När jag under tidig förmiddag körde upp mot arenan spelade jag Majesticas nysläppta platta ”Power Train” på hög volym i min bil.
Då visste jag inte att titellåten skulle symbolisera söndagens Kalix Bandy.
Power Train.
“This glory we feel as we go through the night
Shifting the gear, maximum gain
Made of iron and steel going with the speed of light
This is the Power Train”
En dag.
Två matcher.
Fyra poäng.
This is the Power Train.
Det började med damernas.
Söndagen tog fart, molntäcket skingrades och det rödvita tåget startade.
Gästerna med klubbadress Haik/Selånger kom från en förlust mot Umedalen dagen innan och var väldigt sugna på att få med sig två poäng på sin resa neråt Härnösand och Sundsvall.
En revansch för förra helgen förlust mot just detta Kalix hemma på Högslätten.
Men att stoppa det rödvita tåget gick inte denna dag heller.
En jämn och tät match där vi såg två målvakter av mycket hög klass.
Där vi såg vit #4 Moa Nyberg göra två mål för sitt lag och vara en spelare av klass.
En match där vi såg, från VSK lånade, Clara Ulvemark vara planens gigant.
Det stod 3-2 i paus.
Det blev 4-2.
Det blev 5-2 och vi på läktaren andades ut.
Det blev 5-3 och vi fick lite skrämselhicka.
Det blev 6-3 och vi kände segerns ljumma vind svepa in på den soldränkta läktaren.
Det slutade 6-3.
Vi såg även Haparanda SKT:s tjejer från den i staden nystartade flickbandyn besöka oss för att få se en bandymatch.
Deras ledare berättade för oss att intresset är stort för bandy bland tjejerna i Happis.
Jag hoppas verkligen att satsningen bär frukt och att de har ett damlag i snar framtid.
Ett stort steg för bandy.
När våra damer spelar bryter solen alltid fram
Någongång under damernas match pågick landade ett flygplan, som startat för lite mer än en timme sedan på Arlanda utanför Stockholm, på Kallax utanför Luleå.
Jaja, Luleå Airport då.
Ett flygplan med ett bandylag.
Ett flygplan med en materialförvaltare i kortbyxor.
När damernas match var över och isen var tömd rullade en buss in med samma bandylag och samma materialförvaltare in på vår arena.
IK Tellus.
En arena som där och då badade i februarisol.
En sol som strax innan avslag letade sig tillbaka bland de gråa skyar som svepte in.
Men förhållandena var ljuvliga.
Mannen i kortbyxor var lyrisk över att återigen få besöka oss.
Han tyckte detta var en riktig höjdare.
Det tyckte även domare Ulrik Bergman och hans team då jag tog några ord med dem innan match.
Ett trevligt team.
De fick en del att göra under matchen men jag tyckte de klarade av det galant.
Tiden tickade på.
Och plötsligt var den 14:00.
Det hela inleddes med en tyst minut för offren i Örebro.
Vilket det även gjordes inför damernas match.
En värdig och fin tyst minut för alla de drabbade.
Strax innan
Halvlek 1.
När så den tysta minuten var över gav domare Bergman startsignal.
Startsignal på stationen för nästa rödvita Power Train.
Tellus #26 Filip Wikblad har äran att få ta avslaget.
Fjorton sekunder senare kommer första avblåsningen.
Ett frislag någonstans ute på isen för hemmalaget.
Nio minuter senare hade tre hörnor avverkats utan resultat.
Två för di gule från Söders höjder och en för hemmalaget.
Ett hemmalag som under denna inledning visat att nu ska det bärgas poäng.
Hungriga.
Fulla av positiva tankar.
Täta hemåt.
Full fart framåt.
Viktig match då Gustavsberg gjorde 5-1 under sista tjugo i gårdagens match mot Tranås.
Vände ett underläge 7-4 till vinst 9-8 och hotar endast en poäng bakom Kalix.
Dock, innan dagens match i Kalix, en match mer spelad.
Så en vinst här vore ljuvlig.
Klockan ”morar” på.
Elva minuter.
Johan Sundquist har börjat hitta tillbaka till form efter en jobbig vinter.
Nu tar han sig in från vänster hörnflagga längs kortlinjen och kommer ända fram till mål.
Där han krockar med målman Ludvig Örengård.
Bollen rullar vidare och Mattias Snäll, som tidigare under förmiddagen firat vinst med sina spelare i damlaget han är en av två tränare, kan enkelt rulla in ledningsmålet.
1-0.
Bra start.
Mattias som efter matchen får pris som bäste spelare i röd.
Erik Lycksäter får samma pris som bäste man i gul.
De bägge fick pris av en mycket, mycket, kunnig jury.
Expertis i världsklass.
Men att se Johan krocka rejält med målisen fick publiken, och jag, att tappa andan.
Han reste sig, ruskade av sig och firade med målskytt Snäll och de övriga.
Publiken, och jag, kunde åter andas.
Vi ser ett Kalix med en frejdig och fartfylld offensiv.
Ett Kalix med en ihoplimmad och tät defensiv där ingen gul tröja tar sig igenom.
Det är en fröjd för ögat.
Tiden går fram till minut tjugosju.
På tavlan bakom Örengård lyser nu 2-0.
Jag vet inte säkert men jag tror han gör sitt första mål i Kalix.
Nyförvärv inför denna säsong.
#88 Juho Kaaretkoski.
Han gör målet efter ett fint anfall längs högerkanten innan Jonathan Wikström kan spela fram Kaaretkoski till målet.
Jag noterar i min bok att första halva timmen är vinterns bästa första halva timme.
I alla fall för Kalix.
Jag är inte säker på att ledarstaben i Tellus säger likadant.
Det lyser.
Det bara lyser av jävlaranamma om de röda.
Tåget rullar på.
Med fart.
Med kraft.
Power Train.
Två minuter senare är det nära 3-0 på en styrning från nära håll.
Fyra minuter senare tvingas målisen från Midsommarkransen göra en fin räddning på ett skott av Emil Stock.
I trettioåttonde får så Kalix ett inslag djupt ner mot det vänstra hörnet.
Vänsterhalv Khrapenkov tar hand om det.
Hårt in mot mål.
Målvakten missar lite i sin fångst och bollen dimper ner hos Johan Sundquist.
3-0.
Tre mål mot noll.
Och ingen, absolut ingen, kan säga att det inte är rättvist.
Kalix är nära sitt fjärde på en hörna från det mörka hörnet där bara två av sex lampor behagar vara i tjänst, hörnet där de stora maskinerna har sin entré.
Det högra.
Strax innan kaffet blir det osämja bland de bägge lagens spelare och lite tuppfäktning på sämsta hockeymanér.
Domare Bergman med sin rutin och respekt får ganska fort de hetlevrade att kyla ner sig och nöjer sig med två minuters tilläggstid.
Paus.
Vi konstaterar att det vi sett hittills är vinterns bästa halvlek av vårat lag.
Idel glada miner bland smulor och kaffe.
Jag hälsar på Kalix gamle mittfältare #13 Lars Johansson som nu spelar lite då och då med ”ungdomliga” Bajen Bandy i div2 Stockholm.
Ett lag med idel bandyadel.
Hans-Elis Johansson, Jonas Claesson, Stefan Erixon och många andra tunga namn.
Han är upp för att gratulera sin mamma Gerhild som fyller jämnt.
En dam som genom åren alltid ställt upp som funktionär i Kalix Bandy tjänst.
Stort grattis Gerhild!.
Vi lommar ut och resonerar lite om att vi definitivt inte vill se ett gult mål inom de första minuterna.
Inte ge de tillresta syre och energi.
Bara köra på som i första rundan.
Knappt hinner vi placera oss.
Då det faller ett mål.
Halvlek två.
Det hinner gå tjugo sekunder.
En signal ljuder genom söndagseftermiddagen där nu skymningen gör sitt anspråk på närvaro.
Ett mål har fallit.
En boll har letat sig in i buren ner mot Furuhedskolan.
Armar i skyn.
Och det är hemmalaget som gjort mål.
4-0.
Jonathan Wikström.
Framspelad av kapten Sundquist.
”Jonte” har denna vinter tagit ett steg till i sitt kunnande och är en pålitlig målskytt.
Kul att se.
Och han är från Pålänge.
Puling.
4-0.
Men en ocean av tid ligger framför oss innan slutdestinationen nås.
Det här är inte över.
Runt timmen avklarad.
En tiominutersperiod med fyra gula hörnor.
Och en liten tendens av tydligare anfall av Tellus.
De virvlar på lite för mycket för att jag ska uppskatta det.
Men det röda försvaret är orubbligt.
Alla i röd tröja klädd sliter som galärslavar på stormande hav.
Hårt jobb.
De har bestämt sig.
Här ska inget otrevligt inträffa.
Men givetvis.
I sextiosjätte.
4-1.
Vilgot Müller avslutar ett snabbt och vackert anfall på bästa sätt.
Framspelad av Gösta Ahlgren.
Samtidigt tittar månen fram bakom molnen.
Ledarstaben i hemmalaget inser faran och begär genast Time Out för att lugna ner, rätta till och styra upp.
De gulklädda vädrar stockholmsluft.
Lastar fram i offensiven.
Vill ha mer.
Vill närma sig.
De rödklädda kommer inte framåt i samma utsträckning som tidigare.
Men försvarsmuren är tät och längst bak står han trygg och säker, vår målvakt i förstaklassvagnen.
Joel Snäll.
Anton Khrapenkov gör en långfärdsåkning, vispar in bollen mot mål men det blir ingen utdelning.
Tellus får sin sjunde hörna och nu går klockan lika sakta som när en nyvaken kalixbo ska hålla ett föredrag om kvantfysik eller den engelska regentlängden.
Sista kvarten och nu är det lite oroligt.
Jordens lag snurrar på.
Men likt tidigare så uteblir de allra farligaste hoten.
Och Joel är fortsatt lugn och säker på de avslut som slinker igenom.
Nära åttio.
Lite andrum då en gulklädd blir utvisad.
Kanske deras offensiv mattas av en smula nu.
Spelet hinner bara blåsas igång innan det blåses av igen.
En röd utvisning och vips var det lilla övertaget borta.
Minuten senare.
Domare Bergman sätter sina armar i kors ovanför sitt huvud.
Straff.
Till Kalix.
Nu stänger vi det här, tänker jag.
Det tänker inte målvakten Örengård och räddar Johan straffslag.
En spelare i rött är snabbt framme och hugger returen men Örengård hinner ta den också och blir lite förgrymmad på spelaren i rött.
Och återigen får vi se såna där saker vi inte vill se.
Gruff, stök och hårda ord.
Klockan bakom Joel måste ha stannat i samband med gruffet vid den andra buren.
Jösses vad sakta den går.
Matchen glider in på tilläggstid och när så Kurt vid mikrofonen äntligen basunerar ut att det återstår en minut av det hela känns hans ljuva stämma som en sommarbris mot kinden.
4-1.
En minut kvar.
Kalix Bandy håller undan i botten av serien.
Vilken match laget gör.
Vilken klockren insats.
När det behövdes som mest.
Då är herrarna som bäst.
En dag.
Två matcher.
Fyra poäng.
This is the Power Train.
”This glory we feel as we go through the night
Shifting the gear, maximum gain
Made of iron and steel going with the speed of light
This is the Power Train”
// Sargis
Materialförvaltaren i Tellus stod nittio minuter plus tilläggstid I sina kortbyxor.
Själv hade jag långkalsonger.
Dubbla
Vinterklädd
En sport. En passion
