Annandagen

”Det började som en skakning på nedre däck…..”
En svensk tradition som från och med nu även är ett svenskt kulturarv.
Annandagsbandy.

En tradition från trettiotalet då folket i Värmland släppte dansbandsmusiken och rallytävlingarna för att traska iväg ut på drivorna för att se de s.k ”Rödtomtarna” IK Göta och de lika s.k ”Blåtomtarna” Slottsbron IF mötas i den match som årligen spelades just på annandag jul.
De ohyggligt dramatiska matcherna som gick under namnet ”Tomtedansen” eller ”Tomtederbyt” lockade som mest nära sjutusen åskådare.
I den tiden startade seriespelet som oftast på Nyårsdagen eller Trettondag jul så dessa värmländska matcher gällde endast ära och prestige.
Vilket ofta i derbysammanhang betyder så mycket mer än framgång i seriespelet.

Årens hjul snurrade vidare.
Jul lades till jul.
Affärsmän gnuggade händer och småbarnsföräldrar suckade då den ensamme malen lämnade plånboken då det sista inköpet lades till handlingarna.
Julafton firades utan vaken Kalle eller Karl-Bertil.
Juldagen inleddes med besök i bygdens kyrka.
På annandagen ägnade man en tanke till Sankt Stefan som stenades till döds för sin tro denna dag år 35 e.kr.
Eller så gick man på bandy.

^{Kalix Bandys damer visar att det här med bandy, det är vackert det}

De vise männen, som i denna tid var mer än tre och nu satt runt ett bord i ett konferensrum i Svenska Bandyförbundets lokaler, hade nu tagit beslutet om att den högsta serien skulle starta just på denna annandag.
Året var då 1957.
Att starta bandyvintern just den dagen detta år var en lyckträff då Ingmar Bergmans ”Smultronstället” hade premiär dagen innan och folket var uttråkade.
Man visste inte om man sett en zebra eller en Bergmanfilm.
Svartvit och långrandig.
Bandyn räddade folket den julen.

Den säsongen slutade med glädje och hurrarop i Örebro då stadens gulsvarta favoriter besegrat Edsbyn med 4-3 på Stockholms stadion.
I Nässjö kunde man glädja sig åt att bygdens konung Nils ”Nicke” Bergström vunnit skytteligan med tretton mål på nio matcher.
Än idag får alla smålänningar med NIF i hjärtat nåt vått i ögonvrån då denne Bergström omnämns.
En riktig legendar i svensk bandy.

Så kom hösten 1963.
En långhårig orkester från England som kallade sig The Beatles gjorde premiär i Sverige då de tillsammans med Lill-Babs var med i tv-programmet ”Drop in”.
Och filmen ”Åsa-Nisse och tjocka släkten” hade premiär, svartvit men inte lika långrandig som varken en Bergman-film eller zebran.
De vise männen vid konferensbordet i förbundets lokaler hade tidigare under året enats, skrivit på ett konvolut och rest sig och sagt  ”Denna säsong skola vi starta än tidigare än tidigare”.
Sagt och gjort och seriespelet drog igång redan 22:e december.
Hela fyra dagar tidigare än tidigare.

Och från de heta matcherna på S:t Stefans stora dag kan nämnas att de blivande svenska mästarna, tillika vinnarna i den norra gruppen, Broberg IF vann hemma mot blivande svenska silvermedaljörerna Skutskär IF med 3-1.
Vinnarna i den centrala gruppen, Västerås SK, tog sig an ”Bandybaronerna” från Värmland, Lesjöfors IF, och vann med knappa 2-1.
Vinnarna i den södra gruppen Örebro SK vann stort mot Tranås Bois, 6-0 då de nittio minuterna var avklarade.
Norra, centrala och södra gruppen.
Så nära har NHL aldrig varit svensk bandy.
Skyttekungen den säsongen spelade i grönvit VSK-tröja och hette Clas-Håkan Asklund.
Tjugotvå mål på fjorton matcher fån hans läderremslindade klubba.

Vi kan också notera från den säsongen att det krävdes två finaler för att kora en mästare.
Första matchen på Stockholms Stadion kunde inte sära på de två kombattanterna Broberg och Skutskär så man fick ta till ett omspel.
En match som blev den första finalen på konstfrusen is.
På Studenternas i Uppsala vinner herrarna från Söderhamn med 4-1.

I takt med att konstfrusna banor började dyka upp i bandyns utveckling beslutade att säsongen 66/67 skulle börja redan i november.
Idag, nästan sextio år senare, har tak och väggar byggts upp på många orter och röster höjs för än tidigare seriestart.
Vart är vi på väg?
Kanske annandag midsommar är en lämplig dag?

I Kalix har vi konstfruset sedan hösten 1994.
Ja, Kalix/Nyborg spelade sin första säsong (93/94) i högsta serien på is tillverkad av moder natur.
Vatten och minusgrader.

Annandagen under premiärsäsongen (93/94) fick våra rödvita sätta sig på en buss för att fraktas ner till Sundsvall och Gärdehov.
Selånger var sugna på revansch från premiärmatchen då KNBK vann med 6-3.
Bussen passerade de stora avtagsvägarna till Istermyrliden, till Sjöbotten, till fabriken i Husum och den lite läskiga Sandöbron, då Höga Kusten-bron bara fanns i brobyggares tankar och visioner.
Bussen väntade utanför Gärdehov där strax norr om centrala Sundsvall, och någon timme senare styrde den hemåt längs en öde E4.
De kända avtagsvägarna passerades i tystnad.
KNBK hade förlorat sin första annandagsbandy i den högsta serien.
4-2 till SSK och i den berömda trappen på Hotell Knaust inne i stan sjöngs glada visor.

Säsongen efteråt.
94/95.
Kalix/Nyborg fick fira annandag på hemmaplan.
Återigen mot fiender från Sundsvall.
6-0 i hemmafavör.

Kalix har också mött grannen och antagonisten Karlsborg BK vid tre tillfällen.
¤ 1996, ett år då Arne Weise var julvärd i SVT.
Blytung förlust för Kalix, på hemmaplan dessutom.
2-5.
Siffror som sved.
¤1997, Arne Weise sitter där än och tänder sitt ljus strax innan Kalle Anka.
På annandagen släcks alla ljus.
4-3 till hemmalaget på Bruksvallen sedan ”Slava” Arkhipkin avgjort i slutet av en match som Kalix förde och hade ledningen i under lång tid.
¤1998, jadå Arne är kvar.
Och Kalix får äntligen vinna.
6-0.
Jag vill minnas att det var lite av det som på hockeyspråk kallas ”heta känslor” då.
Eller så vill jag inte minnas, gillar inte sånt.

1977.
Div II på Nyborgsvallen.
I paus går de gulsvarta med lätta steg till korvförsäljningen i den, sedan länge rivna, röda längan med lätta steg.
Deras lag leder med 4-1 och vi blåvita lider pin.
Fyrtiofem minuter senare dansar vi kråkor fågeldansen och de gulsvarta står med hängande nacke och läpp.
6-4.

1978.
Div II på Nyborgsvallen.
”Stadslaget” IFK Kalix på besök.
Det blev en lång mil hem för de rödklädda.
5-2 i blåvit favör och i stugorna från Holmen, via Målsön och längst in i Mon hördes klubbvisan eka.
”Så hör vårt valspråk som är heja, heja och gå på…..”


^{Legendariska namn på Nyborgsvallens is}

Under de senaste åren har Kalix haft IK Tellus som annandagsmotståndare på hemmaplan vid två tillfällen
¤2019 kryssade lagen på fyra.
¤2022 vann de röda med 6-3 sedan Simon Viklund gjort två snabba i slutet då stockholmarna hade vittring.

Vad som händer kommande säsong har jag ingen aning om men jag anar att det inte blir nån match för våra herrar.
Femton lag i Allsvenskan.
Sju matcher.
Ett står över.
Vilka kassörer vill skicka sitt lag till Kalix en julhelg?
Sträck upp en hand.

Som jag kan hitta så är gällande publikrekord för annandagsbandy föga förvånande från Sävstaås år 2000.
Arne Weise var julvärd under julaftonen och åttatusen etthundra femtioen (8151) tog sig till arenan för att se de orangea vinna med 6-4.
Åttatusen.
Etthundra.
Femtioen.

På Kalix IP vann Kalix mot Sirius med 4-0.


^{Sävstaås i Bollnäs.
Bild från Bandypuls}

Vi får hoppas att folket beger sig ut på drivorna eller in i hallarna även denna säsong.
Den senaste säsongen var en publiksuccé.
Det vallfärdade folk från när och fjärran med omnejd.
Men några snärtiga rubriker såg vi inte till.
Det finns ju nuförtiden annan idrott som mediehusen tycker vi ska vara intresserade av.
Hej hockey, hej fotboll.
Tv och övrig media styr.
Det är så viktigt för oss i den lilla sporten som inte får många sekunder i rampljuset att vi ställer upp oss då det vankas match.
Inte sitter hemma och gnäller över minskade publiksiffror.
Det är vi själva som måste synas och göra god reklam för vår sport.
Extra viktigt i dessa tider.
Vi måste värna om vår sport.
Vi som vet att den är världens vackraste.

Och annandagsbandyn är från och med nu klassat som kulturarv.
Ett arv vi måste skydda.
Ett arv vi ska vara förbenat stolta över.

Om sex månader är det dags för detta kulturarv.
Då är vi på plats.
Någonstans i Sverige.

Och utanför mitt fönster har dagens regnväder dragit undan och solen tittar fram.
Det går bra nu.

Heja bandy!

// Sargis

Som sextonåring sommaren 1977 väntade på kommande vinters annandagsmatch mot KBK.