Våren 1990
Det började en helt vanlig dag under våren 1990.
Säsongen 89/90 var över och allt var precis som vanligt.
IFK hade vunnit div1 Norra och nått kval till Allsvenskan.
Ett kval man återigen missade.
Mitt NSK hamnade lite längre ner på en sjunde plats.
Det var då min far gav mig chocken.
Han tillhörde den innersta kretsen i NSK och hade därför nyheten ”Det finns långt gånga planer på ett samarbete mellan NSK och IFK”
Jag hamnade i andnöd.
Samarbete med IFK!!
Nä, aldrig.
Jag tänkte ett varv till.
Jag tog mitt förnuft till fånga.
”Det är nog ingen dum tanke, det kanske är på tiden att utveckla bandyn i kommunen inte bara tävla om att vara bäst i stan”
Det blev några hetsiga info-kvällar där Ja- och Nej-sidan fick lufta sina tankar.
”Bandyn måste ta nästa steg framåt”
”Det här gör IFK bara för egen vinning, de dödar bandyn på byn!”
Vid medlemsomröstningen var det spänning i luften.
En efter en stegade vi fram med våran lilla papperslapp.
JA eller NEJ.
Jag erkänner att jag blev lite känslosam när jag såg en gammal trogen NSK-vän med darrande hand lägga sin lapp i lådan för att sedan ta sin käpp och sakta halt ut ur lokalen.
Han visste nog åt vilket håll det skulle sluta.
Sen lade jag min lapp med ett klart och tydligt JA i samma låda.
När rösterna var räknade hade JA vunnit med stor marginal.
Och den 2 maj 1990 skrivs med vattenfast penna in i svensk bandys historieböcker.
Kalix/Nyborg BK var bildat.
En ny era var inledd.
Ett historiskt handslag
Säsongen 90/91
Målsättning var satt.
Tajmad och klar.
In i minsta detalj.
Allsvenskan om tre år.
Kunde det vara möjligt?
Vi var luttrade av misslyckade kval för våra lag.
NSK.
IFK.
KBK.
Alla hade provat.
Ibland nära, oftast långt ifrån.
Och för att skruva upp våra förhoppningar hade man värvat in en ryss minsann.
Många var vi som stod där runt Furuhedsplan med förväntningar.
Vi såg den nye Lomanov, den nye Anufrienko, den nye Kanareikin.
Han hette Raipe Fashutdinov.
Han var ingen ny.
Han var inte bra.
Serien blev ingen succé.
Till mångas glädje.
Ni vet den där Jante och hans kompisar.
”Tro inte att ni är nåt”
L-G Henriksson gör föreningens första mål någonsin i seriesammanhang i inledningsmatchen mot Östersund.
Det hjälpte föga.
Förlust 2-3 och även förlust dagen efter mot HAIK.
När serien var över och förbi fick vi läsa ner till plats sju för att hitta den årsgamla föreningen.
Endast tre lag bakom sig och rivalerna i KBK lågt före sig.
Och många röster hördes: ”Vad var det jag sa?”
Hösten 1990: Världens första Kalix/Nyborg BK
Säsongen 91/92
Spädbarnsåret var över.
Nu skulle laget lära sig gå, att ta nästa steg.
Mot toppen.
Ut med den lite misslyckade ryssen.
In med två nya, och en finländare.
”Misha” Illarionov, ”Sigge” Glukov och Pauli Miettunen.
Det lät fint.
Lite positiva vindar.
Vilket behövdes efter beskedet som chockade oss då koncernledningen inom Assi beslutat att dra ner på personalen vid fabriken i Karlsborg med i stort sett halva styrkan.
Ett hårt slag mot kommunen som bara något år tidigare drabbats då samma Assi lade ner sågverket i samma Karlsborg.
Men någonstans växte en sammanhållning och styrka hos oss alla.
Ett ”nä nu jävlar får det vara nog”
Det var fint att se när vi i tusental tågade genom samhället upp till ishallen där protesttalen avlöste varandra.
Måhända hjälpte vår kraft till litegrann men likafullt skickades 300-400 arbetare ut i arbetslöshetens mörka vrår.
Samhället var dystert.
Kanske inte lika dystert som den film som spelades in och sändes i SVT någongång under vintern.
En becksvart historia där det inte sparades på negativa tankar om vår ort.
Jag minns han som fick frågan vad han gör när han och hans kompisar träffas, ”Jaa, det blir ju då att vi tar fram flaskan”.
Filmen fick aldrig något pris i nån som helst filmfestival.
Bandyn då?
En klar förbättring från förra säsongens sjunde plats.
Trea i den slutgiltiga tabellen.
Åtta tappade poäng längs vägen.
En poäng från den kvalplats Bollnäs, som tvåa i tabellen, nöp.
Ljusdal vann serien och kvalades sig sedan upp till Allsvenskan.
Det kändes väl lite snopet ska erkännas men det var ju på det tredje året det var tänkt.
Säsongen 92/93
Under sommaren såg vi Danmark halka in i fotbolls-EM och sedan vinna hela klabbet.
Och i bandyn.
På Furuhedsplan blänkte naturisen redan 15 oktober.
Det ser vi knappt idag trots att kylan tillverkas på konstgjord väg.
Måhända ett omen, perfekt start ger perfekt slut.
Laget åkte till Haparanda för en cup.
En cup man vinner.
Laget åkte till Stockholm för en cup.
Man vinner mot IFK Vänersborg (utan Emil Viklund, han hade bara fyllt ett år tidigare under året), Nässjö, Helenelund och Gornic från Kazakstan innan Sirius blev för svåra i finalen.
Man spelar FEMTON träningsmatcher innan seriestart.
Femton!
Idag är vi glada om vi får se en enda.
Serien
Det är denna säsong det ska ske.
Serieseger!
Upp till bevis!
Serien inleds 21 november och vi står ca 400 personer på drivorna.
Fyllda av förhoppning och förväntan.
-Man vinner den första, Skutskär hemma.
-Man vinner den andra, Forsbacka hemma.
-Man vinner den tredje, Umeå borta.
6 poäng
32-5 i målskillnad.
Bra början.
Sen rullar segertåget på.
Vinst borta mot topprankade Bollnäs.
I den tiden fanns inte Bandygrytan och text-tv visade inte löpande resultat från div1 så vi fick tack vackert lyfta luren och slå numret till sekretariatet på Sävstaås i Bollnäs.
Det var en örontrött personal som femtioelva samtal senare förmedlade oss slutresultatet 9-4 till Kalix.
Ett styrkebesked från KNBK och hoppet började tändas.
Helgen efter besegras nästa toppkonkurrent.
Broberg/Söderhamn.
”Palle” gjorde tre och rubriksättaren i NSD fick feeling och lade ut ”Patrik gjorde tre – Nu tror vi på Pall-svenskan”
För övrigt så skrev de bägge lokaltidningarna kilometer av text om bandyn i allmänhet och KNBK i synnerhet.
Två tidningar med lokala sportreportrar med genuint intresse för sport.
Det ser vi inte idag.
Prestigevinst mot grannen KBK på annandagen inför 1300 åskådare.
Halva serien avklarad med full pott och serieledning med fyra poäng ned till Bollnäs.
Det börjar verka kvalspel banne mig.
När sedan Broberg besegras nere i Söderhamn kan nog inte den mest pessimistiske kalixbon säga att det inte blir kval.
Man vinner även i den sista matchen, borta mot KBK, och vi läser en ljuvlig tabell.
Arton matcher.
Arton segrar.
138-49 i målskillnad.
Klass.
Kvalet
Nu var bandyn glödhet i vår kommun.
Bandyn knöt samman folket.
Det pratades bandy på arbetsplatser, i byggbaracker, bland hyllorna på Domus, på skolorna, på badhuset och på Gästis där det vackra folket fikade på dagarna ( alltså vi daglediga skiftarbetare på fabriken i Karlsborg)
Nu räckte det inte med kilometrar av text i de bägge tidningarna.
Nu var det flera mil.
Och den 27 februari är det så dags.
Kvalet inleds.
Första matchen går hemma mot de långväga gästerna från Tranås.
Ett Tranås som kvalade för att behålla sin plats i den högsta serien.
1952 personer med hög puls runt isen.
Spelare och ledare med än högre puls.
En inledningsmatch med dramatiskt slut.
Ställningen är sexig.
6-6.
”Palle” står vid straffpunkten då ca fyra minuter återstår av matchen.
Signalen går.
Skottet kommer.
Målvakten räddar!….
……….
……men ramlar baklänges in i målet och domaren blåser för mål.
Det uppskattades INTE av ledningen hos smålänningarna.
Hos oss på drivorna uppskattades det desto mer.
Sen följer två blytunga förluster på arenor långt bortom Siknäs-korsningen.
I Bollnäs och i Fagersta (Västanfors)
Läget blev lite prekärt.
Nu krävdes vinst mot samma Västanfors annars var ännu ett kval vaskat.
Det blev vinst 8-4.
Och i tabellen tätnar det som dimbankar mellan Kvarnören och Repskärsgrund.
Tranås har fem poäng.
Kalix fyra.
Fläkten fyra.
Bollnäs tre.
Nästa match.
Bollnäs hemma.
Ännu ett drama utan motstycke.
Inför 3300 runt Furuhedsplanens blanka is.
3300!!
Det står 3-3 då fem minuter återstår.
”Mischa” Illarionov har bollen.
Passar ut till höger där #17 kommer svepande.
Närmar sig straffområdet i högerinnerläge.
Skjuter.
Jag lovar er, det är 3300 strupar som vrålar mot skyn.
Ett vrål av glädje som fick rutorna på sjukhuset två frislag bort att skaka.
4-3 och den allsvenska platsen gick nu att ta på.
Vem #17 var?…….tja, gissa…….”Palle” Rönnqvist.
Med två poäng och stor målskillnad till godo på Västanfors åkte nu KNBK ner till Tranås för att säkra den historiska biljetten till den fina takvåningen i vår seriepyramid.
Själv satt jag på min fabrik med öronen klistrade vid radion där P4 Norrbotten sände.
P4 Norrbotten sände! försök ta in det.
Vi minns nog alla vad vi gjorde då beskedet om Palme-mordet kom, Estonia-tragedin, vad vi gjorde under kvartsfinalen mot Rumänien vid fotbolls-VM 1994……
Och jag minns vad jag gjorde vid 21-tiden onsdagen den 10 mars 1993
På väg hem från ett skift på fabriken passerade jag och mina samåkare Puling-korsningen då vi i radion hörde det ögonblicket då slutsignalen nere på Bredstorp i Tranås ljöd.
Slutsignalen i Tranås ljuder
Kalix-Nyborg BK hade lyckats i sin målsättning.
Kalix-Nyborg var det nordligaste lag som någonsin spelat i Allsvenskan.
P4 pumpade på med en hit från Schlager-SM som avgjorts helgen innan.
Och hela vårt sargade samhälle sjöng med i kör…..
”…..We are the winners we are all the best
Att vi få va tillsammans det betyder mest
Även om de mulnar och ridåen har gått ner
Så har vi ändå vunnit om alla hänger med….”
Glädje runt Furuhedsplan
En låt som jag än i denna dag blir lite blank i ögonvrån då den spelas.
Ljuvliga minnen väcks till liv.
Säsongen 93/94
Hela Sveriges blickar vändes mot undret från norr.
Vad tusan var det för gäng från polartrakterna som nu ska spela i allsvensk bandy?
En samling tystlåtna murvlar från vidderna kan väl inte utgöra nåt hot mot oss etablerade?
Nåväl.
Hösten gick.
November kom.
På nybyggd arena utan varken läktare eller konstfruset var det så dags för premiär.
Mot Selånger.
Vi såg två av de bästa genom tiderna i vårt lag ta isen i besittning.
#8 Jukka Ohtonen.
#16 ”Kalle” Zaletaev.
Vi såg SSK ta ledningen.
Vi såg Jukka göra KNBK:s och norrbottensbandyns första allsvenska mål då han kvitterade.
Vi såg KNBK vinna med 6-3 och om bandyn var het innan så passerade den kokpunkten nu.
Och köerna till souvenirkiosken ringlade sig lång.
Alla, alla ville äga en luva eller halsduk.
Klä sig respektabelt.
Det lager som tagits in såldes slut omgående.
Kalix IP 21 november 1993
Inget konstfruset, ingen läktare, bara massor av folk och massor av glädje
Framgångarna fortsatte genom vintern.
Skulle laget t.om, likt det bara Boltic lyckats med tidigare, ta sig slutspel under sin första säsong?
Och folket fortsatte vallfärda till Kalix IP.
När säsongen var över låg publiksnittet på osannolika 2600 personer.
I sista omgången, hemma mot närmaste konkurrenten vid strecket Ljusdal, säkrades platsen i slutspelet via en 6-3 seger.
DEN MATCH VI MINNS ALLRA BÄST från grundserien är matchen en kväll i mitten av januari.
Regerande svenska mästarna skulle komma på besök.
Och med dem deras ökända fans.
Allt förbereddes för en stökig kväll.
Det stökigaste dess härliga grönvita supportrar gjorde denna kväll var att sjunga ”27 grader kallt och lappar överallt”.
Vi bytte halsdukar bjöd varandra på en lite medhavd dryck och tillkallad ordningsmakt hade en lugn kväll.
VSK ledde med stora 7-1 i paus.
KNBK jagade sånär ikapp.
7-5 till de grönvita.
Och alla 4500 !! vandrade hemåt rätt nöjda trots förlusten.
4500!!
Det är svårt att ta in.
SLUTSPELET
Det kallas Elitserien.
Lag 1-4 i norr- resp. södergruppen.
Man mötte alla lag i en match.
Lag 1-6 direkt till kvartsfinal.
7-8 åttondel mot 1-2 i den undre serien, kallad Allsvenskan.
KNBK håller undan och blir sexa.
Från denna sk Elitserie minns vi framförallt en match.
VILLA. 7-0 på ett IP i magisk vinterskrud.
Det kom en busslast supportrar från Lidköping fulla av förväntan och mycket trevliga.
De var lyriska över att få uppleva den syn de såg med snö i fur, gran och fångnät.
Över den färgprakt den stora publiken gav där på andra sidan där ingen läktare fanns.
Jag själv pratade med en gentleman som kom traskande mot entrén med en yngling i släptåg.
– Jaha hur gick det åka buss ända nerifrån södra Vänerns strand? undrade jag.
– Nä, vi har inte åkt buss, svarade mannen och pekade på den yngre, det här är mitt barnbarn och jag ringde honom för nån dag sedan och frågade om han ville komma ut och övningsköra en bit och här är vi nu.
Villas stora stjärna i den tiden ”Micke” Arvidsson sade sig aldrig tidigare blivit så utspelad som i den matchen.
KVARTSFINALEN
Bäst av fem.
Västerås SK.
En holmgång som folket i både Västerås och Kalix ännu talar i tungor om.
VSK tar första ronden hemma.
Retur i Kalix.
Peter Nilsson får en uppgift ”Ta hand om Pelle Fosshaug”
Detta spelgeni och galning i samma tröja #20
Peter visar världsklass och neutraliserar Fosshaug till ingenting och KNBK manglar ned VSK med 7-2.
Match tre tar VSK.
Match fyra i busväder på IP blir ett drama.
2-2 i full tid.
Kalix får frislag.
Stefan Tano får träff.
3-2 och en avgörande match väntar nere i Västerås.
Och jösses så nära det var.
VSK kom undan med nödrop, nödsignaler och nödraketer och en räddad boll på mållinjen.
4-3 till ett skakat grönvitt hemmalag.
Ett grönvitt lag som sedan gör 3-0 i matcher i semin mot Boltic och sedan 5-2 mot Vetlanda i finalen.
KNBK:s succésäsong var över.
Men laget hade nu satt Kalix på kartan på ett sätt vi aldrig förr eller senare kommer uppleva.
Vilken reklam för bygden!
Dags för kvartsfinal nummer fyra
Jag var oerhört stolt att tillhöra denna förening.
En stolthet jag än idag bär med mig.
TACK
En slutspelsmatch mot Boltic i februari