Näslund och Ritchie Blackmore föds.
Och den åttonde maj är en dag i glädje och lättnad, andra världskriget tar äntligen slut.
Kanske skulle nu män med makt lära sig att det här med krig är inte bra.
Ja, just det.
Bara titta sig om i dagens värld.
Inte ett dugg bättre.

Men 1945 var även det år Härnösand AIK såg dagens ljus.
Ett kvarterslag i fotboll tänkte sig att bli lite större än kvarteret och bildade Bollklubben Virgo.
Tyvärr för de nysatsande var det namnet upptaget och tog man ett snabbt beslut på att det fick bli just Haik.
Var väl ändå lite bra det.
BK Virgo.
Nja.
I sin digra katalog hade man sporterna fotboll, bandy, allmän idrott, skidor och bordtennis.
Allmän idrott.
Idag mina vänner ska vi träna hårt i Allmän idrott….
Kalix möter Haik i Allmän idrott.

1946.
Klubbens första bandymatch gick av stapeln.
I junior-dm mot lokalkonkurrenten Älgarna.
Glada i hornen var nog dessa Älgar då slutsignalen ljöd.
8-0 skrevs segern till.

Åren går.
Även i Härnösand.
Säsongen 1983/1984 var ett synnerligen fint år i klubbens historia.
Damlaget lyckas ta sig upp till högsta serien som då hette div1, blev inte Allsvenskan förrän 1993.
Det blev en kort sejour bland de stora för de rödvita damerna.
En säsong, tack och hej.
Men inga mörka moln över staden som Johan III grundade redan år 1585.
Man skulle tillbaka.
Och man kom tillbaka.
En vinter i den lägre våningen fick räcka så när div1 inleddes där under hösten 1985 så stod Haik åter med.
Det blev tio säsonger där uppe innan falluckan öppnades.

Haik/Selånger denna säsong.
En rätt bra inledning på serien måste man väl säga.
Fyra matcher.
Två borta.
Två hemma.
Fjorton dagar mellan hemmamatcherna.
Inte trehundrafjorton.
På de fyra matcherna har man håvat in två vinster och två oavgjorda.
Ett fint facit.

Poängdrottningen i laget är Moa Nyberg.
Hon har fem mål och en assist på sitt cv så här långt.
Isabell Köhn skuggar med fyra mål och Emilia Westh har gjort tre.
Därefter var det två med ett mål vardera så det verkar vara de här tre det handlar om.
Bygg murar Kalix!

Hemmalaget då.
Har börjat serien med många mil i en buss.
Sex matcher.
Sex på bortaplan.
Två vinster.
En oavgjord.
Tre förluster.

Man kommer dock hem till denna match med en härlig seger i trunken.
I söndags vann tjejerna mot Skutskär med stora 9-1.
Många ryggar rätades ut.

Den från Umedalen inlånade Klara Stridsberg är lagets överlägsna poängdrottning.
Elva mål (!)
En assist.
Och vi ska även lägga till i protokollet att Kalix Bandy gjort arton mål hittills.
Hon har alltså gjort elva av arton mål.
Sextioen procent.
En fin siffra.
Av dessa elva mål är ett på hörna resten är spelmål.
Tvåa i samma liga ligger Caroline Strömberg med ett mål och fyra assist.

Övrigt
10-1.
Skåpet, byrån och bokhyllan är ställd.
Igår kväll i Lidköping.
Giganternas kamp.
Serieledande Villa/Lidköping mot tätt jagande Bollnäs.
Jag var bergsäker på en jämn och tuff kamp där utgången ändå kändes lite oviss.
Okej, hemmaplan avgör så Villa vinner.
Säg 6-4.
Det blev aldrig nån match.
Det blåa hemmalaget ryckte tussarna och körde över sina gäster.
3-0 efter tio.
Varsågod och skölj.
5-1 i paus blev tillslut 10-1.
Jag är mållös.
Och jag tror många andra ute i landet är det.
Men jag är övertygad om att de orangea repar mod och fortsätter vara ett topplag.

I herrarnas allsvenska är det jämnt på toppen.
Som det sig bör.
Sju lag inom fem poäng.
Åby håller toppflaggan.
Vinner Ljusdal ikväll (torsdag) mot Borlänge går de upp en poäng efter.

Ingen som läser damernas Elitserie höjer sina ögonbryn till några höga höjder.
Villa obesegrade högst där upp.
Dessutom en målskillnad som får mig att hicka.
Gjorda mål: 74
Insläppta mål: 3
74 – 3.
På sju matcher.
Det går som inte att mejsla in.
74 – 3.
Målgöraren i serien är Villas Ida Friman med tjugofyra mål.

I allsvenskan hittar vi Spånga/Bromsten i ledartröjan.
En ledarposition de ska ha då de fått många tunga namn från nedlagda AIK.
Obesegrade i fem matcher.
Målskillnaden är inte så dålig den heller.
69 – 4.

Till sist.
Med tanke på att Villas huvudtränare Johan Sixtensson aviserat kliva av efter denna säsong så finns jag tillgänglig.
Och med tanke på mina meriter så.
En bandycup i Härnösand är svårslaget.


// Sargis









Publicerat

Och nu kommer Järvsö

10 december.
2023.
Nobelpris med obegripliga motiveringar delas ut.

Jag fick mitt pris redan denna vecka.
Årets supporter i Norrbotten.
Jag trillade av stolen då den glada tjejen hos arrangörerna ringde och berättade det.
Jag fick dock lova att hålla det för mig själv under den veckan som gick innan det kom ut på officiella kanaler.
Inte helt lätt då jag var så glad att jag tog till blandade småhopp.
Kanske även den filippinska rondellen.
En mäktig känsla.
Jag har faktiskt lite svårt att ta in det.

Jag var glad som en speleman redan tidigare då samma glada tjej ringde och sade att jag var nominerad.
Stort, tänkte jag.
Att jag skulle vinna fanns inte i mina tankebanor.
Men det känns fantastiskt kul att bli uppmärksammad för det man gör.
Och framförallt, att vår sport får lite uppmärksamhet.
Det är vi inte van med.

Nobelpriset?
Bah, vad är det?

Också den 10 december.
2023.
Då kommer Järvsö Bandy till Kalix.
Laget som stod på hemmais mot samma Kalix så sent som förra helgen.
Ett Kalix som, efter mycket möda och stort besvär, tillslut lyckades bärga hem de bägge poängen.
4-2 i norrbottnisk favör må kanske ha varit rättvist men vi ska minnas att det dröjde in på sista tio innan det avgjordes.
Stod länge 2-2 och ett mål i baken för vårt lag hade kunna få obehagliga konsekvenser.
Hugaligen.
Så det vill till lite skärpa i detta möte.
Eller ganska mycket skärpa.

Matchen i sig var en lite torftig historia men att stå där på läktaren på Ljusdal IP en lite frusen söndag med några matta solstrålar som brottades bland molnen var en magisk upplevelse.
Ni må, med all rätt, kalla mig för en fånig nostalgiker men jag kan tycka om detta.
En lite skamfilad arena som vittnar om lång och trogen tjänst.
Inget sekretariat, ingen speaker, inga sargvakter, ingen matchklocka, ingen musik.
Tideräkningen gick bakåt.
Man bara stod där och väntade på att två måldomare i rock och hatt med en flagga i näven skulle åka in och ställa sig på post vid de bägge burarna.

Men visst.
Jag ska alls inte förneka att jag var lite grön av avund då jag besökte arenorna i Edsbyn och Bollnäs.
Att alltid ha fina förhållanden på träning och match måste vara ljuvligt för de aktiva.
Att som publik slippa den kyla som får oss att tömma garderoberna när vi klär oss inför match.
Att slippa när det snöar på tvären.
Att slippa höstens regn.

Bandyn behöver hus.
Även en fånig, sentimental nostalgiker som jag inser det.
Men det är inte på långa vägar lika tjusigt.

12 december.
1993.
Sandviken AIK på besök på den nybyggda arenan Kalix IP.
2693 på drivorna fick se en ruffig match där Peter Nilsson i Kalix/Nyborg länge såg ut att bli matchhjälte med sitt 6-5 då knappa kvarten återstod.
Men jämmer och ve.
Gästerna får hörna i åttioåttonde.
Efter att ha schabblat lite med bollen fick han tillslut träff och Anders Resin i hemmaburen var chanslös.
Han som stod för den kvitteringen var en som nämns tidigt i då det diskuteras svensk bandyadel genom tiderna.
Speciellt av mig.
Fantastisk bandyspelare i den tiden.
Hans Åström.

12 december.
1976.
Hett derby på Nyborgsvallen då grannen på andra sidan älven kom på besök.
Nån timme senare åkte samma granne hem med gamnacke och stora 8-1 på förlustkontot.
Vi med blåvita sympatier var desto gladare.
När jag idag ser i matchprogrammet från den matchen blir jag lite betänksam.
Inget av de lag från då finns idag.
Ett omstrukturerat Kalix men sen är det blankt.
Sorgsamt att läsa.

Flurkmark.
Sandvikarna.
Haparanda SKT.
Nyborg SK.
Karlsborg BK.
Skellefteå.
Sandslån.

Klassiska lag som, likt rälsbussen till Årjäng, i evigheten vandrat in.

10 december
1989.
Var också en söndag.
Och serien var även då div1 norra.
Två norrbottniska lag på villovägar i de hälsingska skogarna.
Kalix och Nyborg besöker Ljusdal och Bollnäs.
Under lördagen vinner LBK mot Nyborg med 15-3 (!) och Kalix vinner mot Bollnäs med uddamålet
6-5.
15-3, jo jag tackar jag
Men solen gick upp dagen efter.
Även över Hälsingland.
NSK tar en tung skalp på Sävstaås och vinner med 7-4 mot ”di oranje”.
IFK Kalix faller mot Ljusdal med 8-4 och de gulgröna tar över serieledningen.
En serieledning de behåller vintern igenom.
Blott tre tappade pinnar längs vägen och under vårsolens sken fick de fira avancemang till högsta serien.
IFK slutade tvåa i samma serie, klarade ett förkval mot Essinge (apropå lag som försvunnit) men orkade sedan inte med själva kvalet upp.
NSK blev sjua, fyra poäng till godo från falluckan.

Järvsö.
Detta lag som inte kommer från Järvsö.
Hälsinglands Åre, sade nån.
Höga backar, höga huspriser.
Det är helt enkelt ett Ljusdal-lag för de som står på gränsen till det allsvenska laget.
Man sjösatte detta lag förra säsongen med hopp om att hålla kvar ungdomarna i bandyn, ett ack så viktigt arbete i dessa tider då utbudet utanför sargen är oändligt.
Bra gjort.

Gästerna från Hälsingland har inlett vandringen mot våren med en vinst, en oavgjord och tre förluster.
Man vann hemma mot Selånger med 5-2 i den andra matchen i serien.
Och den viktorian följde upp med ett kryss mot GT76 två dagar senare.
3-3 där.
Kryss, vi som minns Putte Kocks stryktipsförlag i den svartvita tv-rutan minns hans uttal.
Krysch.
Stoke – Wolverhampton, etta, gardera med krysch.

Förra säsongen såg vi detta Järvsö på Fomab Arena möta det som då hette Kalix U i div1.
En härlig dag i slutet av januari då vi återfick en smula hopp om ljusare tider.
5-5 på tavlan sedan hemmalaget kvitterat strax innan full tid.

Han som leder den interna poängligan heter Marcus Karlsson.
Fem av lagets tolv mål är producerade från hans klubba.
Fyra spelmål och ett på hörna.
Håll ett litet öga på honom ni försvarsspelare i Kalix.
Karlsson var det.
Var det honom den så tragiskt bortgångne ikonen Lasse Berghagen en gång sjöng om?
”Han hette Karlsson och var från Järvsö
Där han var född för rätt länge sen
Och han var ärlig och väl beaktad
Trots att han suttit på häktningen”

Själv blev jag lite småförtjust i deras #14 Elias Schröder.
Jag tyckte han var den bäste i blått i matchen i söndags.

På sin turné på nordliga breddgrader stannar de till i Umeå under lördagen.
Då väntar Umedalen på Nolia.
Umedalen är ett fint lag som minsann får plocka upp sargen efter varje match.

Kalix då.
Tre poäng på den bortaturné jag följde under den senaste helgen.
Krysch mot Isak Bandy och vinst mot detta Järvsö.
Tre poäng kanske är godkänt trots allt.
Nog för att jag kaxigt räknat med fyra.
Men ack så tråkig sporten skulle vara om det alltid gick som man tänkt.
Kanske låter det trams men ovissheten är en viktig krydda i sportens gryta.
Även om den smakar lite beskt för stunden.

Kalix har alltså fyra matcher och en tappad pinne.
Serieledning med sju plusmål till godo på Gustavsberg med sina mång spelare med norrbottniska rötter.
Janne Rintala leder poängligan med sina sex mål och tre assist.
Den gode Janne som hade lite funderingar inför denna säsong.
Vi runt om är oerhört glada att han tänkte ett varv till.
Tack.

Men ett  litet moln drar över mig.
En liten känsla av obehag.
Skyttet.
En gång Kalix Bandys paradnummer.
Straffar och hörnor satte motståndet i svår skräck.
Hittills denna vinter har det inte varit så.
Motståndet kan passa på att ta lite kaffe med tilltugg då det vankas någon av dessa förnämliga chanser för Kalix.
Blott tre av trettioåtta hörnor har skänkt lycka och välgång för spelare och oss runt om.
Tre av trettioåtta.
Finns lite förbättringspotential.
Å andra sidan har många skott varit på mål där målvakt och tät mur blott med ett hårstrå räddat ett baklängesmål så statistiken ser värre ut än vad den är.
Men, men det är målen som räknas.
Straffarna är en följetong.
Vem blir nästa?
Jag pratade om det med två av spelarna efter matchen i Ljusdal.
De var taggade på att ta nästa.

Så då.
På söndag lämnar ni tv-soffan och Nobelfesten för en stund och traskar iväg till våran bandyarena.
Vår utomhushall.
Det vankas betydligt större underhållning än en Nobelfest där.
Vad är en trerätters middag i smoking och långklänning mot en korv med bröd i tjocka bandykläder?
Ingenting.

Och så kommer vi ihåg:
”Du betalar inte för en bandymatch. Du investerar i vår FRAMTID och NUTID”

// Sargis

Även en hörnflagga kan vara ett konstverk