Premiär på hemmaplan

Det är tvåhundrafemtiotvå dagar sedan domare Ida Salomonsson blåste av den senaste matchen på Fomab Arena.
När hon blåste för full tid hade vår lagkapten Sundquist halvminuten tidigare dundrat in säsongens sista mål på straff mot IFK Kungälv.
Och i sekretariatet fick de trycka fram 7-3 på tavlan bakom Joel Snäll i hemmamålet.
Sedan dess har vi väntat.
Länge har vi väntat.
Tvåhundrafemtiotvå dagar.
Det är många dagar det.

Och hela hösten har vi väntat i dis och dimma.
Vi har knappt sett ut, eller in, för all denna dimma.
De två milen jag har till min fabrik har varit spännande.
Hittar jag fram?
Tänk om jag svänger fel i ”Kråkfällan”
Kliver ur bilen vid danslogen i Täfteå?
I Årjäng?
Eller rent av femton minuter från Eslöv?
E4 höljd i dunkel.
Huvudsaken vi hittar till arenan på lördag.
Och att Falu BS hittar dit.
Icke heller att förglömma Selånger Bandy som under söndagen kommer på besök.
Hemmapremiär för vårt A-lag.
Världspremiär för vårt U-lag.
Två klassiska motståndare.
Det är som i tider som gått.
Falu BS och Selånger SK.
Våra damer sätter sig i en buss och tar sig i motsatt riktning.
I samma riktning finns inte många damlag att möta.
Tyvärr.
Men i motsatt riktning vimlar det av motstånd och denna helg står Edsbyn och IFK Rättvik för motståndet.
För övrigt tredje helgen i rad folket i dalametropolen vid Siljan får ta sig till arenan för att se ett lag från det vilda norr.
Våra herrar mötte hemmalaget IFK där i seriepremiären och förra helgen i en match med två bortalag mötte de Västanfors där.

Kalix tidigare i Bandyallsvenskan.
Våra rödvita inledde, som sagt, mot IFK Rättvik.
Det blev inte så bra.
Comebackande Jimmy Berglund gjorde det första rödvita målet för säsongen då han reducerade IFK:s 2-0 efter dryga halvtimmen.
Vår nye Isac Köpsén kvitterade minuten senare.
Nu är vi på gång, tänkte jag då.
Det blev rast och vila.
IFK gjorde 3-2.
Gamle räven Simon Viklund kvitterade direkt.
Sen tog det roliga slut.
Det rann iväg, det forsade likt Kamlungeforsen.
Det slutade 8-3.
Dagen efter föll Kalix med 7-1 mot TB i deras hus.
En tung helg.

Gångna helgen var det åter dags för resa.
Tungt att inleda med två helger bortom Siknäs.
Men med de milda höstarna som nuförtiden råder och med ett kylaggregat som inte hann komma igång i tid så var det nog bäst så.
Men med en liten hall skulle nog det bli lite bättre.

Hursomhelst så fick herrarna en träning på en vattendränkt is innan de drog iväg på nya äventyr.
Och nu gick det bättre.
En uppvisning i fantastiskt målvaktsspel, betongförsvar med små pirayor vid mittlinjen och spanska ryttare utslängda lite här och var i pölarna på Ljusdal IP gav vinst med 3-0.
Inte stora siffror men det kändes lugnt i min soffa.
Dagen efter besegrades Västanfors med 4-2 efter tre mål av #17 och en frislagsraket av Simon Viklund.
En mycket bra helg.

Fyra matcher.
Två segrar.
Två förluster.
Det får vi vara nöjda med.

Falun hittills
Har bara spelat en match i serien.
Smygpremiären torsdag innan den stora festen inleddes.
Man åkte till Västerås
0-0 i sjuttiofyra minuter
TB gör 1-0.
FBS kvitterar strax senare genom nye finländaren Pekka Niska från fyrfaldiga mästarna Botnia i Helsingfors.
Med det målet gör han ett litet ryck i den interna målligan, han har hittills gjort alla FBS mål i serien.
Stark öppning.
Sen gör TB 2-1 och 3-1 och festen i gurkstaden ville aldrig ta slut.
I bussen till Falun var det tyst.
Chauffören stannade till i Avesta för att kolla om han hade glömt plocka upp spelarna.

Förra säsongen.
De bägge lagen stötte på varandra vid två tillfällen, precis som det ska vara i en serie.
Jag personligen är inte för det här med geografisk indelning.
Ja, det sparar nån krona för de resande lagen.
Typ Kalix.
Men ur sportslig synvinkel skipas väl mest rättvisa om man möts såväl hemma som borta.
Förra vintern var det dubbelmöten mot alla.

Nåväl, de här bägge lagen räknas till den nordliga delen och möts alltså två gånger i vinter.
Förra vintern vann man varsin match.
Bägge lagen vann hemma.
Falun vann med 5-3 i en match som egentligen skulle ha varit annandagens match på masarnas hemmamark.
Stränga regler för smittspridning (trodde i mitt enfald att jag aldrig skulle behöva skriva det ordet igen) gjorde att Kalix fick stanna hemma.
Det blev lite bistra miner i dalametropolen men näven knöts, mod repades och i slutet av januari skickade man hem norrbottningarna med 5-3 i baken.
Från Faluns omklädningsrum hördes fiol-iol-iol-lej.
Helgen efteråt tog Kalix revansch och vann med 6-3 i en match som avgjordes alldeles i slutet.
4-3 och FBS jagade, kände vittring.
Janne Rintala släcker lyset för dem med sitt 5-3 fem innan slut och minuten senare gör Johan Sundquist 6-3 vilket blir slutresultatet.

När sedan tabellen räknas ihop har FBS hamnat på det s.k ”negativa kvalet”
Kvalspel för att rädda ansiktet, hedern och fortsatt allsvensk status.
Kanske inte det man räknat med men verkligheten var grym.
I detta kvalspel började man lite darrigt och kryssade på fyra mot Gustavsberg,
Skulle nerver sätta hinder för deras vandring tillbaka?
Nix.
Så blev inte fallet.
Man klarade kvalet galant och stannar därmed kvar i vår serie.
Hade de nu inte gjort det hade du ju inte suttit och läst detta just nu.

Falu BS förr.
Ett lag som tillhört svensk bandys översta skikt sen den tid då de gamla grekerna var unga och satt lutade med hakan mot handflatan och kväkte ur sig filosofiska ord.
Ett lag som har spelat SM-final vid fyra tillfällen.
Två gånger har man fått baxa in den fina pokalen ombord på bussen.
1971 och 1974.
I bägge dessa finaler höll målmannen nollan.
I den första besegrades Sandviken med 2-0 och i den andra Katrineholm med 3-0.
1976 föll man mot Broberg med 2-6 och 1999 mot Västerås med uddamålet 2-3.

Vi minns två spelare.
Den förste såg jag kanske en gång live.
I december 1978 spelades en landskamp mot Finland på, den alltid så iskalla, Gränsvallen i Haparanda.
Han kanske var med där.
Jag kommer inte ihåg.
Mitt minne jämställs ibland med en guldfisk, vilket kan vara lite kränkande……för den stackars fisken i sin skål.
Men jag har sett honom i tv och på omslaget till favorittidningen från då, Buster.
Med en meritlista lika lång som ett kassakvitto på Ikea.
Årets man i svenska bandy vid fem tillfällen.
Etthundranio landskamper.
Sjutton säsonger i högsta serien gav honom tre SM-guld, två med FBS och ett (1979) med pôjkera från Karlsta´, IF Boltic.
Skyttekung, i det som då hette div1 och idag svänger sig med Elitserien, fem gånger.
Och tretton år på raken framröstad som högerinner i ”Årets lag”.
Högerinner, vänsterinner, centerhalv, fina benämningar.

Han fyllde 80 år i våras och har myntat det klassiska ”Släng en ishockeypuck och en bandyboll framför en katt. Vad tror du katten väljer?” som svar på frågan varför han valde bandysporten för hockeyn.
Ett bevingat citat som borde finnas på tavlor i varje hem.

Han heter Berndt ”Bempa” Ericsson.
Går inte finna högre grad av svensk bandyhistoria.

Den andre legendaren i FBS är inte svensk.
Han var, av många uttalat, världens bäste bandyspelare under tiotalet år runt millennieskiftet.
En glimrande spelare med ett målsinne som han kan bevisa med det faktum att han är den som gjort mest mål i det ryska landslaget genom tiderna.
Överlägset mest.
Blev år 2001 utsedd till ”Årets man” i svensk bandy.
En utnämning som han som förste utländske spelare fick.
Samma säsong gjorde han sextiotre mål i vår högsta serie.
Skyttekung var ordet.
Jag minns honom för hans kraftfulla skridskoåkning då han i tröja #9 tog fart mot våra stackars försvarsspelare som hade till uppgift att stoppa honom, vilket inte alltid lyckades.
Till glädje för den ensamme supportern med bar överkropp och nabock (pälsmössa för det fåtalet av er som kanske inte behärskar det vackra kalixmålet) som under de år han studerade vid Kalix Folkhögsskola dök upp på vår arena då FBS spelade.

Denne ryske gigant är född 1974 och heter Sergei Obuchov.

Norrbottnisk glans
Andreas Lysell.
Jonas ”Skorven” Persson.
Bägge från Kalix.
Bägge har satt lite extra watt i skenet över bandyarenan i Falun.
Lite extra lyskraft.
Och idag är de båda smålänningar.

I backspegeln
Årets första dag det så fina året 1960.
Seriepremiär.
Och rykande snöstorm.
Hemmalaget IFK Kalix kunde inte ordna spelduglig is så matchen fick flyttas till landisbanan hos bortalaget Nyborg SK.
Hemma blev borta och borta blev hemma.
NSK gjorde 1-0 efter åtta minuter då två av de spelare som nämns med vördnad då gamla legendarer omnämns sågade sig igenom IFK:s försvar.
Målskytt: Vänsterinnern Göte ”Skojarn” Lindbäck.
Framspelad av:  Högeryttern Alf Lundbäck.
När domarparet blåste matchens sista signal hade NSK vunnit med 5-1.

Året var alltså 1960.
Ett bra år det.

1953 drog Frank Sinatra 437 åskådare till Folkets park i Finspång.
Kommande lördag slår vi den noteringen.
ELLER HUR?!

Alla till Fomab Arena!

// Sargis