Revelj klockan 03:10
Resa genom landet.
I buss och i flyg.
Match på avlägsen ort 14:00
Hemresa genom landet.
På sköna kudden vid 01:00.
Att spela allsvensk bandy är ingen glamourös tillvaro.
Men det bryr sig ingen spelare om.
De spelar ändå.
Och idag var det en samling herrar i vita skjortor och svarta byxor som fick uppleva lyxen att besöka Kalix.
En herre hade en senapsgul historia till skjorta men han fick åka med ändå.
Katrineholm Bandy.
Eller vad de nu heter.
I Katrineholm 03:10 en söndagsmorgon i mitten av november
De tillresta fick en lite gråkall arena till mötes då de klev av bussen från Luleå.
Men de var lika glada för det där de ”lattjade gris” långt innan avslag.
Muntra miner i spelsugna grabbars kroppar.
Muntra miner även hos domartrion.
Under ledning av legendaren Ulrik Bergman bjöd de på en trevlig pratstund inne på kansliet.
En härlig trio.
Trion fattade ett avgörande beslut då klockan klämtade 14:00.
Klockan uppe vid resultattavlan visade 13:50 vilket den gjort sedan urminnes tider.
Urminnes….ja, ja.
De tog ett enhälligt beslut att sätta igång matchen.
Och så blev det.
Halvlek ett.
Som brukligt är i vår sport så startade det hela med ett avslag.
Den vitskjortade #22 Cim Jacobsson fick den stora äran.
Han skötte det hela med bravur.
I matchen mot Örebro fick vi se ett hemmamål redan efter halvminuten.
Ska vi få ett i denna också?
Det fick vi inte.
Vi fick se ett avslut från hemmalagets Jonathan Wikström i den andra minuten.
Ett skott som gick tre decimeter över den i senapsgult klädde målmannen Lasse Korhonens ribba.
Anfallet efteråt slutade med ett mål.
I en tilltrasslad röra framför Joel Snäll i hemmaburen hamnar plötsligt bollen hos #9 i vitt.
Den vite #9 gör som han gjort massor av gånger under hösten.
Han gör mål.
Rätt man på rätt plats för gästerna.
Är man en målskytt av klass så står man rätt då det vankas målchans.
Linus Doktare.
0-1.
Inte den början som hemmalaget, jag eller övriga i publiken ville se.
Snäll i buren hinner med en fin parad på ett lågt skott från vänster.
En vit blir hårfint avblåst för offside.
Skymningen brer ut sig.
Innan.
Matchminut tio.
Hemmalaget får sin första hörna.
Från vänster.
Han har gjort en kvarts miljon mål på hörna i sin karriär.
Nu gör han ett till.
Jimmy Berglund.
Ett skott mellan målman och mur.
1-1.
Rosor och champagne.
Vi ser en jämn och intensiv match.
Möjligen att de vita har ett litet övertag.
Snabba som bodensonen Tommy Johanssons fingrar över gitarrhalsen då de sätter igång sina anfall.
Spelar runt på folk i fart men de röda står upp fint i försvarsspelet.
Knappa kvarten avverkade.
Domare Bergman visar det ack så förhatliga tecknet för straff till bortalaget.
Och en stund senare får sekretariatet trycka fram 1-2 på tavlan.
Näste målkung har presenterat sig.
#80 Jonathan Hyttinen.
1-2.
Nu börjar gästerna ta över allt mer.
Skillnaden mellan träning på stor is sedan midsommarsillen och veckan innan seriestart syns allt tydligare.
Stor skillnad i åk- och bolltempo.
Stor skillnad i passningars precision.
De röda får allt svårare att komma djupt ner i de västmanländska markerna.
De sporadiska anfallen fångas upp i höjd med Möklinta socken.
I minuten tjugofyra bjuds männen i vitt på en hörna.
Bakåtpassning från mittlinjen rinner iväg till ingen och när så ingen är på plats så fortsätter bollen att rulla ut till gästernas fjärde hörna.
Från hörnet nedanför entrén.
Och givetvis.
Elva av tio bjudhörnor blir baklängesmål.
I efterdyningarna av ett skott.
1-3.
#8 Ville Hämäläinen.
Skymningen börjar ha fallit färdigt och matchklockan visar trettio.
Den andra klockan visar 13:50.
Det har den gjort sedan sommar-OS i Berlin 1936.
Gästerna för spelet rätt tydligt nu.
Det känns lite jobbigt nu.
Och lite småkallt trots att graderna äro få.
Kalix får sin andra hörna.
Från samma hörn då målet föll.
Ska det…
Nähä nä, inte det.
Under de sista åtta-nio-tio minuterna av halvleken kanske vi kan ana en liten uppryckning av våra rödklädda favoriter.
Lite längre anfall.
Kanske inga heta avslut men uppförsbacken planar ut lite.
Gästernas målis räddar ett skott från omöjlig vinkel.
Å andra sidan hade nog Pelle på förskolan räddat det skottet.
En målchans mot vardera bur avslutar de första fyrtiofem minuterna.
Första läget går till gästerna då #15 Jasu Koljonen som med fart smyger upp bakom röda försvarsspelare och är så nära man kan komma att på volley slå in inspelet från vänsterkanten.
Andra läget är i hemmalagets favör då Kalix nye finländare Juho Kaaretkoski tvingar sin landsman Korhonen till en snabb parad längs isen.
Sen blir det paus.
Och dragning på 50/50-lotteriet.
Jag blir i den stunden…….etthundra kronor fattigare.
I vanlig ordning är fikat av hög internationell klass.
En högtidsstund för gommen.
Trio me´Berglund tycker efter en stund att de glufsande upp i klubbrummet nu måste röra på sig så de blåser igång andra halvlek med en trevlig melodi.
Ska de röda kunna samla kraft och energi för att lösa den uppgift som ligger framför dem.
Tavlans röda siffror visar 1-3.
Hur göra för att ändra på det?
Andra halvlek rullar igång
Halvlek två.
Sista halvleken.
Ingen förlängning eller annat trams.
Det börjar bra för de våra.
Lite viftande framför Korhonen innan bollen rinner ut till Kalix tredje hörna.
Det var ju så nära.
Men en hörna kan ju vara bra det med.
Vikarierande kapten Johansson skjuter och målvakten får göra en bra räddning.
Matchen första utvisning kommer i minuten femtio.
Clas Karlsson i hemmalaget får uppsöka syndarnas bänk och avge löfte om bot och bättring.
Första tio minuterna av halvleken är avklarade och jag tycker att de initiativ de röda hade i slutet av första rundan håller i sig.
Katrineholms anfall känns inte lika hårresande som tidigare.
Kanske är de där 1-3 inte omöjliga.
Men de allvarliga hoten mot målmannen i senap är inte många.
Målskytt Berglund försöker från långt avstånd.
Enkelt för målisen som rullar ut till en medspelare.
Medspelaren ser till att ett anfall startas.
Det blev ett lyckat anfall.
#40 Cervin med fart mot mål.
Passerar gränskontrollen vid straffområdet.
En enkel liten passning till höger där #5 Olle Ekholm kommer med god fart.
1-4.
Där och då kändes det som att de sista dropparna ur hoppets bägare rann ut.
Jag kan inte se hur en vändning ska kunna ske.
En suck av uppgivenhet hörs ut i den nu svarta novembereftermiddagen.
Och de vita kopplar ett hårt grepp om pjäsen nu.
När vi närmar oss sjuttio blir två vitklädda utvisade inom några minuters mellanrum.
Kalix blir plötsligt två man mer på scenen.
Ledningen i hemmabåset manar till mer tryck i offensiven.
Anar en strimma av återfunnet hopp.
Strax efter uppmaningen kommer resultatet.
2-4.
På en retur efter #99 Niklas Sundqvists hörnskott.
Första målet sedan återkomsten.
# 10 Emil Stock.
Två mål upp.
Kanske ändå.
Ge oss 3-4 så börjar måhända de reströtta gästerna darra.
Det blir inga 3-4.
Det blir 2-5.
Då det återstår lika många minuter av matchen som de Östen Warnebring hade kvar till Eslöv i sin sång.
Femton.
Kusinerna från stan sätter den definitiva spiken.
Gustaf Doktare gör målet.
Linus Doktare slår passningen.
Och det blir mörkare.
Och kallare.
Och uppförsbacken är tyngre än långbacken på Tervisön.
Och det blir än värre.
Slut på krafter.
Slut på allt.
Kalix Bandy orkar inte stå emot de sista minuterna och siffrorna rinner iväg till 2-8.
Värt att notera är dock Joels Snälls straffräddning i nittioförsta.
En helt fenomenal räddning till vänster.
Matchens prestation.
Sekunden efter 2-8 målet är det slut, över och förbi.
Slut
Jag tycker dock att det stundtals såg rätt lovande ut.
Det finns något bra som ligger och lurar.
Bara träna vidare så kommer det förr eller senare fram från mörkret bakom läktaren.
Att, med tunn trupp och tunga skavanker, falla mot ett Katrineholm som har tillgång till de stora ytorna under hela sommaren är ingen synd och skam.
När jag kör hem refererar Radiosporten om resultat och målskyttar från nåt som de kallar NHL.
Så fruktansvärt ointressant att asfalten krullar ihop sig.
Och någonstans i landet sitter en samling bandyspelare och ledare från Katrineholm på väg hem.
De landar i hemmets sköna vrå långt efter midnatt.
Nästa helg kommer Mölndal Bandy.
Det har de inte gjort förr.
Till sist.
Ett, för oss i Kalix, bekant namn i IFK Uppsala dyker upp i Bandygrytans innersta.
// Sargis
En sport. En passion
