Igår sågs Lucia med sitt följe i vit skrud skrida runt bland gård och stuva för att sprida ljus och värme i vår mörka tid.
Idag sågs ett bandylag i vit skrud från Tranås med sin lagkapten Max Golander i spetsen skrida runt bland hörnflaggor och mittpunkt på bandyisen i Kalix och sprida mycket ljus och mycket värme till sina supportrar.
Allt medan vi bottenfrusna hemmasupportrar sjönk allt djupare i vemod och förtvivlan.
Igår syntes de runt gård och stuva
Idag
Det var bistert.
Det var kallt.
Och det var jävligt.
Minusgraderna var tvåsiffriga.
Vinden som drog över isen rev sönder alla murar och kröp in under de lager med kläder vi under möda och stort besvär dragit på oss.
Garderoberna i den lilla publikens hem ekade tomma.
Endast den lilla malen var vaken.
Innan avslag hade jag och frugan det stora nöjet att vara inbjudna på smörgåstårta med matchsponsorn Kalix Bygg & Plåt.
Mellan tuggorna fick vi ta del av de bägge lagens tränares funderingar och tankegångar om det som skulle komma.
Bägge var fulla av tillförsikt och var beredd på en svår match.
Tranås tränare Adam Jismark berättade också att han som trettonåring stod på läktaren i Tranås och såg Kalix/Nyborg ta sig till Allsvenskan den där marsdagen för snart trettioett år sedan och att han så sent som i vintras var, tillsammans med kalixbekantingarna Olov Englund, ”Palle” Rönnqvist och Lasse Johansson med i det Hammarby Old Boys som vann veteran-VM för klubblag i Haparanda.
En merit som står högt.
Smulor kvar på tallriken och det är dags för avslag.
I kylan.
I vinden.
I mörk midvintertid.
Halvlek ett.
Domaren för kvällen heter Daniel Carlfjord.
På klockslaget 14:00 blåser han igång dagen match mellan Kalix Bandy och Tranås BoIS med en munter melodi.
Fullmånen lyser som var den av glas och hemmalaget startar i motvind.
Det går fem minuter.
En skarp signal ljuder.
Straff.
Till Tranås.
Den långe finländaren Joona Rajala vräks över ända och domslutet går inte att bestrida.
Även om nu alla straffar till motståndarlag är feldömda.
Alla.
Vår Joel Snäll har räddat många straffar i sin karriär.
Kanske gör han det även nu.
Han var chanslös på denna.
0-1.
#66 Anton Spångberg får ta emot hela Smålands hyllningar.
Kalix får matchens första hörna.
Den blir inte bra.
Det blir däremot en fin långboll från djupaste Småland fram till en i full fart åkande William Reuser.
I fritt läge missar inte en målkung som denne Reuser.
Det gör han inte nu heller.
0-2.
Klockan visar att vi är i minut tolv av de nittio.
Drömstart för gästerna som startade sin resa norrut under Lucias dag och övernattat i Skellefteå.
Och den långa passningen slogs av Oskar Nilsson.
En ganska intensiv inledning av matchen.
Tycker mig ana såväl oråd som ugglor i mossen då jag tycker gästerna börjar hålla lite väl hårt i taktpinnen för att det ska kännas bra.
Många fina anfall och del flipp över den röda backlinjen ställer till hot lite för ofta.
Men så.
Med den så vackra fullmånen till fond där bakom målmannen i BoIS trär hemmalaget igång ett vackert anfall där bollen går en resa genom vintergatan fram till Jonathan Wikström som vinklar in reduceringen från nära håll.
Ibland är ett bandymål ett konstverk.
1-2.
Minuten är sjutton.
En strimma av hopp tänds.
Det kanske jämnar ut sig en smula nu.
Det fortsätter vara vitt övertag.
De bjuder oss på fint bandyspel.
Även om de nu har fel färg på sina tröjor.
Anförda av tröjorna 19, 66 och 39 i första hand ser de till att de med rätt färg får slita ont för att freda sitt revir.
Rajala, Spångberg, och Åsberg är ägare till de tröjorna.
Minuten är nu tjugofem.
Tranås för sin första hörna.
Eller sin andra, den första tog domartrion tillbaka.
Från vänster.
Från hörnet där en utpumpad man sitter ensam i sin biljettkiosk efter att ha tagit entréavgift av en aldrig sinande ström av åskådare.
Hörnan petas.
Vi bjuds på en variant.
Vi bjuds på ännu ett bortamål.
En boll som lite snöpligt letar sig in i någon liten lucka i den röda muren.
1-3.
Målskytten heter Joona Rajala.
En Rajala som senare under eftermiddagen får ta emot ett fint pris som bäste spelare i de vita.
Ett synnerligen bra val av juryn.
Han var riktigt bra han.
Precis så bra som den veteran-vmvinnaren Jismyr sade innan match.
En tränare som kan sina spelare.
I Kalix gick priset till Clas Karlsson.
Också det ett bra val.
Rajala (med ett l) var det.
Det finns ett köpcentra i Torneå, fem mil öster om Kalix, som heter Rajalla (med två l)
Det betyder ”vid gränsen”.
Halvtimmen passeras och matchbilden är sig lik.
BoIS styr och ställer för hela den ihopswishade pengen.
Den swishkampanj som en man med stort BoIS-hjärta satte igång för någon vecka sedan för att hjälpa sitt lag med den långa resan.
Han skramlade ihop sjuttiofem tusen.
Sjuttiofem tusen.
Det är helt makalöst.
Sträck på er smålänningar.
Och du som satte igång insamlingen kan sträcka på dig lite extra.
Det kallas föreningshjärta.
Sjuttiofem….
…tusen.
Jag tappar andan.
I matchen får vår målis Joel Snäll göra två fina räddningar på kort tid.
Tranås målis Hugo Lundqvist får står ensam och overksam i den bitande vinden.
Han har dock hela reklamplanket bakom sig som vindfångare.
Och ovan honom fortsätter månen sin bana.
Han behöver inte heller bära solglasögon likt sin föregångare i en annan tid.
Legendariske målmannen Torsten Sparv.
Sen händer inte mycket mer under första halvlek.
Paus och efterlängtat kaffe.
Ett kaffe som tinar upp frusna själar.
Men stämningen är lite moloken.
Bekymrade miner i ångan från det varma kaffet.
Sen lommar vi ut till inmutade platser.
Nu har vi medvind.
Nu vänder vi.
Och med den tron ser vi andra halvlek rulla igång.
Halvlek två
Fyrtionio minuter gångna då Emil Stock skjuter från kortlinjen.
Målmannen Lundqvist som nu står i motvinden hade nog räddat det skottet med bakbundna händer och ena foten i en hink.
Vi kommer upp till den femtioförsta minuten.
Här och nu känns det som att dörren stängs.
Ridån dras ner.
Spiken slås in.
På lagets sjätte hörna.
Från höger.
Ingen variant denna gång.
Bara hårt.
Stenhårt.
Ovan försvarande mur.
Ovan vita hjälmar.
Upp i Snälls högra kryss.
1-4.
Målskytt?
Jadå, han med tröja #19.
Med nästan samma namn som ett köpcentra.
Joona Rajala.
En vacker eftermiddag trots allt
Våra rödklädda förmår nu inte komma in i den sista delen av det mörkaste Småland.
Det vita försvaret är väl samlat och väl tätat.
De röda kommer inte här fram.
Oavsett de säger sin kärestas namn eller ej.
Det är helt stängt.
Det ska ju dock föras in i protokollet att de vitas anfall inte känns riktigt lika hotfulla nu.
Vilket ju kan bero på resultattavlans röda siffror 1-4 och att man i första hand riktar in sig att behålla de siffrorna.
De skulle inte behållas.
De skulle utökas.
Runt sextionde ser jag att vår ordförande och vikarierande libero Olov Englund saknas på isen.
Inte han också, hinner jag tänka.
Med en skadelista i laget lång som ett kassakvitto från Rajalla får inte detta ske.
Det gör det inte heller.
Någon minut senare glider ikonen in igen och jag pustar ut.
De röda försöker.
Och försöker.
Men det är inte riktigt hotfulla försök.
Det är märkbart tafatta anfallsförsök.
Lätt infångade.
Och har det inte varit avgjort tidigare så blir det det nu.
Precis då klockan passerat sjuttiofem och det återstår samma tid som Östen Warnebring hade kvar till Eslöv då hans moped strejkade.
1-5.
Emil Ring.
Även detta ett mycket grannt bandymål där under månens sken.
Den lilla, men tack och lov trogna, publiken börjar lämna läktaren.
Uppgivna lämnar de sina platser tomma.
Läktaren gapar tom och öde.
Och ett lag i motgång och besvär missar givetvis en straff.
I minuten sjuttiosju tilldöms Kalix en straff som inte uppskattas av de vita.
Det är högljudda protester.
Men som vanligt hjälper inte dessa höga tongångar.
Domaren är hård och obeveklig.
Inhoppande Jimmy Berglund är utsedd till skytt.
Signal.
Ett hårt skott.
En hård träff…….i målman Lundqvists högra stolpe.
Inget vill sig denna dag.
Inget.
I åttiofjärde kommer så matchens sista mål.
1-6.
Målskytt #11 Oskar Nilsson.
Nu känns det bara sorgligt.
Det här är tungt.
Blytungt.
Ett lag i spillror.
Ett lag som försöker.
Ett lag som så gärna vill.
Det känns i hjärteroten.
Där kylan och vinden tidigare under eftermiddagen rev upp sår.
Blås av snälla domar´n, det här gör ont!
Slut
Han löd mina order.
Han blåste av.
Och glädjen var stor i det vita lägret.
Vitklädda, om inte med ljus i hår, så med glädjens ljus ovanför sina hjälmar hurrar man i ring vid sin målis.
När detta skrivs sitter de på en buss som tar dem hela vägen ner till sin hemmahamn.
En enkel resa i segerns tecken.
De har två poäng med sig i bagaget.
De poängen tror jag de tar med sig med stor glädje och lättnad.
Efter min väg hem blev skuggorna långa i månens bleka sken.
Trädens grenar pekade hånfulla fingrar.
Det kändes lite kallare.
Och lite mörkare.
Men jag kommer aldrig överge Kalix Bandy.
Aldrig.
// Sargis
Och fullmånen lyser som var den av glas