Från Kallax till Kalix.
Åtta mil av skog.
Åtta mil av förväntan.
En resa från flygplats till bandyis.
Ja, flygplatsen heter nuförtiden Luleå Airport men det passade bättre med det gamla namnet Kallax.
När dörren till bussen stängs finns det ingen återvändo.
Bara luta dig tillbaka och åka med.
Låta bussen ta dig längs E4 österut.
Genom skogar, förbi avfarter till de orter som förr fick sitt centrum genomskuret av denna Sveriges näst längsta väg.
Dessa orter som idag lever lite i skymundan.
Förbi avfarter till små byar du inte visste fanns.
Förbi sjöar, berg och busshållplatser.
Men vi tar resan från början.
Nästan.
Vi tar den från den sekund bussen svänger ut på E4 och farten ökar.
Det första du ser på vänster sida är ett stort affärsområde dit folk från när och fjärran söker sig för att öppna sina penningpåsar.
Skynda att köpa.
Pengarna ska rulla.
Köp en radio, köp en flaska, köp en bilmotor.
Allt finns till salu på detta område som inte skiljer sig ett dugg från övriga landets städer.
Affärer i centrum slås ut och kunderna tvingas ta bilen till butiken.
Miljötänk?
På höger sida duggar avfarterna mot centrala Luleå tätt.
Möjligheterna är många men se till att passera då den staden inte har nån bandy.
På hög nivå i hockey och basket både på herr- och damsidan men den vackraste sporten av dem alla har tystnat sedan många år tillbaka.
Bergnäset AIK försöker dock få igång en verksamhet så kanske, kanske luleåborna får gå ut på drivorna runt idrottsplatsen på andra sidan Bergnäsbron.
Sen tar skogen över utsikten.
Persön med sin bensinmack och vägkrog passeras.
Du känner suget efter en schnitzel eller hamburgare men din lagledare gormar att tid inte finns, ni måste nå Kalix i tid innan match.
Avtagsvägen till Boden passeras.
Smedsbyvägen, lika krokig som kvalserierna inom svensk ishockey.
Och sedan blir det ännu mer skog.
Vad är en skog?
Du googlar.
”För att ett område ska kallas för en skog måste området vara minst 0,5 hektar. Det är 5 000 kvadratmeter (50 x 100 meter). Området kan förstås även vara större. Träden inom ytan måste även vara minst fem meter höga”
Det mest spännande som nu händer är att vägen framåt ibland har två filer, ibland en.
Och att träden där ute minsann bildar en skog.
Råneå passeras.
Råneå med sitt utebad, Davids cup (nej, inte Davis cup) i fotboll för de yngre och en pampig kyrka.
Samhällets idrottsklubb IFK Råneå bildades 22 februari 1923 och klubben arrangerade sin första tävling 24 mars samma år då en skidtävling gick av stapeln.
Senare i tiden har basket och fotboll varit klubbens paradgrenar.
I tidigare tid gick den europaväg du nu åker rakt igenom samhället och folket fick minsann vänja sig med höga farter och tung trafik utanför husknuten.
Idag är genomfarten betydligt prydligare och väl värd att ta till nångång.
Men vi saknar Hanssons café.
Ett givet stopp i en annan tid.
När den norra infarten till detta Råneå bara syns som en prick på glaset i backspegeln har halva sträckan lagts bakom dig.
Halva sträckan till centrala Kalix.
Till kommungränsen är det betydligt närmare.
När bussen, förhoppningsvis, rullar under viadukten vid avfarten till Jämtön (Always Island på utrikiska) och Jämtöfjärden, som under sommartid bjuder på glittrande vatten och svanar som står på huvudet i sin jakt på godsaker, men nu ligger översnöad på bägge sidor av vägen börjar stigningen mot gränsen.
Gränsen till himmelriket.
Du ser att det ljusnar i fjärran.
Och backen uppåt är lång.
Bussen får jobba men det är mödan värt.
På krönet av backen.
Där två filer blir en.
Där står den.
Majestätisk i sin ensamhet.
Skylten.
Kommungränsen i sikte
En ny värld öppnar sig.
Du känner dig som hemma.
Du känner lugnet och saktmodet.
Du hör vår fagra dialekt.
I stilla takt rullar bussen vidare.
Nedförsbacke.
I samma stund vägen planar ut och korsningen till Siknäs passeras ser du den första lilla glimten av bebyggelse i kommunen.
Där klockor ljuder till bröllop, begravning och dop.
Klocktornet på Töre kyrka.
En kyrka där filmen ”Så som i himmelen” spelades in.
Ett ögonblick senare siktas ett ufo över trädtopparna.
Ett oidentifierat flygande objekt.
Skulle du se något som rör sig där uppe så var lugn.
Det är ingen grön gubbe från Mars bara en glad servicetekniker som letar efter ett fel på Töre vattentorns översta topp.
Han kan mycket väl ha grön overall och vara född i mars.
Töre får gäster från Mars
På höger sida breder Törefjärden ut sig.
Utanför hamnen ligger en stor och gul boj som förkunnar att du befinner dig på Bottenvikens nordligaste punkt.
Den är också målet för de seglare som i midsommartid tävlar i ”Midsummersail”.
Niohundra sjömil från den tyska hamnstaden Wismar till en gul boj utanför Töre i ljuvlig midnattssol.
I somras deltog etthundra fyrtiosju båtar i kampen om ära, berömmelse och stadens nycklar.
Tidig morgon den 25:e juni.
Målgång i 2024 års upplaga av ”Midsummersail”
(Bild från Kalix kommuns film om seglingen)
Färden mot Kalix går vidare.
Knappa tre mil kvar nu.
Närmare för varje meter.
När du ser en skylt som förkunnar att man kan svänga ut till den lilla byn Sören kan du ägna en tanke på Kalix Bandys trogne supporter som myntade uttrycket ”Nu gör vi ne” var gång de röda hade hörna.
Hans myndiga stämma rullade ut över arenan i många år innan den tystnade en decemberdag för några år sedan.
Förresten heter byn inte Sören på vårt språk, den heter Sör´n.
Raggdynan.
Ett av kommunens högsta berg med sina modiga etthundra fyrtioåtta meter.
Mount Raggdynan.
E4 går nu inte högst upp på berget då den höga höjden skulle vara krävande för såväl fordon som människor.
Etthundra fyrtioåtta meter var det.
På vägens högsta punkt har en s.k faunabro byggts, en bro där skogens vilda djur skall passera från sida till sida i lugn och ro utan att frukta för sina liv i en allt livligare trafik.
Där kunde man förr hörde älg och räv ta ton i..
”Hur ska jag göra för att komma över vägen?
Hur ska jag göra för att komma över dit?
Här har jag stått nu och väntat flera veckor
Och alla bilarna, de bara kör förbi”
Nu hör vi bara ett glatt visslande från samma älg och räv då de lommar över bron.
Det är då.
Det är då ni ser de första svaga förnimmelserna av samhället med guldstänk.
Kalix.
Skorstenar på värmeverket skymtar i fjärran.
Kanske också belysningen på Kalix svar på Kitzbühel, Rudträskbacken.
Dragningskraften får hjulen på bussen att öka takten.
En gul skylt på höger sida visar vägen till kommunens minst tätbefolkade plats.
Målsbäcken.
I skrivande stund finns där en boende.
En dam i lite högre åldersklass.
Nu skymtar du även den fyrtiotre mil långa Kalixälven.
I strid ström på sin vandring från liten porlande bäck i Kebnekaisemassivet till utloppet utanför fabriken i Karlsborgsverken.
En av fyra outbyggda nationalälvar i vårt land och den älv som var tänkt som riksgräns mellan Sverige och Finland vid fredsförhandlingarna efter finska vinterkriget 1808-1809.
Förhandlingar som ägde rum i Månsbyn som blir nästa by att passera.
Man kan ägna en fundering över varför det inte röjs bort de träd och den sly som kantar vägen på älvsidan och förstör sträckan mot detta Månsbyn, en sträcka som kunde vara magiskt vacker.
Täta lövverk skymmer sikten och en utsikt över en älv går om intet.
Kan tycka att det antingen sätts ett hot om Håkan Hellström på hög volym eller en belöning till de ansvariga för detta.
Piska eller morot.
Röj upp.
Nu.
Om nu gränsen hade dragits vid Kalix älv hade din resas slutdestination, bandyarenan i Kalix, legat på finsk mark.
Vilket inneburit att Kalix Bandy huserat i finska ligan och du och ditt lag hade gått miste om förmånen att få resa till vår ort.
Vi är för evigt tacksamma till den person som efter en stunds funderande reste sig och sade ”Nä gott folk, vi drar gränsen vid Torne älv istället”
Kan ju tilläggas att det genom åren förekommit åsikter om att våra lag skulle spela i finska ligan då det är så fruktansvärt långt och dyrt att resa upp hit.
Månsbyn och fredsförhandlingarna läggs bakom dig och resan går oförtrutet vidare.
Stråkanäs nästa.
Vackert utkastad vid älvens strand ligger denna lilla by som fostrat två vinnare av SM-guld i vår sport och en målvakt i AIK:s svartgula fotbollslag.
Olov Englund, Lars Johansson och Gunnar Lund.
Legendarer.
Fartbegränsning och fartkamera.
Max åttio annars en bild i familjealbumet.
Husvagnsförsäljning.
Sågverk.
Bilaffärer.
En orange rondell, den ökända ”Kråkfällan”.
Innandömet av ”Kråkfällan”
Tar du höger där passerar du golfbanans driving range, du passerar en av kommunens pampigaste byggnader – den gamla herrgården Filipsborg- även golfens hål 17 och 18 där vid älvkanten innan du så småningom hamnar i min hemmahamn.
En by med bandyanor från förr.
Nyborg.
Men ni åker givetvis genom denna rondell och når nu…
….KALIX
Skapelsens krona.
En ny och fin bro över älven leder dig in i denna krona.
En bro som är den tredje i ordningen.
Den första invigdes 1930 och roddbåtarna kunde tas upp på land.
I oktober 1957 invigdes den andra bron och i juli 2019 togs det första spadtaget för byggandet av den bro du nu åker över.
Den invigdes under blygsamma former den trettonde december 2021 då ett litet virus satte stopp för pompa och ståt.
Trehundra tjugo meter lång, femton meter bred och vacker som en sommaräng då lamporna under bron sätter fantasin i rullning.
En bro och ett litet norrsken
Du ser vår kyrka.
Sveriges nordligaste medeltidskyrka minsann.
En stilig kyrka som invigdes 1472 av en ärkebiskop vid namn Jakob Ulvsson Örnfot.
Klockstapeln är dock av senare snitt, timrades 1731 av händiga män från Österbotten i Finland.
Kyrkan i sin prakt
Utanför denna kyrka står han.
Sedan den åttonde september år 2000 då han, efter att ha flyttats från skulptören Lars Stålnackes hemgård i byn Bredviken, blev avtäckt av drottning Silvia har han stått här.
I ur.
I skur.
I gryning, kväll, natt och dag.
Rak i ryggen som en fura.
Spanande ut över älven.
Mästerlotsen.
Mästerlotsen håller koll
En stor bandyboll tornar upp sig mellan vår galleria och vägen.
Det finns en del som påstår att du ser ett korn av löjrom.
Kalix löjrom.
Det är säkert bra folk de med men nog tusan ser vi en stor bandyboll.
Nog tusan är det en bandyboll
Och nu är det dags att lämna europaväg fyra.
In i kärnan av samhället.
Känna pulsen.
En puls i långsam takt.
Hade du själv den pulsen skulle läkarna vara väldigt oroliga.
Men vi har en långsam takt, en behagligt långsam takt.
Varför streeessa?
Ett hotell på vänster sida.
Kommunalhuset på höger sida.
Två lokaler där många avgörande beslut tagits.
Några till glädje.
Några till mindre glädje.
Några med snabba resultat.
Några med resultat inom nio månader.
Du vet aldrig hur en förhandling kan sluta.
Fråga de som ville dra riksgränsen vid Kalix älv.
Uppför den lilla backen med det stora gula Folkets Hus i framrutan.
Ett Folkets Hus som står på den plats där en gång biografen Savoy med sin stora trappa stod.
En trappa där vi ungdomar ofta satt i solgasset med en glass eller ibland en tjuvrökarcigg i handen och diskuterade kvantfysik, gamla grekiska filosofer eller poesi på latin.
Det kan ju i och för sig mer handlat om senaste plattan med Kiss, ett avsnitt av Familjen Macahan eller snygga, tilldragande personer som satte våra unga hjärtan i gungning.
Det kändes i hjärteroten då byggnaden revs.
Där många timmar fördrivits
(Bild från sajten ”Kalixbilder” där bilder från kommunens bildarkiv finns)
Nu börjar du känna att bussens säten inte är lika behagliga som när du satte dig ner för en dryg timme sedan.
Det meorar i kroppen.
Småkryper på rikssvenska.
Men hav lugn.
Du är framme innan du gäspat klart.
Ni passerar sjukhuset, ni passerar högstadieskolan Manhemsskolan som skolat många unga kalixbor genom åren.
Jag gick där ganska nyligen…… jag gick ut nionde klass 1976.
Sa jag nyligen.
Ganska nyligen.
Vid Sportcity med sitt badhus och en sporthall där innebandyn och handbollen gör gemensam sak för att få till en större lokal då denna sporthall är lite för liten svänger ni till vänster.
Och sedan andra vänster.
In på Stationsgatan.
Genom ännu en rondell.
Mitt barndomshem till vänster.
Och nu.
Nu.
Ni lämnar Stationsgatan och svänger in på Vintervägen.
Strålkastare lyser upp vinterhimlen.
Ni rundar ishallen och rullar upp vid dörrarna till ert omklädningsrum.
Ni är framme.
Framme vid vår arena som anlades 1993 efter Kalix/Nyborgs avancemang till högsta serien.
Framme vid skådeplatsen för världens vackraste sport.
Och ni är en del av den.
Oavsett vilken färg på tröjan ni har.
Oavsett hur ert klubbmärke ser ut.
Oavsett ni är spelare, ledare, materialare eller supporter.
Ni är en stor del av det vackra.
Nog är det rätt vackert med bandy
Och visst tusan var resan värd sitt pris.
Kanske inte er kassör nickar instämmande men vore han/hon med på denna resa skulle nog en liten nick komma i alla fall.
Det är jag helt övertygad om.
Sen måste jag ju även tillägga att det finns många andra vägar till Kalix.
Det sägs att alla vägar bär till Rom men det är en sanning med viss modifikation.
En hel del vägar bär även hit.
Kommer du sjövägen är det ”Malören” med sin kyrka från 1770 du först ser av vår kommun.
En pärla mitt ute i ingenstans där lotsar hade sina stugor där de bodde mellan uppdragen att lotsa in de båtar som kom från fjärran land för last vid pappersbruket i Karlsborg, cementfabriken i Töre eller måhända kiosken vid kommunens största båthamn, Marahamn, där ca fem hundra båtar av olika sort ligger tryggt.
Vaktstuga/kiosk isi Marahamn.
Ett mål för sjöväga gäster
När du lämnar denna ö har du två-tre mil över glimmande hav innan du glider in i en skärgård med sjuhundra nittiotvå (792!) öar.
Sjuhundra nittiotvå öar av skiftande karaktär.
Dramatiska klippor eller låglänta stränder.
Du kanske kommer från Överkalix och följer älven hela vägen förbi de vackert belägna små byarna och den mäktiga forsen i Kamlunge där sik håvas och campinggäster trivs.
Eller om du kommer från Hedenäset vid Torne älv och passerar Björkfors kan du ägna en tanke åt de män som, med hjälp av häst och släde, under vårvintern 1944 fraktade kyrkan från en av de 792 öarna ute i skärgården, sex mil söderut, och upp till den plats där den står idag.
Ett gediget jobb av män, hästar och slädar.
Kommer du E4:an från öster träffar du på såväl ET som rymdskepp, stridsvagn, Jack Sparrow och Super Mario då du passerar Sangis.
Du vet aldrig vad du möter på en resa till Kalix.
Du blir vänligt bemött i Sangis
(Bild från hemsidan för ”Militärt överskott” en liten butik där dessa figurer står)
Det finns många andra vägar också men de lämnar jag därhän för denna gång.
Men.
Det allra vanligaste för våra gäster på bandyisen är att ni kommer längs E4 från Luleå.
Från väster.
Mot öster.
I en buss.
Så jag fokuserar denna lilla skrift om den upplevelsen.
Välkomna till Kalix!
Mittemellan norska Hammerfest och hälsingska Ljusdal.
Och välkomna tillbaka.
Här är som lite bättre.
Och lite eljest.
// Sargis