Klockan är strax innan elva denna lördag.
I min bil på väg upp mot bandyarenan i Kalix undrar Anna-Charlotta Gunnarsson vem som sjunger för rätt svar på lodrätt fem i veckans ”Melodikrysset”
Termometern visar på femton minusgrader och folket i de bilar jag möter har nedfällda solskydd.
Det känns som månader sen vi såg detta gula himlafenomen senast.
Det där gula som kallas sol.
När jag en kvart senare skred in på Fomab Arena blir jag så där fånigt berörd i mitt sinne.
Herrejösses, vilken vacker idrott vi följer.
Läktaren badar i sol, den nyspolade isen blänker och publiken som väller in (nåja) har röda rosor på kinden.
Och ute på isen ser vi ett lag i rött, ett i blått och tre domare i randiga tröjor.
Randiga.
Inte gröna, inte gula, randiga.
Tyvärr dock tvärrandiga.
Och inga äppelknyckarbyxor.
Borde kunna vara krav på det.
När så klockorna runt om i landet visade 11:00 startade nyheterna i radion och dagens match på Fomab Arena i Kalix.
Domaren utan äppelknyckarbyxor ( ja, han hade en annan modell av byxor, hade kunnat få konsekvenser om han agerat utan) var den icke helt obekante Keijo Hyvärinen från en stad i öster, Haparanda.
Kalix Bandy U och Järvsö Bandy gör upp om poäng och kungadöme.
I div1 Norra.
Ni vet den som är ”Världens bästa Div1”
Järvsö var det.
Jag funderar en stund på om den där Karlsson är med.
”Han hette Karlsson och var från Järvsö,
där han var född för rätt länge se’n,
och han var ärlig och väl beaktad,
trots att han suttit på häktningen”.
Oavsett så var det första gången detta hälsingelag besökte oss i lite småkylig nord.
Förvisso ett U-lag till Ljusdal men ändå kul med nya bekantskaper.
Halvlek ett
Matchen är igång.
En kvart senare leder hemmalaget med fyra mot ett.
I hörnor.
I bommade hörnor.
I sjuttonde minuten har Kalix fem hörnor.
Och nu också ett mål.
På en retur från blå mur håller sig Niklas Sundqvist framme och petar in 1-0.
Känns nu som att de röda har ett litet grepp om händelserna.
De blåa lägger dock ner hela sitt hälsingehjärta för att freda sitt revir.
Kommer i en del kontringar men målman Samuel Henriksson har en lugn dag, hittills.
Hinner knappt tänka den tanken ut.
# 11, 1-1.
Och denne #11 heter Henning Näslund.
Klockan var då på minut tjugoåtta.
Spelet jämnar ut sig.
Sjunker i kvalitet.
Hafsigt och lite oorganiserat i de bägge lagen.
Men den ljuva musiken då skenor skär i isen och solen ovan ishallen gör att jag trivs rätt bra där jag står.
I trettioandra händer det saker.
Jäschös målman, Rasmus Andersson, gör en femstjärnig räddning och spelet vänder.
En blixtrande blå attack som slutar med ett par armar i randig klädsel i kors ovanför domarens huvud.
Speakern basunerar ut att Järvsö tilldöms straffslag.
Ett straffslag som läggs i arkivet under bokstaven M.
Mycket tveksam.
Kan också sorteras som V.
Väldigt tveksam.
Men strafflag är dömt och straffslag skall slås.
Han är säker där.
Upp med bollen i ”Sammes” högra kryss.
1-2.
Och allt ljus på #4 Filip Ljus.
Tio minuter senare.
1-3.
Ett fint solomål där #9 Elias Schröder tar sig fram genom Kalix planhalva trots att det smattrar av klubbor på hans benskydd.
Hade detta hänt i en fotbollsmatch hade spelaren legat i svåra plågor medan hans kamrater duschat rättskiparens ansikte med svordomar och saliv då de på en decimeters avstånd vräkt ur sig allsköns protester.
Men nämnde Elias Schröder hade inga sådana tankar.
Han hade bara målburen i sikte.
Framåt till varje pris.
Och han kom ända fram.
Ett fint mål.
Och i den allra sista dallrande sekunden får gästerna sin andra straff.
Om den förra sorterades som mycket tveksam så fick denna läggas under S.
Solklar.
Fram till punkten kliver än en gång Filip Ljus fram.
Domaren, som är kaffesugen, visar ett-skott-fingret.
Och det enda skottet går utanför till höger om vår keeper.
Det var nog tur det.
1-4 hade blivit lite besvärligt.
Rast
Med kaffe och bulla i näbben konstaterar vi experter att vårat U-lag är svåra att få grepp om.
Förlorar mot bottenlaget Selånger ena helgen.
Skickar hem Gustavsberg, som kom till Kalix som obesegrade, helgen efter.
Och nu 1-3 mot Järvsö som ligger i den nedersta våningen av tabellen.
Sen går vi ut i den dalande solen och den kyliga men friska luften.
Jag kastar ett öga mot ishallen.
Tänker på en stackars sate i Luleå Hockey som fick en avstängning efter han slagits med en motståndare i den senaste matchen.
Slagits, inte medias ”visat känslor”.
Ett slagsmål är ett slagsmål, såväl på som utanför en rink.
Han uttalade sin frustration över att det straffet kommit till för att nån expert i tv-studion tyckt det borde vara så.
Det var minsann en ny förklaring.
Du slåss, du blir avstängd, det är tv-studions fel.
Och på reporterns fråga på om han bara hade åkt därifrån och undvikit slagsmålet svarade han att ”Nä, det kan man ju inte då blir man ju kallad både det ena och det andra.”
Jag tar mig för pannan och lommar iväg mot läktaren på motsatt långsida.
”….då blir man ju kallad….”
Herregud!
Halvlek två.
Väl på plats släpper jag sån fånerier.
Andra halvlek går igång.
Fyrtiofem minuter kvar.
Två mål upp.
Lite grus i motorn.
Kämpa Kalix.
Knappt hinner startsignalen försvinna bort mot kommunens förråd på andra sidan vägen innan nästa signal tar fart.
Det har blivit mål.
I samma bur där gästerna gjort tre innan paus.
Nu gör värdfolket sitt första i den buren.
I buren ner mot Furuhedsskolan.
– Kalix reducerar till 2-3 genom mål av #91 Pontus Bergdahl! hör vi speakern förkunna.
Och de röda tar över spelet.
Dominerar varenda liten yta av isen.
Mer idéer och tanke med sig i anfallen.
De blå skapar inga som helst farligheter.
Det går femton minuter, en kvart ungefär.
Jakten på kvittering ger resultat.
3-3.
Ännu en retur från sammansvetsad mur.
Målskytten heter Mattias Snäll.
Enstaka minuter senare.
Steken är vänd.
Från 1-3 till 4-3.
Muntra miner i publikhavet.
Ja, eller hav och hav.
En liten skogstjärn kanske.
Men vi var glada.
På en hörna från vänster.
Jonathan Wikström (nix, inte släkt)
En riktig projektil borrar sig in i nät ovan vita hjälmar till höger om målvakten.
Än en gång visar det sig att Pålänge inte bara är en liten jakt- och fiskeby.
Pålänge är även en bra bandyby, trots att de inte bedrivit sporten sen åttiotalet nångång.
Kalix Bandys ordförande, vår vice ordförande, damlagets tränare Emil Wallin, herrlagets målvakt Oskar Sundqvist, Boltics Elis Lindgren och så då denne ”Jonte” Wikström.
Alla är de från ”Puling”
4-3 var det.
I fem minuter.
4-4.
Dagens läckraste.
Tre spelare.
Två, med iskall perfektion, slagna djupledspassningar och ett lågt skott från vänsterinnerläge, ouppnåeligt för ”Samme” Henrikssons utslängda ben, senare är det kvitterat.
Det började med #9 Elias Schröder långt nere till vänster på egen planhalva, en lång svepande passning senare hade #7 Erik Lidell bollen och ytterligare en svepande passning senare hade #13 Marcus Karlsson bollen i ett läge han inte missade.
Såna mål är en fröjd för ett bandyhjärta.
Även om det nu var åt fel håll.
Där var han ju!
Karlsson.
Karlsson från Järvsö.
Den så omsjungne.
”Och varje dag när sol’n går opp,
då gick också Karlsson opp”
Kvarten kvar nu.
Solen som ibland går ner bakom Sjöbloms dass går nu ner bakom hörnet på ishallen.
Solen går ned bakom Sjöbloms dass…..
Och det är hålligång såväl i skogarna kring Järvsö, där tretton älgar dansar bossanova, som på arenan i Kalix där tio blåklädda dansar bossanova ute på isen.
”Ja, det var partaj, det vill jag lova
Tretton älgar i en bossanova”
För oss på läktaren kändes det som en rotfyllning.
Utan bedövning.
Hälsingarna har än en gång vänt på resultatet.
Efter att ha haft det tungt under den första kvarten av halvleken har de visat prov på laganda och anamma.
Hela tiden fortsatt i sin tro.
Tätt bakåt.
Snabba kontringar.
Och nu resulterar deras blott tredje hörna.
4-5.
#3 John Skalberg Halvarsson.
Fin procent på hörnor.
Tre hörnor.
Ett mål.
Trettiotre procents utdelning.
Men rättvisa skipas någon enstaka minut innan slut.
Dagens enda tvåmålsskytt.
Mattias Snäll.
I en rörig situation framför gästernas bur sliter Hugo Olsson förtjänstfullt fram bollen och ger Snäll fritt läge.
5-5.
På övertid får Järvsö matchens sista läge.
Det är nära, nära, men inte tillräckligt.
I anfallet efteråt sätter Mattias Snäll full fart genom blått försvar.
Han hinner en bit in i fiendeland när en skarp signal ljuder……..
……….matchen är slut.
Snopet kan tyckas, men är tiden ute så är den.
När jag på hemvägen passerar avtagsvägen till Sandviken (inte det Sandviken) och ”långrakan” ligger framför mig får jag fälla ned solskyddet.
Det, det är ett fint tecken på att vi går från midvinterns mörker mot ljuset.
Det är också ett tecken på att jag måste komma ihåg att ta ut solbrillorna till bilen.
Heja bandy.
Heja ljuset.
// Sargis