Temperaturen sjunker.
Skymningen faller allt oftare.
Isen på arenan lägger sig gnistrande och vacker.
Bussen är kontrollerad, tvättad och klar.
Allt är klart.
Allt är redo.
Laget i buss gör sig redo för ännu en upplaga av den så härliga Damallsvenskan.
Den norra delen av serien.
Och busschauffören packar väskan.
”On the road again
I just can’t wait to get on the road again
The life I love is making music with my friends
And I can’t wait to get on the road again”
Isen spolas i Kalix
Turer till Bollnäs, Härnösand, Umeå, Rättvik, Skutskär, Söråker och Uppsala ligger och väntar.
Iväg fredag efter jobb och skola.
Match lördag och söndag.
Rulla hemåt i kolsvart söndagsnatt.
Och i ottan på måndagen ringer klockan oåterkalleligt.
En ny vecka.
Men jag lovar er alla.
För bandyspelare finns inte ordet ”klaga”.
Men som vi har väntat på denna seriestart.
Ända sedan den 25:e februari då Natalie Strömberg gjorde 3-2 i åttioförsta mot Söråker hemma på vår arena och medelpadskorna kvitterade i åttiofemte.
När så slutsignalen gick förkunnades inte bara det faktum att matchen var slut, hela succésäsongen 23/24 var till ända.
En succésäsong för Kalix Bandy som lade sig på en mycket hedrande tredjeplats efter omöjliga Spånga/Bromsten och det Söråker som denna eftermiddag i februari rullade hemåt som tvåa i den norra upplagan av Damallsvenskan.
Spånga/Bromsten BK som gick genom serien utan poängtapp klarade också kvalet upp till Elitserien med glans och bravur och glädjen var stor i hela västerort.
I ett par veckor.
Sen kom chocken.
Det blir inget av den där Elitserien.
På föreningens hemsida kan man läsa….
”Styrelsen i Spånga Bandy har tillsammans med lagledare och nyckelpersoner kring föreningens damlag beslutat att dra sig ur Elitserien Dam inför säsongen 2024/2025.
Detta som främst en följd av utebliven sponsring från den tidigare huvudsponsor som förra säsongen möjliggjorde satsningen på damlaget.
Förutom utebliven finansiering har detta även lett till att laget tappat viktiga spelare och ledare som hade behövts för att möjliggöra ett spel i Elitserien Dam. Således saknas finansiering, spelarmaterial och fullständig ledarstab för att ha realistiska möjligheter till att genomföra en säsong i högsta serien”.
Man kan också läsa att de hade som ambition att kunna fortsätta spela i Allsvenskan men så blev icke fallet.
Sorgligt när lag får lägga ner verksamheten.
Vår lilla, men ack så vackra, sport är sårbar.
Vi vill inte läsa om sånt.
Vi kan ju också, varken vi vill eller inte, ta till oss att Edsbyn inte heller har ett lag med i denna serie i vinter.
Det är ju inte bra alls.
Vi i Kalix får lite känningar i ögonvrån då vi tänker tillbaka till ”Tjugondedag Knut” och matchen mot detta Spånga i härligt vinterväder.
Jag har nämnt det förr men kommer fortsätta nämna det så länge jag har minnet i behåll (vilket en del i min närhet påstår att jag inte alltid har) men den matchen Kalix gör mot detta stjärnspäckade SBBK är en heroisk insats.
Trots förlust, 0-4, gick jag med ett leende till parkeringen för en mil i min bil.
Det går inte förneka att de blåklädda var bättre och förde matchen men den laginsats våra damer gör fknvx%ads….äsch, nu ser jag inte bokstäverna på tangentbordet då det samlats fukt i ögat.
Magi på bandyis.
Efter den matchen tar vårt lag tio av tolv poäng.
De tappade poängen är de två sista matcherna.
0-0, efter paussifforna 0-0, mot Edsbyn och nämnda 3-3 mot Söråker.
Till denna säsong ser vi ett delvis nytt Kalix Bandy.
Lite omsättning i truppen under den isfria perioden.
De fyra från Umeå har återvänt till Björkarnas stad för spel med Umedalen IF.
En stad där det varit lite turbulent gällande uppspolningen av Nolias is under hösten.
Jag kan bara hålla tummar och hoppas att allt löser sig till det bästa för föreningen i gult och svart.
Vad ni än gör Umeå kommun, se till att det finns möjligheter för folk och bandylag att åka skridskor så fort det någonsin går.
Allt annat är en skam för Norrlands största stad.
Umeå kommun, det SKA vara is på Nolia!
Nog om detta.
Spelarna var det.
Fyra stycken som valde att spela i Kalix då Umedalen, av skäl och orsaker, pausade sitt lag förra säsongen.
Klara Stridsberg, Linn Dahlén, Meya Wikström och Annie Hattinger.
Fyra namn som verkligen visade klass.
Givetvis tunga tapp men att de skulle dra var ju saker alla visste.
Jag passar på att buga mig djupt, invänta sjukvård får att ta mig upp igen, och tacka dessa fyra för en strålande insats för vår förening.
Vår femstjärniga målvakt Katja Illarionova, som i den omnämnda matchen mot Spånga höll landslagsklass, väljer nu ett liv med decimetertjocka böcker på latin, decimeterlånga ekvationer med kvadratrötter och parenteser samt nudlar till middag fyra dagar i veckan.
Och i och med detta studentliv bortom korsningen till Siknäs så kommer hon vakta bur för Umedalen IF.
Ännu ett tungt tapp för Kalix Bandy.
Men hav förtröstan.
Det finns glada nyheter.
Nyheter som värmer.
På målvaktssidan har vi sedan tidigare Hanna Blombäck.
En ung mycket säker sista utpost som jag såg i hemmamatchen mot Bollnäs i vintras.
Nollan hölls med bravur och laget gjorde tre mål framåt.
Lugnt och stabilt spel av den unga Blombäck gjorde att försvarslinjen kunde spela med stort lugn.
Dessutom.
Dessutom har det också tillkommit en målvakt från Haparanda.
Linnea Persson.
Från Haparanda kommer även denne Linneas tvillingsyster Saga, vilket innebär att laget nu har tre (TRE) tvillingpar i laget.
Det kan inte vara många lag som har det.
Jag undrar hur det går för tränarna att hålla isär vem de ska ge nya order.
– Linnea o Saga Persson.
– Caroline o Natalie Strömberg.
– Jenna o Thilde Nilsson.
En motståndare ser bara tvillingar
Till laget har även Clara Ulvemark anslutit.
Clara med Västerås SK som hemmahamn studerar i Luleå och kommer då, på samverkansavtal, spela med Kalix Bandy.
Vi såg henne i laget säsongen 22/23 men gångna säsongen gjorde hon ett uppehåll.
En bra återkomst.
Två spelare som krupit omkring i hemmets förråd och letat fram de skridskor och klubba de stuvat undan då suget efter världens vackraste sport blivit för stort är Ester Granström och Linnea Sandin.
De fann sina saker och är redo för spel.
Det är vi runt omkring väldigt glada över.
När jag vandrar en stund efter den allé av minnen som damerna i rött skänkt oss är det första jag kommer på det SM-guld vårat F17 gav oss i mars 2010.
Tidigt 0-2 i baken mot Sandviken blev till seger med 8-3 och guldglädjen strålade över Uppsala.
Säsongen 2015/2016 var säsongen Kalix Bandy klev in i den allsvenska hetluften.
Laget slutade på en hedrande fjärdeplats och den stora målskytten hette Jenny Isaksson.
Hon kom från Haparanda (var inte på väg till Helsingborg likt den chaffis gruppen Sverige sjunger om i låten ”Dagar utan färg”) och gjorde oss supportrar muntra med sitt målskytte.
Noterbart från den säsongen är att, ovan nämnde, Klara Stridsberg gjorde några matcher i röd tröja redan då, tack vare ett samarbete på ungdomssidan som då rådde tillsammans med Umedalen.
Jag minns också med stor glädje säsongen 2016/2017.
En säsong som jag aldrig ville skulle ta slut.
När den så gjorde det hittade vi vårt lag på en ståtlig andraplats efter Skutskär.
Sista matchen hemma mot just detta massabrukslag är ett ”topp-fem-minne”.
Vi bjöds laxsoppa innan match, vi stod med fräsiga solglajjor och uppknäppta jackor i vårsolen sken och såg en fantastiskt fin bandymatch.
En match där den tidens målvakt, Tytti Segerman, räddade två straffar från den tidens målskytt med M, Johanna Pettersson.
Bilden där Segerman, efter den andra straffräddningen, likt en majestät står med bollen i vänster näve upp mot den klarblåa himlen i en gest av glädje och stolthet borde bli en tavla.
Våren efter vann samma Skutskär SM-guld.
Säsongen 21/22 gick man obesegrade och hamnade på samma poäng men fyra mål sämre målskillnad än Söråker IF.
Å andra sidan spelade man bara en match den säsongen då ett litet virus höll världen i schack.
Jag kan fortfarande sitta och fundera på varför herrarnas allsvenska gick att genomföra men inte damernas.
Och så givetvis den senaste vintern.
Den ska vi noga packa ner i en liten ask bland alla andra härliga minnen.
En otroligt minnesvärd vinter.
Övriga lagen i serien då.
Måste väl erkänna att jag inte följt deras sommar och höst så jag har ingen aning om hur deras trupper ser ut så jag avstår från att ge mig ut med nåt tips.
Men det är utom alla tvivel säkert att det kommer bli en otroligt jämn serie.
Inget Spånga som kommer dansa genom serien.
IFK Rättvik, med Emma Lambertsson i spetsen, kanske?
Varför inte Umedalen, där fyra spelare vässat upp sig med en vinter i Kalix och en del intressanta nyförvärv typ en målvakt från norr?
Uppsala, som slutade trea i ”Damallsvenska cupen”?
Söråker som slutade tvåa senast vintern?
Eller kanske……..?
Nä, det är omöjligt att sia om utgången.
Men oavsett så kommer det bli otroligt spännande att följa serien från starten kommande helg till målgången under fanorna i början på mars.
Det börjar på lördag, 9:e november
Dagen då nattsuddaren och den olycklige kanotisten Svante Grundberg hade fyllt 81.
Dagen då den gamle försvarsklippan i Västtysklands fotbollslandslag, Andreas Brehme, hade fyllt 64.
För Kalix del börjar det med en busstur till Rättvik och Bollnäs.
Kalix – Rättvik: 87 mil
Rättvik – Bollnäs: 11 mil
Bollnäs – Kalix: 76 mil
”On the road again…..”
Till sist måste jag bara passa på att hylla och tacka alla i damsektionen i Kalix Bandy.
Allt, precis allt, sköts i världsklass, man ordnar, fixar och donar med allt från det stora till det allra minsta och de eventuella problem som dyker upp längs vägen tar man själva i tu med å de snaraste.
För är det någon som inte har plats i damernas organisation så är det den där ”Nån annan”.
Hatten av.
Och så är det ju dessutom trevligt folk.
Nu åker vi……
Buss.
//Sargis
En sport. En passion
