Det är en onsdag i september.
Kalix vilar i grått.
Olika nyanser av grått sveper övre vår bygd.
Jag tänker på Bengt Grive.
Han kunde beskriva färger som ingen annan.
Mörkvitt.
Sängkammarrosa.
Dessutom en fena i bordtennisens ädla konst.
Och vad är klockan?
I denna gråa nyans styrde min Opel mig till bandyarenan.
En arena där ingen bandy spelats sedan en och en halv evighet.
Om jag hamnat här p.g.a en felstyrning i dimman?
Ej fungerande sextant att navigera efter?
O nej.
En högst medveten handling i syfte att tända igång ivern för bandyn.
Det gick väl sådär.
Jag gick ett varv runt grusbädden.
En vandring med många tankar i huvudet.
Var är Kalix Bandy kommande vinter?
Är Kalix Bandy överhuvudtaget?
Klockan bakom målet ner mot den, sedan december 2021, nedbrunna Furulogen har stannat vid tio i två.
Rester av en nedbrunnen danslokal
Tiden har stannat.
Har vi all tid bakom oss?
Tiden med Elitserien.
Tiden i Allsvenskan.
Alla härliga matcher och spelare vi sett vandra upp och ner i trappen upp till motståndarens omklädningsrum.
Ibland med högburet huvud, ibland med gamnacke.
Damer.
Herrar.
Stora stjärnor.
Små stjärnor.
Bandyspelare.
Finns det någon framtid?
Det är grått, det är dystert.
Och det är tyst.
En tystnad som får kompositören John Cage´s verk ”4`33” att framstå som rena Motörhead-konserten.
”4`33” består av fyra minuter och trettiotre sekunders tystnad och slog aldrig på världens topplistor.
Ej heller på streamingplattformar.
Det enda jag hör om vår bandy är rykten.
Rykten av folk som vet mer än mig.
Eller tror sig veta.
-Jag har minsann hört.
– Så här är det, det har jag hört.
– Å jag har hört…..
Och allt har de hört från den säkra källa som töms vareviga år.
Tänk att den aldrig sinar.
Men faktum kvarstår.
Det hörs inte ett litet pip från vår förening, vilket fyller på den säkra källan.
Och tiden har stannat.
Tio i två.
Tretton, fyrtionio och noll…..pip
Tretton…….
Sargen nedanför läktaren.
Min plats under många år.
Utvisningsbåset där osande svador har ljudit ut över isen.
Utvisningsbåset där bänken säckade ihop under en utvisad spelare i orange tröja.
Han garvade.
Jag garvade.
Minnen.
Syndarnas bänk
Där ute i verkliga livet har bandyn rullat igång.
Eeh, jaha.
Har den alls stannat?
Varför klickar jag inte igång?
Jag kollar ”Bandygrytan” med knapp styrfart.
Konstaterar med ett enkelt ”jaha” över de siffror jag ser på skärmen.
Kollar väl lite extra om någon ”kalixspelare” är i farten.
Annars är det lite svalt intresse så här i början av hösten.
Bandy i augusti eller början av september?
Njaää.
Denna tid är händelserna på Furuvallen mitt i samhället av viktigare art.
IFK Kalix i div3 Norra Norrland känns viktigare.
Jag har dock lyssnat till en intervju med Per Hellmyrs i ett avsnitt från i våras av podden ”Vintersportpodden”.
Den intervjun fick igång en liten låga.
Edsbyns lagkapten pratade så varmt om vår sport att mitt dystra sinne blev ljusare.
Sen hörde jag en intervju med Villa/Lidköpings tränare Fosshaug.
Då mörknade mitt sinne direkt.
Tillbaka till min vandring vid en grusbädd.
Jag lommar förbi spelarbåsen.
Jag kan höra ropen från ledarna.
Rosenrasande.
Uppmuntrande.
Total inlevelse.
Lyssnar jag noga hör jag också reservmålvakternas skallrande tänder.
Den mest otacksamma uppgiften i all idrott.
Sitta på en bänk i nittio minuter när nordanvinden biter tag.
Nittio plus tillägg.
Idrottens bortglömda hjältar.
Jag kommer till min arbetsplats.
Den berömda trappan upp till damernas.
Vad får jag se i vinter?
Vad får jag skriva om?
Det blir i alla fall inte Allsvenskan för våra herrar.
Den kostar.
Varje match är dyr.
Resor genom landet får spargrisen att gråta.
Visst, det är kul att träffa spelare och ledare från orter långt söderut men detta upplägg av Allsvenskan håller inte.
Det måste åter bli uppdelat en norr- resp. södergrupp.
Bandyn har inte ekonomi för dagens upplägg.
Det är få, om ens några, föreningar som har den stinna spargris som kan vifta med knorren då årsredovisningen ska in.
Och jag ska inte nämna vad jag känner för de föreningar som visar stora röda minustecken i kassaboken med likafullt köper nytt inför varje säsong.
Eller fotbollens galenskaper.
En grill står utanför våra herrars tunnel.
Det vattnas i munnen.
Tankarna går iväg till oset av Bosse och Mariannes grillade läckerheter sprider sig över isen.
Ingen restaurang behövs, ge mig en grillad med senap, tack
Jag stannar en stund vid hörnet upp mot entrén.
Jag tittar upp mot träden.
Träd där allt fler löv lyser gula.
Gula i det gröna.
Då blir jag genast på bättre humör.
Gult och grönt.
Tankarna för mig till Hälsingland, till Ljusdal BK.
En fin förening som genom sin gamle trotjänare Lännart Nilzon startade insamlingen #1000FörKalix då tjuvar länsat Kalix Bandys herrlags omklädningsrum på allt från spinningcyklar till underkläder.
Underkläder…jaja, finns det marknad för ett par gamla kallingar?
Den insamlingen där LBK skänkte en tusenlapp och utmanade andra föreningar att göra detsamma har idag gett, i alla fall från de föreningar jag fått hum om, inbringat tjugosex tusen svenska kronor.
26 000!
Jag blir rörd bara av att skriva.
Jag finner inga ord för att tacka Ljusdal BK för det initiativet.
Stort TACK!
Och givetvis, TACK till alla andra föreningar.
Fantastiskt fina gester.
Även privatpersoner har visat stort hjärta.
Jag hade precis startat en liten insamling då föreningen tog beslutet att hoppa av Allsvenskan då inbrottet skedde.
Insamlingen tog fart.
Det strömmade in små summor.
Det strömmade in lite större summor.
Och det kom in….
… en gåva från en privatperson från annan ort på tio tusen kronor.
Tio. Tusen. Kronor.
Vår gamle spelare Erik Olovsson sjösatte sin kampanj ”Stoppa tjuven” vilket också blev en succé.
Pengarna rullar in.
För ett par veckor sedan var all insamling uppe i svindlande 109 000 kronor.
109 000.
Kronor.
Jag kan inte nog mycket tacka er alla för all bandykärlek ni visat Kalix Bandy i krisens tid.
Jag skulle vilja träffa er alla för att kunna trycka er hand, buga mig och tacka.
TACK!
Mitt sinne är lättare då jag lämnar arenan.
Kom, kom vi går ut i kvällen den klara
Finns värme och ljus, skynda på nu vi går ut.
”Perssons pack”
Vad än som nu sker så må det bli en vinter i bandyns tecken även för oss.
Inte en vinter med trasig klubba.
// Sargis
Jag avslutar med ett citat av Putte Kock
”Det finns ingen anledning att kasta yxan i sjön, snarare tvärtom”