Författare: Stefan Vikström

Livet strax innan
Vi trycker ”Rewind” på livets bandspelare.
Spolar tillbaka tiden till 2010.
Mars månad.
Takdropp och Snödroppar.
Vi njuter av solen som börjar värma och ge våra vinterbleka kinder lite färg.
Och för de allra flesta är bandysäsongen över.
Så även för Köping IS som, hemma på Kristinelund ”Krillan”, avslutade säsongen med en smärtsam uddamålsförlust mot Örebro och en sjätteplats i den norra Allsvenskan.

Spelarna hade nu städat bort utrustningen och kände sig ganska trött på allt vad bandy hette.
Men samtidigt fulla av revansch inför nästa vinter som nu låg en evighet bort.
Världens längsta försäsong låg runt hörnet.

En av de spelarna var den rutinerade Mathias ”Bissen” Larsson.
En trettiofyraåring med många år i högsta serien där han representerat Västerås SK, Edsbyn IF, Bollnäs GIF, IFK Motala och IFK Vänersborg men som sedan några år tillbaka var tillbaka i moderklubben.
Kronan i karriären var SM-guldet med VSK 2001.
Eller möjligen resan upp till Kalix han alldeles nyligen gjorde med sitt Köping IS.

Den resan kanske han hade i tankarna då han nu, två månader senare, gick hemma i familjens lugna vrå.
Det var bara den där infernaliska huvudvärken som störde.
Mathias tänkte lite, som vi alla gör, att han hade det lite körigt och att huvudvärken var normal.
Men den gav inte med sig trots att dagar gick.
Gick och ersattes av en ny.
Med samma huvudvärk.
När vi så vänder upp lördagen den 27:e mars i almanackan stannar tiden i det Larssonska hemmet.
Och när den åter startar kommer det inte bli som det varit.
Inte heller som det var tänkt att framtiden skulle bli.

När det hände
Allting svartnade på bråkdelen av en kort sekund.
Benen försvann och Mathias föll ihop hemma på hallgolvet i ett töcken av smärta och svärta.
Omtöcknad och på gränsen till medvetslös fick han tag i sin telefon och kunde larma.
Larma efter livräddning.
Röntgenbilderna på sjukhuset i Köping visade att det fanns något inne i hans huvud som definitivt inte skulle finnas där.
Nåt som måste åtgärdas snabbt.
Ambulanspersonalen startade upp sin bil, satte igång blåljusen och satte full fart.
Ilfart de tolv milen till Akademiska Sjukhuset i Uppsala där expertisen var samlad.
Magnetröntgen av huvudet.
Och svaret kom.
Det såg inte bra ut.
Det såg verkligen inte bra ut.
Ett gigantiskt stort aneurysm, ett pulsåderbråck.
Ett stort pulsåderbråck som hade legat och läckt ut blod i hjärnan.
Dessutom var risken överhängande för ännu en blödning.
En blödning som inte Mathias skulle överleva.
(Jag ryser när jag skriver detta)

Operation var ett måste.
Ett livsavgörande måste.
En operation där den första bedömningen gav Mathias fem procents chans att klara.
Fem procent.
Det ger plats för lite eftertanke, fem procents chans.

Men en sådan här operation krävde läkare med stor kompetens och skicklighet.
Och sådana fanns det inte många av.
Endast några få och just den helgen fanns ingen av dem i Uppsala.
Förfrågan ut i landet.
Tiden var knapp.
Måste hitta en.
Måste.
Från Linköping kom så positiva besked;  – Vi har en på plats.
Ambulanspersonalen startade upp, för att få släcka ned.
En tjugofem mil lång bilfärd vore alldeles för riskabelt.
Kör fram helikoptern, beordrades.
Då kom nästa bakslag.
Helikoptern kunde inte lyfta.
Vädret var på sitt vresigaste humör och lät inte nån helikopter störa.
Väntan blev oändlig.
Smärta, oro och morfinsprutor.
Tiden rörde sig i slowmotion.
Tankarna inombords virvlade.

När man så till slut kunde lyfta stod personalen på sjukhuset i Linköping beredd med kunskap och instrument.
Efter en sex-sju timmar lång och komplicerad operation lade man instrumenten åt sidan, pustade ut och konstaterade att operationen lyckats.
Då den kastanjestora aneurysmen låg mitt i huvudet och alldeles för nära hjärnstammen för att kunna opereras uppifrån hade man gått via ljumsken gått upp till hjärnan med mikroskopiskt små instrument och lyckats stadga upp de åderväggar där blodet ska rinna.
Via ljumsken upp i hjärnan.
Med små instrument.
Det är tur vi har skickliga läkare.
Oerhört skickliga.

Återhämtningen
Nu tar nästa fas vid.
Återhämtning.
Den fasen började med tio dagar liggandes still på rygg.
Tio dagar på rygg.
I stillhet.
Risken var att hjärnan annars kunde börja krampa vilket skulle kunna vara förödande.
Dagar kom.
Dagar gick.
När det så blev dags att börja röra på kroppen kunde Mathias inte lyfta höger arm eller vänstra ögonlock.
Och som han själv beskriver den första gången sköterskorna sade att han skulle gå och duscha själv: ”Det kändes som ett maratonlopp”.
Att hjärnan var totalt slutkörd märkets då alla ljus och ljud exploderade då de träffade hjärnans alla kontakter.
Han var bl.a säker på att han drabbats av en ny blödning då han satt utanför sjukhuset och väntade på sin fru då de skulle åka hem på permis och dagens ljus, fågelkvitter och sorlet från andra människor sköljde över honom.

Efter en tid i hemmet började Mathias pappa, Rolf, att släpa med honom på promenader.
Promenader som i sin början var runt femtio meter långa.
En halv bandyis.
Ett stort steg för en man som för en kort tid sedan genomgått en operation med fem procents chans till lyckat resultat och överlevnad.
Fem procent, låt det sjunka in.

Promenaderna blev längre och längre.
I vilket väder det än månde vara.
Envis och trägen fortsatte han att gå.
Lite längre, lite djärvare.
Framgång blev en drivkraft.
– En dag ska jag orka gå långt, riktigt långt. Jag ska gå min första mil.

Årsdagen
Det närmar sig årsdagen av hjärnblödningen.
Minnen och ångest.
Men också en idé.
– Det är på denna dag jag ska gå min första mil. En promenad runt Köping.
Han tog upp saken med nära och kära.
De enades om att göra detta till en manifestation och samla ihop en liten slant till hjärnforskningen.
Hans fru, Emma, gjorde ett event på Facebook och kallade det för ”Bissen Brainwalk”
De satte sig och räknade på vilka som kunde tänkas ställa upp.
Tjugo, blir vi tjugo vore det häftigt.
Samtidigt ett öga på Facebook där anmälningarna haglade in.
Så kom då årsdagen den 27 mars 2011 och den allra första promenaden skulle gå av stapeln.
Det kom inte tjugo.
Det kom inte femtio.
Det kom närmare tusen.
Tusen människor för att gå och för att skänka en slant till insamlingen.
Folket i Köping stod redo för Mathias.
Året efter kom ännu fler.
”Bissen Brainwalk” är nu ett känt och respekterat begrepp och det har arrangerats promenader för välgörande ändamål på många orter i vårt land, bl.a Uppsala, Västerås, Gävle, Vänersborg, Lidköping, Sandviken.

Nästa motgång
Så kom nästa smäll.
En torsdag förmiddag i november 2014.
”Bissen” och hans fru har beslutat sig för att ta en helg på spa uppe i Tällberg utanför Rättvik.
Man han aldrig fram.
Kraschen var våldsam.
En mötande bilist försökte köra om ett annat fordon på insidan och prejade därmed ut det fordonet i motsatt körfil.
Där paret Larsson kom.
Räddningspersonalen fick skära ut Mathias medan frun själv kunde ta sig ut.
Mannen som blev prejad omkom.
”Bissen” blev allvarligt skadad med krossad knäskål, senan under knät är av och muskulatur runt knät är också avslitna.
Diafragman är svårt skadad, dubbel fraktur på vänster arm och allvarliga brännskador.
Dessutom fick hans sedan tidigare skadade hjärna nya skador med en kraftig hjärnskakning och tre nya hjärnblödningar.

Det betydde tre månaders vila för den redan hårt drabbade hjärnan.
Tre månader till sängs, tre veckor på sjukhus och sju i hemmet, utan att orka med vardagen.
Men med en vilja av stål och, som han själv säger, känslan av ett oändligt stöd från människor runt om i landet går rehabiliteringen lite lättare.

Lite senare
Det har nu gått elva år sedan olyckan och femton år sedan den första hjärnblödningen och insamlingsfonden ”Bissen Brainwalk” vandrar oförtrutet vidare.
Trots pandemier och andra hinder.

En pandemi som under två års tid satte stopp för den tionde promenaden i följd i staden där allt började, i staden där BBW har sin hemmahamn.
Köping.
I september 2022 gick jubileumspromenaden äntligen att genomföra och ca tusen glada personer slöt upp.

Själv har jag haft förmånen att få växla några ord med ”Bissen” och gå BBW vid två tillfällen.
2018 och 2019 i samband med SM-finalerna i Uppsala.
Fina minnen.

^{BBW i Uppsala 2018 tillsammans med massor av Skutskärsfans}

Adrian
Och en annan bidragande orsak till att jag mer än gärna ställer upp på denna insamling är en bild från BBW i Västerås för något år sedan.
En bild som får det att bli vått i ögonen.
Adrian, då 1,5 år ung.
Han föddes med en neonatal stroke
Ta in det.
Han föddes med neonatal stroke.
Inget barn skall födas med hjärnblödning.
På bilden tar han hand med ”Bissen” och sätter igång den promenaden.
Underbar bild.

^{Adrian, ett charmtroll}

Stipendier
Insamlingsfonden ”Bissen Brainwalk” har genom åren samlat in ca åtta miljoner kronor (8 MSEK!) som sedan delats ut till väl utvalda personer som ägnar sin tid till forskning och studier om vår hjärna och vad som händer där inne.
Den senaste, för någon vecka sedan, gick till Peetra Magnusson, docent och forskare vid Uppsala Universitet.
Hon tilldelas ett stipendium på 250 000 för sin banbrytande forskning inom neurovetenskap.
BBW skriver i ett pressmeddelande:
  ”Peetra Magnusson forskar om vaskulära missbildningar i hjärnan, särskilt Cerebral Cavernous Malformation (CCM), som kan orsaka stroke. Hon studerar de molekylära mekanismerna bakom sjukdomen, inklusive blodproppars roll i utvecklingen av kavernom. Målet är att identifiera biomarkörer och utveckla farmakologiska behandlingar för CCM”.

Peetra Magnusson kommer få sitt stipendium utdelat på stadshuset i Köping den 27 mars.

2024 fick forskaren Greta Hultqvist stipendiet på 250 000 för sin forskning om den så hemska sjukdomen ALS

2022 fick forskaren Julia Aulin stipendiet för sin forskning om hjärt- och kärlsjukdomars påverkan på hjärnhälsa och om man då kan förutse vem som har störst risk för stroke och Carolin Ingre på KI för sin forskning om ALS .En fråga som för mig personligen känns lite extra angelägen just nu då en f.d kollega fick en stroke i november 2024 och nu kämpar på för att få igång vardagen.

Det där med stroke känns lite extra angeläget för mig just nu då en f.d kollega fick en stroke i november 2024 och nu kämpar på för att få igång vardagen.

Uppmaning
All forskning inom hjärnans funktioner och irrvägar måste fortsätta.
Alla nya rön som kan hjälpa och/eller förhindra måste utredas.
Och allt sånt kostar pengar.
Massor av pengar.

Och det är där vi kommer in i bilden.
Vi ska hjälpa till att samla in behövliga slantar.
Stora som små.
Vi samlar för ”Bissen”.
Vi samlar för Adrian.
Och.
Vi samlar för alla de som på något sätt drabbats av någon form av hjärnskada.
För alla.
För livet.

— Be brave, keep walking —

Känner du att du vill hjälpa till……
Swishnummer: 123 900 41 44 (Insamlingsfonden Bissen Brainwalk)
Bangironummer:  900-4144


Kommentar.
”Bissens” historia har jag lånat från BBW:s hemsida, Facebook och lite tidningsartiklar och skrivit om i egen tappning.


// Sargis (som givetvis nu swishar en slant)

En guide för dig som är ny

Jag har ju länge tjatat på er som aldrig besökt en bandyarena för att se en bandymatch…
..ta er i kragen och masa er iväg!
Men innan ni traskar iväg ger jag här lite instruktioner i all väl mening.
Var så goda att sitta ner vid bänkarna!

^{Dags för en lektion}

Den här texten tillägnar jag alla ni som funderar på vad ni ska ta er till för att uthärda den långa, mörka, vintern.
Jag vet vad ni ska göra.
Ni ska ta vänner och bekanta med er och gå på bandy.
Glöm Lucia, tomtar och nyårsraketer.
Glöm adventsbelysning och glögg.

Bandy är vinterns, i särklass, vackraste upplevelse.

Okej, säger ni nu.
Men ni undrar vad det innebär.
Så jag ska försöka förklara.

Vi börjar med kläder.
Det kan vara kallt.
Svinkallt.
Kalla grisen.

<sup>Med en iskall blick

Eller varför inte lite uppfriskande spöregn?</sup>
Och ett mycket viktigt tips är…….
Se till att ni besökt hemlighuset INNAN ni klätt er färdigt!
Kan bli besvärligt annars.

^{Frrggnnnhh…..}

Ett annat plus för att slippa bottenfrysning av er lekamen är att ta med lite varm dryck i termos som ni bär med er på lämpligt sätt.
Varm dryck?
Tja, typ.
Kaffe
Te
Glögg
Choklad
Kålsoppa
Eller nåt annat gott….som värmer

^{Att ha kålsoppa i}
Nu är ni framme vid arenan.
De första ni stöter på är en glad funktionär som sitter i en liten byggnad och vill ha en peng av er.
Hen har absolut inga onda avsikter då hen vill ha en slant.
Bara fiska upp stora plånboken och betala.
En liten summa.
En liten summa till ett stort ändamål.

^{Fram med besparingarna}
Men glöm för Guds skull inte…behåll penningpungen framme!
-Köp en lott, ropar någon.
Gör det.
På den lotten kan din framtid i lyx och överflöd vara räddad.
Ju mer folk som köper desto större vinstsumma.
Så lura kompisen att köpa.
Var lugn, kompisen vinner inte, det är ju just du som tar hem den stora vinsten.
Grattis i förskott.
Du blir rik som ett troll

^{Är han rik?}

Så är det då äntligen dags.
Huvuddomaren blåser igång kampen.
Alla tre domarna ska hålla ordning och reda bland alla yra höns på planen.
De har dessutom avvikande kläder.
Men annars är de nog inte avvikande.

^{Det här en domare,
Dock inte någon av de på isen ty de använder inte klubba}
Som den uppmärksamme person du är har du noterat att spelarna har olika färg på tröjorna.
Det är helt i sin ordning.
Fråga grannen på läktaren vilken färg det lag du håller en tumme för har.

^{Den röde företräder Kalix.
Den vite företräder en annan ort.
De gula är domare utan grå peruk}

De som har annan färg är från annan ort.
Långt bort ifrån.
Bra folk de mä.
Men de får vinna nån annan match.
Inte denna.
I-N-T-E.

Bägge lagen har dessutom en figur som vaktar målburarna.
De har ännu en annan färg på sina tröjor.
Det är en härlig typ som kallas målvakter.
Det är en sorts människor som, nästan, helt utan skydd på kroppen försöker förhindra bollar, som kommer vinande genom luften i upp mot 200 km/h från, att gå i mål.
Bra folk de mä.
Men lite eljest.

^{En målman har en uppgift, fånga bollen.
Spelar ingen roll hur}

Dessa sköna målvakter har ingen klubba.
Inte domarna heller.
Alla de övriga har varsin klubba.
Med denna klubba ska spelarna försöka träffa bollen.

^{Boll.  
                             
Inte boll.} 
Om du inte ser skillnaden på vilken som är boll eller inte boll kan du minnas den tumregel den gamle bandylegendaren Berndt ”Bempa” Ericsson en gång myntade.
”Släng en bandyboll och en ishockeypuck framför en katt. Vad tror du katten väljer?”

Spelet går ut på:
Man försöker lura bort spelarna i det andra laget med en avancerad fint och sedan skicka bollen till en annan spelare i sitt lag så man själv inte behöver anstränga sig.
Man kan ju också försöka skjuta så hårt man nånsin kan så att målvakten inte kan fånga bollen.
Då blir det mål.
Är det en från ditt lag som gör mål ska du vara glad som ett barnkalas.
Det är bra med mål för ditt lag.

^{En yster dans vid ett mål}

Är det en figur med annan färg på tröjan som gör mål är du tyst.
Inte ett ljud.
Ja okej, en suck kan du få kväsa ur dig.

^{Vid bortamål känns det tungt. Det är bara som det ska.}

Bara en varning.
Hurra och tjoa inte för häftigt om du står på läktaren.
Det kan börja tisslas och tasslas om att du är berusad, påverkad eller lider av någon allvarlig smittsam sjukdom.
En sjukdom som kallas för positivism.
Absolut inte glädjas för mycket.

Efter fyrtiofem minuter blåser domaren till rast och vila.
En rast som varar runt tjugo minuter.
Håll koll på klockan.

Dags att förpassa dig till någon av de många kioskerna.
Spring inte över isen ty där kör ett par jättelika maskiner som gör ont att få över sig.

Väl framme vid någon kiosk köper du kaffe, korv, hamburgare eller annat godis.

^{Kan aldrig bli fel}

Och ett initierat samtal med någon annan ur publiken brukar innehålla en hel del expertkunskaper.
Alla är kunniga på allt från regler via åkytor till laguttagning.
Samlad kunskap på liten yta.
Sug i dig av allt kunnande.

Kunnande var ordet.
Host…

 Så börjar då andra halvlek.
Nu har du ingen känsel i tårna.
Näsan är rödare än Kalix tröjor.

^{Frusen näsa månne}

Nu brukar det vinnande numret på lotteriet förkunnas.
Det kan/bör vara ditt.
Det kan ju knappast vara någon annans.
Jasså, det var någon annans.. jaja.

Men du tycker ändå att det här är ju rätt trevligt.
Och bara fyrtiofem minuter kvar.

Då händer nåt konstigt ute på plan.
-Vad i all värld är det som händer, undrar du.
Ett helt lag ställer sig i vägen för sitt mål.
Och det andra laget står med höjda klubbor och ser ut som de tänkt skjuta den mänskliga muren sönder och samman.
Konstigt detta.
Men var lugn.
Det är helt i sin ordning.
I Sverige kallas det hörna.
In English corner.

Och de som hytter med klubborna ska försöka få in bolluslingen i mål utan att den mänskliga muren tar bollen.

Du kan ju fundera på vad männen i muren tänker.
Blir de glad om de får en projektil som kommer i närmare 200 km/h på sig?
– Jaaa, jag räddade ett mål
Eller
-Aaaj som ……..varför just på mig!

^{En hörna, a corner}

När så en bryter mot bandyns regler och paragrafer blir utvisad så blir han bara utvisad i fem eller tio minuter.
Inte utvisad ur landet, inte ur kommunen.
Inte ens från arenan.
Blir tajt att på tio minuter hinna ut ur landet, så denna tid får han sitta på en liten bänk och fundera över sina synder.

Där kan han få slänga lite glosor med nån sargvakt.
Sargvakt.
Inte fångvakt.
Men de kanske skulle föredra en bister fångvakt.

Sargvakt är en vältränad och rask figur som snabbare än en vessla pilar fram och tillbaka för att hålla sargen i spikrak ställning längs planen.

^Sargvakt?

När matchklockan bakom ena målet visar nittiotvå, nittiotre, minuter blåser domaren slutsignal.
Då är slut.
Finito.
Game over.
The fat lady sings.
Lugn, bara lugn.
Det är ingen dam som ska sjunga.

Det är bara nåt tufft de de säger i USA.
Och det som sägs i USA, det sägs i Sverige.

^{Jonajtid Stäjts åff Amäärka….}

Titta nu på resultattavlan bakom ena målet.
Står det en högre siffra i första rutan så har Kalix vunnit.
Då blir det dans.

 Är det en högre siffra i andra rutan har laget från annan ort gjort mest mål.
Då blir det tårar och tandagnisslan.

^3-5

Termosen är tömd och din lekamen är bortom all räddning av köldskador men du tänker.
-DET HÄR VAR JU FÖRBASKAT TREVLIGT!!      
Hit ska jag gå oftare.

För det här bandy, det ÄR världens vackraste sport.
Alltid.
Oavsett.

^{Den vackraste av alla sporter}

// Sargis

Säsongen 24/25 startar.
Det är augusti.
Dagarna mörknar minut för minut
Tänd våra ljus
Det är nära till natten
Snart är den blommande sommaren slut.

Runt om i vårt land börjar bandylag kliva in i någon av de tjugotalet bandyhallar som står uppställda från Edsbyn i norr till Åby i söder.
Full fart på stora ytor.
Drömmar om framgångar tänds i svettiga tröjor.

För landets nordligast belägna bandyförening är det långt till de stora ytorna.
När många av lagen i stundande säsong av Bandyallsvenskan tränar på ytor där fartyg lastade med massabalar från TM3 på Karlsborgs bruk har plats att vända tränar Kalix Bandy på ytor där inte ens massabalarna ryms.
Möjligen med skohorn och tvål.
Man tränar på en liten is med alldeles för hög sarg.
Så har man gjort sedan ishallen i Kalix byggdes 1972 och så lär man göra i evighet.
Men drömmar om framgång finns även i de svettiga tröjor Kalix Bandy tränar i.

Och det ska ju snart spolas strax utanför ishallens väggar så småningom.
Trodde vi.

Hösten fortsätter att gå.
Utanför Skagsudden ser vi fiskeflottan tuffa iväg i jakten på havets guld.
Löjrommen.
I skogarna jagas bär och älg.
Och i ishallen fortsätter ortens bandylag oförtrutet sin träning.
I väntan på minusgrader.

Det planeras för en trevlig cup för damerna i slutet av oktober.
Måhända en liten chansning men nog ska väl minusgraderna hunnit växa till sig till dess.
Oktober tar fart.
I mitten av månaden skönjer vi en strimma hopp bortom skogarna mot Anderstjärn.
En aning av kyla.
Som raskt släpper sitt lilla grepp.
Borta är hoppet om cupspel och man tvingas ställa in den så efterlängtade och välplanerade tillställningen.
Trist så det dammade och än tristare när jag tänker att det fanns bra med kyla ett tag innan då det (kanske) hade funnits möjlighet att spola upp banan.
Men faktum kvarstår, cupen blev inställd.

^Inställt
Livet i rinken fortsätter.
Seriepremiären kommer allt närmare för var dag som går.
I världen bortom korsningen till Siknäs spelas matcher för damer, herrar, juniorer, miniorer och allt där emellan.
I Kalix har vi en torr och fin grusbädd och någon träningsmatch för herrlaget i Uleåborg blir det inte då våra finska vänner har samma förhållanden.
Grusbädd.

I denna sörja och gråväder ägnar jag en tanke på de galenskaper att starta serierna än tidigare på hösten och att alla lag ska ha tillgång till en hall inom rimligt avstånd.
Vår närmsta hall ligger i Söderhamn.
Sjuttiotvå mil.
Jag släpper den tanken fort då sinnet börjar mörkna och det börjar ryka ur öronen.

Oktober övergår i november.
Och på grusbädden fryser det till.
En hel vecka innan seriepremiären.
En vaktmästare sade att om de inte hunnit blanda i den vita färgen i isen hade den aldrig klarat det väder som rådde.
En hemsk tanke.
Men det är klart, vi har ju en reservarena sjuttiotvå mil bort så det är lugnt.

Så är då helgen kommen.
Premiären för herrarna är här.
Dagen innan var den i Rättvik.
Där föll våra damer med stora 8-0.
Premiärsöndagen gick av stapeln i strålande väder.
Magiska förhållanden.
Örebro SK med sina härliga supportrar på besök.
Denna grupp som går under namnet ”Svampen” drog ihop flest bortasupportrar under vintern, tätt följt av Djurgården.

Det är niohundra åttionio dagar sedan vi såg våra herrar spela allsvensk bandy och tvåhundra fyrtiosju dagar sedan vi såg dem spela senaste matchen.
Tvåhundra fyrtio dagar sedan Robin Alamaa gjorde 6-2 i 6-3 matchen mot Västanfors i kvalet till denna upplaga av Bandyallsvenskan.
Det målet var det senaste hemmamålet vi såg.
Det hinner gå en halv minut innan vi ser denna säsongs första hemmamål.
1-0.
Ikonen, kaptenen, klubbhjärtat Johan Sundquist.
Vad vi inte vet där och då är att han etthundra nitton dagar, tjugotre matcher och sextionio mål senare gör säsongens sista efter 35.16 i den betydelselösa kvalmatchen borta mot Unik.
När ÖSK matchen är över har mörkret fallit och 1-6 piskar oss i ansiktet.

I Bollnäs faller damerna med 4-1 mot laget från staden som blev landets stad nummer åttiosju på tolvslaget mellan 1941 och 1942.
Caroline Strömberg blir vinterns första målskytt för Kalix.

Matchen mot Örebro blir också en comeback på arenan i Kalix för kisen från Söder.
Han lämnade Kalix Bandy, våren 2015, efter tre säsonger för en flytt tillbaka till sin hemmahamn på Södermalm i Stockholm och spel  i Hammarbys gröna och vita dress på Zinkensdamm.
I våras fick han inte fortsatt förtroende som klippa i försvarslinjen och blev klubblös.
Då ringde Kalix ordförande Olov Englund.
I en intervju i NSD säger han….

”Egentligen hade jag bestämt mig för att inte fortsätta spela bandy. Men då ringde Olov Englund och gav ett bra förslag och sa att de behövde lite hjälp. När en sån kille, som jag har sett upp till sedan jag var liten, ringer och frågar om hjälp ställer man upp, säger Felix Nyman.
Behövde du fundera länge på förslaget?
–Nej, men det kändes som en rolig grej att kunna hjälpa en klubb som har gett mig mycket. Och nu kunna ge tillbaka efter de erfarenheter som jag har samlat på mig.”

Fina ord av Felix Nyman.

Felix blir en resurs att använda i första hand på bortaplan då han bor kvar i huvudstaden med sin familj.
Detsamma gäller de bägge unga Oskar Westerberg och Vigor Malmberg.
Oskar från Gripen/Trollhättan och Vigor från bandygymnasiet i Sandviken men ursprunget finns i IFK Motala.
Gustav Löfqvist från Sirius har gjort några inhopp.
Även Niklas Kuusela, som jag faktiskt inte har koll på, var behjälplig på några bortamatcher.

Behjälpliga under säsongen var även Kalix ”lite äldre” spelare som lagt klubban och hjälmen på hyllan men visade hjärta för föreningen och ställde upp då motlutet var brant.
Olov Englund, Nils Wikström, Mats Rönnqvist, Jimmy Berglund och Peter Stock.
Ovärderliga pjäser.

Vi ska ej heller glömma de unga från ena led som nu fick hoppa in i A-lagssammanhang.
Malte Bjerner, Elias Fredriksson, Olle Risén och Alwin Strömbäck Persson.

Stort TACK till alla er, det hade inte slutat som det gjorde utan er.


^{Deppigt i halva månens sken efter matchen mot Örebro
Foto: Petra Älvstrand, NSD}
Helgen efter kom Katrineholm.
De bjöd oss på bandy av högsta klass.
När jag nu tänker tillbaka på de lag som besökt oss är det Katrineholm som stått för den bästa bandyn.
Fart, fläkt och utspelning.
2-8 är siffror som talar.

Dagen innan hade damerna nollats av Uppsala BoIS.
0-7 där.
Det var en dyster helg.
Och etthundra femtiofem år sedan Suezkanalen öppnades.
En kanal som bleknar i jämförelse med den kanal som rinner från myrmarken på andra sidan Storövägen, förbi Ytterbergs och ut i Revveviken i Båtöfjärden.
Mäktig är ett litet ord.


^{Den mäktiga kanalen}
Tredje helgen, tredje hemmamatchen.
23 november.
Min far hade fyllt åttiosju.
Ett lag som vi inte sett tidigare på besök.
Mölndal BK.
När vi sett dem i arton minuter ligger de under med 3-0.
Ett av målen är ett sånt där mål som ska visas upp för kommande generationer.
På bild, på film, på diabilder och på overheadprojektor.
Unge Vigor Malmberg tar en fin åkning in från vänsterkanten, får en utsökt lång passning av Anton Khrapenkov som han tar ner och viftar in i en och samma rörelse.
När bandy blir ett konstverk.
Sen har Vigor även en stolpträff och blir med sitt frejdiga spel en favorit bland oss i publiken.
Hemmalaget styr, ställer och har kommando.
Leder med 3-0 i paus.
Leder med 3-0 när sista kvarten börjar.
Ligger under med 3-4 i åttiosjätte.
Hugo Olsson kvitterar i åttioåttonde.
En pinne med lite bitter eftersmak, det såg ju så bra ut i sjuttiofem av de nittio minuterna.
Men Vigor Malmbergs mål och agerande på isen sätter guldkant på novemberkvällen.

Under denna match blir vår libero Jonathan Johansson tacklad över sargen och faller så olyckligt att han bryter underarmen.
Ett mycket tungt avbräck då ”Böna” är, med mina rödvita glasögon på, en av seriens bästa på den positionen.
Tar jag av mig glasögonen är han det fortfarande.
Att Johan Sundquist redan är borta och Robin Alamaa borta hela säsongen gör ju inte saken bättre.
Tre blytunga avbräck.

Första resan bort blev en resa att glömma.
Glömma och stoppa undan i en säck.
Två lite större torskar i ryggsäcken på resan hem.
I Karlstad vinner Boltic med….med…med mycket…14-2.
I Lidköping vinner hemmalaget med 8-3.
Min födelsedagstårta smakade raggsocka.
Våta och använda.

Dock ett ljus på tårtan då Kalix femtonårige Malte Bjerner, i matchen mot Laik, gör sitt första mål i A-lagssammanhang.

Den gamla storklubben Boltic med fler SM-guld än det antal mål de gjorde i matchen mot Kalix tar senare en direktplats på rälsbussen till Elitserien.
Den till Årjäng är nedlagd.
Klubben har femton guld varav nio för herrarna, vi minns de sju raka de tog mellan 1979 och 1985.
En imponerande samling pokaler i klubbens klubbrum.

Sen kommer en onsdag mitt i veckan.
En onsdag som i tidernas begynnelse var tv-fri.
Folket fick ägna sin dyrbara tid till annat än Farmen, Let´s dance, Idol, Big brother och andra kvalitetsprogram.
Sedan vi föll ut från Elitserien är det inte ofta vi ser en match mitt i serielunken en onsdagskväll.
Å andra sidan är Elitserien idag utspridd över veckans alla dagar likt den där sporten med platt boll och på tok för hög sarg.

Denna onsdag kliver ett lag med sittsår i baken efter etthundra fyrtio mil i en röd buss kliver in på vår arena.
IFK Kungälv.
Kalix Bandy sliter ont med sitt stukade manskap.
0-1 efter tio blir tillslut 0-3 och pinnen mot Mölndal är den enda pinnen i påsen.
Det börjar skymma i horisonten för vårt lag.
Och allt medan folket sitter hemma vid sina televisionsapparater.

Västkustiska Kungälv åker hemåt, får nya sittsår och får långt senare spela kval om en plats i Elitserien.
Man når dock inte riktigt fram.
Man faller på ett baklängesmål i nittiofjärde minuten i matchen mot Frillesås, ett mål som betydde kvittering för FBK och den poäng som i slutänden fällde avgörande.
Surt kan tyckas.
Mer surt än rävens rönnbär.

Samma onsdag faller Villa/Lidköping mot Sirius på Studenternas och Edsbyn mot Hammarby på  Zinkensdamm.
Två lite oväntade resultat men i slutänden står såväl Villa som Byn på varsin planhalva då finalen ska avgöras i Västerås hall.
Och i den finalen vinner Villa/Lidköping med 7-3.
En högst värdig vinnare.
De förlorar en match i grundserien (Sirius borta) och en match i slutspelet (VSK hemma) så vi kan nog enas om att väschötarna är landets bästa herrlag i bandy.
Men i damernas final faller de blåvita.
VSK tar hand om taktpinnen efter paus i finalen mot Villa och går ifrån till 7-3.

Långt ifrån SM-slutspel och heta finaler åker Kalix herrlag ner till kungliga huvudstaden för match mot IK Tellus.
Damerna tar sin första viktoria när de på hemmaplan vinner mot Skutskär med 4-1.
Herrarna får tack vackert vänta på sin första vinst.
Laget från Midsommarkransen skickar hem laget från norr med ännu en torsk av större format.
2-8.
Nu skymmer det inte längre i horisonten.
Nu är det mörkt.
Svart.
Bengt Grive hade kallar det mörksvart.

Men efter mörksvart skola det ljusna.
Redan dagen efter.
Äntligen kom den.
Den första segern.
På Ekvallen i Gustavsberg.
I en tv-sändning som lämnar en hel del att önska ser vi våra vitklädda göra tre av sina fyra mål på hörna varav det sista när blott minuten återstår.
Emil Stock viftar in segermålet efter en fin variant.
4-3 och decemberluften känns lite lenare i lungorna.

Min grupp på Facebook ”Sargvakten” fyller tio år och passerar smått ofattbara tre tusen medlemmar.
Fantastiskt kul.
Kan ju inte sticka under stol med att jag känner mig överväldigad och mycket glad över det.
Och det fortsätter komma in nya medlemmar.
Tack ni alla.

Dagen efter Lucias skridande tog Tranås en monsterresa till Kalix.
Företrädare för klubben suckade lite uppgivet över det hål i plånboken resan skulle innebära.
En eldsjäl med stort klubbhjärta för BoIS startade en insamling och myten om den snåle smålänningen försvann ut över Sommen och vidare österut mot Östersjön.
På ett hips och ett vips hade ”det snåla” folket swishat in den summa han satt som mål och resan och uppehälle var betald.
Ett mycket fint initiativ.
All heder.

Att laget i deras hjärtan sen gjorde 6-1 och tog med sig bägge poängen hem var däremot inte hedervärt.
Man gör inte så.

Damerna har vaknat till liv ordentligt efter isbrytaren mot Skutskär.
Denna lördag kommer Bollnäs.
Denna dag åker Bollnäs hem utan poäng.
Poängen stannar där de hör hemma.
Under fullmånens sken denna lördagskväll tio dagar före jul vinner Kalix med 5-1.
En tung eftermiddag blir en vacker kväll.

Helgen innan jul ordar jag inte mycket om.
Jag måste väl dock orda om Tillbergas Edvin Porswald.
Allsvenskans målskytt med M.
Fyrtiotvå mål på fjorton matcher är inget man skojar bort.
Fyrtiotvå mål på fjorton matcher är klass.
I fortsättningsserien ”Övre” gör han senare under vintern tolv mål på sju matcher.
I lagets hemmamatch denna söndag innan jul mot Kalix gör han sju.
Sju av femton.
Femton.
Hemska 15-5 på tavlan i ABB Arena och i ”Bandygrytan” brände stora sår i mina ögon.

Lägg därtill att det dagen innan lös 11-1 på tavlan i Nässjö IF:s boning och i samma ”Bandygryta”.
Det var svårt att ta in.
6-26.

Edvin Porswald och hans kumpaner knep en plats i kvalet upp till Elitserien.
Det gick inte så bra.
Eller kanske det gick bra, de blev ju kvar i världens bästa allsvenska och får ju då den stora förmånen att komma upp till Kalix.
En resa jag vet många av dem uppskattar.
Vilket jag uppskattar.

Julen kom.
Det glänste över sjö och strand.
Raska fötter sprang tripp, tripp, tripp.
Kalle Anka och Karl-Bertil.
Är verkligen tomten far till alla barnen?
Tindrande ögon på förväntansfulla barnbarn i vårt hus.

På annandagen lämnar folket sitt frossande bland revbensspjäll och lax för att gå på bandy.
Så har det gjorts i generationer.
Och så ska det göras framöver.
I Kalix hade vi ingen bandy.
Hela havet stormar.
Femton lag i serien.
Sju matcher, fjorton lag, ett lag blir över.
Får stå på sidan och titta på.

Men inga läppar hänges här inte.
Kalix Bandy och Kalix Hockey gör ett gemensamt litet annandagsjippo med en kortare bandymatch och diverse små tävlingar spelarna emellan.
Den bleka decembersolen ställde upp på noterna och gav oss de få strålar den kan bjuda på under den korta stund den orkar upp i denna tid.
Folket kom.
Folket trivdes.
Ett mycket uppskattat evenemang.
”Kalix Winter Classics”.

Tre dagar senare kom vinterns bästa.
IFK Rättvik.
De kom med fullpackad buss.
Damer och herrar.
Damerna var ofina nog att vinna med matchens enda mål.
Extra snopet då matchens enda målskytt var Emma Lambertsson.
Emma som läser algebra och kungalängder vid bandygymnasiet i Rättvik flyttade dit för två år sedan.
Varifrån hon flyttade?
Sätt er ner i små grupper och diskutera.
Det börjar på K.

Herrlaget från Rättvik hade den absolut bäste spelaren vi fick se under vintern på vår is.
Patrik Sunnanängs.
Han var briljant.
Han var lysande.
Men.
Laget Kalix Bandy.
De bjöd oss supportrar med bandyabstinens på en match vi sent ska glömma.
En match i minnesbanken.
Underläge 1-2 då vi dricker kaffe.
Vinst 4-2 då vi åker hem.
Jag visslar förnöjt då jag passerar korsningen till Ryssbält.
Jag visslar lika förnöjt nu när jag minns tillbaka.

Sen tog år 2024 slut.
Trehundra sextiosex dagar var till ända.
Det som började en måndag slutade en tisdag.
Johan Rabaeus läste ”Nyårsklockan” och folket brände tusentals kronor på fyrverkerier.
På nyårsdagen hoppade våghalsade pjäser långt på skidor i södra delen av Bayern i Tyskland och den store fransmannen Lilian Thuram fyller femtiotre.
Vi minns honom främst från fotbollens VM 1998 där Frankrike vann guld efter att ha vunnit mot Brasilien med 3-0 i finalen och Thuram kom med i världslaget.

2025
Det nya året hinner bli fem dagar gammalt innan det är dags för en resa till Dalarna och en match vid foten av hoppbackarna.
På Lugnet i Falun.
Jonathan Wikström firar hattrick och resultattavlan visar 3-3 när slutsignalen ljuder.

Samma dag är våra damer nere på Nolias is i ”Björkarnas stad”.
Matchvinnaren för hemmalaget har gjort tusen mål för både moderklubben HT Bandy och Kalix, idag gör hon tre för sitt Umedalen i en match de vinner med 4-2.

Och en vecka senare hämtar jag fyra muntra män med stora sympatier för Djurgården på järnvägsstationen i Boden.
Ett härligt sällskap som uttryckte sin stora kärlek för den upplevelse de fick på vår arena i en lite kylig vinterkväll.
Deras mungipor hissades allt högre då slutsignalen ljöd och deras favoriter hade gjort tre mål medan hemmafavoriterna inte hade gjort ett enda.
Ett sant nöje att träffa Erik från ”Bury Fen” och hans tre kumpaner.
Bandyvänner.

I och med den matchen var grundserien över och förbi.
Kalix var, sedan länge, klar för den nedre delen av fortsättningsserierna.
Senaste motståndarna Djurgården tog sig, tack vare vinsten i Kalix och IK Tellus fall i Nässjö, till den övre halvan och var jublande glada över det faktumet.

Poängen man skrapat ihop under grundserien följde med in i denna ovissa fortsättning.
Sju lag.
Tre kvalar.
Ett åker ur.
Tellus och Tranås hade med sig tillräckligt med poäng för att de kunde känna lugn och harmoni.
De riskerade inte något obehagligt.
Lidköping hade tre poäng till godo på lagen under kvalstrecket.
Närmast under det strecket jagade Kalix, Falun och Mölndal.
Gustavsberg hade fyra poäng upp till kvalplats och alla larmklockor ljöd över hela Värmdö.
Det var inte bara kniven som satt mot strupen.
Det var hela verktygslådan.

Och det blev lite dramatiskt.
För Kalix del började fortsättningsserien med en resa ner till Tranås och till arenan där Kalix historiska avancemang i mars 1993 säkrades.
En arena med minnen.
Det som då hette Bredstorp och idag har nåt företagsnamn.
Minnet denna dag i januari blev dystert.
Uddamålsförlust och kniven, hammaren, skruvmejseln och de övriga vassa verktygen drevs in ytterligare en centimeter.

Dagen efter lättade trycket då man besegrade Mölndal med ett måls marginal.
Två synnerligen viktiga poäng i jakten på fast mark.

Söråker som dagen innan vunnit mot Umedalen och tagit över ledartröjan i den tajta toppstriden vinner komfortabelt sin andra match på sin turné i fjärran norr.
2-1 mot Umedalen flöjs upp med 8-1 mot Kalix.
Elitserien är nära nu för medelpadiskorna.

Innan serien är över gör våra damer 2-0 i set mot Haik/Selånger.
6-3, 6-3.
Samma siffror som herrarna ska göra senare mot ett lag från Västmanland.
Man faller också returmötet mot såväl Söråker borta som Umedalen på hemmaplan och hamnar på en fin femteplats när allt summerats ihop.
Jag bugar mig djupt och tackar våra fantastiska damer och alla runt laget.
Ett lag som inte får den uppmärksamhet de så förtjänar.
Ett lag med en positiv aura runt sig och en utvecklingskurva som pekar uppåt.
Var lite vilsna i början serien då ovanan av stora ytor sken igenom men har lyft sig allt eftersom serien lunkat på.
Ett lag som är mycket väl värda att följa.

Söråker vinner serien med knapp marginal före Umedalen.
Men vill de ta steget upp i Elitserien?
Jag läser i Sundsvalls tidning att man är mycket tveksam att ta det steget.
Det är någonstans snett när en serieseger och avancemang i seriepyramiden väcker såna frågor.
Det som förr innebar klang, jubel och fanfarer har idag bytts ut till frågetecken och svårigheter.
En sorglig tendens.


Januari gled obemärkt över i februari.
2 februari.
Kyndelsmässodagen.
Fyrtio dagar efter juldagen.
Bosse ”Nygammalt” Larsson hade fyllt nittioett om han varit kvar bland oss.
Lidköping AIK till Kalix.
Osmiumtung förlust för de röda norrbottningarna.
En förlust som gjorde att platsen i kvalet var i det närmaste oundviklig.
Och nästan på dagen sextiotre år tidigare föll Nyborgs SK ur div2 Norra.

En vecka senare.
IK Tellus med sin ledare i shorts på besök.
Tillsammans med matchen mot IFK Rättvik strax innan årsskiftet bjuder våra hemmahjältar upp till lagets bästa insats under säsongen.
Ledare Backevik i shorts och hans manskap får slokörade lomma av isen med 4-1 som en kvarnsten runt kroppen.
Läget var dock lugnt hos gästerna i shorts och kvarnsten då det allsvenska kontraktet var säkrat redan vid brytningen av serien.
För hemmalaget var det, jag vägrar skriva livsviktiga ty inga poäng är livsviktiga, mycket viktiga poäng.
Mycket.
Men uppförsbacken var fortfarande brant.
Allt pekar mot kval.

Hemmamatchen mot Falun får ett lyckligt slut.
Emil Stock gör 2-1 i början av andra halvlek.
FBS kvitterar knappt minuten senare och FBS målman räddar en straff fem minuter innan slut. Likaläget står sig fram till halva slutsignalen.
Då får hemmalaget en högerhörna.
Domaren visar ett-skott-fingret.
Tack det räcker, säger kapten Sundquist och sopar in vinstmålet och tjocka vantar applåderar.
Den så ljuvliga bandyapplåden.

Lidköping vinner mot Gustavsberg med klara 17-6 och nu kan inte GIF passera sitt streck.
Ett resultat som också innebär att det blir kvalspel för Kalix, Falun och Mölndal.

I sista omgången faller Kalix mot ett Gustavsberg som tagit plats i hissen och tryckt på knappen med en nedåtriktad pil.

Kvalet
Jag har tappat räkningen på hur många gastkramande kvalmatcher jag sett sedan jag, som femtonåring med Stenmark-luva på huvudet, för första såg Nyborg SK kvala sig mot högre höjder i mars 1976.
Jag har sett härliga kvalmatcher.
Vi minns ju alla kvalet 1993.
Vi minns också euforin efter den tunga säsongen 2016/2017 då sista kvalmatchen behövde vinnas med två mål mot Ljusdal, det blev 10-2.
Jag har sett tråkiga kvalmatcher.
NSK 1976 var en enda lång rad av sådana.
2018 behövde Kalix vinna mot Falun besegras med många mål, det bidde bara två och intyget för spel i Elitserien revs i tusen bitar och har därefter inte lagats.


^{Kvalfeber på Nyborgsvallen 1976}
Förra året kvalade Kalix upp sig från div1 i ett kval vi inte heller glömmer i första taget.
Det gör inte våra bandyvänner med Västanfors i hjärtat heller.
Och nu skola de mötas igen.
Tillsammans med Unik BoIS ska de göra upp om en plats i nästa säsongs upplaga av Bandyallsvenskan.
Det börjar bra.

Två hemmamatcher.
Två vinster.
Västanfors, kom i vinterns snyggaste buss och fick åka hem i samma snygga buss med en svidande 6-3 förlust mot ett hemmalag som kostade på sig att missa två straffar.Eller rättare sagt, den utmärkte målvakten Erik Lundgren räddade de båda straffarna.
Men en fick han se sig besegrad på.
6-3 och vi fick pusta ut.

^{Vinterns snyggaste buss}
Dagen efter kom Unik/BoIS
En tät och dramatisk match där Johan Sundquist matchades sparsamt men satte en hörna och en straff.
Det räckte så.
2-1.

Helgen efter ska allt avgöras.
Unik hade under veckan vunnit mot ”Fläkten” hemma i sin boning och tabellen var helt öppen.
Det hade kunnat sluta med tre lag på fyra poäng med jämn målskillnad.
Nu gjorde det inte det.
För Kalix fick poäng under helgen.
För säkerhets skull vann man mot Västanfors i en hall i Örebro och kontraktet är räddat.
Damerna gjorde det mot Haik/Selånger.
Herrarna gör det mot Västanfors.
6-3, 6-3.
Lägg därtill 6-3 i Kalix hemmamatch i fjolårets kval.
3-0 i set.
Game, set and match.
Att man på söndagen faller mot Unik har ingen som helst påverkan av utgången så den glömmer vi.

Det blev ett lyckligt slut.
Vi kan pusta ut.
Efter etthundra nitton dagar av vånda så får vi äntligen pusta ut.
Trots allt.
Trots en vinter vi aldrig sett maken, eller makan, av tidigare och aldrig vill se igen.
Aldrig.
Skador, sjukdomar och avstängningar.
Allt har gjort allt.
Men vårat lag har stått pall.
Ett lag som gått på hörntänderna.
Ett lag som varit uträknat.
Hånat.
Men aldrig gett upp.
Ge upp, ett uttryck som inte funnits i det laget.

23 februari 2025 är ett datum som nu förts in i föreningens historieböcker.
Kalix Bandy fick en världsmästare.
Ett mäktigt ord.
Världsmästare.
Ada Olsson.
En klippa i damlaget som under vintern blev uttagen till F17-landslagets slutliga trupp inför det VM som skulle spelas i Trollhättan under helgen 21-23 februari.
Det svenska landslaget med Ada i spetsen gick som ett Power Train genom turneringen utan att vara i närheten av poängtapp.
I finalen mot Finland visar Ada Olsson vägen genom att göra matchens första mål i minut fyra.
Lokomotivet i gult och blått öste på över isen i Slättbergshallen och när slutvisslan ljöd var resultatet 7-0.
Riktigt kul med spelare från Kalix i framgångsrika sammanhang.
Grattis Sverige.
Grattis Ada.


^{En världsmästare från Kalix
Foto: Privat}
Efter denna prövningarnas vinter finner jag inte de ord av tacksamhet jag vill ge till alla i och runt vårt Kalix Bandy.
Spelare, ledare, funktionärer, vår lilla men trogna publik, samarbetspartners….alla som på nåt sätt hjälpt till för att våra lag ska kunna prestera.
Ingen glömd, absolut ingen.

En tacksamhetens tanke också till väderleksministeriet som gett oss utsökta förhållanden genom vintern.
Ingen match i snöstorm, minns Umedalen förra säsongen.
Ingen match i Oymyakon-kyla.
Bara fina isar i fint väder.

Till slut.
Med den absolut bästa avsignaturmelodin från ett radioprogram, ”Marlowes theme” från Smoke Rings, i bakgrunden går jag sakta hem genom stan och tackar jag för mig denna säsong…
” Thank you and good night. We’ll be back with some more sweet and swinging music, we hope…”

// Sargis

……men här och nu öppnar jag dörren för säsongen 2025/2026.

^{Jag är med nästa säsong. Hoppas ni är det.}