Tisdagskväll.
Sexton grader under noll.
Det drar lite undan nordost.
En man med en anteckningsbok och ett bandylag, där de flesta slitit ont på sina arbetsplatser under dagen, stuvar in sig i tre minibussar och beger sig på resa.
Jobbar full dag, sätter sig i minibuss i två timmar på väg bortåt, spelar match, äter på ett sunkigt hamburgerhak, sitter i samma minibuss i två timmar på väg hemåt, packar upp sina saker i omklädningsrummet hemma på Fomab Arena, kör hem till skön säng, ligger vaken en stund, väckarklockan ringer på tok för tidigt.
Att vara bandyspelare är ingen guldkantad tillvaro.
Att vara bandyspelare är passion.
Passion för den underbara sporten bandy.
Då spelar en kort nattsömn ingen större roll.
Denna tisdagskväll i mitten av november var en tisdag då Kalix Bandy åkte ut i Europa.
När vi passerade rondellen på E4 strax bortom ett stort blått möbelvaruhus längst ut i östra delen av vårt land rullar vi in i framtiden.
Lämnar dåtiden bakom oss och kan för ett tag se hur tiden såg ut förr.
För en timme sedan.
Efter tretton finska mil med platt asfalt, fartkameror och en halv miljon långtradare senare rullar de tre minibussarna in under en stor läktare vid en av många arenor och hallar av skilda slag vid det stora idrottsområdet i Uleåborg.
Det är dags för returmöte mellan OLS och Kalix Bandy.
På en öde arena.
En stor, mycket stor, läktare där jag och ett tiotal finska bandyvänner, en hund och några duvor tar plats.
Undrar om duvorna är de som härjar hemma på vår arena i Kalix?
Att de tjuvåkt med oss.
Det går inte utröna på språket då tongångarna är desamma på all världens duvor.
Det är inte heller igång nån matchklocka och speakern har tagit ledigt för kvällen.
Det finns bara en klocka som visar finsk tid och en resultattavla som visar 7-13.
Lite bakgård.
Vilket har en charm.
Allt behöver inte vara så förbaskat perfekt.
Halvlek ett.
På det finska klockslaget 20:00 blåser huvuddomaren i sin pipa och matchen rullar igång med ett avslag av #21 i OLS Akseli Niskala.
Kalix inleder piggt och får två hörnor i inledningen.
Den andra blir det på mål på.
Åtminstone på returen från muren.
0-1 #7 Anton Khrapenkov.
Då hade ca fyra minuter spelats.
Runt tio minuter gångna då hemmalagets målvakt får visa att han tagit del av finska traditionen med målvaktsutkast.
Vi drar oss till minnes namn som Kari Perkaus, Pasi Hiekkanen och mästaren Timo Oksanen.
Målmän med mäktiga utkast.
OLS målvakt i afton heter Henri Mattila.
Efter ett rött avslut utanför plockar han snabbt en ny boll ur korgen och drar till med ett långt och välriktat utkast till en vindsnabb lagkamrat som helt fri med Oskar Sundqvist i kalixburen enkelt och behärskat rullar in kvitteringen.
Alltid snyggt att se.
Även om det nu var åt fel håll.
1-1.
Vem som gjorde målet hann jag aldrig anteckna.
Och medan jag står där och krafsar ned en anteckning om det målet faller nästa.
Klang och jubel från de tio uleåborgarna på läktaren.
Kanske även ett kurr i dur från duvorna, vad vet jag.
2-1.
Målskytt #9 Eemi Dolk.
Låt oss kalla minuten för elva.
Kvarten avklarad.
Jag ser ett betydligt piggare OLS än i lördags då de gästade Kalix.
Kanske var de tagna av jetlag då för nu ser de vassare ut.
De för matchen en smula.
Kalix kommer dock inte upp till någon högre nivå.
Hafsigt, slarvigt och obefintligt passningsspel.
Passningar går för långt fram, för långt bak, över, under men aldrig rätt.
Anfallen sker oftast med enmansattacker som lätt fångas in av den gula väggen.
Den orangeklädde målvakten med det fina utkastet räddar ett skott från avstånd av ”Böna” Johansson.
Den hade han nog räddat med förbundna ögon och bakbundna händer.
Casper Henriksson skjuter högt över i hyfsat läge.
Domaren får friska upp kunskaperna från sin skolgångs engelskalektioner då han tar till skarpa ord till de två spelarna som kom lite på kant med varandra.
Och så, helt plötsligt.
2-2 på tavla….nä, just det…7-13 på tavlan.
Men 2-2 i matchen.
Från nära håll vispar han in kvitteringen.
#19 Anton Hellman.
Halvtimmen avklarad.
Spelet jämnare nu.
Men fortfarande mycket prägel av försäsong.
Jag funderar istället på vad man ägnar sig åt i hallen bakom buren där OLS målis står just nu.
Där en bit bakom fångnätet ligger ”Oulon Baari Arena”
Baari.
Kan det vara tävling i ölhävning tro?
Vår målvakt Sundqvist, som inte har någon Baari Arena bakom sig bara en motorväg hundratalet meter bort, får visa att han är igång för vintern.
En snabb parad på ett lågt skott.
Kalix bommar hörna fyra och fem.
Fyrtioett.
Domaren behöver nu inte briljera med engelska glosor.
Han visar med pondus och tydlighet att han tilldömer de tillresta gästerna ett straffslag sedan Anton K. fått några rejäla hugg över armarna på sin väg igenom.
I lördags missade Kalix en straff.
Och nu……
Signal.
……har man missat två.
Men han tar snabb revansch.
Straffmissaren Jonathan Wikström.
Två minuter senare lägger han in bollen i nät och Kalix återtar förarsätet.
2-3.
Sen blir det paus.
Tyvärr utan kahvia eller makkara.
Det går bra det med.
Men nog hade det suttit bra.
Ett kungarike för en kaffe.
Har duvorna från Kalix förföljt oss?
Den stora läktaren
No niin.
Dags för andra halvlek.
Fem yngre ungdomar, tre killar och två tjejer, kommer över på min halva av den stora läktaren.
Vad ska nu ske?
Är de ute efter mig?
De pratar sinsemellan på ett språk jag inte förstår.
Blir det upplopp liknande knallkorkarna som härjade under sparkabolltävlingen i Malmö i helgen?
Luften darrar av den hotfulla stämningen.
En av dem tar fram sin ryggsäck och plockar fram en………en termos och en ljuvlig kaffedoft sveper in i min rödfrusna näsa.
Jag suckar av avundsjuka.
Nu ska matchen avgöras.
Slaget om norra Europa.
Får Kalix igång sitt spel så ska det kunna gå vägen.
Slutet av den första rundan tyder på det då de röda tog över lite av kommandot.
Kalix #25 Mattias Snäll gör avslag.
Den kalla vinden biter.
Kaffedoften från termosen är påtaglig.
Åtta minuter senare kommer detta dubbelmötes första utvisning.
Ingen i lördags men nu kommer den.
Gul tröja #15 Ilkka Nousiainen är syndaren som får åka och sätta sig på en av de stolar som står uppställda framför sekretariatet.
Ingen vindskyddande bur där inte, det ser kallt ut.
Men ett straff är ett straff.
Du skola lida för dina tilltag.
Nu kommer en jobbig sekvens för de rödklädda.
Runt timmen spelade.
Tre utvisningar på kort tid.
Två försvarsspelare och en mittfältare på svinkalla stolen.
Håll ut! vill jag ropa.
Uppgiften blir för tung.
Kvitteringen 3-3 kommer inte förvånande.
Det blir för glest i leden och #13 Matti Immonen kan raka in bollen till de kaffedrickande ungdomarnas glädje.
Själv muttrar jag lite försiktigt, jag vill ju inte ställa till med kravaller.
Och bara någon enstaka minut senare.
Kanske intel ika försiktigt muttrande från min sida nu.
I samma ögonblick näste utvisade röd kliver in på isen.
4-3 #85 Saku Hartikainen.
Två mål i baken blev facit på de tre olyckliga utvisningarna.
Tre korrekt dömda men onödiga utvisningar som kommer till då de röda inte riktigt är med i svängarna då de gula går till attack.
En av utvisningarna kom till då den röde försvararen inte fick stopp på den gule virvelvinden #45 Aati Tiusanen.
Snabb som ett virus virvlar han omkring på isen, liten och kvick.
Kanske lite för mycket med blicken på bollen men han är en oslipad diamant.
Intressant kille.
Jag väcks ur min fundering om denne #45 då domaren återigen blåser skarpt och visar tecken för straff till Kalix.
Tredje på två matcher.
Tredje gången gillt då?
Denna gång en lite bättre straff och målvakten får göra en fin räddning men faktum kvarstår.
Tredje skytten.
Tredje missen.
Det håller inte.
Att Johan Sundquist är hämmad av sin skada och inte kan/vill skjuta är givetvis ett avbräck.
Men….
Tre straffar, tre skyttar, tre bom.
Mnjaäää..
Nåja, det är till helgen allvaret börjar men det finns en oro inom mig där.
Sista kvarten inleds med att en helikopter lättar från det stora sjukhuset bortom långsidan mittemot.
OLS försvarar sin planhalva med bravur.
Släpper inte igenom de kvitteringsjagande svenskarna.
På Kalix åttonde hörna är det istället nära finsk framgång.
En gulklädd bryter hörnan och ger sig av i sann Jukka Ohtonen-anda över banan.
Kommer till avslut men Sundqvist i buren är med på noterna.
Och ja, Jukka har spelat i detta OLS.
ToPV-fostrad som han är.
Spillrorna av spel har nu blåst bort mot motorvägen E8.
Över ängen och ut på vägen där en av de många långtradarna tar upp den i sin last och drar vidare i den sena kvällen.
Kalix skapar några små hot.
Inga som sätter kaffet i halsen på ungdomarna på läktaren.
Fram till minuten nittioett.
Då skjuter Janne Rintala, via en motståndares klubba som gör målvakten chanslös, in kvitteringen till 4-4.
4-4, detta så vanliga oavgjorda resultat då Kalix spelar.
Sen är det slut.
Ungdomarna traskar hemåt mot väntande sängar någonstans i stan.
Vi från Kalix hoppar in samma tre minibussar och beger oss hemåt.
Från norra Österbotten till östra Norrbotten.
Tillbaka en timme i tiden.
När vi passerar orten Ii funderar jag på vad idrottsföreningen där heter.
Ii IF?
Ii IS?
IFK Ii?
Vem vill inte bo i Ii?
Natten är sen när vi anländer vid Fomab Arena.
Snart ringer väckarklockan för de som ska iväg på ännu en arbetsdag.
Det ska inte jag.
På söndag börjar serien.
Då kommer Unik Bandy på besök.
Och det, det SKA du inte missa.
// Sargis
Det är förbjudet med ishockey på bandybanan i Uleåborg.
Och här tävlas det i…?