Guld och sot

Ännu en oxvecka bakom oss.
Ännu en oxvecka framför oss.
Men visst känns dessa oxveckor lite lättare?
Ljuset börjar återvända.
Även om omvärlden badar i mörker så tar dagen befälet allt tidigare på morgonen och håller ut längre på kvällen.
Någonstans i fjärran finns nog en vår ändå.

Men först ska vi ta bandysäsongen 22/23 i hamn.
Och till hamnen är det fortfarande många mil och förrädiska grund.
Än går ingen säker för de faror som lurar.
Spännande tider framöver.
Vilka går upp ett snäpp?
Vilka går ner ett snäpp?
Vem vinner?
Vem vinner inte?

Strålande tider, härliga tider.

Helgen som vi är på väg att lämna har varit en intensiv bandyhelg.
För alla.
Matcher på snart sagt varenda isbelagd liten yta runt om i landet.
Utom i Fagersta.
Där är allt en soppa.
Allt har blivit pannkaka.
Att följa Västanfors IF:s kamp mot Fagersta kommun angående isproblemen på arenan är ingen munter läsning.
Allt som skulle bli bra när kylanläggning och kylrör byttes blev inte bra.
Inte på långa vägar.
De senaste hemmamatcherna har man fått spela på is i Smedjebacken.
Hemmaplan för klassiska IK Heros.
Vibbar från sjuttio- och åttiotalet då vi såg de gulklädda på bandyplaner i norr.

Kalix med- och motgångar
Nåväl, vi lämnar den synnerligen tråkiga följetongen där och vältrar oss i glans och skimmer.
Guldglans.
Guldglans i en hall i Gubbängen i de södra delarna av Stockholm.
KALIX BANDY P14.

Ett lag som har svårt att hitta motståndare under vintern.
Man har varit ner till Uleåborg för match.
Kalix ligger mittemellan Uleåborg och Skellefteå men i Ske-å finns ingen bandy så de tjugo milen ner till Uleåborg och Samuli Niskanens OLS känns nog bättre.
Jag vet tyvärr inte om man varit på nån mer turné bortom korsningen till Siknäs.
Umeå kanske.

Hur som haver.
Denna helg åkte en spelsugen samling unga bandyspelare ner till huvudstaden för att delta i ”Youth Star Cup”.
Det började illa.
Dagen innan avresa ringde lagets ende målman.
– Jag har fått magsjuka.
Som sagt, lagets ende målman.
Så vad göra?
Kalix tränare Englund ringde till Niclas ”Apollo” Sandberg, bördig från Karlsborg och under lång tid spelare i Gustavsberg IF
Nuförtiden tränar Sandberg GT76 P14-lag som också skulle delta i denna cup.
– Kan vi låna en målis från något lag då vi spelar?, undrade Englund.
Och i bandyfamiljen hjälps man åt.
Utan att blinka svarade Sandberg att det skulle lösa sig.
Och resan ner för de förväntansfulla unga grabbarna i rött och vitt startade.

Cupen inleddes på fredagen.
Med förlust för laget från norr.
5-3 i baken mot GT 76.
Ett lag man skulle möta en gång till lite senare under helgen.

Senare på kvällen fick Gustavsberg smaka på norrbottnisk revanschlusta.
6-2.
Segertåget var igång.
Mot nya mål.
Vart är vi på väg?

Lördagen kom.
Och så också nästa seger.
Örebro SK.
4-2.
Påfyllning av kol och tuffa vidare.
Falu BS var ett kort stopp på vägen.
9-1.
Varpå söndagens första stopp blev kvartsfinal mot Vetlanda.

Matchstart 09:00.
Sömniga grabbar?
Inte alls.
Uppladdningen kanske bestod av musik med knaster i ”Skivor från Vetlanda”.
För laget snurrade på i 78 varv och för smålänningarna hackade och raspade spelet.
3-0 till Kalix då stenkakan slutat snurra.
Mot nya mål.
Vart är vi på väg?

Daniel Välitalo.
Icke ett obekant namn inom vår sport.
Uppväxt på Djuptjärn i Kalix.
Ja, det heter PÅ Djuptjärn.
Försvarsikon i Edsbyn.
Finns inte en nu levande person i ”Byn” som inte känner till den gode ”Välli”.
Nu tränare i Edsbyns P14.
Som nu ska möta Kalix Bandy i semifinal.
Finalen hägrar där borta.
En final där GT76 väntar.
Det blir en rafflande tillställning.
Kalix får en drömstart.
2-0 efter sex minuter och två sekunder.
EIF reducerar men Kalix gör 3-1 strax innan paus.
3-1, tjugofem långa minuter kvar.
Håll i!
Håll ut!
Håll tätt!
Byn reducerar än en gång.
3-2.
Bandygrytan är skoningslös.
Visar hörna för Byn.
Missad hörna.
Djupt andetag nu.
Vi står på läktaren på Fomab Arena för att följa vårt lag U möta SIF/Norrtelje men ögonen sår still i sitt gloende i telefonen.
4-2 hurra!
4-3 och fem minuter kvar.
Kämpa!
”Och så blinkar det till
Och dom tänder alla ljus”
Bandygrytan blinkar till med en vacker text.
Matchen slut.
Tåget tuffar på i ostoppbar fart.
Kalix Bandy spelar final.

En final där åter GT76 står laddade.
Fått vila lite längre efter sin semifinal.
Men vila är överskattat när man ska spela cupfinal.

I denna final får en målvakt från Spånga Bandy den stora äran att vakta bur för det vackra laget från vidderna.
0-0 när de börjar.
0-0 när första halvleken börjar brinna ut.
Då.
1-0: Elias Fredriksson.
Bra att ta med in i omklädningsrummet.

Tjugofem minuter kvar.
Tjugofem oerhört långa minuter.
Tick…………..tack………ti……ck………..
Bandygrytans klocka går långsammare än när en nyvaken kalixbo ska säga en mening.
2-0: Elias Fredriksson.
Bravo!!
Svar direkt.
2-1.
Svavelosande ord.
Tio kvar.
2-2.
På den femtioelfte hörnan i rad för GT.
Attans.
Fyrtiosex av femtio.
Hörna Kalix.
3-2: Emil Kattilavaara.
Spännande är ett litet ord nu.
Fyrtiosju.
Hörna GT.
*Blundar*
Missad hörna.
Femtio.
Matchen slut.

Och vinnaren är: KALIX BANDY!

Slutstationen är nådd.
Högst på segerpallen.

Stort GRATTIS till er alla.
Och omtanke till den stackars killen som fick stanna hemma med magsjuka.
Även om du nu var tvungen stanna hemma så har även du en stor bidragande orsak till denna framgång.
Hoppas verkligen att sjukdomen snart ger med sig och att du kan känna dig stolt över detta.

P14 vann.
Kalix Bandy Dam vann.
4-1 mot Bollnäs under lördagen i en match jag inte såg.
4-3 idag, söndag, mot Härnösand i en match jag såg.

På den klassiska starttiden 10:00.
Jaja, klassisk är den kanske inte men matchen startade då.
Elva minuter senare gör hemmalaget 1-0.
Emma Andersson.
Sån start är bra.
Och bättre blir det.
Tjugosju.
Emma Lambertsson.
2-0.
Varpå Haik tar Time Out.
En lyckad åtgärd.
Enstaka minut senare gör man 2-1.
Och vind i seglen på den vita skutan.
Känner att man åter är med i matchen.
Skapar några farligheter och ett par hörnor.
Dock utan framgång.
I stället.
– Ett tredje mål innan paus skulle smaka gott, sade vi experter på läktaren.
Och visst smakade det gott.
3-1, Emma Andersson.
Minut fyrtiofyra.
Om trean smakade gott så smakade fyran utsökt.
4-1, finska splitternya förvärvet Noomi Valikainen.
Direkt på avslag blev det paus.
En paus där butterbullan smakade lika bra som de två senaste målen.

Andra halvlek.
Spelkvaliteten sjönk som Titanic.
Hafsigt och slarvigt.
Inget ordnat spel så långt ögat nådde.
Vilket inte är så långt.
Men det blir spännande avslutning.
4-2 i sjuttiosjunde.
Kalix radar upp hörnor.
Radar upp var det.
Mot Bollnäs under lördagen, tjugoen hörnor och noll mål
Idag, tolv och noll mål.
Så gör Haik 4-3 och det återstår några minuter.
Känns som en evighet.
Kalix målis Katja Illarionova får nypa en låg och hög, lite förrädisk, boll inför en liten publik som håller andan.
Sekunderna efteråt kan vi andas ut.
Två poäng till i säcken.
I sista hemmamatchen för säsongen.
Ett faktum som är trist så det dammar.

Herrarna då.
A och U.
U föll idag mot SIF/Norrtelje med 3-2 i en svängig match.
Tyvärr drog en spelare i Kalix på sig ett rött kort redan innan paus vilket gjorde uppförsbacken lite brantare.
3-0 till laget från Roslagens famn när vi närmade oss timmen.
Snön började sakta dala i en takt som ger tecknarna hos Walt Disney nåt drömskt i blicken.

Kalix gör två reduceringar och slår en missad straff.
Lite småirriterat bland spelarna.
Dramat kröp innanför alla mina lager kläder.
Och det är inte få.
Sen är det slut.

A-laget får väl en liten upprättelse idag då de ger topplaget Örebro en tuff kamp.
Men det var tungt att följa resultattavlans siffror som visades under U-matchen.
Hela tiden jagande.
Två mål upp.
Ett mål.
Nä, åter två.
Ett.
Nu.
Nä.
7-5 till ÖSK som är med i den slutgiltiga striden om kval.

Lördagens debacle lämnas därhän.
Men tv-sändningen från Katrineholm var femstjärnig.
Hatten av till ni som skötte den.
Och ett extra lyft på hatten till kameraskötaren.
Hela tiden rätt.
Mycket bra.

11-4.
Vi lämnar det.

Ikväll firar vi guld.

Och tar sats mot en ny oxvecka.

// Sargis