Författare: Stefan Vikström

8:e mars.
Vid pass 12:30 denna dag varje år firar folket i Longyearbyen på Svalbard solens återkomst.
Vid 21:00 denna afton år 2024 firar vi kapten Sundquist återkomst.
Solen på Svalbard i all ära, men Johans återkomst är nog viktigare än det.
Det visade han med besked denna kväll på ett Fomab Arena i Kalix som badade i perfekta förhållanden.
Det är såna här kvällar jag inte saknar tak och väggar.


^{Skrev jag just nåt om perfekta förhållanden?}

Såna här dagar är lite som julafton när man var en liten pys.
Väntan är oändlig.
Minuter blir timmar i en takt som en snigel skrattar åt.
Blir det aldrig kväll!?
Spänningen ökar i takt med tidens stilla gång.
En piper till i min telefon.
Ett sms.
Det kan vara det bästa sms jag fått.
Ett sms som förkunnade att Johan är i speldugligt skick och drar på sig tröja #17 ikväll.
Pris ske Gud.

Kan tänka mig vad som rörde sig i de långväga gästernas inre environger då de såg den tröjan på uppvärmningen.
Och deras oro skulle bli en obehaglig sanning.

Halvlek ett.
Klockan närmar sig det magiska klockslaget 19:00.
Spänningen kramar om hjärtat.
Domaren, som i afton heter Håkan Birgersson, ger signal.
Ridån går upp.
Kalix Hugo Olsson gör avslag.
Dramat är igång.
Nittiotre minuter av anspänning.

Det går en minut och fyrtioen sekunder innan den vita Fläkten får röra i bollen.
Det sker långt nere i eget högerhörn.
Och de röda tar snabbt tillbaka den.
Det sköljer en röd våg över isen.
Man har bestämt sig.
Man ska vinna detta.

I tredje minuten presenterar han sig.
He´s back.
#17
I högerinnerläge sedan Robin Alamaa brutit ett vitt uppspel djupt nere till vänster och lagt upp bollen till……Johan Sundquist.
1-0 och applåderna var lite extra varma.

I åttonde presenterar sig en annan av kvällens huvudrollsinnehavare.
En storväxt och skäggig man i svart skjorta.
Västanfors målman Adam Johansson.
Fick på kort varsel hoppa in då ordinarie målvakten skadat sig på uppvärmningen.
Hans ordinarie uppgift är ledare i laget men har ett förflutet som keeper.
En uppgift han lämnat då hans fingrar har varit lite bångstyriga under tid.
Han var briljant i afton.
Med myndig stämma styrde han sina spelare och svarade själv för flertalet räddningar av hög klass.
Nu räddar han ett fräsande skott av Hugo Olsson.

Fem minuter senare avvärjer han ett skott av Johan Sundquist.
De två skulle duellera fler gånger under kvällen.

Kalix för spelet nu.
Möjligen har de vita fått igång fläkten och börjar komma upp i en del anfall.
Men tydligt är att de i första hand tänker på säkerhet i försvarsarbetet.
Kan man kalla in folk från andra länder i försvaret nu när vi gått med i det där Nato?

Upptäcker att den vit #8 inte är isens yngste spelare.
Vår gamle målvaktshjälte Abbe Bodins svärfar minsann, Alexander Zinkevitch.
Född samma år som Jan Johansson släpper sitt högklassiga album ”Jazz på svenska”.
1964.
I februari.
Kan ändå gilla att ålder inte spelar den minsta lilla roll om kunnandet finns.

Sextonde minuten.
Lasse vid micken basunerar med myndig stämma att Kalix får sin tredje hörna.
Från vänster.
Strax efter hör vi samma Lasse med samma myndiga stämma basunera ut att Kalix gör 2-0 på hörna genom #7 Anton Khrapenkov.
Mellan målvakten och hans mur till vänster.

Nu känns det kontrollerat.
De röda känns något nummer större.
Men osvuret är alltid bäst.
Det har vi minsann lärt oss genom åren.
Och ledningen är ju bara två mål.
Men nog tusan är de röda bättre.

Alla munnar runt isen förvandlas till ett unisont O då en boll rullar under vår målis Oskar Sundqvist och på väg in i mål.
Då dyker en annan Sundqvist upp och med lång klubba räddar den rullande bollen precis på linjen.
Den räddande klubban tillhör Niklas Sundqvist.
Ooooo:et avtar och blir en stor suck av lättnad.

Två räddningar till läggs in på målvakts-Johanssons konto.
Johan S och Niclas Rönnqvist får känna sig snuvade på framgång.

En doft av grillkorv kommer svepande över isen bortifrån Bosses grill.
Det blir lite vått i mungiporna på mig.

Vita får nu inrikta sig på att täta sina domäner.
Backar in den vita bussen som står utanför grindarna.

Fyrtio minuter avklarade.
Anton Khrapenkov, som var mycket bra i afton, skjuter från vänsterkanten och Johansson gör en femstjärnig räddning.
Till ingen nytta.
Ingen av hans kamrater är med på returen och Hugo Olsson kan då slå in 3-0.

Tre minuter senare får gästerna en gyllene chans till putsning av siffror.
En straff.
Korrekt dömd.
Passar här på att ge beröm till domartrion denna kväll.
De höll en bra och jämn nivå och blåste när så behövdes.
Bägge lagen tog ansvar och genomförde en ärlig kamp.
Endast en utvisning under hela matchen vittnar om det.
Det var skönt att se.
Straff var det.
Exekutor Gabriel Augustsson.
Signal.
Otagbart för Oskar.
3-1.
Ajdå.
Får ”Fläkten” snurr på maskineriet nu?
Lite oro.

Det sista som händer innan kaffet är Kalix femte hörna.
Från höger.
Ifall ni missat så är han tillbaka.
Johan Sundquist.
4-1.
Vilken comeback karl´n gör.

Men helt nöjd var han inte när de lommade mot omklädningsrummet för pausvilan.
– Vi missar för mycket, sade han när jag frågade hur det känns.

Paus.
Expertisen vid bordet konstaterar att Kalix ledning kunde varit större med lite medflyt, skärpa och en lite sämre målis.
Vi fick också ta del av en gammal spelare i Pålänge som fick ett erbjudande från IK Heros långt tillbaka i tiden.
Han tackade nej då han inte kunde missa älgjakten, löjfisket och nätfiske under isbelagd Rånöfjärd.
Det var andra tider då.

Och nu är det en annan tid på vår arena.
Det är hög tid för akt två i detta drama.
Hugaligen.
Men 4-1 och tydlig dominans, det borde väl……nä, inget jinx nu.


^{En av matchens bästa gör sig redo för andra halvlek}

Birgersson blåser.
Andra halvlek är igång.

Tjugo sekunder senare…
Det börjar bli tjatigt nu.
Adam Johansson.
Än en gång en bra räddning på Johans skott.

Det går fyra minuter av ett spel från hemmalagets sida som liknar det förskolan ”Humlan” visar upp när alla knattar släpps ut på gården med en klubba och en boll.
Fullständigt virrvarr.
Och givetvis.
Ett frislag vid sargen djupt nere på Kalix planhalva.
Skott in mot mål.
I mål.
Via en skridsko tillhörande en rödklädd spelare.
Snopet.
Icke oväntat.
Jag morrar högljutt.
4-2.
Målet tillskrivs samme Gabriel Augustsson som satte straffen i första.

– Nu har vi matchen! ropar någon i vitt.
Han har lite rätt.
De är lite på väg in.

Virrvarret i rött fortsätter.
Det fina spelet från första är borta.
Var har ni tappat det, ni rödklädda?

Två träffar i målramen inom en dryg minut.
Niklas Sundqvist träffar ribban och Mattias Snäll stolpen.
Det var väl själve han med horn.

I femtionionde kastar vi hattar.
Hans femtioelfte hattrick denna vinter.
#17 Sundquist.
Efter en magnifikt förarbete av Jimmy Berglund.
Strax innanför mittlinjen sliter Berglund hårt, han vrider, han vänder, han snubblar, han tappar bollen, han tar tillbaka den, han passar till Johan och åker med händerna på knäna mot avbytarbåset och ser helt slutkörd ut.
Bakom honom åker Johan igenom vitt försvar och fullbordar sitt hattrick.
5-2.

Nu börjar min tro återvända.

Fem minuter senare är jag säker.
6-2.
Robin Alamaa.
Johan åker upp på vänsterkanten.
Skjuter, Johansson räddar.
Returen tar Vidar Fredriksson, Johansson räddar.
Men på nästa retur är han utan chans.

Nu tar hemmalaget över dirigentpinnen.
Utan att för den skull få igång maskineriet till fullo.
Det är lite hackig gång.
De vita vill nog nu bara hålla nere siffrorna.

Kalix får ett frislag i Jimmy-läge.
Vi som varit med ett tag minns Nyborgsvallen då Jimmys hårdskjutande farbror Göran höjde klubban.
– Skjut Bääälund.
Nu kan inget hindra denna tids Bääälund att skjuta.
– Fan vad sugen han är, hörs en vita säga.
Skottet smiter strax utanför.

Åttioförsta och matchens första, och enda, utvisning.
Anton får slokörad och lite förbannad åka till botbänken.

Och när så spelet går igång igen har förskolan ”Humlan” åter trätt in på isen.
I röda kläder.
Slarv, hafs och tjafs.
Gästerna börjar inse att vi kanske kan göra nåt för att få lite bättre resultat med oss hem till Fagersta.
Kliver upp och pressar på lite högre upp i banan.

Ledningen i Kalix tar Time Out för att få lugnat ned sina spelare.
Få lite ordning i leden.

I minuten nittio får de vita sin reducering.
Och de får den helt gratis.
Ett olyckligt misstag av en stackars röd spelare ställer näste hattrickare helt fri med Oskar.
Gabriel Augustsson.
6-3.

I sista skälvande sekunderna.
Johan avlossar.
Den räddningen.
Den räddningen med höger hand borde bli en staty utan den pampiga entrén på Västanfors IP.
Jösses.
Det blir en ett-skott-hörna.
Det enda skottet skrapar färg på Johansson högra stolpe.
Tyvärr på utsidan.

Och sen är det slut.

Slut
Vi ser ett betydligt sportsligare avslut än i onsdags då alla var arg på alla.
Nu var det lite småsnack mellan spelare i de bägge lagen.
Den evigt unge Zinkevitch och Kalix ledare Mats Rönnqvist ger varandra en kram och utrycker goda ord.
Domaren träffar på prisutdelare Englund och de surrar en stund.
Jag pratar lite med en av andredomarna och han tyckte de bägge lagen skött sig exemplariskt och att det hela var en lättdömd match.
Precis som det ska vara.

Nu väntar rysarens upplösning på söndag.
Kalix åker till knätofsen och fiolspelandets hemland Dalarna för att ta sig an Borlänge Bandy.
Ett Borlänge Bandy som denna fredag då solen återkommit till Svalbard säkrade sin plats i nästa års upplaga av Allsvenskan.
Jag lyfter på min Bissen-luva och gratulerar.
Stort GRATTIS!

Och givetvis lyfter jag även samma luva en gång till och gratulerar mina vänner i Ljusdal.
Dagens match mot Motala slutar 6-6 och svenska mästarna från 1975 är återigen ett lag i Elitserien.
Hela samhället har gått i väntans tider sedan våren 2015 då laget fick respass ur högsta serien.
Stort GRATTIS!

Även ett GRATTIS till:
¤ Tranås som fortsätter vara allsvenskt även nästa år,
¤ Mölndal Bandy som nästa vinter gör debut i Allsvenskan.
¤ IFK Motala som trots allt jävelskap och motgångar är kvar i Elitserien.
Just IFK Motala är värda ett extra hurrarop.
Där pratar vi motvind.
Och regn.

Slutord.
Tänk att det alltid lika vemodigt att lämna arenan efter säsongens sista match.
Att se strålkastarna lysa i moll när man sätter sig i bilen och lämna dem bakom sig.
Det är länge innan höstens första träning.
Och förhoppningsvis genomförs den träningen av ett allsvenskt herrlag.
Damerna är ju redan där.

^{Vi ses till hösten}

// Sargis

Och när jag körde hem spelade bilens radio discohits i finsk tappning.

6:e mars.
¤ Douglas Håge, mannen som gestaltade ”Lilla Fridolf” i såväl radio som film föddes denna dag 1898.
¤ Kalix/Nyborgs Stefan Tano vevar in ett frislag till 3-2 i övertidens fjärde minut i kvartsfinal fyra mot Västerås och ordnar därmed till en femte och avgörande match.
Det dramat gick av stapeln för trettio år sedan, 1994.
Trettio år må ha gått men i minnet ligger det på bästa hyllan.

Undra om vi kommer minnas 6:e mars 2024 om trettio år?
Minnas det och bli lika upprörd då som nu.
Parodin på Fomab Arena.

Eftersom det lätt blir lite sandlådenivå typ ”det var han som började”, ”varför får han men inte jag?”, ”min pappa är starkare än din” så kan jag tycka att man ska vara lite återhållsam vad gäller kritik mot domartrion i sina referat om matchen man sett.
Kan bli ren kvällstidningsjournalistik annars.
Ni vet där upprörda spelare öser ut sin ilska och en reporter står bredvid med tindrande ögon och vet att kvällens klickräkning blir en njutning.
Men denna onsdagskväll måste även jag falla.

Hade jag, som brukligt är, satt mig ner vid tangentbordet direkt jag kom hem hade texten blivit skriven med versaler i affekt.
Trots att jag var kvar på arenan en stund efter slutsignalen och att det tar en kvart innan jag är hemma så rök det ur mitt inre då jag klev in genom dörren hemma så jag var rädd att brandvarnaren skulle ljuda.
Så kanske jag sitter som nittiotreåring och minns tillbaka till den där onsdagskvällen då vi fick bevittna den sämsta domarinsats världen någonsin skådat.

Matchen var nittiosju minuter.
Kalix hade etthundra minuter utvisningar.
Etthundra.
Gästerna från Gustavsberg hade noll.
Noll.
Många av utvisningarna må ha varit korrekt dömda men varför i hela Sarons tempellunder är man inte konsekvent och försöker hålla samma nivå för bägge lagen.
Försöker var ordet.
För i mina ögon var det inte en svårdömd match.
Hård, tuff och för all del någon utvisningssituation här och där.
För bägge lagen.
Bägge.

Ta utvisningen på Anton Khrapenkov där i slutet.
Okej, utan mina enögda glasögon kanske den var korrekt dömd.
Men skulle jag noterat varje ”våldsamt slag” han fick ta emot denna afton skulle mitt anteckningsblock varit fullklottrat.
Och utvisningen på Hugo Olsson i slutet av matchen då han blir påkörd av målvakten i kamp om en höjdboll ska jag inte skriva ett ord om, det är risk att det åter börja koka i mitt inre.
När signalen ljöd trodde nog alla, i bästa fall, på straff till hemmalaget eller att avblåsningen kom för att titta till de bägge spelarna.
Men att Hugo blir utvisad!?!

Det kändes som att röda spelare blev utvisade närhelst det behagade, och för vad som helst.
Fel färg på remmarna, utvisning tio minuter.
Du svängde åt fel håll, utvisning tio minuter.
Fel vinkel på klubban då du skjuter, utvisning tio minuter.

Jag tror inte jag ska skriva mer om den grönklädda trion, det blir bara fel.
Men vi kan slå fast att det var parodi.
Och många, väldigt många, upprörda känslor.
Från balkongen, via trappen till damernas omklädningsrum ner till Kalix avbytarbås.
Över isen och upp på läktaren.
Tvåhundra åskmoln.
I ljuvlig senvinterafton.

Vi tar det sportsliga istället.
Betydligt trevligare.
Den laginsats kollektivet Kalix Bandy gör matchen igenom gör mig varm i sinnet.
Man sliter ont då det stormar som värst.
Jag hör Sven Jerrings bevingade ord i referatet från fotbollsmatchen Sverige – Japan i OS 1936.
Byt bara japaner mot ”kalixare”
” Japaner, japaner, försvarande japaner, från sig vilt slående japaner och lika vilt angripande svenskar. Japaner som hoppar, japaner som kastar sig, japaner som fläker sig. Japaner som gör allt för att ta segern åt Nippon. Och svenskar, svenskar som kämpat redligen men som nu är slagna.”

Under den sista kvarten då det stundtals var fullsatt i utvisningshytten nedanför läktaren såg gästerna möjligheter.
Men den röda väggen var tätad och helgjuten.
Och längst bak stod han.
Matchens gigant.
I svart tröja med 30 i vitt på ryggen.
Joel Snäll.
Världsklass.
Hans mamma berättade efter matchen att hon fått ett minne på Facebook från just den här dagen för många år sedan, ett minne från den nu nedlagda ”Vårcupen” där Joel räddar en straff.
Det gör han ikväll också.

Men vi tar det från start.
Klockan är 20:00.
20:00.
Någon sa ”Håll´ på å jaga en myl mitt et nåta, he jär ju gåliggstid”

Matchen rullar igång.
Spänningen går att ta på.
Vi ser Johan Sundquist och Janne Rintala i civila kläder stå i tunneln till omklädningsrummet
Ajdå.
Vi ser gamle kaparen vid kanonerna, Jimmy Berglund, göra comeback.
Kul.
Vi ser också vitamininjektionen Vidar Fredriksson komma tillbaka efter sin handskada.
Kul.

Vi ser Niklas Sundqvist på sedvanligt maner ta sig över isen och ordna fram matchens första hörna.
Då hade det gått tre minuter.

Gustavsberg får två snabba hörnor.

Kalix får så en från vänster.
Den här släpper inte Berglund.
Jodå, det blir han som skjuter.
Tyvärr står det en mur i vägen.

En rätt trevlig match under de första tio.
Kalix börjar kanske ta över lite men skapar inga större hot.
Gästerna är täta.

Men i trettonde släpper lite av tätningsmassan i den vita väggen.
Från höger till vänster strax utanför straffområdet tråcklar sig en lång rödklädd spelare.
Han skjuter.
Klang och jubel.
1-0.
Hugo Olsson.
Jag ger en bandyapplåd med mina nyinköpta handskar från ”Bury Fen”.
Ett dovt och resolut ljud ekar över arenan.
Så ska det låta.

Tre minuter senare hörs åter en bandyapplåd.
2-0.
Anton Khrapenkov med sin karaktäristiska åkstil tar sig genom ängar och fält på Gurras ägor innan han vevar till i höjd med straffområdet.

Femton minuter.
2-0.
Smakstart.

I nittonde presenterar han sig.
Joel Snäll.
Blixtsnabb parad.
Returen slås över buren och över nejden hörs ett sus.

Ledningen känns rättvis men jag anar en viss uppryckning av ölaget.
Börjar ta sig ton och sticka upp i snabba anfall.

Och efter dryga halvtimmen får även Joel erkänna sig besegrad.
Ett snabbt anfall längs vänsterkanten och en hård passning in till en helt fristående Carl Brohäll gör att nollan är spräckt och att de vita får ny energi.
2-1.

Med den nya energin innanför västen tar de nu över en smula.
Vi vill, vi kan.
En energikick som varade i fem minuter.

Vi suckar lite då Niklas Sundqvist får till ett alldeles för lamt avslut i fint läge.
Ett avslut som målmannen, David Rydell, plockar ner utan att blinka.
Han rullar ut bollen till en medspelare.
En medspelare som tar några skär och passar vidare bollen till……..Kalix Hugo Olsson.
3-1.
Tjo och tjim på arenan.

Isen börjar bli knottrig.
Vaktisarna kanske inte skulle ha lagt på vatten innan matchstart då det ”trassade” lite fjunig snö.
Aja, det var nu inget som förstörde och det var ju lika knottrigt för bägge lagen.

En annan comeback i vinter är #4 i Gustavsberg.
Efter en lång tid i ”Bajen” lade han förra våren utrustningen i källarens förråd.
Suget på bandysport blev för stort och när moderklubben under denna säsong hörde av sig var svaret enkelt.
Jag är med.
Från början i U-laget Berget men på senaste tiden i representationslaget.
David Pizzoni.
Strax innan pausvilan försöker han med det hörnskott han en gång i tiden var expert på.
Nån typ av handledsskott, dragskott, fösning.
Oavsett vad så gick den inte hem nu.
Röda ruset är magnifikt, vilket det var hela kvällen.
Även då stora delar satt i dressinen.

Signalen för paus ljuder.
Vi lommar iväg mot det goda fikat medan Kalix vikarierande kapten Jonathan Johansson har ett långt samtal med de tre i grönt.
Det fanns en hel del att samtala om.
Redan då.
Vid mitt bord i klubblokalen samtalar vi om Clas Karlsson.
Vår #12 som tagit många, långa, breda och stora steg i sitt kunnande.
En oerhört nyttig slitvarg som aldrig får de stora rubrikerna.
Jobbar kopiöst, bryter anfall, startar anfall och sällan gör ett misstag.
Hatten av.
Vi får också se en röntgenbild på en ihopskruvad ankel.

^{Inne i den röda tunneln stod Janne, Johan
och en gammal storskytt från Gyssen, Micke Jansson}

Halvlek två.
Lite svajig inledning för de röda.
De vita har tuggat taggtråd i sitt lugna bo under vilan.
Framåt, framåt.
Två mål upp är ingenting.

Så händer det.
Minuten är femtioett.

Gurra tilldöms straff.
Och jag tycker det är lite obehagligt då spelaren ligger kvar med samlad trupp runt sig.
Läkare tillkallas men tack och lov hinner hon inte dit innan spelaren kan resa sig upp och ta sig till bänken.

Klart så för straffslag.
Signal.
Han räddade en straff i en match under ”Vårcupen” den sjätte mars för många år sedan.
Nu gör han det igen.
Lågt och hårt till höger.
Skjut var du vill.
För vi har Joel Snäll i buren.
Vilken räddning.
Han inte bara räddar, han nyper bollen också.
Det jubel som hörs från alla med sympatier för Kalix är det länge sedan vi hörde.
Var publiksiffran tvåtusen?
Sa jag Joel Snäll.

I femtiofemte startar det som sedan ska spåra ur fullständigt.
Kalix blir berövade på en straff i en liknande situation som den som gav de vita sin straff.
Det blir vilt palaver.
Att protesterna är vilda är ett litet ord.
Det ropas och gestikuleras.
Alla röda, alla ledare, all publik….kanske inte de kalixbor med sina söner i GIF, alla är upprörda.
Ledarbänken får en skarp åthutning av domaren.
Jag tycker de är värd en ros som kan hålla sig från vidare bestraffning i den sekunden.
För det var upprört.

Gästerna från ön flyttar fram positionerna.
Två mål upp.
Framåt kamrater.
Ledarna begär, och får, en Time Out.
Fram med staffliet.
Åkvägar ritas.
Kalix är skärrade, gör så här.

Dramatiken fortsätter direkt efter den korta pausen.
De vita får en hörna.
Två röda på botbänken.
Två gluggar i muren.
Men återigen är det röda ruset i världsklass.

Vit hörna igen.
Variant.
Avslutet träffar reklamskyltarna bakom Joel.

Jobbigt nu.
Pulsen på max.
Idrott ska vara spännande, det ska vara dramatik i varenda sekund.
Men detta är på gränsen vad en normal människa klarar av.

De röda sliter som fabriksarbetare.
Fredar sitt område med glans.

I sextiosjätte drar comebackande Berglund ett frislag i ribban.
Returen petas i mååå……utanför.
Neeeiiijjj! hörs genom den sena kvällen.

Jag skriver en stund senare att Kalix måste få tag i bollen och lugna det här ty annars går det till de trakter där det aldrig fryser.

Oceaner av tid kvar och ledningen är skör.
Men det röda försvarsspelet är klockrent.
Alla deltar.
Alla sliter.
Och den där Joel är lugn, stabil och suveränt bra.
Han nyper ett hårt frislag.

Hans bror Mattias missar ett fint läge.

Ännu en utvisning.
Och jag behöver syrgas.

Då.
Då kommer syrgasen
Han missade ett fint läge nyligen.
Mattias Snäll.
Nu lägger han en mycket vacker passning i djupled till en framstormande Robin Alamaa.
Robin blir helt fri med målman Rydell.
En liten fint senare rullar han in 4-1 och läget ljusnar betänkligt.

Men det är ett tidstillägg på en förmiddag så det är inte avgjort.
Men luften känns lättare att andas.
En stund.

Nu plockas det röda spelare av banan i rask takt.
Ut!
Ut!
Fullsatt men inte slutsålt i dressinen nedanför läktaren.
Vi sätter dit en till.
Ut!
Jag ägnar en tanke på de funktionärer som sitter där och ska notera alla tider.
Och ännu en utvisning.
Publiken är stormgalen.
Jag är rädd för upplopp.

De få röda som är kvar på isen hoppar, kastar sig som japanerna Sven Jerring kommenterade om redan 1936.

Till slut så kommer då reduceringen.
4-2
Jonathan Berg.
Nytt hopp väcks i vitt
Ny syrgas behövs för en man i blå täckjacka.
Och vad är klockan?
Nittio.

Kalix har en boll på mållinjen innan en vit hinner upp den och rensa till hörna.
Sätt den snälla!!
Nähä, inte det.

I nittiofemte händer det som får mitt säkringsskåp att fullständigt blåsas ut.
Hugo jagar en lång boll på väg mot Gustavsbergs målbur.
Ska han hinna den.
Han blickar mot bollen i luften.
Då smäller det.
En målvakt med lyrtagning i blick rammar Olsson och smällen är ordentlig.
Signalen ljuder.
Straff, börjar jag notera men ser inga korslagda armar ovan huvudet av domaren.
En arm i luften och den andra pekar i riktning vår spelare.
Utvisning!!!!
På Hugo Olsson.
Den fjärde på kort tidsrymd.

Milde tid.
Allt är bara en fars nu.

Och ytterligare tidstillägg.

Joel hinner med ännu en vass räddning.

Speaker-Lasse meddelar att det återstår en minut.
Jag vet inte om det är av matchen eller dygnet.
Allt är kaos.

En minut går.
Och den ljuvligaste av alla ljuvliga signal ljuder.
Slutsignalen.

Slut
Palavern fortsätter och en del inte så vänliga ord kastas mellan ledare och spelare vid avbytarbänkarna.
Kanske inte så vackert men jag kan förstå att det röda laget är topp tunnor och går igång på minsta gnista.

Om USA:s vinst i OS-hockeyn 1980 var ”The miracle on ice” så var detta ”The spektakle on ice”.

Men än en gång.
LAGET.
Vårat lag.
Den insats de gör denna afton, etthundra tjugosex år efter Douglas Håges födelsedag och trettio år efter Stefan Tanos frislag, den gör mig fortfarande lite tagen.

Tack Kalix Bandy!

Kvaldramat fortsätter.
”Fläkten” på fredag.
Vi ses då.

Till sist.
NorrMedia på plats minsann.
Bra.
Tack.

//Sargis
 

Först lite annat.
Kalix Bandys framtid i herrbandyn, P16, satte nivån i helgens matchserie mot Östersund BS.
Vinst under lördagskvällen med 4-2 följdes upp i morse med ännu en 4-2 seger.
Jag såg lördagsmatchen som spelades på vår arena trots att ÖBS var hemmalag.
En bra, jämn och spännande historia.
Jag blir alltid lika imponerad över hur mycket bandy dessa unga killar har i sig.
Bägge lagen spelade en fartfylld bandy med tanke och spelidé.
Jag blev också glad då jag såg skyttet i Kalix.
Tre av de fyra målen kom till på riktiga projektiler.
Minns speciellt Malte Bjerners träff på det mål som betydde 2-0.
I vänsterinnerläge drar han på en kula som glödande genom luften går in bakom en målvakt som inte har skuggan av en chans, han såg faktiskt lite förvånad ut då han såg att den glödande kulan låg i nätet bakom honom.

Tidigare under lördagen såg jag Umedalen – Östersund i div1 norra.
En inte allt för välspelad tillställning där ”hemmalaget” Umedalen drog längsta strået och vann med 6-5 efter ett mycket sent avgörande.
ÖBS kvitterade till 5-5 i nittioförsta och UIF drar in en retur från en ribbträff på en vänsterhörna i nittioandra.
Och vår bekante från fjolåret Isac Köpsén fick under matchens gång en fläskläpp.
För du har väl inte börjat med botox i läpparna Isac?

Dagens match så.
Sista hemmamatchen i grundserien av div1 norra.
Östersund BS på besök.
Solen har tagit över och glömt är snöfallet från i fredags.
Eller glömt och glömt, ryggen minns det tydligt.
Dagens förhållanden håller världsklass.
Det är fyra-fem-sex grader under noll och publiken på läktaren har solglasögon eller ena handen som solskärm.
Det var ett tag sedan.

^{För er som tvivlat. Bandy ÄR vackert}

Klockan tickar och tackar fram till 13:00 och då är det dags för avslag.
13:00?
En bandymatch på en söndag ska börja 13:15.
Det skrev redan kejsar Augustus i det påbud där han påpekade att förutom att hela världen skola skattskrivas så ska söndagsmatcher i bandy börja just 13:15.

Halvlek ett.
Nåväl, den gode Augustus är sedan länge inte med oss så han kan inte kontrollera efterlevandet av hans påbud så när klockan slog 13:00 blåste domaren Sebastian Nordgren-Lehto igång matchen.
Kalix Anton Hellman lydde order och slog ett väl avvägt avslag.

Nitton sekunder senare får Kalix den första i lång rad av hörnor.
En väldigt lång rad.
Den här blir en bom.

ÖBS målvakt var bra igår mot Umedalen.
Han visar nu att han tänker vara bra idag också.
En snygg parad på Johan Sundquists skott i matchminut tre.
Målvakten är för övrigt, av sina föräldrar, döpt till William Johnsson.

Och så händer det.
För andra gången i vinter gör våra motståndare matchens första mål.
I bortamatchen mot Helenelund gjorde HIK 1-0 i tjugofemte minuten
En ledning som höll i sig i en minut och nio sekunder.
Nu gör gästerna från den jämtländska republiken mål.
På sin första hörna.
Från vänster.
0-1 .
Som tredje skytt står han, i tröja #13, Viktor Ladänges.

Området där hörnan lades är kliniskt sanerat innan matchstart.
Ett svart och platt föremål hittades i snön och orsakade en sanering av största slag.
Vi minns giftskandalen i Teckomatorp.
Då, hormoslyr.
Idag, en puck.
En puck.
Hemska saker.

^{Förgiftat område}

Minuterna rullar på i orubbat tempo.
Vi gläds över de 0-2 som ”Match A” på tavlan bakom ÖBS keeper visar.
Det visar att våra damer leder sin match på Högslätten i Härnösand.
Vi gläds också över att #8 Niclas Rönnqvist är tillbaka efter en längre tids frånvaro.
En ”Nicke” som genast visade sig i gammal god form.
Välkommen tillbaka Niclas.
Vi gläds också över att se att två spelare som redan har besegrat ÖBS vid två tillfällen under helgen får chansen i A-laget.
Malte Bjerner har gjort någon match tidigare men Albin Rönnqvist tror jag inte fått prova på hetluften.
Hur som helst, jag blir glad när jag ser de unga inte rädas varken fan eller trollen eller de vitklädda männen från Östersund.
De bara kör på.
Riktigt kul.

Vi ser också att ledningen provar lite nya formationen då man satt Linus Krantz, som i vanliga fall är back, som libero och flyttat upp den ordinarie mittbacken Jonathan Johansson på mittfältet.
Ett intressant drag.

Men vi ligger under.
Tills nu.
Tre minuter.
Tre mål.
Söndagssteken är vänd.

1-1.
Khrapenkov – Alamaa – Sundquist.
I klass med KLM-kedjan i den ryska hockeyn i en annan tid.
Passningar på ett snöre.
Johan gör målet.
Jösses vad vackert.

Niklas Sundqvist gör 2-1 på egen hand då han vickar sig in i ÖBS straffområde från högerkanten.
I höjd med punkten vevar han till.

Kalix är redan uppe i fem hörnor.
I denna den femte blir det mål.
I sin comeback.
Niclas Rönnqvist.
3-1.

Tre mål mellan minut tolv och femton.

Nu är det bara ett lag på isen.
Ett lag och en buss.
De vita lägger nu ner själ och hjärta i det defensiva.
Sticker upp i enstaka anfall.
I ett av dessa missar tröja #9 Fredrik Olofsson i fritt läge.
Många trodde nog på mål där.
I alla fall jag.
Och Olofsson.
En ond glosa hörs över bygden.

Och solen fortsätter hälla ut sina gula strålar över arenan.

Tjugofyra.
4-1.
Anton Khrapenkov med ett mål jag inte såg.
Men de räknas de me´.

Nu pågår en händelsefattig del av matchen.
Skönspelet har skuttat iväg uppför slänten till höger om läktaren och försvunnit.

^{Spår av ett spel som försvann}

Matchens första utvisning drabbar en man i vit skjorta.
Kanske på tiden att stävja dessa eviga slag på klubban på bollförande spelare.
Ett moment som är så otroligt förstörande för spelet.
Minuten var trettiofem.

Syndaren hinner knappt fälla ut solstolen och hälla upp kaffet där i solgasset vid utvisningsbänken förrän det är dags att hoppa in i leken igen.
Johan Sundquist har just gjort sitt andra för dagen och på tavlan trycks det fram 5-1.
Trettiosju.

Matchtempot sjunker ner till lite söndagspromenad.
De röda kommer i sina anfall med lite lägre fart.
De vita hinner kalla in personal i straffområdet och där är tätt som i publikleden framför scenen då någon artist uppträder på Storsjöyran.

Det är väl lika bra att ta rast tycker domaren och trudeluttar att det är dags.

Rast

^{Tack gärna}

Efter sedvanligt expertsnack, kaffe och hembakt i världsklass traskar vi ut för att njuta av sol och bandysport.
Fyrtiofem minuter av livskvalitet.

Halvlek två.
Den röda muren har solen i ögonen på den hörna gästerna tilldöms i det första anfallet i halvleken.
Skottet går utanför.

Hemmalaget får hörna tolv och tretton.
Det skola komma fler.

Femtiotredje.
Inte många som har hatt på huvudet vid en bandymatch idag.
Men om så vore fallet hade vi, med glädje, följt den gamla seden i NHL att kasta in hatten på isen när någon spelare gör hattrick.
I ett tidningsreportage från 2016 skrivs att en äldre dam kastat in sin behå på isen i glädjen över sitt lag.
Nu såg vi inte till varken hatt eller behå men för andra matchen i följd är nu Johan Sundquist tremålsskytt.
Och skottet han drar på.
Helgens hårdaste.
6-1.

Två minuter senare.
Är det nåt som brukar gå alldeles galet för hemmalaget är det frislag i fina lägen.
Det brukar likna….ja, jag vet inte vad det brukar likna med det kan bli hur fel som helst.
Men i detta nu går det alldeles utmärkt.
På ett frislag strax utanför straffområdet.
Lite till höger.
Robin Alamaa står som skytt till höger om Niklas som petar.
Lågt till vänster om en målman i spagat.
7-1.

Timmen avklarad.
Mycket hafs och felpassningar i det röda spelet nu.
Allt går i piprökartempo.
Lite lojt och andefattigt.
Men vädret är gudomligt, det står 7-1 på tavlan och damerna har besegrat Haik/Selånger med 3-1.
Så vi trivs rätt bra ändå.

Sextiofyra minuter har gått då 7-1 blir 8-1.
Jonathan Wikström avfyrar i snäv vinkel till vänster om målis.

En stund senare tar ledningen i hemmalaget Time Out.
Tränare Johansson vill se mer speed och engagemang av sitt lag.
Inget halvhjärtat nu.

Det blev några ord som tände.
Det blev bättre efter den rasten.
Tempot ökade en smula och passningarna gick allt oftare till rätt adress.
Det röda trycket blir massivt.
Joel är andremålvakt idag och sitter på bänken.
Oskar är förstemålvakt och står i solskenet vid buren ner mot industriområdet.
Bägge har lika mycket att göra.
Rulla tummarna.

Speaker-Lasse förkunnar att Kalix tilldöms ett straffslag.
Johan blir fyramålsskytt även idag.
Han ser i ögonvrån att målis flyttar sig åt ett håll och skjuter iskallt in bollen i det andra hörnet.
9-1.

Kalix får tre hörnor  på raken.
Två av dem från vänster.
Där vi ser de gamla storskyttarna Berglund och Rönnqvist stå och diskutera väder och vind.
Är de möjligen redo att kliva in som skyttar?
Hade behövts då de bägge hörnorna från det hållet blev missade.
De tredje hörnan, den från höger, blev en klockren ribbträff.

Gästerna har ingenting nu.
De vill hem till republiken och odjuret.
Hem till den stad i Sverige som har mest meter skyltfönster per invånare.

ÖBS-målvakten har en svettig eftermiddag.
Nu en spagaträddning som resulterar i Kalix hörna nummer tjugo.

Andredomare Johansson visar upp sina kunskaper i akrobatisk gymnastik med en fin baklängesvolt på isen.
Belönas med höga poäng av juryn.

I åttionde får vi tvåsiffrigt.
Robin Alamaa gör sitt andra.
10-1.

11-1 kommer på den tjugoandra hörnan.
Tjugoandra.
Från det hörn som de två gamla skyttekungarna nu har lämnat.
Anton Khrapenkov är målskytt.

Strax innan slutsignalen får Kalix ännu en hörna.
Tjugotre.
Den sitter högt upp i nätet.
Tyvärr högt upp i fångnätet bakom buren.

Slut
Nittioen och trettio.
Slutsignalen ljuder som en skönsjungande bofink genom den ljuvliga eftermiddagen.
På resultattavlan bakom Oskar läser 11-1.
Och ”Match A” 1-3.
Två matcher.
Två segrar.

Men tjugotre hörnor.
Mot GT 76 hade ”vi” nitton, det tyckte jag var många.
Tjugotre är mest i vinter och jag är tveksam till att vi haft det i någon match i Allsvenskan.
Och knappast under år vi höll till i Elitserien.
Så det kanske är klubbrekord.

Framåt i tiden
Nu väntar Umedalen borta nästa helg.
Den ser jag om inget förutsätt händer.
Sen börjar den allsvenska kvaldramatiken.
Kalix inleder hemma mot laget från Allsvenskan.
Ett lag vi alla trott skulle bli Borlänge.
Men laget från Dalarna har gjort en uppryckning i världsklass.
En mäktig svit på fem raka segrar har man nu tagit klivet upp från kvalträsket.
I denna svit har masarna bl.a vunnit stort mot, dåvarande, serieledarna IFK Kungälv.
6-1 på Skarpe Nord är inget annat än imponerande.
Senast vände man ett 4-5-underläge till 7-5 under de sista tio minuterna hemma mot Örebro.

Kvalplatsen och resan upp till Kalix äger just nu TB Västerås.
Ett lag som åkte på en riktig smällkaramell i den senaste omgången.
Mörka 14-2 (!) i baken mot Djurgården sved som en solbränd rygg.

I Allsvenskans sista omgång som avgörs kommande lördag möter detta TB stockholmska Tellus hemma i ABB Arena medan Borlänge åker upp till Ljusdal.
Tranås ligger just nu också under strecket för kval men de har ingen resa upp till Kalix att se fram emot om det blir kval för deras del.
Katrineholm och Tellus har bara två poäng till godo men jag är tveksam att de hinns ifatt då deras målskillnad är bättre än de övrigas.

Damerna
Damlaget som vann i Härnösand ligger tre i damernas Allsvenska.
Ingen chans till högre placering men bakom ryggen flåsar lag som vill förbi.
Två matcher kvar.
Ett av lagen som nog vill förbi är Edsbyn.
De kommer till Kalix kommande lördag.
Och på söndag kommer serietvåan Söråker.
Jag är på annan ort då men mina tummar hålles.

23
Tjugotre hörnor…..
En hörna var fjärde minut.

// Sargis


^{Olika färdmedel till arenan}

^{Välkommen till vår arena en fredagskväll i februari}

Det har pågått sen länge.
Det har fyllt på med massor.
Snö.
Det sägs att det samiska språket har tvåhundra ord för snö.
Jag har ett.
Det börjar med snö och avslutas med ett ord som inte är lämpligt att skriva.

Denna fredag var inget undantag.
Det snöar tvärsöver.
Och det är väldigt nära den ljuvliga blötsnön som vi bara älskar att skotta.
Min hjälte i vardagen är han som en gång kastade snöskyffeln i drivan och gick in på sin kammare och uppfann en snöslunga.
En hyvens kille.

I detta snöfall kom en buss fullastad med bandyspelare från staden där Joel och Tyra bor.
Umeå.
På sin väg mot norr hade de passerat avfarten till Istermyrliden.
Istermyrliden.
Ett namn på en ort.

När jag kom in på arenan pågick uppvärmningen.
Knappt att jag såg vem som var vem där ute.
Snön satte all sikt ur spel.
Att jag dessutom har glasögon på näsan gjorde ju inte saken villre, eller bättre som ni som inte bor i Kalix säger.
Vindrutetorkare är önskvärt.

^{Uppvärmning i snöfall}

Strax före avslag
När tiden hade gått fram till 19:00 var det så dags.
Domaren för kvällen heter Sebastian Nordgren-Lehto och han tycker det är dags att börja drabbningen.
Annandagsderbyt.
Som flyttades till en annan dag.
Trettondagsderbyt.
Då var det kallare än ni har mardrömmar om.
Matchen flyttades till idag.
I snö.
Förvisso var det väl så kallt där under trettonhelgen så att ställa in var det enda rätta men det får hellre vara en griskall match än en match som detta.
I alla fall för mig som påbyltad publik.

Man har alltid sagt att för att vara en bra bandyspelare ska man behärska det väder som råder.
Oavsett vilket.
Idag finns det spelare som stönar om det inte är spegelblank is utan det minsta lilla fjun med snö.

Halvlek ett.
Nåväl, matchen är igång.
Kalix Anton Hellman har gjort avslag.
Och snöandet är i full blom.
Kalix börjar i motvind.
En rejäl motvind.

Två hörnor för hemmalaget innan sju minuter har gått.
Bägge går bom.

Anton Khrapenkov byter klubba.
Måhända till en snöklubba.
Men oavsett vad han hade för klubba så var han mycket bra matchen igenom.
Skapade mycket med sin fart så länge det gick hålla bollen i spel.

Gästerna från Björkarnas stad får två hörnor i ett svep.
Om de blev nåt?
Näver.

I tolfte får hemmalaget ett frislag strax utanför straffområdet.
Spelarna viftar och menar att det var innanför.
Dock är linjerna begravda under en ansenlig mängd snö så det var omöjligt från min plats att avgöra vad som var rätt eller fel.
Frislaget blev det inget av.

I femtonde råder det dock inga tvivel.
En vit försvarare håller sin klubba högt upp i kvällsmörkret i sin iver att stoppa bollens bana in mot målet.
Straffen är klar som solen.
Hur nu den ser ut.
Och från straffpunkten är han obeveklig.
Han har tröja #17.
Han heter Sundquist, Johan Sundquist.
Det kommer mer från hans klubba.

Nu börjar det vina långbollar härs och tvärs över isen.
Hemmalaget kan jag tycka har lite bättre styrsel på sina men har lite för lite trafik framför de vita försvarsarbetarna som får träna på sina kunskaper i tennis i lugn och ro.
Umedalens lika långa bollar rikta sig i första hand mot den ensamme riddaren #9 Teo Eklund.
Skriver jag när en lika lång boll dimper ner hos #4 Alexander Söderlund.
Det är då det händer.
Det höll i sex halvlekar och nitton minuter.
Ett mål i baken på hemmaplan detta år.
Tvåhundra åttionio minuter.
Från vänsterinnerläge drar han på bort i Joel Snälls vänstra burgavel.
1-1.

I fjärran hörs en skoter och Umedalens P16 släntrar upp på läktaren.
Publiksiffran fördubblas.

Umedalens målis är riktigt på hugget i snöfallet.
Han heter Alex Takalo och har fått sina grundläggande kunskaper i bandyns abc i Haparanda.
Nu räddar han ett lågt skott till Kalix femte hörna.
Som går bom.

De långa bollarna fortsätter.
De vita får ägna sin tid åt att freda sitt torg.
Vilket de får göra lite för ostört i mitt tycke.
Spel efter isen är nu inte att tänka på.

Minuten är tjugoåtta när hemmalaget åter tar ledningen.
Ett typiskt snömål.
Anton Khrapenkov skjuter från avstånd.
Målis ser bollen sent och får göra en snabb parad utan att fånga den.
På returen är Robin Alamaa snabbt framme och vispar in ledningsmålet.
2-1.

Och vi hinner knappt ta nästa andetag förrän det åter är dags.
3-1.
Inte helt olikt förra målet.
Mattias Snäll slår in bollen från vänsterkanten.
In i stormens öga har han med #17 smugit in.
På volley styr han in sitt andra mål för kvällen.
Det skulle komma mer.

Ledarstaben i Kalix som står nedanför min plats börjar likna snögubben som står och välkomnar oss in till samhället nere vid rondellen på E4 nedanför Coop.
Drivor av snö på axlar och mössor.

Kalix har två hörnor bom.

Joel Snäll, med sina finska rötter, visar att han nog skulle kunna bli nåt bra i landets stora sport, boboll.
Mäktiga utkast skär genom snöyran.
Hur kan man kasta en boll så långt utan att axel och armar rämnar?

Johan är nära ännu ett mål men än en gång är den där målvakten på hugget.

Två små minuter innan kaffet jagar Mattias Snäll ifatt en boll som har det tungt i snötäcket på isen.
Hinner upp den djupt ner till höger om målisen.
In mot mål med bollen och där står #90 Janne Rintala placerad.
4-1.

Kafferast.
Stora maskiner kör i fart som får de tävlande i skogarna runt Umeå att framstå som söndagsseglare.
Inget futtigt här inte.
Är det mycket snö plockas den tunga flottan in.
Kan ju också tycka att det är lite humor att kvällens matchsponsor är en…….traktorfirma.
De behövde dock inte rycka ut då vaktmästarna och en funktionär med kunskaper såg till att med bravur få bort all snö innan det åter var dags.
Imponerande jobb.
Hatten av.


Andra halvlek.
Kanske snöfallet minskade en smula.
Kanske jag inbillade mig.
Men nog gick det hålla bollen på isen lite längre i andra halvlek än i den första.

Och när bollen rullade visade hemmalaget vilka som bestämde.
Vilka som var numret större.
Välkomna till Kalix, så här spelar vi bandy.
De vita ställer ihop sitt lag på liten yta framför målisen.
Det går inte igenom en boll där.

Ett mycket fint anfall med herrarna Sundquist och Snäll är nära ge framgång.

Lite fånigheter framför målman Takalo då han och de övriga i vitt menar på att han blev slagen på fingrarna då han fångat bollen nere på isen.
Media hade frossat i det hela och kallat det att spelarna visade känslor.
Jag kallar det fånigheter.
Det hela lugnar sig rätt fort och man ägnar sig åt bandyspel i stället.
Nån form av bandyspel i alla fall.

Vi plöjer oss fram i snöyran till minuten femtioåtta.
Kalix får sin tionde hörna.
Från höger.
Bosse och Marianne är i full färd med att plocka ihop grillen en bit ifrån.
Anton K står med sin snöklubba och ska peta in bollen till skottglada medarbetare.
Signal.
5-1.
Den träffen.
Den träffen är kvällens projektil.
Rätt upp i första krysset.
Inte en snöflinga hinner träffa raketen som passerar.
Den målis som hade tagit det skottet är inte född än.
Jösses.
Vem?
Han med 17.
Hans tredje.
Han är dock inte färdig.

Ty i sextiotredje är han framme igen.
6-1.
Ett mycket vackert bandymål signerat Sundquist och Khrapenkov.
Ett mål som får oss att njuta och le.
Johan är därmed fyramålsskytt och ökar på ledningen i mål- och poängligan för div1 norra.

Det börjar bli lite irriterat där nere.
Det ylas som vargen vid avblåsningar i fel riktning.
Det gnälls och klagas mot domartrion.
Frustrerat och irriterat.

De vitklädda från Umeå får ett frislag från kanske femton meters avstånd.
Den röda muren är gles som garnityret på en gammal hockeyspelare.
Skottet från Teo Eklund går igenom och ännu ett mål i baken får föras till protokollet.
Vi för också in i det protokollet att denne Eklund var den spelare hos gästerna som visade upp mycket goda kvaliteter i den nobla konsten bandysport.
Det såg även matchjuryn som gav honom pris som bäste spelare i vit skrud.
I Kalix gick priset till Anton K.
Två bra val.

^{Kalix har en hörna}

Efter en stund med lite mindre snö ökar det nu åter på.
Vinden tar tag i de fallande flingorna och driver dem rätt i ansiktet på Umedalens målvakt och bollkallen där bakom buren.
Spelarna i rött har vinden i ryggen.
”Vindens melodi hörs bort i fjärran….”
Nja Max Fenders, vi hörde den nog i vår närhet.

De röda anfaller med gott hopp.
Våg efter våg längs vänsterkanten.
Anton K skär upp revor i det vita skynket gång efter annan men bolluslingen har svårt att hitta i det täta där inne vid buren.

I åttioåttonde får Alex Takalo i lila tröja visa upp sin färdigheter i den högre klassens akrobatik då han på nåt avigt sätt räddar en boll i lustig bana på väg över honom.
Jag ger honom kvällens applåd för det numret.

Och sedan gör Mattias Snäll 7-2 i åttionionde.
Väl värd en markering i målprotokollet.
Han har hållit uppe fart och geist genom hela kvällen.
Jobbat och jagat.

Nittio minuter och trettio sekunder på klockan bakom en översnöad Joel Snäll när domare Nordgren-Lehto tycker att det räcker.
Slutsignalen ljuder genom aftonens mörker.

Slut
Två poäng till på kontot.
Ny match på söndag.
Förhoppningsvis i bättre väder.

Men min devis är ändå.
Bandy är alltid världens vackraste sport.
Alltid.
Oavsett väder.
Kanske inte i hällregn men annars.

På parkeringen står bilarna som snöhögar.
Vilken hög är min?

//Sargis.

Innan.
”Hello there bandylovers…”
Idag minns vi mannen med rösten, Leif ”Smoke Rings” Andersson.
Han hade fyllt nittionio år idag.
Han hade nog skakat på huvudet om han sett dagens match i ett lite bistert Kalix.
För lite swing och sweet där.

De sade i radion att det lilla spektaklet ”Super Bowl” avgörs inatt.
Min fråga till församlingen är: Vad är väl Super Bowl i jämförelse med en uppfriskande bandymatch?
Svar: Ingenting.
Jag är tveksam om det finns publik från Helsingfors där.
Det hade vi i Kalix idag.
Jag är helt säker på att publiken inte samlas över en kopp kaffe och en hembakt sockerkaka under gemytliga former i en värmande klubblokal.
Jag är också säker på att de inte har en aning om att bandy är vacker oavsett vad termometern visar.
Och inträdesbiljetten är betydligt billigare hos Roland i kuren vid Fomab Arena än hos Roland i kuren vid Allegiant Stadium i Las Vegas.
Lägg därtill att spellistan som rullar i högtalarna på vår arena är femtioelva gånger bättre än den där Usher.
Och billigare.

Det var lite bistert idag.
Inte en myggfångare behövdes vid arenan och att jag glömde myggmedel hemma gjorde inte mycket.
Det enda flygande väsen jag såg var den svarta korpen som huserar någonstans i närheten.
I sakta mak flög den över oss då vi marscherade från parkeringen till arenan, dess kraxande lät ödesmättat.
Var det ett dåligt omen?

Termometern i, den lika svarta som korpen, Kia:n visade runt tjugostrecket under färden upp till Kalix och arenan.
Till och med ner på tjugofem då vi passerade Smörholmen där en känd försvarsspelare i Hammarby har rötter nedgrävda.
Inne i ”stan” promenerade folk omkring rejält påbyltade.

^{Uppvärmning i solsken}

Halvlek ett
Men 13:30 stod bägge lagen redo.
Många maskerade till oigenkännlighet.
Domaren heter Erik Henriksson och han blåser igång det hela med en värmande melodi.
”Mycket ljus och mycket värme…”

Solen flödar över läktaren där på andra sidan min plats.
Vår fina, trogna publik har solen i ögonen.
Har de spilld mjölk överallt också?
Kanske de ser att Janne Rintala får matchens första chans men tyvärr smiter bollen strax utanför.

Då hade tre minuter passerat.
Lägg på tre till och matchens första hörna går av stapeln.
Den är Kalix och den går bom.

GT 76 i en matchdress som är lite inspirerad av svunna tiders Haparanda SKT.
Gul och blå.
Det börjar anas en att de har för avsikt att i första hand freda sitt område.
De tätar ihop sitt försvar till ogenomträngligt.

GT:s första hörna i tolfte minuten blir till en farlig chans…..för Kalix.
Jonathan Johansson bryter hörnan och sätter iväg i flygande fart. med sig har han Johan Sundquist.
De sågar sig igenom…..nästan.
I sista stund hinner en gulblå bryta de bägge rödas framfart.
Det var ju lite onödigt kan tyckas.
Man bryter inte ett rött läge bara så där.

Spelet rullar vidare.
Kalix äger boll.
Kanske kunde passningarna i den sista delen av isen sitta lite bättre.
Men känslan är ändå att vårat lag är det bättre av de två.

Tjugotredje.
Kalix får ett inslag i solskenet läng vänsterkanten.
Mittemellan syndarnas boning och den röda hörnflaggan.
Anton Khrapenkov slår in bollen i folkvimlet framför GT:s mål.
Johan når först i klungan och styr bollen till fabriksarbetare Robin Alamaa som enkelt kan rulla in 1-0.

Och jag hinner knappt notera förrän nästa händelse.
2-0.
De har sågat sig igenom försvar i många år.
Vi minns dem båda från unga dar.
Janne Rintala och Johan Sundquist.
Sågen går genom den gulblå trädstammen och till slut faller trädet.
Johan är målskytten.
Janne framspelaren.
Det gick en minut mellan strutarna.

Vi närmar oss halva timmen.
Domare Henriksson låter meddela att matchen kommer spelas 2*45.
Det fanns tankegångar på 3*30 men efter lite resonemang med de bägge lagen kom man överens om att köra på och sedan ta ett gemensamt beslut vid just denna tidpunkt.
Jag tycker det var ett bra beslut, trots kylan.
Det är bättre att komma ut från omklädningsrummet och få börja om igen vid bara ett tillfälle.
Men det är de bägge lagens spelare som måste få känna efter hur det går.
Inte jag.

Nere på isen pågår just nu inte någon av de bättre matcher jag sett.
Hafs och tjorv.
Felpassningar och småstrul.

Jonathan Wikström är millimeter från framgång vid två tillfällen i samma halvminut.
Vid bägge tillfällena räddar GT:s målman Fredrik Bergkvist.
Denne Bergkvist som är en av de blott tre som var med i en kvalmatch på Karlsborg 2019.
Han var för övrigt mycket bra idag.

Johan gör 3-0.
Trodde vi.
Andredomare Andersson tyckte annat.
Han visar med pondus att vår kaptens klubba var i ett för högt läge då den styrde in bollen i nät.
Ett korrekt domslut.

Också ett korrekt domslut då Kalix tilldöms sin åttonde hörna sista skälvande minuten av första halvlek.
Från vänster.
Hörnan i solgasset.
Niklas Sundqvist petar.
Och nu!
Med kraft och besked.
Upp i nättaket.
Dagens träff.
3-0.
Anton Khrapenkov.
Wow.


^{Det här bandy, det är fint det}

Sen blev det paus.
Det är frost i ansikten på spelarna när de traskar upp till respektive omklädningsrum för en stunds värme och kanske en kopp med nåt varmt.
Tveksamt om det går åt nån isglass.
Vi i publiken tar, den nuförtiden fri från duvor, trappan upp till klubbrumet.
Ett klubbrum utan överdrivna saftiga uppträdanden eller hutlösa priser för blaskig öl.
Vanligt kaffe, en sockerkaka och trevligt snack räcker gott och väl.

Halvlek två.
Isen ligger nyspolad i solskenet.
Omgivningarna har gnistrande rimfrost på gran och fur.
Resultattavlan visar 3-0.
Det känns som lite bättre.

I denna sagolika miljö rullar andra halvlek igång.
Och Johan är nära att göra Kalix fyra redan innan vi ställt oss till rätta.

Målmannen Bergkvist gör två fina räddningar runt fyrtioåtta.
Ett frislag och en hörna avvärjer han galant och skickligt.

Femtiofyra.
Speaker Lasse förtäljer att Kalix får sin elfte hörna.
Från höger.
Strax nedanför den plats där Bosse och Marianne grillar korv och hamburgare.
Khrapenkov petar in mot de uppställda skyttarna.
Först av dem alla står han.
Och ni vet väl vem?
I tröja #17.
Han gör sitt tusende mål för säsongen.
Johan Sundquist.
4-0.

Fem-sex minuter senare.
– Kalix får sin tolfte hörna, hörs ur högtalarna.
Denna gång från vänster.
Niklas Sundqvist petar.
Det blir lite spel hit och dit innan Janne Rintala kan peta in 5-0.

Kalix har några fina anfallsförsök nu.
Vi minns ett lysande då Anton Hellman tar sig förbi några förgäves sprattlande gulklädda innan han serverar Hugo Olsson vars avslut smiter strax utanför.
Syns nog ett märke i utsidan av stolpen där bollen passerade.

I nästa anfall är den där målman Bergkvist snabb som en hermelin då han är tiondelen före framstormande Anton Hellman på en djupledspassning.

I sjuttionde är det ohyggligt nära en reducering.
Två gula försöker i fritt läge.
Vår målvakt Oskar Sundqvist avvärjer det första, returen ut till näste gul som är säker på en rubrik i tidningar.
Men icke.
Anton Khrapenkov står som en mur på mållinjen och räddar bollen till hörna.
Den gule är förtvivlad.
Han var ju så nära.
Å andra sidan skrivs det ju inte så jättemycket om div1-bandy så de där rubrikerna han drömde om hade med all säkerhet inte blivit av i alla fall.

Jag pustar ut där jag står.
Det där var nog det närmaste ett baklängesmål på hemmaplan jag sett sedan den nionde minuten i matchen mot Unik då Hannes Kanbjerr kvitterade Kalix ledning till 2-2 i den nionde minuten.
Matchen slutade sedan 7-2 och den spelades den 25:e november ifjol.

Jag såg sedan fem baklängesmål på bortaplan i början på december.

Senaste gången det föll in ett baklängesmål på Fomab Arena var dock i matchen mot Järvsö den 12:e december, en match som slutade 12-2 och jag låg hemma under täcket och snorade och nös.

I sjuttioförsta är det åter dags för klang och jubel.
6-0.
Mattias Snäll.
En fin passning från vår kapten ger Mattias öppet mål.
Mattias får kröna en fin helg för honom själv med ett mål.
Som tränare för vårt damlag var han med och vann mot IFK Rättvik igår.
7-1 efter, under långa stunder, bandypropaganda.
Kalix Bandy Dam är ett lag som har tagit många och långa steg framåt denna vinter.
Jag tror att Mattias och hans kollega Emil Wallin är mycket nöjda.
Men i denna minut är han en nöjd målskytt.

Matchbilden är sig lik.
Och kylan biter i näsa och kind.
Kalix dominerar.
Men gästerna från södra Stockholm tillåts sticka upp i en del anfall.
Skapar väl inte hot av den högre kalibern, förutom då det nyss nämnda.
Hemmalaget försöker.
Ofta längs sargen nedför där jag står på trappan upp till damernas omklädningsrum.
Anton K. susar förbi gång efter annan.
In med bollluslingen mot gula torget men där är det tätt.
Igenmurat och tätt.
Och längst bak står den där Bergkvist.

GT:s ledning finner det nödvändigt att ta Time Out i minuten sjuttiotre.
Försöker gjuta mod i de sina.
Nya listiga planer smids.

När så spelet kommer igång igen får han göra ännu en femstjärnig Buster-räddning.
Upp med höger näve mot krysset och ut med bollen till hörna.
Snyggt att se.

Kalix får hörna efter hörna efter hörna efter….
På den sjuttonde träffar projektilen någon i den gula väggen.
Den måste ha känts ordentligt på den täckande.
Ett hårt skott med en minus tjugogradig boll.
Den träffade höll masken.
Men jag tror nog han grimaserade när ingen såg.
Det gjorde jag bara av se det.

^{Kalix får ännu en hörna}

Isen börjar bli lite ojämn nu.
Bollen gör lite blandade småhopp i tid och otid.
Passningar hoppar över klubbladet.
Dragningar som inte går hem då bollen plötsligt är försvunnen.
Men isen håller.

Anton Hellman försöker igen.
Målisen räddar.
Igen.

Solen har släppt greppet om läktaren.
Smyger sig sakta ner bakom ishallen.

Spelet har också börjat dra sig tillbaka.
Men tiden går framåt.

Nu gäller det bara för de röda att hålla tätt hemåt.
Låt mig för jösse namn inte se ett baklängesmål.
I sista skälvande stund var det obehagligt nära.
En boll som med någon centimeter passerar Oskars högra stolpe följs upp av en hörna som, tack och lov, inte blir som de gula tänkt sig.

Och sen var det slut.
Vinterns kallaste.
Med röda näsor traskar folket förnöjda mot parkeringen.
Vi är nöjda med ytterligare en vinst, sex plusmål och att tårna klarat sig utan större besvär.

På vägen hem har solskenet övergått till en gråblå skymning som, tillsammans med de gnistrande träden, en magisk resa längs ”Långrakan”.

Och när jag nu avslutar skriften är det kolsvart där ute.
Över byn hänger månen tunn som ett hårstrå och i ett av husen hörs en figur som gormar högljutt då han ser termometern nu visa -29.
Det kan mycket väl vara jag själv.

// Sargis