Hösten kom.
Hösten gick.
Och gick.
Och gick.
Och…..gick.
VI BANDYVÄNNER I KALIX visste snart inte om det var dagarna som blev allt mörkare eller om det var en ond, mörk föraning om bandyn i vår bygd.
Vi som haft bandy i kommunens bröstmjölk.
När vår kyrka stod klar nångång under 1400-talet var redan bandyn i full blom, långt innan de där engelsmännen tog åt sig äran.
Varje lite samling gårdar hade ett bandylag och folket stod på drivorna och ropade ”heja, heja friskt humör!”
Men vad skulle hända nu, hösten 2025?
Många var de som visste, ”jasså, det blir ingen bandy i vinter” eller ”ja du, nu är bandyn död” och liknande domedagsprofetior haglade mellan extrapriserna på Coop och över fikabrödens smulor på caféet i Gallerian.
Och ärligt talat, jag var nära att falla in i misstron.
Inte blev saken ljusare varje gång jag och Opel svängde upp till arenan för att kolla läget.
Runt om i konungariket Sverige rullade bandybollar från morgon till kväll och matcherna fick Bandygrytan att brädda över.
Den arena jag besökte var torrare än Atacamaöknen i norra Chile.
Bandyarenan i Kalix hösten 2025?
Atacamaöknen i norra Chile?
Jag dansade isdans.
Jag åt upp alla grönsaker.
Jag vattenkammade mig.
Jag bad bönen ”Spola, spola isen” varje kväll vid läggdags.
Men icke.
Vår arena förblev torr.
Jag föll in i de mörka rösterna.
Uppgivet tänkte jag ge upp mina största intressen, det otroligt roliga med att skriva om vår vackra sport och driva FB-gruppen ”Sargvakten”.
Allt kändes lika muntert som en tretimmars film av Ingmar Bergman.
Eller Lars Norén.
Tack och lov kände inte de Kalix Bandys ungdomar som var tilltänkta som representationslag samma dystra tankar.
De tränade oförtrutet vidare innan för den alltför höga sargen med ett humör långt ifrån mitt.
Så kom då till slut ett besked.
Ett besked vi längtat efter.
Kalix Bandy kommer följande vinter få plats i div2 Norra och i div3 Nord Norra.
Damerna kommer ingå i ett samarbete med två finska lag och kommer då spela i den finska ligan.
Och på den torra grusbädden började helt plötsligt en skir hinna av is anas.
Det började bli lättare att andas.
Vi får se bandy.
Men div2 och div3?
Okej, det blir nog bra.
Jag hade fel.
Jag hade så fel man någonsin kan ha.
Det blev inte bra.
Det blev helt otroligt bra!
Helt. Otroligt. Bra.
Det blev en underbart rolig vinter som vi nu har stuvat undan i minnenas garderob.
Men inte så djupt in, jag brukar komma på mig själv med att tänka tillbaka på vad vintern bjöd på.
Jag träffade Anton Khrapenkov härom veckan.
En Anton som verkligen brinner för bandyn och att få vara en hjälpande hand för de unga spelarna i laget.
Han var glad som en spelman över säsongen.
Över hur grabbarna, som inte spelat en tävlingsmatch på många år, har växt in i seniorernas tuffa värld.
Från lite vingligt i början till riktigt fin bandy i slutet.
Den ljusnande framtid är röd och vit.
Jag blir också glad då jag hör att även Niklas Sundqvist har tyckt det varit en rolig vinter i det unga laget.
Att även laget har uppskattat såväl Antons som Niklas närvaro och rutin gör ju inte saken sämre.
Kalix Bandy har en väldigt härlig samling spelare som stormtrivs med sporten och gemenskapen i laget.
Jag blir varm i hjärtat då jag hör allt positivt från ledare, föräldrar och, framförallt, från spelarna själva.
Och jag som var nära ge upp.
Långnäsa på mig.
Vad har vi fått se av dessa grabbar?
Vi börjar med div3.
Den första av Kalix matcher i vinter rullades inte igång förrän dagen då ”Kvällstoppens” Kersti Adams-Ray föddes 1941 och folket i Finland sätter två ljus i fönstret och firar sin självständighetsdag.
6 december.
Denna dag, denna höst kommer Härnösand AIK på besök.
Haik.
För oss i vår landsända minns vi många duster med detta rödklädda lag från Sveriges minsta residensstad.
Det kändes som gånga tider då dagens speaker hälsade Härnösand AIK välkomna.
Förr i höga serier.
Nu i div3.
Fjärran från rubriker, glitter och glamour.
Haik:s skyttekung med det passande namnet Alfred Skyttner gör denna premiärmatch första och sista mål, Anton Khrapenkov gör hemmalagets bägge mål.
2-5 visar tavlan då eld upphör.
Gångna tider i Kalix
Dagen efter möts lagen igen.
Nu med Haik som hemmalag.
Hemmalag på bortais.
Bortalaget på hemmais, Kalix, ligger under med 5-2 efter fyrtiosju minuter och råden är dyra.
Men att ge upp finns inte i deras tankevärld.
Malte Bjerner gör 5-3 efter femtio.
När så ca tio minuter återstår händer det saker.
82:25, 5-4, Anton Khrapenkov.
84:08, 5-5, Elias Fredriksson
85:00, 5-6, Ludvig Frohm
Tre skott.
Tre mål.
Sen gör Emil Kattilavaara Enbom 5-7 på straff i nittionde innan Henrik Viklund i Haik fastställer slutresultatet i nittioförsta.
Vi gick med lätta steg mot parkeringen.
Vi firar en seger
När sedan alla siffror och poäng behandlats av högt utbildade professorer i hemliga bergsrum någonstans i landet visar det sig att detta Härnösand AIK vinner serien och att de bara har en förlust under vinterns matcher.
En förlust som kom just denna dag.
Ett extra plus till ledningen i detta Kalix div3lag som vid ett par tillfällen lånade in Linnea Sandberg och Ada Olsson från damlaget när så behövdes.
Och de gjorde icke alls bort sig.
Varför de nu skulle ha gjort det?
Två damer med stort kunnande.
Riktigt kul.
Div2-laget.
I tiden då det vimlade av bandylag i vår kommun startade serierna ofta på annandag jul.
Det var nästan så för Kalix Bandy denna säsong.
20 december.
I vinterns mörkaste tid.
Denna mörka dag var det dimma över bygden.
Mörker och dimma.
Men omgivningen var vacker.
Div2.
Tillsammans med lagen i div3 utgör de viktiga byggstenar i svens bandys pyramid.
Utan stabil grund rasar toppen.
I denna dimma stod jag nästan ensam.
Varför folket vänder laget ryggen kan man ägna lång tid över med pannan i djupa funderingars veck.
Men vi som står kvar, vi som har devisen ”Passion oavsett division”, vi får denna dimmiga lördag fyra dagar före ju se ännu en klassisk bandyförening.
Tjugosex säsonger i högsta toppen av pyramiden.
SM-silver 1981.
Selånger SK.
Kalix Melvin Johansson gör div2-vinterns första rödvita mål.
Ett mål som blir första halvleks första och sista.
Matchen slutar 4-2 i sundsvallisk favör.
Dagen efter vinner Medelpads hjältar med 6-4.
Men Kalix var nära efter ännu en magisk upphämtning från 5-0 till 5-4 på tio minuter innan SSK avgör i nittioandra.
Man hör suckarna av lättnad när deras buss passerar vårt samhälle när de åker hemåt i natten.
Div2-premiär i dimma och dis
Under resten av vintern bjuds vi på många fina matcher.
En del ger poäng.
En del ger inga poäng.
Och vi ska ej heller glömma alla godsaker som lagts upp i klubbrummet då vi kommit lommande för paus.
Tack alla som ställt upp med bakverk som ökat omfånget på var och en av oss bandyvänner i Kalix.
NÄR SÅ DEN LITE KYLSLSAGNA vintern till slut släpper sitt grepp och serierna är färdigräknade hittar vi div3-laget på en fin tredjeplats med sina fyra segrar och fyra förluster och div2-laget hamnar på en, lika fin, femte plats i sin serie med fyra segrar och två oavgjorda på sina tolv matcher.
Jag säger som vår konung sade till de damer som vann stafetten under skid-VM i vintras:
– Sträck på er!
För mig personligen tycker jag inte det är placeringen i en tabell som är det viktiga.
Det viktiga är väl att dessa unga killar ska fortsätta utvecklas för att så småningom börja blicka mot nästa våning.
Och jag lovar er, fortsätter det som det börjat kommer det bli ett riktigt bra lag av detta.
Riktigt bra.
Jag är full av beundran över det jag sett under denna lite annorlunda vinter.
En mycket kul vinter.
Mycket kul.
Till hösten ska allt bli än bättre (kan vi kanske, eventuellt, möjligen hoppas på)
Då ska arenan blänka tidigare än den fiaskoartade höst vi hade senast då inte isen låg blank förrän sent.
Att träningar kan ske på den yta bandy ska spelas vilket gör våra spelare betydligt bättre förberedda.
Simmaren Sarah Sjöström hade aldrig blivit den starkt lysande stjärna hon var/är om hon legat och sprattlat i ett badkar.
10 november började vi ana det rätta underlaget.
Våra damer så.
Ingick i ett kul samarbete med Kampparit från Mikkeli i sydöstra Finland och Botnia från den finska huvudstaden.
Deltagit i den finska ligan och tog sig till final.
En final man förlorade mot Akilles från Borgå.
Vi fick se laget spela vid ett tillfälle.
När 2026 tog sina allra första andetag såg vi KBK (som laget kallades) möta Akilles och Sudet på vår arena.
Kylan höll oss i ett fast grepp.
De enda klagomål som hörde var bottenfrusna tår som förgäves försökte få sina ägare att bege sin i värmen uppe i klubbrummet.
Spelare och domare tuffade på som om inget hänt.
Och trots klagande tår så trivdes vi i publiken i fulla drag.
En vacker vinterlördag då vårt KBK började med att falla mot Akilles med 4-1 och sedan dela på pinnen mot Sudet, 3-3.
Tack för vintern tjejer!
Hoppas vi ses kommande säsong.
Vårt KBK
Tanken slår mig
Tänk om jag nångång där i slutet av nittiotalet anat att jag många år senare skulle sitta och skriva ”vårt KBK”.
I den tiden var KBK nåt helt annat och de var definitivt inte vårt.
Karlsborg BK.
Idag kan jag sakna dem.
Annat då.
Våra två Emil ute i landet lyckades bra med sina uppdrag.
Emil Stock och hans TB Västerås vann Bandyallsvenskan och tog därmed en plats i nästa års upplaga av Elitserien.
En serie där Emil Viklund och hans kumpaner i IFK Vänersborg till slut lyckades klamra sig kvar i.
Men det var med mycket nöd och ännu mer näppe.
Vigor Malmberg i IFK Motala charmade oss alla då han gjorde en bejublad succé i röd och vit tröja i en hemmamatch under den allsvenska säsongen 24/25.
Denna vår lyckades han och de övriga i blåvita Motala ta steget upp i Allsvenskan.
Oskar Westerberg som även han gjorde några matcher i Kalix rödvita dräkt, gjorde bl.a två mål i den vinstmatch mot Västanfors som säkrade nytt allsvenskt kontrakt förra våren, var denna vår med i det Blåsut BK, dit han utlånats från Gripen/Trollhättan, som försökte ta sig upp till denna allsvenska.
Det var nära framgång men tyvärr så lyckades man inte hela vägen fram.
Vigor och Oskar
Lars Johansson från Stråkanäs spelar i härliga Bajen Bandy.
Ett lag som passerat det ungdomliga men innehar en oslagbar rutin.
De hamnade tvåa i div2 Stockholm.
Joakim Palme i Spånga/Bromstens div3-lag har också passerat det ungdomliga.
67 år ung.
Jag tycker det är rätt fint att bandyn är en sport där ungdomlig entusiasm och lite äldre klokhet och rutin kan spela tillsammans.
Tillsammans med ett brinnande intresse för sporten.
En klubb jag håller en tumme på är landets sydligaste bandylag.
Fredriksberg BK.
Från Ronneby i Sveriges trädgård, Blekinge.
De kan numer titulera sig som ett div1-lag.
En liten klubb med stort hjärta.
Vad göra nu?
Följa Silly Season med alla dess rykten och sanningar.
Sanningar som nån har hört på stan.
Sanningar som spricker.
Sanningar som svider.
Sanningar som gläder.
Huvudsaken det pratas och skrivs om bandy.
I positiva ord.
För vi vet ju alla..
BANDY ÄR VÄRLDENS VACKRASTE SPORT.
Oavsett när.
Oavsett var.
Oavsett hur.
//Sargis
Nog är det ju rätt vackert ändå
En sport. En passion
