Författare: Stefan Vikström

Redan 1949 satte en man vid namn Vilhelm Moberg sin sista bokstav i en bok han skulle kalla ”Utvandrarna”.
En bok, som senare filmatiserats, om de många smålänningar som under de mycket svåra åren i mitten av 1800-talet sålde allt de ägde och lämnade hemmet för att söka lycka i det stora landet i väst.

Och jag är säker på att framtida författare kommer göra allt de kan för att få till den bästa romanen om det folk från samma Småland som kommande helg ska lämna sina hem för en strapatsrik resa långt bortom länsgränsen.

För övrigt så var Moberg från Moshultamåla.
De har inget bandylag där.
Men i närheten finns några rösen från bronsåldern.
Alltid något.
Hade jag bott i Moshultamåla hade jag nog hellre sett ett bandylag än ett stenröse.
Men det är ju jag det.

Men åter till Utvandrarna.
Två bandylag ska ut på strapatser.
Nässjö IF och Åby/Tjureda IF.
Måhända gör de som folket från förr och tar sjövägen.
Kliver på i hamnen i Karlshamn och tuffar på upp till ”Kalixkajen” under bron i Kalix.
Kan ju bli lite knepigt att lägga till där då det fortfarande är en arbetsplats för efterarbeten från byggandet av vår nya bro.
Och de får ju gasa på en smula då det sakta börjar ”jakka” över älv och hav.

Eftersom ”Kalixmål” fortfarande, trots att vi snart har 2023, inte är ett obligatoriskt ämne i landets skolor så måste jag väl översätta ”jakka”.
När sjöar och älvar börjar få en tunn is, då jakkar det.
Men det visste väl alla?

Is eller inte.
På arenan har vi is.
Efter så många sorger och bedrövelser att fingrarna inte räckte till så fick vi is.
Riktigt bra is.
Förra helgen i matchen mot Falun låg termometern på sju-åtta plusgrader och vinden blåste på så hakremmen fick knytas hårt så mössan hölls på plats.
Isen såg obekymrad ut.

Jönköping
Det är värre med den varan i Jönköping.
Råslätt ligger bar som en sandstrand på Maldiverna.
Dock utan glimrande hav och palmer.
Jag läste igår (tisdag 15 nov) en artikel i Bandypuls om hur den lilla bandyföreningen i stan sprattlar för sitt uppehälle.
Det blir allt svårare för eldsjälarna att hålla näsan ovanför ytan och hålla intresset för bandyn vid liv då man år efter år efter år tvingas brottas med vädrets makter och makter i kommunens hus.

Dessutom är arenan eftersatt under tjugo-trettio år så standarden på omklädningsrum, sliprum och övriga utrymmen får besökare att vilja blunda.
Frågan om ett hallbygge har stötts och blötts under femton års tid utan beslut från de som tar beslut om när saker ska beslutas.
Det handlar om överlevnad.
Om inte ett positivt beslut kommer inom ett år och snar byggstart på det så kan det vara tack och adjö för världens vackraste sport i stan.

Nog om Jönköping.
Även om deras problem kan överföras till andra orter .
*Host, host*…..plötsligt fick jag en smula i halsen.

De två lagen vi ser komma traskande genom samhället från kajen och upp mot bandyarenan är alltså Nässjö och Åby/Tjureda.
Två lag som nämns ganska tidigt när det droppas aspiranter till placeringar runt den lyftkran som lyfter upp gods till våningen för det fina folket.
Den så kallade Elitserien.

Kommande helg då.

Nässjö.
Svenska mästare samma år som Vilhelm Moberg släppte sin bok, 1949.
Med truppen:
 – Olle Bergström (mv), Lars-Göran”Widing” Wetterholm, Åke Igesten, Lars Carlsson, Curt ”Skalden” Lager, Gösta Tollin, Uno Wennerholm, Nicke Bergström , Rune ”Kolarn” Andersson , Arne ”Byllen” Igesten, Gösta Svensson –

Förra säsongen
Ingen av dessa spelare var tillgängliga under förra säsongen då de var endast ett felskär ifrån kvalplats.
Sju mål fattades för att snuva Lidköping på den åtråvärda platsen.
Vi som följt bandyn i vår ort vet hur det känns att falla med sju mål.
1982 fattades just sju mål för Nyborgs SK till en plats i solen.
Det är sjufaldigt tråkigt.

Kanske var det en lite knackig inledning av serien som till slut blev den tuva som stjälpte det småländska lasset.
Av de fyra inledande matcher vann man en och kryssade i tre.
Under hela vintern spelade man kryss i sju matcher.
Laik i tre.
Dyrbara poäng till spillo.

De kom till Kalix strax innan jul.
”Tony” Voronchikhin satte 1-0 till hemmalaget.
Mellan minut femton och tjugo satte smålänningarna tre snabba och började tro på såväl poäng som Robert Lind i Kramfors.
Grabbarna i Kalix gav icke upp hopp eller tro.
Det tar tio minuter att göra tre mål för dem.
4-3 när kaffet dricks.
I mitten av andra rundan faller så matchen sista mål.

Det finns de som påstår att alla matcher Kalix spelar slutar 4-4.
Ligger en hel del i det.
Men sista matchen blev det 10-0.
Nångång ska jag seriöst kolla hur många matcher under de senaste åren som Kalix spelat 4-4.
Känns många.
Och speciellt mot TB Västerås.

Hemma i Nässjö visade hemmalaget var skåp, byrå och tamburmajor ska stå.
Stora 9-4 och festligheter på torget i Nässjö.
Troligen under ledning av Dregen och Nicke Borg.

Hittills i årets Allsvenska
Tre spelade matcher.
Man inledde med en lite ögonbrynshöjande förlust mot Laik.
7-5 i baken hade nog ingen räknat med.
Nästa stopp Katrineholm.
Gas i botten och 9-3.
Ordningen är tillbaka.
I nästa match väntade de stora favoriterna från Örebro.
Hemmapremiär.
7-4 och grabbarna från Backyard Babies spelade upp igen.

Och ett varningens finger sätts upp för #77 Kevin Runbom som leder den interna poängligan med fem mål och fem assist.
Näste man i ligan är #16 Pontus Nordström med fyra pytsar och tre fina framspelningar.
Varen vaksam röda!

Och för endast någon dag sedan anslöt Alexander Heinhagen till truppen.
Han kom med sin trunk från AIK som hastigt lade ner sitt herrlag.
Han är bra så håll ett öga på den herrn.

Söndag.
Åby/Tjureda IF
Föreningen som byggde hall under en kafferast.
Under våren 2019 kvitterade laget ut biljetter till Elitserien.
I styrelserummet togs ett blixtsnabbt beslut.
– Vi bygger.
– När börjar vi?
– Nu!
-Menar du nu?
-Nu!
Och så satte man på sig skorna och började snickra.
Man snickrade hela natten lång.
Man snickra och sjöng en enkel sång.

Och när den första hemmamatchen i Elitserien årgång 19/20 stod för dörren öppnade sig dörren till den nybyggda hallen.
I sanning imponerande.
Frillesås BK blev det första -fössta- laget på besök.
Frillesås vann med 4-2.
Men det allra första -fössta- målet i hallen gjordes av en yngling uppväxt på Orrstigen i Kalix.
Andreas Lysell.

Det blev en tung vinter för Å/T.
4-4 (de kan de också minsann) mot IFK Motala blev den enda lilla ynka poäng man orkade bärga.
Och en liten ynka poäng räcker inte för nytt kontrakt.
Falluckan öppnades och ett gult lag föll ut.

Förra vintern.
4-4 var resultatet från den poäng de tog Elitserien.
4-4 är ett gångbart resultat för dem även i inledningen av serien ifjol.
IFK Kungälv på hemmais, 4-4.
Ljusdal under de hängande lamporna, 4-4.
Falu BS vid foten av hoppbacken, 4-4.
Imponerande svit.
I fjärde matchen ledsnade man på dessa fyror och körde över Katrineholm med 10-3.

Två spelare som senare skulle göra upp om titeln ”Årets målkung” var Åbys Adam Rudell och Kalix Johan Sundquist.
Första mötet dem emellan var i Åby.
Öga mot öga.
Duell i decemberkvällen.
Allting tystnade.
Folket drog sig undan.
När röken skingrats hade han i rött gjort fyra.
Hemmahoppet i gult hade noll.

Att Åby vann med 8-4 lägger vi till handlingarna.
Såna bagateller.

Senare under säsongen kom de till Kalix.
För första gången i världshistorien.
En stor dag för föreningen.
Tänk att vi en gång fick resa upp till Kalix.
Ett Kalix som visade upp sig från sin bästa sida denna februarifredag som tidigare bjöd på ett OS-guld av en annan snabbåkare på skridskor, Nils van der Poel.
Och matchen kom, i mina ögon åtminstone, bli en av vinterns bästa på vår arena.
Kanske t.o.m den allra bästa.

0-1 i paus.
0-3 då tio minuter återstår.
Det dukas upp massipantåta runt om Småland.
Trots att det inte är fössta tossdan i mass.
 Någon har sagt att svåraste som finns är att led med 3-0.
Det blev minsann Åby varse -vasse- om.
Åttioett: 1-3 Janne Rintala.
Åttiotre: 2-3 Anton Khrapenkov
Nittiotre: 3-3 Johan Sundquist

Massipantåtona fick stå orörda på borden.

I år.
Inledde med förlust i hemmahallen mot IFK Kungälv, 3-5.
Fortsatte med kryss på bortaplan mot Örebro, 6-6.
Tredje gången gillt, i eget hus besegras Katrineholm med stora 12-2.
Tre matcher.
En etta i varje kolumn.
Förlust, oavgjort, vinst.

I lagets interna poängliga står tre spelare med vardera sex poäng.
–  #68 Jonathan Svensson, sex mål.
–  #10 Philip Lindqvist, tre mål och tre assist.
–  #67 Filip Fransson också tre plus tre.
Varning utfärdad för denna trio.

Kalix.
Kommer från en riktig överkörning mot Falu BS.
10-0 (!?)
I en match där de röda tog hand om taktpinnen direkt på Simon Viklunds perfekta avslag.
Hörna efter arton sekunder.
1-0 efter fyra minuter.
2-0 efter sju.
En gul får rött.
De gula är chanslösa.
5-0 i paus följs upp med 5-0 i andra halvlek.
Förvisso såg gästerna trötta och håglösa ut och den start de fick gjorde ju inte saken bättre.
Men till saken hör ju också att Kalix var bra, riktigt bra.

I lagets poängliga då.
I topp #10 Simon Viklund, sju mål och två assist.
Som nummer två #17 Johan Sundquist, sju mål och en assist.
Tredjeplatsen äger Anton Khrapenkov, noll mål och sju assist.

En intensiv helg ligger framför oss.
Förutom dessa två matcher ser vi också Östersund två gånger.
Herrlaget i div1 och damlaget i Allsvenskan.

Dock är det troligt att jag missar allt detta godis.
Då det finns viktigare saker än bandy.
En av de sakerna är två och ett halvt år gammal.

En fråga innan vi stänger.
Vi vet om ”Småländska isterband”.
Jag har ätit isterband på en restaurang i Västervik och det vattnas i mun vid blotta minnet.
Bandyn där nere då.

Är det månne ”Isterband-y”?


Ha det bäst och gå på bandy så ofta det går.
Det är fint.
// Sargis

Det är tvåhundrafemtiotvå dagar sedan domare Ida Salomonsson blåste av den senaste matchen på Fomab Arena.
När hon blåste för full tid hade vår lagkapten Sundquist halvminuten tidigare dundrat in säsongens sista mål på straff mot IFK Kungälv.
Och i sekretariatet fick de trycka fram 7-3 på tavlan bakom Joel Snäll i hemmamålet.
Sedan dess har vi väntat.
Länge har vi väntat.
Tvåhundrafemtiotvå dagar.
Det är många dagar det.

Och hela hösten har vi väntat i dis och dimma.
Vi har knappt sett ut, eller in, för all denna dimma.
De två milen jag har till min fabrik har varit spännande.
Hittar jag fram?
Tänk om jag svänger fel i ”Kråkfällan”
Kliver ur bilen vid danslogen i Täfteå?
I Årjäng?
Eller rent av femton minuter från Eslöv?
E4 höljd i dunkel.
Huvudsaken vi hittar till arenan på lördag.
Och att Falu BS hittar dit.
Icke heller att förglömma Selånger Bandy som under söndagen kommer på besök.
Hemmapremiär för vårt A-lag.
Världspremiär för vårt U-lag.
Två klassiska motståndare.
Det är som i tider som gått.
Falu BS och Selånger SK.
Våra damer sätter sig i en buss och tar sig i motsatt riktning.
I samma riktning finns inte många damlag att möta.
Tyvärr.
Men i motsatt riktning vimlar det av motstånd och denna helg står Edsbyn och IFK Rättvik för motståndet.
För övrigt tredje helgen i rad folket i dalametropolen vid Siljan får ta sig till arenan för att se ett lag från det vilda norr.
Våra herrar mötte hemmalaget IFK där i seriepremiären och förra helgen i en match med två bortalag mötte de Västanfors där.

Kalix tidigare i Bandyallsvenskan.
Våra rödvita inledde, som sagt, mot IFK Rättvik.
Det blev inte så bra.
Comebackande Jimmy Berglund gjorde det första rödvita målet för säsongen då han reducerade IFK:s 2-0 efter dryga halvtimmen.
Vår nye Isac Köpsén kvitterade minuten senare.
Nu är vi på gång, tänkte jag då.
Det blev rast och vila.
IFK gjorde 3-2.
Gamle räven Simon Viklund kvitterade direkt.
Sen tog det roliga slut.
Det rann iväg, det forsade likt Kamlungeforsen.
Det slutade 8-3.
Dagen efter föll Kalix med 7-1 mot TB i deras hus.
En tung helg.

Gångna helgen var det åter dags för resa.
Tungt att inleda med två helger bortom Siknäs.
Men med de milda höstarna som nuförtiden råder och med ett kylaggregat som inte hann komma igång i tid så var det nog bäst så.
Men med en liten hall skulle nog det bli lite bättre.

Hursomhelst så fick herrarna en träning på en vattendränkt is innan de drog iväg på nya äventyr.
Och nu gick det bättre.
En uppvisning i fantastiskt målvaktsspel, betongförsvar med små pirayor vid mittlinjen och spanska ryttare utslängda lite här och var i pölarna på Ljusdal IP gav vinst med 3-0.
Inte stora siffror men det kändes lugnt i min soffa.
Dagen efter besegrades Västanfors med 4-2 efter tre mål av #17 och en frislagsraket av Simon Viklund.
En mycket bra helg.

Fyra matcher.
Två segrar.
Två förluster.
Det får vi vara nöjda med.

Falun hittills
Har bara spelat en match i serien.
Smygpremiären torsdag innan den stora festen inleddes.
Man åkte till Västerås
0-0 i sjuttiofyra minuter
TB gör 1-0.
FBS kvitterar strax senare genom nye finländaren Pekka Niska från fyrfaldiga mästarna Botnia i Helsingfors.
Med det målet gör han ett litet ryck i den interna målligan, han har hittills gjort alla FBS mål i serien.
Stark öppning.
Sen gör TB 2-1 och 3-1 och festen i gurkstaden ville aldrig ta slut.
I bussen till Falun var det tyst.
Chauffören stannade till i Avesta för att kolla om han hade glömt plocka upp spelarna.

Förra säsongen.
De bägge lagen stötte på varandra vid två tillfällen, precis som det ska vara i en serie.
Jag personligen är inte för det här med geografisk indelning.
Ja, det sparar nån krona för de resande lagen.
Typ Kalix.
Men ur sportslig synvinkel skipas väl mest rättvisa om man möts såväl hemma som borta.
Förra vintern var det dubbelmöten mot alla.

Nåväl, de här bägge lagen räknas till den nordliga delen och möts alltså två gånger i vinter.
Förra vintern vann man varsin match.
Bägge lagen vann hemma.
Falun vann med 5-3 i en match som egentligen skulle ha varit annandagens match på masarnas hemmamark.
Stränga regler för smittspridning (trodde i mitt enfald att jag aldrig skulle behöva skriva det ordet igen) gjorde att Kalix fick stanna hemma.
Det blev lite bistra miner i dalametropolen men näven knöts, mod repades och i slutet av januari skickade man hem norrbottningarna med 5-3 i baken.
Från Faluns omklädningsrum hördes fiol-iol-iol-lej.
Helgen efteråt tog Kalix revansch och vann med 6-3 i en match som avgjordes alldeles i slutet.
4-3 och FBS jagade, kände vittring.
Janne Rintala släcker lyset för dem med sitt 5-3 fem innan slut och minuten senare gör Johan Sundquist 6-3 vilket blir slutresultatet.

När sedan tabellen räknas ihop har FBS hamnat på det s.k ”negativa kvalet”
Kvalspel för att rädda ansiktet, hedern och fortsatt allsvensk status.
Kanske inte det man räknat med men verkligheten var grym.
I detta kvalspel började man lite darrigt och kryssade på fyra mot Gustavsberg,
Skulle nerver sätta hinder för deras vandring tillbaka?
Nix.
Så blev inte fallet.
Man klarade kvalet galant och stannar därmed kvar i vår serie.
Hade de nu inte gjort det hade du ju inte suttit och läst detta just nu.

Falu BS förr.
Ett lag som tillhört svensk bandys översta skikt sen den tid då de gamla grekerna var unga och satt lutade med hakan mot handflatan och kväkte ur sig filosofiska ord.
Ett lag som har spelat SM-final vid fyra tillfällen.
Två gånger har man fått baxa in den fina pokalen ombord på bussen.
1971 och 1974.
I bägge dessa finaler höll målmannen nollan.
I den första besegrades Sandviken med 2-0 och i den andra Katrineholm med 3-0.
1976 föll man mot Broberg med 2-6 och 1999 mot Västerås med uddamålet 2-3.

Vi minns två spelare.
Den förste såg jag kanske en gång live.
I december 1978 spelades en landskamp mot Finland på, den alltid så iskalla, Gränsvallen i Haparanda.
Han kanske var med där.
Jag kommer inte ihåg.
Mitt minne jämställs ibland med en guldfisk, vilket kan vara lite kränkande……för den stackars fisken i sin skål.
Men jag har sett honom i tv och på omslaget till favorittidningen från då, Buster.
Med en meritlista lika lång som ett kassakvitto på Ikea.
Årets man i svenska bandy vid fem tillfällen.
Etthundranio landskamper.
Sjutton säsonger i högsta serien gav honom tre SM-guld, två med FBS och ett (1979) med pôjkera från Karlsta´, IF Boltic.
Skyttekung, i det som då hette div1 och idag svänger sig med Elitserien, fem gånger.
Och tretton år på raken framröstad som högerinner i ”Årets lag”.
Högerinner, vänsterinner, centerhalv, fina benämningar.

Han fyllde 80 år i våras och har myntat det klassiska ”Släng en ishockeypuck och en bandyboll framför en katt. Vad tror du katten väljer?” som svar på frågan varför han valde bandysporten för hockeyn.
Ett bevingat citat som borde finnas på tavlor i varje hem.

Han heter Berndt ”Bempa” Ericsson.
Går inte finna högre grad av svensk bandyhistoria.

Den andre legendaren i FBS är inte svensk.
Han var, av många uttalat, världens bäste bandyspelare under tiotalet år runt millennieskiftet.
En glimrande spelare med ett målsinne som han kan bevisa med det faktum att han är den som gjort mest mål i det ryska landslaget genom tiderna.
Överlägset mest.
Blev år 2001 utsedd till ”Årets man” i svensk bandy.
En utnämning som han som förste utländske spelare fick.
Samma säsong gjorde han sextiotre mål i vår högsta serie.
Skyttekung var ordet.
Jag minns honom för hans kraftfulla skridskoåkning då han i tröja #9 tog fart mot våra stackars försvarsspelare som hade till uppgift att stoppa honom, vilket inte alltid lyckades.
Till glädje för den ensamme supportern med bar överkropp och nabock (pälsmössa för det fåtalet av er som kanske inte behärskar det vackra kalixmålet) som under de år han studerade vid Kalix Folkhögsskola dök upp på vår arena då FBS spelade.

Denne ryske gigant är född 1974 och heter Sergei Obuchov.

Norrbottnisk glans
Andreas Lysell.
Jonas ”Skorven” Persson.
Bägge från Kalix.
Bägge har satt lite extra watt i skenet över bandyarenan i Falun.
Lite extra lyskraft.
Och idag är de båda smålänningar.

I backspegeln
Årets första dag det så fina året 1960.
Seriepremiär.
Och rykande snöstorm.
Hemmalaget IFK Kalix kunde inte ordna spelduglig is så matchen fick flyttas till landisbanan hos bortalaget Nyborg SK.
Hemma blev borta och borta blev hemma.
NSK gjorde 1-0 efter åtta minuter då två av de spelare som nämns med vördnad då gamla legendarer omnämns sågade sig igenom IFK:s försvar.
Målskytt: Vänsterinnern Göte ”Skojarn” Lindbäck.
Framspelad av:  Högeryttern Alf Lundbäck.
När domarparet blåste matchens sista signal hade NSK vunnit med 5-1.

Året var alltså 1960.
Ett bra år det.

1953 drog Frank Sinatra 437 åskådare till Folkets park i Finspång.
Kommande lördag slår vi den noteringen.
ELLER HUR?!

Alla till Fomab Arena!

// Sargis