En torsdagstext

För trettio år sedan.
Det var en gång ett bandylag som hette Kalix/Nyborg BK.
Ett lag som efter två säsonger av inkörning nu skulle ta steget upp i de fina salongerna.
Ett lag som på förhand var tippat av seriekonkurrenterna att så skulle utfallet bli.
Detta hände sig i tiden 1992/1993.
Trettio år sedan.
Det tål upprepas.
Trettio år sedan.

Inledningen av serien, som då hette div1 norra, hade börjat som man tänkt sig.
Fem matcher.
Fem vinster.
Folket pustade ut efter ännu en arbetsvecka och Lucia stod framför spegeln och sjöng upp sig.
Denna helg var det dags för henne och hennes tåg att ta vacker ton i gård och stuva.
Och ett bandylag från norr satte sig i en buss för att sjunga julsånger hela vägen ner till Borlänge och Bollnäs.
Trettio år sedan var det.

På lördagen tog man anrika Tunet i Borlänge i besittning.
Hemmapubliken fick hurra i den tolfte minuten då Mikael Jernberg satte 1-0.
Fem minuter senare blev hurraropen ett besviket sorl.
Den alltid så spelskicklige Peter Nilsson satte 1-1 och kvällen blev än mörkare i dalametropolen.
Och kvällen blev kolsvart och iskall för masarna då KNBK satte fyra mål på sju minuter i slutet av första rundan.
Fiolerna tystnade och knätofsarna frös till is.
När nittio minuter var avverkade visade resultattavlan 3-8 och stadens fyrtiotusen invånare var tysta tillsammans.

Dagen efteråt sjöng Lucia upp och bandylaget från norr åkte buss de fjorton milen mellan Borlänge och Bollnäs.
En sammanbiten samling.
Nu väntade en tidig seriefinal.
Bollnäs hade samma målbild som Kalix.
Allsvenskan.
Sålunda en oerhört viktig drabbning väntade på Sävstaås.
En klassisk arena som i dagens tid har övergivits för en mycket efterlängtad bandyhall.

Åttahundratjugoåtta förväntansfulla hälsingar hade tagit sig på plats.
Det var, som alltid, dans på Sävstaås.
Högtalarna pumpade ”Snoddas”, Arne ”Rosen” Quick och Jennie Norelli.
Nu skulle norrbottningarna få lära sig texten till ”Flottarkärlek” och hur bandy skall spelas.
Domaren blåste igång.
Ett förväntansfullt jubel över Hälsinglands skogar och domäner.
En halvtimme senare sågs åttahundratjugoåtta gapande munnar runt arenan.
Till och med hästarna på travbanan bredvid stannade i sitt trav och stod gapande av förvåning.
Resultattavlan visade svidande 0-4.
Tre mål av ”Palle” Rönnqvist och ett av Pauli Miettunen satte männen i orange i ett knepigt läge.
Det var ju inte så här de tänkt sig.
Och så var det ju den där Rönnqvist.
Han hann med ett till innan rast och tavlan visade då 2-5.
Pausens kaffe smakade orm för hemmasupportrarna.
Någon försökte sig på ett optimistiskt, Får vi 3-5 direkt så är vi med.
Han blev fort tystad.
Andra halvlek hann bara börja innan hemmakeeper Asikainen fick kröka rygg igen.
Resten av matchen blev en uppvisning i rött och vitt.
Och en uppvisning av en tröja med #17 på ryggen.
Sex mål.
Fyra hörnor.
Ett frislag.
En straff.
Patrik ”Palle” Rönnqvist.

Och Kalix/Nyborg behöll sin nolla i kolumnen för förluster.
Medan folket i Bollnäs fick trösta sig med att Per Persson fick Fred Åkerström-stipendiet det året.
Sångare i Perssons Pack som föddes i Alfta men är bosatt i Bollnäs.
”Jag var nöjd och alltid mig själv till behag och trodde mig visst inte dum
Tills på Brooklandsvägen jag mötte en dag en ungmö som gjorde mig stum”

För länge sedan
Låt oss backa bandet ytterligare något år.
När året är slut är, den långt senare, förbundskaptenen i vår sport Kenth Hultqvist tio månader gammal och antalet tv-licenser i landet har ökat från sjuttiofem tusen till hisnande tvåhundrafemtio tusen.
Under sommaren avgörs fotbollens VM i Sverige och Pelé gör stormande succé i sin debut.
1958.

Tjugoåttonde december det året möter Nyborgs SK IFK Luleå i viktig match i div3 Norrbotten.
Ett hundratal åskådare på plats på snödrivorna runt Nyborgsvallen.
Då fanns inte ”Holken”.
Den finns inte idag heller.
1 december (av alla datum) 2016 revs den gamla mytomspunna läktaren.
Gisten, ful och skev, men den ville alla väl.

Åskådarna med sympatier för laget från byn tystnade i kråksången då IFK satte 1-0 efter tio minuter.
Som tur var tog spelarna det som en tändvätska och satte snurr på skridskor och klubba.
Om du ber en bandyvän från den tiden nämna ett namn från NSK kommer med stor säkerhet Göte ”Skojarn” Lindbäck nämnas med vördnad och respekt.
En dåtidens stjärna.
Han kvitterar nu Luleås ledning och lite senare gör Knut Strand 2-1.
Denne Strand som då var lyckligt ovetande om att han långt senare ska, i sin yrkesroll som bilskollärare, få dras med en långhårig tanig yngling bakom ratten i en gul VW Golf.
En yrkesman med styrka i nerv och sinne.

När NSK genom nämnde ”Skojarn” sätter 5-4 tio minuter innan slut anar hemmapubliken framgång och vinst.
Det bidde inte så.
IFK kvitterar strax innan domare ”Spiggen” Nordgren tycker att det får räcka för idag.
Dramatik i tid som flytt.

I dagens tid.
Kommande lördag (10/12) kommer Edsbyns damer på besök för tidig match.
Avslag redan då ”Melodikrysset” lämnar över till nästa program, 11:00.
De bägge lagen har redan stött på varandra.
Detta trots att Kalix gör blott sin fjärde match.
Och.
Vad än konstigare är.
Edsbyn gör sin…….andra.
En smula märkligt kan tyckas.
Underlig äro herrans och seriemakarnas vägar.
Första mötet i Edsbyns hemmaborg slutade lika på tre sedan Kalix haft 3-1 med kvarten kvar.
Två mål i baken inom fyra minuter gjorde att hemresan blev några mil längre och dystrare.
Segern var ju så nära.
Desto muntrare miner på de rödblåa som nog firade sin poäng med utsökt fika på ”Sommars” anrika café.
Jag hade äran att besöka det stället för något år sedan så minnena får det att vattnas i min mun.

Kalix damer kommer senast från en mycket snöplig förlust mot Östersund BS.
En målfattig historia som hemmalaget ledde med matchens enda mål, inprickat strax innan paus av Emma Andersson, ända fram till minuten åttionio då jämtländskorna kvitterade och vred om kniven minuten senare genom att göra 1-2.
En riktigt sur torsk för damerna i rött.
Men sura torskar förgås.
Flyter bort i strömmen.
Mod repas och nävar knytes.

För Kalix del har serien inletts med två förluster och en oavgjord.
-Rättvik 0-6
-Edsbyn 3-3
-Östersund 1-2

De fyra målen hittills är jämnt fördelade på fyra olika skyttar.
¤ Emma Andersson.
¤ Natalie Strömberg.
¤ Emma Lambertsson.
¤ Hanna Olsson.

Och du Hanna, du kan väl stanna.
Det blir bättre så.

Div1-laget.
Kalix Bandy U.
Samma dag som damerna.
Dock ej samma tid.
Kunde ha blivit lite trångt om ytorna.
Avslag i denna match 15:00.
Motståndare är Helenelund IK.
Ett lag vi senast såg på Fomab den åttonde mars 2020.
I ett kval där Kalix definitivt inte ville vara.
Ett kval som gällde en plats i Allsvenskan.
Denna snöiga söndag gällde det för Kalix att vinna.
Man hade börjat med kryss i Västanfors så två poäng här skulle smaka.
Innan paus satte Jimmy Berglund två och kvarten in i andra satte han sitt och lagets tredje.
Vi runt arenan pustade i en gemensam pust så snöyran ändrade riktning.
I slutet gjorde Elis Lindgren och, den idag ack så saknade, ”Tony” Voronchikhin varsitt och 5-0 på tavlan när domaren blåste eld upphör.
Sen avblåstes kvalet då Kalix och Västanfors hade ointagligt försprång och ett litet virus hade börjat härja i vår värld.
Spelarna i HIK fick moloket packa undan sin utrustning och ladda om inför en ny säsong i div1.

Denna säsong har laget från de sydligaste delarna av Sollentuna kommun startat med tre raka vinster och ligger i täten i ett lite haltande fält.
Lagets bäste målskytt heter Rasmus Hård.
Han har på lagets tre matcher hittat nät vid sex tillfällen.
Näst bäst är Willy Johansson med fyra mål på två matcher.
Se upp för dessa.

Hemmalaget har spelat två matcher.
Och vunnit bägge.
Selånger Bandy 6-4.
Östersund BS 5-1.
Lagets målkung är, föga förvånande, Pontus Bergdahl.
En spelare som gjort hundratusen mål i sin karriär.
I år tre på två matcher.
Men poängbäst i laget är Hugo Olsson, en yngling som vi också känner från A-laget, med ett mål och tre assist.

Två obesegrade lag på varsin planhalva.
Spänningen ligger tät.

Övrigt att notera.
 – Först och definitivt främst.
Apropå Helenelund.
Det finns supportrar.
Det finns hängivna supportrar.
Och så finns det två gentlemän med HIK i hjärta, lungor och tår.
På lördag står de på läktaren vid vår arena för att hjälpa sitt lag till framgång.
Ett inslag som spelarna i laget är van  med.
De två supportrarna står bakom sitt lag för etthundrade matchen i rad.
Etthundra matcher.
I rad.
Det är inget annat än imponerande.
Hundra mil för match hundra.
De bägge herrarna måste belönas med medalj ur konungens hand och staty på det nya torget som planeras i Helenelund.

 – Kalix Bandys unge Vidar Fredriksson uppmärksammades efter förra helgen.
Med all rätt.
Bandypuls allsvenske expert Mårtensson tog ut honom som ”Veckans spelare” efter succén mot Västanfors där hans energi och ungdomliga entusiasm gav två assistpoäng.
En ny stjärna är född.

Och du Vidar, fortsätt med bandyn.
Det är som lite bättre.

– Ruddalen i Göteborg blev landets tjugonde bandyhall.
 Grattis Göteborg och grattis SK Höjden.

– Långt bortom nybyggda bandyhallar kämpar ismakarna i Söderfors och Skutskär mot vädrets makter och illvilliga kommunpolitiker.
Nu läser jag att isen ligger såväl på Skutskär IP som Bruksvallen.
Heja alla ni som lägger ner er tid och energi för bandyns bästa.

– Bortom rubrikerna och glamouren klockan 21:00 en tisdagskväll i Stockholm spelar GoIF Kåre och Hagalund IS match i div3 Stockholm.
21:00 en tisdagskväll, finns ändå nånting vackert i det.

 – Fredriksberg BK, Blekinges bidrag till bandysverige, startar upp flickverksamhet.
Riktigt kul att läsa.

– Laget med div2:s högsta medelålder hade seriepremiär under onsdagskvällen.
Trots tre mål av Jonny Lind, 52, föll Enebyberg mot Helenelund IK U med 5-6.
Hans-Elis Johansson, 60, visar ännu en säsong att inte heller åldern har nån betydelse.

Ta nu chansen under helgen att ge er iväg för att titta på en bandymatch nära er.
Bandy är för vackert för att missas.


Ta hand om er
// Sargis