Kategori: Inför match

“….There’s a new kid in town
Just another new kid in town…”
Måhända menade Eagles det nya lag som kommer till Kalix för första gången i världens historia.
Ett lag från Dalarna.
ISAK Bandy.
Vaddå ISAK? undrar många och kliar sig förbryllad på hakan.
ISAK vem?
Alexander Isak?
Isak Newton?
Va, ett lag?
ISAK?
Kan ett lag heta så?
Jadå, det fungerar alldeles utmärkt det.

ISAK står för ISytor under tAK.
Det är arbetsnamnet för det projekt om hallbygge som issporterna i Falun med omnejd har gått ihop om.
Bandy, curling, konståkning mm gör gemensam sak i frågan.
Dock blev sportfiskeföreningen ställd åt sidan då pimpelfiske inte ansågs som en särskilt lyckad aktivitet i denna eventuella hall.
Men vem vet, snart kanske vi ser en gigantisk ark ute på Runns is där de inbitna fiskarna kan sitta med sitt spö och pirk oavsett väder.

De lite mindre bandyklubbarna runt Falun passade då på att i samarbete med Falu BS slå ihop sina påsar för att behålla bandyspelare i trakten.
De forna fienderna Grycksbo, Karlsbyheden, Liljan och Linghed samt några spelare från Falu BS spelar nu tillsammans i samma dress.
Ett mycket klokt beslut.
Och visst klingar det bandy om dessa föreningar.
Vi har sett dem i forna tider på Furuhedsplan och Nyborgsvallen.

Om vi trycker tideräkningen på ”rewind” och tar oss tillbaka till säsongen 1989/1990.
Div 1 norra då också.
Med skillnad att det var landets nästa högsta serie då.
Linghed var med, de hade kommit upp från lägre division.
De inledde serien med en vinst mot Skutskär, 7-5.
Borta på Tunet i Borlänge vann de det heta daladerbyt med stora 7-1.
Trettonhelgen i början på 1990 blev ingen lyckad helg för masarna .
8-3 i baken mot Nyborg följdes upp med 9-3 i samma bak dagen efter mot IFK Kalix.
Det blev en resa hem med fioler stämda i moll.
Två veckor senare.
Norrbottens storheter på besök.
Revanschlusten lös i ögonen på hemmalaget.
Som började med att hälsa NSK välkomna till verkligheten och vann med 7-3.
Kanske firandet efter segern blev för stort ty dagen efter föll man mot IFK med 6-0.
När de räknekunniga i förbundets lokaler summerade serien efter arton matcher hamnade LIF på en fin fjärdeplats.
Elva poäng upp till den andra plats som IFK Kalix tog och fick därmed kvala upp mot högre höjd.
Ett kval som inte lyckades.
Det heller.
Men masarna var lika glada ändå.
Man blev ju bästa dalalaget.
Före Borlänge och före Rättvik.
Glädjen hos de då 567 invånarna visste inga gränser.

Grycksbo IF nådde fina framgångar redan säsongen 1930/1931.
Det minns ni väl.
Man slutade två i Div2 norra.
Sju matcher som resulterade i fem segrar, en oavgjord och en förlust.
Förlusten kom mot seriesegrarna från Söderhamn, Broberg IF.
Den största framgången var säsongen 1963/1964.
Då spelade laget i landets allra högsta serie.
Det som då hette Div1.
Tänk vad enkelt det var då.
Högsta serien, div1.
Näst högsta, div2.
Och så vidare.
Vi ska inte nämna hockeyn med sina pyramider och kvalserier som ingen begriper.
Div1, div 2…….

Grycksbo i div1 var det.
Utan Torbjörn Eriksson.
”Grycksbo-Expressen”.
Han skulle inte födas förrän nio år senare, 1971.
Dagen är nu 22 december 1963.
Dags för premiär.
Inför folkhavet på Tansvallen i Grycksbo står nu hemmafavoriterna och gästerna från Edsbyn redo att göra upp om poäng och ära.
Nittio minuter senare står hälsingarna med armar och klubbor högt emot skyn.
2-0 och två fina poäng hem till Byn.

Det blev en tung vinter för grabbarna från Grycksbo.
Två vinster och två oavgjorda på fjorton matcher gjorde att falluckan öppnades och sejouren i festvåningen blev endast ett år.
I maratontabellen över de lag som varit aktiva i denna festvåning hittar vi Grycksbo på plats sextio av  åttiotvå lag.
På samma poäng som Färjestad BK.
Som dock har två års närvaro.

Vi förflyttar oss till Karlsbyheden.
2010 hade byn nittiotre invånare.
Det är inte många men ganska få.
Bandylaget från orten har huserat på Hedvallen som invigdes med konstfrusen is så sent som 2008.
Då spelades sju matcher i damernas VM där.
Byns alla nittiotre invånare stod runt isen och såg Sverige vinna mot Ryssland med 6-0 och mot Norge med 8-0.
Under hela detta VM hade de blågula landslaget målskillnaden 56-3.
På sju matcher.
Det ledde föga förvånande till guld.
Karlsbyheden hade ett damlag som provade på högsta serien under säsongen 2007/2008.
Det blev endast den säsongen.
På de fjorton matcherna laget spelade lyckades man inte skrapa ihop den allra minsta poäng.
Noll poäng och målskillnaden var en tung läsning.
22-177.

Om Liljans SK Bandy är uppgifterna få på det här Internet.
Klubben beskriver sig själv på sin Facebook på följande sätt:
” Liljans SK Bandy är en ideell idrottsförening i Boda, Svärdsjö. Vi har ett seniorlag i Division 2 samt Bandy- och Skridskokul. Barn och ungdomar prioriteras väldigt högt i våran förening!”
En bra beskrivning kan tyckas.
Laget har placerat sig på femte plats i div2 Nord de två senaste säsongerna.

ISAK har inlett årets upplaga av div1 norra med en komfortabel seger mot Järvsö, 7-0 då slutsignalen ljöd, och en uddamålsförlust mot Östersund, 5-6.
Lagets målskytt hittills heter David Forsell, han har gjort tre mål på lagets två matcher.
Två hörnor.
En straff.
Se upp för honom.

Hemmalaget Kalix vann ju som bekant sin seriepremiär i söndags.
7-2 till slut i en match som var jämn fram till sjuttionde då de röda gjorde två mål inom kort tid.

Då börjar vi väl förbereda oss inför lördagen då.
17:00 börjar det.
Och då är vi alla där.
Ty ni vet ju vad bandy är….

…. VÄRLDENS VACKRASTE SPORT!

// Sargis

Vi kalixbor får ofta höra att vi ofta uttalar U som Ö.
Nämn tre fåglar på Ö.
Örn, Öggla och Öndulat.
Vi har glögg mellan tänderna och vi dricker glögg.
Sylt förvarar vi i en börk.

Men Unik/Bois Bandy.
Det klarar vi av.
U.
Unik.

De kommer till vår arena på söndag.
Klockan 14:00 drar det igång.
Allvaret.
Division 1 norra.
Serien som UppsalaNäs IK ramlade ner till efter säsongen 21/22.
Serien som Kalix Bandy valde att gå ned till efter säsongen 22/23.
Olika faller ödets lott.
Men nu mötas vi åter.

Senast vi möttes var i februari 2022.
Kalix vann då med klara 7-1 efter te mål av Simon Viklund, två av Anton Khrapenkov och ett var av Janne Rintala och Johan Sundquist.
Joel Snäll räddade en straff.

Vad är då detta Unik för förening kan man undra.
Öndra.

Året är 1947.
Det är en solig sommardag i vårt land.
Likaså i Södergård i Uppsala-Näs socken strax söder om Uppsala.
Kriget är över sedan knappt två år och folket ser framåt med ljust sinne.
Första filmen om Kronblom har premiär i augusti.
Gunnar Nordahl får ”Guldbollen” och hans IFK Norrköping tar SM-guld.
I världens vackraste sport tar Broberg guld efter har besegrat Västerås med 4-2 inför tjugofyratusen personer på gamla anrika Stockholms stadion.
Tidigare under året har Stefan Borsch, Björnarna Skifs och Afzelius sett dagen ljus och måhända låg de redan denna soliga sommardag och jollrade fram små melodier.

I Södergård i Uppsala-Näs socken satt en samling tonåriga grabbar som inte hade en tanke på små muntra melodier.
De var samlade för att bilda en förening.
Och då har man inte tid med sång.
De hade under tid spelat lite fotboll lite på sidan om men tyckte att nu jäklar är det dags att ta nästa steg.
Dags att bilda en förening.
Sagt och gjort.
När mötet var över stämde grabbarna upp i sång och Uppsala-Näs IK var härmed bildad.
Ett bra möte.
Efter ett tag insåg man att när man nu var en förening måste man ha lite ekonomi också.
En insikt som många föreningar missar än i dag, sjuttiosex år senare.
För att få ihop de kronor man behövde anordnade man dans och hålligång vid Ytternäs vilket gav många sköna kronor i spargrisen.
Ingen av de tre nyfödda pojkarna Borsch, Skifs eller Afzelius var riktigt redo för framträdande så det kanske blev Calle Jularbo som äntrade scenen för att framföra sin allra senaste hit ”Konvaljens avsked”.

Året efter, 1948, startade föreningen upp bandyn.
Ett mycket bra beslut.
Men ack, ve och tyvärr.
Det gick inget vidare med det så bara något enstaka år senare fick man stuva undan bandykepsarna och lägga sporten i vilande.
Åren gick.
Ett i taget.
Och plötsligt hade tideräkningen kommit fram till 1957.
Tv-sändningarna hade, sedan hösten -56, börjat rulla igång.
”Kvitt eller dubbelt” samlade folket på lördagskvällarna.
De som nu styrde i Unik struntade i frågesport, de samlades för ett nytt möte.
Så skrev de på ett konvolut och reste sig och sa……
– Vi går ner i källaren och plockar fram bandyattiraljerna igen.
– Bandy är en alldeles för bra sport för att lämna därhän.

Ett beslut som vi gläds över för annars hade de ju inte kunnat komma till Kalix för seriepremiär.

Förra säsongen.
Uppsaliensarna, som sedan en tid nu heter Unik/Bois i och med ett samarbete med Uppsala Bois, parkerade sig på en fjärde plats i div1 norra blott fyra poäng från en kvalplats upp mot Allsvenskan.
De kvalplatser som Gustavsberg och Djurgården tog.
De bägge lagen missade sedan hissen upp men ”Järnkaminerna” i Djurgården fick senare en fribiljett då ett rödvitt lag från Bottenvikens strand avsade sig sin plats i den allsvenska våningen.
Inför denna säsong var det tänkt att Unik skulle få plats i Div1 östra men så blev icke fallet.
Bollnäs lade sitt U-lag åt sidan och det blev en lucka i den norra serien.
Då beslutades att Unik fick lägga om sitt schema och förbereda sig på en vinter i den norra serien.
Och, framförallt, att få komma till Kalix.
En resa lagen brukar uppskatta men kanske inte alla föreningars kassörer.

I denna förra säsong hade Kalix tagit över Karlsborgs bandy och parkerade det laget i samma serie som Unik, div1 norra.
Man möttes en gång.
Nere i hallen som invigdes den 11:e september 2011 med matchen IK Sirius-HK Jenisej Krasnojarsk, en match som Sirius vann med 5-4.
Recover Arena.
Pontus Bergdahl gjorde alla Kalix mål.
Tyvärr räckte inte de två målen och Unik vann med 5-2.

Vi kan också dra oss till minnes ”pandemi-säsongen” 20/21.
Ett fint minne trots allt dystert.
Att Kalix och Unik skulle möta varandra hemma och borta med några dagars mellanrum strax efter jul kändes inte bra med tanke på det rådande läget.
Att flyga omkring över landet var ju inte helt rätt.
Men finns klokskap och samarbetsvilja så löser sig det mesta.
När sunt förnuft ställer sig över prestige.
De bägge föreningarna kom överens.
Istället för att mötas i Kalix på annandagen och i Uppsala någon dag senare så enades man om att Unik kommer till Kalix för match den 29:e och så spelar man returmötet dagen efter…. på samma arena.
Matchen spelas i Kalix men Unik står som arrangör, givetvis med hjälp av Kalix.
Ett briljant beslut.
Ett beslut som fick mig att åter tro på den annars så stelbenta idrotten där allt idag handlar om jag, vi och vårt eget.

Kalix inledde förra årets säsong med dubbelmöten i Rättvik och Västerås.
Stora siffror i baken.
8-3 mot Rättvik följdes, dagen efter, upp med 7-1 mot TB Västerås.
En dyster helg.
Sen följde en handfull bortamatcher innan den stora hemmapremiären.
Inte förrän i den femte omgången fick vi se vårt lag.
Det var den 10:e december.
Men den som väntar på nåt gott…..
Vilken match det blev.
Vilken uppvisning det blev.
De röda klär av och skickar hem ett förnedrat Falu BS med stora 10-0.
10.
0.
Kling och klang och jubel.

Denna säsong.
Våra gäster har redan hunnit med en match i serien.
En match där man, i sin hall, vann mot SIF/Norrtälje med 8-6.
Målrik historia.
7-6 långt in på småtimmarna innan Hannes Kanbjer kan stänka in 8-6 och frälsa hela Uppsala med omnejd.

Kalix har två träningsmatcher i benen inför premiären.
Lite få kan tyckas.
Men verkligheten är verklighet.
Jag lyfter min toppeluva och tackar finska OLS för att man var vänliga att ställa upp på ett dubbelmöte.
Ett måste för att hålla igång bandyn på våra breddgrader.
Breddgrader som ligger alldeles för långt bort för andra svenska lag att komma till under försäsong.
– Nämen herregud, inte kan vi resa så långt bort för träningsmatch!
– Tänk på kostnaderna!
Jaja, nog om det.
Matcherna mot OLS slutade 5-1 på Fomab Arena och 4-4 i Uleåborg.

En liten förklaring.
För er som funderar på vad som hände med det Kalix-lag som förra vintern var i div1 så är det borta ur verksamheten.
De spelare som seriöst ville fortsätta togs in det som ifjol var det allsvenska laget och de som inte ville fortsätta lade undan skridskor, hjälm och klubba.

Äntligen rullar det igång.
Världens vackraste sport i all sin fägring.
Oavsett vad divisionen må heta.
Det är alltid fint med bandysport.

Söndag 19/11 klockan 14:00.
Då är vi där.
Alla.

En fråga innan vi stänger.
Utanför herrlagets omklädningsrum på onsdagskvällen.
Inte är det väl någon av spelarna som fått sparken?


// Sargis

Gert Fylking gjorde en sak av att yla ”äntligen” då Svenska Akademien förkunnade vem som fått Nobelpriset i litteratur.
Nu är det min tur att yla…..ÄNTLIGEN!!
Äntligen match på den trettio år gamla, luggslitna och nuförtiden hemviste för en samling duvor, Fomab Arena.
Den byggdes i rekordfart under hösten 1993 efter en långdragen process i kommunalhuset där det ena efter det andra beslutet inte fattades förrän i den berömda elfte timmen.

Men nu är det så äntligen dags att sparka igång säsongen 2023/2024, denna lite märkliga säsong då Kalix Bandys herrlag numera spelar i världens bästa div1.
Det blir nog bra det med.
Men den serien börjar inte förrän den nittonde november så denna höst blev en lite längre höst.
Och ingenting är ju, som bekant, som väntans tider.

Säsongen sparkar igång med lite internationellt utbyte minsann.
Vi vänder blickarna ut i Europa.
Till staden där ärkeängeln i den enda bok av författaren Anu Kaipainen som är översatt till svenska hade sin boning.
Uleåborg.
Finlands femte största kommun med sina drygt tvåhundra tusen invånare.
Och säkert lika många bastur.
Saunas.
En stad som grundades redan 1605 av kung Karl IX och fick stadsprivilegier fem år senare.

Det ena bandylaget i stan heter OLS, Oulon LuistinSeura, och det är detta gulklädda lag som vi ser på vår arena kommande lördag (11:e nov).
Det andra laget är OPS, Oulon PalloSeura, sjufaldiga finska mästare runt skiftet mellan femtio- och sextiotalet men är icke verksamma idag.

OLS är en förening som bildades 1880, samma år som den första skridskolöpningstävlingen i Sverige gick av stapeln på Hjälmarens is och  brittiska fotbollsklubben S:t Marks (West Gorton) bildas.
Vilka de där S:t Marks är?
Efter diverse namnbyten huller om buller enades man fjorton år senare, 1894, att klubben skulle kallas Manchester City och inget annat.
Supportrarna pustade ut, de hade ingen lätt uppgift att ropa fram S:t Marks (West Gorton).
Ge mig ett S……

Föreningen OLS bildades alltså 1880 under namnet Skridskoklubben i Uleåborg.
Tiden gick och den lilla föreningen jobbade på.
Fram till 1895 då man lade ner verksamheten.
Tiden fortsatte att gå.
Hela tiden en timme före oss i Sverige.
År 1908 samlades åter några viktiga personer inom idrotten i stan och när de skildes åt hade de startat upp föreningen igen, nu med det finska namnet Oulo LuistinSeura vilket på svenska blir Skridskoklubben i Uleåborg.

OLS debuterade i den högsta serien inom finsk bandy under fyrtiotalet och har därefter skördat fantastiska framgångar.
Vid sexton tillfällen har herrarna i gult lyft den stora pokalen, sexton.
Den första gången det skedde var våren 1970 och den senaste 2014.
Lägg därtill att föreningens damlag har lyft pokal tre gånger så anar ni att prisskåpet i klubblokalen dignar under tyngderna.
Man har också deltagit i den stora turneringen ”Nock Cupen” på Nyborgsvallen vid ett antal tillfällen.
Mitt minne sviker mig när jag försöker erinra mig om de åkt hem i segeryra nån gång.
Om så är fallet så räknas det nog som den allra största meriten i föreningens långa historia.


Finska mästare 1983

Hösten 1976 åkte man till Ljusdal och det som då hette DEX-cupen, idag World cup.
Man vann mot hemmabygdens hopp, Ljusdal BK, med klara 5-1.
Man vann mot ett Boltic, som tre år senare skulle inleda en lång svit av SM-guld, med 2-0.
Man vann mot Katrineholm efter straffläggning.
Man vann semifinalen mot Falun med 3-1.
Finalen mot Västerås SK blev dramatisk, lika på två fram till tio minuter före slutsignalen.
Då klipper Matti Alatalo in ett frislag som VSK:s målis får se susa förbi sig och in i buren.
VSK satsar sedan allt framåt för att få till en kvittering.
Men skridskoklubben visar sisu och sliter ont för president Urho Kekkonen och hela det finska folket.
När slutsignalen ljuder över Ljusdal IP med sin hängande belysning är glädjen stor.
OLS hade som första, och hittills enda, icke svenska eller ryska lag vunnit den cupen.
Den långa resan hem i den finskregistrerade bussen gick i guldglans och allsång på finska.
”Olemme kaikki voittajia, olemme kaikki parhaita……” typ.


Säsongen 1976/1977
Vinnare av DEX-cupen i Ljusdal och finska mästerskapet.

Vi har sett många stora spelare iförd OLS gula dress genom åren.
Bland många ess i leken väljer jag ut dessa sex.
Finns en uppsjö till men jag nöjer mig med dessa.
– Nyligen hyllade och i finsk bandys Hall of Fame invalde Jukka Ohtonen.
– Evighetsmaskinen, slitvargen, outtröttlige Ari Rintala som med sin lite vaggande åkstil såg till att motståndaren inte lyckades med sitt uppdrag.
– Han som gjorde det första målet i den första norrbottniska derbymatchen i Allsvenskan.
15 november 1996 förkunnade speakern på Bruksvallen i Karlsborg, dit nu hela bandysveriges blickar vände sig, att gästande Kalix/Nyborg BK tagit ledningen med 1-0 genom #77 Samuli Niskanen.
Hur matchen slutade?
Det hoppar vi över…..

”Samppa” är nu klubbchef i OLS och brinner för att få igång nåt samarbete i vår nordliga region för att få lite bättre snurr på sporten här uppe i den bistra nord.
Det bugar jag mig för.


Samuli Niskanen

Vi har också sett.
– Den väldige målvakten Seppo Jolkonen som senare i tiden blev förbundskapten för det blåvita landslaget.
Två VM-silver och två brons på meritlistan är hedervärt.
– Esa Määttä, spelade tillsammans med Jukka O. i IFK Kungälv och hade senare en tränarkarriär i IFK Vänersborg, Sirius och AIK.
– Juha Niemikorpi, en favorit från forna tiders matcher mellan Nyborg eller Kalix och detta OLS.
Han sköt hårt.

Nämen då så.
Då är det bara börja ta fram bandykläderna, putsa portföljen, skölja termosen och förbereda sig på bästa sätt inför lördagens drabbning.
Äntligen rullar bollen igen.
Vi ses på arenan.

Och nångång nästa vecka rullar en buss från vår arena ut i det stora Europa och tar sikte på Uleåborg arton mil bort.
Returmöte.
Det är inte alls otroligt att med i bussen sitter en gråhårig farbror med en penna och ett block.
Sargis goes international.

// Sargis

PS.
Ifall ni undrar.
”Olemme kaikki voittajia, olemme kaikki parhaita……” typ.
”We are all the winners, we are all the best….” typ.
(Jag hoppas på överseende om att det kanske inte är helt rent översatt då ”Google översätt” inte är så jättebra på sin uppgift att översätta)

Ett till PS.
Lite reklam.
Jag har under hösten skrivit ihop en liten bok om trettioåriga minnen från Kalix/Nyborgs framgångsrika debutsäsong (säsongen 93/94) i högsta serien, Allsvenskan.
Den får ni gärna köpa, läsa och minnas.
För det facila priset av 150 riksdaler är boken er.
Måste den skickas tillkommer frakt på 43 kronor.
Inom kommunens gränser kan jag köra ut den om så önskas.


NU var det inget mer………..

På lördag kommer Ljusdal BK till Kalix.
Eller vänta, gör de det?
Hittar de?
Hittar den nye busschauffören?
Kent som kört detta LBK sedan dagen då den första bussen rullade på svenska vägar.
Det var måhända han som körde den.
Denne glade gamäng har nu dragit sig tillbaka från förarsätet och njuter livets glada dagar som välförtjänt pensionär.
Jag hoppas verkligen att han får ha hälsan i behåll, den har ju inte riktigt haft samma tanke som Kent själv.
Ha det så bra det någonsin går Kent.
Och stort TACK för alla glada pratstunder vi haft genom åren.
Vilket är rätt många nu.

Men skicka en karta med den nye chaffisen.
Om utifall att.

Jag har ju under vintern som gått gärna och ofta blickat tillbaka några år.
Bandy i backspegeln.
Så jag gör väl det även denna gång.

Men först blir det reklam.
För er som vill följa säsongen 1992/1993 då Kalix/Nyborg BK gick rakt genom div1 Norra och avancerade till dåvarande Allsvenskan så har jag satt ihop en liten skrift i ett häfte om tjugofyra sidor som ni gärna får köpa för det facila priset av femtio riksdaler.
Frakt tillkommer på en femtiolapp extra.
Hör av er på Messenger, mejl (sargvakten@telia.com) eller på annat sätt.
Röksignaler går säkert ordna.
Två långa, tre korta……
Slut på reklamen.

Bandy i backspegeln var det.
Säsongen 1944/1945
En säsong som inte blev någon bra säsong för bandysporten i Kalix.
Endast tre matcher gick av stapeln.
Och dessutom föll laget i alla tre.
En tung vinter..
En vänskapsmatch mot HSK (då utan T) slutade 2-5, en DM-match mot IFK Luleå slutade 0-2 och en pokalmatch(?) mot HSK (utan T) slutade 1-3.
En vinter utan seger.

Säsongen efter (45/46)
Världen pustade ut efter många år av galningar och grymheter.
Vintervädret i vår ort var idealiskt för bandysport.
I rådande väder kunde hela tio matcher genomföras.
Hittills det största antalet matcher som genomförts under en säsong.
Tio.
Tyvärr blev IFK utan DM-tecken även denna vinter.
I finalen blev Luleå SK för svåra och förlusten skrevs till 1-5.
Av de tio matcherna vann IFK fyra, föll i tre och kryssade i tre.
En väl genomförd vinter.
Och i mars blir de svenska löparna Gunder Hägg, Harry Kälarne och Arne Andersson diskvalificerade på livstid för att de tagit emot ersättningar vid tävlingar.
Det var lite andra tider då.

Vi vevar fram tideräkningen.
Fram till 1960.
21 februari.
Då en söndag.
Nu fettisdag med Bruna bönor i fabrikens matsal och semla i avdelningens fikarum.
En bra dag.
Men nu gällde det en söndag i en svartvit tid.
Såväl NSK som IFK var i hetluften i div3 Norrbotten.
I spännande toppstrid.
Inför omgången stod tre lag på tio poäng.
IFK, NSK och Luleå SK.
I Luleå var spänningen påtaglig då hemmafavoriterna gästades av konkurrenten på toppen, IFK Kalix.
Spännande och målsnålt.
Gästerna från Kalix åker hem med en 1-0-seger och tar över serieledningen.
Och man blir ensam på toppen då…..

…. NSK ställer sig på näsan ordentligt.
Laget från byn åker till Seskarö.
För att städa av ett hemmalag som endast vunnit en match tidigare under vintern och helgen innan fallit mot Kalix med stora 14-1.
Stämningen var god i bussen då man lämnade klubblokalen hemmavid.
Stämningen var tryckt då bussen rullade iväg i motsatt riktning.
Laget från ön hade, som det står i tidningen ”med inslag av het vilja”, vunnit en kämpaseger med 4-3.
3-3 i paus och redan i andra halvlekens första minut kunde SIF:s högerinner Ingvar Svedlund vispa in målet som blev matchavgörande.
För övrigt Svedlunds tredje strut i matchen.
Och hela den natten sjöng man ”Seskarövisan” för fulla halsar.
”Men Gud förbannat! Det är 1917, det är vår på Seskarö, och nyss har isen gått och lämnat plats för öppen sjö. Men kvar är ännu hungersnödens beska andedräkt. Och kvar är än den ilska ransoneringen har väckt………”

Seskarö finns tack och lov kvar.
På andra sidan en hög, lång och lite obehaglig bro.
Men bandyn på ön är borta och förpassad i minnenas arkiv.
Ännu en liten ort där bandyn fått dra sig undan ekonomins onda käftar.

1989/1990
Vi lämnar Seskarö och tar oss fram i tiden.
Hoppar fram till dessa dagar 1990.
Volvo och Renault låter meddela att man tänker gå samman.
Senare under våren finns det andra giganter som går samman i ett samarbete över Kalix älv.
Men denna helg satt såväl Volvo, Renault, IFK Kalix som Nyborgs SK ensamma i sin kammare.
De bägge bandylagen skulle nu ta div1 Norra säsongen 89/90 i mål.
Vad Volvo och Renault gjorde har jag ingen aning om.

Ljusdal BK, som kommit nerdimpande från högre våning, hade satsat stort på snabb återvändo och värvat in bl.a finländarna Lasse Laakonen och Ari Holopainen, var redan klara seriesegrare efter femton segrar och tre oavgjorda på sin färd genom vintern.
Denna helg defilerade man på sitt IP med hängande lampor och slog Borlänge med 12-2.
Man åkte ur högsta serien året innan, nu gick man upp, för att åka ur året efteråt.
Tufft att vara LBK-supporter då.
”……man åker jojo mellan skratt och gråt….”
De där två finska namnen skulle vi höra mer av under framtiden.


IFK Kalix var sedan länge klara för kval till den Allsvenska Ljusdal tog steget till.
Det blev fyra poäng för de röda på Furuhedsplan.
På lördagen fick Härnösand lomma ner till hotell Valhall med en 8-5-förlust.
Och på söndagen kom Söråker från samma hotell för match.
De fick åka hem till Medelpad med en extra tung börda i bagaget.
En sån där svidande uddamålsförlust.

Nyborgs SK huserade lite längre ner i tabellen och hade om allt visat upp sig från den mörka sidan kunnat hamna under nedflyttningsstrecket.
Nu var den mörka sidan inte så mörk och NSK kammade hem tre fina poäng.
Lika på tre mot ett Söråker som där och då blev avsågade och degraderade.
På söndagen kom Härnösand.
Hemmaseger 7-5 efter 2-2 i halvtid.

Och i divisionen under tog Karlsborg och Östersund en plats i hissen upp till denna div1.

Den interna skytteligan i NSK vanns av vår glade finske vän Jari Loukkala.
Nitton mål på arton matcher.

1992/1993
22 februari.
Kalix/Nyborg var redan klar för allsvenskt kval.
Sjutton matcher.
Sjutton segrar.
Var man mätt och belåten?
Sista matchen.
Motståndaren ville inget hellre än att avsluta sin säsong med en riktigt fint byte.
Fälla den store konkurrenten i kommunen.
Få brösta upp sig med ett segerleende och kanske nån liten känga till den rödvite besten.
Motståndet stod laddade till tänderna på sin hemmaplan Bruksvallen i Karlsborg.
Karlsborg BK.
Skulle de lyckas.
Det såg länge ut så.
4-2 på tavlan där på kortsidan vid vägen mot Geviken när paus beordrades.
För oss med rödvita hjärtan smakade kaffet träskvatten.
I andra rundan gör KNBK:s ryske trollkarl ”Micha” Illarionov tre raka mål.
4-3, 4-4 och 4-5.
Plötsligt ljusnar horisonten.
Men icke.
”Sascha” Mardakin kvitterar på ett långskott.
Jaja, en oavgjord då.
Snopet.
Tack och lov så fanns det en som ville annorlunda.
I slutminutens sista andetag.
”Palle”.
5-6.
Arton matcher.
Arton segrar.
Och jag gick rakryggad vid pappersmaskinen dagen efter.
Mycket möjligt att jag hade ett litet leende i mungipan då jag mötte nån med gulsvarta sympatier.

1993/1994.
27:e februari.
Lotta Schelin fyller tio år.
Kalix har tagit bandysverige med storm.
Första året i societeten.
Direkt till slutspel.
Det skrivs om Kalix.
TV visar Kalix.
Radion pratar om Kalix.
Överallt.
Alla känner till vår ort och vårt lag.
Folket i bygden, och för all del folk från utanför bygden, vallfärdar till vårt IP som då var ny men inte konstfrusen.

Och nu i detta slutspel skulle Kalix möta stora, starka, grönvita Västerås SK:
Bäst av fem matcher.
VSK börjar hemma på Rocklunda just den här dagen.
När domaren flöjtar för full tid har hemmalaget vunnit med 4-2 och röster började höras om att detta skulle bli en söndagspromenad i parken för ”Mesta mästarna”.
Den promenaden blev en aning jobbigare än de tänkt sig.
Några dagar senare blev det tvärstopp, någonting hindrade stigen framåt.
Nånting rött och vitt.
7-2 till det röda och vita.
Ny match.
I Västerås.
Ny hemmaseger, 6-3.
Ny match.
I Kalix.
Ny hemmaseger, 3-2 efter sudden där Stefan Tano vevade in ett frislag från avstånd.
Och vädret var uruselt.
Femte och avgörande.
I Västerås.
Ett ohyggligt drama som slutade med 4-3 i hemmafavör.
Lite senare får de grönvita ”Mesta mästarna” ännu en inteckning i den titeln.
Men de kom undan söndagspromenaden med andan i halsen och darriga knän.

2021/2022
27:e februari.
Bandy när bandy är bandy.
Och givetvis är Ljusdal inblandade här också.
Senvintersolen försökte hjälpa till att förgylla en värld som någon dag tidigare drabbats av galenskap, maktbegär och ofattbar tragik.
En galenskap som pågår än idag och ingen ser slutet.

Men vi vänder tillbaka till den fantastiska helgen på arenan i Kalix.
Där Ljusdal och Kalix möttes.
Där Ljusdal och Kalix även mixade ihop sina lag och spelade match.
Där resultat var oväsentliga.
Och en av deltagarna tog mitt hjärta då han, med sprudlande ögon och leende mun, sade till sin ledare ”Vet du Johan, jag har aldrig varit hit till Kalix…..bara till Stockholm”
Bara till Stockholm!
Underbar kille.
Killar i de bägge lagens P12 och Kalix Bandys F14 deltog i en träningshelg som vi alla minns med glädje.

I den näst sista omgången av Allsvenskan faller herrlaget mot, redan elitserieklara, Gripen/Trollhättan med uddamålet, 5-6.

Denna säsong.
Våra motståndare Ljusdal BK fyllde härom veckan åttio år.

Apropå fylla år.
IFK Råneå fyller när detta skrivs, 22 februari, aktningsvärda etthundra år.
En hedervärd ålder såväl på en gammal häst som en idrottsförening.
Grattis IFK Råneå.
Men.
Hundra år utan bandy!
Gå genast i skamvrån.
Ändring anbefalles.

Åttioåringen som, med ny chaufför, rullar in på Fomab Arena under lördag eftermiddag kommer med gott självförtroende efter tre raka segrar.
¤ Hemma på sitt IP vann man med 9-4 mot Surte.
Noterbart från den matchen är Jonas Petterssons facit.
Av lagets nio mål gjorde denne #14 sju (7!) varav fyra raka mellan 83:37 och 88:01.
I sanning imponerande.
¤ På samma isparkett gjorde man stora 12-2 på Borlänge.
¤ Och på Västanfors IP…..nä just det, den banan är av orsaker, anledningar och diverse rackel inte åkbar så jag tar om det…..på Herosvallen i Smedjebacken vinner LBK med uddamålet, 7-6.

Poängkung i laget är, föga förvånande, Jonas Pettersson.
Fyrtiotre mål och fem målgivande passningar från hans klubba.
Med de fyrtioåtta poängen ligger han tvåa i den allsvenska poängligan efter Jonathan Svensson i Åby/Tjureda.
Flest mål har han dock gjort, denne Pettersson.
#14 på ryggen.
Se upp!

Vårt Kalix då.
Senaste tiden har motlutet varit långt, brant och halt.
Skador, skavanker, sjukdomar och flygstrul.
Och blytunga förluster.
Senaste helgen i dalarna blev en dyster historia.
På ett soldränkt Tunet i Borlänge gör hemmalaget 2-0 innan jag hunnit halvvägs genom kaffekoppen där jag sitter i soffan vid tv:n.
4-0 i paus blir till slut 5-1.

Och mörkret i Dalarnas solsken fortsätter under söndagen.
Följer matchen via ”Bandygrytan”.
Johan gör 0-1 på straff.
Såja.
Men ack och ve.
Falu BS vänder och går ifrån till fasansfulla 8-1.

Vi hittar laget på plats på plats tio utan chans till nån som helst högre position.
Kan ramla ner nåt pinnhål men kontraktet till nästa säsong är räddat.

Poängbäst?
Kapten Johan, tjugonio mål och två assist.
Simon tvåa med nitton mål och tre assist.

Och när lagen möttes i början av november regnade det i Ljusdal och Kalix vann med 3-0.

Så nu sluter vi upp och stödjer våra herrar i säsongens sista match.
Visar att vi är röda och vita oavsett om backen lutar uppåt eller nedåt.
Visar att vi är KALIX BANDY.
Alltid.

Till sist.
Till dig du nye chaufför.
Ta E4 norrut och strax efter bron över Kalix älv tar du vänster i rondellen nedanför Coop.
Resten löser sig.

Välkomna till Kalix Ljusdal BK!

//Sargis

11 februari.
Dag fyrtiotvå på året.
Japaner, japaner, japaner firar sin nationaldag och fram till 1901 hade Eufrosyne namnsdag.
Eufrosyne.

Och denna dag år 1925 föddes en Leif som senare i livet skulle bli en legendarisk programledare i Sveriges Radio.
Alla minns vi hans hesa stämma inleda hans långkörare ”Smoke Rings” med den klassiska repliken ”Hello there, music lovers” .
Programmet sändes i 1786 avsnitt vilket är svenskt rekord.
Leif ”Smoke Rings” Andersson.
Andersson avled 14 november 1999 endast tre dagar efter det sista programmet rullat av till tonerna av ”Marlowe´s theme”.

11 februari 1993 inledde Sverige sitt matchande i Pojk-VM i finska Björneborg.
Man inledde mot Ryssland.
3-3 sedan Richard Koch (Selånger) kvitterat tio minuter innan slutsignalen.
En av spelarna som fick mest lovord av den svenska ledningen var försvarsgiganten från Stråkanäs.
Lars Johansson.
Di unge svenske fortsatte med en stor och enkel seger mot Norge med 7-1 och Finland med 3-2 innan det var dag för finalen mot Ryssland.
Det blev en tät och spännande final.
När domaren beordrade kaffe och kaka ledde Sverige med knappa 3-2.
Planer smiddes i de bägge omklädningsrummen inför andra rundan.
Ryssen hade en plan ”davaj, davaj”.
De hade glömt en sak, en spelare.
Den där Johansson.
Majestätiskt höll han ihop försvaret och den ryska framåtandan kom av sig.
I stället kunde blågult göra både 4-2 och 5-2 innan slutsignal och prisutdelning.
Pokal, medalj och……..
……pris som turneringens bäste försvarsspelare går till…….Lars Johansson.
Världens bäste sjuttonårige back!
Suveränt.

Samtidigt hemma i byn Stråkanäs där mellan E4 och älven strax innan Kalix från Luleå-hållet tränar en tioåring för full maskin.
Han ser upp till grannen som just fått pokal och pris.
-En dag ska jag också stå där, tänker den lille knatten och tränar vidare.
Och visst tusan lyckas även han.
En vandring via alla möjliga unga landslag.
En vandring genom Kalix alla unga lag.
In i Kalix Bandys A-lag som femtonåring.
2004 får han ett anbud från Söders höjder.
-Hej, jag ringer från Hammarby, vill du spela med oss?
– Jo.
Det blir tre säsonger där innan nästa telefonsamtal kommer.
På en knastrig lina från Moskva.
– Привет, jag ringer från Zorkij, vill du spela med oss?
– Da.
Två säsonger i den ryska ligan senare vänder han tillbaka till söderbröderna.
Vinner två SM-guld.
* 2010 i en match som ingen såg.
Snön föll tätt över Uppsala.
Och i nån snöhög nedanför en lika snöfylld läktare vann Hammarby mot Bollnäs med 3-1.
Tror man eftersom ingen såg matchen.
Hur som haver var det Bajens första så hett efterlängtade guld.
Hemma på Söder ekade sången under lång tid.
”Just idag är jag stark, just idag mår jag bra……..”
* 2013 i en match som alla såg.
Alla.
Vi var trettionio tusen på Friends Arena som såg en match som inte spelades fram till slutsignalen.
Och stämningen när ”X-et” Erixon innan match tar mikrofonen och drar igång den mäktiga grönvita klacken med ”Just idag är jag stark” är obeskrivlig.
Jag får en ståpäls som kan skära glas vid blotta minnet.
Mäktigt är ett på tok för litet ord i sammanhanget.
När endast en mycket liten stund återstår av matchen leder Bajen med 8-4 och Sandviken har hörna.
Hörnan bryts och två gröna spelare älgar iväg över isen.
Minns jag rätt var den ene allsångsledare Erixon.
Den andre som åker med är han som gör målet som får klacken bakom målet att storma planen i glädjerus.
9-4 och domaren finner ingen anledning eller utrymme på isen för att blåsa igång för de sekunder som återstår.
När så firandet är över är tiden i Stockholm också över.
Glädjen i Kalix slår i taket då han presenteras som nyförvärv.
På årsmötet i juni 2019 höll han ett känslosamt litet tal där han deklarerade att karriären var över.
Han gjorde senare några inhopp då Kalix tunna trupp drabbats av lite skador på fel spelare men nån framtida satsning var det inte tal om.

För någon helg sedan fick han ytterligare ett pris i sin dignande prishylla.
Sen tidigare står där:
Två SM-guld (2010, 2013)
Tre VM-guld ( 2009, 2010, 2012)
Åttiosju landskamper.

Och lördagen den 28 januari blev han, tillsammans med Stefan Karlsson, invald i Hammarbys ”Hall of Fame” där Bajen visar sin uppskattning till de profiler som har satt tydliga avtryck under en över 100-årig verksamhetstid från 1905 till dags dato.
De två blev spelare åtta och nio i den celebra listan.

Helgen som vi just lämnat bakom oss nådde han sin första framgång som tränare.
I ett lag som knappt får spela någon match under hela säsongen.
Finns ingen ungdomsbandy i närheten av Kalix.
Laget har varit ner till Uleåborg för nån enstaka match innan de i helgen åkte ner till Stockholm för ”Youth Star Cup”.
En cup som Kalix Bandy P14 rodde hem.

Vi backar tillbaka snart fyrtio år i tiden.
Den lille knatten som sedermera skulle bli en bandyspelare som nämns med aktning och största respekt blir nu döpt.
Han ska heta Olov.
Olov Englund.

Utan att blinka påstår jag att han är den störste idrottsman vi haft i Kalix genom alla tider.
Inte nog med alla hans meriter, han är en otroligt uppskattad figur utanför isen.
Överallt där jag dragit fram nämns hans namn med respekt.


_{Från Hammarbys hemsida. Olov blir invald i ”Hall of Fame”}

Kommande helg.
Efter firandet av minnet av Leif ”Smoke Rings” Andersson födelsedag och Japans nationaldag ska vi se Tillberga Bandy Västerås och Kalix göra upp om värdefulla poäng på vår arena.
Nej kära NSD, det är INTE Västerås som kommer.

TB Västerås.
Inga debutanter på vår plats.
De har besökt oss sen Eufrosynes dagar.

Säsongen 19/20.
Hemmalaget vinner med 5-3 efter att Robin Alamaa gjort Kalix femte i minut nittiofem då västmanlänningarna jagat kvittering under de senaste tio minuterna.
Kalix hamnar till slut i det nedre kvalet medan TB hamnar på platsen ovanför det hemska strecket.

Säsongen 20/21.
Vi var åtta i publiken som såg Kalix vinna med 6-3.
När serien går i mål hamnar Kalix på plats fem och TB strax efter på sjätte plats.

Säsongen 21/22.
Gästerna trampar pedalen i botten och går upp till 3-0 i paus och 4-1 efter sextioåtta.
Vi på sidan om suckar och pustar.
Det ser inte så bra ut i decemberkvällen.
Janne Rintala reducerar.
Johan Sundquist reducerar ytterligare.
Vi går in på övertid och hemmalaget får en hörna.
4-4 och Johan fullbordar sitt hattrick.
I sista skälvande sekund får de röda en hörna till.

Dagen efter slutar matchen mot Nässjö……..4-4.

Säsongen 22/23.
Serien var alldeles ny.
Kalix hade dagen innan inlett vandringen genom vintern med en större torsk mot IFK Rättvik, 8-3 till masen.
Nu var det dags att kliva in i hallen i Västerås.
När man klev ut från samma hall hade åter en torsk slunkit ner i bagaget.
7-1.

Västmanlänningarna har smugit in i striden om en kvalplats lite från skymundan.
Likt småpysar ute på jakt efter morötter i skydd av höstmörkret har de tassat på där bakom vinbärsbuskarna i trädgårdslandet.
Lite obemärkt lagt sig i perfekt slagläge.
Tre matcher kvar.
Tre lag på samma poäng där vid strecket.
Örebro, TB och IFK Kungälv.
Tre poäng ovanför dessa lag ligger Åby/Tjureda.
En synnerligen dramatisk avslutning av serien väntar.
I vanlig ordning.

Bandyallsvenskan är alltid en dramatisk serie.
Uppåt.
Nedåt.
Åt sidan.

Målkung i laget är Edwin Porswald med tjugoåtta mål.
Han har även åtta assist så denne #9 toppar såväl mål- som poängligan i laget.
Han som gjort näst mest mål är en spelare jag personligen gillade i fjolårets möte trots att han gjorde matchens två första mål.
Ursprungligen från Akilles, Borgå.
Tjugotvå år ung med sinne för mål.
#25 Rasmus Fridolfsson.

Assistkungen heter Figge Nilsson.
Aderton målgivande passningar från hans klubba.

Kalix.
Kommer från en helg i mörker.
Två cementtunga förluster på bortais.
Katrineholm och Örebro.
Ligger just nu på tionde plats med fyra matcher kvar.
Ner till, det ack så förhatliga, kvalstrecket skiljer det fyra placeringar och fem poäng så det borde väl inte kunna ske nåt hemskt men det ska, som alltid, spelas om det.

Poäng- och målkung är för närvarande kapten Johan Sundquist med tjugosju mål och två assist.
Fin match i matchen mellan de bägge lagens målskyttar.
TB:s Porswald med tjugoåtta mål mot Kalix Sundquist med tjugosju.

Bästa passningsklubban i Kalix har Anton Khrapenkov.
Nitton assist där.
Näst bäst är Niklas Sundqvist med sjutton.
Ni kan sätta er i små diskussionsgrupper och försöka lista ut vilka som lägger hörnorna i Kalix.

Lag U åker till Stockholm.
GT76 och Djurgården väntar.

Damerna.
Östersund och Härnösand förbereder sig på besök.

Jag har varit på Högslätten i Härnösand.
Det var fint där.

Då inväntar vi helgen då.
Och då….
…går ni på bandy.
Det är rätt trevligt det.

// Sargis

 

Lördag 28:e januari har Karl namnsdag.
En gammal visdom säger att det väder som råder på ”Karl-dagen” skall råda i sju veckor.
Må det inte bli som i skrivande stund (onsdag kväll 25:e)
Fyra plusgrader och regn.

Vi ser fram mot helgen med lite andra ögon.
Bandyögon.
Tre dagar.
Fyra matcher.
Och hyllning av en legendar.

Men jag börjar i vanlig ordning med en titt i backspegeln.
Vad minns vi närtid?

I backspegeln
Jag såg inte Kalix match mot IFK Rättvik på plats.
Befann mig på trevlig tillställning på annan ort.
Hann dock se matchen i tv.
Lite ovanligt att se en hemmamatch på bortaplan.
Har sagt det förr men säger det gärna igen; Kommentatorerna Johan och ”Palle” är riktigt bra kommentatorer.
Saklig och neutrala.
Okej, den hållna tummen skiner igenom ibland men det kan den väl få göra.
Matchens resultat lämnar vi därhän.
Det smakade disktrasa.

Jag såg inte heller Tilda Ströms uppvisning.
Det måste vara rekord.
Alla möjliga rekord.
Sexton (16) mål i en och samma match.
Hon gjorde det i matchen Sunvära – Villa/Lidköping.
En match som slutade 0-31.
Första mötet lagen emellan slutade 25-0 till Villa.
Då gjorde måldrottning Ström sju mål.

Helgen efteråt slutade matchen Uppsala BoIS – KS Bandy i samma serie mållös.
0-0.
Med samma siffror i halvtid.
0-0 i bandy ser man inte ofta.

Säsongen 1967/1968 såg man dock fem matcher utan mål.
Sirius var inblandade i tre av dem.
Trots det så gick uppsaliensarna hela vägen till finalen på Söderstadion där Örebro SK väntade.
0-0 där?
Nix, 4-1 till de blåsvarta och balen på slottet i Uppsala var alldeles, alldeles underbar.

Evigt unge Hans-Elis Johansson fortsätter sin karriär.
Trogen som en Golden Retriever trummar han på i Enebyberg IF i div2 Stockholm.
I samma lag ser vi då och då ett välbekant namn dyka upp.
Lars Johansson.
En hjälte från dagarna med Kalix/Nyborg BK
Från bandybyn Stråkanäs.
Under måndagskvällen spelade Lasse och Hasse med sitt Enebyberg borta mot Gustavsberg U.
Snart sextioettårige Hans-Elis visade storform och satte fyra mål i en match som slutade lika på sju.
Och den gamle….unge…legendaren från Bajen, Henrik ”Fille” Cederbaum satte två.
Han är bara femtiotre.

Vi skruvar tillbaka tidsmaskinen.
1934.
Trettonåriga IFK Kalix nådde sin första framgång då man efter några år av enbart vänskapsmatcher mot Haparanda nu besegrade ”flerfaldiga mästarna” Luleå SK med 1-0.
Vad ”flerfaldiga mästarna” står för vet jag icke men det står så i den skrift jag läser.
Målet gjordes av centerforward Verner Engström.

Från säsongen 1938/1939 kan vi notera att IFK vann bägge matcherna mot Överkalix.
4-2 och 7-1 mot grannen i norr.
Förmodligen var derbystämningen på topp.
Och innan hemresa från bortamatchen i Överkalix besöktes Brännvalls café.
Ty det gör man alltid då man besöker orten.

 Sämre gick det i DM-finalen den vintern.
IFK Luleå vann med 4-1.
Längs E4 hördes segersång.
Kanske skrålades Edvard Perssons ”Klockorna i Gamla Stan” soundtracket från filmen med samma namn som var en hit det året.
Toppade listorna världen över.
”Där ser jag huset där mor ömt mig smekt
när första gång jag såg dagen
där är den rännsten i vilken jag lekt
djupt i min barkbåt betagen”

1960.
24 januari.
Toppmatch i div3.
Nyborgs SK och IFK Kalix på varsin planhalva.
Viktiga poäng i toppstriden står på spel.
Tvåhundrafemtio personer på drivorna runt Nyborgsvallen.
Tät stämning.
Hemmalaget tar ledningen redan i minut fem.
Högerbacken Tord Johansson dundrar in ett frislag via Kalix K-E Bexelius utsträckta klubba.
Hemmapubliken hurrar.
Än mer hurrarop hördes eka över byn, från planen bort över Årrasfjärden innan de klingade ut vid Marahamn.
I minut fyrtio gör högerytter Alf Lundbäck 2-0.
De rödvita supportrarna fick dock halvlekens sista ord.
Deras muntra tillrop svepte förbi Lappträskbacken, över skogarna och Vallen innan de klingade ut vid brofästet.
2-1 av Sture Kallin.
Och samme Kallin kvitterar en bit in i andra rundan.
Spänningen går att ta på.
Spelet böljar.
IFK har flertalet chanser.
Men.
Gör man inte mål på sina chanser så får man sota för det.
Byns store hjälte för dagen blir Rolf Persson.
Han gör 3-2 bakom en förgäves sprattlande Bosse Alaperä i IFK-buren.
Ett resultat som står sig matchen ut.

29 januari 1961.
Två matcher i div3 Norrbotten den dagen.
De stora rivalerna IFK Luleå och Boden BK möttes i en målsnål historia.
2-1 till gästerna BBK.
I den andra matchen föll Pålänge GIF  mot Luleå SK med uddamålet 2-3.
PGIF saknade såväl målvakten Oskar Sundqvist och storskytten Elis Lindgren.
Det är ännu många, många år innan de ser dagens och bandyarenors ljus.

1993.
24 januari.
Fyra dagar tidigare har ljuva Audrey Hepburn tagit sin sista frukost på Tiffanys och somnat in blott sextiotre år ung.
Och denna dag brukar jag säga att det var då jag började tro på serieseger för Kalix/Nyborg BK.
Bortamatch på Hällåsen.
Hällåsen med sin gula belysning.
Hemmalaget Broberg var piskade att vinna för att ha chans på den åtråvärda förstaplatsen.
Drygt femhundra på läktaren (501 för att vara exakt).

Det började illa för hemmalaget i ”gurt”.
Sju minuter.
Straff till Kalix.
0-1.
Han som i nutid är expertkommentator uppe på balkongen vid arenan i Kalix.
Patrik ”Palle” Rönnqvist.
Strax innan kaffet kvitterar de gula genom Lasse Hedqvist.
Med rykande kaffe i pappmuggar och med bandykorv i näbben diskuterar publiken hur utgången i detta drama ska bli.
Ovisst.
Spännande.
Andra halvlek går igång.
”Palle” gör 1-2.
Ulf Persson kvitterar.
Anders Rådström ger hemmalaget ledningen för första gången i matchen.
Framgång anas.
Och hemmalaget får straff.
Läget är gyllene.
Men ack och ve.
Ve och fasa.
Jämmer och elände.
KNBK:s målman Peter Johansson räddar straffen.
Över Söderhamn hörs en suck.
Den gula belysningen blinkar av vemod.
Och givetvis kvitterar Kalix strax senare.
Men inte av ”Palle” denna gång.
Kjell Svedlund.
3-3.
Sanden i timglaset börjar rinna ut.
Då avgörs matchen.
Den tidigare målskytten Lasse Hedqvist kommer igenom och skjuter otagbart för Johansson i buren.
Men…….
……..bollen träffar stolpen.
En några centimeter bred trästolpe förstör kvällen för folket i Söderhamn.
För i anfallet efteråt kliver en annan målskytt fram.
Palles tredje för kvällen och KNBK:s tolfte raka seger är ett faktum.

Dagen efter kom den trettonde.
På Högslätten i Härnösand.
1-3 på tavlan efter nittio.

Kommande helg.
Intensiv.
Och förbaskat rolig.

Fredag.
19:00
Dags för ett äkta fredagsmys.
En fredagskväll vid en bandybana.
Blir knappast bättre.

E4-grannar i div1 Norra.
Kalix U.
Umedalen IF.
Trettiofem mil och sex poäng skiljer dem åt.
I senaste omgången kryssade Kalix mot Järvsö.
5-5 i en match som svängde likt Smedsby-vägen till Boden.
Omgången innan kom obesegrade Gustavsberg på besök.
De åkte hem med en förlust i bagaget.
Såg inte den matchen men i sanning en imponerande seger för Kalix.
Åttonde plats i tabellen med nio inspelade poäng.
Pontus Bergdahl leder lagets interna poängliga.
Åtta poäng fördelade på en assist och sju mål från hårdskjutande Bergdahls klubba.

Umedalen ligger för närvarande på tolfte plats.
En del kallar det sist.
Tre poäng i bagaget.
Men chans till klättring då de har en pinne och två matcher mindre än laget på näst sista plats, Selånger.
Poängkung i laget är Alexander Söderlund med en poängskörd kopierad från Kalix skyttekung, en assist och sju mål.

Senast lagen möttes var i snöstorm på Nolia i Umeå för två veckor sedan.
Kalix åkte hem med bägge poängen (4-3) sedan Isac Köpsén gjort två mål i slutet av matchen.

Efter fredag kommer..
..Lördag.
Och då kommer även IF Boltic.
Laget med de snyggaste matchaffischerna i landet.
Lite förändringar på filmaffischer, skivomslag mm ger fantastiskt snygga affischer.
Hatten av till dig/er som kläckte den idén och till dig/er som fixar till dem.
Vi har sett en ET-affisch.
Vi har sett ett skivomslag av Sex Pistols.
Till lagets kommande hemmamatch (4/2 mot Västanfors) ser vi ett gammalt omslag av Iron Maiden.

_{Världsklass !}

Sportsligt då för dessa värmlänningar?
Plats sju i en ganska jämn tabell.
Skiljer endast tre poäng mellan Boltic som sjua och Örebro som trea.
Kan bli ett spännande upplopp av denna serie.
Som vanligt.
I sin senaste match vann värmlänningarna hemma i sitt stora hus mot Katrineholm.
3-2 i minut åttiosju blev 5-2 efter två snabba strutar på övertid.

Bäste poängplockare i laget är en herre vi känner igen sedan länge.
Vi har sett honom i Hammarby, TB Västerås, Västerås SK och en gång i tiden även i Gais.
Jacob Bucht.
Tjugo poäng fördelade på elva assist och nio mål.
Bäste målskytt är en tjugotvååring bördig från ”Puling”.
Han har vevat in tolv mål hittills och han heter Elis Lindgren.
Tolv mål har också Gustav Backman gjort.

Vi minns ju Elis bägge mål i matchen på Fomab Arena ifjol.
Boltic vann med 4-2.
Andra halvlek har börjar komma igång lite, Kalix leder med 2-1 och Elis lag får hörna.
2-2 på en projektil som klippte mittbena på närmsta man i muren.
Trots hjälm.
Den smälte av kometsvansen.

Boltic gör 2-3 och hemmalaget jagar ända in på övertid.
Då får Elis lag straff.
Finns inte den fartmätare som hann med att räkna hastigheten på det skottet.
Genom nätet, reklamplanket och förbi fartkameran vid avfarten till Båtskärsnäs.
Ingen blixt ty den hann inte registrera.
Den träffen kommer framtida generationer prata om.

Nere i Karlstad vann Kalix med 5-4 i en match där de tillresta vände matchen med två mål på en och en halv minut då tio återstod.
Denna säsong kommer vi inte stöta på Värmlands stoltheter i deras hus.
Vi möts endast en gång.
På lördag.

Vi ska givetvis hålla ögonen öppna på ännu en export i gästernas dress.
Risögrunds bidrag till Bandyallsvenskan, Viktor Mardakin.
Han kom dragandes till Karlstad med läxbok och bandyklubba i höstas.

Söndag.
Enligt internationell standard från 1972 är söndag veckans sista dag.
I en del religioner kvarstår den dock som veckans första dag.
Kanske inte så dumt, då skulle vi slippa denna förhatliga måndagsmorgonen som den första morgonen att kliva upp till väckarklockan.

Det blir en söndag med dubbla matcher.
En fin söndag.
Bandyfest.
Festen sätter igång under förmiddagen.
Herrarnas match mot Lidköping börjar redan 12:00 men som ni säkert vet så kommer legendaren Jukka Ohtonen hyllas av både finska bandyförbundet och Kalix Bandy innan avslag i den matchen.
Så kom i tid.
Ett tillfälle att tacka Jukka för den tid han förgyllde bandyn i Kalix.
Vi har mycket att tacka honom för.
Jag skrev lite om honom i en annan text.

Läs här: https://sargvakten.se/hyllning-till-jukka/

Lidköping AIK var det alltså.
Plats elva i tabellen.
Ett pinnhål nedanför Kalix.
Två poäng mindre, trettio mål sämre målskillnad och en match mer.
Fyra poäng till godo till Borlänge som, just nu, ligger strax under kvalstrecket.
Viktiga poäng i potten.

Lagets poängliga toppas av en herre som heter Viggo Olofsson.
Fjorton mål och tre assist är hans skörd hittills.
På silverplats ligger Oliver Hellgren med tolv poäng, åtta mål och fyra assist.

Man kommer senast från en tung seger då man på hemmais avgjorde sent, mycket sent, mot Surte.
Matchen avgjordes en halv minut innan slutsignal då nämnde Oliver Hellgren frälste hela Lisch med sitt 6-5 mål.
Jaja, halva stan då.
Det finns visst ett till lag i den stan.
Har jag hört ryktas om.

LAIK kommer vi inte heller att möta på bortaplan denna säsong.
Kan ju tycka att man i en serie ska mötas hemma och borta.
Men jag förstår också den ekonomiska aspekten.
Bandyallsvenskan är inte en billig serie att delta i.
Långa resor och lite publik.
Men lika fullt världens bästa allsvenska.
Finns inte bättre.

Förra säsongen möttes vi två gånger minsann.
7-6 till hemmalaget nere i Lidköping.
5-3 i en dramatisk kamp i Kalix.
Hemmalaget har gör 4-1 i minut sjuttioåtta genom Daniel Nilsson.
Laik gör två mål inom en minut runt åttionde och har vittring.
I knappa två minuter.
Frälsaren hette Rintala.
Janne Rintala.

När slutsignalen efter söndagens match har dragit sig bort mot skogarna på andra sidan järnvägen laddar vi om inför nästa match.

Damerna.
E4-grannar i Damallsvenskan.
Trettiofem mil och  tre poäng som skiljer.
Till UIF:s fördel.
Femte plats med sju poäng för laget från universitetsstaden.
Sjunde plats med fyra poäng för laget från samhället med Furuhedsskolan.

Det är första mötet de bägge lagen emellan denna säsong.
Nästa gång de stöter på varandra är när den allsvenska lågan flämtar till för att stilla falna.

Ifjol möttes de två gånger.
I Kalix vann hemmalaget med 3-2 efter ett sent avgörande sedan gästerna tagit in 2-0 till 2-2.
Nere i Umeå vann också hemmalaget, 3-1 efter en mållös andra halvlek.

Poängbäst i Umeå är Ida Bäckström och Klara Stridsberg.
Fem poäng vardera.
Bäckström har fem mål och noll assist.
Stridsberg har fyra mål och en assist.

I Umeå ser vi också en export från Kalix.
Hon har sommarjobbat på min avdelning på fabriken.
En mycket trevlig tjej.
Louise Wikman.

Kalix Bandy.
Senast vi såg herrarna var i den snöpliga förlusten mot serieledarna IFK Rättvik.
Vinterns suraste torsk rätt upp i nyllet.
I mina rödvita ögon där framför tv:n trettiofem mil söderut tyckte jag Kalix var strået bättre.
Vid 3-1 började jag tro.
Än en gång visade sig att det enda man ska tro på är Robert Lind i Kramfors.
Fråga Hasse Alfredsson om det.

Några misstag och fadäser senare hade masen vänt matchen och gick i mål med 5-4 och två poäng i bagaget på bussen.
Från en soffa i Umeå hördes djupa suckar och en osande ed.

Damlaget föll samma dag mot samma lag.
Ja, alltså inte mot Rättviks herrlag.
Också en match jag inte såg.
Följde den i smyg under en trevlig tillställning då goda vänners son tog läkarexamen.

Ingredienserna i Bandygrytan såg smakliga ut efter fyrtiofem minuters puttrande.
2-0 till damerna i rött.
Sen gick nåt fel i kryddningen.
2-7 när koktiden var över.

Vi tar väl lite statistik för såväl dam- som herrlaget.
Bäste poängplockare i damlaget är: Emma Lambertsson. Fyra poäng, fyra mål och noll assist.
Och i herrlaget: Simon Viklund. Tjugo poäng fördelade på sjutton mål och tre assist.

Annat
Den 29:e januari 1904 bildades Västerås SK.
Grattis VSK!

Samma dag fast år 1947 föddes en av min ungdoms favoritgrupps sångare, David Byron i Uriah Heep.
Han avled redan 1985 då många års missbruk till slut tog ut sin rätt.
Tragiskt.

Viktigt!
Glöm inte framtidens bandystjärnor.
Kalix P14 ska iväg på cup i Stockholm nästa helg.
De har jobbat hårt med försäljningar och annat smått och gott för att få ihop en peng till resan.
Nu har de en fullkomligt genial insamling som vi alla kan hjälpa till med.
Tillsammans med ”Bissen Brainwalk” gör de gemensam sak.
Man delar på de pengar som vi swishar in.
50% till P14.
50% till Bissen Brainwalk.
Ungdomsbandy och hjärnforskning.

Så klokt.
Så genialiskt.

Nu kan också du bidra med en peng.
Ja, även du där borta i hörnet.

Swisha: 123 665 48 91
Märk: BBW

Tack på förhand.

Tre dagar.
Fyra matcher.
En uppvaktning.
En bra helg.

// Sargis


















 

Vi tar avstamp mot 2023 års första hemmamatcher.
Såväl damer som herrar.
På andra planhalvan står IFK Rättvik och Gustavsberg redo.
Rättvik för dam och herr under lördagen och Gustavsberg för U på söndag.

Men jag börjar utanför bandyns värld.
Jag börjar med en tacksamhetens tanke.
Ett hjärtligt tack till Artur Sicard.
Denne kanadensare som knappast är medveten om vilken hjälte han är för oss husägare i snörika delar av världen.
Året är 1925 då han vid 49 års ålder uppfinner snöslungan.
1927 säljer han sin första slunga till staden Outremont och succén är total.
Han lämnar jordelivet blott 69 år ung men hans minne går rakt genom pustande och frustande generation efter generation.

De senaste dagarna på våra breddgrader har bjudit på snömängder likt i Damüls i Österrike där forskare uppmätt att det snöade 9,3 meter per år under en den sjuårsperiod de räknade på.
Nio komma tre meter.
Själv gnäller jag över de fem-sex decimeter vi har nu.
Vår gode vän Artur med slungan hade gnuggat händerna av förtjusning.

Tillbaka till bandyn.
Och vi vrider tillbaka klockan trettio år.
1993.
1400 enligt den bengaliska kalendern.
Året då Kalix/Nyborg BK klev in i bandyns societet.
Med buller och bång.
En dröm blev till verklighet.
Vår ort hade under hösten 1992 fått tunga besked då personalstyrkan på fabriken i Karlsborg skulle bantas med fyrahundra man.
Bygden gick i chock.
Men jag vill tro att framgångarna för bandyn spred lite ljus över allt mörker.
Folket hade nåt glädjande att samlas vid.

Men än så länge har detta år just startat.
17 januari startar Sveriges Radio P4, vilket i framtiden skall tillsammans med P1, rädda mig från kollaps.
Hemska tanke att få dras med P3 eller reklamradio hela dagarna.

Den 10:e januari kommer Umeå BS upp till Furuhedsplan för att möta det hittills obesegrade KNBK.

Det blev inte mycket till kamp.
Inför trehundraåttiofyra åskådare på drivorna gör ”Misha” Illarionov gör 1-0 redan i andra minuten och sen rullar det på.
5-0 efter halvtimmen och 6-0 vid kafferasten.
När sedan domare Thomas Svensson förkunnar Game over har hemmalaget gjort 12-0 och den tionde raka segern är ett faktum.

En förträfflig start på ett år som vi bandyvänner i Kalix för alltid kommer minnas.

Vi snurrar klockans visare ytterligare trettiotre år tillbaka.
Det gyllene året 1960.
9 januari.
På Nyborgsvallen.
Lappträsk hade bandy på den tiden.
Men ingen hemmais.
Så de kom dragandes genom skogarna ner till kusten och tog sig an sin hemmamatch mot Nyborg i Nyborg.
Hemmamatch på bortaplan.
Enligt journalisten ”Keman” i den lokala blaskan hade Lappträsk ett ungt och trevligt lag som måste få en eloge för sitt bandyintresse då de inte har några möjligheter till träning mellan matcherna.
Och alla deras matcher måste genomföras på bortaplan.
En tuff tid för laget från den lilla byn bortom kommungränsen till Haparanda efter väg 398.

Matchen mot NSK slutade i lagets andra förlust på två matcher då hemma-, eller bortalaget, Nyborg vann med 5-2.
Alf Lundbäck gjorde tre mål för sitt NSK, Tage Morin och Rolf Persson varsitt.
Tage Lakso och Sören Englund gjorde Lappträsks mål.

Dagen efter föll laget utan hemmaplan mot IFK Kalix med samma siffror.
Men eftersom Luleå SK vann stort mot Seskarö så lämnade man sistaplatsen åt just detta Seskarö.

Framåt vi tågar.
Säsongen 19/20
16 februari 2020.
IFK Rättvik var här då.
4-4.
Känns resultatet igen?
Kalix leder med trygga 4-1 då tjugo återstår.
Men den gamla devisen om att det går fort i bandy slår in.
Tre mål inom tio minuter för masen och det föga okända resultatet 4-4 grinar oss i ansiktet då nittio minuter är avklarade.

Säsongen 20/21.
20 december 2020.
IFK Rättvik var här då.
För att håva in två poäng i julruschen.
Av det bidde det inget.
Man tar visserligen ledningen i minut arton.
Sen föll mörkret över filmen Masjävlars hemmastad.
Kalix vänder på potatisen och 2-1 innan rast och 3-1 strax efter vilket blir slutresultatet.
Resan hem till Siljans strand blev mycket lång.

Nutid
IFK Rättvik herr.
Gick, efter osannolik dramatik, upp i Elitserien en marsdag 2021.
Vi minns de otroliga scenerna i Rättviks hemmahall då Gripen tar ledningen i minut åttionio och har fångrepet till Elitserien i sin hand.
Minuten nittiotre kvitterar Rättvik och greppet Gripen grep glider dem ur näven.
IFK går vidare på fler mål på bortaplan, 4-4 slutade matchen i Trollhättan.

Det blir en tung vinter i högsta serien.
Men en riktig karamell bjuder de på då man på hemmais besegrar Sandviken med 3-1.
Fem segrar till och en oavgjord räcker inte så falluckan öppnas och ett spel i den allra bästa Bandyallsvenskan blev ett faktum.

Och som de har börjat sin vinter i denna serie.
Vinst på vinst på vinst på vinst…….
Tretton matcher.
Tretton vinster.
Imponerande.
Att de dessutom bara släppt in tjugosju mål på dessa tretton matcher är också värt ett lyft på den vita bandykepsen.

Men det gäller för laget från Siljan att inte tappa fokus för blott fem pinnar bakom lurar Åby/Tjureda.
Sen ett litet hopp ner till trean Kungälv på nitton poäng.
Så att striden om förstaplatsen lär stå mellan Rättvik och Åby är nog ingen vild gissning.
Men, som alltid, det ska spelas om det.

I den senaste matchen vann IFK hemma mot Ljusdal efter en tung vändning.
3-5 efter en timmes spel blev till slut 8-5.
Fiolerna spelade natten lång.

Bäste målskytt i laget är Jack Ternander med nitton fullträffar.
I poängligan äger Rasmus Plan förstaplatsen med sjutton mål och nio assist.
Passningskungen är Ludde Bjernulf med sina nitton målgivande passningar.
Äldsten är, den icke helt obekante, Rinat Shamsutov.
Han är fyrtionio.
Och jäkligt bra.

Jag tror Jukka Ohtonen var fyrtionio när han rundade av sin karriär.
Han återkommer jag till lite längre fram i tiden.

Kalix bandy herr.
Föll tungt i Stockholm senast.
Johan Sundquist gör 0-1 på straff i minut två.
I mitten av halvleken gör IK Tellus tre snabba och trettondagen är förstörd.
7-3 till Jordens lag då slutsignalen ljuder.

Damerna från Rättvik.
Serieledare de med.
Har under seriens stilla lunk spelat sju matcher och vunnit sex av dessa.
Enda nesan kom i den senaste matchen då Söråker var ofina nog att släpa hem de bägge poängen som stod på spel i IFK:s hemmahall.
4-5 i medelpadisk favör när matchen tog slut.
Söråker som, i skrivande stund, ligger tvåa i tabellen.
Fem poäng efter, men en match mindre spelad så kullorna känner nog flåset i nacken.

Lördagens match mot Kalix är andra gången de bägge stöter på varandra i vinter.
För en evighet sedan, i seriens allra första andetag.
12 november.
Mannen bakom Booker T. & the MG:s, Booker T. Jones, firar sin sjuttioåttonde födelsedag.
Han firar med kaffe, tårta och Green Onions.

Fjärran från det kalaset spelas det en premiärmatch i Allsvenskan Dam.
Närmare bestämt i en hall som, med pompa, ståt och Kalle Moraeus, invigdes den 13:e juni 2010.
En hall ståendes vid vägrenen på riksväg 70 mellan Leksand och Mora.
En bandyoas mellan två hockeyfästen.

Denna premiärmatch i Allsvenskan Dam säsongen 22/23 spelas mellan hemmafavoriterna och ett lag från fjärran nord.
Hemmalaget tilldöms en straff i minut sju.
Anna Angantyr är säker och 1-0 är ett faktum.
En och en halv minut senare gör samma Anna 2-0 och laget i blått känner medvind och solsken.
Trots att de är inomhus.
3-0 till kaffet och 6-0 i slutresultat.
Segertåget är igång.

Denna Anna Angantyr som, för övrigt gjorde ett till i den matchen, ligger tvåa i lagets mål- och poängliga med sina tretton mål och sjutton poäng.
I den rosa ledartröjan ser vi Tilda Berg med femton mål och tjugotre poäng.

Kalix Dam.
Har inte matchat sedan helgen innan jultomten kom på besök.
Den 17:e december kom det enda laget som besegrat Rättvik på besök.
Söråker IF.
Kalix som haft en lite motig inledning med tunga slutminutrar då poäng tappats gör en helgjuten insats denna lördag.
1-0 i tjugoandra blir 2-0 via ett olyckligt självmål då en vitklädd försvarare rensar undan ett farligt hot i ryggen på en egen spelare och bollen rullar snöpligt in i eget mål.
Hopp för SIF då man gör 2-1 och en viss kaos i ett annars stabilt hemmaförsvar infinner sig.
Men i nittioförsta minuten får hela vår kommun hurra då Emma Lambertsson gör 3-1 och den första segern är i hamn.

Emma som också leder den interna poängligan med sina fyra mål.

Kalix U.
Möter också en serieledare hemma på Fomab.
Gustavsberg IF.
Ett lag från en ö.
Värmdö.
Ett lag med fyra välkända nunor för oss i Kalix.
Jimmy Simu, Mattias Stenman, Viktor Brännmark och Jimmy Strömbäck.
Lägg därtill Niklas Sandberg som lade skridskorna i garderoben efter förra säsongen.
GIF:s senaste match var en målfattig historia mot Unik/Bois.
2-1 hemma på Ekvallen med sin bergvägg längs ena långsidan.
Lite James Bond-miljö där.

Poängkung i laget är Kevin Brown med tjugo mål och tjugosex poäng.
Den målfarligaste med rötter i Kalix är Jimmy Strömbäck med tretton mål och arton poäng.
Med den skörden ligger han fyra i den interna ligan.

Laget leder serien med tre pinnar före Unik/Bois och Helenelund.
Unik har en match mer spelad medan HIK har en mindre.
Hård kamp på toppen.

Kalix gjorde en tre-matcher-på-tre-dagar-helg.
En turné i snöfall.
Förluster mot Selånger och Skutskär.
Vinst i ett snörikt Umeå.
En match där vår vän Artur Sicard hade trivts.
Snö i mängder.
Isac Köpsén avgjorde på övertid.
Isac Köpsén har fått sina första bandykunskaper i….Umeå.

Vidar Fredriksson, som gör stor succé i A-laget, leder lagets poängliga tillsammans med nämnde Isac och Hugo Olsson.
Fem poäng vardera.
 
Under veckan
Tillbakastuds.
Från golvade till dansgolvets riddare.
”Vi reser oss igen, ja vi reser oss igen…”
Katrineholm Bandy.
I fredags.
I Örebro.
Krossade.
Förnedrade.
Drogs hem till sin stad i tjära och fjädrar.
Förkrossande 13-0 till ÖSK i paus stannade vid 14-2.
Katrineholm låg tyst och öde under helgen.
Laget tränade i masker för ansiktet, ville inte bli igenkända.
Men sakta och säkert började ljuset återvända.
Maskerna åkte av.
Nävar knöts.
Och onsdagen kom.
Ny dag.
Nya kritor.
Och ny match.
Serietrean IFK Kungälv på besök.
Senare på kvällen går en buss mot fästningen på västkusten i tystnad.
Allt medan folket i Katrineholm firar.
En 3-2-seger som smakade fågel.
Kronfågel.
I sanning en stark tillbakastuds.

Tråkiga nyheter når oss från Alingsås.
Hemsjö Bandy.
Bildad 1933.
Men efter denna säsong läggs föreningen ner.
Spelarbrist och isbrist uppges vara de stora anledningarna till detta.
Man kommer dock försöka genomföra de sista matcherna för säsongen.
Närmast möter man BK Rosa ikväll (torsdag 12 jan) i Ruddalens nya arena.
En bandymatch i div3 en torsdag kl 21:15 i Göteborg.
Det finns nånting vackert i det.
Hemsjö Bandy blir därmed den sista bandyföreningen i Alingsås kommun.
Synnerligen tråkigt.
Alla behöver bandy.

Desto trevligare nyheter kommer svepande från Västergötland.
Där delar den lokala radion P4 Skaraborg, sedan 2008, årligen ut ett pris till den utövare, ledare eller lag från Skaraborg som stått för den mest framstående idrottsliga prestationen under året.
Ett pris de kallar ”Guldtranan”.
2022 års upplaga av detta pris gick till en bandyspelare från Lidköping som var med och tog VM-guld med Sverige och också blev utsedd till årets spelare inom svensk bandy.

Årets vinnare av ”Guldtranan” är…. Tilda Ström, Villa/Lidköping.

Jag har ingen aning om vilka som sitter i juryn men jag kan bara tillstå att det verkar vara en mycket kunnig jury.
Stort GRATTIS Tilda Ström.
Välförtjänt.

Så kära kalixbor, nu har ni chansen att se bandy.
Två dagar, tre matcher.

Och ni på andra platser, leta er en arena där det spelas bandy.
Alla behöver en bandymatch.

// Sargis

När detta skrivs är det årets kortaste dag.
Eller längsta natt.
Skymningen faller innan gryningen.
Skulle någon ha turen att se solen så är det omöjligt veta om den är på väg upp eller ner.
Tveksamt om den vet det själv.
Mörkret är större än ljuset.
Och Tomas har namnsdag.
Innan år 1772 var denna dag en helgdag.
Jag skulle vilja ta ett enskilt samtal med den som avskaffade den seden.
Helgdagar är bra.

Julfriden började också denna dag.
En frid som skulle vara till trettondagen.
Och ve den som begick ett brott under denna tid, den arme brottslingen kunde då räkna med fördubblat straff.
Hårda bud.
Också den dag julölet skulle avsmakas.

Tre dagar före julafton.
Granen är klädd, barnbarnen längtar, julmusik från förr i min högtalare och folket rusar i panik runt butikerna.
Inte mycket julfrid där.
Raska fötter springa.

Två dagar senare kliver ett, på överflöd av julmat, proppmätt folk ut ur stugans värme för att gå på en kär tradition i svensk idrott.
Annandagsbandy.
Publiken på drivorna, frost på kind och i tomteskägg, rökpuffar vid andning, varm dryck i termos nedpackad i portfölj.
Heja, heja, friskt humör.
Banne mig om inte domarna har randiga tröjor.
Då.
Idag är det lite annorlunda.
Sittande publik, inte en frostig kind eller skägg, dryck får ej medtagas utan måste köpas i restaurang och inte en rökpuff är synlig.
Och domaren har grön tröja.

Men oavsett så finns inte den sport som kommer i närheten av bandy.
Lirarnas sport.
Världens vackraste sport.

Annandagsbandy.
Sägenomspunnen.
Det hela började i trettiotalets Värmland.
Långt innan Sandgrunds danskvällar.
Under några år spelade just på annandagen IF Göta från Karlstad och Slottsbron IF med Nils ”Nisse-Vitt” Andersson i spetsen en träningsmatch inför kommande seriespel.
IF Göta var ”Rödtomtarna” och Slottsbron ”Blåtomtarna” och matcherna kallades därför ”Tomtedansen”.
Ett evenemang som lockade ut folket ur stugorna.
Som mest stod det 6657 värmlänningar på drivorna på Tingvalla.
Då utan hall.
Och inget Sven-Ingvars ur högtalarna.
Skamligt kan tyckas.

I den tiden inleddes seriespelet allt som oftast först på nyårsdagen eller trettondagen.
Och matcher fick endast spelas på söndagen.
Lördagen fick endast i nödfall användas.

1957.
Stora saker inträffade i december det året.
Shane MacGowan, han med julaktuella ”Fairytail of New York” föddes den tjugofemte.
Radions första musikprogram för ungdomar ”Spisarparty” börjar sändas den sextonde.
Och.
Vad viktigare är.
Den högsta serien i svensk bandy hade sitt första avslag på annandagen.
Doften av kokt korv spred sig över bygden.
Folket diskuterade seriepremiär mellan tuggorna vid julbordet.
Måhända hade självaste jultomten ett tips.
Han hade ju hört ett och annat i sin kvällsturné.

Fram till säsongen 1963/1964 höll denna tradition vid sig.
Sen var det åter dags för nytänkande.
Seriestarten lades tidigare i december för att fr.o.m säsongen 66/67 i november.
Idag sätts allt igång redan i oktober.
Vad månde bliva?
Under augustimånens sken hörs förälder säga till sin telning  -Ät nu din kräfta ty imorgon är det bandy.

I och med att man startade allt tidigare så försökte seriemakarna i låsta rum i de djupa källarvalven lägga annandagens matcher med lag från orter i varandras närhet.
Heta lokalderbyn skulle locka.
Vilket de har gjort.
Gör.
Och kommer så fortsätta.
Det här med annandagen klingar lite extra i mitt bandyhjärta.
Jag må vara en hopplös bandyromantiker med förkärlek till förr men annandagsbandy ÄR lite extra.

Lokalderbyn var det.
Vi i Kalix minns en tid för inte allt för länge sedan.
Då hade vi vårt lokala derby mot……
…..närliggande Vetlanda BK.
Vill minnas att de kom upp ett år och Kalix åkte ner ett.
Mitt minne kan dock svika.
Jag har ingen aning hur man definierar ”lokalderby” men kanske att etthundra trettioen (131) mil inte hör till den kategorin.
Även Villa/Lidköping har besökt oss en annandag.
De behövde bara resa etthundra nittio (119) mil.

Men i en tid lite längre tillbaka var det hårda tag på någon av kommunens arenor.
Furuhedsplan, Nyborgsvallen eller Bruksvallen.
Ibland också på, alltid iskalla, Gränsvallen i Haparanda.
Inte alltid rent spel.
Men alltid dramatik på högsta nivå.

1988.
2-2 på Nyborgsvallen då ett blåvitt NSK och ett svartgult Karlsborg klev av banan.

1989.
NSK:s Samuel Andersson gjorde lagets enda mål i en målsnål historia på IFK Kalix hemmaarena.
2-1 till de röda och ”långrakan” mellan Sandviksvägskälet och Ryssbältkorsningen kändes flera mil lång då jag körde hemåt i kvällningen.

1992.
Karlsborg kom fulladdade till Kalix för att ta två poäng och ta ner det kaxiga ”stadslaget” som hittills gått obesegrade genom serien.
Publikrekord på Furuheds.
1290 bakom repen runt isen.
Halvtimmen spelade och 3-0 till de rödvita.
KBK gör 3-1 en stund innan paus.
Ingen fara på taket, sade vi.
Kalix målis Peter Johansson räddar en straff strax därefter.
Bosses grillade i pausen smakade gott.
Fem minuter innan slutet hoppar korven upp i svalget.
KBK reducerar igen.
Ve och fasa.
Men slutet gott, allting gott.
Kalix/Nyborg BK:s nolla i förlustkolumnen förblev intakt.
Och vi fick fortsätta vara kaxiga.

1993.
Kalix första år i högsta våningen.
Man hade vunnit hemma mot Selånger i premiären.
Nu var det dags för returmöte nere på Gärdehov i Sundsvall.
Och SSK tog chansen.
4-2 och hotell Knaust med sin trapp höll extra öppet under natten.
Folket var festsugna.
Och i bussen norrut hördes inte ett ljud.

2015
Kalix drar publik.
På klassiska Zinkensdamms läktare trängdes 6128 personer för att ta del av annandagsmatchen Hammarby – Kalix.
Glöggångorna låg täta över Söders höjder.
7-5 till de gröna hemmafavoriterna när matchen tog slut.
Åh Hammarby, åh Hammarby…, ekade bland hyreshusen

2019.
Samma motstånd som kommande annandag.
IK Tellus.
2-0 till de gula efter halvtimmen.
2-2 i paus.
Slutresultatet?
Ett av de vanligaste resultat du kan tänka dig då Kalix är i farten.
Sätter du tio kronor på de siffrorna får du nio kronor tillbaka.
4-4.
Ivan Detsura kvitterade i minut sjuttio.

2020.
Kalix skulle möta Unik på hemmaplan.
Två dagar senare på bortaplan.
Och då det hände sig på den tiden att myndigheter avrådde från onödiga resor kors och tvärs och hit och dit p.g.a av ett elakt virus som höll världen i schack så kom de styrande i de bägge föreningarna överens om en mycket god idé.
En idé som bevisar att mycket går att lösa om man bara vill, släpper prestige och inskränkthet och tänker ett varv till.
Jag blir fortfarande varm i tanken av detta geniala drag.
Vi spelar bägge matcherna i Kalix.
Delar på kostnader och intäkter.
Kalix hemmalag ena dagen.
Unik hemmalag andra dagen.
Sagt och gjort.
Två dagar, två matcher.
27 december 9-5 till Kalix.
28 december 7-4 till samma Kalix.

2022.
Åter detta IK Tellus.

Ett IK Tellus som såg dagen ljus samma år som Sverige skärpte till sig, släppte lite av sin mossa och såg till att även kvinnor fick rösträtt.
1921.
I februari flyger den första helikoptern och den elfte april sitter några personer på ”Dövas Café” i Midsommarkransen i de södra delarna av Stockholm.
Stämningen är på topp och mellan tuggorna på diverse bakverk beslutar man att bilda idrottsföreningen Tellusborg IF.
På dagen två år senare sitter samma personer på samma café.
Bakverken är ljuvliga och kaffet nykokt.
När kopparna och faten är tomma har man enats om att ändra klubbnamnet till IK Tellus.

De som bildade föreningen, och senare döpte om den, har nog ingen aning om hur dagens lag sköter sig i den allra vackraste av alla serier, Bandyallsvenskan.
Det är föga troligt att man bakom Pärleporten har tillgång Bandygrytan eller Elitrapport.
Ej heller dagstidningen.

IKT har under sin nye tränare Bergwall blandat, kuperat och gett.
Ömsom ess, ömsom lankor.
I skrivande stund ligger man på plats tio.
Det kan dock ändras redan ikväll (onsdag) då det spelas en del matcher i serien.
Ingen med Tellus inblandade så deras rad på fyra vinster, ett kryss och fem förluster kvartstår.

Under december månad har man spelat tre matcher.
Vunnit hemma i den nya hallen i Gubbängen mot TB 3-2 och Västanfors 4-1.
Stod på näsan i Falun där masen vann med 5-2.

Bäste målskytt i laget är, föga förvånande, Tobias Björklund med elva strutar.
En man som genom många år alltid levererat mål.
Elva mål från hans klubba.
Tvåan heter Filip Wikblad, han har gjort sex…..mål alltså.

Annat.
¤  Gångna helgen såg jag Kalix damer vinna mot Söråker.
3-1 i en spännande historia.
2-0 blev 2-1 och de röda kände vibbar från tidigare matcher då de tappat ledning i sista andetagen av matchen.
Det blev lite stirrigt.
Innan Emma Lambertsson hängde in trean i slutminuten.
Och första tvåpoängaren var ett faktum.
Så väl värda.

¤ Swishkampanjen jag hade för Kalix Bandy U tidigare i vinter gav i runda slängar sexton tusen.
Ni är otroliga där ute.
Rörd och tacksam bugar jag mig djupt av vördnad för alla bandyvänner ute i landet.

¤ Och i vanlig ordning måste jag nämna Kalix egen tomtemor.
Lena Jansson.
Ännu en jul då hon ser till att även de som har det lite tufft i livet får fira jul.
”En jul för alla”
All heder till henne och de övriga i teamet runt detta.
Ja, vi har skänkt klappar.

¤ I kvällningen av denna onsdag tre dagar före jul lyser Nyborgsvallens strålkastare upp årets kortaste dag.
Minnen kommer över mig.
Minnen om en tid som gått.
En tid då det var full aktivitet på isen var kväll.
Från småpysar i för stora tröjor till lite äldre pysar med för små tröjor….eller möjligen för stora magar.

¤ Så nu återstår bara för mig att än en gång tacka för bidragen och önska eder alla en riktigt GOD JUL.

Och lova mig att ni besöker närmsta arena.
Inne eller ute spelar ingen roll.

// Sargis

I en tid där vår bandy allt mer tar efter hockeyns utspridda spelschema och starttider får vi en klassisk starttid på kommande helgs allsvenska bandymatch i Kalix.
Borde lagstiftas och stå på alla svarta tavlor runt om i landets skolsalar.
Med ett ”Låt stå” i nedre högra hörnet.
Spelar man bandy på en söndag, vilket är ett måste, så ska den spelas 13:15.
Inte 13:00.
Inte 13:30.
Inte 15:00.
13:15.
Lika självklart som att Kalle Anka och hans vänner tar över julaftonsfirandet i stugorna kl 15:00 och att Tipsextra startade 16:00 på lördagar.
Inget annat gäller.

Så notera någonstans att kommande söndag kl 13:15 ska du infinna dig på Fomab Arena för att se Kalix Bandy och Borlänge Bandy göra upp om de poäng som ligger i potten.

Säsongen 1988/1989.
Att spela bandy inomhus var lika övernaturligt som ”Lillemannen” som gäckat Norrbotten någon vinter under sjuttiotalet och långt ifrån alla hade konstfruset.
Så seriepremiären i div1 norra gick av stapeln då första ljuset tändes.
Sista helgen i november.
Borlänge Stora Tuna BK kom upp till Nyborgsvallen för lite adventsfirande.
Runt arenan stod publiken i meterhöga sk ”Stenmark-luvor” i blått och vitt med NSK i vita bokstäver.
Plankommitten i röda skoteroveraller med reklam för en, numera, nedlagd däckfirma på ryggen.
Dukat till fest.

De höga luvorna slokade betänkligt då domaren blåste slutsignal.
Adventsljuset blåstes ut och festen var över.
I en buss genom landet sjöngs glada sånger på dalmål.
De glada sångarna hade vunnit med stora 7-1.

I säsongens näst sista match möttes de bägge lagen åter.
Denna gång på Tunet.
Inte en blåvit skyskrapa syntes bland publiken.
Ej heller nån från plankommitten.
Kanske det var nyckeln till framgång.
6-4 i norrbottnisk favör då de nittio minuterna var till ända.
I en buss uppåt landet gick NSK:s klubbvisa på repeat.
Folket i varenda liten ort längs E4 gick man ur huse för att ta del av kråksången.
”Så hör vårt valspråk….”

När alla siffor var räknade och kontrollerade hamnade Borlänge på plats fem och NSK på plats åtta i den slutgiltiga tabellen.

Säsongen 1989/1990.
NSK förstärkta av finske granitblocket Markko Komula från Oulon Palloseura (OPS) och Anders Söderholm som vänt hemåt efter en sejour i Vreta Kloster hade målsättningen att bli bättre en fjolårets femteplats.
Det blev inte så.
Sjunde plats.
Borlänge blev åtta, en poäng efter NSK, och tre ovan nedflyttingsträsket.

Första mötet, dagen efter jag fyllt tjugonio, delade man på poäng, 3-3 sen NSK hämtat in de 0-3 som dalkarlarna hade med sig in i pausfikat.
Ja, även jag har varit så ung.

Andra mötet i mitten av februari vann NSK stort.
Vår finske trollkarl Jari Loukkala gjorde hattrick och de blåvita åkte de nittiotvå milen hem med fina 7-3 i bussens bagage.
I bagaschluckan, på klingande kalixmål.

Den magiska säsongen 1992/1993.
Dagen innan Lucia skred in skred Kalix/Nyborg ut från ett omklädningsrum på Tunet IP med en 8-3-vinst.

Returmöte.
Alla hjärtans dag -93.
Kalix/Nyborg ståtar med sexton raka segrar.
Sexton. Raka. Segrar.
På sexton matcher.
Och ”Palle” Rönnqvist har gjort fyrtiofem mål.
Borlänge står på menyn.
Runt tvåhundra personer står på drivorna.
Tjugofem minuter in i matchen leder gästerna med 2-0.
Dryga timmen in står det 4-4.
Hoppsan.
Var ska detta sluta?
Lugn, sade Rönnqvist som gjort tre mål hittills i matchen, jag fixar´t.
Sagt och gjort.
När domare Svensson blåste slutsignal hade han gjort tre till.
Karln blev alltså sexmålsskytt.
Peter Nilsson och Urban Förare gör ett var.
8-4 och sjuttonde raka segern.

Den tunga säsongen 2019/2020
En helg i Dalarna väntade för Kalix.
Borlänge på lördagen och IFK Rättvik på söndagen.
Helgen började briljant.
En halvtimme in i mötet på Tunets IP visar tavlan 0-4 och i en soffa långt därifrån sitter jag och stormtrivs.
Siffrorna står orubbade upp mot sextiofem minuters spel.
Då gör hemmalaget 1-4.
Sen gör de 2-4.
Snabbt 3-4.
Det som var så lugnt blev nu en riktig nagelbitare, innan allt var över hade jag tuggat bort naglarna och var på god väg ned mot knogen.
Simon Viklund gör 3-5 i åttionde.
Nu?
Nä.
4-5 i åttionionde och vild forcering.
När klockan precis passerar nittioett vevar samma Simon in 4-6 och segerns gudinna ler över oss med rödvita sympatier.
Och nagelvårdare i samhället ler då de ser köerna med folk med nedbitna naglar utanför sina salonger.

Dagen efter mötte Kalix IFK Rättvik.
Naglarna blev inte bättre då.
6-6 efter en rysare värdig Alfred Hitchcock.

Returmötet i Kalix blev nästan en med karbonpapper kopierat drama.
Till nagelvårdarnas vilda glädje.
3-1 i paus och kaffet smakade sommaräng.
4-1 innan kaffet runnit genom strupen.
Nu?
Nä.
Minut femtioåtta 4-2, oj.
Minut åttioett 4-3, nneeiijj!
Minut åttiofyra 4-4, icke tryckbara ord i långa haranger.
Då kliver han in i bilden.
Vår skytt med #45.
På hörna.
Minut åttiosju, 5-4 Jimmy Berglund.
Sen gör Simon 6-4 någon minut senare och två mycket viktiga poäng bärgas.

Kalix Bandy hamnar, efter en svajig säsong, på plats tretton vilket innebär ett kvalspel för att behålla sin plats i Allsvenskan.
Vilket klaras utan bekymmer men det var en tung tid för alla i vår förening.
Förmodligen var det än tyngre tid i Borlänge då laget fick lämna den allsvenska salongen och börja om i div1.

Vilket de gjort fram till i våras då klackarna slogs i taket.
Man gick genom div1 norra utan att tappa en endaste liten poäng under hela resan.
Tolv matcher.
Tolv segrar.
Etthundra fyrtiotvå gjorda mål.
Tjugofem insläppta.
Fantastiskt facit.

I kvalet stod grannen Falun och Gustavsberg, med några kända ansikten från Karlsborg BK, för motståndet.
Fyra matcher.
Tre segrar.
Varsågoda att kliva in, sade Allsvenskans dörrvakt.

Denna säsong
Kalix Bandy
Hemmalaget kommer närmast från en stor seger då Västanfors besegrades med 10-1.
Efter en jämn och oviss första runda med 2-1 på tavlan kunde Kalix rycka örontussarna efter timmen då Johan satte 4-1.
Och efter tre snabba mellan minut sjuttiotvå och sjuttiosju var biffen klar.
Laget ligger på nionde plats i en mycket halt tabell.

Den interna poängligan toppas av vår vänstra halv Anton Khrapenkov.
Femton poäng.
Två mål, tretton assist.
Flest mål har Johan Sundqvist och Simon Viklund gjort.
Tolv var.

Borlänge Bandy
Besöker Kalix som laget på femtonde, och näst sista, plats.
Två segrar på nio försök.
Senaste matchen de spelade slutade i moll.
2-4 mot Ljusdal hemma på Tunet.
Dessförinnan 0-2 mot dalakonkurrenterna Rättvik.
Men matchen innan tog man en blytung skalp då IK Tellus skickades hem med en 3-1-förlust.
Så att kunskap finns i detta lag behöver vi inte tvivla på.

Bäste målgörare är Michael Pettersson som anslöt inför denna säsong efter några år i Rättvik.
Han har även setts i Faluns gula dress.
Nio mål från hans klubba.
Se upp för spelaren i tröja #24.
Även en stor varning för #44 Mattias Krantz som även han är en målfarlig figur, sju strutar från hans klubba.

Övrigt att notera.
Lag U
Jag och några få övriga såg Kalix U falla mot Helenelund i div1 norra.
Världens bästa div1.
En bortglömd serie.
EN bortglömd match.
Jag har skärskådat varenda media från Nya Zeelands Allehanda till NSD och Kalixbladet.
Har kört runt i vårt samhälle från Djuptjärn till Näsbyn och Jägarbo, inte en affisch.
Ingenting.
Inte en enda notis om att matchen fanns.
Lite tråkigt kan tyckas.
Bandy måste synas.
Överallt.

Det snöade och Helenelund vann med 6-1.
Samuel Henriksson räddade en straff och Pontus Bergdahl gjorde Kalix tröstmål.

Två HIK-supportrar följde med sitt lag och överlämnade en toppeluva till mig.
Jag är mycket glad och tacksam över det.
Tack.

Damerna
Andra mötet mot Edsbyn i vinter.
För någon vecka sedan i Edsbyns trevliga hall slutade mötet 3-3.
På Fomab Arena i Kalix, en lite luggsliten utomhusarena, byggd 1993 och konstfrusen sedan 1994, slutade mötet 2-2.

Edsbyns målis Ellen Jansson var strålande och fick pris som bäste spelare i sitt lag.
Tidigare under morgonen vann hennes pappa ett presentkort i ”Ring så spelar vi”.
Förvisso ett hedervärt pris men han fick ju inte besöka Kalix så jag utnämner dottern till familjens vinnare.

Damerna har match
Lördag klockan 15:00.
Serietvåan Söråker IF Dam kommer för en stunds tävling.
Ett Söråker som på de inledande tre matcherna har vunnit två och kryssat i en.
Deras senaste drabbning var hemma på IP mot Östersund BS.
En match man vann med 4-2.
Bäste målskytt i laget är #16 Maja Westberg och #15 Nora Staaf med två strutar vardera.
Poängbäst är #7 Lisa Krohn med ett mål och tre assist.

Förra säsongen vann Kalix i två raka set.
Nere i Söråker vann man första set med 6-2.
Hemma på Fomab vann man med 6-1.

En spännande lördag eftermiddag att se fram emot.

Kalix U har match
Gröna och gula från utkanten av ett massabruk kommer de farandes.
Skutskär IF.
Efter en säsong i malpåse har det anrika laget, med SM-guld 1944 och 1959, åter dragit på sig de gröna tröjorna.
Dock har inledning gått tungt.
Tre matcher.
Tre förluster.
Svidande.
Poängbäst i laget är Alexander Sundström med fyra poäng, ett mål och tre assist.
Målkungen heter Melvin Hedman och ståtar med tre mål.

Annat
Ruddalen i Göteborg blev landets tjugonde bandyhall.
Grattis alla Glenn.
Edsbyns var den första, den invigdes sjätte september 2003.

Då det tredje ljuset brann spelade Falun och Västanfors oavgjort.
För övrigt ”Fläktens” första poäng.
Matchen hade åtta mål.
Och två målskyttar.
FBS Elliot Hellström satte fyra.
VIF:s Filip Backström satte fyra.

SVT Sport hade, på Twitter, rubriken ”Heta känslor” då en hockeyspelare kastat klubban mot en motståndare.
Snälla SVT Sport, kalla saker för vad de är: Idioti.
Att kasta iväg sin klubba mot en motståndare har inte ett dugg med känslor att göra, inte ett dugg.
Det har inte heller alla knytnävar, glåpord och annat trams  all media vill kalla känslor.
Det är inget annat än idioti och galenskap.
Punkt.

Vindens melodi har tystnat.
Mats Långström, en av medlemmarna i Hörnefors bidrag till dansbanorna Max Fenders, har alldeles för tidigt somnat in.
Vi glömmer aldrig deras medverkan i Bosse Larssons ”Nygammalt” (bara en sån sak) där de i kycklinggula dresser framförde klassikern ”Vi går hem till Max”.
En låt med textraden ” ..…Max han kommer strax, livad som en lax. Han kör med schyssta grepp och säger genast: Häpp!……” kan inte bli annat än en svensk klassiker.

Veckans bästa
Bergnäset.
En stadsdel strax utanför centrala Luleå.
På andra sidan Luleå älv.
Idrottsklubben, Bergnäset AIK, bedriver i första och största hand fotboll.
Man har även sektioner för innebandy, orientering och skidor.
Nu är tanken att starta ännu en sektion.
Bandy.
Fotbollsplanen är uppspolad.
Bandy- / skridskokul är igång och hoppas kunna glida in på den stora isen kommande helg.
Under uppbackning av  SBF, SISU Norrbotten och Kalix Bandy hoppas eldsjälarna att bandyn ska få fäste.
Det är ord som glimrar i vintermörkret.
Heja alla ni som engagerar er.

Och så glömmer ni inte att läsa dikten ”Tomten” på söndag innan matchen.
Den 18 december 1828 såg Viktor Rydberg dagens ljus för första gången.
Måhända låg han redan då och funderade ut den inledande frasen ” Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma”

Lägg på minnet
Skriv upp.

Lördag
11:30
Skutskär

Lördag
15:00
Söråker

Söndag.
13:15.
Borlänge.

Ses där
// Sargis

Säsongen 92/93
”…det känns som när jag kom hit way back in 93”
En rad i Jocke Bergs mästerverk ”Columbus”.
Ett mästerverk framfört av såväl Jockes egna grupp Kent som den coole katten Svante Thuresson.

Så låt oss då vända tillbaka till just 1993.
I mars.
Kärlekskranka katter håller serenader om nätterna och Arvingarna vinner Schlager-SM med sin ”Eloise”.
Och mitt i allt detta skall Kalix/Nyborg BK spela en mycket viktig match i kvalet upp till högsta serien.
På hemmaplan.
Mot Västanfors IF.
Kniven låg mot strupen då man, efter att ha vunnit mot Tranås i kvalets första match, nu förlorat två matcher i rad på sin turné ute i landet.
Den senaste mot samma Västanfors.
Efter att ha haft slutminuterna med sig fick man nu smaka på hur beskt det är att förlora under den tiden.
KNBK leder med 5-4 fram till minut åttioåtta och allt är lugnt.
Då gör ”Fläkten” två snabba och hemresan från Fagersta går i moll.

Så nu är seger ett måste.
Ett stort måste.
Förlust och tåget till Allsvenskan tuffar iväg för en norrbottnisk passagerare för åttiofjärde gången.
Ännu en lång näsa och tappad haka för alla vi som, likt de ylande katterna, tror, hoppas och vill.

Vi står ettusen sexhundra personer runt Furuhedsplan.
Enade vi står, söndrade vi falla.
När så domaren blåser slutsignal stiger ett enat vrål ur ettusen sexhundra strupar upp mot den mörka marshimlen.
”Palle” Rönnqvist, som hela vintern varit het som en tango i Sydamerika en afton i april, har hängt in tre bollar.
Peter Nilsson som stått över en och en halv match med axelskada ville inte vara sämre han och satte tre han också.
”Micha” Illarionov och Pauli Miettunen satte varsitt.
Åtta mål mot fyra och den lokala blaskan vitsade till det med att fläktremmen gick av för laget från Fagersta.
P-G, Folke, Sune och Anette var i högform med sina pennor.

Hur sedan det kvalet slutade är en helt annan historia.
En mycket ljuvlig historia.

Säsongen 53/54
Bandyn spelades utan varken hall eller konstfruset men med läderband på klubbladet.
Det låg två år bort innan den första konstfrusna banan invigdes.
Rocklunda i Västerås.

SM-finalen skulle avgöras på Stockholms Stadion.
Västanfors och Örebro skulle göra upp.
Det blev oavgjort, 1-1.
– Jahaja, hur gör vi nu?
– Sten, sax, påse?
– Dra sticka?
Det blev omspel.
På Tunavallen i Eskilstuna minsann.
Denna gång 2-1 och männen från Fagersta fick lyfta pokal och sjunga segersång hela vägen hem.
Männen som sjöng var följande:
 Hans Lundqvist (mv), Svante Jacobsson, Roland Flink, Ragnar Wahlfeldt, Nils Nordqvist, Erik Sandberg, Alf Engvall, Torsten Svensson, Sven-Erik Broberg , Rune Sääf, Sven Lööv, Erik Nordström.

Säsongen 20/21
2021 är bara tre dagar gammalt.
Victoria Principal, ni vet Pamela i Dallas, fyller sjuttioett.
” Vad vore livet utan Pamela i Dallas?…..”
Och på en bandyarena i Kalix kliver två lag in på isen för att göra upp om ära och poäng.
Gästerna från Fagersta gör matchens första mål på hörna efter elva minuter.
Gästerna från Fagersta gör matchens sista efter åttionio och en halv minut.
Däremellan har gästerna gjort ytterligare två och hemmalaget fyra.
Således står det, föga förvånande, 4-4 på tavlan när slutsignalen ljuder.
En sur tappad poäng för herrarna i rött som hade 4-2 fram till åttioett.

Returmötet på arenan med järnväg, Guds reklam och stilfull entré blev en lustiger historia.
När kvarten återstår leder Kalix med två (8-6).
VIF reducerar med kvarten kvar.
I nästan samma sekund som han kvitterade uppe i norr tre veckor tidigare upprepar han bedriften.
89:31 då.
89:21 nu.
Fläktens målkung Klas Nordström.
Två minuter senare.
På övertid.
Bortalaget får en ett-skott-hörna.
Från höger.
Som förste skytt står Kalix målkung Johan Sundquist.
Innan den hörnan hade tio hörnor tilldelats VIF varav fem resulterat och femton till Kalix vara fem resulterat.
Nu den sextonde.
En lagkapten, en härförare, en målkung.
8-9 på tavlan och de tillresta från långt norrut dansar i ring.
En förlust tung som en packning på tremilamarschen i det militära för hemmafavoriterna.

I en tabell som ingen tog på allvar slutade Västanfors näst sist och Kalix femma, endast en pinne från kval.
Att en tabell inte alltid talar sanning var denna ett praktexempel på då inte alla lag ville resa under de förhållanden som rådde och ”gratispoäng” delades ut lite hit och dit.

Förra säsongen.
Sjätte februari.
2022 är trettiosju dagar gammalt.
Sixten Jernberg hade fyllt nittiotre.
Och på en bandyarena i Fagersta kliver två lag in på isen för att göra upp om ära och poäng.
Tåget passerar och matchen går igång.
Simon Viklund gör matchens första.
Johan Sundquist gör matchens sista.
Däremellan har också vår eminente försvarsarbetare Clas Karlsson gjort ett.
Det händer inte ofta.
Det har suttit personal och lusläst dammiga luntor i bandyns arkiv utan att finna att det hänt varken förr eller senare.
Kalix vinner med 7-4 och det dansas på igenfrusna fontäner runt om i vår kommun.

I två veckor.
Då startar plötsligt dessa fontäner och vi får en ordentlig kalldusch.
Hemma på Fomab.
– Vi brukar alltid göra jäkligt bra matcher här, sade tränare Johansson innan match med en blick fylld av hopp.
– Jaja visa oss, tänkte jag kaxigt.
De röda hade sopat isen med Unik dagen innan och nu hade jag lovat en uppsalienare med rötter i min by att vi skulle hjälpa dem i bottenträsket genom att sopa samma is en gång till.
När femtiotvå minuter var spelade gjorde Janne Rintala 4-2 och allt var lugnt.
Is sopades.
Jag började räkna in ytterligare två små fina poäng till samlingen.

Men.
Ni vet ju det där med den feta damen som ska sjunga.
Gästerna som var piskade att ta poäng i den gyttjiga delen av tabellen gnuggade vidare.
Kämpade likt gnuer i motvind och gav inte den där kaxige, gråhårige mannen på trappen till damernas omklädningsrum en lugn stund.
Gabriel Augustsson gör två snabba och scenen har förändrats.
Hemmalaget får det allt tyngre.
De vita från Västmanland har fått vittring.
Folket från Rönningen i norr till Fårbo i söder håller andan och tummar för sina hjältar.
I sjuttioandra hörs en unison utandning och ett försiktigt jubel från alla stadsdelar i Fagersta.
Artemii Potapenko sätter 5-4 till de kämpande gnuerna och nu gäller det bara att försvara.
Vinst och två poäng betyder att man kliver upp från nedflyttningsplats.
Ett NEEEJJJ ljuder över Västmanland då Gabriel Augustsson missar att avgöra det hela på straff strax efteråt.
Men med ett vildsint kämpande och stort hjärta vinner VIF matchen och inkasserar två poäng.
Två poäng som räddar dem från direkt nedflyttning.
Och jag vet inte om jag sett större glädje i ett bandylag än där och då.
Stora känslor.
Kvalet klarade de senare galant.

Denna säsong
Två lag med höstproblem.
Två lag som är förpassade till liten yta då det av många anledningar och orsaker inte går att spola is på den yta där bandy ska spelas.
Två lag som möttes i ABB Arena i Västerås i den så kallade Allsvenska Supercupen då löjfisket utanför Storön ännu pågick.
Kalix gick segrande ur den matchen med stora 8-2.
Jimmy Berglund behövde bara två minuter i sin comeback för att hitta rätt.

Sen började serien.
En serie som haltar sig fram.
En serie som börjat tungt för laget med fläkt.
Hittills.
Fem matcher, fem förluster.
Och i detta nu bland krälande maskar och kryp i nedflyttningsträskets grumligaste del.
Man står där med ”rolka” upp till knäna.
”Rolka” uttalas med grovt L och är den där svarta geggan som ligger på sjöns botten, den där som suger fast dina fötter då du försöker gå.
Ännu ett ord på det, ack så, vackra kalixmålet.

För någon vecka sedan möttes VIF och Kalix.
I Fager…..nä just det, det var det där med isproblem.
Deras IP låg utan is och hånskrattade mot alla som tänkt sig utöva bandysport där.
Inte ens den kyrkliga reklamen hjälpte mot trasig anläggning och alldeles för milt väder.
Matchen spelades därför i Rättviks bandyhall.
En match med två bortalag.
En matchinledning med smak av godsaker för hemmalaget som inte var hemma.
1-0 efter två.
Men efter nittio lös 2-4 på resultattavlan.
Vi i Kalix var glada.
Då.

Senaste matchen har VIF redan förpassat djupt ner i en grop under den sextionde breddgraden som passerar genom hemstaden.
Stora 11-2 i baken mot Åby/Tjureda vill ingen minnas.

Kalix
För Kalix som hade två matcher under helgen är mungiporna inte mycket högre.
På fredagskvällen mötte man nykomlingen Surte BK i deras hall.
0-2 på tavlan då kaffet inmundigades och känslan var god.
-Får vi nu ett tredje så stänger vi matchen, sade jag i soffan.
Tänk att jag aldrig lär mig.
En bit in i andra rundan hade de gulklädda från västkusten vänt på den stekta sillen och ledde med 3-2.
Simon Viklund gör 3-3 och Johan 3-4.
– Nu då?!
– Nähä, inte det.
Någon minut innan slutet kvitterar hemmalaget och vi får skriva in ännu en 4-4 i våra historieböcker.
Lite surt(e) kan jag tycka.
Det såg ju så bra ut.

Guldkorn
Vi skola dock icke förglömma att det fanns en riktig godbit att ta med sig från den matchen.
En sån där som smakar gott under lång tid framöver.

När jag var fjorton år och åtta månader spelade vi landbandy ute på Ugglegränd eller på garageinfarten hos Anders.
Snöklimpar till målstolpar, tennisboll som matchboll och vinterskor på fötterna.
”Knatten”, ”Fiskarn” och Kanareikin dök ofta upp.

Vidar Fredriksson är fjorton år och åtta månader.
Han spelar bandy på riktigt.
Mot och med stora namn i vår sport.
Med målbur, bandyboll och skridskor på fötterna.
Dessutom gör han mål.
Han viftar in Kalix 2-0 och hela vår bygd hurrar.
Sedan spelar han matchen med stor glädje och hans skridskoåkning vill aldrig ta slut.
Till hemmaspelarnas huvudbry.
De blir inte kvitt den där vesslan.
Han syns överallt.
Fjorton år och åtta månader.
Han går i klass åtta.
Han får inte köra skoter.
Han får inte köra moppe.
Men han gör mål i den näst högsta serien i svensk bandy.
DET, det är stort.

Dagen efter
Sexton timmar senare står Kalix åter på startlinjen i Ale Arena.
Denna gång mot IFK Kungälv.
Niklas Sundqvist gör matchens första mål efter en och en halv.
Sen tar allt slut.
Västkustingarna vinner till slut med 8-1.

En gammal klasskamrat till mig skrev på Facebook.
”Torsk i Kungälv”
Det var lite kul.

Mål
Målkungarna i de bägge lagen är för tillfället:
VIF:
#17 Filip Backström, fem mål.
# 8 Albin Bysell, tre mål.
Kalix:
#10 Simon Viklund, tio mål.
#17 Johan Sundquist, nio mål.


Veckans bästa
Såg på Facebook en liten film från en gata i Ljusdal.
En samling glada grabbar med glädje i blick och rosor på kind som spelade landbandy.
En sport som jag trott dött ut.
Ser aldrig någonstans denna underbara sport.
Heja!Slutord.
Skippa andraadvent-firandet för en stund och masa er iväg till vår hemmaborg Fomab Arena.
Det är garanterat en trevlig upplevelse.
Vi bandyvänner är ett trevligt folk.
Tillsammans med hembakt i världsklass och grillad korv blir eftermiddagen en ljuspunkt i den mörka tid runt om oss.
Var där.

Till sist.
Fotbolls-VM?
Någon?
Nä, jag tänkte väl det

Vi ses på Fomab.
// Sargis