Nittiotredje minuten.
Kalix Bandy får en högerhörna.
Domaren visar ett-skott-fingret.
Tystnaden på arenan är total.
Etthundraen åskådare är tyst på en och samma gång.
Barnen som leker i snöhögarna tystnar.
Till och med den korp som då och då flyger bort över läktaren sätter sig tillrätta i träden.
Signalen ljuder.
Bollen petas.
Fredagskvällen närmade sig sitt slut, klockan var 23:00 då matchen på Zinkensdamm mellan IF Ulvarna och GT 76 u23 just avslutats och de fyrtiosju i publiken lommade hemåt i stockholmsnatten när en busschaufför startade sitt fordon i Falun.
En blå buss med siktet inställt på en ort på andra sidan Kalix älv.
Nittio mil bort.
Att spela bandy är att åka buss.
Till Kalix.
Och hem igen.
Ingen aning om när de nådde sitt mål men när jag kom in på arenan vid 12:00 idag såg jag inte röken av nån reströtthet eller tidsomställning hos de gästande herrarna.
Glada grabbar som joggade omkring eller bollade gris.
Allt med fokus på vad som väntade två timmar senare.
Termometern i min Opel visade sju grader under noll och vinden kom från nordväst och satte rosor på kind på såväl spelare som publik.
Men.
Den höll undan myggen.
Uppvärmning utan besvärande mygg
Domartrion under ledning av David Eneland var, för mig, en ny bekantskap men det var en trevlig trio herrar som dessutom ledde matchen med fast och säker hand.
Uttryckte dessutom inför andra halvlek att de tyckte stämningen var god ute på plan och att det var hårda men schyssta tag.
Precis som bandysport ska vara.
Men när nu klockan visade 14:00 tyckte de att det var dags att sätta igång allvaret.
Och då gjorde de det.
Med en fin melodislinga lät man förklara att bollen skulle rulla.
Halvlek ett
Inte ofta man ser laget som vinner slantsinglingen välja sidbyte.
Lagkaptenen i Falun gjorde nu det för att kanske skydda sin målis från den låga solen.
Vilket får mig att minnas tillbaka till den tid då spelarna kolade under ögonen för att skydda sig mot isens blänk.
Alla liknade tvättbjörnar där de åkte omkring i solskenet.
Det gör ingen nu.
En bandyspelare kisar i solen
Hemmalagets Hugo Olsson får hedersuppdraget att slå avslaget i denna synnerligen viktiga match.
Inga utrymmen för missade avslag här inte.
Det går tre minuter.
Ett misstag i det röda försvaret bjuder gästerna på en fin möjlighet men Kalix målvakt är med.
Och ni vet ju vem….
…han heter Joel Snäll.
Han kommer presentera sig ordentligt senare under matchens gång.
Falun får matchens första hörna i femte minuten.
Missar med en tidszon.
Kalix Emil Stock skjuter en bit över.
Målmannen i FBS har full koll.
Första tio präglas av kamp.
Inga misstag.
Täta hemåt.
Avväg varje anfall.
Kamp.
Kamp.
Låt det fina spelet ligga åt sidan.
Hemmalaget kanske har bollen lite mer i sin ägo än masarna men man skapar inga lägen av klass.
De gulklädda krymper varenda yta och ger de röda inga möjligheter att passera.
Sextonde minuten och Falun får sin andra hörna.
Från det hörn som längre fram under eftermiddagen kommer än mer i fokus.
Trots att det endast lyser två strålkastare av åtta där.
Efter lite kalabalik framför målman Snäll vispas bollen i nät av mas #95 Hugo Nilsson.
0-1.
Folket i Falun plockar fram folkdräkterna ur gömmorna.
”Gitarren stäm
Och stråken kläm
Och glader han skall bli vår hedersgäst”
Kanske inte det mest rättvisa målet i svensk bandyhistoria men det struntar di gule fullständigt i.
Kampen fortsätter.
Kalix ledarstab nedanför min plats manar på de sina.
I tjugoförsta får Kalix en hörna.
Från vänster.
I samma hörn där de etthundraen på läktaren passerat under eftermiddagen.
Niklas Sundqvist står beredd att peta.
Ur den gula muren hörs en stämma ”Var beredd på #6!!!”
Mycket riktigt.
Det blir #6.
Men trots förvarningens rop så har muren inte en chans att täcka Jonathan Johansson skott.
”Böna” som fått stora delar av vintern spolierad pga av underarmsskada visar nu åter vilken skytt han är.
1-1.
Emil Stock försöker igen.
Målmannen i skägg, röd hjälm, rosa skjorta med blåa siffror visar att han också är en målis med goda kunskaper.
Ligger raklång till höger och limmar Emils skott.
Lite vibbar från ”Buster” där Tubby Morton i Melchester Rovers ofta sträckte ut i fina räddningar.
Denne målman heter William Sundberg.
Några minuter senare gör han om räddningen.
Likt en puma i språnget ligger han i luften och nyper Tuomas Mokkos skott.
Anfallet efteråt händer de saker.
Anfallet efteråt som sker neråt buren där Joel Snäll står.
Domaren står med armarna i kors över sitt huvud.
Straff.
Till Falun.
Lite lama protester från de röda men straffen är korrekt dömd och protestaktionerna avtar fort.
Signalen ljuder.
Han är femstjärnig på straffar.
Han är grym på straffar.
Han heter Snäll, Joel Snäll.
Blixtrande räddning till höger.
Makalös målman.
Den gule ropar ut sin förtvivlan.
Matchbilden fortsätter.
Hemmalaget äger lite mer boll.
Skapar inte mången chans då gästerna är skickliga i sin försvarsstrategi.
De försvarar den gruvliga sidan av ån i mitten föredömligt och tassar då och då över på den ljuvliga sidan där hopp om framgång finns i slutänden men kommer inte ända fram.
Fyrtioandra och vi rödvita hurrar.
Mål.
Trodde vi.
Johans skott träffade tyvärr nätgaveln på utsidan.
Och när vi börjar traska mot fikarummet styr ”Jonte” Wikström ett högt inspel från vänster som alla släppte förbi sig i tron om att allt var lugnt.
Då dyker ”Jonte” upp och styr bollen strax över målman Sundbergs bur.
Sen blir det paus.
Under pausen drar jag mig till minnes över en annan ”Jonte”.
En ”Jonte” som inte fanns.
I en annan tid under en match på Nyborgsvallen där avbytarbåsen var placerade strax nedanför läktaren ”Holken” stod motståndarens ledare och ropade på denne ”Jonte”.
Han skulle ta plats på mitten.
Han skulle vakta någon spelare i blåvitt.
Han skulle åka si och så.
Han skulle…..
Till dess att en avbytare reste sig upp och klappade sin ledare på axeln…
…”du, vi har ingen ”Jonte” i laget”
Jubel på läktaren.
Ledaren bjöd på det och vände sig om och med ett brett leende, bugade sig mot publiken och gjorde en ursäktande gest.
Humor vid bandyisen.
Till hans försvar måste det ju tilläggas att han var ledare för ett annat lag i organisationen och var bara med på resan till Nyborgsvallen som reserv.
När jag vandrar till min inmutade plats ser jag att den där ”en” av de etthundraen i publiken är ingen mindre än vår gamle målvaktshjälte Kari Perkaus.
En fantastisk målis som vaktade buren för Kalix från hösten 2001 till våren 2006.
Halvlek två
Inför ögonen på denne finske fantom i buren, och även för oss andra, blåser domaren igång halvleken.
Det är nu allt ska avgöras.
Streckstriden är inget för de svaga.
Men det är definitivt hemmalaget som är mest i behov av två poäng.
Även om Falun också är väldigt sugna på den karamellen.
Det hinner rulla iväg femton sekunder innan min andning försvinner någonstans.
De gula är millimetrar från framgång innan en självuppoffrande röd sträcker ut teleskopklubba och arm och får i sista stund viftat undan den boll som är på väg in i det tomma målet.
Det dröjer en stund innan min andning åter kommer i rätt takt.
Vår eminente försvarsspelare Clas Karlsson ger sig iväg på en liten tur över den frusna pisten.
Det ser man inte ofta.
Han kommer ända fram till avslutsläge men skottet slinker en bit utanför.
Femtioett då Tuomas Mokko skjuter från avstånd.
Målis Sundberg ser inte bollen förrän sent men hinner få ut en stor skridsko innan det händer nåt otrevligt för honom.
Femtiotvå.
Inte den största skridskon i Bandyallsvenskan hade kunnat rädda.
Efter ett fint och flygande snabbt anfall längs högerkanten får Niklas Sundqvist in bollen till en fristående Emil Stock.
2-1.
Nu kanske det lossnar.
Nähä, inte det.
Det går inte ens en hel minut.
Det har hänt förr.
Kalix gör mål.
Klang, jubel och bandyapplåder.
Jag hinner krafsa ner några bokstäver.
Förrän det ringer i den andra buren.
Ett mål jag inte hinner se.
Lite försiktiga protester om offside men den assisterande domaren är säker på sin sak.
Och då blir det så.
2-2.
91:an Thunblad är hela Dalarnas hjälte.
Alfred Thunblad.
Det morras högljutt på trappan till damernas omklädningsrum där en herre i blå jacka och svart toppeluva står.
Strax efter får Fet-Mats favoriter en högerhörna.
Mannen på trappan anar oråd.
Det blir inget av den hörnan.
När matchklockan visar sextio noterar jag att de gula har vaknat till lite efter kvitteringsmålet.
De börjar komma i lite mer oroväckande anfall.
Förvisso inga hjärtinfarkt-avslut men rätt vad det är så ramlar det in en boll.
Det är fruktansvärt spännande.
Kan inte vårt rödvita lag få lite framgång med sig denna kvalmiga vinter då allt, precis allt, har ställts på kant?
Allt vi begär är två poäng så hotet om direktnedflyttning undanröjs.
Eftermiddagen bjuder fortfarande på underbara förutsättningar.
Såg senare en bild på en fotbollsmatch i Värnamo där det var snökaos.
Kanske det är dags att höja rösterna för att fotbollen ska spelas inomhus.
Masen får två snabba hörnor.
Det osar inte katt nu.
Det luktar grönlutsklarnare.
De röda sticker upp med en hörna och en hörna som efter en lång och utdragen domarkonferens bak lyckta dörrar avvisas.
Sista kvarten och jag börja småfrysa lite.
Hurvas.
Har det börjat blåsa lite mer eller är det anspänning?
Håll tätt nu Kalix.
Två poäng vore underbart men en poäng är bättre än noll i detta läge.
Tio kvar.
Jag blundar mig igenom en bortalagshörna.
Åttiotvå.
Hemmalaget har en möjlighet.
Blir inget.
Gud hjälpe mig igenom detta.
Åttiotre.
Ni vet ju vem som vaktar Kalix mål.
#30.
En strålande, glimrande och vacker djupledspassning skär rakt igenom det röda försvaret och den frispelade mannen i gul skjorta är helt ensam med #30 i svart.
Han drar sig ut till höger och lägger bollen i nät.
Trodde han.
Där bollen ska gå in dyker en stor svart handske upp och tar bollen.
Vig som en panter, mjuk som en dunboll och kall som polarnatten har han följt med i en sidoförflyttning och kan manövrera ut den, på mål säkre, spelaren.
En räddning av yttersta världsklass.
Och i detta läge.
Sju minuter kvar och lika på resultattavlan.
#30 Joel Snäll.
Snabbt motanfall av de röda resulterar i straffslag.
Straffslag.
Till Kalix.
Målvakt Sundberg gör en Hope Solo och måste justera sin utrustning.
Åker ut till bänken för lite tejp samtidigt som tilltänkte straffskytt Sundquist gör sig beredd.
Efter en ocean av tid är målmannen redo.
Signalen ljuder genom eftermiddagens gråa sken.
Det blev ingen bra straff.
Och Hope Solo Sundberg blir hyllad av glada lagkamrater.
Men sina nytejpade benskydd räddar han skottet lite till höger om sig.
Jaja, en poäng då.
Kanske.
Det äro tid kvar.
Plus två extra för tejpningen.
Nu sätter de röda allt framåt.
Forcering.
Framåt.
Hörna nummer sju.
Nix.
Hörna nummer åtta.
Nix.
Vild kalabalik framför FBS målis.
Nära fler gånger om.
Publiken enas i ett n-n-neeiijj.
Och så kommer det.
Avslutet.
Det magiska avslutet.
Nittiotredje minuten.
Kalix Bandy får en högerhörna.
Domaren visar ett-skott-fingret.
Tystnaden på arenan är total.
Etthundraen åskådare är tyst på en och samma gång.
Barnen som leker i snöhögarna tystnar.
Till och med den korp som då och då flyger bort över läktaren sätter sig tillrätta i träden.
Signalen ljuder.
Bollen petas.
Eufori bland de röda.
Eufori i avbytarbåset.
Eufori bland de etthundra plus Kari Perkaus på läktaren
Utslagna gula.
Vem som gjorde det så viktiga målet?
Johan Sundquist.
Otagbart när det som allra bäst behövdes.
Jag hurrar nu när jag skriver det.
Med det målet så är hotet om direktnedflyttning undanröjt.
Ett dramatiskt kval är förmodligen det som komma skall.
Jag skriver förmodligen ty det finns en mikroskopisk chans att laget till och med kan kravla sig upp från kvalplats och hamna på fast mark.
Om…
…Gustavsberg vinner mot Laik imorgon, söndag.
…Kalix vinner borta mot Gustavsberg samtidigt som Laik faller mot Mölndal i sista omgången nästa helg.
Det gulklädda laget som nu åter sitter i sin blåa buss på väg hem mot Dalarnas residensstad har spelat klart grundserien och är också de med största sannolikhet ett kvallag.
Ser inte att Gustavsberg vinner sina två avslutande matcher och att Mölndal ska ta in tjugotre mål i sin sista match.
Tack alla i Kalix Bandy för er prestation.
Ni är fantastiska!
Och stort GRATTIS till dig/er som vann på ”Exklusiva lotteriet”.
// Sargis
En sport. En passion
