Författare: Stefan Vikström

”….vi är kärleken som reser sig när världen står i brand och snön faller tyst över Garbo igen…”
Ljuva Pernilla Andersson, det är inte bara över Garbo snön faller.
Även över min plats.
I massor.

När jag tidigt i morse tittade på termometern hånade den mig och visade sjutton grader under noll.
Oj, nu blir det frysa om tårna under dagens match.
Men som ett vilddjur genom natten arbetade sig temperaturen allt högre.
Och högre.
Igår då vi såg damerna vinna mot Söråker hade vi sköna sju.
Nåt liknande då jag tog den långa milen upp till arenan.
Härligt, tänkte jag.
Innan nån slog sönder mitt trivsamma tänk.
De har lovat snö lagom till matchen.
Jahaja, säg den glädje som varar.

Och nästan på minuten.
Klassisk bandytid.
13:15
Syntes inte en flinga där?
Och en där?

Halvlek ett.
Domaren för dagen heter Järvinen, David Järvinen.
Han inleder sin eftermiddag med en skarp signal.
Gästerna har hand om avslaget.
Ett skär, en passning och matchen tar fart.
Eller fart kanske inte är temat för dagen.
Men igång är vi.

Jag noterar till min glädje att Janne Rintala är tillbaka efter att ha stått över senast med lite känningar.
Det är bra.
Noterar också att de duvor som bott och uträttat sina behov uppe i tv-tornet, vilket gjort det obrukbart och förpassat tv-teamet ut på balkongen utanför klubbrummet, försöker hitta tillbaka dit.
Men tji fick de då det numera sitter nät runt hela den öppna delen.
De var ihärdiga och försökte gång efter annan under hela matchen.
Men inget av försöken lyckades.

Fem minuter senare noterar jag matchens första nästan-chans.
Borlänges #7 Andreas Åkerblom tar ner ett mäktigt utkast av målman Adam Reyier och skjuter utan att tveka.
Tyvärr, för hans, Borlänges och hela Dalarnas skull, gick skottet en bit utanför Joel Snälls högra stolpe.

Isen verkar inte gilla den allt blötare snön som faller och visar sitt missnöje genom att bli ojämn och svår bemästrad.
Ser att många tillsynes enkla manövrar av spelarna slutar med tappad boll och svordom.

Men hittills är det fördel hemmalaget.
Tycker de tar tag i taktpinnen per omgående medan de vita ser till att skydda sitt land.

Minut tio.
Kalix får ett frislag nästan på mittlinjen vid den vänstra sargen, den nedanför läktaren.
Vänsterhalv Khrapenkov slår iväg bollen långt in i gästernas straffområde.
Och där står granitblocket Simon Viklund och låter sig icke rubbas utan viftar in ledningsmålet.
1-0.
En bra start.

Minuten senare får målman Reyier visa att han är en burväktare av hög klass.
En frislagsprojektil lågt till vänster, avfyrad av Kalix libero Jonathan ”Böna” Johansson, tvingar nämnde målis till avancerad benparad.
Han räddar ut bollen till matchens första hörna.
Det hörnskottet kommer aldrig någon i framtiden minnas som nåt bra skott.
Över ribban med en generation emellan.

Kalix har motvind.
Snön ökar i mängd.
Dock inte av förstörande dignitet.
Men isen är inte bra.
Vilket den inte är för något av lagen.

Borlänge har en fin period nu.
Tar över händelserna.
Driver på.
Mycket genom #10 Christoffer Nyström.
En kvick herre som för de röda att se upp.

I minuten sjutton ser de inte upp.
Det gör däremot denne Nyström.
Kommer långt ned på Kalix planhalva till vänster.
Tar sig inåt.
Och inåt.
Innan han skjuter.
Joel Snäll står nog än och funderar på var det skottet tog vägen.
En riktig kalasträff.
Upp i taket med bolluslingen.
Kan det säga pang då en boll träffar nät så gjorde det så nu.
Pang.
1-1.

Spelet övergår nu alltmer från spel till kamp.
Börjar skönjas allt fler långa bollar.
Trots att inget av lagen har Bengt på isen.

Tjugosex.
Lasse vid mikrofonen basunerar ut att hemmalaget får sin andra hörna.
Från vänster denna gång.
En vacker bild målas upp där borta.
Med vit snötäckt slänt och, av skymning, blåsvart himmel i fond står vår högerhalv Niklas ”Sunken” Sundqvist redo att på given signal peta in bollen mot skottvilliga lagkamrater.
Bandy är vackert.
Ifall nu någon skulle ha missat det.
På den givna signalen petar han in bollen till…….
….. Jimmy Berglund.
Och vi hör ännu ett pang i nätet.
Mitt i målet.
2-1.

Unge Vidar Fredriksson skjuter strax utanför.
Målis har full koll.

De röda börjar åter ta över dirigentens roll i eftermiddagens symfoni.
Skapar dock inga hot som får folket i Pusselbo, Spraxkya eller Kupolen i Borlänge att kippa efter andan.

Trettiofem.
Kalix får sin tredje hörna.
Åter från vänster.
Den så vackra tavlan målas upp igen.
Vit snö, röd tröja och en himmel som nu är svart i sin skymning.
Signal.
Pang.
3-1.
Jimmy Berglund.
Dagens kanon.
Jisses Amalia!

Vinnaren på 50/50-lotteriet förkunnas.
Nu då?
Nähä.

Otäckt i trettioåttonde då kapten Sundquist och målman Reyier kolliderar och denne blir liggande.
Jag tycker inte om när spelare ligger stilla på isen.
Rysningar av obehag.
Det tar nån minut innan han försiktigt reser sig upp, tar en klunk dunderhonung ur sin flaska och ger klartecken.
Tack och lov.

Snöfallet tar ny fart.

Och i halvlekens allra sista andetag får Kalix åter en vänsterhörna.
Två av två hittills.
Domaren visar ett-skott-fingret.
Pekfingret.
Nä, det blev inte ett tredje vänster-hörne-mål.
Det blev rast och vila.

Paus
Och nu ökar snön till en nivå inte ens sensationslystna kvällstidningsjournalister skulle hitta ord för.
Vi kan kalla det rikligt.
Och spelförstörande.
Vaktmästarna med sina maskiner försöker ta bort det mesta.
Duvorna vill in i tv-tornet.
Kaffet är gott och det strävsamma gamla paret jag språkar med är ett trevligt par.

Domare Järvinen med kollegor tycker att nu får kaffe och surrande räcka.
Nu ska vi spela halvlek två.
I rikligt snöfall.
Och hans ord är lag.
Så då kör vi väl igång då.

Halvlek två.
Bandy på riktigt.
Det här får alla ni lag med hall aldrig uppleva.
Karaktärsdanande.

Simon Viklund gör avslag.
För övrigt var Simons mål till 1-0 hans femtonde poäng i årets upplaga av Bandyallsvenskan.

Femtiosjätte minuten får Borlänge prova slå en hörna från det hörn där två hemmamål petats fram.
I snöyra.
Ingen utdelning.
Folket i Pusselbo, Spraxkya och Kupolen i Borlänge suckar av besvikelse.

Långa bollar viner genom snöfallet.
En hit.
En dit.
En ner i diket.
Försök med spel efter isen ger oftast bolltapp och långboll från motståndarens backlinje.

Nu kommer en intensiv period på en och halv minut.
Det suckande folket runt Borlänge får nu hurra och jubla.
3-2 trycks fram på tavlan bakom Joel Snäll i kalixburen.
Med ett skott ur vänsterinnerposition ser #77 Samuel Bortas till att uppförsbacken och motvinden för sitt lag blir lite lättare att hantera.
Passningen fick han från den där kvicke #10 Nyström.

Knappt hinner hurrandet och jublandet lägga sig förrän bollen ligger i nät i målet ner mot Furuhedsskolan.
Ditförpassad av röd #17 Johan Sundqvist.
Han håller sig framme sedan Simon stört det vita försvaret då de skulle hantera en långboll från röd försvarsspelare.
4-2.
Johans fjortonde poäng.

Dryga timmen då det är nära för Kalix efter viss kalabalik i efterdyningarna från en högerhörna.
Lite klubbviftande värdigt förskolan Humlans utevistelse efter en hel dag inomhus.
Det hela slutar med att ett par stora handskar tillhörande Adam Reyier nyper tag i bollen och chansen är borta.

En stund senare hör vi bandyapplåder från läktaren.
Detta sedan Mattias Snäll var nära framgång.
Ett fantastiskt vackert ljud.
Vad är vårfåglar, vågskvalp eller skönsång mot en riktigt varm bandyapplåd?

Långbollarna fortsätter.
”Böna” Lendl-Johansson längst bak i vårt försvar är femstjärnig på volleyspelet.
Min!, hörs genom snöfallet och sedan en fulländad forehand.
Eller backhand om så behövs.
Formidabelt spel.

Borlänges andra hörna är inte långt utanför Joels högra kryss.

Borlänge Crickets värvaransvarige smackar av välbehag då han ser Borlänge Bandys målvakt i aktion.
Mäktig kastarm.
Bravissimo!
Splendido!
Honom ska vi ha!

Sjuttio minuter och ännu en otäck kollision.
Denna gång blir målskytten till 1-1, Andreas Åkerblom, liggandes med tappad luft.
Han hittar den ganska fort och kan under applåder resa sig.
Tack och lov.
Som sagt, jag tycker icke om liggande bandyspelare.

Sista kvarten och nu är det bara snöfallet som håller uppe tempo och låga.
Spelarna på isen försöker så gott det går.
Men särskilt bra går det inte.

När Kalix får ännu en hörna klappas det taktfasta applåder.
Det har inte hänt sen förr.
Suveränt gjort publiken.
Heja alla ni.
Guld!

Hemmamålvakt Snäll får visa vad han kan då han räddar ett vitt friläge.
Räddning blir till hörna.
Hörnan blir till inget.

Masarna gör nu ett sista försök.
Man vill ge allt ett värdigt slut.
Lång resa.
Ingen ledare på bänken.
Två mål upp till poäng.
Motvind.
Snö.
Att ge upp fanns icke på kartan över Dalarna.
Lyft in allt vi äger, var tankegångarna.

Understundom smög sig höns (eller om det var duvorna från tornet) in i röda försvaret och viss kaos uppstod.
Känns lite smått obehagligt.
En felstuds och…..huu.

Och klockan går sakta.
Nåt kopiöst sakta.
Men den går.

Tillslut närmar den sig nittio.
Gästerna får en hörna.
Och en till.
Ett- skott-hörna.
Bom.
Slutsignal.

Allt medan snön faller.
Men inte vi med den.

Till sist.
Du i bilen jag hann upp vid rondellen mellan Valhall och kommunhuset
Som jag sedan låg bakom genom rondellen på E4 nedanför Coop, genom rondellen nedanför kyrkan och över kalixbron innan du fortsatte efter E4 då jag svängde av mot min by.
Hoppas du kom fram, vart än du nu skulle, utan påkörning eller annat mankemang.
Det faller in under kategorin ”klart obra” att köra utan bakljus i snöoväder.

Då önskar jag er alla en riktigt GOD JUL!
Ta hand om er så ses vi på annandagen.
Då kommer IK Tellus till oss.


// Sargis





 

Vad gjorde du i morse?
En gråmulen söndagsmorgon i december.
I morgonrock och kissetofflor hasar du omkring, äter frukost och tar kaffekoppen till sköna fåtöljen.
Långt innan dina morgonvanor tog fart denna andra advent hade en samling bandyspelare samlats vid sin hemmaborg och startat sin resa mot fjärran nord.
Och än tidigare hade en äldre gentleman med stort bandyhjärta satt igång ismaskinen vid arenan och börjat spola inför de aktiviteter som skulle ta fart under förmiddagen.
En söndagsmorgon vid 04:30 på Västanfors IP.

När det resande laget långt senare anlände till vår fjärran nord möttes de av lite gråmulet och fem grader under noll.
Ett utsökt väder som lockar ut kalixborna på frisk promenad men, tyvärr, inte på bandymatch.
Vilket för mig är en av de största gåtorna i vår samtid.
Varför går inte kalixbor på bandy längre och hur djup är en grop?

Nåväl, klockan masade sig vidare utan att fästa någon större vikt i mina funderingar.
När jag kom till vår arena vid tolvsnåret blev jag haffad av gästernas tränare Adam Johansson som glatt överlämnade en Västanfors-keps till mig.
Verkligen en glad överraskning.
Blir, helt ärligt, en smula tagen av en sån liten gest.
Det blir lite känslosamt.
Tack alla i Västanfors IF!

Halvlek ett.
Och tiden gick vidare.
Plötsligt var det 13:30 och dags för kamp.
Ett hemmalag där maskineriet inte kuggat riktigt rätt på slutet och ett bortalag som stångar, sliter och kämpar för att komma igång och börja ta välbehövliga poäng.
Ett bortalag som har liknande problem som Kalix under hösten med anläggning som inte vill och kan ge is.

Domaren idag var Pavel Silinski.
Han skulle få en lätt resa genom sitt uppdrag och gör nu sin första trudelutt med visselpipan.
Kör igång.
Och VIF:s #5 Andreas Jonsson hörsammar ordern och gör ett resolut avslag.
Matchen tar fart.

En och en halv minut senare får bollkallen bakom gästernas målman göra sitt första ingripande på ett skott som passerar stolpen med tre meter.

Efter sju lite trevande inledande minuter händer et saker.
Ett slag på klubban gör att domaren i grönt måste höja sina armar och signalera för straffslag.
Till Västanfors.
Lite protester från de röda men den bestämmande instansen var bergsäker i sin dom.
Tack gode Gud att vi slipper allt trams som fotbollen satt igång där varenda avblåsning skall kollas om och om igen.
Jag blir utan andning när jag tänker på det tramset.
Har nu domaren tutat för straff så är det straff.
Oavsett.
Och jag ger mig den på att rätt och fel jämnar ut sig under en säsong.
Denna straff tillhörde dock kategorin rättdömd.
Även om nu alla straffar mot Kalix är fel.

Exekutor för de vitklädda är #17 Filip Backström.
Oskar Sundqvist i hemmaburen är chanslös.
Stenhårt, högt upp till vänster.
0-1.
Ack och jämmer

Strax därpå får de vita med ”Fläkten” över bröstet matchen första hörna.
Jahaja, ska det bli mardrömsstart?
Det blev icke så.

Ytterligare en strax senare.
Minut nio.
De röda får sin första hörna.
Från vänster.
Förra säsongen bäst i serien på denna extra krydda i vår sport.
Hittills denna säsong har det varit mycket lösa skott och skott som gått upp i omloppsbana runt vår planet.
Nu blir det klang och jubel.
1-1.
Som siste skytt står han, Jimmy Berglund.

Spelet är helt jämnt.
Möjligen kan jag med väldigt rödvitfärgade ögon ana lite övertag i bollinnehav för mitt lag.
Är inte säker på att andra ögon såg samma sak.
Inga målchanser åt något av hållen.
Johan har ett skott just över, men målmannen hade full koll och hade nog räddat om det hade behövts.
Samme målman, som för övrigt heter Liam Burberry-Gahm, räddar ett hockeyskott från Anton Khrapenkovs klubba på Kalix andra hörna.

Minuten heter nu sexton.
Hemmalaget får sin tredje hörna.
Denna gång från höger.
Där de stora maskinerna gör sin entré.
Vi får se en liten variant där Johan glider in som förste skytt.
Signal…
Männen i vita skjortor hade för bråttom att rusa och hörnan går om.
Nytt försök.
Samma variant.
2-1.
Johan Sundquist.
Vackert.

Matchbilden är densamma.
Himlen är blågrå i skymningen och Västanfors har några fina minuter.
Några lyft som är nära gå igenom.
Kalix libero Jonathan Johansson är magnifik.
Likt en titan står han där och släpper varken långboll eller motståndare förbi.
Lysande rakt igenom.

Trettiosjunde är det millimetrar från kvittering.
Oskar räddar ett friläge och returen viftas mot en ödelagd målbur.
Men som tur var hade två röda spelare förlängt sina klubbor till en längd som får Armand Duplantis stavar att likna tändstickor.
Bollen räddas av dessa långa klubbor precis på mållinjen.
Och det behövdes inte heller kollas på någon tv-skärm.

Någon minut innan paus får åter libero Johansson gör en avgörande brytning på en långboll från vitt område.
Blir lite höjda röster på västmanländska över utebliven signal för hög klubba.
Domare Silinski skakar på huvudet och spelet fortsätter.
Alls inte omöjligt att jag hojtat om förseelsen skett på motsatt planhalva.

Sen blir det paus.
I denna paus tittar jag ut över arenan där den lilla, men trogna, publiken samlas vid grillen.
Äter nåt gott, dricker lite kaffe och småpratar om åkvägar, taktik och vad som måste göras för att lösa upp detta.
Ismaskinerna fixar isen till blänkande ruta och skymningen har fallit färdigt.

Själv tänker jag på Kalix Bandys #25 Mattias Snäll.
Då vet jag inte att han kommer göra ett mål lite senare.
Men jag vet att han är en viktig kugge i vårt herrlag.
Han är dessutom en av två tränare för vårt damlag.
Fullt upp kan tyckas.
O nej, o nej.
Nu har han även tagit på sig uppgiften som ledare i Bandy- / Skridskokul för småpysar med röda kinder och glimtar i ögonen.
En sann bandyhjälte.
Är värd ett sort beröm.

Ismakaren i Fagersta som spolar is 04.30 en söndagsmorgon och vår Mattias Snäll.

Dags så för halvlek två.
2-1 och helt ovisst.
Det har börjat singla ner några snöflingor.
En här………..och en där.
Knappt märkbart då de faller stilla och tyst.

Simon slår avslag och tjugo sekunder senare får Kalix hörna.
Från vänster där elden i grillkåtan falnat.
Det så kallade skottet kan mycket väl vinna pris i kategorin ”Årets snedträff” då det gick utanför i höjd med hörnflaggan på andra sidan.
Det skulle bli bättre sen.

Fyra minuter senare.
Från samma håll.
Ny snedträff.
Med bättre lycka.
Niklas Sundqvist träffar lite snett och bollen får en avig bana in mellan mur och målvakt.
3-1.

Att leda med två mot detta Västanfors ger mig lite obehagliga minnen från förra säsongen då en skön 4-2 helt plötsligt blev till 4-5 och fullständig kollaps.
Må det inte ske här och nu.

Minuten är femtioåtta då hemmalaget får tvåsiffrigt i kolumnen för hörnslag.
-Akta fyrtiofem!! ljuder högljutt från ”Fläktens” avbytarbås.
Fyrtiofem skjuter inte.
Hörnan går bom och en pust av lättnad hörs från den lilla röda stugan där ledare och avbytare håller till.

En timme och trettiofem sekunder spelade då matchen avgörs.
Vår kapten och härförare Johan Sundquist bryter in från vänster och skjuter från straffpunkten.
Målis hinner inte täta mellan sina benskydd och 4-1 blinkar fram på tavlan.
Nu känner jag en svag doft av vinst falla ner tillsammans med de fåtaliga snöflingorna.

Vitt avslut strax utanför Oskars högra stolpe ger mig lite andnöd för en stund.
Lite blå i ansiktet av andnöd ser jag Oskar snabbt ta en boll från korgen och med ett mäktigt utkast friställa Simon Viklund som elegant tar ner bollen, väntar ut målis och sedan enkelt rullar in 5-1.
Lite bandygodis där.
Minuten var sjuttiotvå.
Och jag får åter ta ett andetag.

Minuten senare får VIF sin första hörna i andra halvlek.
Måste nog bli mål här om man ska hitta det mod man tappat och få ny tro.
Så blev det inte.
Istället.

Vidar Fredriksson.
Jättelöfte är ett futtigt ord i hans närvaro.
Han är blott fjorton år men redan en fullfjädrad bandyspelare.
Tyvärr också i en annan sport på is där han är ett eftertraktat villebråd av de stora drakarna i den branschen.
Vi bandyvänner kan bara hålla alla tänkbara tummar för att han till slut väljer vår vackra sport.
I denna minut som är sjuttiosex får vi häpnas över hans fantastiska skridskoåkning och intensitet.
Likt en irriterande broms efter ett dopp på badstranden hänger han sig fast vid en motståndare som djupt nere i eget område försöker bli av med den lille ettrige och starta nånting bra
Fredriksson ger sig inte en tum hur mycket den vitklädde än försöker skaka av sig honom.
Till slut får han tag i bollen och lägger fram den till kapten Sundquist som inte missar i de lägena.
6-1.
Och vår lilla, trogna och fina publik applåderar det förarbetet.

Libero Johansson kröner sin magnifika eftermiddag med att smälla in 7-1 på en vänsterhörna.
Då hade en minut gått från förra målet.

Tre minuter senare vevar Anton in 8-1 på en hörna från samma vänstra hörn.

Medan snösmockan ligger på funderar jag på hur man som spelare i det vita laget tänker och mår.
Du har startat dagen i tidig otta.
Du har åkt buss.
Du har åkt flyg.
Du har åkt buss igen.
Du ligger under med 8-1 och det är tio kvar.
Jag ser dock inte ett tecken på dåligt humör eller hängande huvuden, man försöker ändå.
Försöker göra bra saker trots alla motgångar.
Det kan jag tycka är bra.
Och fortsätter snön falla i denna intensitet har vi fått ytterligare en halv centimeter imorgon bitti.
Kanske en hel.

Åttiotre och VIF får ännu en hörna.
Nu kanske.
Pappersbruksarbetare Robin Alamaa bryter hörnan och drar iväg över isen.
Lite till vänster med en fart som får bussen till Båtskärsnäs, där han tog sina första steg, att blekna.
Med sig i mitten har han Simon Viklund.
En liten elegant lobb över siste försvarares klubba friställer Simon och 9-1 är ett faktum.

Herrlagsspelare/ Damlagstränare / Småpystränare Mattias Snäll fastställer slutresultatet 10-1 efter ännu ett rivigt förarbete av Vidar Fredriksson.

När speaker Lasse slår av mikrofonen efter att ha förkunnat att en minut återstår av matchen kommer första utvisningen.
VIF #50 Dmitrij Loginov.

Sen är det slut, över och förbi.
Lagen tackar varandra och vi lommar ut mot parkeringen.
Där möter vi folk som är på väg in i ishallen för att se den där sporten som utövas i ett litet badkar.
De vet inte vad de går miste om.
Världens vackraste sport.

Och genom avslutningen av denna andra advent är en samling tysta bandyspelare från Västanfors på väg hem genom ett julpyntat Sverige.
Anländer hemmahamnen vid pass 23:00 i afton.

Då sover jag.
Och förhoppningsvis har ismakaren på Västanfors IP parkerat ismaskinen och gjort kväll.

Kommande helg har damerna hemmamatch.
Mot Edsbyn.
Lördag klockan 11:00.

Då ses vi där
// Sargis.

Inför
Ny dag.
Ny giv.
Nya smålänningar.
Personalen på flygplatsen i Luleå måste fundera över vad denna invasion av småländsk dialekt beror på.
På fredagskvällen kom ett gäng.
Igår kväll kom nästa.
I morse åkte fredagens ankommande iväg till snöigt Stockholm.
Och i eftermiddag åker de herrar som dök upp igår kväll tillbaka.
Mycket folk och inte ett R hördes.

I liknande förhållanden som igår ställdes idag ett revanschsuget Kalix Bandy mot ett segerrusigt Åby/Tjureda.
Ett Åby som, under lördagen, manglade ned IK Tellus med hela 11-4.
Ett resultat som fick mina ögonbryn att höjas en smula.
11-4 inger respekt.
Nässjös målkung Pontus Nordström visade form och satte tre mål mot Kalix igår.
Bara tre, tyckte Åbys målkung Philip Lindqvist och satte fem (enligt Bandygrytan, enligt ÅT:s hemsida gjorde han sex).
Så jag hade funderingar på att innan match sätta en sån där hög varningsflagg som småpysar har på cykeln på han med tröja #10.
Det skulle visa sig att det hade behövts.

Kan också notera att Filip, Philip, var ett gångbart namn i matchen Tellus – Åby.
Av matchens femton mål gjordes tio av en man med det namnet.

En stunds trevligt samtal med Daniel i Åbys ledarstab senare var det så dags för avslag.
Mycket härlig man som gjorde sin första….fössta…utematch på tre år.
Men han tyckte det bara var härligt med bandy i dessa förhållanden.
Han har haft uppehåll från bandyn men nu åter klivit in i hetluften.
Jag hade också den äran att träffa honom då vi besökte Åby för några sedan.

Halvlek ett.
Samma domartrio som i gårdagens match mot Nässjö.
Betydligt mer glesbefolkat på läktaren.
Jag blir lite matt i sinnet.

Och matchen rullar igång.
Klockan börjar ticka och skridskor skär revor i den nyspolade isen.
Idag vill vi se poäng.
Nässjö sade att det var nästan tjugofem år sedan de vann här.
Åby/Tjureda IF har aldrig vunnit här.
Låt vara att de bara har varit hit en gång genom historiens gång men faktum kvarstår.
Det var ifjol de var och då slutade kampen lika på tre.

Så tänkte jag när allt tog fart.
Allt tog fart och gästerna tog taktpinnen.
Mycket gult inledningsvis.
Äger boll.
Sätter hög press de få gånger hemmalaget försöker bygga anfall.
Fem minuter gångna och två hörnor för gästerna.
Bägge går bom.

Åtta minuter då de röda får ett fint frislagsläge i höger cirkel.
Men för åttahundrafemtiotredje gången blir det inget på ett sån fint läge.
Det pyr lite under min röda BBW-luva.
Ett sånt läge och inte ens få till ett skott.

Pyrandet falnar och spelet har nu jämnat ut sig.
Lite som gårdagens batalj.
Två täta lag som inte tänker bjuda på varken söndagsstek eller isyta.
Målchanserna lyser med sin frånvaro.
Vår Joel Snäll har fått visa upp sig med en benparad på en hörna men annars är det glest.

Två röda utvisningar i rask följd gör att ett obehag börja krypa in under alla de lager kläder jag byltat på mig.
Nu kan det bli jobbigt, tänker jag.
En gul hörna mot gles mur.
Gles mur men tätt rus och hörnan blir till inget.
Jag pustar ut.
I en minut.
0-1.
Målskytt #10 Philip assisterad av #93 Filip.
Lindqvist och Lydén.
På egen hand skär han in lite från höger och lyckas på studsande boll sätta sitt lag i ledning.
Fasen, jag skulle satt fast den där varningsflaggan.
Och det skola komma mer.

Kalix får sin första hörna.
Från vänster.
Jimmy skjuter högt över havet och bort emot land.

Vid Kalix andra hörna, också den rån vänster, tänker jag på männen i muren.
Du står där utelämnad till ett öde du inte kan påverka.
Du ser fem motståndare stå med höjda klubbor, redo att dra på för kung och fosterland.
Du ser röda spelarna #17, #10, #6, #45 och #7.
Det är inga fjuttskott de får till när det stämmer.
Träffa inte mig, träffa nån annan.
Signal.
Skott #10 Viklund.
Målvakten heter Anton Svensson och han nyper skottet i sina stora handskar.
Den gula muren gör en kollektiv suck av lättnad.
För övrigt har denne målman Svensson en blå tröja.
Jag behöver inte åkalla Bengt Grives färgbeskrivning idag.

I trettiofemte får Åby två man utvisade i samma avblåsning.
En avvaktande och en som frambringade den signal som nu ljuder.
Åter ett fint frislagsläge för Kalix.
Slarva inte bort detta nu.
Simon skjuter.
Blåtröjade Svensson får ta till spetskunskaper för att, med en benparad till höger, rädda projektilen.

De röda pumpar på nu.
Med två gula på syndarnas bänk känner man vittring.
Men de har förbenat svårt att komma till avslut.
Enmansattacker ut i vänster hörn i elva anfall av tio.

En röd hörna mot en mur som är glesare än befolkningen i Arjeplogs kommun.
0,2 invånare per kvadratkilometer där.
Men de glesa är beredda på att offra tänder och kroppsdelar för att täcka skottet.
Vilket de också gör.

En av syndarna kliver in på isen.
Och i nästa sekund blåser domaren för ytterligare en gul utvisning.
Småländsk ilska.
I den kampen stod jag på deras sida.
Den utvisningen såg mycket billig ut.
Trettio procent på reapriset.
Och Kalix var åter två man mer.
Nu ska det väl ändå kunna ske något.
Bara trycka på mot det småländska försvaret som sliter som galärslavar.
De lyckas med sitt värv och styr ut de målsugna rödtröjorna ut mot ofarliga områden av banan.

Strax innan det hägrande kaffet får så Åby en hörna.
Jag var bergsäker på mål där.
Jag stod beredd att kasta mössan i backen.
Vi är två mer.
Vi trycker på.
Att det blir mål i baken då är solklart.
Det blir inte mål och jag går till kaffet med mössan i näven.

Paus
Gott kaffe och djupa diskussioner.
Alla vi experter som sitter inne med alla dessa kunskaper.
Tänk vad vi kan.
Och vet.
Vet.
Inte tror.
Vet.
Sen går vi ut.
Ty det är dags.

Halvlek två.
0-1 på tavlan.
Ingen ko på isen för det resultatet.
Bara jobba vidare.
Vi är ju klart med.

Fyra minuter senare får vi se en hörnvariant där Simon kliver in och drar in mot mål i högerläge.
Endast ett par stora handskar i vägen från kvittering där.

Femtioandra minuten och Åby är åter fullt manskap.
Har haft folk på botbänken i timmar.
Och Kalix har inte skapat de där wow-lägena.
Jag kan väl tycka att lite mer borde de kunnat oroa smålänningarna med.

Spelet är jämnt.
Det är tätt.
Det är ovisst.
Nån hörna hit eller dit.
Några skott som målvakterna tackar och tar emot.

Humor då domaren blåser hörna till Kalix och målmannen blir så förgrymmad så han hoppar jämfota.
Vi ser Putte på förskolan som inte får låna bollen av sin kompis.
Det lugnar dock ner sig då domaren, helt korrekt, ändrar sitt beslut och Putte får låna bollen.
Jag förstår hans ilska då det inte var i närheten av hörna men humorn där han hoppar jämfota, den är stor.

Sen kommer de hemskaste av alla hemska minuter.
Sjuttioett till sjuttiofyra.
Från 0-1 och vittring till 0-4 och stängd dörr.
Om gäddan som daskade oss igår var sur så var det här ett helt stim med gäddor.
Tre minuter.
Tre mål.
Varsågod att skölj.

0-2 på en vänsterhörna.
#10 Philip var det.

0-3 på ett mycket omdiskuterat mål.
Det var också #10 Philip.
Med mina rödvita ögon så kan jag tycka att klubban som dök upp framför nosen på ”Böna” inte har rätt att vara så högt uppe.
Det var lite upprört ett tag, dock inga banderoller eller fastlimmade spelare på isen så matchen fick fortsätta.
Tills det blev en hörna

Hörna från höger denna gång.
Pang.
0-4.
Det var inte #10 Philip.
Det var #47 Viktor Johansson.

Luften pös ur matchen.
I alla fall för min egen del.
Visserligen tog vi in tre mål ifjol i den sagolika vändningen från 0-3 till 3-3 på övertid.
Men vindarna tyder inte på upprepning denna behagliga söndagseftermiddag.

De där tre raska målen kändes så förbålt tunga.
Inte ett dugg rättvisa.
Bitterheten slår sig ner i mitt sinne.

Ledningen i Kalix begär Time Out.
Ett lyckat drag.
Direkt efteråt.
1-4.
#10 Simon Viklund.
Kanske, kanske.
”Säg inte nej, säg kanske kanske kanske…..”
Mirakel har hänt förr.

Jag har dock väldigt svårt att tro på dessa mirakel.
Jag är låst i min bitterhet.
De där tre målen.
De där #&%#¤ tre målen.

När så Åbys nytillskott från nedlagda AIK Isakki Kaivola tar ned en långboll, enkelt rundar Joel och rullar in 1-5 släcks den allra lilla minsta gnistan av hopp.
Denne Kaivola provade lyckan i IFK Motala då AIK lade ner men där blev det inget så flyttlasset gick till Åby istället.
Jag är rätt säker på att man i Åby är nöjd med det tillskottet.
Speciellt eftersom karl´n hinner göra ett mål till.
1-6 alldeles i slutet av matchen.

Kalix får en ett-skott-hörna.
Den spelar man snyggt och sportsligt bort.
Vilket får de gula att klappa klubborna i isen.

En snygg avslutning ändå.

Slut
Denna helg mot småländskt motstånd blev en dyster helg.
Okej, vi har mött två riktigt bra lag men med lite tur här och var så hade vi kunnat lugga till oss nån poäng.
Speciellt igår då vi fick, ursäkta min franska, tre jä*la skitmål mot oss.
Idag visar inte 1-6 bilden av matchen.
Lite för stora siffror.
Men oförmågan att skapa heta lägen med två man mer förstörde eftermiddagen.
Nåja, det är bara gnugga vidare.

För Åby väntar nu en lång hemresa.
De väntas kliva in i hemmets lugna härd vid två-tretiden i natt.
Och i morgon väntar arbeten.
Att vara bandyspelare är ingen glassig tillvaro.

Till sist.
Ni som bröt upp låset och tog er in i grillkåtan natten till idag.
Hoppas ni hade en trevlig tillställning.
Och att ni hade det varmt och skönt med bandyns ved och grillkol.
Ja jösses.


// Sargis

I backspegeln.
Vi sätter oss i soffan, lutar oss tillbaka och minns tillbaka.
1998.
Tjugoandra februari det året.
Någon som minns.
Att man någon dag tidigare sett en valross utanför den halländska kusten räknas inte.
Och nej, jag var hemma den dagen.

Tjugoandra var en söndag.
Kalix/Nyborg låg på fallrepet i det som då hette Allsvenska Fortsättningsserien.
Vinst var ett måste i denna den sista omgången.
Vinst samtidigt som Boltic skulle förlora.
Då skulle KNBK klara sitt kontrakt utan ett kostsamt kvalspel.
Och de man skulle möta var….
…. Nässjö IF.
Ett sargat NIF som redan var klara för degradering efter att inte fått ihop en endaste poäng i serien och två dagar tidigare åkt på en rejäl näsbränna mot Karlsborg, 12-4 till de svartgula.
Så att de skulle kunna matcha ett fulltaggat KNBK var så långt bort att det inte fanns.
Sade vi.
Som senare på eftermiddagen lommade till parkeringen med hängande huvuden och tappade hakor.
Någon kved.
Någon svor.
Annars var tystnaden påtaglig.
Och blickarna var tomma.
Det kunde ju inte gå fel.
Det var ju omöjligt att Kalix/Nyborg som hade allt i sina händer skulle förlora mot ett lag som åkt på utspelning under fredagskvällen och sedan ägnat helgen till hotellvistelse.
Det kunde bara inte ske.
Men.
Vad vore idrott om inte överraskningar kan inträffa?
Behöver ju inte vara just mot Kalix kanske.

2-4 då domaren blåste full tid.

2-4 för snart tjugofem år sedan.
Idag blev det…….

Från början idag.
Förhållandena var perfekta.
– Samma väder som i vår hall, sade en av ledarna i NIF då laget värmde ute på isen.
Tre-fyra minusgrader, ingen sol, ingen vind och bara perfekt.
Tidigare i veckan har de dessutom börjat bygga is på Nyborgsvallen ett missriktat frislag från mitt hus.
Jag blir varm inombords trots de kyliga graderna då jag ser strålkastarna lysa där bortom skolan.
En vacker syn.
Kort sagt.
När vintern är så här är vintern fin.

Och precis som förr så går tiden.
I samma takt.
Även i Kalix.
Så när klockorna i Gamla stan, i Hjo, i Årjäng och på Fomab Arena i Kalix visar 14:00 var det dags.
Dags för avslag.

Halvlek ett
Domaren för dagen heter Andreas Lundbäck.
En av de assisterande domarna heter Winther.
Ett passande namn kan tyckas.
Den andre heter Andersson.

Huvuddomare Lundbäck blåser klart till drabbning.
Och en vitklädd spelare gör avslag inför ögonen på en liten med trogen publik med rödvita sympatier och en tillrest skara med småländska sympatier.
De är väl sex-sju stycken.
Kommit i bil från Nässjö.
Övernattat i Umeå där de också plockade upp nån likasinnad.
”Land och rike runt för NIF” stod på deras banderoll.
Hjältar.
Inte första gången de besöker oss men att ta bilen och köra E4 upp hit är värt en medalj ur konungens hand.
Imorgon kör de ner till Stockholm och hejar fram sitt lag mot Tellus.
Blågula hjärtan.

Avslaget har gått.
Matchen är jämn och det brinner en inbjudande eld i grillkåtan.

Nässjö får hörna efter fem minuter.
De tillresta anar.
Vi övriga fruktar.
Det blev inget av den.
De får en till efter tio.
Där är det nära, vi kan tacka den röde på linjen som innehar skridskor i storlek fyrtiomånga då de stoppade bollens framfart precis då den skulle ta sig över mållinjen.

Bra tempo på isen.
Redan betydligt högre än förra helgen.
Kul att se.

Knappa kvarten spelade då Kalix får en bjudhörna.
Ett felpass de luxe ger hemmalaget chansen.
Från höger.
Den där klyschan att bjudhörnor alltid blir mål kan vi skrota och sätta i den gröna tunnan utanför Kalix omklädningsrum.
Åtminstone ett tag till.

Spelet böljar.
I bakgrunden ser jag träd som är täckta av rimfrost som gnistrar i lampornas sken.
Det har börjat skymma och den här lilla plätten av vår galna värld är vacker.
Låt oss få behålla denna oas.
Några timmar tillsammans runt en bandyis.

Giganternas kamp fortsätter.
Två hermetiskt slutna försvar tillåter ingen motståndare ens försöka göra nåt allvarligt.
Janne och Jimmy försöker med skott från fjärran.
Även om belysningen slocknat hade NIF:s målman Jesper Cimen räddat.
Han hade för övrigt en tröja som jag inte riktigt kan sätta färg på.
Blå? Blågrön? Blågrönturkosblå?
Var är Bengt Grive då han behövs som bäst?

Minut tjugosex och domare Lundbäck får ryta till att ”Nu tycker jag vi alla här tar och tillsammans sjunger We shall overcome”.
Janne Rintala och Viktor Lindqvist har en liten intern uppgörelse och står inte och byter adresser för framtida julkort.
Det hela svalnar rätt fort och domaren väljer att låta de bägge vara kvar på isen utan åtgärd.
Bra.

Inte många avslut nu.
Inga alls.
Infarten till de bägge farliga områdena är stängda.
Täta murar.
Med vallgrav och försåtsminering.
Och fradgatuggande vakthund.

Johan skjuter utanför i hyfsat läge.
Janne skjuter över från avstånd och målisen har full koll där.

Några fjun av snö faller nu.
Men inte nu.
Till och från under hela matchen.

Kalix bjuds på ännu en hörna.
Vassego att ta för er.
Som sagt den där klyschan glömmer vi……tills vidare.

Plötsligt ljuder en skarp signal genom eftermiddagen.
En signal som förkunnar straff.
Till Nässjö.
Minuten är trettioåtta.
Och den är inte populär i det röda lägret.
Man menar på att den friställde spelaren kom ur offsideposition då passningen slogs.
Det blev lite ordväxlingar och vädjanden.
Hade jag haft förtroendet till en visselpipa på den position jag befann mig hade jag blåst direkt.
En skarp och resolut signal.
Jag stod nästan exakt i linje med det som hände och jag hade blåst för offside.
Nu har jag inget sånt förtroende, som tur är, så domarens ord är lag.
Nåväl.
Bara svälja.

0-1.
#16 Pontus Nordström.
Jag höjde ett varningens finger för honom inför matchen.
Och det skola komma mer.

Minuten innan paus.
#16 Pontus Nordström.
0-2.
Oskar räddar ett friläge men på returen håller han sig framme.
Är man målkung så är man.
Och det skola komma mer.

Paus.
Vi hör ”Just idag är jag stark” i högtalarna.
Det är fint.
Jag vann inte lotteriets charklåda.
Det är inte fint.
Grattis Lasse till den.

Jag dricker mitt kaffe och tänker att det får inte bli 0-3.
Inte för allt smör i Småland.
Då blir det tungt.
De röda har ingen kod eller nyckel just nu för att läsa upp den kompakta muren som möter dem då de passerar mittlinjen.
Måste hitta nånting som kan glesa på byggstenarna.
Det säg ju att smålänningar är giriga så kanske en kappsäck full med pengar en bit upp på banan kan få de vita att glömma sina försvarspositioner för en stund.

Så är det dags.
Halvlek två.
Simon gör avslag.

Fyrtiosju.
Hörna Kalix.
1-2 nu skulle smaka…..
Det fick vi aldrig veta.

Två snabba småländska hörnor i rad.
Får inte, får inte.
Blev inte.

Så får då gästerna en bjudhörna.
Ett felpass från mittlinjen resulterar i Nässjös femte hörna.
Från höger.
Nåja, vi har ju lärt oss att den klyschan om att bjudhörnor alltid blir mål inte stämm…..
Jahaja.
Nu passar det att stämma in minsann!
En snygg variant där skytten kommer med fart från en bit bort.
Rakt in i lite till höger.
Skottet är stenhårt.
Effektfullt då bollen träffar nättaket och rimfrosten sprätter upp i luften.
0-3.

Hatten av #16 Pontus Nordström.
Men nu skola det icke komma mer.
Från honom i alla fall.

Nu känns det tungt.
Uppförsbacken känns som backen på Tervisön i motvind.
Och spöregn.
Blytung.

Matchbilden fortsätter.
Möjligen drar sig Smålands husarer lite mer tillbaka.
Vill inte gå bort sig i offensiven.
Behöver ju inte det med 3-0 i ryggen.
Och de röda har inga vapen.
Försöker varv efter varv.
Men gatorna är stängda.

Nära 0-4 då det bara skiljer en felstuds för Maxim Utebaliyev från framgång.
I frustration ylar han nåt obegripligt på sitt kazakiska tungomål.

Sextioett.
Ett hopp rullar in.
Rullar in från hörnet nedanför entrén och slutar i nät bakom Cimen.
Ditförpassat på en vänsterhörna av Anton Khrapenkov som tredjeskytt i linjen vevar in reducering och återfunnet hopp.
Tervisöbacken blev lite flackare.
1-3.

Sextiotre.
Jag är på väg att notera 2-3.
Johan missar i öppet läge.
Gnnfnngnn blir bokstäverna i min bok.

Nässjö vänder spel.
Och givetvis.
1-4.
En sur gammal gädda daskas rätt i nyllet på oss rödvita.
De tillresta hurrar och sjunger.
Där och då kändes det som att matchen stängdes.
Det lilla hopp som tänts falnade i takt med elden i grillkåtan i hörnet där den dragit sig tillbaka.
Målskytt #19 Viktor Lindqvist.

Så nära 2-3 och så detta.
Det flyger duvor ur min mun.
Osande av eter och bittermandel.

Kalix får några hörnor.
NIF-spelarna är beredda att offra allt för att reda sin bur.
Excellenta rus på alla utom två.
En som Kalix gör mål på.
En som Kalix alla skyttar missar bollen på.

Hemmalaget försöker och försöker.
Välkomna in i säcken, säger de vita och knyter ihop.

Kalix begär Time Out.
Goda råd är nu svindyra.
Inga tramsiga Black Friday-erbjudande här inte.
Nya riktlinjer målas upp.
En sista kraftansträngning.
Nu jä****

Ett tåg passerar tutande bakom läktaren.
Männen som kommit i bil sjunger fram sina hjältar.
De anar framgång.

Åttiofyra.
2-4.
Simon Viklund i gröten framför NIF-målet.

Förra säsongen gjorde vi hundra mål under sista fem-sex-sju.
Och nittiofem på övertid.

Kanske, kanske….
Nä, inte denna gång.

Slut.
Glädjen är stor i det småländska lägret då jag passerar dem.
Det tjoas och tjimmas som på en svensk midsommarfest.
Bara att sticka fram näven och gratulera dem till segern.
Det är då en av ledarna säger:

– Vi har inte vunnit här sedan 1998.

Då blev det 2-4.
Idag blev det 2-4.
Nästa säsong kanske vi möts i Nässjö.
Låtom oss hoppas på 2-4 då.

* Imorgon ser vi Åby/Tjureda.
* Imorgon ser vi Östersund Dam.
* Imorgon ser vi Östersund Herr.

Till sist.
Ni i publiken.
Sträck på er lite.
Supportrarna från Nässjö tyckte ni var förbaskat trevliga.
En av dem sade.
–Vi tänkte att ni bara var trevliga för att vi aldrig vunnit här. Nu gjorde vi det så vi visste inte hur ni skulle reagera. Men ni var ju för tusan lika trevliga för det.

Fina ord.


// Sargis








HjältarH

Innan avslag
Hade nån ringt till mig tidigt i morse där jag satt med morgonkaffet och morgon-91:an och sagt att dagens match skulle sluta som den gjorde hade jag lagt på och tänkt att personen i andra änden pratat i sömn eller fortfarande hade sviter efter fredagskvällens rumlande.
Vem kunde ana?
Vem kunde tro?
Definitivt inte jag.

Där jag satt och drack mitt kaffe tillsammans med beväringarna i Klackamo hörde jag att det blåste ordentligt utanför fönstret.
Halv orkan från väst.
När sedan mörkret drog till reträtt och ljuset tog makten syntes en blek sol över taket isi Asplunds.
En sol som vi inte sett sen Hylands glansdagar.
Och termometern visade tuffa sju plusgrader.
En helt vanlig svensk midsommar.
I svinnovember.
Tack, men nej tack.
Som gästernas målvakt Patrik Hedberg sade då han lämnade isen efter värmningen.
– Det ska ju vara snö här då vi besöker er.

Isen hade dock klarat sig med beröm godkänt.
Sju plusgrader och hård vind.
Är inte säker på att det gamla aggregatet klarat den utmaningen.

Den stora snackisen innan avslag var annars duvor.
Vanliga svenska duvor.
Lite ornitoligiska kunskaper delades.
Orsaken till denna fördjupning i duvans väl, ve och leverne var det faktum att de funnit en enrummare högst uppe i tv-tornet.
En trevlig lägenhet med utsikt.
Nu är det så enkelt att i ett tv-torn ska icke duvor hålla till, där ska tv-teamet och kommentatorerna sitta och förmedla matchen till utbyssare.
Det gick inte idag det.
Ty där duvor bor finns det….
….duvor är inte så bra på att uppsöka arenans faciliteter.
Jag såg senare bilder från kaoset.
Om jag säger ”ofräscht” så är jag långt i underkant av sanningen.
Jag förstår att man använde balkongen utanför klubbrummet istället.

Vi närmar oss avslag.
I ett duvslag.
Klockslaget var inne.
Och vi var ute.
Den nya displayen ovanför sekretariatet som visar tid och temperatur visade 14:00 och -71 grader.
-71.
Det är tufft att spela bandy.
Olov sade att den tidigare i veckan visat +100.
Det är tufft med bandy.
Ojmjakon och Death Valley, släng er i en vägg.

Halvlek 1
Huvuddomaren för dagen hette Peter Persson.
Han gjorde sin första insats genom att blåsa igång dagens drabbning i Bandyallsvenskan.
Ena laget var rött och kallas Kalix Bandy.
Det andra var gult och kallas Falu BS.

Hemmalaget gör avslag med vinden i ryggen.
Arton sekunder senare får samma hemmalag en höger hörna.
Bom.
Hade smakat fågel (!) med ett tidigt mål.

I fjärde minuten får laget sin andra hörna från vänster.
1-0.
På hörna.
Han har gjort miljoner hörnmål.
Jimmy Berglund.

Det blev ju tidigt mål i alla fall.
Bra.

Dubbelchans för de röda runt minut sju.
Målmannen som saknar snön, Patrik Hedberg, gör en räddning direkt hämtad ur en Buster.
Kastar sig till höger och räddar ett hårt skott av Anton Khrapenkov.
Lite spel innan farligheten avslutas med en boll som skalar bort röd färg på Hedbergs högra stolpe.
Han som sköt där får senare pris som bäste röd.
Robin Alamaa.
Jag kan bara hoppas att han tänker på sin arbetskollega på måndag.
Kanske delar med sig lite.
Ja, just det ja.

Några enstaka sekunder rullade iväg.
2-0.
Janne Rintala flippar fram Johan i fritt läge.
Någon gul arm sträcks upp för att påkalla offside.
Ingen respons från domartrion och Johan kan enkelt rulla in bollen.
Några protester av allvarligare sort togs inte till så de gula svalde nesan och gick vidare.

Jag skriver i tionde att de röda dominerar dansen fullständigt.
De gula kommer knappt till anfall.
Tro om stoppet de hade i Ö-vik under sin bussresa upp under fredagen innebar backhoppning i stans hoppbacke där vid rondellen på E4 i södra utkanten av centrala stan.
Eller nån annan aktivitet som satte geisten ur spel.
För de såg inte så där hungriga ut.
Tama anfallsförsök som enkelt styrdes undan av den röda betongmuren.
Står jag och skriver då vår målvakt Oskar Sundqvist också får visa att han också kan göra räddningar ur Buster.

Sen tror jag inte han behöver anstränga sig förrän han gör en benparad två minuter innan paus.

Nitton minuter och de gula får sin första hörna.
Tystnad i hela Dalarna.
Ska de spräcka nollan nu och få lite tro och hopp?
Den arkiveras under kategori M.
M som i misslyckad.

Skymningen faller allt fortare nu.
Det blåser nerifrån parkeringen och det drar in löv, grus och en och annan bil på isen.
Där kom hästarna, som håller till där man svänger av från Stationsgatan och tar sikte på arenan, insvepandes.
Och duvorna håller sig undan, gillar inte de där tv-typerna.

Då smäller det ute på isen.
Johan Sundquist sätter fart.
Och när han sätter fart är det hög fart.
Det tar tvärstopp mot ett utslängt ben.
Folket tystnar.
Tränarstaben i Kalix blir tokiga.
Spelarna blir tokiga.
Jag blir galen.
Glosor viner över isen.
Jag kan mycket väl ha slängt någon av dem.
En vansinnig bentackling av gul #98 gör att han får se domaren göra det enda han kunde göra i den situationen, dra det röda kortet.
Bara att lomma till omklädningsrummet för syndaren.
Även om jag är säker att 98:an inte hade så onda avsikter som det blev så är det en sån där sak som inte får förekomma på en bandyplan.
Eller överhuvudtaget någonstans.
Kan sätta stopp för matchen, säsongen eller karriären för den som åker på den.
Tack och lov reste sig Johan upp.
Lite mörbultad men han gjorde en tumme upp och kunde fullfölja matchen.
Otäckt.

Det efterföljande frislaget skjuter samme Johan i stolpen.

Om de gula såg lite tama ut tidigare så var detta det som släckte hoppet.
Åtminstone såg det ut så.
De hade ingenting som kunde hota de röda.
Till protokollet skall också läggas in att våra röda var bra.
Väldigt bra.
Snabba offensiva attacker anförda av många spelare.
Många fler delaktiga än jag sett tidigare.
Riktigt kul.

När så Simon Viklund gör 3-0 på högerhörna känner sig ledningen i BS tvungna att ta rast.
Time Out.
Lugna ner lite.
Gjuta mod.
Lite pepp.
Kom igen, det är länge kvar!

Det hjälpte föga.
Samme Simon gör 4-0 i trettiofemte.
Nye Isac Köpsén gör 5-0 i trettionionde.
Och matchen är stängd, låst och nyckeln i säkert förvar.
Uppe hos familjen duva.
Hämta den den som vill.

Sen blev det paus.
Trots de sju plusgraderna så var jag lite småfrusen så kaffet satt bra.
En fundering.
Det vi kallar ”Gamla klubbrummet” uppe i ishallskorridoren var dubbelbokat så bandyn fick ha all servering utomhus.
”Hur e de möjligt?
Man frågar sig gång på gång”
Hur kan den där håkkin ha till gång till det rummet?
Och varför ska alltid bandyn få stryka på foten?
Jaja.

Jag summerar Kalix första halvlek med ett ord.
Överlägsna.
Vi kan, vilket inte händer särskilt ofta, ställa oss på plats inför andra rundan och bara njuta av de rödas spel.
Känns overkligt ändå.
Kan ett snabbt gult mål…..nä.

Halvlek 2.
Jimmy B gör avslag.
Sju minuter lunkar iväg.
6-0.
Johan på tennis två meter från mål, fint inspel från höger av Niklas Sundqvist.
Ett fint mål.

I femtiofjärde ser vi en lysande uppvisning i försvarsspel då fyra röda blir övergivna efter ett onödigt bolltapp på offensiv planhalva.
Att se hur de tätar ihop sig och styr undan de gula med planer på mål är vackert.
Ännu ett exempel på att bandyn är världens vackrast sport.
Suveränt.

Sen händer det inte mycket på ett tag.
Skymningen har sedan länge fallit färdigt.
Grus och löv blåser in vilket får materialarna att springa in och ut från respektive sliprum.
Ett hårt jobb i det tysta.

Tempot sjunker alltefter tiden går.
Hemmalaget har inte särskilt mycket intresse av att gå framåt i allt för hårt tempo.
6-0, en man mer och spelövertag.
Vi lugnar ner oss en smula nu.
De gula har inget intresse kvar.
De vill bara hem nu.
Det har var ju inte vad de tänkt när de bussade hemifrån tidig fredagsmorgon.

Deras iver blir ju inte större då Simon gör 7-0.
Fint framspelad av Janne Rintala.
Janne som var mycket bra idag.
Låg bakom mycket i det offensiva.

Simon är inte färdig.
Han har mer kvar.
En riktig projektil rakt upp i nättaket på lagets elfte hörna.
Från vänster.
8-0.
Jösses vilken pärla.
Hade målvakten haft sina fingrar där hade sjukhusets läkare fått ta fram all världens expertis för att få dem på plats igen.

Sex minuter senare vevar Niklas Sundqvist in 9-0 på en hörna från motsatt håll.

Kvarten kvar.
Nu börjar t.o.m vi pessimister tro på, åtminstone, en poäng.

Johan sätter tvåsiffrigt när han på egen hand snirklar sig igenom spillrorna av det gula försvaret, blir upphakad men lyckas svävande i luften vispa in tian.
10-0.
10-0.
Och vad är klockan?
Sjuttiosex.

Det är nu det händer.
Det oförklariga.
Jag hade förhoppningen om att vi skulle slå publiksiffran från Finspångs Folkets Park då Frank Sinatra uppträdde där.
437.
Vi var inte i närheten.
Men stort tack till alla ni som kom.
Ni är guld.
Men.
Jag måste ställa frågan.
Varför i hela friden börjar ni traska iväg från läktaren när knappa kvarten återstår och våra grabbar leder med 10-0 och bjuder på en laginsats vi inte skådat på år och dar?
Varför?
Okej, det är avslaget.
Piprökartempo.
Men lika förbaskat stannar man kvar tills domaren blåser av.
Går ni hem från bion innan filmen är färdig?
Från teatern?
Från restaurangen innan desserten serverats?
Jag begriper det inte.
Och det är ju ingen större kaos ute på parkeringen heller.

Nåväl.
Sista tio nu.
Se till att Oskar får hålla nollan.
Joel gjorde det i Ljusdal.
Bygg mur om så behövs.
Inget trams nu.
Det blev inget trams.

Oskar höll nollan och såg glad ut för det då han efter matchen åkte omkring med sin lille son i famnen.
En fin avslutning på en fin eftermiddag.

Tack Kalix Bandy.
Sträck på er.
Den här segern visar högsta klass på lagspel.
Riktigt, riktigt kul att se.

 Längs E4 åker nu en buss i tystnad.
”Tystnat har leken, tystnat har sången….”

Imorgon gör vårat nya lag U sin seriestart.
Selånger kommer upp.
Utan ”Jola” Bergström.
Utan Ingemar Aava.
Men de är bra ändå.


// Sargis

10-0.
Jag drömmer väl inte?
Om jag gör det, låt mig sova.