Författare: Stefan Vikström

Det är en sen kväll i början av februari 2025.
Det har börjat våras i staden.
Det springer några ungar på Älvgatan som går parallellt med den stora å som flyter genom stan.
De är på väg upp till det stora torget.
Det torg som brukar fyllas av tusentals glada då stadens stora bandylag vunnit SM-guld.
Nu ska dessa ungar vinka av sitt lag som ska ge sig iväg på en oerhört lång, och oerhört dyr, resa upp till trakterna runt polarisens starka grepp.
De vecklar ut en banderoll.
Den sträcker sig över torget.
Förbi det rådhus som en gång var Magnus Gabriel de la Gardies jaktslott och stod på Kållandsö en bit utanför stan.
Togs ner 1672 och stod färdig 1676.

På denna långa och otympliga banderoll har de springande ungarna, med stora rödvita bokstäver skrivit ”Lycka till Lidköping-vid-Vänerns Allmänna IdrottsKlubb”.
De ger sig även på ett högljutt ”Ge mig ett L! Ge mig ett I….”men när utroparen kommit en bit in i det långa namnet har hans röst kapsejsat.
Och bussen mot Arlanda rullar iväg.
Kassören sitter hemma och fäller en tår.

^{Magnus lilla jaktkoja}

De kanske skulle ha tagit namnet Bayern Lidköping som hyllning till konung Kristoffer av Bayern som gav staden stadsrättigheter år 1446.
Långt innan den Christoffer som nu är konung och hjälte i stan.
Christoffer XXI
Och långt innan stadens stora orkester Bröderna Djup, den sjunde december 1979, slog igenom i Nygammalt med sina ”Vi bor på landet” och ”Lien”.

1533 var ett år som satte Lidköpings framtid på spel.
En brand ödelade stora delar av staden och dåvarande konungen (fortfarande inte Christoffer XXI) Gustav Vasa som just klivit ut från duschen efter sitt Vasalopp sade med myndig stämma att de som ville bedriv handel inte skulle få stanna kvar utan flytta sin verksamhet till ”Huffudnaes” , den plats där senare Vänersborg uppfördes.
Tur att det hann bli Vänersborg innan Emil Viklund flyttade ner.
IFK Huffudnaes….nja.

Det bidde tack och lov ingen flytt av Lidköping, staden byggdes upp igen och livet fortsatte sin stilla gång i handelsplatsen där ån Lidan mynnar ut i Vänern.

Under 1600-talet rådde oklara papper mellan de delar av staden som låg på respektive sida om denna Lidan.
År 1683 lades Lidköping som en enhet under Kronan men fram till 1705 fanns det en borgmästare på varsin sida om ån.
Magnus de la Gardie var en rättskaffens man och kunde till slut förena de två till ett.
Han räknas idag som bygdens store son och är förärad med sitt namn på gator, torg och byggnader i landets fyrtiofemte största tätort, Lidköping-vid-Vänern.

Vadan detta tillägg ”vid-Vänern” kan man undra.
De ca fyrtio tusen invånarna i kommunen är lite trötta på att bli förväxlade med Linköping så de brukar kalla sig just Lidköping-vid-Vänern.

Jag sitter ibland på min kammare och funderar på varför folk säger Lidköping men Linnköping.
Då borde det ju rimligtvis heta Liddköping.

Anna Charlotta Gunnarsson, en av dagens två programledare av Melodikrysset, är från Lidd…Lidköping.
Likaså den forne tennishjälten Anders Järryd.
Alltid i skuggan av de stora singelstjärnorna men en dubbelspelare i världsklass.

Han ville aldrig slå bollen i nät.
Det är spelarna i bandylaget Lidköping AIK mer sugna på.

Ett Lidköping AIK som kom till världen så sent som den nionde september 1968.
En måndag i början av veckan.
En vecka senare firade Martin Dahlin sin fem-månadersdag.
Denna måndag skedde stora saker inom bandysporten i staden vid Vänern.

^{Lidköping-vid-Vänern}

Vi tar det från början.
Det hade genom åren funnits fjorton lokala små föreningar på orten som hade bandy på programmet.
Bl.a Tuns IK.
De två stora var Wästerlund IK och Sjödalen IK.
Dagens storhet Villa/Lidköping BK hette Villa BK och var bara en i mängden då men vaknade till och tog över ledartröjan nångång i mitten av sextiotalet.

^{Tuns IK var en av de fjorton}

Sjödalen IK hade sina år i rampljuset under andra halvan av fyrtiotalet med serieseger i div2 Västergötland, en poäng före IF Fellows, och kvalplats upp till div1 (högsta serien) säsongen 46/47.
Tyvärr åkte man ut redan i första omgången av detta kval då man på hemmaplan föll mot IF Göta med 2-0.
Ett IF Göta som även vann sin match i nästa omgång och då fick kvittera ut sina biljetter till nästa säsongs tillställningar i de fina salongerna.
Säsongen 48/49 föll man på målsnöret och blev tvåa i div2, man föll med sämre målskillnad gentemot rivalerna Vänersborgs IF.
När sedan div2 Västergötland säsongen 49/50 summerades fanns det inget att summera för våra vänner i Sjödalens IF.
De hade inga poäng alls och fick lämna in sina div2-pass.
Medan man tjugofem mil nordost firade sitt grönvita VSK:s sjunde SM-guld.
Senare under sommaren vinner Ragnar Lundberg stavhoppet under friidrotts-EM i Bryssel då han hoppar fyra meter och trettio centimeter.

^{Sjödalen IK}

Wästerlund IK dyker upp i näst högsta serien säsongen 42/43.
Blir ingen lyckad debutsäsong då laget hamnar på sjätte och sista plats i en haltande sluttabell.
Enda laget med fem matcher är Vänersborgs IF, de övriga har fyra matcher och Wästerlund har endast tre.
Kanske berodde det på att föregående säsong inte blev helt intakt för 43/44 är Wästerlund fortfarande ett lag i div2 Västergötland trots jumboplaceringen.
Denna säsong blir lite bättre, femma av sex lag och alla fem matcher spelade.
Alingsås SK vinner och får kvala upp mot div, ett kval där man åker ut mot Slottsbron i den första omgången.
Sen försvinner WIK under några år.
Gör ett försök vintern 50/51 men får respass.
Fortsätter sin saga ute på sjöarna runt Lidköping.
När säsongen 57/58 ligger i startgroparna finns åter WIK med på startlinjen.
Vintern efteråt blir en spännande vinter för supportrarna i Wästerlund IK.
Laget i deras hjärtan vinner div2 Västergötland grupp 1 och ställs i ett ovisst kval mot Smedjebackens stoltheter IK Heros.
Två matcher.
En vinnare.
Det blev IK Heros som tog hem biljetterna uppåt efter 3-3 i Lidköping och 6-3 hemma i Smedjebacken.
Och i detta Smedjebacken föds tio år senare en blivande fyrfaldig SM-guldtagare och legendar i Sandviken AIK:s bandyhistoria, Stefan ”Pumpen” Andersson.

Säsongen efteråt, 59/60.
WIK spänner muskler och gör ett försök att ta sig uppåt.
Den här gången blev baronerna från Lesjöfors för svåra och vinner bägge kvalmatcherna.
Åren går och Wästerlund kämpar på.
1964 var året då Lidköping fick en konstfrusen bandybana och de små klubbarna i närheten fick allt svårare att hänga med i utvecklingen då de inte fick utrymme och träningstider på den nya arenan utan fick vänta tills isen lagt sig bland vikar och vass.
Sjödalen, Wästerlund och Villa BK drog ifrån.

När den första säsongen på denna konstfrusna bana var över var också sagan om Wästerlund IK över.
Våren 1965 åkte laget ur div2 efter tio säsongers närvaro.
Och i juni samma år sänds det allra första ”Melodikrysset”, då utan Anna Charlotta Gunnarsson.

^{Wästerlunds kvallag det fina året 1960.}

Så kom då den där måndagen den nionde september 1968.
Redan under våren hade frön såtts och funderingar satts i rullning över hur man skulle kunna ta upp jakten på konkurrenterna i Villa BK som tagit över ledarrollen i stadens bandy.
En tänkande kommitté tillsattes.
I augusti presenterade kommittén sitt förslag.
Måndagen i september kom och ett extra medlemsmöte hölls.
De bägge föreningarnas medlemmar fick ett förslag traskade ut i skilda lokaler och höll omröstning.
Återsamling och rösträkning.
Resultatet var enhälligt.
Sjödalen IK och Wästerlund IK skulle nu möta framtiden under gemensam flagg.
Man enades om namnet Lidköping Allmänna IdrottsKlubb och att färgerna skulle vara rött och vitt.

Den två år gamla föreningen Lidköping AIK tar så klivet upp i div2 inför vintern 70/71.
Det blir en tung vinter och man åker, tillsammans med Munkedal, ut per omgående.
Tre år i lägre nivå innan det åter är dags.

1974/1975.
Sandslån SK vinner div2 norra, sex poäng före IFK Kalix och ytterligare fyra före Nyborgs SK.
I serien ”Västra Götaland” har Laik gjort en fin återkomst och plockat ihop tio pinnar i sin korg, tio pinnar som räcker till plats sex av åtta.

Nu har laget från Lisch fått smak på spel i näst högsta serien.
Åren går.
Laik består.
Ett stabilt lag utan de riktigt stora framgångarna.
Ligger och skvalpar som mittenlag under många och långa år framöver.
Ibland lite bättre.
Ibland lite sämre.
Fram till 2009.

Men däremellan skördar föreningen stora framgångar i de yngre leden.
Två år.
Två SM-guld.
Laik:s P17-lag tar hem den åtråvärda bucklan både 2006 och 2007.

Åter till 2009.
Kalix Bandy missar kvalplatsen i den norra gruppen med fjorton måls marginal mot Falu BS.
Nyborgs SK och Karlsborgs BK får lämna det allsvenska rummet
Laik blir två i den södra gruppen och ska nu göra sitt första kval till Elitserien.
Och när kvalet är över är de rödvita endast en liten poäng efter Katrineholm som, tillsammans med IFK Kungälv, försvinner i hissen uppåt.
I sista omgången möttes Laik och Katrineholm.
Vinner Laik går de upp.
Tar Sörmlänningarna en poäng tar de platsen.
Det slutade 4-4.

2020.
Nytt försök.
Möter Kalix en gång under serielunken och vinner med 7-4.
Och snön föll över vår bygd i mängder.
Minns en spelare i de tillresta väschötarna som inte trodde sina ögon när han såg all snö som låg runt vår arena.
Hans ögon lös ikapp med strålkastarna.
Han sade att han aldrig sett så mycket snö.
En glad pjäs.
Motståndarna i kvalet kom från Falun, Frillesås och Sirius.
Poängjaktens fångst blev blott två ynka poäng vilket inte räckte så den glade spelaren fick i alla fall glädja sig över att det blir en resa norröver även kommande vinter.

2022.
Tredje gången gillt då kanske?
Under Allsvenskans gång mötte man Kalix vid två tillfällen.
Vann hemma i Lidköping med 7-6.
Föll efter en monsterresa till ett lite kylslaget Kalix med 5-3.
Kvalet blev ingen munter historia.
Motståndare från Frillesås, Bollnäs och Åby/Tjureda.
Det blev inte bra.
Inte en enda liten poäng efter sex matcher.

Denna vinter.
Har mött Kalix vid ett tillfälle.
Hemma i Lidköpings fina arena vinner man komfortabelt med 8-3.
Och förstör min födelsedag.
Sickna typer.
Är långt ifrån det streck som efter fjorton omgångar delar upp Allsvenskan och hamnar på elfte plats, två poäng ovan strecket som förkunnar kvalspel.
Inledde fortsättningsserien med en förlust tung som Osmium mot IK Tellus.
Underläge med 2-6 i trettioåttonde och 3-6 vid kaffet.
Kommer närmare.
Och närmare.
Och…..kvitterar till 6-6 i åttioandra.
Vittringen av viktiga poängens sötma sveper in över hela Lidköping-vid-Vänern.
Då kliver han in i matchbilden.
Han hade gjort ett mål tidigare under matchen.
Han har en mormor från Kalix.
Nu hjälper han laget från mormors hemort med att göra 7-6 för sitt Tellus i minut nittio.
Han heter Olle Öijer.
Laik får ett mål bortdömt strax efter och ridån faller när stockholmarna gör 8-6 ett ögonkast efter det.

Nu ställs laget från Vänern mot Tranås på hemmaplan på tisdagskvällen innan man ger sig av mot Kalix där ett hungrigt lag står beredda.

Ett hungrigt Kalix Bandy som gjorde två matcher under ännu en helg långt hemifrån.
Varje resa är lång.
Föll på lördagen mot Tranås med uddamålet 5-4.
Vann på söndagen mot Mölndal med uddamålet 4-3.

Kampen vid strecken är hård.
På söndag skulle Bosse Larsson, han som ledde ”Nygammalt” där Bröderna Djup från Lidköping slog igenom, ha fyllt nittioett.
På söndag ser vi Kalix Bandyförening och Lidköping-vid-Vänern Allmäna IdrottsKlubb tävla om viktiga poäng.
Och på torget vid Rådhuset står fortfarande supportrarna och försöker få ihop en ramsa om det långa klubbnamnet.

Till sist
Jag läser att det finns en del av Lidköping som kallas ”Lidköping norra”.
I Kalix fanns i en annan tid en butik inhyst i norra delen av Tempos varuhus som kallades ”Tempo norra”.
Där köpte man drycker med procent.

^{Tempo i Kalix, den norra delen med sina procent syns inte på bilden.
Men väl den södra delen med sitt café där mången fundering över helgens V65 avhandlats av unga fabriksarbetare.
Funderingarna var många, vinsterna få.}


// Sargis










 

Gösta ”Knivsta” Sandberg.
Lasse Björn.
Rolle Stoltz.
Dan Brzokoupil.
Elis Lindgren.
Christian Frohm.
Fina namn.
Olika tider.
Olika sporter.
Samma förening.

Djurgården IF.
Stora i fotboll.
Stora i ishockey.
Siktar på återvunnen storhet i bandy.
Den elfte januari 2025 skrivs ett nytt kapitel i DIF Bandys historia.
En milstolpe framtida generationer kommer få berättade av de som var med.
För första gången ska bandylaget ta sig genom de vindlande vildmarkerna norr om Stockholm och till slut nå Elis Lindgrens och Christians Frohms hemtrakter.
Kalix.

^{Nio SM-guld med Djurgården
Två VM-guld med Tre Kronor}.

Vad är då Djurgården IF?
1891.
Ett viktigt år i vår sport.
Och i Djurgårdens historia.
I England bildas under året ”National Bandy Association” och Bury Fen drar iväg till Nederländerna för den allra första internationella bandymatchen i historien.
Charles Goodman Tebbutt som var en drivande man gällande bildandet av denna organisation kom till Sverige tre år senare och visade upp bandyn i Stockholm i samband med VM på skridskor.
En bra man denne Charles.
Vi har honom mycket att tacka.

Under sommaren får Helsingfors hästspårvagn och i oktober öppnas Skansen i Stockholm.

Redan under vintern 1889/1890 hade tolv unga män diskuterat om bildandet av en förening.
Så en dag kom de till skott.
På en bänk vid gamla Beckholmsbron bestämde de sig.
En kassör, ingen övrig styrelse, inga stadgar och ingenting annat.
Medlemsavgiften sattes till tjugofem öre i månaden.
Det gick inget vidare.
Pengarna försvann rinnande genom strupen på den lite för törstige kassören.
Efter knappt ett år fick han sparken från sitt uppdrag och hela idén om föreningen såg ut gå upp i rök.

Det är då han glider in.
Riddaren på den vita hästen.
Hjälten.
Den då tjugotvåårige John G. Jansson.
Det är den tolfte mars 1891 och vårsolen skiner över ett litet café på Alberget 4A beläget, inte långt bortom Gröna Lund, ute på Djurgården i huvudstaden.
John G. Jansson har, på detta café, samlat ihop resterna från det havererade tidigare försöket till föreningsbygge och förklarar…
….När nu Stockholm ska arrangera en stor idrotts- och gymnastikfest så måste det bildas en förening för att ge männen (bara män?) i denna fattiga del av Stockholm en vettig fritid och chans att knyta sociala band.
Nu skulle det minsann byggas ordentligt.
Och man ville ju inte vara sämre än de som, en månad tidigare, bildat en svart och gul förening.
Sedvanliga punkter avhandlades och till slut…
– Kan vi härmed fastslå att Djurgårdens Idrottsförening äro bildad?
– Ja!
I den heliga skriften om svensk idrottshistoria och i hjärtat hos alla supportrar till DIF skrivs detta datum in som föreningens födelsedag.
12:e mars 1891.

Till föreningens förste ordförande valdes denne John G. Jansson och inträdesavgiften till föreningen sattes till femtio öre och månadsavgiften till tio öre.
När kaffet var uppdrucket och de sista kakorna lämnat faten tackade man personalen och gick sakta hem genom stan.
Då visste ingen vad de satt i rullning.

1940 sade grundaren John G. Jansson följande om sin förening..
”Det gläder oss stiftare, att den lilla Djurgårdsek, som av oss planterades år 1891,nu vuxit ut till det kraftfulla träd som det i dag är”

Idag är har den eken vuxit till en hel skog.

^{John G. Jansson}

Under åttiotalet var DIF nära ekonomisk undergång och konkurshotet låg på lur.
Föreningen omstrukturerades 1990 till en alliansförening bestående av ett tjugotal fristående föreningar med eget ansvar för ekonomi, organisation och sport.
2023 har föreningen fyrahundra sjuttiotvå (472!) SM-guld i tjugofem idrotter.
En ståtlig prissamling.
Jag tänker på den person som har till uppgift att hålla glans bland pokaler och medaljer.
”…Hela dan får hon arbeta,
hon får jobba hon får streta,
putsa, diska, tvätta, damma,
varje dag är det detsamma…”

Bandylaget Djurgården.
Funnits med i svensk bandyhistoria sedan svensk bandyhistoria inleddes.
1905.
Svenska bilregistret införs, bra att hålla ordning och reda bland de etthundra femton bilar som var i rullning i landet.
Inte många varningar om långa köer gick ut i etern.

1905 är också året då DIF:s bandy presenterar sig.
Laget deltar i bandyturneringen i ”Nordiska spelen” vilken var en tävling i olika vintersporter som arrangerades på olika nordiska platser mellan 1901 och 1926.
1905 arrangeras spelen i Stockholm och DIF gör stor succé i bandyn.
Sexton lag står på startlinjen, alla lika laddade för framgång.
Djurgården tar sig hela vägen till finalen men där tar det stopp då IFK Uppsala är allt för starka.

Tre år senare, 1908.
Djurgården har tagit sig till SM-final.
Lagets första och svensk bandys andra.
En final som avgjordes inför etthundra åskådare på Norrköpings IP.
På andra planhalvan på denna arena stod Östergötland BF, ett lag sammansatt av den bästa grädden av länets bandytårtor.
Det hjälpte föga.
Fjortonåringen från Albacken 4A vann med 3-1 och föreningen fick ta emot sitt allra första av de fyrahundra sjuttiotvå guld man idag har.
Städpersonalen anade inte vad som väntade.

De tog sig till final även året efter.
Mot rivalerna från Solna.
Folket med sympatier för DIF gick slokörade genom kvarteren hemåt.
AIK hade vunnit med 7-3.
Och den då åttaårige Rudolf Kock i Nacka hurrade ut över bygden.
Han blev senare känd som ”Putte” Kock.

Finalförlust även 1911 då IFK Uppsala blev för svåra hemma på Studenternas och vann med tennissiffrorna 6-0.

Finalen 1912 blev en lång historia.
På Råstasjön i Solna spelade DIF och IFK Uppsala.
Tunn och vattenfylld is gjorde att domaren blåste av matchen innan full tid och resultattavlans siffror lös 1-1.
Dåvarande regler gjorde gällande att vid oavgjort resultat gäller omspel.
Det var bara ett fel i det beslutet.
Det rådande vädret sätter käppar, pinnar och grova grenar i hjulen för finalarrangörerna och det är fortfarande fyrtiofyra år kvar till Rocklunda i Västerås blir den första konstfrusna bandybanan och nittioett år kvar innan hallen i Edsbyn invigs.
Vad göra?
I semifinalen Italien – Sovjet under fotbolls-EM 1968 singlade man slant för att kora vinnaren.
Kan det vara en idé?
Nix, vi delar broderligt på guldet och skriver in både IFK Uppsala och Djurgården IF som svenska mästare.
Och så fick det vara.
Under etthundratio långa år.
I februari 2022 på Östermalms IP spelas matchen om.
DIF vinner med 8-2.
”En kul grej att hedra de som var med då” sade en av ledarna efter matchen.
Historieböckerna kommer dock även i framtiden visa på delat guld.

^{Delat SM-guld 1912}

Det blev tre finaler till.
1914, 1916 och 1930.
Samtliga förlorade.

1931 inleddes det första seriespelet som idag heter Elitserien.
DIF var ett av lagen som var med i den serien.
Slutade på femte plats i div1 södra.
Åtta säsonger i högsta våningen har det blivit för laget genom åren, den senaste 1965/1966.
Då åkte man ur med bara två poängs marginal till närmsta lag, Örebro SK.
IK Sirius vann guld och i augusti presenterade Volvo sin nya personbil, Volvo 144.

^{Den första Volvo 144 rullar ut}

I nutid.
Efter många svåra år med harvande på bakgårdar och konkurs startades verksamheten upp i ett samarbete med Spånga.
Samarbetet gav ingen utveckling så 2017 beslutade man sig för att ta tag i allt på egen hand.
Man hittade tillbaka hem till Östermalms IP och ungdomar sökte sig till isen, skridskoskolor startades upp såväl på Östermalm som i Rågsved.
Man har idag ett flertal ungdomslag och tre seniorlag.
Ett i Allsvenskan, ett i div2 och ett i div3.
Ett framtida mål för Djurgården är att en dag nå upp till Elitserien.

A-laget är nu inne på sin andra säsong i Allsvenskan.
När säsongen 22/23 var över, förbi och sammanräknad hade laget slutat tvåa i en hårresande dramatisk div1 norra.
Tre lag på samma poäng i toppen av serien.
Två får kvala.
På målskillnad går Gustavsberg och DIF till kval mot den vackra allsvenska stjärnhimmeln.
Helenelund får tacka för sig med tjugotvå måls sämre målskillnad.
Kalix hade med ett U-lag i den serien, de hamnade på plats tio efter att bl.a förlorat mot DIF med 7-3 på Östermalms IP.

Kvalet blir lika spännande som ett kval ska vara.
Men ack och ve.
De blårandiga missar en plats i hissen upp till förmån för Lidköping AIK och Finspång AIK.
Ständigt dessa AIK-lag.
Är det inte SM-finaler så är det kvalmatcher.
Men saker och ting skola ändras.
En helt vanlig morgon för ledningen i föreningen går över i en ovanlig afton.
En rödvit förening långt upp vid Bottenvikens nordligaste strand har meddelat att man kliver av från Allsvenskan.
När så DIF får frågan om de vill ta den platsen är svaret tydligt, JA!

Debutsäsongen (23/24) går bra.
Slutar åtta med betryggande marginal från det läskiga bottenträsket.

Denna säsong är DIF ett av de lag som brottas vid repet.
Det rep som spänns upp efter matchen i Kalix.
Ett rep som spänns upp efter lag åtta och betyder spel om biljetter till Elitserien eller kvalet dit.
De lag som inte klarar åttonde platsen får fortsätta i den nedre fortsättningsserien där mycket står på spel.
Ska man klara sig undan de flåsande vargarna som jagar bytet?
Inför matchen i norr ligger laget i samlingen vid det streck där det är lika tätt som på Gröna Lund en solig lördag i semestertider.
En spännande avslutning är att vänta.
Mycket står på spel.
(I skrivande stund har inte matchen Tellus – Tranås spelats, två lag som också är inblandade i trängseln)

Djurgår´n har inför matchen i Kalix inte förlorat en enda match under detta år.
Å andra sidan har de inte vunnit nån heller.
Å tredje sidan så har de inte spelat någon.
 
De tre senaste matcherna i serien har slutat på följande sätt för ”Järnkaminerna” från Östermalm.
¤ Vinst med stora 7-0 mot Falun borta på Lugnet när julen stod för dörren.
¤ Knappt fall med 2-4 mot IK Tellus hemma på Östermalm på bandyns heligaste dag.
¤ Knappt fall med 3-5 mot IF Boltic i hallen i Gubbängen strax innan år 2024 lades bakom oss och vädergudarna satte sig på tvären för spel på Östermalm.

Poängkungen i de blårandiga heter Arvid Kjellberg.
En poängmaskin som gett sitt lag tjugoen mål och fyra assist på de tretton matcher laget spelat.
De tjugofem poängen lägger honom på en femte plats i hela Allsvenskan.

Våra, från Kalix, utflyttade Elis Lindgren och Christian Frohm ligger högt i lagets poängliga.
”Chrille” på plats tre med sina tolv poäng fördelade på sju mål och fem assist.
Elis på plats fyra med tio poäng, tio mål, inga assist.

Kalix Bandy.
Sedan länge klara för den nedre fortsättningsserien.
Men viktiga poäng att spela om då man tar med sig korgen med poäng in i fortsättningsserien.
Spelat en match efter nyårsfirandet.
På trettondagsaftons eftermiddag.
Borta på Lugnet i Falun.
Underläge med 2-0 redan efter sexton minuter.
Farornas moln hopade sig över bygden i Kalix i den bistert kalla eftermiddagen.
Men molnen skingrades och när matchen var över präntades 3-3 in i varenda helig skrift om bandyns historia.
Och det som förgyller skriften var att Jonathan Wikström får sitt namn i guldskrift.
Tre mål från den glade puling-bon.

Till sist.
Vi som minns fotbolls-VM 1970.
Vi minns brassen Gerson.
Han fyller åttiofyra den elfte januari.

// Sargis

^{Det var här det började.
Albacken 4A, ett frislag från Gröna Lund}.

Tjugonionde december.
Bjällerklangen har tystnat.
Räven har raskat färdigt och befinner sig på säker mark på andra sidan sjön.
Glöggfryntlige Tyko är fortfarande lite stolt över sin son Karl-Bertils goda hjärta.
Ljuset är åter på väg, denna dag är tre minuter och tre sekunder längre än under Vintersolståndet för åtta dagar sedan.
Och till Kalix kommer IFK Rättvik för bandymatch.

Oavsett våra motståndare från Siljans östra strand kommer med sitt B-lag eller A-lag gäller det för spelarna i Kalix Bandy att vara riktigt skärpta.
IFK Rättviks A-lag som vunnit Dalamästerskapet ett tjugofemtal gånger kunde inte ställa upp ett år då evenemanget kolliderade med den dag då spelarna skulle till Malung för att prova ut enhetliga skinnjackor.
Goda råd var dyra, vad göra nu?
Någon föreslog att man skickar B-laget till bandymästerskapet.
Sagt och gjort.
Och när A-lagsspelarna kom hem med sina nya flådiga jackor satt spelarna i B-laget med öppnad champagne och en stor pokal med inskriften ”Vinnare av Dalamästerskapet”.

Rättvik var det.
En kommun med elva tusen masar och kullor.
De flesta bor i tätorten runt den vik i Siljan som föga förvånande heter Rättviken.
En tätort med en lång brygga rakt ut i den ständigt närvarande Siljan.
En lång brygga som föga förvånande heter Långbryggan.
Sex hundra tjugoåtta meter brygga.
Den gör rätt för sitt namn.
Kom på plats år 1895 och var då en anläggningsplats för ångaren ”S/S Rättvik” som gick i trafik på Siljans vågor mellan Leksand och Rättvik fram till mitten av 1950-talet.
En tjugotre meter lång båt som mötte sitt öde 1971 efter lång tid på landbacken.
Bryggan är renoverad sedan 1992 och räknas som världens längsta insjöbrygga.
Sex hundra tjugoåtta meter.
Skulle bli trångt isi Marahamn.

I Rättvik spelar man fin bandy inomhus och lyssnar till fin musik utomhus.
I en fyrahundra meter lång, etthundra sjuttiofem meter bred och sextio meter djup grop mitt ute i skogarna.
Ett kalkbrott där man sprängt och grävt i anletes svett efter sten och framgång sedan fyrtiotalet fram till 1991.
Jaha, vad gör vi av denna grop?
En bandyarena kanske?
En arena för musikaliska upplevelser kanske?
Och operastjärnan Margareta Dellefors stämma ljöd högst.
Det skulle minsann bli en scen för operan.
1993 hölls en provkonsert med bl.a Birgit Nilsson.
Även känd som ”La Nilsson” och syns idag på våra femhundrakronorssedlar.
1995 invigdes Dalhalla officiellt.
Många stora artister har genom åren tagit ton på den scen som nuförtiden bjuder på alltmer populärmusik.
Publikrekordet har en amerikansk orkester som kallar sig Kiss.
I juli 2023 lockade de gamla rockrävarna ut drygt sextusen etthundra personer ner i gropen.
Stämningen var Hotter than Hell.
Men nog tusan hade bandylaget IFK Rättvik lockat ut än fler ur stugorna.

IFK Rättvik.
Inget spel i kalkstensbrottet men väl i en hall.
En hall som sattes i bruk 2009 men blev officiellt invigd en kväll i juni då när sommar´n är som bäst.
Den för mig totalt okände artisten Ola Svensson och den för mig mer kände Kalle Moraeus stod för underhållningen denna junikväll då folket tog av sig sina kavajer, sparkade av sig sin skor och spratt ut i dans.
Den har långt senare utvecklats med bollhall, gym och restaurang.

Men långt innan dess.
Väldigt långt innan dess.
1906.
Ett år som inleddes på en måndag.
Måndag morgon och nytt år.
Måhända en tung dag för det arbetande folket.
I mars det år blir Finland det första landet i Europa som tar sitt förnuft till fånga och ger lika rösträtt till såväl kvinnor som män som fyllt tjugofyra.
I Sverige dröjer det tretton år till innan det självklara beslutet tas.

En månad tidigare än det kloka beslutet i Finland tas ett klokt beslut i en lokal någonstans i det som då var en kyrkby i Rättviks landskommun.
Några glada masar träffades över en portion ”ärtmjölspannkaka från Rättvik” för att diskutera om bildandet av en ny förening i orten.
Mätta och belåtna klubbades beslutet om att IFK var nu bildat.
Det skulle dock dröja två år till innan föreningen blev upptagna som en fullvärdig IFK-förening.

Och i november 1906 föds Gus Dahlström som ska gestalta hela landets beväring ”91:an Karlsson” i fyra filmer och mördaren Åke Erikssons far i den bästa svenska filmen genom tiderna, ”Mannen på taket”.

^{Hela Sveriges beväring}

Tiden går i Rättvik.
25 november 1910 blir Rättvik ett municipalsamhälle.
En titel som också vi i Kalix en gång haft.
När så tiden gick in i ”roaring twenties” var IFK ett lag att räkna med i den högsta klassen och deltog regelbundet i den utslagsturnering som då var det svenska mästerskapet.

1928 kom så en riktigt stor framgång för laget.
Svenska mästare för IFK-lag.
Pokalen lyftes sedan man, i finalen, besegrat IFK  Strängnäs med 7-3.
Svenska mästerskapet för IFK-lag var det.

Organisationen IdrottsFöreningen Kamraterna kom till redan i februari 1895 och i mitten av mars fanns sju fullvärdiga föreningar.
Stockholm, Luleå, Härnösand, Uppsala, Jönköping, Göteborg och Västerås och det fylldes på i leden allt eftersom.
Organisationens högste beskyddare och förste hedersledamot är självaste H.M Konungen.

När så Allsvenskan i bandy instiftades 1931 var IFK ett av lagen i serien.
Serien inleddes på trettondagen -31 och när lagen mött varandra en gång var det över.
IFK hamnade på femte plats av de sju deltagande lagen och segrarna kom från Solna och kallar sig AIK.

1933 klarade man sig kvar i finrummet med endast tre måls marginal före IK Göta.
Under kommande år klarade man repet med knapp marginal men 1938 lyckades man äntligen.

Detta 1938 blev ett minnesvärt år i Rättvik.
Och även hos grannen två mil söderut, Leksand.
Den sextonde januari det året spelade hockeylaget i Leksand sin allra första match någonsin.
Och vilken debut i rinken det blev.
De kom från andra sidan Siljan.
De åkte hem till andra sidan Siljan.
Förnedrade av en debutant.
Leksand hade besegrat Mora med stora 11-0 på Siljansvallen, vackert belägen invid Siljans strand.

^{Siljansvallen}

Och bandylaget i Rättvik hade tagit sig hela vägen till SM-final på Stockholms Stadion.
När matchen var över gick fiolerna i moll.
Laget föll mot de värmländska ”Blåtomtarna” Slottsbron IF med 5-2.

Tre år senare, 1941, tog man sig till semifinal och folket tände ett hopp.
Men ack.
I denna semifinal blev Sandviken för svåra.
Ett Saik som senare föll i finalen mot samma värmlänningar som IFK föll mot tre år tidigare, Slottsbron IF.
Ett Slottsbron där senare Sven-Erik Magnusson skulle spela och ställas inför valet mellan musiken och bandyn.
Det gick ju rätt bra för honom bland G-klavar och upphöjda toner.

Den fina sviten tog slut 1943 då laget fick lämna högsta serien med endast två poäng i bagaget.
1946 var man tillbaka men den sejouren blev kort.
Alldeles för kort.
När serien var över var poängskörden alldeles för skral.
En enda liten ynka poäng räckte inte på långa bryggor och falluckan öppnades åter.

Upp igen 1950.
Ner igen 1951.

^{IFK årgång 1940}

De barn som föds i samband med uttåget den våren hinner få egna barn, bli gråhåriga, bli far- eller morförälder, bli pensionär och njuta av friheten några år innan segercigarren får snoppas av.
Det dröjer fram till våren 2021 innan laget åter tar klivet över tröskeln och cigarrdimmorna ligger täta över bygden.
Ett av konungens skötebarn är åter i rampljuset.
IFK Rättvik.
När så alla siffror och resultat från matcherna i säsongen 21/22 bearbetas i en avancerad datamaskin visar det sig att IFK:s insamlade poäng inte räcker till varken fast mark eller kvalspel.
Bara ta fallskärmen och hoppa.

För att åter kliva ombord till säsongen 23/24.
Efter en vinter där man mött Kalix vid två tillfällen.
Stora 8-3 hemma i sin boning.
I utomhushallen i Kalix låg man under med 3-1 med tjugofem minuter kvar och läget var prekärt.
Men saker skola vändas och när slutsignalen ljuder står masarna som vinnare med uddamålet 5-4.
Man vinner sedan hela serien och återtåget tuffar igång.

Återtåget får det lika jobbigt som hela landets samlade tågflotta.
Det hackar, pyser och pustar.
När säsongen 23/24 kommer till slutstationen sladdar sista vagnen ordentligt och får inte åka vidare mot den säsong vi nu befinner oss i.
Men jag tror de är lika glada ändå.
De får ju komma upp till Kalix.
Och det vill ju ingen missa.

Denna säsong för IFK.
Man siktar uppåt.
Man vill gärna haka på det där elitserietåget igen.
Och man är i högsta grad med i kampen.
Ligger just nu på plats fem, blott två poäng ifrån kvalplats.
I skrivande stund spelar Djurgården mot Tellus och vid vinst för ”Järnkaminerna” så passerar de IFK men de har en match mer i bagaget.

De tre senaste matcherna laget med IFK-stjärnan spelat har slutat följande.
-Tung vinst på bortaplan mot dittills obesegrade IFK-kollegorna i Kungälv, 4-2.
-Förlust i Västerås mot TB, 2-3.
-Och den heta annandagsmatchen (lyckliga ni som får ta del av annandagsbandy) mot Falun hemma i Rättvik Arena slutade 8-2 till IFK efter en urladdning i andra halvlek då siffrorna i paus var 2-2.

Poängkungen hittills är Patrik Sunnanängs som har gjort hela fjorton mål och fem assist .
En poängskörd som placerar honom på en tolfte plats i den allsvenska poängkampen.
Denne Sunnanängs som efter förra säsongen deklarerade att hans långa karriär var över och skridskorna lades på hyllan i sitt förråd någonstans i Kungälv där han bodde och spelade.
När så någon med klingande dalmål ringde och frågade om han kunde tänka sig en flytt till ett annat IFK-lag så tänkte han om, plockade fram skrillorna och flytten blev ett faktum.
Jag kan mycket väl tänka mig att tanken på att än en gång få besöka Kalix blev det avgörande.

Kalix.
Det går inte riktigt lika bra för laget från norr som för IFK Rättvik.
Medan masarna valsar med i dansen närmast scenen vacklar Kalix omkring ute i foajén.
En tung säsong med en resultatrad som liknar min träffbild ute på skjutbanan i det militära.
Elva skott (matcher)
En kantträff (oavgjord)
En fullträff (vinst)
Mina befäl försökte alltid hålla god min mot den stackars soldaten och påpeka att det fanns förbättringspotential.
Nu blev det inte så för mig men för vårt Kalix Bandy finns det definitivt en hel del.
Jag tycker att det stundtals sett hyfsat bra ut men den sista udden i anfallen har saknats.
Så det är bara gnugga vidare för att vässa till det till dess att fortsättningsserien tar vid i mitten av januari.
Laget har också fått goda betyg av såväl ledare som spelare i motståndarlag att man alltid försöker bjuda upp och spela ett eget spel i stället för att parkera buss, passagerare och väghyvel.
Laget ligger på fjortonde plats av femton deltagare när det efter söndagens match återstår endast två matcher av grundserien.
Det femtonde laget är Gustavsberg som skuggar blott en ynka liten pinne efter.
Ledartröjan i poängligan har Niklas Sundqvist med sina tio poäng (2+8) och i målligan heter ledaren Emil Stock som vevat in sju mål.

Vi avslutar med några blickar i backspegeln
29 december 1994.
Trettio år har passerat.
Trettio.
Kalix/Nyborg BK befann sig i Dalarna.
Vid foten av hoppbackarna på Lugnet i Falun.
3-0 till hemmalaget då paussignalen ljöd.
Ett resultat som kunde varit större om inte den, i Allsvenskan, debuterande keepern Anders Wallerström storspelat.
När så andra halvlek gick igång hade tränare Jansson satt fyr på KNBK.
3-0 blev 3-3.
Hemmalaget tog åter ledningen.
Sju minuter innan full tid kvitterar gästerna från norr genom lagets store målskytt, ”Palle” Rönnqvist.
4-4.
Ett resultat som höll sig tiden ut.



29 december 1989.
Samtidigt som Rättvik faller i seriematchen borta mot Skutskär med hela 15-4 avgörs ett av den tidens största händelse i bandyvärlden.
DM-final i Norrbotten.
På Nyborgsvallen.
Nyborgs SK vinner prestigekampen mot IFK Kalix med 4-3.
Målskyttar för NSK var Peter Nilsson två mål, Jari Loukkola ett och Marko Komula ett.

31 december 1961.
Nyborgs SK var åter i div2.
Denna Nyårsafton mötte man de rutinerade rävarna från andra sidan Kalix älv, Karlsborg IK (ja, de hette så då).
NSK var taggade och gör 2-0 innan tretton minuter passerat.
Vänsterinner Göte ”Skojarn” Lindbäck gör bägge målen.
KIK kavlar upp skjortärmarna, rättar till toppeluvorna och gör två snabba de med.
När arton minuter passeras visar ”Bandygrytan” 2-2.
Lasse Hahto och Lennart Josefsson målskyttar.
Och i åttiofjärde frälser Göte Holmqvist supportrarna från Karlsborg med sitt 3-2-mål.



Festligt med bandy på nyårsafton.
Det känns länge sedan.
Gustavsberg har alltid en match då, en match som lockar folket till arenan vid berget.

Och till allra sist.
Folket i Rättvik har åttiofem mil till orten Nyborg på östra stranden av Fyn i Danmark.
De har åttioåtta mil till, min plats på jorden, byn Nyborg en mil söder om Kalix.
Den nya sloganen för Rättvik lyder från och med nu.
Rättvik, mittemellan Nyborg och Nyborg.

Vi ses på arenan.
Bandy är fint.
Tillsammans gör vi den än finare.

// Sargis

Det var den tionde mars 1993.
Hankatterna trånade, fotbollslandslagets Jonna Andersson (som nyligen vände hem till Linköping efter en sejour i Hammarby) var två månader gammal och i Kalix satt folket klistrade vid hemmets radioapparat.
Samhället låg öde.
Köpmannagatan, som i den tiden var kantad av butiker, banker och frisörer var folktom.
Skyltfönstren som lockade till inköp stod ensamma i onsdagskvällen.
Spänningen i bygden var påtaglig.
Orsaken till den stilla onsdagen i början av mars låg etthundra tjugotre mil söderut….

….I en ort vid Svartåns utlopp i sjön Sommen.
En ort vars namn går tillbaka till den gård som redan 1345 nämns som Tranuaas.
En ort som under en period under 1800-talet kallades Lövstad men fick namnet Tranås ingraverat då den nybyggda Östra stambanan drogs och den station som byggdes på orten fick namnet Tranås.
En ort som fick sina rättigheter att kalla sig stad 1919.

På bandyarenan, som då hette Bredstorp och inget företagsnamn, i denna ort möttes hemmalaget Tranås BoIS och Kalix/Nyborg BK i kvalspel till Allsvenskan (idag Elitserien)
Smålänningarna hade sin plats i det fina rummet klar.
Norrbottningarna, som fått sin hemort att tystna, hade en och en halv fot innanför tröskeln.
Man hade  två poäng och fjorton mål till godo på jagande Västanfors.

När landets alla klockor visade 20:52 uppmättes ett jordskalv av hög magnitud vid en ort vid Bottenvikens nordligaste strand.
Seismologer kunde inte härleda orsaken.
Det visade sig sedan att det var på det klockslaget domaren blåste av matchen i Tranås och Kalix/Nyborg hade via sin seger med 7-6 förflyttat den nordliga gränsen för lag i finrummet med ca femtio mil.
Från Härnösand och Sandslån till Kalix.
Och alla invånare hoppade jämfota av glädje.
Jordskalvet hade fått sin förklaring.

Jag vet inte hur det är för er andra men för mig sätter Bredstorp och Tranås igång en karusell av minnen.

Och i juni samma år vinner Degerfors IF Svenska cupen i fotboll genom att besegra Landskrona BoIS med 4-0.

Vi backar bandet.
Från 1993 till 1941.
Kåsören ”Kar de Mumma” benämner yngre modemedvetna herrar i bredbrättad hatt och rutig kavaj med begreppet swingpjatt och Åke Seyffarth sätter två världsrekord i en skridskolandskamp mellan Sverige och Schweiz.
Skridskolandskamp ser vi inte ofta i vår samlade media nuförtiden.
Å andra sidan består ju dagens utbud av sport i denna samlade media enbart av skidor på alla möjliga ledder och hockey i alla andra ledder.
De mindre sporterna göre sig icke besvär.

^{Full fart på Åke Seyffarth}

Den trettonde maj detta år, 1941, träffas en samling människor från föreningarna Tranås IK och Tranås SK på en lokal vid den en och en halv kilometer långa och trettioåtta meter breda Storgatan mitt i stan.
De har träffats för att diskutera en sammanslagning av de bägge föreningarna.
Över en kopp surrogatkaffe och Hilmer Borgeling sjungande i radion vid fönstret fördes planerna framåt.
Framåt eftermiddagen nådde de sitt mål.
Handslaget parterna emellan förkunnade att Tranås BoIS nu var ett faktum.
Och vårfåglarna i de stora lindarna längs Storgatan kvittrade.

När alla siffror summeras efter säsongen 1941/1942 har den unga föreningen försvarat den tredjeplats från året innan, då som Tranås IK.
Men lite smolk i glädjen är att konkurrenten Tranås AIF lagt beslag om andraplatsen.
Vinner serien gör IFK Nässjö, vilket de kommer göra under många år framöver.
På sjätte, och sista, plats kommer IK Hakarpspojkarna.
En förening som, i alla fall för mig, förknippas med orientering och idag heter IKHP Husqvarna.

Säsongerna avlöser varandra.
BoIS förblir ett lag i toppen men det sista steget fattas.
Serieseger och kval mot högre höjd.
Och till slut.
Säsongen 46/47.
I alla fall serieseger.
Man vinner div2 Östra Småland en poäng före grannen Tranås AIF.
I kvalspelets första omgång blir dock Sundbyberg IK för svåra, 1-7 hemma på Ängaryd och smålänningarna får ta nya tag.

Nästa säsong vinner man återigen serien.
Halva Tranås hoppas på framgång.
Andra halvan gör det inte.
Första omgången i kvalet går alldeles lysande, man lyckas vinna mot Sirius på bortaplan.
3-2 och segerdrömmen växte om en framtid varm och glad.
En dröm som sprack.
I andra omgången faller man mot BK Derby från Linköping med 3-0.
Nej, det var inte Patrik ”Korten” Nyberg som höll nollan och blev matchhjälte för laget från Linköping.

Inte heller säsongen 48/49 fick man ta plats i hissen upp.
Återigen tung förlust i kvalets andra omgång.
Denna gång IFK Askersund.

Men så äntligen.
1950.
Hagfors och Oxelösund får stadsrättigheter.
Västerås SK blir svenska mästare i bandy för sjunde gången genom att i finalen besegra Sandviken med 2-1.
I kvalet upp till klassen där VSK och Saik går sliter en samling herrar från Småland ont för att lyckas.
Och slitet lönar sig.
I det historiska kvalet vinner man först mot IK Viljan inför niohundra femtio personer på Vasavallen i Strängnäs.
Och i den andra omgången vinner man på hemmaplan mot Åtvidaberg med 6-3.
Glädjen vet inga gränser.

När folket, efter matchen och hyllningar, traskar hemåt i den småländska kvällen kör en snart sjuttonårig yngling från stan förbi i hög fart på sin motorcykel.
Det skakas på huvuden och suckande röster hörs om vad det ska bli av den där Fundins pöjk.
Vad det blev?
En femfaldig världsmästare.
En svensk mästare.
En bragdmedaljör.
Och en hel massa andra medaljer, pokaler och utmärkelser.
En speedwayförare som än idag nämns som en av de bästa vi haft inom den sporten.
Ove Fundin.

Hans ett år yngre bror, Torsten, blev senare en hyllad målvakt i bandylaget.
Där och då hade BoIS två Torsten i buren.
Torsten Fundin.
Torsten Sparv.
Denne Sparv är Tranås meste landslagsman med sina tjugosju uppdrag i blågult och en av få målvakter jag sett på bild iförd solglasögon under match.

^{Solglasögon.
Inte en vanlig syn bland dagens målmän.}

Efterföljande bandysäsong (50/51) blev en mycket mörk bandysäsong för folket i staden där man sneglade på framgångarna för Frälsningsarméns Hornmusikkör i stan som under ledning av Gunnar Borg nådde många internationella framgångar.
Bandylaget nådde inga framgångar alls.
Tack, adjö och noll poäng.
Ena halvan av befolkningen deppade.
Den andra halvan gnuggade händer.

Nu följde några år då BoIS och upp och ner i hissen under flera år innan vaktmästaren kom och sade till på skarpen.
Bestäm er ungdomar, uppe eller nere?!
Det blev uppe.

Säsongen 65/66 slutade i slutspel.
Dock utan chans till spel om medaljer.
Finalen, som det året spelades med påslagna strålkastare på Studenternas i Uppsala då Stockholms Stadion inte hade tillräckligt med is, gick mellan IK Sirius och Broberg IF.
Den första finalen i Sverige som spelades med tänd belysning.
Och i den belysningens sken lös natthimlens klaraste stjärna extra starkt.
IK Sirius med sin stjärna på bröstet vann finalen med 5-0.

För smålänningarna i Tranås fortsatte raden av säsonger i högsta serien, dock utan slutspel.
Den trettionde november 1969 är ett historiskt datum i den småländska orten som fick sina stadsrättigheter femtio år tidigare.
Denna första advent 1969, som för övrigt inföll dagen efter Tipsextra sänts för första gången, spelades den allra första matchen på den nya konstfrusna arenan, Bredstorp.
Matchen gick mellan hemmafavoriterna och ”Brukets blå” från Hälleforsnäs och slutade 1-1 inför drygt ettusen etthundra i publiken.
Målskytten Bosse Klaar och målvakten Torsten Sparv hyllades efteråt som de stora poängräddarna.
Två månader senare skedde den officiella invigningen av arenan med en match mellan det ryska landslaget och ett förstärkt BoIS.
Ryssen vann med 12-2 och i publiken syntes statsminister Tage Erlander.
Måhända hördes hans myndiga stämma eka över isen ”Huk i bänkera för nu laddar han ôm!”

Bredstorp var då en av blott sexton konstfrusna anläggningar i landet.

^{Tage tog cykeln från arenan}

Kanske var det bandylaget som fick en liten orkester från Liverpool att få nys om Tranås och stans breda utbud av skinn- och pälsindustri och därmed beställa sig varsin vargskinnspäls.
Tranås kallades ofta ”Pälsstaden” och orkestern hette The Beatles.

Beatles fick dessutom en egen ”dikt” i den ABC-bok som trycktes 1966 i ett samarbete mellan Radiohjälpen och Hylands Hörna, ett program i televisionsapparaten lett av Tranås mest kände tv-figur.
Lennart Hyland.

”Beatles är en sorts orkester vars frisör har tatt semester”.

^{Samlad svensk poesi}

Senaste gången Kalix och Tranås möttes var den tjugonde januari 2019.
På Bruksvallen i Karlsborg.
Det var bistert, kallt och jävligt.
Och inte blev det bättre av att smålänningarna drog hemåt i den bistra natten med alla poäng.
3-4 på tavlan mot vägen till fabriken och hjälten i hela Tranås med omnejd hette Konstantin Akhlestin.

I årets Allsvenska noterar vi följande siffror för Tranås BoIS.
¤Tolfte plats.
¤Fem poäng fördelade på en seger och tre oavgjorda.
¤Vinsten kom i den senaste matchen då man på hemmaplan, som idag inte heter Bredstorp, besegrade Gustavsberg med 7-4.

– Bäste poängplockare i laget är William Reuser med sina åtta poäng.
Sex mål och två assist från hans klubba.
Han har tröja #18.

– Näst bäste man heter Philip Lennartsson, som spelat i Vetlanda BK sedan staden firade sina stadsrättigheter nyåret 1919/1920, anlände till BoIS inför denna säsong.
Han har förutom de åtta matcher han spelat med BoIS även hunnit hjälpa sin moderförening VBK i två matcher då de gula haft en skadelista lång som sträckan Tranås – Kalix.
På dessa åtta matcher har han skramlat ihop sex poäng.
Fyra mål och två assist.
Han ser vi i tröja #9

Han som avgjorde den kalla matchen på Bruksvallen 2019, #63 Konstantin Akhlestin, har gjort två mål i årets serie.

^{Tranås BoIS är laddade inför monsterresan
Tack för lånet av bilden Björn Forsell}

Hemmalaget då.
Den kom äntligen.
Fullträffen.
Fullpoängen.
Efter en vandring längs Via Dolorosa fick laget äntligen prova segerns sötma.
Man lämnade denna ”Smärtans väg” på Ekvallen i ett disigt och regnigt Gustavsberg där man besegrade hemmalaget med 4-3.
Emil Stock satte segermålet i minut nittiofem på en utsökt hörnvariant.
Och tidigare under matchen räddade ”Muren i buren” Joel Snäll en straff.
Det gör han ofta.
Han är definitivt en av seriens bästa målmän.
Utan solglasögon.

– Poängbäst är #99 Niklas Sundqvist med sina sju poäng.
Ett mål och sex assist.

– Målkungen är #10 Emil Stock med fem mål.
Och placeringen för laget är fjorton.

Så rensa kalendern och vik kommande lördag för en lördag i bandyns tecken.
Lördag 14:e december.
På dagen trettio år sedan Kalix/Nyborg föll i en jämn kamp på Ljusdal IP.
Men i nutid, 2024 klockan 14:00, blåser domaren igång herrmatchen mellan hemmalaget och ett lag som åkt etthundra tjugotre mil längs E4 och sett allt från huvudstaden till avtagsvägen till Siknäs genom bussens fönster.
Tranås BoIS.

När slutsignalen går pustar vi ut en smula.
Stretchar på stället.
Köper en korv.
En kopp kaffe.

För klockan aderton och noll startar våra damer sin match mot ett lag som bara åkt sjuttiosex mil.
De har inte sett huvudstaden men väl avtagsvägen till Siknäs.
Bollnäs GIF.

Efter den matchen är det så tillåtet att ta sig hem.


^{På klassiska Ljusdal IP en lördag för trettio år sedan}

// Sargis


 

Nu blir det västkustskt på vår arena.
Hummer och tång.
Orten där Tommy har tränat.
Där Jukka har spelat.
Där Ari har spelat.
Där Antti har spelat.
Där Janne och Pekka lärde sig stå på skridskor.
Där Jimmy provade lyckan.
Där Nordre älv tar över en del av Göta älv och mynnar ut i havet sexton kilometer västerut.
Där, Anders Byström, den trefaldige guldmedaljören i snapsvise-SM föddes 1962.
Där vägen som jag bor vid i min by passerar även genom staden, Ytterbyvägen.
Där dansorkestern Streaplers bildades 1959 och 1974 spelade in låten som rusade rakt in på såväl Svensktoppen som Unescos världsarvslista.
”Vad har du under blusen Rut?….”
Där idag femtiotusen glada människor lever och bor.
Staden som i ett tidigare liv lång tre kilometer västerut och hette Kongahälla.
Nu heter den Kungälv.

^{Ytterbyvägen i Kungälv}

Två mil norr om Göteborg där E6 passerar på sin väg mot det land som gett oss namn som Trine Hattestad, Johann Olav Koss, Ivar Formo och en bandyspelare i dagens IFK Kungälv, Sondre HØydal.
Gripen/Trollhättans lagkapten, Felix Callander, är också norsk.
Och en av de trevligaste spelare jag mött under mina år runt arenor.

^{Ivar Formo}

Och den där Byström som vunnit tre guld i snapsvisor har även två silver och tre brons.
En fin prissamling i sitt skåp.
” Helan går…..”

En ort med en av svensk bandys mest omtalade bandyarenor.
Skarpe Nord.
En arena där nämnda E6 passerar över ett av hörnen och river ned grus, sand, navkapslar och från Norge insmugglade varor över isen.
Men nu är dess dagar räknade.
Det är slutspelat på den arenan.
Spelare runt om i landet drar en unison suck av lättnad.
Många äro de lag som åkt hem med sand i håret och tung förlust.
Men från och med denna era över och förbi.
Det ska byggas hall.
I anslutning till Ytterby.
Ytterbyn?!
Jo jag tackar, tak och väggar över Nyborgsvallen.
Vi minns en tid då det diskuterades konstfruset på den arenan, byns stora arbetsplats ”Albin-Pannan” kunde tänka sig erbjuda en liten summa till hjälp.
Mot att Nyborgs SK skulle anta namnet Team Albin.
Jaja.
Idag finns varken bandyn eller Albin-Pannan kvar i Nyborg och arenan har belagts med en grön matta i plast och isen spolas endast upp på en planhalva så att skolans pysar ska ha en is.
Nåväl.
Nog om det.
Men Team Albin……..nja..

^{Slutspelat på isen under E6}

Det blir alltså hallbygge i Kungälv.
Beslutet klubbades igenom i februari detta år, 2024.
 Bygget skulle starta under v44 och beräknas vara färdigt då sista spiken slås in.
Jag hittar tyvärr inga uppgifter om detta på det hära internet.
Bandylaget har i sin eviga väntan flyttat sin verksamhet till Ruddalen belägen mellan Grimmered, Högsbohöjd och Västra Frölunda, ca tre mil från Kungälv.

Ruddalen var det.
En mörka arena för norrbottnisk idrott.
För norrbottnisk fotboll.
Året var 1992.
IFK Luleå, som hittills varit det enda laget från länet i Allsvenskan, skulle åter ta klivet upp.
Kval mot Frölunda.
IFK vinner hemma på en igenfrusen Skogsvallen med 2-1 och åker nu till Ruddalen.
IFK gör 2-0 innan paus.
Det enda som hörs i länet är lokalradions rapporter från fjärran Göteborg.
2-0.
4-1 totalt.
Fyrtiofem minuter kvar.
Under tretton olyckliga minuter av andra halvlek försvinner alla hopp, alla leenden och alla drömmar ut över Slottsberget med närliggande mosse.
Under de tretton minuterna gör Frölunda fyra (4!) mål och förpassar kamraterna från Luleå hem till norr i isande tystnad.
Det som var så nära.
Idag har vi bara Piteå IF:s damer som bär upp fotbollens fana i vårt län.

IFK Kungälv.
1940.
Det är oroligt ute i Europa.
Kriget rasar i oförminskad omfattning.
En mörk tid i mänsklighetens historia.
En mörk tid vi inte lärt oss ett skvatt av.
Men vi släpper det mörka.
Ägnar oss ljusglimtar under detta år.

Lasse Åberg föds i Hofors församling.
En vecka senare föds Lill Lindfors.
Även Nancy ”These boots are made for walkin´” Sinatra föds under året.
Likaså Edson Arantes do Nascimento.
Han blev senare mer känd som “Pelé”

På Hisingen i Göteborg bildas BK Häcken.
Och ett frislag därifrån sitter sammanbitna herrar med hatt, rock och cigarr på en lokal i Kungälv.
Radioapparaten i bakgrunden spelar den senaste hitlåten.
Ulla Billqvists ”Min soldat”
” Hans skor är för stora och hans mössa för trång
hans byxor för smala och hans rock är för lång
men det gör detsamma för han är min soldat
någonstans i Sverige”

När den ljuvliga sången närmar sig sitt slut har så herrarna fattat ett beslut.
Hattar i luften.
Vi har bildat en stolt idrottsförening med kamratstjärnan på bröstet.
Leve IFK Kungälv.
Till och med Albrekt av Mecklenburg som suttit fängslad på Bohus fästing under stor del av 1300-talet sjöng med i klubbvisan.
”Stolta, starka, oslagbara…”

Och åren rullade vidare.
Det blev fred i Europa.
När så säsongen 1948/1949 stod på röda mattan för invigning återfanns ett nytt lag i våningen under festlokalen.
Serien hette div2 Västra Götaland Södra och det nya laget hette IFK Kungälv.
Fem matcher senare var serien över och förbi.
IFK hamnade på en femteplats av sex deltagare men det var man mycket nöjd med.
På sjätte plats och utan poäng kom lokalrivalen Kungälv SK.
Det kastades blickar runt omkring på gator och torg.
En del var lite kaxiga.
En del var arga.
En del var ledsna.
En del var glada.
Alingsås SK vann serien.
Och långt uppe i norr får Kiruna stadsrättigheter.

Säsongen 1962/1963 blir den första säsongen av klang, jubel och Streaplers ”Happy piano” som nyligen tagit sig in på den åtråvärda Svensktoppen.
Det gjorde även kamraterna från Kungälv.
Efter att ha vunnit serien en poäng före Surte SK skulle man nu möta IK Viking i ett dubbelmöte där vinnaren tar allt.
Det började bra för IFK.
Hemma på den två år gamla arenan Skarpe Nord vinner man med 4-1.
Och nu väntar bortamatch i Hagfors.
Det blir en rysare likt den i fotboll på Ruddalen långt senare.
Hemmalaget vinner matchen.
Men tyvärr för Monica Zetterlunds hemmafavoriter med ett mål för lite.
4-2 och IFK Kungälv kan nu titulera sig som ett lag i högsta serien.

Måhända var det firandet av större karaktär än när klubben tog DM-guld efter finalsegern med 2-1 mot Bagaregården 1956.

1965 är också ett fint år i Kungälvs historia.
De styrande i kommunen var nu säkra på att risken för att staden skulle brännas ned ytterligare en gång var över.
Så hade skett under åren 1135, 1368, 1563 och 1612.
Men i och med att man nu, 1965, ansåg att faran var över så lät man uppföra en ny bandyarena och kalla den Skarpe Nord.
En arena som blev utnämnd årets bandyarena 1992.

1965 är också året då Maj Sjöwall och Per Wahlöö ger ut boken ”Roseanna” och svenska folket får bekanta sig med poliskommissarie Martin Beck.
Inte allt, men mycket var bättre förr….t.ex Martin Beck.

Under de nästkommande åren åker laget upp och ner till högsta serien innan man lyckas etablera sig på allvar säsongen 1969/1970.
Man låg kvar i denna högsta serie fram till våren 1978 då sagan tog slut och porten till festvåningen stängdes med en duns.
Under den sejouren nådde också laget till semifinal under våren -75, en semifinal man föll mot slutsegrarna Ljusdal BK men är det längsta man nått i slutspel än i denna dag.

Säsong 83/84 och de sex olika div2-grupperna är färdigsummerade.
Sex grupper och fyrtioåtta lag i landets nästa högsta serie.
En annan tid.
Inte bara Martin Beck som var bättre förr.

IFK Kungälv står som segrare i div2 Västra Götaland.
Härnösand AIK i div2 Norrland.
När kvalet är över och förbi har bägge dessa lag, tillsammans med Katrineholm SK och Sandviken AIK, tagit plats i seriepyramidens översta våning.

Våra vänner från Kungälv gnuggar vidare.
Inga stora framgångar och det blir några livräddningskval men sin plats behåller man fram till våren 1998 då det åter är dags att kliva ned ett trappsteg.

Tiden rinner vidare.
Längs Nordre älv.
Längs Göta älv ner till Göteborg.
Längs Kalix älv.
Tiden passerar ett millennieskifte.
Ett millennieskifte där all världens datorer skulle säcka ihop i sina ettor och nollor.
Det hände…..ingenting.
Och tiden fortsätter sitt rinnande.

Säsongen 2007/2008.
En säsong fylld av snapsvisor, Streaplers och vinster för IFK.
Serien heter nu Allsvenskan.
IFK i den södra gruppen.
Arton matcher.
Arton segrar.
Kvalet spelas i samma grupp som Gripen/Trollhättan, BolticGöta och Frillesås.
Kvalgruppen vinns och IFK är åter ett lag i den serie som nu heter Elitserien.

Från den norra tar sig grannkommunerna Kalix och Haparanda till kvalet.
De bägge kombattanterna får tack vackert stanna kvar i Allsvenskan.

Det fanns även än ”Allsvenskan mellersta”.
Tre grupper, trettio lag.
I näst högsta.
Och det för bara sjutton år sedan.
Hur var det nu igen, när var det lite bättre?

IFK blir ett säkert kort i den elitseriemässiga kortleken.
De finns där.
År efter år.
Tills…

…..Åttonde april 2016.
Någonstans i en underjordisk bunker vaktad av tungt beväpnad personal sitter en sammansvuren samling mäktiga personer.
Strama.
Strikta.
Sammanbitna.
Inte en min över ansiktet.
Stenhårda blickar.
Cigarröken ligger tät.
Belysningen är dämpad.
Ett beslut skall fattas.

Senare på kvällen ringer telefonen på IFK Kungälvs kansli.
En totalt känslolös stämma hörs.
– Er Elitlicens är indragen, ni är härmed utkastade ur Elitserien. Ni har två veckor på er att överklaga.
Adjö.
Klick.

Överklagan lämnas in.
Det ringer igen och samma röst hörs i luren.
– Er överklagan avslås. Adjö.

IFK Kungälv är brutalt utkastade ur Elitserien av ekonomiska skäl.
Nu är jag definitivt inte den rätte att uttala mig i denna fråga då jag inte vet allt i denna soppa men nog finns det en hel del att fundera över.
En hel del.
Och en halv därtill.

IK Tellus fick frågan om de ville ersätta.
Den första maj sade Martin Krigh och de övriga spelarna och ledarna i stockholmslaget att de gärna gör det.

Denna säsong.
Efter den smällen har inte laget från väst orkat resa sig ordentligt förrän kanske nu.
Denna säsong nämns laget tidigt då det ska rabblas favoriter till serieseger.
Och man har inlett säsongen alldeles lysande.
Lika lysande som fullmånen över en bandyis en vinterkväll.

Man vann den allsvenska supercupen efter i finalen besegrat Nässjö IF med uddamålet,
5-4.
Och vandringen genom Allsvenskan mot ett eftertraktat kval framåt senvintern har även den börjat lysande.
Man kommer upp till fjärran nord som serieledare.
Sju matcher.
Sex vinster.
En förlust.

Poängkungen i laget heter Hugo Andersson som på sju matcher har skrapat ihop fina fjorton poäng fördelat på fem mål och nio assist.
Målkungen heter Niklas Holopainen, han har vispat in elva mål på sju matcher.

För hemmalagets del har vintern börjat i en grå ton.
Mörkt grå.
Femtonde och sista plats
Fem matcher.
En poäng.
Flest poäng i laget har Anton Khrapenkov med sex poäng, två mål och fyra assist.
Och han som har gjort flest mål är Emil Stock med tre mål.

^{Segrare i den allsvenska Supercupen 2024}

Senast de bägge lagen stötte på varandra var i november 2022.
På Skarpe Nord.
Kalix gör 0-1 redan efter en och en halv minut.
Niklas Sundqvist på hörna.
Hemmalaget vänder på torskfilén och har trygga 5-1 med sig till kafferasten och när matchen är över visar resultattavlan 8-1.

De fem senaste möten har slutat:
¤ 221126: 8-1 till IFK på Skarpe.
¤ 220305: 7-3 till Kalix på Kalix IP
¤ 211127: 2-2 på Skarpe.
¤ 2020/2021: 5-0 till Kalix. Matchen avgjordes på ett skrivbord i SBF:s lokaler då världen låg i karantän.
¤ 191123: 6-2 till Kalix på Skarpe.

Till näst sist.
Ifall någon undrar vad det var för figurer jag nämnde i början.
Namn med anknytning till Kalix i Kungälvs historia.
Österberg, Ohtonen, Rintala, Ekman, Rintala och Berglund.

Och till allra sist.
I mitt tycke en av de bästa bandybilder vi skådat.
All cred till fotografen.

^{Säsong 21/22
Frislag i bra läge för motståndaren.
#33 Daniel Strömqvist är fokuserad.
#4 Patrik Sunnanängs är redo att täcka skott.
#66 Lukas Persson tar det lugnt och är nöjd med tillvaron.}
// Sargis