Det har nu gått ett år.
Ett år sedan Tomas von Brömssen, stående på Sollidenscenen på Skansen läste sista raden av dikten ”Nyårsklockan” och de många fyrverkerierna sköt i luften.
År 2023 var till ända och 2024 tog sina första andetag.
Nu, ett år senare, skjuter raketerna över Skansen åter i luften.
Johan Rabaeus har, från samma scen, läst samma dikt färdigt och 2024 är paketerat i minnenas arkiv.
Länge leve 2025!
Vad minns vi då av det nyss arkiverade året?
Året som började en måndag och avslutades en tisdag.
Vi minns att Nordamerika hade en total solförmörkelse i början av april.
Det skulle bli än mer förmörkelse där några månader senare.
Vi minns de härliga veckorna under sensommaren då sommar-OS i Paris gick av stapeln.
Det mäktigaste från det är tvivels utan ”Mondo” Duplantis världsrekord.
Hela publiken satt kvar i sen timme bara för att se denne gigant, som redan, vunnit sitt guld göra en attack på sitt eget rekord.
Jublet när han seglade över ofattbara sex meter och tjugofem centimeter fick Eiffeltornet att skaka.
Mig också.
Sex meter, tjugofem centimeter.
Det är ett väldigt högt hopp det.
2024 var också året då Hockeyallsvenskan föll under nedflyttningsstrecket i serien för urbota korkade förslag.
Man lämnade in ett förslag på att man inte ska få matchstraff vid slagsmål med kastade handskar.
Bara fem minuter på botbänken.
Jag tar det igen.
Man lämnade in ett förslag på att man inte ska få matchstraff vid slagsmål med kastade handskar.
Bara fem minuter på botbänken.
SVT:s expert Jonas Andersson säger i saken.
” – Om man ska nyansera lite. Underhållningsmässigt och hur det påverkar en matchbild så gillar jag det. Men då tar man inte hänsyn till de personliga tragedier som fighting innebär. Jag har själv gamla lagkamrater som inte är vid liv längre, och andra som har men för livet. Jag hoppas verkligen inte att det blir allvar”
Han har ju nån poäng men det jag inte begriper är inledningen ”Underhållningsmässigt….”
Vaddå underhållning?
Ja herregud.
Vi glömmer det och letar oss till nåt trevligare.
Nåt betydligt trevligare.
De två fantastiska SM-finalerna i bandy.
Vi bjöds på bandypropaganda av yttersta världsklass i två matcher.
Med en tv-produktion i samma sfär som de bägge matcherna.
Det började med damerna.
Och som det började.
En inledning som sög andan ur oss tv-tittare.
2-2 efter åtta minuter.
Väschötsk ledning 4-2 efter elva.
Sedan blev det lite lugnare och vi fick chans att återhämta oss i sofforna.
När slutsignalen gick stod Villa/Lidköping som vinnare.
7-4.
Men det vi framförallt minns från den matchen är målet.
Målet med M.
Frislag till Villa vid straffområdeslinjen.
VSK bygger mur.
Stor och fin och ordentligt med tätningsmassa.
Då kliver Sanna Gustafsson fram till bollen.
Och lyfter bollen över den täta muren och över en, minst sagt, förvånad Petra Huhta i Buren.
Fantastiskt snyggt.
Ett av säsongens snyggaste mål i svensk bandy.
Sedan klev herrarna in.
Och återigen fick vi tappa vår andning.
Herrejösses vilken match!
Och lägg därtill en dramatik som sätter nerver i gungning.
Villa/Lidköping har 6-4 med tjugo kvar.
VSK får straff.
Fram kliver Daniel Johansson.
Som missar.
Jahaja, då är det över.
Icke.
Johansson tar revansch och reducerar med kvarten kvar.
Jaga, jaga, jaga.
Klockan går fortare än en dopad sprinter under åttiotalet.
In på övertid.
Och där är det slu…..
Han avgjorde finalen 2023.
Nu tar han 2024 års upplaga till förlängning.
I andra övertidsminuten.
I matchens sista flämtning.
Champagnekorkar hade börjat smälla nere i Lidköping.
Viktor Spångberg.
6-6.
Förlängning och spänningen gick att ta på.
Även för oss opartiska.
2023 gick det en minut och fyrtiotvå sekunder.
Då gjorde nämnde Viktor Spångberg 3-2 till VSK.
2024 går det en minut och fyrtio sekunder.
Då gör Christoffer Edlund 7-6 till Villa och de få champagnekorkar som inte flugit i luften tidigare fick nu smällas av.
Sekundprecision.
1:42 – 1:40
Två finaler.
Två guld.
Villa/Lidköping är utan tvekan ett ganska bra lag.
Apropå sekundprecision.
I Kalix Bandys kval i mars detta år missade Johan Sundquist några matcher.
Han kom tillbaka och gör i den matchen mål efter två minuter och fyrtiotre sekunder.
Johan har missat en rad matcher denna säsong, kom tillbaka i den senaste matchen och gör där mål efter två minuter och fyrtioåtta sekunder.
2:43 – 2:48
2024 var året då Allans Svensson lämnade oss.
Vi ska alltid minnas hans plikttrogne och principfaste postiljon Gustav Svensson.
Han som den store romantiker han var firade paret Svenssons tolfte bröllopsdag i Gavlerinken och Brynäs – Leksand och fem år senare under den djupblå natthimlen och snö och is såg Boltic vinna mot Ljusdal med 3-2.
– Och vi som inte trodde Boltic skulle komma så starkt på slutet.
En postiljon full av kärlek.
I den serie som, mycket väl ,kan vara det roligaste man kan se i televisionsapparaten.
Trots att jag sett den massor av gånger så njuter jag i fulla drag än idag när jag ser den.
Helt enkelt tv när tv är rolig tv.
Där har dagens produktioner mycket att lära.
Vila i frid Allan ”Gustav” Svensson
I slutet av januari i samband med ”dubbelmatcherna” mot Skutskär hade jag den stora glädjen att få träffa mannen bakom ”Bury Fen”, företaget som tillverkar och säljer bandyaccessoarer av högsta rang.
Han heter Erik Ström och vid detta trevliga möte med lite småsnack överlämnade han en mycket fin gåva, en necessär ur den kollektion han valt att kalla ”Kalix borta”.
Jag har under året försett mig med lite övriga saker från detta ”Bury fen”, vilket bl.a mina annars så bottenfrusna tår sjunger lovsång över.
2024 var också ett år då jag och frun återigen såg Bo Kaspers Orkester.
Platsen var denna gång Kulturens Hus i Luleå och än en gång fick jag bekräftat, BKO är Sveriges bästa band.
Ett annat band av god kaliber låter under året meddela att man tänker göra en tillfällig (?) återförening och göra några spelningar under våren 2025.
Hösten 2016 såg vi bandet i Luleå under deras avskedsturné.
En magisk spelning av bandet från Eskilstuna, Kent.
Sveriges bästa band
Det var också året då ett IFK Vänersborg utan långtidsskadade Emil från Nyborg misslyckades att, via kval, behålla sin plats i Elitserien.
Spelare flydde då Allsvenskan blev ett faktum.
Emil satt lugn kvar i det skepp alla trodde skulle sjunka i och med degraderingen till världens vackraste Allsvenska och skrev på nytt kontrakt.
IFK-kollegorna från Motala som klarade av kvalet tvingades, efter år av motvind och uppförsbackar uppbyggda av ledningen i kommunen, dra sig ur Elitserien och börja om i division ett.
En plats var således ledig i finrummet.
– Eeh jaha IFK Vänersborg, vill ni ha den?
– Nja, vi har ju tappat lite folk och är inställda på Allsvenskan men för fasen…..vi kör!
Med tunga tapp men med en återställd Emil Viklund och spelare med blåvita hjärtan gör ”Lilla Paris” en formidabel höstsäsong av Elitserien 24/25.
Många var de experter som förutspådde en dyster höst för IFK, lika många är de experter som nu sitter med tappade hakor och tvivlar på sin expertstatus.
Över en kaffekopp och en god bakelse i en matchpaus i Kalix fick jag se några röntgenbilder på Emils skadade underben och fot.
Där och då var jag nog tveksam att han skulle kunna spela bandy igen.
Det kunde han minsann.
Den säsong han hittills gjort är femstjärnig.
På en trestjärnig skala.
Det gulklädda laget från ett IP med en historia av högsta klass och hängande belysning av lika höga klass, Ljusdal BK, tog sig upp till Elitserien.
Ett ungt och frejdigt LBK som fått en mycket tung resa genom denna serie.
I skrivande stund, nyårsafton, har de endast en seger och ligger i längst ner i träskets bottenslam där hungriga nedflyttningsodjur lurar.
2024 var också året då Kalix Bandy åter fick prova på glädjen att ta ett steg upp i svensk bandys pyramid.
Den här gången från div1 till Allsvenskan.
Men det var på vippen.
Efter ett speluppehåll långt som ett snöre inleddes bandyåret 2024 den trettonde januari.
Ett snöre som blev lite längre än tänkt då termometern inte var villig att visa bandyvänliga temperaturer.
Kylan gjorde vår bygd bottenfrusen.
Vi minns med fasa den vecka då det låg mellan trettio och fyrtio grader under noll under flera långa dagar.
Den match Kalix skulle spelat på annandagen mot Umedalen sköts av någon anledning upp till trettondagen.
Trettondagen blev en isande kall dag och matchen fick skjutas upp till en annan dag.
Men så till slut.
Nästan på dagen en månad efter den senaste matchen.
Laget åkte till Sundsvall för match på anrika Gärdehov.
Motståndare var lika anrika Selånger SK.
13-0 till laget i buss då domaren förkunnade att allt var över.
Och bussen rullade vidare.
Från Sundsvall.
Till Östersund.
Staden som har flest antal meter skyltfönster sett till antalet invånare.
När bussen rullade förbi alla skyltfönster på sin väg ut från staden och hem mot Norrbotten visade tavlan på Östersund Arena 0-10.
En lyckad helg för Kalix.
Fyra friska poäng och 23-0 att lägga till den redan fina målskillnaden.
Det börjar närma sig sopad väg till det kval vi alla förutsett men inte vågat prata om.
Skyltfönster i Östersund
Och efter den helg som nu skola komma är det helt klart.
Inte ens den mest pessimistiske kalixbo kan nu missa att allt är klart.
Kvalbulla måste bakas och påhittiga plakat målas.
Jag skulle åka ned.
Se tre matcher på tre dagar i vår fina huvudstad.
Det blev inte så.
Min kära fru började ana oråd när jag måndagen innan avresa fick ur mig att jag inte orkade åka.
När jag senare förklarade för farbror doktorn hur jag mådde var han bergsäker på ”postcovid”
Var sjuk i december men det lilla viruset ville inte släppa taget.
Men som tur var klarade sig laget lika bra utan mig.
Kanske till och med bättre.
Tre dagar.
Tre matcher.
Tre segrar.
Med näppe och nöd besegrades Helenelund med uddamålet, 4-3.
Dagen efter var den på förhand svåraste matchen.
Serietvåan Gustavsberg på Ekvallen med sitt berg efter långsidan.
GIF var det enda lag som i teorin, praktiken och den heliga skriften kunde utmana om seriesegern.
Det blev aldrig nån match.
8-3 och Johan Sundquist fortsatte ösa på.
Denna match blev det fem fullträffar.
Sammanlagt under helgen i huvudstaden gör Kalix tjugofem mål varav tolv kommer från kapten Sundquist klubba.
Han gör under serielunken fina fyrtiofem mål och femton assist på de femton matcher han spelar.
Och till sist den sista matchen på turnén.
SIF/Norrtälje.
13-4.
Flyget hem svävade på moln.
Seriesegern var klar.
Nu gällde resten bara ära och stolthet.
En ära och en stolthet man behöll de matcher som återstod.
– En självklarhet mot våra samarbetspartners, publik och funktionärer sade Johan i nån intervju.
När gamla klassiska Skutskär IF kom på besök med både damer och herrar hade såväl företag och privatpersoner ställ upp med en liten slant för varje mål som våra bägge hemmalag gör.
Kassören fick jobba lång övertid den lördagen för att räkna ihop summorna.
Herrlaget gör 16-0.
Damlaget gör 10-1.
Många mål.
Många pengar.
Målsponsringen gav fina pengar
Och än en gång vill jag från hjärtat tacka alla ni som nappade på mina locktoner på Facebook.
Tack!
Två matcher senare hade våra herrar fått lägga ytterligare femton mål i kolumnen för antal gjorda mål och inte behövt lägga till ett enda i kolumnen för insläppta.
9-0 på Selånger följdes upp med 6-0 på ett GT 76 som besökte vår arena för första gången.
6-0 på GT
Vi passerar Alla hjärtans dag och kommer till fredagen när det som vi kallar ymnigt snöfall och som sensationslysten kvällspress med stora rubriker benämner ”snösmocka” föll över vår plats.
Det snöade.
Och vi såg nästan ingenting för snön som vräkte ner, och hela tiden kom det bara mer och mer och mer..
Då äntligen kom Umedalen de trettiofem milen efter E4 för match.
Eller match och match.
Tävling i snöförflyttning.
Översnöade stod vi när någon vänlig själ kom och upplyste oss om att matchen (snöförflyttningen) var slut för en timme sedan.
Ty ingen av oss såg vad som hände ute på fältet.
Men 7-2 till hemmalaget är för evigt inpräntade i historieböckerna.
Dagen efter sken solen som den aldrig gjort annat i sina dar.
Vem minns den snö som kanske föll igår?
På samma arena.
Umedalen – Östersund.
Ännu ett initiativ i god anda.
Laget från ”Björkarnas stad” var undansopade från sin hemmaarena då nån motortävling skulle använda området till uppställningsplats och depå.
Jag väljer att inte kommentera det utan gläds istället över att bandyn då kommit överens med alla inblandade parter att kunna lägga denna match på vår arena.
Östersund skulle ju ändå komma hit och möta Kalix på söndagen.
Allt går att ordna när man samarbetar mellan föreningar.
Vi var inte många men ganska få som stod på läktaren och såg ÖBS kvittera till 5-5 i nittioförsta och vi var lika få som såg Umedalen göra 6-5 i nittioandra.
Sen gick vi hem.
Och Umedalen drog iväg längs den ack så tråkiga E4 ner mot sina hemmatrakter.
På söndagen såg vi, några fler än under lördagen, det rödvita herrlaget vinna mot ÖBS med 11-1.
Sista matchen i serien avgjorde nere i Umeå.
På en is som inte var en is.
Nån form av mjukglass.
Utan strössel.
Långa diskussioner om det skulle gå genomföra matchen på Nolia.
Det gick t.o.m rykten om att flytta matchen upp till Kalix.
De skulle bara vågat ta det beslutet då jag befann mig hos sonen med familj i stan.
Det blev nästan en liknande parodi som i snöfallet i Kalix någon vecka tidigare.
Två lag som inte satte kraftansträngningen på max-nivå.
Lite lagom lugnt.
Man minns sin gamle farfar sittande i gungstolen med pipan i näven och sjörapporten i radion.
Rödkallen sydväst fyra, klar sikt.
Och väggklockan tickade taktfast vidare.
I matchen på Nolia tickade klockan upp mot sista kvarten innan de tillresta från Kalix lade i en lite högre växel och vände ett underläge 3-2 till seger med 5-3.
Laget gick genom serien med endast en poäng borta ur samlingen.
Ett kryss borta på Lugnet i Falun mot Isak Bandy i serieupptakten.
137-25 i målskillnad och trettioen poäng av trettiotvå möjliga.
Ett med beröm godkänt betyg.
Så kom kvalet.
Ett kval där allt hände.
Inleddes hemma mot storfavoriten Borlänge.
En match jag inte såg.
Välkommen till oss, sade spelarna i Kalix och skickade hem masen med noll poäng och 5-7 i målskillnad.
Smakstart.
Nu ligger väl inget hinder i vägen för avancemang…….trodde jag.
Det visade sig att hela vägen var nedlusad med hinder.
Betongblock, spanska ryttare, vallgravar och vilda bestar.
Och en tung skada på Johan Sundquist som under matchen mot Borlänge krockat med en medspelare och lite omtumlad fick lämna isen och inte vara i speldugligt skick till resan som nu gick av stapeln.
En helg.
Två förluster.
Och ännu en tung skada
Innanför den ståtliga entrén på Västanfors IP faller laget från norr, Janne Rintala blir skadad och plötsligt är vägen lite besvärligare.
Den blir än besvärligare då laget faller mot Gustavsberg på Ekvallen.
Det börjar kännas lite besvärligt.
En ödesmättad helg väntar då serien vänder.
Onsdag den sjätte mars.
”Dick” Fosbury, mannen som i Mexico-OS 1968 visade omvärlden den hoppstil alla höjdhoppare idag använder sig av, fyller sjuttiosex men lämnar jordelivet bara sex dagar senare.
Ghana har nationaldag och på arenan i Kalix står ett sargat Kalix Bandy laddade för att välkomna Gustavsberg.
Och för att ta revansch.
Snudd på ett måste i den prekära situation man hamnat i.
Nittionio minuter efter första avslaget sträcks rödklädda armar i skyn inför en applåderande publik.
4-2 i en match ingen som såg kommer glömma.
Den kommer pratas om i generationer framöver.
Dels för den heroiska insats spelarna på isen gör.
De sliter ont för att freda sitt mål från påhälsning.
De sliter ont för varenda liten yta.
De blir på olika grunder utvisade i parti och minut.
Det sitter nog ännu några vise män i slutna rum och lusläser dammiga luntor för att finna om det någonstans i vår värld tidigare hänt att det vinnande laget har etthundra (100!) utvisningsminuter och det förlorande (0!)
Det var fullständig kaos ett tag under matchen.
Hopp fram till fredag den åttonde mars.
Internationella kvinnodagen.
Och Västanfors kommer till Kalix.
Ovetandes om vad de kommer att se under uppvärmningen på is.
Han är tillbaka.
Tröja #17.
Två minuter och fyrtioåtta sekunder in i matchen visar han vägen med matchens första mål.
6-3 efter full tid och dramat går in i sista akten.
Borlänge är klara.
Ett Borlänge som sedan måste avsäga sig sin plats då de, likt i Motala, inte har det minsta lilla stöd i kommunhusets korridorer gällande bandybanan Tunet.
Laget som nu huserar i div2 har fortfarande inte kunnat bedriva en ordentlig träning på arenan och hemmamatcherna har varit utspridda runt bygden.
Jag blir bara ledsen.
Gustavsberg är uträknade.
Kalix?
Västanfors?
Ni vet ju svaret.
Med ett (1!) ynka mål till godo kravlar sig Kalix Bandys herrar tillbaka till Allsvenskan.
Ett mål.
Jag led lite med ”Fläkten”.
Men när Borlänge drog sig tillbaka fick samma ”Fläkt” frågan om de ville ersätta.
– Tack för frågan, men vi avstår.
Är ”Gurra” redo?
– Absolut.
Bandysäsongen 23/24 för herrarna är över och förbi.
Så även för damerna.
Damerna som stod för en utomordentligt bra säsong.
När 2024 var tretton dagar ungt hade laget inte spelat sedan i mitten december och nu väntade ett lag med lika många lysande stjärnor som vinterhimlens bägge björnar tillsammans.
Den stora och den lilla.
Denna stjärnbild heter Spånga/Bromsten och har hittills under säsongen inte varit i närheten att mattas av i sin glans.
Jag har skrivit om matchen många gånger men blir lika hänförd varje gång.
Kalix Bandy gör en match som vi kommer berätta om för kommande generationer tills de kastar grus och kottar på oss.
Förvisso vinner gästerna med 4-0 men de fick sannerligen ingenting gratis av våra damer.
De får bara ett enda mål i andra halvlek trots att de kanske hade hand om bollen i högre utsträckning än hemmalaget.
Ett mål i en halvlek.
Det hände nog inte många gånger under vintern för SBBK.
En laginsats utöver det vanliga från de rödvita.
Ett Spånga/Bromsten som dansar genom serien och stannar på full pott i poängkorgen och osannolika 175-18 i målskillnad.
Lysande stjärnor var det.
Men som vanligt denna senvinter.
Rubriker som är svarta som korpen på Athena.
Spånga/Bromsten tvingas tacka nej till sin plats i Elitserien.
Huvudsponsorn som pumpat in pengar vrider igen ventilen och kassaflödet stannar upp.
Illa, mycket illa.
Bandylaget står där med tom pengapåse och drömmen gick i tusen bitar.
Och under mellandagarna vi just passerat dömdes, enligt Sveriges Radio, den sponsorn till tre år i buren för fängelse och fem års näringsförbud för bland annat bokföringsbrott, skattebrott och försvårande av skattekontroll.
Ännu mer illa.
Kalix damer traskar vidare och vi i publiken blir allt mer imponerade över lagets frammarsch.
Vi experter är eniga i våra hyllningar.
– Nä, int´ är dom så dåliga.
Vilket på våran breddgrad är att jämföra med världsklass.
Vinsten mot Östersund ger klirr i kassorna och vinsten mot Bollnäs visar att även andremålvakten Hannah Blombäck håller hög nivå.
Hon håller med ackuratess nollan mot hälsingelaget.
Femtio år och nio dagar efter att Abba knockade Sverige och vann Schlager-SM med sin ”Waterloo” åkte damerna till Högslätten i Härnösand.
Klassisk bandymark.
Senare under kvällen rullade en buss över Höga Kusten-bron med en glad samling damer på väg mot hemmahamn drygt femtio mil norrut.
3-1 och två nya poäng.
Det skulle bli två till.
Två matcher.
Två poäng.
Vi ser inte ofta en bandymatch sluta 0-0.
Nu fick vi det.
Kalix och Edsbyn spikade igen och delade poäng.
Och i säsongens sista match delade hemmalaget och Söråker systerligt på de poäng som låg i potten.
Lika på tre när slutvisslan ljöd.
Damerna slutar på en mycket hedrande tredjeplats i Allsvenskans norra avdelning.
Ett lag vi alla charmades av tack vare deras fina spel och framåtanda på bägge sidor av sargen.
Bandyn var över för vintern.
De höga drivorna av snö som vi trodde skulle ligga kvar tills den andra semesterperiodens första vecka börjar smälta i hög fart.
Isen på älv och i skärgård släpper sitt grepp och det glittrar av vår.
Vårfåglarna kom i stora skaror och hanarna började sina sedvanliga ritualer för att locka till sig honans gunst.
I bandyns värld satt utvalda personer med telefonen i näven och försökte med olika lockrop dra till sig tänkbara nya spelare.
I den digitala världen, där vi nuförtiden ägnar den mesta av vår tid, ryktades om övergångar och undergångar.
Gångar av guld.
Gångar av grus.
I Kalix var det tyst.
Men vi är vana.
Vana vid att det inte sprids sanningar, halvsanningar, osanningar eller rent nonsens.
Vilket är ganska bra.
Dock kan jag ibland tycka att tystnaden är lite för total.
Det dröjer ibland framåt ispremiären innan vi supportrar vet vad vi kommer ställa ut för personal på isen.
Sprids lite oro och funderingar bland folket att inte veta.
Äh hörru, ge mig lite nytt om lagen annars….
En ljus försommarkväll hölls i vanlig ordning Kalix Bandys årsmöte.
Sedvanliga frågor avhandlades och stämningen var god.
Alla närvarande så med tillförsikt fram emot återkomsten i Allsvenskan.
Och till ny ordförande i föreningen valdes vår bäste och mest framgångsrike spelare genom våra trettiofyra år som förening, Olov Englund.
Ett synnerligen bra val.
Augusti
Sommaren börjar dra sig undan.
Skymningen gör sig åter påmind
Exit light.
Enter night.
Gatlampor och lampor i husens fönster tänds.
Bandyutrustningar dammas av, skridskor slipas och hjälmar putsas.
Det är dags.
Våra lag kliver in i den lilla isytan med en sarg som är alldeles för hög och inte går att flytta.
Men det är is.
Och ingen bandyspelare klagar.
Hösten är lång.
Och varm.
Att kylaggregaten till bandyarenan ska startas upp känns lika troligt som att månen trillar ner.
En vecka före seriestart vrids knappen på ”on” och det börjar så sakteliga frysa på.
Då hade den fina cup som skulle arrangeras under en helg med Kalix, Umedalen och tre finska lag fått avblåsas.
Synd för våra damer att inte fått den helgen innan serien drog igång.
Och för oss bandyvänner att inte få se hur vårat ”lite nya” damlag ter sig innan serien startar.
Lite nytt damlag?
Fem tunga tapp.
De fyra från Umedalen som verkligen såg till att sprida glans över Kalix Bandy visste vi skulle vända hem.
Förbaskat tråkigt men, som sagt, helt väntat.
De gjorde ju en vinter hos oss då Umedalen hade sitt lag i viloläge, ett viloläge som var förutbestämt till endast den säsong som flytt.
Dessutom flyttade lagets fantastiska målvakt Katja Illarionova till Umeå för studier.
In kom ett tvillingpar från Haparanda.
Saga och Linnea Persson.
Vilket innebär att Kalix Bandys damlag har tre (!) tvillingpar i truppen.
Dessutom finns en som är tvilling men hennes syster spelar inte bandy.
Jobbigt för tränarduon Wallin & Snäll kan tänkas.
In kom också Linnea Sandin och Elina Nilsson som bägge gör comeback.
Ett lag som när vi lämnar 2024 bakom oss placerar sig på sjätte plats i tabellen.
Lite bister förlust i den senaste matchen då IFK Rättvik stod för motståndet och tog med sig bägge poängen hem till Dalarna.
1-0 och målskytten var från Kalix.
Emma Lambertsson, som går bandygymnasiet i Rättvik.
Tre tvillingpar i samma lag
Herrlaget.
– Inflöde.
Under sensommaren kom nyheten om att Emil Stock vänder hem med ett färskt betyg från tre års studier i Sandviken där han också haft framgångar i de svartvitas olika ungdomslag.
Ett bra namn.
Det har också visat sig under seriens gång att Emil är en tillgång.
Även högerhalven med seriens kortaste klubba trädde åter på sig den röda tröjan efter ett års uppehåll, Tuomas Mokko.
Finske Juho Kaaretkoski anslöt.
Söderkisen Felix Nyman, som inte fick nytt kontrakt i Bajen, blev glad då Olov Englund slog en signal.
– När en sån ikon som Englund kallar då ställer man upp sade Nyman i lokal media och lovade ställa upp, i första hand, på bortamatcher men även i någon hemmamatch.
Vi såg honom i hemma premiären mot Örebro.
Och så även några unga spelare som tillhör andra föreningar men kan spela med Kalix vid de tillfällen då det inte krockar med deras lags matcher.
Vigor Malmberg, från Motala men studerar i Sandviken.
Han gjorde även en match i Kalix som blev succé med ett mål och härligt spelsinne.
Oskar Westerberg från Gripen/Trollhättan.
Gustav Löfqvist från Sirius.
De unga egna produkterna Elias Fredriksson och Malte Bjerner har spelat ett par matcher och verkligen visat att de vill utmana.
Målvakten Olle Risén har fått prova sitta på några bortabänkar.
De rutinerade herrarna Mats Rönnqvist, Olov Englund och Nils Wikström har visat stort klubbhjärta och hoppat in då spelarbristen varit påtaglig.
– Utflöde.
Ska Janne Rintala spela?
Ja.
Nej.
Nej.
Kanske.
Inte omöjligt.
Nya rön under varje höstlöv som låg klistrat mot marken.
Under det sista vi vände på stod svaret…..
Caspher Henriksson flyttade till Umeå.
Varför gå en massa skolor när man kan spela bandy i Kalix?
Casper Bergdahl slutade.
Publikfavoriten Vidar Fredriksson valde den andra sporten med is och sarg och flyttade till Luleå.
Som jag kan sakna hans intensitet och vilja.
Albin Rönnqvist, också en lovande junior, valde hockeyn.
Pålitlige Niklas Rönnqvist meddelade sent att han lägger ner.
Erik Nilsson slutade.
Robin Alamaa skadade sig under hösten och säsongen är lagd åt sidan.
Nya tag nästa säsong för mannen med rötter i Båtskärsnäs.
En gammal sågverksort två och en halvmil sydost om Kalix som en gång i tideräkningen hade ett bandylag.
Dock många år innan Robin såg ljuset.
Båtskärsnäs, som ingen kalixbo säger.
Vi säger Baskeri.
Och så var det ju det där med Janne Rintala.
Skulle vi se tröja #90 denna vinter?
Svaret kom.
Och svaret var tråkigt som en film av Bergman.
Nej, Janne lägger ner sin verksamhet.
Ett tapp som sved.
Full förståelse för hans beslut men nog är hans kunnande på isen saknat.
Dessutom en trevlig prick.
För herrarna, en träningsmatch, vinst 4-0 borta mot OLS, och några fåtal träningar på stor yta innan seriestart.
För damerna, ingen match, och några fåtal träningar på samma stora yta innan seriestart.
De övriga lagen i respektive serie kliver ut på den stora ytan under ett tak som glänser i augustimånens sken.
En bister verklighet för två lag som vinter, efter vinter, efter vinter åker landet runt och gör mycket fin reklam för vår ort.
Herrlaget har haft en lite jobbig serielunk.
Förutom dåliga träningsförhållanden under försäsongen har laget drabbats av två skador tunga som Rammelbergets samlade vikt.
Förlusterna har radats upp en efter en.
Ett kryss mot Mölndal (4-4) och en väldigt viktig vinst i bottenskiktet då man besegrade Gustavsberg på banan vid berget med uddamålet 4-3.
Efter den vinsten följde en helg som vi redan glömt.
När vintern var som mörkast.
Då var också resultaten som mörkast.
Uträknade.
Av många hånade.
Då.
Då visade Kalix Bandys herrlag upp sig från sin allra bästa sida.
2024 års sista match på arenan blev den bästa.
Vilken härlig match vi bjöds på.
IFK Rättvik på andra sidan.
Seriefemma med häng på topp tre.
Vi ser en intensiv, hård, schysst och fartfylld match.
Vi ser en resultattavla där bakom målet mot den plats där bara några förkolnade brädor ligger kvar som ett hånfullt grin mot oss som minns Furulogen.
En resultattavla som visar 4-2.
I en match där en av de två skadade är tillbaka.
Han gör två mål.
Det första och det sista.
Johan Sundquist.
Spelarna, och framförallt målisen, i IFK drömmer mardrömmar om den där #17.
Johans 4-2-mål blir 2024 års sista mål på arenan.
Trehundra trettiosex dagar efter det första.
Även det målet av Johan.
1-0 på straff mot Skutskär den 28:e januari.
För damerna gjorde Natalie Strömberg det första.
1-0 efter en och en halv minut mot Skutskär den 28:e januari.
Det sista gjorde Linnea Sandberg trehundra tjugoen dagar senare.
5-1 mot Bollnäs dagen efter Lucias enda arbetsdag.
Då vinklar vi undan backspegeln och blickar framåt.
Jaja, jag vet.
Jag gillar att använda backspegeln.
Gärna en backspegel som man kan se lite längre tillbaka med.
Som t.ex till söndagen den 3:e januari 1960.
Då vann Nyborgs SK mot Lappträsk med 6-2.
Eller Nyårsdagen 1925.
På denna dag för etthundra år sedan.
Klockan var 10:55
Sven Jerring påannonserade Högmässan och det första programmet i svensk radio gick ut i etern.
Vad 2025 bär för hemligheter har vi ingen aning om.
Men ta hand om er alla där ute så kanske vi ses någonstans.
God fortsättning på året!
Och hör ni.
Om ni inte visste.
Det är vackert med bandy.
I Kalix den 29:e december i början av matchen mot Rättvik.
