Ibland är november vacker.
Ibland är november vacker så det tåras.
Denna lördag var en sån dag.
Tio grader under nollan, vindstilla och den sol som hållit sig undan sen urminnes tider hade vaknat till liv och sköljde över det snöfyllda norrbottniska kustlandet.
Det skapades magi.
Och allt det vackra förstärktes till en svårslagen gräns då jag klev in på Fomab Arena och såg isen ligga nyspolad och blank.
Läktaren som badade i solskenet och granarnas grenar var täckta av snö.
Ibland är november vacker så det tåras.
I denna magiska värld ska Kalix Bandy och OLS Uleåborg vässa formen inför kommande allvar i en träningsmatch.
Slipa till det som övats i en försäsong lika lång som vägen hem efter en tung förlust.
Oändlig.
Vi kan tänka på att den senaste matchen våra herrar spelade var den 25:e februari.
Tvåhundrafemtionio dagar ha rullat iväg sedan dess.
Tvåhundra och femtionio.
Det är många dagar det.
Matchen går igång
Men nu är det äntligen dags att rulla igång vintern.
Klockan visar 12:30.
I Uleåborg där folket sitter spända i förväntan visar samma klocka 13:30.
Domaren för dagen heter Sebastian Nordgren-Lehto.
I samma stund som ett flygplan från tomtens land i Rovaniemi på väg mot Stockholm passerar över oss sätter han sin visselpipa i munnen och tutar igång matchen.
Första sju-åtta minuterna passerar obemärkt.
Ingenting som kommer visas upp i syfte att göra reklam för vår sport.
Men det är klart, även en bandymatch har alltid sina fördelar.
Alltid.
Som när vår mittback hälsar en gulklädd motståndare ”Hyvää huomenta” med en riktig bröstvärmare.
Tvärstopp.
Vad den, på isen sprattlande, finske spelaren gormade lämpar sig inte i tryck.
Lämpar sig inte någonstans.
I minut tio kommer första målet på vår arena säsongen 23/24.
Och det är vår unge Vidar Fredriksson som vispar in en målvaktsretur efter Hugo Olssons skott.
1-0.
Kalix får matchens första hörna.
Vi har sett bättre.
Betydligt bättre.
Kvarten spelade.
Kalix har övertaget.
OLS har dock ett försvarsspel lika tätt som ångan i en finsk bastu.
Du ser inget.
Hör inget.
”You can check out anytime you like, but you can never leave….”
De röda äger boll.
Fattas bara annat då det är på vår hemmaplan.
Men skapar inga hot av allvarlig sort framför målmannen i en tröja i sann Bollnäs-anda.
Orange med blått axelparti.
Han heter Jere Penttilä.
Kalix målman är för dagen Joel Snäll.
Orangeklädde Penttilä kommer få visa att han är en målvakt av rang medan svartklädde Snäll inte behöver anstränga sig till sitt yttersta för att freda sin bur.
En mycket lugn dag för vår högklassige målman.
Inom loppet av två minuter får den orange göra två fina parader.
”Jonte” Wikström försöker på ett hörnskott och Anton Khrapenkov avslutar efter en fin uppåkning längs läktarsidan innan han går in mot mitten och skjuter.
Trettiotredje.
Johan Sundquist.
Känns namnet igen?
Vår evigt trogne lagkapten.
Varit Kalix trogen i alla år sedan skridskoskolan trots anbud från varenda klubb runt om i världen.
Opererade handen i somras och var lite tveksam om han skulle vara redo till säsongstarten.
Det var han.
Och nu gör han 2-0.
Två minuter senare.
Över Uleåborg hörs ett jubel.
2-1.
Ett av få, väldigt få, avslut resulterar.
Eller rättare sagt, tre avslut i ett.
Först ett bra skott av, den från Broberg, IFK Vänersborg och AIK, bekante Ilari Moisala som Joel Snäll räddar ut till en vänsterhörna.
Han räddar även hörnskottet men på returen är han chanslös.
Målskytten heter Veeti Petsinki.
Minuten fyrtio.
Han skulle bli eftermiddagens store målkung.
Det visste han inte nu när han står beredd att veva till på en perfekt lagd hörna från solskenet i hörnet ut mot Järnvägsgatan.
Där står, i solskyddsfaktor med hög siffra, Niklas Sundqvist beredd att på signal fösa in bollen mot skjutklara kumpaner.
Signalen ljuder genom solens strålar.
Det blir Janne Rintala som skjuter….eller vad han nu gör.
Nån sorts slagskott eller dragskott eller fösning eller nåt liknande.
Det spelar nu ingen roll för bollen rullar försmädligt in bakom en förvånad gul mur.
3-1.
Minuten efteråt skjuter samme Rintala betydligt hårdare.
En riktig projektil upp mot målvaktens högra kryss.
Med en räddning i god Buster-klass får han en stor handske på bollen och räddar ut till en ofarlig hörna.
Kan mycket väl ha varit matchens bästa sekvens.
Tungt skott.
Fin räddning.
Sen blir det paus.
Expertisen i fikarummet konstaterar att vi sett fyrtiofem minuter träningsmatch.
Kalix har nittiotvå procent av bollinnehavet men kommer inte genom det bastuångtäta gula försvaret.
Lite hafsigt passningsspel och ett tempo som har potential att ökas.
Men det är ju för bövelen första matchen sedan februari så nog kan vi utan tvekan acceptera detta.
Och trivs, det gör vi ändå.
Uppvärmning inför match på vacker scen.
Andra halvlek.
Två minuter gammal.
Christer vid mikrofonen basunerar med myndig stämma ut att Kalix får sin sjunde hörna.
Från vänster skriver jag i min lilla svarta.
Skottvillige Rintala.
4-1.
En svag vind börjar anas.
Biter lite tag om näsa och kind.
Men träden bakom läktaren står pall och släpper inte ned sin snö.
Scenen är lika vacker.
Timmen spelade.
Minnen från förr då Kalix hörna nummer åtta skjuts i bollkorgen.
Dagens bollkorgar är ju inga korgar utan nån sorts behållare i plåt så den hänger kvar utan att tömmas på bollar.
Hemmalagets ledning begär ”Time out”.
Nya direktiv målas upp.
Spelets kvalitet sjunker i takt med den nedåtgående solen.
Matchbilden är densamma sedan minuten var ett.
Kalix får några hörnor.
Några skjuts på mål.
Några skjuts inte på mål.
Kul att se de lite nyare namnen i röda tröjor.
De som ifjol kom med trunk och spelglädje till vår förening då Karlsborg lade ner sin bandy.
De tar för sig riktigt bra i sin lite nyare omgivning och vill visa oss att de minsann kan den ljuva konsten bandysport.
Mycket kul.
Sjuttiotre.
Hatten av.
Dagens bäste spelare.
Dagens målskytt.
Dagens Mr HatTrick.
Janne Rintala.
Sänker sin faders moderklubb med sina tre mål.
Faders moderklubb?
Fadersklubb?
Hursomhelst.
5-1.
Tre minuter in i sista kvarten.
Vidar Fredriksson dras ner och straffslag utdöms.
Vem ska skjuta verkar alla undra.
Johan?
Hete Janne?
Kanske ”Böna”?
Det blir Hugo Olsson.
Skottet går strax utanför den orangekläddes högra stolpe.
Strax efter skjuter ”Böna” ett hörnskott i just den stolpen.
Sen händer inget mer.
Matchen är slut.
Publikmassorna lämnar och drar sig i lämmeltåg ned mot fontänen vid busstation för att fira segern.
I de tusen sjöarnas land är det dystrare miner.
Men på tisdag är det chans till revansch för Oulon LuistinSeura.
Då på hemmaplan i Uleåborg.
De bägge lagen visar upp sig efter matchen
Foto: Tiina Vesala
Och senare på kvällen följde vi Bandygrytan (tack och lov för denna gryta) då våra damer vann sin premiärmatch i Allsvenskan borta mot Bollnäs.
4-1 blev 4-2, blev 4-3 och det knöt sig i nervtrådarna.
Men de stolta damerna gör 5-3 och bärgar hem två poäng.
Klara Stridsman gör fyra mål och Linn Dahlén ett.
Badet i fontänen blir allt mer välbesökt.
Nu är vi igång.
Som vi har väntat.
Vi som älskar bandy.
// Sargis
En sport. En passion
