Utvandrarna

Redan 1949 satte en man vid namn Vilhelm Moberg sin sista bokstav i en bok han skulle kalla ”Utvandrarna”.
En bok, som senare filmatiserats, om de många smålänningar som under de mycket svåra åren i mitten av 1800-talet sålde allt de ägde och lämnade hemmet för att söka lycka i det stora landet i väst.

Och jag är säker på att framtida författare kommer göra allt de kan för att få till den bästa romanen om det folk från samma Småland som kommande helg ska lämna sina hem för en strapatsrik resa långt bortom länsgränsen.

För övrigt så var Moberg från Moshultamåla.
De har inget bandylag där.
Men i närheten finns några rösen från bronsåldern.
Alltid något.
Hade jag bott i Moshultamåla hade jag nog hellre sett ett bandylag än ett stenröse.
Men det är ju jag det.

Men åter till Utvandrarna.
Två bandylag ska ut på strapatser.
Nässjö IF och Åby/Tjureda IF.
Måhända gör de som folket från förr och tar sjövägen.
Kliver på i hamnen i Karlshamn och tuffar på upp till ”Kalixkajen” under bron i Kalix.
Kan ju bli lite knepigt att lägga till där då det fortfarande är en arbetsplats för efterarbeten från byggandet av vår nya bro.
Och de får ju gasa på en smula då det sakta börjar ”jakka” över älv och hav.

Eftersom ”Kalixmål” fortfarande, trots att vi snart har 2023, inte är ett obligatoriskt ämne i landets skolor så måste jag väl översätta ”jakka”.
När sjöar och älvar börjar få en tunn is, då jakkar det.
Men det visste väl alla?

Is eller inte.
På arenan har vi is.
Efter så många sorger och bedrövelser att fingrarna inte räckte till så fick vi is.
Riktigt bra is.
Förra helgen i matchen mot Falun låg termometern på sju-åtta plusgrader och vinden blåste på så hakremmen fick knytas hårt så mössan hölls på plats.
Isen såg obekymrad ut.

Jönköping
Det är värre med den varan i Jönköping.
Råslätt ligger bar som en sandstrand på Maldiverna.
Dock utan glimrande hav och palmer.
Jag läste igår (tisdag 15 nov) en artikel i Bandypuls om hur den lilla bandyföreningen i stan sprattlar för sitt uppehälle.
Det blir allt svårare för eldsjälarna att hålla näsan ovanför ytan och hålla intresset för bandyn vid liv då man år efter år efter år tvingas brottas med vädrets makter och makter i kommunens hus.

Dessutom är arenan eftersatt under tjugo-trettio år så standarden på omklädningsrum, sliprum och övriga utrymmen får besökare att vilja blunda.
Frågan om ett hallbygge har stötts och blötts under femton års tid utan beslut från de som tar beslut om när saker ska beslutas.
Det handlar om överlevnad.
Om inte ett positivt beslut kommer inom ett år och snar byggstart på det så kan det vara tack och adjö för världens vackraste sport i stan.

Nog om Jönköping.
Även om deras problem kan överföras till andra orter .
*Host, host*…..plötsligt fick jag en smula i halsen.

De två lagen vi ser komma traskande genom samhället från kajen och upp mot bandyarenan är alltså Nässjö och Åby/Tjureda.
Två lag som nämns ganska tidigt när det droppas aspiranter till placeringar runt den lyftkran som lyfter upp gods till våningen för det fina folket.
Den så kallade Elitserien.

Kommande helg då.

Nässjö.
Svenska mästare samma år som Vilhelm Moberg släppte sin bok, 1949.
Med truppen:
 – Olle Bergström (mv), Lars-Göran”Widing” Wetterholm, Åke Igesten, Lars Carlsson, Curt ”Skalden” Lager, Gösta Tollin, Uno Wennerholm, Nicke Bergström , Rune ”Kolarn” Andersson , Arne ”Byllen” Igesten, Gösta Svensson –

Förra säsongen
Ingen av dessa spelare var tillgängliga under förra säsongen då de var endast ett felskär ifrån kvalplats.
Sju mål fattades för att snuva Lidköping på den åtråvärda platsen.
Vi som följt bandyn i vår ort vet hur det känns att falla med sju mål.
1982 fattades just sju mål för Nyborgs SK till en plats i solen.
Det är sjufaldigt tråkigt.

Kanske var det en lite knackig inledning av serien som till slut blev den tuva som stjälpte det småländska lasset.
Av de fyra inledande matcher vann man en och kryssade i tre.
Under hela vintern spelade man kryss i sju matcher.
Laik i tre.
Dyrbara poäng till spillo.

De kom till Kalix strax innan jul.
”Tony” Voronchikhin satte 1-0 till hemmalaget.
Mellan minut femton och tjugo satte smålänningarna tre snabba och började tro på såväl poäng som Robert Lind i Kramfors.
Grabbarna i Kalix gav icke upp hopp eller tro.
Det tar tio minuter att göra tre mål för dem.
4-3 när kaffet dricks.
I mitten av andra rundan faller så matchen sista mål.

Det finns de som påstår att alla matcher Kalix spelar slutar 4-4.
Ligger en hel del i det.
Men sista matchen blev det 10-0.
Nångång ska jag seriöst kolla hur många matcher under de senaste åren som Kalix spelat 4-4.
Känns många.
Och speciellt mot TB Västerås.

Hemma i Nässjö visade hemmalaget var skåp, byrå och tamburmajor ska stå.
Stora 9-4 och festligheter på torget i Nässjö.
Troligen under ledning av Dregen och Nicke Borg.

Hittills i årets Allsvenska
Tre spelade matcher.
Man inledde med en lite ögonbrynshöjande förlust mot Laik.
7-5 i baken hade nog ingen räknat med.
Nästa stopp Katrineholm.
Gas i botten och 9-3.
Ordningen är tillbaka.
I nästa match väntade de stora favoriterna från Örebro.
Hemmapremiär.
7-4 och grabbarna från Backyard Babies spelade upp igen.

Och ett varningens finger sätts upp för #77 Kevin Runbom som leder den interna poängligan med fem mål och fem assist.
Näste man i ligan är #16 Pontus Nordström med fyra pytsar och tre fina framspelningar.
Varen vaksam röda!

Och för endast någon dag sedan anslöt Alexander Heinhagen till truppen.
Han kom med sin trunk från AIK som hastigt lade ner sitt herrlag.
Han är bra så håll ett öga på den herrn.

Söndag.
Åby/Tjureda IF
Föreningen som byggde hall under en kafferast.
Under våren 2019 kvitterade laget ut biljetter till Elitserien.
I styrelserummet togs ett blixtsnabbt beslut.
– Vi bygger.
– När börjar vi?
– Nu!
-Menar du nu?
-Nu!
Och så satte man på sig skorna och började snickra.
Man snickrade hela natten lång.
Man snickra och sjöng en enkel sång.

Och när den första hemmamatchen i Elitserien årgång 19/20 stod för dörren öppnade sig dörren till den nybyggda hallen.
I sanning imponerande.
Frillesås BK blev det första -fössta- laget på besök.
Frillesås vann med 4-2.
Men det allra första -fössta- målet i hallen gjordes av en yngling uppväxt på Orrstigen i Kalix.
Andreas Lysell.

Det blev en tung vinter för Å/T.
4-4 (de kan de också minsann) mot IFK Motala blev den enda lilla ynka poäng man orkade bärga.
Och en liten ynka poäng räcker inte för nytt kontrakt.
Falluckan öppnades och ett gult lag föll ut.

Förra vintern.
4-4 var resultatet från den poäng de tog Elitserien.
4-4 är ett gångbart resultat för dem även i inledningen av serien ifjol.
IFK Kungälv på hemmais, 4-4.
Ljusdal under de hängande lamporna, 4-4.
Falu BS vid foten av hoppbacken, 4-4.
Imponerande svit.
I fjärde matchen ledsnade man på dessa fyror och körde över Katrineholm med 10-3.

Två spelare som senare skulle göra upp om titeln ”Årets målkung” var Åbys Adam Rudell och Kalix Johan Sundquist.
Första mötet dem emellan var i Åby.
Öga mot öga.
Duell i decemberkvällen.
Allting tystnade.
Folket drog sig undan.
När röken skingrats hade han i rött gjort fyra.
Hemmahoppet i gult hade noll.

Att Åby vann med 8-4 lägger vi till handlingarna.
Såna bagateller.

Senare under säsongen kom de till Kalix.
För första gången i världshistorien.
En stor dag för föreningen.
Tänk att vi en gång fick resa upp till Kalix.
Ett Kalix som visade upp sig från sin bästa sida denna februarifredag som tidigare bjöd på ett OS-guld av en annan snabbåkare på skridskor, Nils van der Poel.
Och matchen kom, i mina ögon åtminstone, bli en av vinterns bästa på vår arena.
Kanske t.o.m den allra bästa.

0-1 i paus.
0-3 då tio minuter återstår.
Det dukas upp massipantåta runt om Småland.
Trots att det inte är fössta tossdan i mass.
 Någon har sagt att svåraste som finns är att led med 3-0.
Det blev minsann Åby varse -vasse- om.
Åttioett: 1-3 Janne Rintala.
Åttiotre: 2-3 Anton Khrapenkov
Nittiotre: 3-3 Johan Sundquist

Massipantåtona fick stå orörda på borden.

I år.
Inledde med förlust i hemmahallen mot IFK Kungälv, 3-5.
Fortsatte med kryss på bortaplan mot Örebro, 6-6.
Tredje gången gillt, i eget hus besegras Katrineholm med stora 12-2.
Tre matcher.
En etta i varje kolumn.
Förlust, oavgjort, vinst.

I lagets interna poängliga står tre spelare med vardera sex poäng.
–  #68 Jonathan Svensson, sex mål.
–  #10 Philip Lindqvist, tre mål och tre assist.
–  #67 Filip Fransson också tre plus tre.
Varning utfärdad för denna trio.

Kalix.
Kommer från en riktig överkörning mot Falu BS.
10-0 (!?)
I en match där de röda tog hand om taktpinnen direkt på Simon Viklunds perfekta avslag.
Hörna efter arton sekunder.
1-0 efter fyra minuter.
2-0 efter sju.
En gul får rött.
De gula är chanslösa.
5-0 i paus följs upp med 5-0 i andra halvlek.
Förvisso såg gästerna trötta och håglösa ut och den start de fick gjorde ju inte saken bättre.
Men till saken hör ju också att Kalix var bra, riktigt bra.

I lagets poängliga då.
I topp #10 Simon Viklund, sju mål och två assist.
Som nummer två #17 Johan Sundquist, sju mål och en assist.
Tredjeplatsen äger Anton Khrapenkov, noll mål och sju assist.

En intensiv helg ligger framför oss.
Förutom dessa två matcher ser vi också Östersund två gånger.
Herrlaget i div1 och damlaget i Allsvenskan.

Dock är det troligt att jag missar allt detta godis.
Då det finns viktigare saker än bandy.
En av de sakerna är två och ett halvt år gammal.

En fråga innan vi stänger.
Vi vet om ”Småländska isterband”.
Jag har ätit isterband på en restaurang i Västervik och det vattnas i mun vid blotta minnet.
Bandyn där nere då.

Är det månne ”Isterband-y”?


Ha det bäst och gå på bandy så ofta det går.
Det är fint.
// Sargis