Förlust mot ÖSK

I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.
Sen tog han kafferast.
Med koppen i näven och sista smulorna av hallongrottan i munnen fick han idé.
Jag måste skapa nåt vackert.
Nåt som lyser upp världen.
Han satte undan koppen tuggade upp smulorna och gick ut i skaparverksta´n.
Han visslade på en glad melodi.
Han skapade strålkastarnas ljus.
Han skapade en is som gnistrade i skenet från dessa ljuskällor.
Han skapade ljuden.
Ljuden från sylvassa skridskoskenor som river i isen.
Ljuden från bollar som träffar sargen, klubbor som träffar bollen.
Ljuden från tjocka handskar i en applåd.
Han skapade bandy.
Och sen gick han hem.

Och idag var det säsongspremiär på bandyarenan i Kalix.
Efter en vecka då vi vandrat mellan termometern och väderleksrapporten i tv.
För knappt två veckor sedan fick vi vinter.
Lite kallare och lite snö.
Ismakarna på arenan skred till verket.
En tunn is började anas över gruset.
Då.
Då blev det helt plötsligt varmt.
Det tunna snötäcket vinkade tack och hej när det drog sig tillbaka till sina gömmor.
Tvåsiffrigt på termometern och en obehaglig sydlig vind.
Precis det en nylagd is inte behöver.
Jag talade med en av isbyggarna innan match idag och han förklarade att om de inte hunnit få ut den vita färgen i isen hade den inte klarat värmen.
En vit is håller kylan längre än en mörk.

Igår, lördag, vände vädret och det blev lite kallare, lite krispigare.
Och våra mungipor pekade uppåt.

Idag söndag var det magiska förhållande, vår skapare får högsta betyg.
Amen.

^Bandy!

I dessa magiska förhållanden skulle Kalix Bandy och Örebro SK göra upp om två poäng i Bandyallsvenskan.
Ett Örebro SK med en pinne med sig i bagaget från sin premiärföreställning  och med nio tillresta supportrar.
Nio tillresta mycket glada och trevliga herrar som åkt tåg genom landet och fått se orter som Hundsjö och Morjärv passera utanför vagnens fönster.
En tågresa för sitt lag.
Ett härligt gäng.
Svampen.


^{”Svampen” förbereder sig}

Tiden gick framåt.
Två måsar passerade högt över oss mot den himlen.
Två måsar med trasig kompass.
De flög norrut, stackarna.

Två måsar, nio svampar men knappt en kalixbo då det är en halvtimme till avslag.
Jag hinner bli lite orolig.
Ska det inte bli publik en dag som denna?
Det blev det.
TACK, till alla som kom.
Ni är ovärderliga.

Och så klämtar klockorna.
Såväl i Gamla Stan som i övriga konungariket Sverige.
Det är dags för avslag.

Solen öser på.
Lagen samlas i en ring på varsin planhalva.
”Svampen” sjunger om att de kommer från Närke och Örebro.
Domaren heter Stefan, Stefan Johansson och han sätter pipan i munnen och blåser med en resolut signal igång matchen.

Första avslaget för säsongen på vår arena står den gultröjsbeklädde #55 Pelle Hoversjö för.
Vi är igång.
Senast ett allsvenskt avslag skedde hos oss var den tjugofemte februari 2023 mot Ljusdal.
Niohundra åttionio dagar sedan.

Det hinner gå trettio sekunder av säsongen för Kalix.
Drömstarten är ett faktum.
Vår trotjänare och ikon Johan Sundquist presenterar sig.
Han vevar in 1-0 från högerinnerläge sedan han tagit sig fram i sedvanlig stil.
Perfekt inledning.
Bara hålla detta i nittio minuter.

Knappa två minuter senare är Anton Khrapenkov på väg igenom.
I sista stund får en gul försvarare lite kontakt med den röde vänsterhalven som tappar lite balans och chansen rullar iväg bort mot den plats där några förkolnade rester av nedbrunna danspalatset Furulogen ligger.

ÖSK får matchen första hörna.
Supportrarna vädrar.
Ingenting av värde hände med den hörnan.

Tio på klockan och det börjar anas att gästerna börjar få lite med ordning på sina saker.
Lite vassare anfall.
Dock utan några som helst hot mot Joel Snäll i buren.

Oset från korvgrillen där på andra sidan sveper in och sätter fart på smaklökarna hos en gråhårig man med penna och block på trappen till damernas omklädningsrum.

Johan tvingar ÖSK:s målman, Sebastian Lundgren, till en Buster-räddning i minuten tretton.
Raklång mot sin högra stolpe nyper han bollen.
Då har det gått tretton.
Och grilloset blir allt tydligare.

Solen går ner bakom ishallen och spelet är helt jämnt.
Målchanserna äro dock lätträknade.
Noll.
Tillknäppta försvar håller rent.
Pannor stångas blodiga i försök att lura motståndaren.

Kalix gamle kanonjär Jimmy Berglund avlossar och nätet rasslar.
För en halv sekund ser mina ögon ett mål.
Skottet tog dock i utsidan av burgaveln och jag putsade glasögonen.
Men nära var det.

Tjugonde minuten och ÖSK är millimetrar från mål.
Hårt inspel från vänsterkanten och en klubba sticks fram framför Joel Snäll och når nästan bollen.
En unison suck från publiken.
Ett nnneeeiiijjj från de nio i ”Svampen”.

Nu kommer några minuter av tung press från Närkes stoltheter.
Pressar på ordentligt.
Men de röda håller tätt.
Positioner hålles.
Men det känns lite värre nu.

ÖSK-pressen bedarrar en smula.
De röda kommer lite högre upp nu.
Får ett fint frislagsläge rakt ut från målman Lundgren.
Inget farligt av det.

En lång boll från Anton tas så när ned av Jimmy Berglund långt där framme.
Tar han ned den är det mål.
Men icke.

Samme Jimmy skjuter lågt till höger om en målis som inte ser bollen.
Han ser den inte förrän….
….den ligger i fångnätet bakom buren och plockas upp av flink bollkalle.
Nära.

Och den jämna kampen går vidare.
Och bandysporten är vacker där den rullar på.
Taktik, tanke.
Värdera, börja om.
Gå framåt, täta bakåt.

Upprört i hemmalaget då Clas Karlsson åker på en rejäl bentackling.
Det ropas efter det röda kortet.
Jag, med kraftigt rödvita glasögon, är nog lite inne på det spåret också.
Men nu blev det icke så, det blev en vanlig tiominuters.
Kanske det var rätt så…..men….ja.
Nåväl, det är bara glömma det.

Och när vi glömt det var det dags för paus.

I pausen tänker jag på tröjorna på de bägge lagen.
ÖSK i gula med en silhuett av staden som sträcker sig runt hela tröjan längst ner vid byxkanten.
Landmärket Svampen syns tydligt där.
Snyggt.
Kalix i  gamla röda med nummer och namn som inte stämmer.
Nygamle Felix Nyman står som #16 i programmet men vi ser honom i tröja #18 Jansson.
Nye finländaren Juho Kaaretkoski i #88 Köpsén.
Finns en del andra också.
Jag hoppas verkligen att nya är på ingång för detta ser inte snyggt ut.

Sen är det dags för andra rundan.
En andra runda vi i rött, oavsett nummer och namn, helst vill glömma.

^{Jag tar plats på trappen}

Kalix #26 Hugo Olsson gör avslag.
Håll i det här nu.
1-0.
Endast fyrtiofem kvar.
Jobba.

Det börjar med upprörda känslor direkt.
Anton på väg igenom strax innanför straffområdet till vänster.
Får lite slag på klubban och vädjar, bönar, ber och skäller på straff.
Det blir inget av det.

Johan skjuter i ribban och över.
Vädjar, bönar, ber och skäller efter hörna då han och många med honom menar på att målisen var på den bollen.
Och det var han med största sannolikhet.
Fast, som sagt, mina glasögon är färgade i rött och vitt.

I minuten femtiotre händer det saker.
ÖSK får sin fjärde hörna.
Från höger.
Från det hörn jag brukar kalla ismaskinshörnet.
Signalen ljuder.
Och en liten stund senare ljuder den igen.
1-1.
#9 Sebastian Brandt efter lite spel hit och dit på hörnreturen.

Vi skulle höra hans namn fler gånger denna eftermiddag i november.

Sex minuter senare.
Speaker Kurts myndiga stämma över arenan.
Örebro tar ledningen i den femtionionde minuten genom #9 Sebastian Brandt.
Ett hårt skott som Joel är på och en back millimetrar från att hinna rensa undan rullar lite retfullt in i nät.
1-2

Jag skriver i min bok att det hela börjar kännas obehagligt.
De gula med stadssilhuetten har nu kommandot.
Stärkta av den snabba vändningen och med de rödas ovana på stor is börjar det skina igenom.
Kommandot är gult.

Och när så 1-3 kommer i sextiotredje tänker jag att spiken slogs in.
Hårt och resolut.
Där drogs gardinen ner för dagen.
Målskytten heter Filip Bergman.

Ledningen i hemmalaget finner det bäst i att direkt begära Time Out.
Goda råd är dyra.
Svindyra.

Men matchbilden fortsätter med samma bild som den senaste stunden.
Mycket gult.
Och glada svampar på läktaren.
De vädrar en trevlig hemresa förbi Hundsjö och Morjärv med två poäng i portföljen.

Och än säkrare blir de då deras favoriter gör 1-4.
Klockan visar sjuttiotre och matchen är definitivt avgjord nu.
Målskytt?
Vi börjar med dressinen, vad gissar ni?
Det rätta svaret är…..
#9 Sebastian Brandt.
Hans tredje.
Det kommer mer.

Åttiofemte.
Nu är det de gulas tur att limma fast sig och sjunga protestvisor.
En röd hörna föranleder vilda protester.
Hörnan blev ofarlig.

Anfallet efter.
Det var den där gula #9.
Sebastian Brandt.
Från vänsterläge.
Hårt i bortre gaveln.
1-5.
Om han är färdig nu?
Nix.

Gästernas målvakt har stått arbetslös under lång tid nu.
Men han är fortfarande vaken.
Det visar han med en kobrasnabb benparad längs isen på ett närskott av kapten Sundquist.
Två minuter senare får han åter visa att han är med, nu på ett skott från Tuomas Mokko som gör en bejublad comeback efter ett år utan bandy.
-Tervetuloa takaisin Tuomas.

I samma stund som Kurt vid mikrofonen förkunnar att en minut återstår av matchen så, ja ni har hört en del om honom nu.
Och nu är han klar för dagen.
Han gör sitt femte.
1-6.
My name is Brandt, Sebastian Brandt.
Sex kulor i magasinet.
Fem träffar.


Till slut en rättvis seger för våra gäster.
Våra röda höll gott motstånd fram till 1-2 då skillnaden i tränings- och matchvana började märkas ganska markant.
Skillnaden med träning på stor is sedan länge mot träning i rink.
Åtta träningsmatcher och en allsvensk match mot en enda träningsmatch.

Men jag tycker de röda ska gå rakryggade från det här.
Ingen som helst skugga över insatsen.
Med lite tid kommer det bli än bättre.
Det är jag helt övertygad om.

En lyckad resa till norr för denne Sebastian Brandt.
Fem mål och magiska förhållanden.
Tror han är rätt nöjd med sitt dagsverke.

Och det ska han som skapade himmel, jord och bandy också vara.
Det är alltid vackert med bandy.
Såna här dagar än vackrare.
Fattades bara två små poäng till det fullbordade.

För Örebro väntar nu hemresa och match på onsdag, då på hemmais mot Tillberga.
För Kalix väntar hemmamatch nästa helg, då kommer Katrineholm.
Och då kommer ni i publiken tillbaka.

// Sargis

Vi tar en bild till.
Bandy är vackert.