Författare: Stefan Vikström

Temperaturen sjunker.
Skymningen faller allt oftare.
Isen på arenan lägger sig gnistrande och vacker.
Bussen är kontrollerad, tvättad och klar.
Allt är klart.
Allt är redo.
Laget i buss gör sig redo för ännu en upplaga av den så härliga Damallsvenskan.
Den norra delen av serien.
Och busschauffören packar väskan.

”On the road again
I just can’t wait to get on the road again
The life I love is making music with my friends
And I can’t wait to get on the road again”


^{Isen spolas i Kalix}

Turer till Bollnäs, Härnösand, Umeå, Rättvik, Skutskär, Söråker och Uppsala ligger och väntar.
Iväg fredag efter jobb och skola.
Match lördag och söndag.
Rulla hemåt i kolsvart söndagsnatt.
Och i ottan på måndagen ringer klockan oåterkalleligt.
En ny vecka.

Men jag lovar er alla.
För bandyspelare finns inte ordet ”klaga”.

Men som vi har väntat på denna seriestart.
Ända sedan den 25:e februari då Natalie Strömberg gjorde 3-2 i åttioförsta mot Söråker hemma på vår arena och medelpadskorna kvitterade i åttiofemte.
När så slutsignalen gick förkunnades inte bara det faktum att matchen var slut, hela succésäsongen 23/24 var till ända.

En succésäsong för Kalix Bandy som lade sig på en mycket hedrande tredjeplats efter omöjliga Spånga/Bromsten och det Söråker som denna eftermiddag i februari rullade hemåt som tvåa i den norra upplagan av Damallsvenskan.

Spånga/Bromsten BK som gick genom serien utan poängtapp klarade också kvalet upp till Elitserien med glans och bravur och glädjen var stor i hela västerort.
I ett par veckor.
Sen kom chocken.
Det blir inget av den där Elitserien.
På föreningens hemsida kan man läsa….

”Styrelsen i Spånga Bandy har tillsammans med lagledare och nyckelpersoner kring föreningens damlag beslutat att dra sig ur Elitserien Dam inför säsongen 2024/2025.
Detta som främst en följd av utebliven sponsring från den tidigare huvudsponsor som förra säsongen möjliggjorde satsningen på damlaget.
Förutom utebliven finansiering har detta även lett till att laget tappat viktiga spelare och ledare som hade behövts för att möjliggöra ett spel i Elitserien Dam. Således saknas finansiering, spelarmaterial och fullständig ledarstab för att ha realistiska möjligheter till att genomföra en säsong i högsta serien”.

Man kan också läsa att de hade som ambition att kunna fortsätta spela i Allsvenskan men så blev icke fallet.
Sorgligt när lag får lägga ner verksamheten.
Vår lilla, men ack så vackra, sport är sårbar.
Vi vill inte läsa om sånt.

Vi kan ju också, varken vi vill eller inte, ta till oss att Edsbyn inte heller har ett lag med i denna serie i vinter.
Det är ju inte bra alls.

Vi i Kalix får lite känningar i ögonvrån då vi tänker tillbaka till ”Tjugondedag Knut” och matchen mot detta Spånga i härligt vinterväder.
Jag har nämnt det förr men kommer fortsätta nämna det så länge jag har minnet i behåll (vilket en del i min närhet påstår att jag inte alltid har) men den matchen Kalix gör mot detta stjärnspäckade SBBK är en heroisk insats.
Trots förlust, 0-4, gick jag med ett leende till parkeringen för en mil i min bil.
Det går inte förneka att de blåklädda var bättre och förde matchen men den laginsats våra damer gör fknvx%ads….äsch, nu ser jag inte bokstäverna på tangentbordet då det samlats fukt i ögat.
Magi på bandyis.

Efter den matchen tar vårt lag tio av tolv poäng.
De tappade poängen är de två sista matcherna.
0-0, efter paussifforna 0-0, mot Edsbyn och nämnda 3-3 mot Söråker.

Till denna säsong ser vi ett delvis nytt Kalix Bandy.
Lite omsättning i truppen under den isfria perioden.
De fyra från Umeå har återvänt till Björkarnas stad för spel med Umedalen IF.
En stad där det varit lite turbulent gällande uppspolningen av Nolias is under hösten.
Jag kan bara hålla tummar och hoppas att allt löser sig till det bästa för föreningen i gult och svart.
Vad ni än gör Umeå kommun, se till att det finns möjligheter för folk och bandylag att åka skridskor så fort det någonsin går.
Allt annat är en skam för Norrlands största stad.


^{Umeå kommun, det SKA vara is på Nolia!}

Nog om detta.
Spelarna var det.
Fyra stycken som valde att spela i Kalix då Umedalen, av skäl och orsaker, pausade sitt lag förra säsongen.
Klara Stridsberg, Linn Dahlén, Meya Wikström och Annie Hattinger.
Fyra namn som verkligen visade klass.
Givetvis tunga tapp men att de skulle dra var ju saker alla visste.
Jag passar på att buga mig djupt, invänta sjukvård får att ta mig upp igen, och tacka dessa fyra för en strålande insats för vår förening.
Vår femstjärniga målvakt Katja Illarionova, som i den omnämnda matchen mot Spånga höll landslagsklass, väljer nu ett liv med decimetertjocka böcker på latin, decimeterlånga ekvationer med kvadratrötter och parenteser samt nudlar till middag fyra dagar i veckan.
Och i och med detta studentliv bortom korsningen till Siknäs så kommer hon vakta bur för Umedalen IF.
Ännu ett tungt tapp för Kalix Bandy.

Men hav förtröstan.
Det finns glada nyheter.
Nyheter som värmer.

På målvaktssidan har vi sedan tidigare Hanna Blombäck.
En ung mycket säker sista utpost som jag såg i hemmamatchen mot Bollnäs i vintras.
Nollan hölls med bravur och laget gjorde tre mål framåt.
Lugnt och stabilt spel av den unga Blombäck gjorde att försvarslinjen kunde spela med stort lugn.
Dessutom.

Dessutom har det också tillkommit en målvakt från Haparanda.
Linnea Persson.

Från Haparanda kommer även denne Linneas tvillingsyster Saga, vilket innebär att laget nu har tre (TRE) tvillingpar i laget.
Det kan inte vara många lag som har det.
Jag undrar hur det går för tränarna att hålla isär vem de ska ge nya order.
– Linnea o Saga Persson.
– Caroline o Natalie Strömberg.
– Jenna o Thilde Nilsson.


^{En motståndare ser bara tvillingar}

Till laget har även Clara Ulvemark anslutit.
Clara med Västerås SK som hemmahamn studerar i Luleå och kommer då, på samverkansavtal, spela med Kalix Bandy.
Vi såg henne i laget säsongen 22/23 men gångna säsongen gjorde hon ett uppehåll.
En bra återkomst.

Två spelare som krupit omkring i hemmets förråd och letat fram de skridskor och klubba de stuvat undan då suget efter världens vackraste sport blivit för stort är Ester Granström och Linnea Sandin.
De fann sina saker och är redo för spel.
Det är vi runt omkring väldigt glada över.

När jag vandrar en stund efter den allé av minnen som damerna i rött skänkt oss är det första jag kommer på det SM-guld vårat F17 gav oss i mars 2010.
Tidigt 0-2 i baken mot Sandviken blev till seger med 8-3 och guldglädjen strålade över Uppsala.
Säsongen 2015/2016 var säsongen Kalix Bandy klev in i den allsvenska hetluften.
Laget slutade på en hedrande fjärdeplats och den stora målskytten hette Jenny Isaksson.
Hon kom från Haparanda (var inte på väg till Helsingborg likt den chaffis gruppen Sverige sjunger om i låten ”Dagar utan färg”) och gjorde oss supportrar muntra med sitt målskytte.
Noterbart från den säsongen är att, ovan nämnde, Klara Stridsberg gjorde några matcher i röd tröja redan då, tack vare ett samarbete på ungdomssidan som då rådde tillsammans med Umedalen.

Jag minns också med stor glädje säsongen 2016/2017.
En säsong som jag aldrig ville skulle ta slut.
När den så gjorde det hittade vi vårt lag på en ståtlig andraplats efter Skutskär.
Sista matchen hemma mot just detta massabrukslag är ett ”topp-fem-minne”.
Vi bjöds laxsoppa innan match, vi stod med fräsiga solglajjor och uppknäppta jackor i vårsolen sken och såg en fantastiskt fin bandymatch.
En match där den tidens målvakt, Tytti Segerman, räddade två straffar från den tidens målskytt med M, Johanna Pettersson.
Bilden där Segerman, efter den andra straffräddningen, likt en majestät står med bollen i vänster näve upp mot den klarblåa himlen i en gest av glädje och stolthet borde bli en tavla.
Våren efter vann samma Skutskär SM-guld.

Säsongen 21/22 gick man obesegrade och hamnade på samma poäng men fyra mål sämre målskillnad än Söråker IF.
Å andra sidan spelade man bara en match den säsongen då ett litet virus höll världen i schack.
Jag kan fortfarande sitta och fundera på varför herrarnas allsvenska gick att genomföra men inte damernas.

Och så givetvis den senaste vintern.
Den ska vi noga packa ner i en liten ask bland alla andra härliga minnen.
En otroligt minnesvärd vinter.

Övriga lagen i serien då.
Måste väl erkänna att jag inte följt deras sommar och höst så jag har ingen aning om hur deras trupper ser ut så jag avstår från att ge mig ut med nåt tips.
Men det är utom alla tvivel säkert att det kommer bli en otroligt jämn serie.
Inget Spånga som kommer dansa genom serien.
IFK Rättvik, med Emma Lambertsson i spetsen, kanske?
Varför inte Umedalen, där fyra spelare vässat upp sig med en vinter i Kalix och en del intressanta nyförvärv typ en målvakt från norr?
Uppsala, som slutade trea i ”Damallsvenska cupen”?
Söråker som slutade tvåa senast vintern?
Eller kanske……..?
Nä, det är omöjligt att sia om utgången.

Men oavsett så kommer det bli otroligt spännande att följa serien från starten kommande helg till målgången under fanorna i början på mars.
Det börjar på lördag, 9:e november
Dagen då nattsuddaren och den olycklige kanotisten Svante Grundberg hade fyllt 81.
Dagen då den gamle försvarsklippan i Västtysklands fotbollslandslag, Andreas Brehme, hade fyllt 64.

För Kalix del börjar det med en busstur till Rättvik och Bollnäs.
Kalix – Rättvik: 87 mil
Rättvik – Bollnäs: 11 mil
Bollnäs – Kalix: 76 mil

”On the road again…..”

Till sist måste jag bara passa på att hylla och tacka alla i damsektionen i Kalix Bandy.
Allt, precis allt, sköts i världsklass, man ordnar, fixar och donar med allt från det stora till det allra minsta och de eventuella problem som dyker upp längs vägen tar man själva i tu med å de snaraste.
För är det någon som inte har plats i damernas organisation så är det den där ”Nån annan”.
Hatten av.
Och så är det ju dessutom trevligt folk.

Nu åker vi……
Buss.


//Sargis

Det är måndag i premiärveckan.
I skrivande stund råder det utanför mitt fönster ett väder som får det tandläkarväder Lasse Winnerbäck sjunger om i sitt mästerverk ”Söndermarken” att te sig som en dröm.
”….gråvita skyar, tandläkarväder…”
Här i Kalix är det grågråa skyar, tvåsiffriga plusgrader, piskande regn och en vind som får vimpeln i grannen Rolfs flaggstång att kämpa ordentligt för att behålla sin plats.
Ett väder som för oss till ett grått England i en annan tid.
Lördagar med Tipsextra.
Leråkrar där Peter Lorimer sköt hårt, där Gordon Banks räddade skott och fångade lösspringande hundar, där Nobby Stiles träffade fler benpipor än bollar.


^{The Banks of England.
Han räddar bollar, han räddar hundar….}

Och inte har vi is på bandyarenan heller.
Jag tröstar mitt gråa sinne med en påse ”Bridge”.
Pesionärsgodis, sade någon.
Jaja…

Men oktoberväder och isbrist i Kalix till trots.
Den alltid lika fina Allsvenskan startar kommande helg.
Herrarnas allsvenska alltså.
Damernas startar den nionde november.
För Kalix del med bortamatch mot IFK Rättvik.
Dagen efter mot Bollnäs.
Återkommer om den.

Så vi tar väl herrarnas serie då.
En serie där alla lag har matchat under hösten.
Ja det är klart, ett lag har inte matchat.
Ett lag har bara sett på bild hur en fullstor bandyplan ser ut.
Det lag som ligger allra längst norrut på bandykartan.
Ni vet i Norrland, där det alltid är mörkt och kallt.
Jag har dock hört det viskas runt knutarna om någon träningsmatch mot våra gulklädda finska vänner från Uleåborg.
OM nu väderleksministeriet ändrar uppfattning och ser till att det blir gynnsamma förhållanden för ismakeri.
Såväl i Kalix som i Uleåborg.

Apropå Norrland.
Hörde i radion om en gentleman från Växjö som stolt berättade att han dagen innan kört bil ända från Norrland och hem.
Norrland.
Ja just det ja.
Det är ju en rätt stor del av vårt land det.

Nytt försök om bandypremiären då.
Den så efterlängtade.
Vi har strukit långkalsongerna.
Lappat den varma tröjan.
Putsat skorna.
Och vattenkammat oss.
Riggade och klara.
I väntan.
Vad kommer att hända under vintern?
Ett lag går upp.
Ett åker ut.
Två lag kvalar uppåt.
Tre lag kvalar för att hänga kvar.
Spänningen.

Man har till denna säsong gjort om lite i denna serie.
Ett omtag som jag personligen tror kan bli ett lyckat tag.
Femton lag som möts i en enkelserie.
De åtta främsta gör sedan upp om serieseger med bubbel och cigarr eller de två platserna i ett nervpåfrestande kval.
De sju nedre lagen får mötas i kampen om att undvika de tre platserna om kval för vidare plats i det allsvensk rampljuset eller, gud förbjude, den sista platsen som innebär att falluckan mot div1 öppnas.
Som sagt, jag tror på det här upplägget.
Även om jag hört det viskas i vindarna från plaster utanför Norrland om andra uppfattningar.

Hu kommer det sluta?
Allsvenskan i bandy har genom åren tett sig till att vara det mest oförutsägbara mänskligheten har skapat.
En serie där det i elva fall av tio varit ovisst ända in i sista kvarten.
Vilket är precis som en serie ska vara.
Spänning är den största drivkraften för mig att följa idrott.
Det må vara rätt skönt då mitt lag leder stort och föra hela spelet men i längden tror jag att jag skulle lessna.

Så att be mig lämna ett tips om slutsegrare är ingen större idé.
Men IFK Kungälv vann den Allsvenska Supercupen så de lär nog ligga med i klungan då man går genom sista kurvan.
Ett annat IFK som gärna vill vara med på upploppet är Rättvik.
Det tunga nyförvärvet från västkusten, Patrik Sunnanängs, gör att jag tror de kommer ligga fint med i detta upplopp.
Denne Sunnanängs från Kungälv som lade skridskorna på hyllan i våras plockade ned dom igen då suget efter en resa till Kalix blev för stort.
Så måste det ju vara.

Djurgården?
Förra säsongen gjorde de succé som nykomlingar.
Har förstärkt med två kalixbekantingar, Christian Frohm och Elis Lindgren.
En sån sak ger extra plus.

Örebro SK?
Varför inte?

IF Boltic vill gärna vara med.
Så även Nässjö IF, som förövrigt var det lag som föll mot Kungälv i Supercupens final.

Sen vete tusan om det finns fler aspiranter på seriesegern.
Men som sagt, att ge sig ut med ett säkert tips är inget att rekommendera.


^{Segrare i Supercupen 2024: IFK Kungälv.
Bild från ”Bandyallsvenskan”}

Kalix då?
Går in i serien först den tionde november.
På hemmais (förhoppningsvis) mot Örebro.

Omöjligt att sia om hur de rödklädda (på bortais vitklädda) står sig i den allsvenska konkurrensen.
Förra säsongen blev en söndagspromenad genom serien fram till kvalet började.
Och, som en av många floskler inom sportens väggar alltid säger, ett kval är ett kval.
Två tunga, blytunga, skador gjorde att detta kval blev en hårresande, nagelbitande och hålla-för-ögonen-spännande historia.
Med ett (1) måls marginal lyckades man klara en plats i hissen upp.
Gudskelov och pris för det.

Laget har, i stort sett, lyckats behålla den trupp man hade ifjol och spetsa till den med Felix Nyman och Emil Stock.
Dessutom en finsk spelare som inte offentliggjorts ännu.
En finsk spelare vi sett förr i rött och vitt.
En finsk spelare med allsvenskans kortaste klubba.


^{Kortaste klubban?}

I afton på föreningens funktionärsträff fick vi dessutom höra om en ung kille som i vinter ska göra lumpen i Boden som kunde tänka sig ta en röd tröja på sig under kommande säsong.
Han är mest van med en…….
Kul.

Just värvningen av Felix Nyman var lite rolig.
Jag tänkte för mig själv då jag läste om att han inte fick fortsätta i Hammarby att han skulle vara en behövlig pjäs i Kalix.
Men att det skulle bli så trodde jag inte.
Blev också glad i hjärta och sinne då jag läste en intervju med honom i den lokala blaskan (bra gjort NSD) där han säger sig vara glad över att få återvända till det Kalix han trivdes så bra i under de tre säsonger han var här förra gången.

Ur intervjun.
(NSD 241015)

– Egentligen hade jag bestämt mig för att inte fortsätta spela bandy. Men då ringde Olov Englund och gav ett bra förslag och sa att de behövde lite hjälp.
När en sån kille, som jag sett upp till sedan jag var liten, ringer och frågar om hjälp ställer man upp, säger Felix Nyman.

Behövde du fundera länge på förslaget?

– Nej, men det kändes som en rolig grej att kunna hjälpa en klubb som har gett mig så mycket. Och att nu kunna ge tillbaka med de erfarenheter jag samlat på mig.

Han säger också att de tre åren i Kalix var mycket lärorika och att han aldrig varit där han är idag om han inte vågat ta chansen att flytta upp.

Fina ord av Kalix ena nyförvärv.

Ett annat nyförvärv är väl egentligen inget nyförvärv.
Emil Stock kommer tillbaka till Kalix efter några år vid skolbänken vid bandygymnasiet i Sandviken.
Mellan förhör på tyska grammatiken och Pythagoras sats har han då representerat bandylaget på orten i de åldersklasser han hör hemma i.
Vilket han gjort med den äran.
Det känns som att Emil är ett riktigt bra ”nyförvärv”.
Kul också när unga spelare väljer att komma tillbaka sina rötter.
Sånt värmer mitt bandyhjärta lite extra.


<sup>Återvändare Nyman


Återvändare Stock</sup>

Det som gör mig lite orolig i vinter är den brist på matcher som laget har innan seriestart.
När nu ”grundserien” endast är fjorton matcher lång gäller det att vara med direkt.
Vi märkte av det förra hösten då man trots vinster hade en del grus och annat skrufs i maskineriet.
Det gäller att sånt grus och skrufs städas ur ordentligt.
Men det är svårt utan matcher.

Jag kan bara be aftonbön, äta upp grönsakerna, uppföra mig ordentligt och hoppas att allt sitter så ska nog laget  kunna vara med i kampen om de åtta åtråvärda platserna.

Det börjar nu.
Lördag 26:e oktober.
Samma dag som bandylegendaren Sören Boström hade fyllt 77 år.

Så här börjar det.
Nässjö IF – IF Boltic
Mölndal Bandy – Gustavsberg IF
IFK Rättvik – Tranås BoIS
Katrineholm Bandy – Djurgården IF
Tellus Bandy – TB Västerås
IFK Kungälv – Falu BS

Kalix Bandy kliver på tåget söndag 10:e november.

Förra säsongen slutade Allsvenskan i dur för Åby/Tjureda som vann och tog fribiljetten uppåt och även i Ljusdal var mungiporna uppåt då laget lyckades via kval ta sig uppåt i hierarkin.
I Karlstad var stämningen lite låg då IF Boltic missade chansen i samma kval.
Ut ur serien åkte Surte med buller och bång.

Vi kan också se att av de fem första lagen vann fyra premiärmatchen.
Bara den slutliga fyran IFK Kungälv som förlorade sin, det gjorde dom mot Åby/Tjureda med 1-3 nere i Småland.
De fyra i slutet av tabellen vaskade noll.
Inget av lagen där nere lyckades ta en premiärpoäng.

Kalix som gjorde sin premiär ett pinnhål längre ner i bandyns seriepyramid tog det första steget mot återkomsten med stabila 7-2 mot Unik från Uppsala.
Den eminente vänsterhalven Anton Khrapenkov gjorde lagets första mål i serien redan efter knappt två minuter på en vänsterhörna.

Må bollen vara rund.
Och må vädergudarna vakna rätt imorgon så ismakarna i Kalix kan bygga is.
Det är dags.

Det är dags för Bandyallsvenskan 2024/25.
Vi är laddade till tänderna.
Och glöm aldrig.
Bandy är världens vackraste sport.
Tillsammans gör vi den än vackrare.

Till slut.
Stort grattis till alla vinnare på Kalix Föreningsgala som gick av stapeln för första
gången under helgen som just passerat.
Idel värdiga vinnare.

//Sargis

29 september 2024.
Jag sitter ensam på läktaren vid bandyarenan i Kalix.
Solen öser in sina strålar i hopp om att ge oss det sista av höstens värme och löven som börjar tappa sitt grepp om björkens grenar lyser i gult.
Det är rätt vackert.
Men något saknas.
Is.
Det är ingen is där nedanför min plats.
Det får mig att minnas tillbaka.
Till samma datum i en annan tid.

^{Vår arena i höstens färg}.

29 september 1994.
Det är dagen efter.
Det är dagen efter den ohyggliga katastrofen ute på ett stormande och becksvart hav.
Ofattbara 852 personer mister livet då Estonia förliser.
852.
Enligt Birthday.se finns det 877 personer som är sexton år och äldre år i min by.
Jag besökte Estoniamonumentet i Stockholm i somras och blev tagen då jag såg alla namn som var ingraverade.
Namn efter namn efter namn…..
Det går inte ta in.

Men denna sorgliga onsdag 1994 ska den konstfrusna bandyarenan ”Kalix IP” invigas.
Den användes redan året innan, den oförglömliga säsongen 93/94, men då med is enbart tillverkad av vädrets makter och flinka ismakare.
Nu låg rören i backen och isen låg blänkande trots att almanackan visade 29 september.
En landskamp mellan Sverige och Finland låg på menyn.
Vi hade sett en match länderna emellan i december 1978.
På Gränsvallen i Haparanda vann di svenske med 3-1 efter mål av Torbjörn Ek (2) och Lars-Ove Sjödin.
Men nu skulle det bli av i Kalix.
För första, och hittills enda, gången i bandyns historia.

^{Målskyttar på Gränsvallen.
Torbjörn Ek #9 och Lars-Ove Sjödin #2}

I en tid då kalixborna intresserade sig för vår sport var även intresset för denna landskamp påtagligt.
Det pratades om den var än man vände sig i samhället.
Kanske inte i de kretsar som fortfarande satt och tjurade över arenans existens, de kretsar som året innan skrek sig hesa i protestsånger över bygget.
Men alla vi övriga såg fram emot matchen.

Onsdagskvällen kom.
Och isen låg blank.
Efter lite tutande i trumpeter av kommunens musikskola, tal av diverse prominenta med landshövding Gunnar Brodin i spetsen och ett löfte av  Joakim ”Jocke” Strömbäck som med en trettonårings myndiga stämma förkunnade att  ”vi ungdomar ska vara rädd om Kalix IP och vi ska inte heller förstöra nånting som kostar kommunen pengar” var det så dags.
De bägge lagen glider, tillsammans med ungdomar från kommunens tre lag, in på den konstfrusna isen.
Och runt arenan står vi.
Publiken.
Tretusen sextioen glada bandyvänner.
Tretusen sextioen.
På en arena utan läktare.
Den tillkom året efter (tror jag att det var)

Den unge ”Jocke” höll vad han lovat och långt senare får han dra på sig A-lagets tröja med #11 på ryggen

Nationalsångerna klingar ut och en tyst minut anbefalles.
En tung, tyst och värdig minut.
En lite märklig känsla surrar inom mig.
Här står vi inför en härlig bandyfest medan tusentals människor lider alla helvetes kval efter att ha mist personer i dess närhet.

Minuten är över och vi får glömma det hemska för någon timme framöver.

Det blir en jämn match.
Och Kalix målkung ”Palle” Rönnqvist för göra sin debut i gult och blått.
Förvisso bara några inhopp men i hans cv kommer matchen alltid finnas med.
Matcher i A-landslaget: 1.

En som fick göra betydligt fler var Hasse Johansson.
Denna legendar i svensk bandy gjorde denna kväll sin etthundrasjuttonde landskamp.
Han stannade så småningom på etthundratjugosju, vilket är flest av alla.

Där jag nu sitter ensam på läktaren kan jag undra över varför den gode ”Palle” inte fick fler chanser.
Han var ju rätt vass.

^{”Palle” i gult och blått.}

Vi med hjärtat i Kalix fick även se två spelare i den blåvita tröjan.
Jukka Ohtonen och Markku Komula.
Komula som gjort en säsong i Nyborgs SK (89/90) och den säsong som nu låg vid tröskeln skulle dra på sig den rödvita dressen.
Vi såg även Samuli Niskanen som skulle bli publikfavorit i Kalix snygga dress säsongen 1996/1997 och Marko Kilpeläinen som även han skulle bli en röd och vit favorit under två vintrar (1997-1999).

När så slutsignalens toner virvlade ut i septemberkvällen stod Sverige som vinnare.
5-4.

1-0. Hasse Johansson.
1-1. Samuli Niskanen.
2-1. Jonas Claesson.
3-1. Hans Åström.
PAUS
3-2. Jukka Ohtonen.
4-2. Jonas Claesson.
4-3. Juoni Vesterinen.
5-3. Patrik Södergren.
5-4. Marko Kilpeläinen.

Jag blir lite vimmelkantig då jag skriver dessa namn.
Jösses, vilka ikoner i vår sport.


^{En annan ikon på isen: Pelle Fosshaug}

Efter matchen sade den f.d förbundskaptenen Håkan Sundin.
”Vilket fint tillskott i svensk bandy Kalix/Nyborg blivit, inom något år de säkert i SM-final med den fina verksamhet de har”

Det fick han rätt i.
P20 vann SM-guld 1994 och 1995.
P19 vann guld 2009.
F17 vann guld 2010.

Efter denna vandring längs minnenas allé reser jag mig och traskar över grusbädden och bort mot entrén.
Jag vänder mig om och ser folkvimlet för mitt inre.
Tretusen sextioen.
Det är rätt många det.


^{Där stod vi, men inte läktaren.}

// Sargis

 

Från Kallax till Kalix.
Åtta mil av skog.
Åtta mil av förväntan.
En resa från flygplats till bandyis.

Ja, flygplatsen heter nuförtiden Luleå Airport men det passade bättre med det gamla namnet Kallax.

När dörren till bussen stängs finns det ingen återvändo.
Bara luta dig tillbaka och åka med.
Låta bussen ta dig längs E4 österut.
Genom skogar, förbi avfarter till de orter som förr fick sitt centrum genomskuret av denna Sveriges näst längsta väg.
Dessa orter som idag lever lite i skymundan.
Förbi avfarter till små byar du inte visste fanns.
Förbi sjöar, berg och busshållplatser.

Men vi tar resan från början.
Nästan.
Vi tar den från den sekund bussen svänger ut på E4 och farten ökar.

Det första du ser på vänster sida är ett stort affärsområde dit folk från när och fjärran söker sig för att öppna sina penningpåsar.
Skynda att köpa.
Pengarna ska rulla.
Köp en radio, köp en flaska, köp en bilmotor.
Allt finns till salu på detta område som inte skiljer sig ett dugg från övriga landets städer.
Affärer i centrum slås ut och kunderna tvingas ta bilen till butiken.
Miljötänk?

På höger sida duggar avfarterna mot centrala Luleå tätt.
Möjligheterna är många men se till att passera då den staden inte har nån bandy.
På hög nivå i hockey och basket både på herr- och damsidan men den vackraste sporten av dem alla har tystnat sedan många år tillbaka.
Bergnäset AIK försöker dock få igång en verksamhet så kanske, kanske luleåborna får gå ut på drivorna runt idrottsplatsen på andra sidan Bergnäsbron.

Sen tar skogen över utsikten.
Persön med sin bensinmack och vägkrog passeras.
Du känner suget efter en schnitzel eller hamburgare men din lagledare gormar att tid inte finns, ni måste nå Kalix i tid innan match.
Avtagsvägen till Boden passeras.
Smedsbyvägen, lika krokig som kvalserierna inom svensk ishockey.
Och sedan blir det ännu mer skog.
Vad är en skog?
Du googlar.
”För att ett område ska kallas för en skog måste området vara minst 0,5 hektar. Det är 5 000 kvadratmeter (50 x 100 meter). Området kan förstås även vara större. Träden inom ytan måste även vara minst fem meter höga”

Det mest spännande som nu händer är att vägen framåt ibland har två filer, ibland en.
Och att träden där ute minsann bildar en skog.
Råneå passeras.
Råneå med sitt utebad, Davids cup (nej, inte Davis cup) i fotboll för de yngre och en pampig kyrka.
Samhällets idrottsklubb IFK Råneå bildades 22 februari 1923 och klubben arrangerade sin första tävling 24 mars samma år då en skidtävling gick av stapeln.
Senare i tiden har basket och fotboll varit klubbens paradgrenar.

I tidigare tid gick den europaväg du nu åker rakt igenom samhället och folket fick minsann vänja sig med höga farter och tung trafik utanför husknuten.
Idag är genomfarten betydligt prydligare och väl värd att ta till nångång.
Men vi saknar Hanssons café.
Ett givet stopp i en annan tid.

När den norra infarten till detta Råneå bara syns som en prick på glaset i backspegeln har halva sträckan lagts bakom dig.
Halva sträckan till centrala Kalix.
Till kommungränsen är det betydligt närmare.

När bussen, förhoppningsvis, rullar under viadukten vid avfarten till Jämtön (Always Island på utrikiska) och Jämtöfjärden, som under sommartid bjuder på glittrande vatten och svanar som står på huvudet i sin jakt på godsaker, men nu ligger översnöad på bägge sidor av vägen börjar stigningen mot gränsen.
Gränsen till himmelriket.
Du ser att det ljusnar i fjärran.
Och backen uppåt är lång.
Bussen får jobba men det är mödan värt.
På krönet av backen.
Där två filer blir en.
Där står den.
Majestätisk i sin ensamhet.
Skylten.

^{Kommungränsen i sikte}
En ny värld öppnar sig.
Du känner dig som hemma.
Du känner lugnet och saktmodet.
Du hör vår fagra dialekt.

I stilla takt rullar bussen vidare.
Nedförsbacke.
I samma stund vägen planar ut och korsningen till Siknäs passeras ser du den första lilla glimten av bebyggelse i kommunen.
Där klockor ljuder till bröllop, begravning och dop.
Klocktornet på Töre kyrka.
En kyrka där filmen ”Så som i himmelen” spelades in.

Ett ögonblick senare siktas ett ufo över trädtopparna.
Ett oidentifierat flygande objekt.
Skulle du se något som rör sig där uppe så var lugn.
Det är ingen grön gubbe från Mars bara en glad servicetekniker som letar efter ett fel på Töre vattentorns översta topp.
Han kan mycket väl ha grön overall och vara född i mars.


^{Töre får gäster från Mars}
På höger sida breder Törefjärden ut sig.
Utanför hamnen ligger en stor och gul boj som förkunnar att du befinner dig på Bottenvikens nordligaste punkt.
Den är också målet för de seglare som i midsommartid tävlar i ”Midsummersail”.
Niohundra sjömil från den tyska hamnstaden Wismar till en gul boj utanför Töre i ljuvlig midnattssol.
I somras deltog etthundra fyrtiosju båtar i kampen om ära, berömmelse och stadens nycklar.


^{Tidig morgon den 25:e juni.
Målgång i 2024 års upplaga av ”Midsummersail”
(Bild från Kalix kommuns film om seglingen)}
Färden mot Kalix går vidare.
Knappa tre mil kvar nu.
Närmare för varje meter.

När du ser en skylt som förkunnar att man kan svänga ut till den lilla byn Sören kan du ägna en tanke på Kalix Bandys trogne supporter som myntade uttrycket ”Nu gör vi ne” var gång de röda hade hörna.
Hans myndiga stämma rullade ut över arenan i många år innan den tystnade en decemberdag för några år sedan.
Förresten heter byn inte Sören på vårt språk, den heter Sör´n.

Raggdynan.
Ett av kommunens högsta berg med sina modiga etthundra fyrtioåtta meter.
Mount Raggdynan.
E4 går nu inte högst upp på berget då den höga höjden skulle vara krävande för såväl fordon som människor.
Etthundra fyrtioåtta meter var det.
På vägens högsta punkt har en s.k faunabro byggts, en bro där skogens vilda djur skall passera från sida till sida i lugn och ro utan att frukta för sina liv i en allt livligare trafik.
Där kunde man förr hörde älg och räv ta ton i..
”Hur ska jag göra för att komma över vägen?
Hur ska jag göra för att komma över dit?
Här har jag stått nu och väntat flera veckor
Och alla bilarna, de bara kör förbi”
Nu hör vi bara ett glatt visslande från samma älg och räv då de lommar över bron.

Det är då.
Det är då ni ser de första svaga förnimmelserna av samhället med guldstänk.
Kalix.
Skorstenar på värmeverket skymtar i fjärran.
Kanske också belysningen på Kalix svar på Kitzbühel, Rudträskbacken.
Dragningskraften får hjulen på bussen att öka takten.

En gul skylt på höger sida visar vägen till kommunens minst tätbefolkade plats.
Målsbäcken.
I skrivande stund finns där en boende.
En dam i lite högre åldersklass.

Nu skymtar du även den fyrtiotre mil långa Kalixälven.
I strid ström på sin vandring från liten porlande bäck i Kebnekaisemassivet till utloppet utanför fabriken i Karlsborgsverken.
En av fyra outbyggda nationalälvar i vårt land och den älv som var tänkt som riksgräns mellan Sverige och Finland vid fredsförhandlingarna efter finska vinterkriget 1808-1809.
Förhandlingar som ägde rum i Månsbyn som blir nästa by att passera.
Man kan ägna en fundering över varför det inte röjs bort de träd och den sly som kantar vägen på älvsidan och förstör sträckan mot detta Månsbyn, en sträcka som kunde vara magiskt vacker.
Täta lövverk skymmer sikten och en utsikt över en älv går om intet.
Kan tycka att det antingen sätts ett hot om Håkan Hellström på hög volym eller en belöning till de ansvariga för detta.
Piska eller morot.
Röj upp.
Nu.

Om nu gränsen hade dragits vid Kalix älv hade din resas slutdestination, bandyarenan i Kalix, legat på finsk mark.
Vilket inneburit att Kalix Bandy huserat i finska ligan och du och ditt lag hade gått miste om förmånen att få resa till vår ort.
Vi är för evigt tacksamma till den person som efter en stunds funderande reste sig och sade ”Nä gott folk, vi drar gränsen vid Torne älv istället”

Kan ju tilläggas att det genom åren förekommit åsikter om att våra lag skulle spela i finska ligan då det är så fruktansvärt långt och dyrt att resa upp hit.

Månsbyn och fredsförhandlingarna läggs bakom dig och resan går oförtrutet vidare.
Stråkanäs nästa.
Vackert utkastad vid älvens strand ligger denna lilla by som fostrat två vinnare av SM-guld i vår sport och en målvakt i AIK:s svartgula fotbollslag.
Olov Englund, Lars Johansson och Gunnar Lund.
Legendarer.

Fartbegränsning och fartkamera.
Max åttio annars en bild i familjealbumet.
Husvagnsförsäljning.
Sågverk.
Bilaffärer.
En orange rondell, den ökända ”Kråkfällan”.


^{Innandömet av ”Kråkfällan”}
Tar du höger där passerar du golfbanans driving range, du passerar en av kommunens pampigaste byggnader – den gamla herrgården Filipsborg- även golfens hål 17 och 18 där vid älvkanten innan du så småningom hamnar i min hemmahamn.
En by med bandyanor från förr.
Nyborg.

Men ni åker givetvis genom denna rondell och når nu…

….KALIX
Skapelsens krona.

En ny och fin bro över älven leder dig in i denna krona.
En bro som är den tredje i ordningen.
Den första invigdes 1930 och roddbåtarna kunde tas upp på land.
I oktober 1957 invigdes den andra bron och i juli 2019 togs det första spadtaget för byggandet av den bro du nu åker över.
Den invigdes under blygsamma former den trettonde december 2021 då ett litet virus satte stopp för pompa och ståt.
Trehundra tjugo meter lång, femton meter bred och vacker som en sommaräng då lamporna under bron sätter fantasin i rullning.


^{En bro och ett litet norrsken}
Du ser vår kyrka.
Sveriges nordligaste medeltidskyrka minsann.
En stilig kyrka som invigdes 1472 av en ärkebiskop vid namn Jakob Ulvsson Örnfot.
Klockstapeln är dock av senare snitt, timrades 1731 av händiga män från Österbotten i Finland.


^{Kyrkan i sin prakt}
Utanför denna kyrka står han.
Sedan den åttonde september år 2000 då han, efter att ha flyttats från skulptören Lars Stålnackes hemgård i byn Bredviken, blev avtäckt av drottning Silvia har han stått här.
I ur.
I skur.
I gryning, kväll, natt och dag.
Rak i ryggen som en fura.
Spanande ut över älven.
Mästerlotsen.


^{Mästerlotsen håller koll}
En stor bandyboll tornar upp sig mellan vår galleria och vägen.
Det finns en del som påstår att du ser ett korn av löjrom.
Kalix löjrom.
Det är säkert bra folk de med men nog tusan ser vi en stor bandyboll.


^{Nog tusan är det en bandyboll}
Och nu är det dags att lämna europaväg fyra.
In i kärnan av samhället.
Känna pulsen.
En puls i långsam takt.
Hade du själv den pulsen skulle läkarna vara väldigt oroliga.
Men vi har en långsam takt, en behagligt långsam takt.
Varför streeessa?

Ett hotell på vänster sida.
Kommunalhuset på höger sida.
Två lokaler där många avgörande beslut tagits.
Några till glädje.
Några till mindre glädje.
Några med snabba resultat.
Några med resultat inom nio månader.
Du vet aldrig hur en förhandling kan sluta.
Fråga de som ville dra riksgränsen vid Kalix älv.

Uppför den lilla backen med det stora gula Folkets Hus i framrutan.
Ett Folkets Hus som står på den plats där en gång biografen Savoy med sin stora trappa stod.
En trappa där vi ungdomar ofta satt i solgasset med en glass eller ibland en tjuvrökarcigg i handen och diskuterade kvantfysik, gamla grekiska filosofer eller poesi på latin.
Det kan ju i och för sig mer handlat om senaste plattan med Kiss, ett avsnitt av Familjen Macahan eller  snygga, tilldragande personer som satte våra unga hjärtan i gungning.
Det kändes i hjärteroten då byggnaden revs.


^{Där många timmar fördrivits
(Bild från sajten ”Kalixbilder” där bilder från kommunens bildarkiv finns)}
Nu börjar du känna att bussens säten inte är lika behagliga som när du satte dig ner för en dryg timme sedan.
Det meorar i kroppen.
Småkryper på rikssvenska.
Men hav lugn.
Du är framme innan du gäspat klart.

Ni passerar sjukhuset, ni passerar högstadieskolan Manhemsskolan som skolat många unga kalixbor genom åren.
Jag gick där ganska nyligen…… jag gick ut nionde klass 1976.
Sa jag nyligen.
Ganska nyligen.

Vid Sportcity med sitt badhus och en sporthall där innebandyn och handbollen gör gemensam sak för att få till en större lokal då denna sporthall är lite för liten svänger ni till vänster.
Och sedan andra vänster.
In på Stationsgatan.
Genom ännu en rondell.
Mitt barndomshem till vänster.
Och nu.

Nu.
Ni lämnar Stationsgatan och svänger in på Vintervägen.
Strålkastare lyser upp vinterhimlen.
Ni rundar ishallen och rullar upp vid dörrarna till ert omklädningsrum.
Ni är framme.
Framme vid vår arena som anlades 1993 efter Kalix/Nyborgs avancemang till högsta serien.
Framme vid skådeplatsen för världens vackraste sport.
Och ni är en del av den.
Oavsett vilken färg på tröjan ni har.
Oavsett hur ert klubbmärke ser ut.
Oavsett ni är spelare, ledare, materialare eller supporter.
Ni är en stor del av det vackra.


^{Nog är det rätt vackert med bandy}
Och visst tusan var resan värd sitt pris.
Kanske inte er kassör nickar instämmande men vore han/hon med på denna resa skulle nog en liten nick komma i alla fall.
Det är jag helt övertygad om.

Sen måste jag ju även tillägga att det finns många andra vägar till Kalix.
Det sägs att alla vägar bär till Rom men det är en sanning med viss modifikation.
En hel del vägar bär även hit.

Kommer du sjövägen är det ”Malören” med sin kyrka från 1770 du först ser av vår kommun.
En pärla mitt ute i ingenstans där lotsar hade sina stugor där de bodde mellan uppdragen att lotsa in de båtar som kom från fjärran land för last vid pappersbruket i Karlsborg, cementfabriken i Töre eller måhända kiosken vid kommunens största båthamn, Marahamn, där ca fem hundra båtar av olika sort ligger tryggt.

^{Vaktstuga/kiosk isi Marahamn.
Ett mål för sjöväga gäster}
När du lämnar denna ö har du två-tre mil över glimmande hav innan du glider in i en skärgård med sjuhundra nittiotvå (792!) öar.
Sjuhundra nittiotvå öar av skiftande karaktär.
Dramatiska klippor eller låglänta stränder.

Du kanske kommer från Överkalix och följer älven hela vägen förbi de vackert belägna små byarna och den mäktiga forsen i Kamlunge där sik håvas och campinggäster trivs.

Eller om du kommer från Hedenäset vid Torne älv och passerar Björkfors kan du ägna en tanke åt de män som, med hjälp av häst och släde, under vårvintern 1944 fraktade kyrkan från en av de 792 öarna ute i skärgården, sex mil söderut, och upp till den plats där den står idag.
Ett gediget jobb av män, hästar och slädar.

Kommer du E4:an från öster träffar du på såväl ET som rymdskepp, stridsvagn, Jack Sparrow och Super Mario då du passerar Sangis.
Du vet aldrig vad du möter på en resa till Kalix.


^{Du blir vänligt bemött i Sangis
(Bild från hemsidan för ”Militärt överskott” en liten butik där dessa figurer står)}
Det finns många andra vägar också men de lämnar jag därhän för denna gång.
Men.
Det allra vanligaste för våra gäster på bandyisen är att ni kommer längs E4 från Luleå.
Från väster.
Mot öster.
I en buss.
Så jag fokuserar denna lilla skrift om den upplevelsen.

Välkomna till Kalix!
Mittemellan norska Hammerfest och hälsingska Ljusdal.

Och välkomna tillbaka.

Här är som lite bättre.
Och lite eljest.

// Sargis

”Det började som en skakning på nedre däck…..”
En svensk tradition som från och med nu även är ett svenskt kulturarv.
Annandagsbandy.

En tradition från trettiotalet då folket i Värmland släppte dansbandsmusiken och rallytävlingarna för att traska iväg ut på drivorna för att se de s.k ”Rödtomtarna” IK Göta och de lika s.k ”Blåtomtarna” Slottsbron IF mötas i den match som årligen spelades just på annandag jul.
De ohyggligt dramatiska matcherna som gick under namnet ”Tomtedansen” eller ”Tomtederbyt” lockade som mest nära sjutusen åskådare.
I den tiden startade seriespelet som oftast på Nyårsdagen eller Trettondag jul så dessa värmländska matcher gällde endast ära och prestige.
Vilket ofta i derbysammanhang betyder så mycket mer än framgång i seriespelet.

Årens hjul snurrade vidare.
Jul lades till jul.
Affärsmän gnuggade händer och småbarnsföräldrar suckade då den ensamme malen lämnade plånboken då det sista inköpet lades till handlingarna.
Julafton firades utan vaken Kalle eller Karl-Bertil.
Juldagen inleddes med besök i bygdens kyrka.
På annandagen ägnade man en tanke till Sankt Stefan som stenades till döds för sin tro denna dag år 35 e.kr.
Eller så gick man på bandy.

^{Kalix Bandys damer visar att det här med bandy, det är vackert det}

De vise männen, som i denna tid var mer än tre och nu satt runt ett bord i ett konferensrum i Svenska Bandyförbundets lokaler, hade nu tagit beslutet om att den högsta serien skulle starta just på denna annandag.
Året var då 1957.
Att starta bandyvintern just den dagen detta år var en lyckträff då Ingmar Bergmans ”Smultronstället” hade premiär dagen innan och folket var uttråkade.
Man visste inte om man sett en zebra eller en Bergmanfilm.
Svartvit och långrandig.
Bandyn räddade folket den julen.

Den säsongen slutade med glädje och hurrarop i Örebro då stadens gulsvarta favoriter besegrat Edsbyn med 4-3 på Stockholms stadion.
I Nässjö kunde man glädja sig åt att bygdens konung Nils ”Nicke” Bergström vunnit skytteligan med tretton mål på nio matcher.
Än idag får alla smålänningar med NIF i hjärtat nåt vått i ögonvrån då denne Bergström omnämns.
En riktig legendar i svensk bandy.

Så kom hösten 1963.
En långhårig orkester från England som kallade sig The Beatles gjorde premiär i Sverige då de tillsammans med Lill-Babs var med i tv-programmet ”Drop in”.
Och filmen ”Åsa-Nisse och tjocka släkten” hade premiär, svartvit men inte lika långrandig som varken en Bergman-film eller zebran.
De vise männen vid konferensbordet i förbundets lokaler hade tidigare under året enats, skrivit på ett konvolut och rest sig och sagt  ”Denna säsong skola vi starta än tidigare än tidigare”.
Sagt och gjort och seriespelet drog igång redan 22:e december.
Hela fyra dagar tidigare än tidigare.

Och från de heta matcherna på S:t Stefans stora dag kan nämnas att de blivande svenska mästarna, tillika vinnarna i den norra gruppen, Broberg IF vann hemma mot blivande svenska silvermedaljörerna Skutskär IF med 3-1.
Vinnarna i den centrala gruppen, Västerås SK, tog sig an ”Bandybaronerna” från Värmland, Lesjöfors IF, och vann med knappa 2-1.
Vinnarna i den södra gruppen Örebro SK vann stort mot Tranås Bois, 6-0 då de nittio minuterna var avklarade.
Norra, centrala och södra gruppen.
Så nära har NHL aldrig varit svensk bandy.
Skyttekungen den säsongen spelade i grönvit VSK-tröja och hette Clas-Håkan Asklund.
Tjugotvå mål på fjorton matcher fån hans läderremslindade klubba.

Vi kan också notera från den säsongen att det krävdes två finaler för att kora en mästare.
Första matchen på Stockholms Stadion kunde inte sära på de två kombattanterna Broberg och Skutskär så man fick ta till ett omspel.
En match som blev den första finalen på konstfrusen is.
På Studenternas i Uppsala vinner herrarna från Söderhamn med 4-1.

I takt med att konstfrusna banor började dyka upp i bandyns utveckling beslutade att säsongen 66/67 skulle börja redan i november.
Idag, nästan sextio år senare, har tak och väggar byggts upp på många orter och röster höjs för än tidigare seriestart.
Vart är vi på väg?
Kanske annandag midsommar är en lämplig dag?

I Kalix har vi konstfruset sedan hösten 1994.
Ja, Kalix/Nyborg spelade sin första säsong (93/94) i högsta serien på is tillverkad av moder natur.
Vatten och minusgrader.

Annandagen under premiärsäsongen (93/94) fick våra rödvita sätta sig på en buss för att fraktas ner till Sundsvall och Gärdehov.
Selånger var sugna på revansch från premiärmatchen då KNBK vann med 6-3.
Bussen passerade de stora avtagsvägarna till Istermyrliden, till Sjöbotten, till fabriken i Husum och den lite läskiga Sandöbron, då Höga Kusten-bron bara fanns i brobyggares tankar och visioner.
Bussen väntade utanför Gärdehov där strax norr om centrala Sundsvall, och någon timme senare styrde den hemåt längs en öde E4.
De kända avtagsvägarna passerades i tystnad.
KNBK hade förlorat sin första annandagsbandy i den högsta serien.
4-2 till SSK och i den berömda trappen på Hotell Knaust inne i stan sjöngs glada visor.

Säsongen efteråt.
94/95.
Kalix/Nyborg fick fira annandag på hemmaplan.
Återigen mot fiender från Sundsvall.
6-0 i hemmafavör.

Kalix har också mött grannen och antagonisten Karlsborg BK vid tre tillfällen.
¤ 1996, ett år då Arne Weise var julvärd i SVT.
Blytung förlust för Kalix, på hemmaplan dessutom.
2-5.
Siffror som sved.
¤1997, Arne Weise sitter där än och tänder sitt ljus strax innan Kalle Anka.
På annandagen släcks alla ljus.
4-3 till hemmalaget på Bruksvallen sedan ”Slava” Arkhipkin avgjort i slutet av en match som Kalix förde och hade ledningen i under lång tid.
¤1998, jadå Arne är kvar.
Och Kalix får äntligen vinna.
6-0.
Jag vill minnas att det var lite av det som på hockeyspråk kallas ”heta känslor” då.
Eller så vill jag inte minnas, gillar inte sånt.

1977.
Div II på Nyborgsvallen.
I paus går de gulsvarta med lätta steg till korvförsäljningen i den, sedan länge rivna, röda längan med lätta steg.
Deras lag leder med 4-1 och vi blåvita lider pin.
Fyrtiofem minuter senare dansar vi kråkor fågeldansen och de gulsvarta står med hängande nacke och läpp.
6-4.

1978.
Div II på Nyborgsvallen.
”Stadslaget” IFK Kalix på besök.
Det blev en lång mil hem för de rödklädda.
5-2 i blåvit favör och i stugorna från Holmen, via Målsön och längst in i Mon hördes klubbvisan eka.
”Så hör vårt valspråk som är heja, heja och gå på…..”


^{Legendariska namn på Nyborgsvallens is}

Under de senaste åren har Kalix haft IK Tellus som annandagsmotståndare på hemmaplan vid två tillfällen
¤2019 kryssade lagen på fyra.
¤2022 vann de röda med 6-3 sedan Simon Viklund gjort två snabba i slutet då stockholmarna hade vittring.

Vad som händer kommande säsong har jag ingen aning om men jag anar att det inte blir nån match för våra herrar.
Femton lag i Allsvenskan.
Sju matcher.
Ett står över.
Vilka kassörer vill skicka sitt lag till Kalix en julhelg?
Sträck upp en hand.

Som jag kan hitta så är gällande publikrekord för annandagsbandy föga förvånande från Sävstaås år 2000.
Arne Weise var julvärd under julaftonen och åttatusen etthundra femtioen (8151) tog sig till arenan för att se de orangea vinna med 6-4.
Åttatusen.
Etthundra.
Femtioen.

På Kalix IP vann Kalix mot Sirius med 4-0.


^{Sävstaås i Bollnäs.
Bild från Bandypuls}

Vi får hoppas att folket beger sig ut på drivorna eller in i hallarna även denna säsong.
Den senaste säsongen var en publiksuccé.
Det vallfärdade folk från när och fjärran med omnejd.
Men några snärtiga rubriker såg vi inte till.
Det finns ju nuförtiden annan idrott som mediehusen tycker vi ska vara intresserade av.
Hej hockey, hej fotboll.
Tv och övrig media styr.
Det är så viktigt för oss i den lilla sporten som inte får många sekunder i rampljuset att vi ställer upp oss då det vankas match.
Inte sitter hemma och gnäller över minskade publiksiffror.
Det är vi själva som måste synas och göra god reklam för vår sport.
Extra viktigt i dessa tider.
Vi måste värna om vår sport.
Vi som vet att den är världens vackraste.

Och annandagsbandyn är från och med nu klassat som kulturarv.
Ett arv vi måste skydda.
Ett arv vi ska vara förbenat stolta över.

Om sex månader är det dags för detta kulturarv.
Då är vi på plats.
Någonstans i Sverige.

Och utanför mitt fönster har dagens regnväder dragit undan och solen tittar fram.
Det går bra nu.

Heja bandy!

// Sargis

Som sextonåring sommaren 1977 väntade på kommande vinters annandagsmatch mot KBK.