En säsong är över.
Den blåa täckjackan är hängt undan.
Men till nästa höst igen, kommer den tillbaks igen.
Så även min penna och mitt block.
Så här i inledningen av ”Silly season” kan jag avslöja det.
Det blir ännu en säsong med bokstäver, ord och meningar i bandyns tjänst.
Ännu en säsong under balkongen.
På trappen upp till damernas.
Damernas omklädningsrum, ifall ni trodde nåt annat.
Och vem vet, rätt vad det är kanske jag dyker upp på annan arena.
Det är för mig ett kärt nöje.
Att få träffa bandyvänner på annan ort.
Jag står här även nästa säsong
Vad har då hänt denna, stundom griskalla, vinter?
En vinter som, för herrlaget, blev lite annorlunda än vad grundtanken var.
Ni känner ju till det vid det här laget.
Det blev en vinter i div1 Norra.
Passar här på att, från hjärtat, tacka alla i herrlaget för det sätt de ställt upp för föreningen.
På alla sätt bidragit till att hålla flödet ur penningpåsen så litet som möjligt.
En, utöver det sportsliga, en mycket hedervärd insats av alla inblandade.
Resan genom vintern lämnade startpunkten den tolfte november.
En söndag i november då den mörka omvärlden glömdes för en stund.
Solen sköljde över höstens lätta snötäcke och den nyspolade isen på vår arena blänkte som en spegel.
En magisk bild.
En perfekt start på en resa som ska nå ändstationen i Borlänge med obarmhärtig dramatik etthundranitton dagar och tjugofyra matcher senare.
Denna magiska söndag då allt började stod finska OLS på andra sidan mittlinjen.
Nittio minuter senare lämnade de isen med en 5-1 förlust.
En match där vitamininjektionen Vidar Fredriksson gör vinterns första mål när han i den tionde minuten vispar 1-0.
Vidar som tyvärr missade en lång bit av resan under vintern då en skada i handen satte stopp på åkturen.
Och det är med stor sorg i bandyhjärtat jag hör att han nu tar andra vägar i sitt stora idrottskunnande då han antagits på hockeygymnasiet i Luleå.
Jag lyfter på min huvudbonad, tackar honom för det vi fått se av honom inom bandyn och önskar honom all lycka i framtiden.
Tack för showen Vidar, och bandyn finns ju alltid kvar ifall du skulle ångra dig.
Och under samma helg har damerna börjat sin allsvenska safari.
Denna helg i hälsingeskogarnas sus.
Seger under lördagen mot Bollnäs i den hall jag kommer besöka om någon vecka senare och knapp förlust mot Edsbyn i den hall jag kommer besöka samma helg som den i Bollnäs.
Två dagar senare kliver jag in i en av de tre minibussar som ska ta herrlaget långt ut i Europa för en svår internationell match.
Tjugo mil i en lite kylig novembertisdag.
4-4 på en bandyarena med stor läktare i Uleåborg.
En hamburgare på ett hak.
Tjugo mil hem.
Midnatt råder då de tre minibussarna anländer hemmahamnen.
Morgonen efter stiger spelare och ledare upp när tuppen gal och masar sig iväg till sina jobb.
Att vara bandyspelare är inget för den morgontrötte.
Själv gormar jag lite på tuppen, vänder mig och somnar om.
Livet som pensionär.
Uleåborg en tisdag i november
Helgen efter börjar allvaret.
Serien.
Vad är div1 för serie?
Kalix Bandy räknas som Burj Khalifa-höga favoriter.
Alla, med betoning på alla, räknar med en enkel resa mot seriens topp.
Men, som alltid, det ska spelas om det.
Man vet aldrig vad som döljer sig på okända farvatten.
Det kan dyka upp grund, minor och illvilliga sjörövare bak närmsta liten kobbe så det gäller att hålla fokus även om utsikten är god.
Det börjar med uppsaliensiska Unik Bandy hemma på Fomab Arena.
En Fomab Arena som förmodligen inte heter Fomab Arena nästa säsong.
När serien räknas ihop långt senare har Kalix Bandy stänkt in etthundratrettiosju mål.
Det första kommer på en vänsterhörna efter en minut och femton sekunder i denna match.
Anton Khrapenkov.
När slutsignalen rullar ut över nejden visar resultattavlan 7-2.
Stor seger trots att spelet såg lite vingligt ut fram till snabba 4-2 och 5-2 efter drygt sjuttio minuter.
Men trots allt, en bra start.
Helgen efter kommer Isak på besök.
Isak åker hem med en tung förlust.
Klang, jubel och girlander för hemmalaget.
9-0.
– Vi är betydligt bättre hemma, sade den härlige figuren Groth i Isaks ledarteam.
Jo tack, det skulle vi minsann bli varse om helgen efter.
Damerna fortsatte ha sina matcher bortom kommungränsen.
Bortom den skylt som någon kilometer bortanför korsningen till Siknäs förkunnar att vår kommun slutar och Luleås tar över.
I Rättvik och Söråker.
En pinne i Dalarna.
Noll pinnar i Medelpad.
Det blev december.
Jag och gamle målkungen Jonas Claesson fyllde år.
Kanske inte lika många.
Jag och sonen körde ner till samma hälsingeskogar som damerna nyss lämnat.
Basläger i Bollnäs.
Utflykt till Edsbyn på fredagskvällen.
Såg Byn och Saik kryssa på 7-7 i en trevlig match.
På lördagsförmiddagen traskade vi till den nya hallen i Bollnäs för ett besök.
En stilig byggnad med lite gammal industri bevarad.
Vi såg även en stilig biograf inne i stan.
Sen åkte vi till Falun.
Den pampiga biografen i Bollnäs
I Falun skulle Kalix Bandy ta ännu en seger.
Tre i rad.
Trodde jag.
I trevlig miljö drack vi kaffe, åt en korv och surrade vacker vintersport med trevligt folk.
– Vi är betydligt bättre hemma.
Med mycket nöd och än mer näppe bärgade Kalix hem en poäng.
Men det satt hårt åt.
Efter Isaks kvittering tio före slut osade det brända poäng för norrbottningarna över hela Lugnets friluftsområde.
Från backhopparbackarna och ut på E16.
Dagen efter åkte vi till Ljusdal.
Ett besök hemma hos en kär bandyvän innan det var dags att pallra sig iväg till den klassiska arenan där minnen från fornstora dar känns i hela arenan.
Dessutom en skylt på reklamväggen med de klokaste ord jag läst på länge.
Detta budskap
På denna klassiska mark skulle vi se Järvsö och Kalix i kamp.
Det blev Järvsö i kamp.
Kalix i kramp.
Men till slut lyckades man få in två bollar, segern var bärgad och poängen stuvades in i den buss som senare satte kurs mot hemmaplan sjuttiofem mil norrut.
I en svart Kia på väg mot Umeå satt en bekymrad far och son och oroades över de två matcher vi sett.
På självaste nobeldagen är det chans till revansch för Järvsö.
I en match jag inte såg.
Det blev ej heller någon nobelmiddag.
En ordentlig mansförkylning satte stopp.
Det blev ingen revansch.
Våra herrar hade skakat av sig det som inte stämde helgen innan och satte full fyr.
12-2.
Och i Stockholms stadshus kunde folket fortsätta sitt glufsande efter att ha följt Bandygrytan under timmarna två.
Damerna hade hemma……inte denna helg heller.
Stor torsk i poängfisket mot Spånga/Bromsten.
Segerdans och sång efter stor vinst vid massabrukets fot i Skutskär.
Apropå Spånga/Bromsten BK.
Ett lag som inte tappade en enda liten poäng på sin vandring mot Elitserien.
Raka spåret med fjorton segrar på fjorton matcher i serien och den hyfsade målskillnaden 177-18.
I kvalet vann man de bägge matcherna man spelade med målskillnaden 17-3.
Bara buga sig.
Dagarna blir allt mörkare.
En vecka till vintersolståndet.
Det är i denna tid det känns som att det skymmer innan gryningen.
Det ljus vi har kommer från strålkastarna där borta där en gång det bara var skog och en liten vattensamling där idag parkeringen är.
Och nu.
Nu har Kalix damer hemmamatch.
Äntligen.
Då kommer också snö i massor.
På alla längder och i alla riktningar.
Men våra damer på hemmaplan rår inget snöfall på.
Knappt ens seriesuveränen Spånga längre fram i tiden.
Denna match blir rik på snö och fattig på mål.
1-0 på en tavla med snö på.
Och nu blir det jullov.
Inga fler matcher under år 2023.
Herrarna skulle haft en match hemma mot Umedalen men den flyttades till trettondagen.
Den blev inte av då heller.
Men lite underligt kändes det att vara utan vacker vintersport redan i mitten av december.
Julen kom.
Julen gick.
Tomtefar tog tomtemor under armen och åkte iväg till solig strand och välförtjänt paraplydrink.
På annandagen vallfärdade svenska folket till bandyarenorna.
Det talades om storpublik lite här och var.
Men det gick media förbi, de pumpar sidorna fulla med en annan sport på is.
Hos Kalix konkurrenter ute på Värmdö, Gustavsberg IF, äger den stora publikfesten rum på självaste nyårsafton.
En tradition de kört på med sedan mitten av 90-talet.
Förra vintern hittade 1258 personer till Ekvallen för att se ”Gurra” och GT 76 spela 6-6 innan nyårsfirandet skulle ta fart.
Och denna säsong kom det elva till, 1269.
Ettusen tvåhundra sextionio!
Det är en helt otrolig siffra.
Denna dag kom folket för att se sitt GIF ta sig an Skutskär.
De gick hem till ”Grevinnan och betjänten” med ett stort leende sedan deras favoriter vunnit
med 5-1.
Hatten av ni i Gustavsberg som knyter ihop detta.
Ni har verkligen lyckats.
Och strax innan tolvslaget läste Tomas von Brömssén en dikt på Skansens scen.
När klockorna hade ringt ut och det nya året lagt sig till rätta kom kylan till oss i norr.
Det blev kallare för var dag.
Vi suckade vid minus tjugo.
Vi suckade lite till vid tjugofem.
Ännu lite mer vid trettio.
När termometern stannade vid trettiosju fanns inga suckar kvar.
De var bottenfrusna.
Vi satt i ett järngrepp.
Fastfrusna i kung Bores våld.
Trettonhelgen var det dags för match.
Herrarna möter Umedalen i matchen som flyttats från annandagen.
Damerna möter Söråker.
Var det tänkt.
Kung Bore skrattar hånfullt och öppnar kylventilerna lite extra.
Matcherna ställs in och värmekällorna i våra slott och kojor går för full maskin.
Till slut släpper han på sitt grepp och vi anar bättre tider.
Strålande tider, härliga tider.
Äntligen får vi åter träffas över en rykande kopp kaffe och expertsnack vid vår arena.
Vi är nu två veckor in i år 2024.
13:e januari.
Tord Grip fyller åttiosex och på vår bandyis står Spånga/Bromsten BK.
Under ledning av den mycket trevlige ledaren Michael Bratt tänker de ta ytterligare en vinst med tvåsiffrig marginal.
Det blir den bästa match jag såg våra damer göra under vintern.
Och det bästa målvaktsspelet.
Katja Illarionova var briljant och hennes kamrater framför sig är lysande.
Endast 4-0 till SBBK och ledare Bratt påpekar att han varit till Kalix vid ett flertal tillfällen med olika lag.
Och aldrig förlorat.
– Du är inte välkommen till oss någon fler gång, säger jag till honom.
Vi skrattar, skakar hand och han lommar iväg mot lagets buss.
Jag lommar iväg till min bil och känner en sån glädje över det damlag vi har i Kalix Bandy att det blir lite känslosamt.
Herrlaget är på turné.
Lördag, 13-0 mot Selånger.
Söndag, 10-0 mot Östersund.
Den förkylning jag hade i mitten av december har satt sina spår.
När vi nu närmar oss helgen då vårt herrlag ska åka ner till Stockholm för tre matcher på tre dagar.
Jag och frun hade bokat resa och hotell.
En trevlig helg med bandy och träff med goda vänner från Linköping på programmet.
Såg även fram emot att få träffa den store Helenelund-supportern Stefan och hans polare och även Martin i SIF/Norrtelje.
Det gick åt pipsvängen.
Jag kände att jag inte var tillbaka i full blom.
Kraften (om jag nu mot förmodan hade nån innan) var bortblåst.
Farbror doktorn bockade för varenda ruta i kolumnen för ”Post-Covid”
Det är väl själve skam att man kan bli smittad via posten.
Ska aldrig mer öppna ett brev, bara räkningar och Covid.
Jag var tvungen kasta in handduken och resan avbokades.
Det fick bli en helg vid grytlocket istället.
Och trots allt.
Det blev en hejdundrande helg.
Tre dagar.
Tre matcher.
Tre segrar.
Under fredagskvällen fick dock gästerna från polartrakterna slita ont för poängen.
Försvarsgiganten Jonathan Johansson dundrar in en hörna till 4-3 tio minuter innan slutet vilket står sig tiden ut.
Lördagens match kände jag lite extra oro inför.
Seriefinal.
Mot Gustavsberg.
Johan Sundquist i målform och segern blev betryggande 8-3.
Johan gjorde fem.
Sista dagen på turnén tillbringades i staden där Margareta Krook växte upp, Norrtälje.
Måhända ropade hon från sin himmel ”Hörruduru! Ta’rej i brasan!” då domaren dömer mot hemmalaget.
Den klassiska repliken från ”Skattkammarön” där en stilla kväll med sällskapsspel blir ett fullkomligt kaos.
Ute på bandyisen i stan är Kalix skoningslösa och vinner med stora 13-4.
Efter dessa tre segrar känner jag att kvalet inte längre går att missa.
Det ska till ett större under än Cheops pyramid för att laget ska missa någon av de två översta platserna.
Januari närmar sig slutet.
På lördagen kommer Skutskär på besök för dubbla matcher.
Herrar.
Damer.
Dubbelseger, tjugosex gjorda mål och endast ett insläppt.
16-0 och 10-1.
Dessutom ger varje mål skönt klirr i kassan då välvilliga företag och privatpersoner skänker en summa för varje hemmamål i de bägge matcherna.
Jag tackar så hjärtinnerligt de som nappade på min uppmaning.
Än en gång bevisas att bandyvänner är lite bättre.
Till och med MYCKET bättre.
3:e februari.
”The day the music died”
Året är 1959, ett flygplan kraschar nära Clear Lake, Iowa, USA.
Buddy Holly, JP ”Big Bopper” Richardson och Richie Valens omkommer.
I bandyns värld sätter Kalix Bandy återigen fyra poäng in på kontot.
Damerna gör 3-0 på Bollnäs i en match där den unge målvakten Hannah Blombäck får kliva fram från avbytarbänken.
Och som hon gör det.
Hållen nolla och ett femstjärnigt målvaktsspel.
Herrarnas målman för dagen är Joel Snäll.
Han vill inte vara sämre han.
Håller sin nolla och utespelarna gör nio mål framåt.
Vad gäller målvakter kan jag tycka Kalix Bandy har fyra fenomenala i de bägge representationslagen.
Oskar Sundqvist och Joel Snäll på herrsidan.
Katja Illarionova och Hannah Blombäck hos damerna.
Hannah har jag dock inte sett så mycket av men i matchen mot Bollnäs var hon mycket bra och visade att hon minsann är att räkna med.
Katja har tagit ett steg till i vinter.
Utstrålar ett lugn och visar upp en jämn och hög nivå i sina ageranden.
I Joel och Oskar har Kalix två jämna målmän, de står allt som oftast varannan match och det känns lika stabilt oavsett vem av dem som står.
Och så minns vi ju Joels straffräddning mot Gustavsberg i kvalmatchen nyligen.
Frimärke.
Uppvisning i akrobatik av Joel och Katja
Det bet lite i kind och näsa då vi såg damerna bjuda på propaganda mot IFK Rättvik under lördagen och herrarna lika så mot GT76 under söndagen.
Ett GT som gjorde sin debut på vår arena.
I alla fall på seniornivå.
Att de möttes av en bister tjugogradig kyla och ett stekhett hemmalag gjorde ju det besöket lite extra minnesvärt.
På ett eller annat sätt.
Två snabba hemmamål runt tjugonde minuten satte avtryck och man dominerade sedan matchen tiden ut.
Det slutade med tennissiffror.
6-0.
Damerna vann även de med sex bollar, 7-1.
På söndagskvällen visar termometern -29.
Det är kallt.
Men med årets inledning i färskt minne så är dessa -29 nästan väder för flipflop och shorts.
Nästan.
Och är det inte kallt så snöar det.
Februari i ett nötskal.
Så även nu.
Umedalen en fredagskväll.
Och se det snöar, och se det snöar, det var väl…..inte ett dugg roligt.
Vi kan väl kalla det ymnigt snöfall.
I en match bestående av långa bollar vann de röda med 7-2.
När söndagen kom hade snöfallet dragit vidare för att förstöra ryggar på ilsket snöskottande stackare på andra orter.
På vår ort var det perfekta förhållanden och den sista hemmamatchen.
Gästerna kom från republiken Jämtland, från den stad som i Sverige har mest meter skyltfönster per invånare.
Östersund.
Stadens bandylag är ofina nog att göra matchens första mål.
Sen gör de inga fler.
Och hemmalaget gör elva.
Samtidigt på Högslätten i Härnösand vinner damerna sin match mot Haik/Selånger
med 3-1.
En bra söndag.
Snön faller och Kalix vinner mot Umedalen
I och med den segern har damerna en god chans att befästa den tredjeplats i den norra versionen av årets Allsvenska.
Tredjeplats.
Det är, i alla fall för mig, en mycket fin placering.
Men det är två matcher kvar.
Och det är inte vilka matcher som helst.
Lördag och match mot närmsta konkurrent om denna plats på pallen, Edsbyn.
Söndag och match mot Söråker som innehar en ohotad andraplats.
Tar våra damer en poäng mot Byn är saken biff, potatis och lingonsylt.
När matchen startar visar tavlan 0-0 och Kalix är trea.
När domaren flöjtar för paus visar tavlan 0-0 och Kalix är trea.
När domaren tutar för full tid visar tavlan 0-0 och Kalix är trea.
0-0 (0-0) är inte de mest vanliga siffrorna i vår sport men i det här fallet är det väldigt fina siffror.
Tredjeplatsen är fastgjuten.
Dagen efter tar man ännu en fin poäng då man kryssar 3-3 mot Söråker.
En fantastiskt fin säsong är över för detta härliga lag.
Ett lag som har tagit många, långa, höga och breda kliv i sitt bandyspel.
Vi äro mången glad supporter som stått vid sidan av och öst lovord över det spel vi sett laget prestera.
Hatten av.
Tack för denna säsong alla ni spelare och ledare.
Jag hoppas verkligen få se er alla nästkommande vinter.
Ett litet extra tack till de fyra tjejerna från Umeå som bidragit till lagets framgångar.
När Umedalen av orsaker och anledningar blev tvungna att lägga sitt damlag i viloläge inför denna vinter visade bandysporten upp sin fina sida och tillsammans med ledare i Kalix ordnade man så att dessa fyra tjejer kunde träna på hemma i Umeå och ansluta till laget i Kalix då det var dags för match.
Det är så det ska fungera.
Hjälpande händer är så mycket bättre än ett trångsynt tänk på sitt eget.
Tack:
¤ Klara Stridsberg
¤ Linn Dahlén
¤ Meya Wikström
¤ Annie Hattinger
Och stort lycka till i framtiden.
Sen finns ju Kalix Bandy kvar ifall…..
Herrarna avslutar sitt segertåg genom div1 Norra på Nolia i Umeå.
På en is som inte riktigt var is.
Nån sorts mjukglass.
5-3 efter lite möda, besvär och två mål i slutskedet.
Serien är nu över.
Herrarna har endast tappat en poäng under de sexton matcher man spelat.
En poäng som ligger kvar och skräpar nedanför backhopparbackarna i Falun.
137 – 25 i målskillnad visar på frejdigt anfallsspel och en väl tätad försvarsmur.
Nu inväntar vi kvalet.
Då väntar andra bullar.
Kvalbullar.
Att laget skulle ta sig genom denna serie utan större bekymmer och nå kvalet var jag nog rätt säker på där i november då allt startade.
Men jag är ändå glad och tacksam på det sätt de gjort det.
Man har verkligen hjärta och spelat med fullt fokus trots att man, i vissa matcher, varit överlägsna och kanske kunnat slå av på takten.
Serien tycker jag ändå har varit rätt kul att följa.
Många nya bekantskaper och vid många tillfällen sett mer av hjärta och lagkänsla än kunnande.
Lite fint.
Framförallt fick jag en knäpp på näsan då jag, fördomsfullt, trodde att det skulle gås hårt på våra spelare då siffrorna rann iväg och motståndaren kände sig överkörd.
Tvärtom, det har varit muntra miner och schysst spel.
Jag hoppas verkligen att alla dessa klubbar har orken att fortsätta bedriva bandysport och ni gör det i samma anda som ni har visat i vinter.
Kvalet.
Vi visste länge att det lag som skulle följa med Kalix från vår serie var Gustavsberg.
Vi visste inte lika länge att det skulle bli Västanfors från div1 Östra.
Vi visste inte förrän dagarna innan avgång att det skulle bli Borlänge Bandy från Allsvenskan.
Ett Borlänge som via en spurt, likt engelsmannen David Wottles i 800-metersfinalen under OS 1972, var såhär nära att slippa kvalet och byta plats med Tillberga.
Men det höll inte riktigt ända fram så det var bara till att packa trunken och bege sig iväg på en resa till den mäktiga Kalixälvens mynning.
Där ett lag i röd dress ivrigt väntade.
Jag själv var hos barnbarnen Joel och Tyra i Umeå.
Följde matchen via Bandygrytan.
Denna fruktansvärda, hemska, hårslitande och alldeles……alldeles underbara Bandygrytan.
Hur skulle vi klara oss utan?
Vi har i Kalix under ett par vintrar försökt skicka iväg rapporteringen via brevduvor, det visade sig inte fungera särskilt bra.
De för%#%& fåglarna var mer intresserade av att göra sina behov där de definitivt inte ska göra sina behov.
Men så en dag i vintras, efter två år av folkets frustration, var duvorna plötsligt borta.
Hur de försvann?
Tja, ibland behöver vi inte veta allt.
Men borta är dom, tack och lov.
Tillbaka till det sportsliga.
Kvalomgång ett.
Borlänge Bandy.
Och jag i Umeå.
3-1 till masen efter blott nitton minuter.
Ajdå.
Mod repas och Grytan visar 3-3 när det blir paus.
Såja.
Hemmalaget gör tre raka till 6-3.
Bravo.
Borlänge reducerar och lite giftiga gaser stiger ut ur Grytan.
Hu.
Anton gör 7-4 i åttiosjunde och nu sprids ljuva dofter av framgång och två poäng.
Att sedan masen får till en reducering sekunderna innan slutet gör ju inte mycket för segern är ju norrbottnisk men alla mål är viktiga så kanske det inte var bra med det målet.
Det skulle visa sig att varje mål var viktigt.
Oerhört viktigt.
Lite grumlig blir dock denna seger då jag nås av nyheten att Johan fick ledas av isen märkbart omtumlad.
Sätter spinn i mina tankebanor då vi alla känner till hans historik gällande skakande hjärna, må inte detta vara ännu en.
Han blir kvar hemma då laget, helgen efteråt, reser iväg.
Att vara spelare i Kalix Bandy är ett liv på resande fot, och hand.
Ständigt på väg bort.
Ständigt på väg hem.
Denna vinter hade vi Umeå, trettiofem mil bort, som närmsta granne.
Nästa vinter blir det Rättvik som får bo på granntomten.
Åttiosex mil dit och åttiosex mil hem.
Med Johan hemma och Olov Englund inplockad ska nu laget möta Västanfors och Gustavsberg.
Det blev två tunga förluster att packa med på flyget hem.
3-4 mot Fläkten följdes upp med svidande 1-5 mot Gurra.
Dessutom åkte näste nyckelfigur på huvudskada i fredagens match.
Borta resten av kvalet.
Janne Rintala.
Det börjar kännas lite bittert nu.
Ska hela vinterns mål försvinna i ett kolsvart töcken.
Serien vänder och det vankas viktiga matcher på vår arena.
Nu måste poängen in.
Det är onsdagen den sjätte mars.
Årets sextiofemte dag.
Kalix ligger i väntan.
I väntan på kvällens match där ett lag från en ö står för motståndet.
Nej, inte från Båtön.
Gustavsberg från, Sveriges sjätte största ö, Värmdö i Stockholms skärgård.
Marginellt större än Båtön.
Matchen blev en minnesvärd historia.
Att vårt Kalix vinner, 4-2, är ju det viktiga men det är av andra orsaker vi kommer minnas kvällen.
100 – 0.
Att det vinnande laget har etthundra minuter på botbänken och det förlorande noll måste gå till historien.
Dessutom i en helt vanlig match, en schysst drabbning med lite tjuvnyp och lite onödiga slag här och var.
I mina ögon var det inget lag som var värre än det andra.
Jag tror jag lämnar den kvällens parodi här.
Men, som sagt, Kalix vann och är åter med i kampen om en plats i hissen.
Spänningen börjar kännas på allvar nu.
Fredagen kom.
Internationella kvinnodagen.
Och Västanfors på besök.
Bägge lagen på samma poäng.
VIF lite bättre målskillnad.
Tar nåt av lagen bägge poängen som ligger i potten tar de kommandot i kampen.
Det blir en bra match.
Och kapten Sundquist är åter med på isen, efter noggranna undersökningar är han godkänd för spel.
Det var, tack och lov, ingen hjärnskakning han råkat ut för så läkarna har stämplat ett stort ”OK” i Johans papper och vi i publiken hurrar lite extra då speakern ropar ut hans namn.
Männen i vitt tappar nog hakan då de i samma ögonblick de sparkar av sig skridskoskydden får höra den utropningen.
De hade nog hoppats att slippa möta en spelsugen Sundquist.
Och visst fasen var han spelsugen.
Tre mål och pådrivande i spelet.
Hade inte den vikarierande målmannen i VIF varit av högsta klass hade hemmavinsten blivit betydligt större än de 6-3 de nu stannade vid.
Måste ägna en rad till denna målis.
Adam Johansson.
Lade handskarna på hyllan för något år sedan då hans händer var stukade efter år av nypande av många och hårda skott.
Är nuförtiden endast ledare.
Men denna fredag blev en lite annorlunda fredag för den gode Johansson.
En målvakt hemma med skada eller sjukdom, vet ej vilket men hemma var han.
Johansson tog rollen som reservmålvakt.
Den målvakt som skulle stå denna kväll blir skadad på uppvärmningen så det är bara inse allvaret och remma på sig skridskorna för Johansson.
In i hetluften.
Han sade sig vara lite ringrostig och lite orolig.
Det såg vi inte mycket av.
Ett briljant målvaktsspel matchen igenom och pris ur matchjuryns hand.
Johanssons boogie-woogie-vals.
Sista matchen.
Sista omgången.
En kvalserie blir inte bättre (eller värre) än detta.
Det blir inte jämnare än så här inför en avslutning
Kalix åker till Borlänge.
Västanfors väntar på besök av Gustavsberg.
Eftermiddagen blir fruktansvärd.
Vi är ute på skärgårdens isar och när jag lättar på Grytans lock första gången faller jag av skotern.
Femton minuter avverkade.
4-0 piskar mig i ansiktet.
Och i Fagersta står det 1-0.
Bye, bye o fina Allsvenska.
Drömmen börjar slakna om en vinter varm och fin…
Kalix piggnar till och jagar vidare.
Varje mål är viktigt.
Varje mål bakåt är mörkt.
Varje mål framåt tänder hopp.
Det växlar ägare av den åtråvärda andraplatsen alltefter matchernas gång.
När ”Fläkten” gör två snabba på övertid på deras IP stannar hjärtat.
Då återstår det ännu många, för många, minuter på Tunet.
Kalix ligger under 8-7 men saker kan ändras.
Men så.
Bandygrytan visar den ljuvligaste av alla ljuvliga skrifter, ”Matchen slut”.
Finns det någon som inte är slut efter en sån här gastkramning kan man undra.
Poesi
Det resultatet innebär att:
Kalix Bandy åter är allsvenskt.
Med ett måls marginal.
Det räcker så.
Så nu återstår bara att säga TACK.
TACK till alla spelare och ledare i såväl herr- som damlaget för denna otroligt roliga vinter.
TACK till alla härliga bandyvänner runt de arenor jag har besökt, ni är ett mycket trevligt folk.
TACK till er alla som på ett eller annat sätt bidrar till mitt skrivande.
Alla vänliga ord.
Alla roliga kommentarer på Facebook.
Alla påpekanden när jag haft något galet.
Allt.
Ni är ovärderliga.
TACK!
Och glöm aldrig att bandy är världens vackraste sport.
Alltid.
// Sargis
Penna och block redo för en ny säsong