Innan avslag
Hade nån ringt till mig tidigt i morse där jag satt med morgonkaffet och morgon-91:an och sagt att dagens match skulle sluta som den gjorde hade jag lagt på och tänkt att personen i andra änden pratat i sömn eller fortfarande hade sviter efter fredagskvällens rumlande.
Vem kunde ana?
Vem kunde tro?
Definitivt inte jag.
Där jag satt och drack mitt kaffe tillsammans med beväringarna i Klackamo hörde jag att det blåste ordentligt utanför fönstret.
Halv orkan från väst.
När sedan mörkret drog till reträtt och ljuset tog makten syntes en blek sol över taket isi Asplunds.
En sol som vi inte sett sen Hylands glansdagar.
Och termometern visade tuffa sju plusgrader.
En helt vanlig svensk midsommar.
I svinnovember.
Tack, men nej tack.
Som gästernas målvakt Patrik Hedberg sade då han lämnade isen efter värmningen.
– Det ska ju vara snö här då vi besöker er.
Isen hade dock klarat sig med beröm godkänt.
Sju plusgrader och hård vind.
Är inte säker på att det gamla aggregatet klarat den utmaningen.
Den stora snackisen innan avslag var annars duvor.
Vanliga svenska duvor.
Lite ornitoligiska kunskaper delades.
Orsaken till denna fördjupning i duvans väl, ve och leverne var det faktum att de funnit en enrummare högst uppe i tv-tornet.
En trevlig lägenhet med utsikt.
Nu är det så enkelt att i ett tv-torn ska icke duvor hålla till, där ska tv-teamet och kommentatorerna sitta och förmedla matchen till utbyssare.
Det gick inte idag det.
Ty där duvor bor finns det….
….duvor är inte så bra på att uppsöka arenans faciliteter.
Jag såg senare bilder från kaoset.
Om jag säger ”ofräscht” så är jag långt i underkant av sanningen.
Jag förstår att man använde balkongen utanför klubbrummet istället.
Vi närmar oss avslag.
I ett duvslag.
Klockslaget var inne.
Och vi var ute.
Den nya displayen ovanför sekretariatet som visar tid och temperatur visade 14:00 och -71 grader.
-71.
Det är tufft att spela bandy.
Olov sade att den tidigare i veckan visat +100.
Det är tufft med bandy.
Ojmjakon och Death Valley, släng er i en vägg.
Halvlek 1
Huvuddomaren för dagen hette Peter Persson.
Han gjorde sin första insats genom att blåsa igång dagens drabbning i Bandyallsvenskan.
Ena laget var rött och kallas Kalix Bandy.
Det andra var gult och kallas Falu BS.
Hemmalaget gör avslag med vinden i ryggen.
Arton sekunder senare får samma hemmalag en höger hörna.
Bom.
Hade smakat fågel (!) med ett tidigt mål.
I fjärde minuten får laget sin andra hörna från vänster.
1-0.
På hörna.
Han har gjort miljoner hörnmål.
Jimmy Berglund.
Det blev ju tidigt mål i alla fall.
Bra.
Dubbelchans för de röda runt minut sju.
Målmannen som saknar snön, Patrik Hedberg, gör en räddning direkt hämtad ur en Buster.
Kastar sig till höger och räddar ett hårt skott av Anton Khrapenkov.
Lite spel innan farligheten avslutas med en boll som skalar bort röd färg på Hedbergs högra stolpe.
Han som sköt där får senare pris som bäste röd.
Robin Alamaa.
Jag kan bara hoppas att han tänker på sin arbetskollega på måndag.
Kanske delar med sig lite.
Ja, just det ja.
Några enstaka sekunder rullade iväg.
2-0.
Janne Rintala flippar fram Johan i fritt läge.
Någon gul arm sträcks upp för att påkalla offside.
Ingen respons från domartrion och Johan kan enkelt rulla in bollen.
Några protester av allvarligare sort togs inte till så de gula svalde nesan och gick vidare.
Jag skriver i tionde att de röda dominerar dansen fullständigt.
De gula kommer knappt till anfall.
Tro om stoppet de hade i Ö-vik under sin bussresa upp under fredagen innebar backhoppning i stans hoppbacke där vid rondellen på E4 i södra utkanten av centrala stan.
Eller nån annan aktivitet som satte geisten ur spel.
För de såg inte så där hungriga ut.
Tama anfallsförsök som enkelt styrdes undan av den röda betongmuren.
Står jag och skriver då vår målvakt Oskar Sundqvist också får visa att han också kan göra räddningar ur Buster.
Sen tror jag inte han behöver anstränga sig förrän han gör en benparad två minuter innan paus.
Nitton minuter och de gula får sin första hörna.
Tystnad i hela Dalarna.
Ska de spräcka nollan nu och få lite tro och hopp?
Den arkiveras under kategori M.
M som i misslyckad.
Skymningen faller allt fortare nu.
Det blåser nerifrån parkeringen och det drar in löv, grus och en och annan bil på isen.
Där kom hästarna, som håller till där man svänger av från Stationsgatan och tar sikte på arenan, insvepandes.
Och duvorna håller sig undan, gillar inte de där tv-typerna.
Då smäller det ute på isen.
Johan Sundquist sätter fart.
Och när han sätter fart är det hög fart.
Det tar tvärstopp mot ett utslängt ben.
Folket tystnar.
Tränarstaben i Kalix blir tokiga.
Spelarna blir tokiga.
Jag blir galen.
Glosor viner över isen.
Jag kan mycket väl ha slängt någon av dem.
En vansinnig bentackling av gul #98 gör att han får se domaren göra det enda han kunde göra i den situationen, dra det röda kortet.
Bara att lomma till omklädningsrummet för syndaren.
Även om jag är säker att 98:an inte hade så onda avsikter som det blev så är det en sån där sak som inte får förekomma på en bandyplan.
Eller överhuvudtaget någonstans.
Kan sätta stopp för matchen, säsongen eller karriären för den som åker på den.
Tack och lov reste sig Johan upp.
Lite mörbultad men han gjorde en tumme upp och kunde fullfölja matchen.
Otäckt.
Det efterföljande frislaget skjuter samme Johan i stolpen.
Om de gula såg lite tama ut tidigare så var detta det som släckte hoppet.
Åtminstone såg det ut så.
De hade ingenting som kunde hota de röda.
Till protokollet skall också läggas in att våra röda var bra.
Väldigt bra.
Snabba offensiva attacker anförda av många spelare.
Många fler delaktiga än jag sett tidigare.
Riktigt kul.
När så Simon Viklund gör 3-0 på högerhörna känner sig ledningen i BS tvungna att ta rast.
Time Out.
Lugna ner lite.
Gjuta mod.
Lite pepp.
Kom igen, det är länge kvar!
Det hjälpte föga.
Samme Simon gör 4-0 i trettiofemte.
Nye Isac Köpsén gör 5-0 i trettionionde.
Och matchen är stängd, låst och nyckeln i säkert förvar.
Uppe hos familjen duva.
Hämta den den som vill.
Sen blev det paus.
Trots de sju plusgraderna så var jag lite småfrusen så kaffet satt bra.
En fundering.
Det vi kallar ”Gamla klubbrummet” uppe i ishallskorridoren var dubbelbokat så bandyn fick ha all servering utomhus.
”Hur e de möjligt?
Man frågar sig gång på gång”
Hur kan den där håkkin ha till gång till det rummet?
Och varför ska alltid bandyn få stryka på foten?
Jaja.
Jag summerar Kalix första halvlek med ett ord.
Överlägsna.
Vi kan, vilket inte händer särskilt ofta, ställa oss på plats inför andra rundan och bara njuta av de rödas spel.
Känns overkligt ändå.
Kan ett snabbt gult mål…..nä.
Halvlek 2.
Jimmy B gör avslag.
Sju minuter lunkar iväg.
6-0.
Johan på tennis två meter från mål, fint inspel från höger av Niklas Sundqvist.
Ett fint mål.
I femtiofjärde ser vi en lysande uppvisning i försvarsspel då fyra röda blir övergivna efter ett onödigt bolltapp på offensiv planhalva.
Att se hur de tätar ihop sig och styr undan de gula med planer på mål är vackert.
Ännu ett exempel på att bandyn är världens vackrast sport.
Suveränt.
Sen händer det inte mycket på ett tag.
Skymningen har sedan länge fallit färdigt.
Grus och löv blåser in vilket får materialarna att springa in och ut från respektive sliprum.
Ett hårt jobb i det tysta.
Tempot sjunker alltefter tiden går.
Hemmalaget har inte särskilt mycket intresse av att gå framåt i allt för hårt tempo.
6-0, en man mer och spelövertag.
Vi lugnar ner oss en smula nu.
De gula har inget intresse kvar.
De vill bara hem nu.
Det har var ju inte vad de tänkt när de bussade hemifrån tidig fredagsmorgon.
Deras iver blir ju inte större då Simon gör 7-0.
Fint framspelad av Janne Rintala.
Janne som var mycket bra idag.
Låg bakom mycket i det offensiva.
Simon är inte färdig.
Han har mer kvar.
En riktig projektil rakt upp i nättaket på lagets elfte hörna.
Från vänster.
8-0.
Jösses vilken pärla.
Hade målvakten haft sina fingrar där hade sjukhusets läkare fått ta fram all världens expertis för att få dem på plats igen.
Sex minuter senare vevar Niklas Sundqvist in 9-0 på en hörna från motsatt håll.
Kvarten kvar.
Nu börjar t.o.m vi pessimister tro på, åtminstone, en poäng.
Johan sätter tvåsiffrigt när han på egen hand snirklar sig igenom spillrorna av det gula försvaret, blir upphakad men lyckas svävande i luften vispa in tian.
10-0.
10-0.
Och vad är klockan?
Sjuttiosex.
Det är nu det händer.
Det oförklariga.
Jag hade förhoppningen om att vi skulle slå publiksiffran från Finspångs Folkets Park då Frank Sinatra uppträdde där.
437.
Vi var inte i närheten.
Men stort tack till alla ni som kom.
Ni är guld.
Men.
Jag måste ställa frågan.
Varför i hela friden börjar ni traska iväg från läktaren när knappa kvarten återstår och våra grabbar leder med 10-0 och bjuder på en laginsats vi inte skådat på år och dar?
Varför?
Okej, det är avslaget.
Piprökartempo.
Men lika förbaskat stannar man kvar tills domaren blåser av.
Går ni hem från bion innan filmen är färdig?
Från teatern?
Från restaurangen innan desserten serverats?
Jag begriper det inte.
Och det är ju ingen större kaos ute på parkeringen heller.
Nåväl.
Sista tio nu.
Se till att Oskar får hålla nollan.
Joel gjorde det i Ljusdal.
Bygg mur om så behövs.
Inget trams nu.
Det blev inget trams.
Oskar höll nollan och såg glad ut för det då han efter matchen åkte omkring med sin lille son i famnen.
En fin avslutning på en fin eftermiddag.
Tack Kalix Bandy.
Sträck på er.
Den här segern visar högsta klass på lagspel.
Riktigt, riktigt kul att se.
Längs E4 åker nu en buss i tystnad.
”Tystnat har leken, tystnat har sången….”
Imorgon gör vårat nya lag U sin seriestart.
Selånger kommer upp.
Utan ”Jola” Bergström.
Utan Ingemar Aava.
Men de är bra ändå.
// Sargis
10-0.
Jag drömmer väl inte?
Om jag gör det, låt mig sova.
Tvåsiffrigt på Falun
