Författare: Stefan Vikström

Publicerat

Vinst i säsongspremiären

Ibland är november vacker.
Ibland är november vacker så det tåras.
Denna lördag var en sån dag.
Tio grader under nollan, vindstilla och den sol som hållit sig undan sen urminnes tider hade vaknat till liv och sköljde över det snöfyllda norrbottniska kustlandet.
Det skapades magi.

Och allt det vackra förstärktes till en svårslagen gräns då jag klev in på Fomab Arena och såg isen ligga nyspolad och blank.
Läktaren som badade i solskenet och granarnas grenar var täckta av snö.
Ibland är november vacker så det tåras.

I denna magiska värld ska Kalix Bandy och OLS Uleåborg vässa formen inför kommande allvar i en träningsmatch.
Slipa till det som övats i en försäsong lika lång som vägen hem efter en tung förlust.
Oändlig.
Vi kan tänka på att den senaste matchen våra herrar spelade var den 25:e februari.
Tvåhundrafemtionio dagar ha rullat iväg sedan dess.
Tvåhundra och femtionio.
Det är många dagar det.

Matchen går igång
Men nu är det äntligen dags att rulla igång vintern.
Klockan visar 12:30.
I Uleåborg där folket sitter spända i förväntan visar samma klocka 13:30.
Domaren för dagen heter Sebastian Nordgren-Lehto.
I samma stund som ett flygplan från tomtens land i Rovaniemi på väg mot Stockholm passerar över oss sätter han sin visselpipa i munnen och tutar igång matchen.

Första sju-åtta minuterna passerar obemärkt.
Ingenting som kommer visas upp i syfte att göra reklam för vår sport.
Men det är klart, även en bandymatch har alltid sina fördelar.
Alltid.
Som när vår mittback hälsar en gulklädd motståndare ”Hyvää huomenta” med en riktig bröstvärmare.
Tvärstopp.
Vad den, på isen sprattlande, finske spelaren gormade lämpar sig inte i tryck.
Lämpar sig inte någonstans.

I minut tio kommer första målet på vår arena säsongen 23/24.
Och det är vår unge Vidar Fredriksson som vispar in en målvaktsretur efter Hugo Olssons skott.
1-0.

Kalix får matchens första hörna.
Vi har sett bättre.
Betydligt bättre.

Kvarten spelade.
Kalix har övertaget.
OLS har dock ett försvarsspel lika tätt som ångan i en finsk bastu.
Du ser inget.
Hör inget.
”You can check out anytime you like, but you can never leave….”

De röda äger boll.
Fattas bara annat då det är på vår hemmaplan.
Men skapar inga hot av allvarlig sort framför målmannen i en tröja i sann Bollnäs-anda.
Orange med blått axelparti.
Han heter Jere Penttilä.
Kalix målman är för dagen Joel Snäll.
Orangeklädde Penttilä kommer få visa att han är en målvakt av rang medan svartklädde Snäll inte behöver anstränga sig till sitt yttersta för att freda sin bur.
En mycket lugn dag för vår högklassige målman.

Inom loppet av två minuter får den orange göra två fina parader.
”Jonte” Wikström försöker på ett hörnskott och Anton Khrapenkov avslutar efter en fin uppåkning längs läktarsidan innan han går in mot mitten och skjuter.

Trettiotredje.
Johan Sundquist.
Känns namnet igen?
Vår evigt trogne lagkapten.
Varit Kalix trogen i alla år sedan skridskoskolan trots anbud från varenda klubb runt om i världen.
Opererade handen i somras och var lite tveksam om han skulle vara redo till säsongstarten.
Det var han.
Och nu gör han 2-0.

Två minuter senare.
Över Uleåborg hörs ett jubel.
2-1.
Ett av få, väldigt få, avslut resulterar.
Eller rättare sagt, tre avslut i ett.
Först ett bra skott av, den från Broberg, IFK Vänersborg och AIK, bekante Ilari Moisala som Joel Snäll räddar ut till en vänsterhörna.
Han räddar även hörnskottet men på returen är han chanslös.
Målskytten heter Veeti Petsinki.

Minuten fyrtio.
Han skulle bli eftermiddagens store målkung.
Det visste han inte nu när han står beredd att veva till på en perfekt lagd hörna från solskenet i hörnet ut mot Järnvägsgatan.
Där står, i solskyddsfaktor med hög siffra, Niklas Sundqvist beredd att på signal fösa in bollen mot skjutklara kumpaner.
Signalen ljuder genom solens strålar.
Det blir Janne Rintala som skjuter….eller vad han nu gör.
Nån sorts slagskott eller dragskott eller fösning eller nåt liknande.
Det spelar nu ingen roll för bollen rullar försmädligt in bakom en förvånad gul mur.
3-1.
Minuten efteråt skjuter samme Rintala betydligt hårdare.
En riktig projektil upp mot målvaktens högra kryss.
Med en räddning i god Buster-klass får han en stor handske på bollen och räddar ut till en ofarlig hörna.
Kan mycket väl ha varit matchens bästa sekvens.
Tungt skott.
Fin räddning.

Sen blir det paus.
Expertisen i fikarummet konstaterar att vi sett fyrtiofem minuter träningsmatch.
Kalix har nittiotvå procent av bollinnehavet men kommer inte genom det bastuångtäta gula försvaret.
Lite hafsigt passningsspel och ett tempo som har potential att ökas.
Men det är ju för bövelen första matchen sedan februari så nog kan vi utan tvekan acceptera detta.
Och trivs, det gör vi ändå.

Uppvärmning inför match på vacker scen.

Andra halvlek.
Två minuter gammal.
Christer vid mikrofonen basunerar med myndig stämma ut att Kalix får sin sjunde hörna.
Från vänster skriver jag i min lilla svarta.
Skottvillige Rintala.
4-1.

En svag vind börjar anas.
Biter lite tag om näsa och kind.
Men träden bakom läktaren står pall och släpper inte ned sin snö.
Scenen är lika vacker.

Timmen spelade.
Minnen från förr då Kalix hörna nummer åtta skjuts i bollkorgen.
Dagens bollkorgar är ju inga korgar utan nån sorts behållare i plåt så den hänger kvar utan att tömmas på bollar.

Hemmalagets ledning begär ”Time out”.
Nya direktiv målas upp.

Spelets kvalitet sjunker i takt med den nedåtgående solen.
Matchbilden är densamma sedan minuten var ett.
Kalix får några hörnor.
Några skjuts på mål.
Några skjuts inte på mål.

Kul att se de lite nyare namnen i röda tröjor.
De som ifjol kom med trunk och spelglädje till vår förening då Karlsborg lade ner sin bandy.
De tar för sig riktigt bra i sin lite nyare omgivning och vill visa oss att de minsann kan den ljuva konsten bandysport.
Mycket kul.

Sjuttiotre.
Hatten av.
Dagens bäste spelare.
Dagens målskytt.
Dagens Mr HatTrick.
Janne Rintala.
Sänker sin faders moderklubb med sina tre mål.
Faders moderklubb?
Fadersklubb?
Hursomhelst.
5-1.

Tre minuter in i sista kvarten.
Vidar Fredriksson dras ner och straffslag utdöms.
Vem ska skjuta verkar alla undra.
Johan?
Hete Janne?
Kanske ”Böna”?
Det blir Hugo Olsson.
Skottet går strax utanför den orangekläddes högra stolpe.

Strax efter skjuter ”Böna” ett hörnskott i just den stolpen.

Sen händer inget mer.

Matchen är slut.
Publikmassorna lämnar och drar sig i lämmeltåg ned mot fontänen vid busstation för att fira segern.
I de tusen sjöarnas land är det dystrare miner.
Men på tisdag är det chans till revansch för Oulon LuistinSeura.
Då på hemmaplan i Uleåborg.

De bägge lagen visar upp sig efter matchen
Foto: Tiina Vesala

Och senare på kvällen följde vi Bandygrytan (tack och lov för denna gryta) då våra damer vann sin premiärmatch i Allsvenskan borta mot Bollnäs.
4-1 blev 4-2, blev 4-3 och det knöt sig i nervtrådarna.
Men de stolta damerna gör 5-3 och bärgar hem två poäng.
Klara Stridsman gör fyra mål och Linn Dahlén ett.
Badet i fontänen blir allt mer välbesökt.
 
Nu är vi igång.
Som vi har väntat.
Vi som älskar bandy.

// Sargis









Publicerat

Internationell säsongpremiär

Gert Fylking gjorde en sak av att yla ”äntligen” då Svenska Akademien förkunnade vem som fått Nobelpriset i litteratur.
Nu är det min tur att yla…..ÄNTLIGEN!!
Äntligen match på den trettio år gamla, luggslitna och nuförtiden hemviste för en samling duvor, Fomab Arena.
Den byggdes i rekordfart under hösten 1993 efter en långdragen process i kommunalhuset där det ena efter det andra beslutet inte fattades förrän i den berömda elfte timmen.

Men nu är det så äntligen dags att sparka igång säsongen 2023/2024, denna lite märkliga säsong då Kalix Bandys herrlag numera spelar i världens bästa div1.
Det blir nog bra det med.
Men den serien börjar inte förrän den nittonde november så denna höst blev en lite längre höst.
Och ingenting är ju, som bekant, som väntans tider.

Säsongen sparkar igång med lite internationellt utbyte minsann.
Vi vänder blickarna ut i Europa.
Till staden där ärkeängeln i den enda bok av författaren Anu Kaipainen som är översatt till svenska hade sin boning.
Uleåborg.
Finlands femte största kommun med sina drygt tvåhundra tusen invånare.
Och säkert lika många bastur.
Saunas.
En stad som grundades redan 1605 av kung Karl IX och fick stadsprivilegier fem år senare.

Det ena bandylaget i stan heter OLS, Oulon LuistinSeura, och det är detta gulklädda lag som vi ser på vår arena kommande lördag (11:e nov).
Det andra laget är OPS, Oulon PalloSeura, sjufaldiga finska mästare runt skiftet mellan femtio- och sextiotalet men är icke verksamma idag.

OLS är en förening som bildades 1880, samma år som den första skridskolöpningstävlingen i Sverige gick av stapeln på Hjälmarens is och  brittiska fotbollsklubben S:t Marks (West Gorton) bildas.
Vilka de där S:t Marks är?
Efter diverse namnbyten huller om buller enades man fjorton år senare, 1894, att klubben skulle kallas Manchester City och inget annat.
Supportrarna pustade ut, de hade ingen lätt uppgift att ropa fram S:t Marks (West Gorton).
Ge mig ett S……

Föreningen OLS bildades alltså 1880 under namnet Skridskoklubben i Uleåborg.
Tiden gick och den lilla föreningen jobbade på.
Fram till 1895 då man lade ner verksamheten.
Tiden fortsatte att gå.
Hela tiden en timme före oss i Sverige.
År 1908 samlades åter några viktiga personer inom idrotten i stan och när de skildes åt hade de startat upp föreningen igen, nu med det finska namnet Oulo LuistinSeura vilket på svenska blir Skridskoklubben i Uleåborg.

OLS debuterade i den högsta serien inom finsk bandy under fyrtiotalet och har därefter skördat fantastiska framgångar.
Vid sexton tillfällen har herrarna i gult lyft den stora pokalen, sexton.
Den första gången det skedde var våren 1970 och den senaste 2014.
Lägg därtill att föreningens damlag har lyft pokal tre gånger så anar ni att prisskåpet i klubblokalen dignar under tyngderna.
Man har också deltagit i den stora turneringen ”Nock Cupen” på Nyborgsvallen vid ett antal tillfällen.
Mitt minne sviker mig när jag försöker erinra mig om de åkt hem i segeryra nån gång.
Om så är fallet så räknas det nog som den allra största meriten i föreningens långa historia.


Finska mästare 1983

Hösten 1976 åkte man till Ljusdal och det som då hette DEX-cupen, idag World cup.
Man vann mot hemmabygdens hopp, Ljusdal BK, med klara 5-1.
Man vann mot ett Boltic, som tre år senare skulle inleda en lång svit av SM-guld, med 2-0.
Man vann mot Katrineholm efter straffläggning.
Man vann semifinalen mot Falun med 3-1.
Finalen mot Västerås SK blev dramatisk, lika på två fram till tio minuter före slutsignalen.
Då klipper Matti Alatalo in ett frislag som VSK:s målis får se susa förbi sig och in i buren.
VSK satsar sedan allt framåt för att få till en kvittering.
Men skridskoklubben visar sisu och sliter ont för president Urho Kekkonen och hela det finska folket.
När slutsignalen ljuder över Ljusdal IP med sin hängande belysning är glädjen stor.
OLS hade som första, och hittills enda, icke svenska eller ryska lag vunnit den cupen.
Den långa resan hem i den finskregistrerade bussen gick i guldglans och allsång på finska.
”Olemme kaikki voittajia, olemme kaikki parhaita……” typ.


Säsongen 1976/1977
Vinnare av DEX-cupen i Ljusdal och finska mästerskapet.

Vi har sett många stora spelare iförd OLS gula dress genom åren.
Bland många ess i leken väljer jag ut dessa sex.
Finns en uppsjö till men jag nöjer mig med dessa.
– Nyligen hyllade och i finsk bandys Hall of Fame invalde Jukka Ohtonen.
– Evighetsmaskinen, slitvargen, outtröttlige Ari Rintala som med sin lite vaggande åkstil såg till att motståndaren inte lyckades med sitt uppdrag.
– Han som gjorde det första målet i den första norrbottniska derbymatchen i Allsvenskan.
15 november 1996 förkunnade speakern på Bruksvallen i Karlsborg, dit nu hela bandysveriges blickar vände sig, att gästande Kalix/Nyborg BK tagit ledningen med 1-0 genom #77 Samuli Niskanen.
Hur matchen slutade?
Det hoppar vi över…..

”Samppa” är nu klubbchef i OLS och brinner för att få igång nåt samarbete i vår nordliga region för att få lite bättre snurr på sporten här uppe i den bistra nord.
Det bugar jag mig för.


Samuli Niskanen

Vi har också sett.
– Den väldige målvakten Seppo Jolkonen som senare i tiden blev förbundskapten för det blåvita landslaget.
Två VM-silver och två brons på meritlistan är hedervärt.
– Esa Määttä, spelade tillsammans med Jukka O. i IFK Kungälv och hade senare en tränarkarriär i IFK Vänersborg, Sirius och AIK.
– Juha Niemikorpi, en favorit från forna tiders matcher mellan Nyborg eller Kalix och detta OLS.
Han sköt hårt.

Nämen då så.
Då är det bara börja ta fram bandykläderna, putsa portföljen, skölja termosen och förbereda sig på bästa sätt inför lördagens drabbning.
Äntligen rullar bollen igen.
Vi ses på arenan.

Och nångång nästa vecka rullar en buss från vår arena ut i det stora Europa och tar sikte på Uleåborg arton mil bort.
Returmöte.
Det är inte alls otroligt att med i bussen sitter en gråhårig farbror med en penna och ett block.
Sargis goes international.

// Sargis

PS.
Ifall ni undrar.
”Olemme kaikki voittajia, olemme kaikki parhaita……” typ.
”We are all the winners, we are all the best….” typ.
(Jag hoppas på överseende om att det kanske inte är helt rent översatt då ”Google översätt” inte är så jättebra på sin uppgift att översätta)

Ett till PS.
Lite reklam.
Jag har under hösten skrivit ihop en liten bok om trettioåriga minnen från Kalix/Nyborgs framgångsrika debutsäsong (säsongen 93/94) i högsta serien, Allsvenskan.
Den får ni gärna köpa, läsa och minnas.
För det facila priset av 150 riksdaler är boken er.
Måste den skickas tillkommer frakt på 43 kronor.
Inom kommunens gränser kan jag köra ut den om så önskas.


NU var det inget mer………..













Publicerat

Hösten är kommen

Vi stänger september och öppnar dörren till oktober.
När detta skrivs är det den allra första dagen i denna månad.
Varken vi vill eller inte så har en sommar som inte var mycket till sommar passerat och hösten har tagit kommandot.
Löven lämnar träden.
And, gås och svan packar väskan och drar.
Morkullan har ändrat rutt efter en incident i Lidköping i en annan tid.
Båten står på land och de långa kalsongerna letas fram.


Det är inte alltid så lätt att vara morkulla

Kvällens mörker brer ut sig alltmer.
Likaså tidningarnas rubriker.
Krig.
Skjutningar.
Bomber och granater.
Jordskred och översvämningar.
Bianca Ingrosso.
Jag blir rädd för samtiden.

Men det finns ljuspunkter.
Och det är de vi ska ta till vara på.
Lars Winnerbäck släpper sitt, hittills, bästa album, ”Neutronstjärnan”.
Magi bland noter och ord.
Världens bästa band, Bo Kaspers Orkester, släpper nytt om någon vecka.
Och så det allra bästa.
Bandy.

Världens vackraste sport är i full blom.
I full prakt.
Överallt, någonstans i Sverige.
Överallt.
Svenska Cupen för såväl damer som herrar.
Allsvenska supercupen.
Nock-cupen….va? nähä, inte den.
Träningsmatcher.
Damer.
Herrar.
Småknattar tar höstens första skär.
Korplaget för reningsverket i Hjo stapplar sig framåt.
Alla går på fullstor is.
Alla.
Utom landets nordligaste lag.
Kalix Bandy.
Där är det träning i badkaret som gäller.

Om jag backar bandet i mitt minnes bandspelare till hösten 1994.
Då invigdes den konstfrusna bandybanan med en landskamp mot Finland den tjugonionde september.
Året innan spelade Kalix på arenan i Haparanda den tredje september.
Tredje september.
Det är nuförtiden fullständigt ofattbart.
Och just idag fick jag också höra den sorgliga nyheten om att just den arenan i Happis inte ska spolas upp i vinter.
Det gör mig så oerhört arg, ledsen och besviken.
Att spara in några lusören på idrott och kultur är nog bland det sämsta en kommun kan göra.
Speciellt i dessa tider då det är oroligt i de ungas liv.
Skärpning.

Men det kanske blir bra då de som styr vårt land nu tar bort skatten på plastpåsar och skatten på snus sänks.
Vad vet jag?

Efter en kopp kaffe hos min gamla mor under eftermiddagen tog jag mig en promenad på gatorna i Kalix.
Och den gamla devisen ”Alla vägar bär till Fomab Arena” slog in även idag.
Hur jag än försöker spjärna emot så drar fötterna mig dit.
Väl där stannade jag upp och lät tankegångarna vindla efter eget tycke.
Duvorna som förra sommaren använde tv-tornet för att uträtta sina behov satt kvar trots att det sedan länge sitter nät runt alla tänkbara entréer till rummet.
Jag undrar varför de inte är tagna av daga.
På andra sidan huset är trappan upp till klubbrummet och den är inte särskilt trevlig att gå i då duvorna inte bryr sig ett skvatt om det är en trappa eller nåt annat.
Behoven i första hand.
Vidrigt.

Jag funderar också på kommande säsong.
Lite annorlunda kan jag tycka.
Lite annorlunda då jag har ägnat en tid åt att skriva en lite skrift om det år som bandyn i Kalix var het som en finsk bastukamin.
Hela idrottssverige pratade om den kaxiga nykomlingen i bandyns finrum.
Och till arenan vallfärdade folk.
Men tiden har ändrats.
De tiderna finns nu ljuvt bevarade i minnenas bank.
Och i den skrift jag snart har till försäljning.

Reklampaus.
Jag har knåpat ihop ca nittio sidor i A5-format om Kalix/Nyborg BK:s första vinter i det som då hette Allsvenskan, idag Elitserien.
Trettio år har gått sedan den vintern då KNBK satte färg på bandysverige.
Röd, vit och blå färg.
Köp gärna den.
Den är just nu på tryckeri, jag får ett korrekturexemplar i början av veckan så den är nog snart färdig att sälja.
Pris vet jag inte, beror på vad tryckeriet vill ha.
Återkommer.
Slut på reklamen.

Denna höst startar Kalix sin vandring på en lite lägre nivå i bandyns trapphus.
Man startar i div1.
Ett kassaflöde som tyvärr bara rann mot ett håll, ut mot det stora slukande havet, gjorde det omöjligt att ge sig in i den Bandyallsvenska där en plats var given.
Jag ger mig absolut inte in i några värderingar åt något håll utan konstaterar bara krasst att det var ett nödvändigt ont.
Hör man inte sedlars prassel i kassakistan är det bara rätta sig efter det.
Finns alldeles för många skräckexempel på motsatsen, där de röda siffrorna i bankboken lyser som fyren på Skagsudden en höstkväll men de sittande i värvningsrummet får fria händer.
–Ska vi inte ta in lite juniorer istället? frågar någon.
Blicken denne någon får till svar hade fryst Gobiöknen till is.

Division 1.
Många äro de som föraktfullt rynkar på näsan.
Bandyns bakgård.
Skuggornas dal.
Tyvärr, alla ni belackare och pessimistkonsulter.
Det är alls icke så.
Men okej, väljer ni att se det så så okej.
Jag väljer ett annat spår.
Jag väljer att inte se vad det står för division.
Jag väljer att se bandy.
För det finns något vackert i all bandy.
Och det vackra står inte i orden; division, elitserie eller allsvenska.

Jag är helt övertygad om att vi kommer bjudas på strålande underhållning på Fomab Arena även denna vinter.
Men det är ljusår till det börjar.
19 november.
Två och en halv evighet bort.
Hinner bli många varv i badkaret innanför ishallens vägg.
Det börjar med en hemmamatch.
ISAK Bandy.
Ska enligt källor vara Karlsbyheden IK som nu fått namn efter det samarbete till ett bygge av en multiarena för de nio föreningar i Falun som behöver is till sin idrott.
Ett samarbete de kallar just ISAK (ISytor med tAK).
Jag läser på Falu BS Facebook från den 22 maj att det svajar lite med det projektet och att de signaler som ljuder från de styrande i kommunen plötsligt har ändrat tonfärg.
Vi får verkligen hoppas att allt löser sig till det bästa.

Samarbete var ordet ja.
Finns ju en del att tänka på där.

Kalix Bandys damer då.
Vårt eminenta damlag.
Tjo och tjim från deras omklädningsrum då jag traskade förbi, de var taggade för ett träningspass i nämnda badkar.
Jag försöker förgäves hitta ett spelprogram för damernas allsvenska.
Söker, letar och vrider och vänder.
Men icke.
Om det är jag som söker, letar och vrider och vänder fel eller om det helt enkelt inte finns vet jag inte.
Men om det är så att det inte finns nåt så är det ju mer uselt än Sveriges förlust mot Costa Rica i fotbolls-VM -90.
Första dagen i oktober, det måste finnas.
Får försöka igen.
Nix.
På förbundets hemsida läser jag ” Bandyallsvenskan Dam 23/24 publiceras inom kort”
Herredumilde.

Nåväl.
Vi väljer att blicka framåt.
Snart får även vi is på sandbädden på vår arena.
Trots att denna söndag hade tvåsiffrigt på displayen på sekretariatet.
Vi får helt enkelt samlas en afton med varsin hink med is från frysen hemmavid.



Vi ska ha en jäkligt trevlig vinter.
TILLSAMMANS.

// Sargis










Publicerat

Ett sorgligt besked

För trettio år sedan var Kalix/Nyborg BK det stora samtalsämnet i bandysverige.
Alla pratade om undret från norr.
-Vad var det där för tjommar från inlandsisens kant som tagit sig upp i Allsvenskan.
Folket och spelarna hurrade.
I styrelsernas inre, slutna, rum muttrades det.
-Det här blir dyrt.
-Var ligger Kalix, stiger vi av tåget i Kiruna?
Ja, den frågan har faktiskt kommit.

Här hemma i vår kommun var det glitter, glamour, dans och hålligång.
Föreningens folk var kungar och det pratades bandy på arbetsplatser, bland hyllorna på Domus (inget Coop då inte), i kön på Tempo Norra (som Systembolaget utan självplock kallades dåförtiden) i gathörn och i Grodparken.
Överallt diskuterades nyförvärv, chanser till succé och om man verkligen ser bollen i en bandymatch.
Alla pratade, oavsett kunskap eller intresse.
Länets bägge blaskor, då med varsin sportredaktion skrev spaltkilometer om bandyn.

Vi supportrar bildade supporterklubb (Drivan) och hela sommaren låg det förväntan i luften inför det som komma skulle.

Och när vi så gled in i november gled vårat lag in på isen för premiär i landets högsta serie i bandy.
Det var en mäktig dag.

Åren går.
Och när vi nu skriver år 2023 är vi alla inte lika unga som då.
Våra kalufser är grånade och några har blivit pensionär.
Klubben heter, sedan länge, Kalix Bandy och har sedan några år tillbaka lämnat de finaste salongerna och spelat i det som har samma namn som då men är ett snäpp lägre, Allsvenskan.

Intresset bland folket och media har svalnat och närmar sig nollgradigt.
De sportsliga framgångarna har uteblivit och senaste säsongen var stundtals dyster.
Få framgångar ger färre folk på läktaren som i sin tur ger sämre intäkter.
Omvärlden förändras och sponsorer knyter igen sina kassaskrin.
Ekonomin i en förening blir allt svagare.

Idag, tredje juli, kom det dystra beskedet.
Kalix Bandy drar sig ur Allsvenskan.
För mig personligen högst överraskande.
Att läget var prekärt visste jag.
Men detta!?
Chock och bedrövelse.

När jag senare läser om ett motstånd från förbund och vissa andra föreningar att försöka hjälpas åt för att, som det så vackert heter, hela bandysverige ska leva blir jag än mer bestört.
Skamligt.

Jag ger mig inte in i nån som helst pajkastning utan nöjer mig med att konstatera att det finns alldeles för många som inte vill att bandysverige ska leva.
Inte hela i alla fall.

Och jag vill också med stora och feta bokstäver poängtera att alla, verkligen alla, de spelare och ledare jag genom åren stött på vid vår arena alltid uttryckt sin glädje att få komma upp hit.
-Bästa bortaresan, är ett vanligt uttryck.
Så även bland alla bandyvänner runt om i landet.
Alla tjoar glatt då jag träffar dem.
-Heja Kalix!
-Det är så kul att ni kämpar på trots all motvind!
Så absolut ingen skugga över dem.
Det är i maktens boningar man förfasar sig över detta avlägsna lag och hur dyrt det är att resa dit.
En gång per år.
Vissa år inte ens det.

-Vadå, att Kalix får resa varenda bortamatch?!
-Ska väl inte vi behöva ge nån peng till!?

Det gör mig ont i själen att det ska pågå sånt i vår lilla sport.
Det är vi för småa för.
Å andra sidan hör inte sånt hemma i någon sport.

Nåväl.
Det är som det är.
Om än kopiöst tråkigt.
Solen lär gå upp i morgon.
Även om det just nu är grått och mulet på många plan.

Jag kan bara hoppas att så många spelare som möjligt fortsätter att glädja, åtminstone, mig kommande vinter.
Trots att tillvaron blir ett pinnhål lägre ner.

Jag personligen kommer stå där.
På trappan till damernas omklädningsrum.
Med block.
Med penna.
För bandy är världens vackraste sport.

Och när seriepremiären går av stapeln kan det bli en repris av den där söndagen i november 1993.
Selånger SK.

// Sargis

Publicerat

Bissen Brainwalk

Idag har vi den tjugosjunde mars 2023.
En dag som vilken annan………nästan.

Vi trycker ”Rewind” på livets bandspelare.
Spolar tillbaka tiden till 2010.
Mars månad börjar rinna iväg i vårens slask.

Takdropp och Snödropp.
Vi njuter av solen som börjar värma och ge våra vinterbleka kinder lite färg.
Och för de allra flesta är bandysäsongen över.
Så även för Köping IS som, hemma på Kristinelund ”Krillan”, avslutade säsongen med en smärtsam uddamålsförlust mot Örebro.

Spelarna hade nu städat bort utrustningen och kände sig ganska trött på allt vad bandy hette.
Men samtidigt fulla av revansch inför nästa vinter som nu låg en evighet bort.
Världens längsta försäsong låg runt hörnet.

En av de spelarna var den rutinerade Mathias ”Bissen” Larsson

.
”Bissen”

En trettiofyraåring med många år i högsta serien där han representerat Västerås SK, Edsbyn IF, Bollnäs GIF, IFK Motala och IFK Vänersborg.
Kronan på verket var SM-guldet med VSK 2001.
Eller möjligen resan upp till Kalix han gjorde med sitt Köping IS i januari 2010.

Den resan kanske han hade i tankarna då han nu, två månader senare, gick hemma i familjen lugna vrå.
Det var bara den där infernaliska huvudvärken som störde.
Den gav inte med sig trots att dagar gick.
Gick och ersattes av en ny.
Med samma huvudvärk.
När vi så vänder upp lördagen den 27:e stannar tiden i det Larssonska hemmet.
Och när den åter startar kommer det inte bli som det varit.
Inte heller som det var tänkt att framtiden skulle bli.

Allting svartnade på bråkdelen av en kort sekund.
Benen försvann och Mathias föll ihop hemma på hallgolvet i ett töcken av smärta och svärta.
Omtöcknad och på gränsen till medvetslös fick han tag i sin telefon och kunde larma.
Larma efter livräddning.

Röntgenbilderna på sjukhuset i Köping visade att det fanns något inne i hans huvud som definitivt inte skulle finnas där.
Nåt som måste åtgärdas snabbt.
Ambulanspersonalen startade upp sin bil, satte igång blåljusen och satte full fart.
Ilfart de tolv milen till Akademiska Sjukhuset i Uppsala där expertisen var samlad.
Magnetröntgen av huvudet.
Och svaret kom.
Det såg inte bra ut.
Det såg verkligen inte bra ut.
Ett gigantiskt stort aneurysm, ett pulsåderbråck.
Ett stort pulsåderbråck som hade legat och läckt ut blod i hjärnan.
Dessutom var risken överhängande för ännu en blödning.
En blödning som inte Mathias skulle överleva.
(Jag ryser när jag skriver detta)

Operation var ett måste.
Ett livsavgörande måste.

Men en sådan här operation krävde läkare med stor kompetens och skicklighet.
Och sådana fanns det inte många av.
Endast några få och just den helgen fanns ingen av dem i Uppsala.
Förfrågan ut i landet.
Tiden var knapp.
Måste hitta en.
Måste.
Från Linköping kom så positiva besked;  – Vi har en på plats.
Ambulanspersonalen startade upp, för att få släcka ned.
En tjugofem mil lång bilfärd vore alldeles för riskabelt.
Kör fram helikoptern, beordrades.
Då kom nästa bakslag.
Helikoptern kunde inte lyfta.
Vädret var på vresigaste humör och lät inte nån helikopter störa.
Väntan blev oändlig.
Smärta, oro och morfinsprutor.
Tiden rörde sig i slowmotion.
Tankarna inombords virvlade.

När man så till slut kunde lyfta stod personalen på sjukhuset i Linköping beredd med kunskap och instrument.
Efter en sex timmar lång och komplicerad operation lade man instrumenten åt sidan, pustade ut och konstaterade att operationen lyckats.
Man hade via ljumsken gått upp till hjärnan med mikroskopiskt små instrument och lyckats stadga upp de åderväggar där blodet ska rinna.
Via ljumsken upp i hjärnan.
Med små instrument.
Det är tur vi har skickliga läkare.
Oerhört skickliga.

Nu tar nästa fas vid.
Återhämtning.
Den fasen började med tio dagar liggandes still på rygg.
Tio dagar på rygg.
I stillhet.
Risken var att hjärnan annars kunde börja krampa vilket skulle kunna vara förödande.
Dagar gick.
När det så blev dags att börja röra på kroppen kunde Mathias inte lyfta höger arm eller vänstra ögonlock.
Och som han själv beskriver den första gången sköterskorna sade att han skulle gå och duscha själv: ”Det kändes som ett maratonlopp”.
Att hjärnan var totalt slutkörd märkets då alla ljus och ljud exploderade då de träffade hjärnans alla kontakter.
Han var bl.a säker på att han drabbats av en ny blödning då han satt utanför sjukhuset och väntade på sin fru då de skulle åka hem på permis och dagens ljus, fågelkvitter och sorlet från andra människor sköljde över honom.

Efter en tid i hemmet började Mathias pappa, Rolf, att släpa med honom på promenader.
Promenader som i sin början var runt femtio meter långa.
En halv bandyis.
Ett stort steg för en man som för en kort tid sedan genomgått en operation med tio procents chans till lyckat resultat och överlevnad.
Tio procent, låt det sjunka in.

Promenaderna blev längre och längre.
I vilket väder det än månde vara.
Envis och trägen fortsatte han att gå.
Lite längre, lite djärvare.
Framgång blev en drivkraft.
– En dag ska jag orka gå långt, riktigt långt. Jag ska gå min första mil.

Årsdagen av hjärnblödningen närmade sig.
Minnen och ångest.
Men också en idé.
– Det är på denna dag jag ska gå min första mil. En promenad runt Köping.
Han tog upp saken med nära och kära.
De enades om att göra detta till en manifestation och samla ihop en liten slant till hjärnforskningen.
Hans fru, Emma, gjorde ett event på Facebook och kallade det för ”Bissen Brainwalk”
De satte sig och räknade på vilka som kunde tänkas ställa upp.
Tjugo, blir vi tjugo vore det häftigt.
Samtidigt ett öga på Facebook där anmälningarna haglade in.
När promenaden gick av stapeln stod närmare tusen människor där för att gå och för att skänka en slant till insamlingen.
De som trodde de räknade högt med tjugo.
Året efter kom ännu fler.
”Bissen Brainwalk” är nu ett känt och respekterat begrepp runt om i hela landet.


BBW i Uppsala 2018 då Skutskär IF:s supportrar färgade tåget grönt och gult.
Ett fint minne för mig.

Så kom nästa smäll.
November 2014.
”Bissen” och hans fru har beslutat sig för att ta en helg på spa uppe i Tällberg utanför Rättvik.
Man han aldrig fram.
Kraschen var våldsam.
En mötande bilist försökte köra om ett annat fordon på insidan och prejade därmed ut det fordonet i motsatt körfil.
Där paret Larsson kom.
Räddningspersonalen fick skära ut Mathias medan frun själv kunde ta sig ut.
Mannen som blev prejad omkom.
”Bissen” blev allvarligt skadad med krossad knäskål, senan under knät är utav och muskulatur runt knät är också avslitna.
Dessutom fick hans sedan tidigare skadade hjärna nya skador med en kraftig hjärnskakning och tre nya hjärnblödningar.
Det betydde tre månaders vila för den redan hårt drabbade hjärnan.
Tre månader till sängs, tre veckor på sjukhus och sju i hemmet, utan att orka med vardagen.
Men med en vilja av stål och känslan av ett oändligt stöd från människor runt om i landet går rehabiliteringen lite lättare.

Det har nu gått åtta år sedan olyckan och tretton år sedan den första hjärnblödningen och insamlingsfonden ”Bissen Brainwalk” vandrar oförtrutet vidare.
Trots pandemier och andra hinder.

En annan bidragande orsak till att jag mer än gärna ställer upp på denna insamling är en bild från BBW i Västerås för något år sedan.
En bild som får det att bli vått i ögonen.
Adrian, då 1,5 år ung.
Han föddes med neonatal stroke.
Ta in det.
Han föddes med neonatal stroke.
Inget barn skall födas med hjärnblödning.
På bilden tar han hand med ”Bissen” och sätter igång den promenaden.
Underbar bild.



Så all forskning inom hjärnans funktioner och irrvägar måste fortsätta.
Alla nya rön som kan hjälpa och/eller förhindra måste utredas.
Och allt sånt kostar pengar.
Massor av pengar.

Och det är där vi kommer in i bilden.
Vi ska hjälpa till att samla in behövliga slantar.
Stora som små.

Be brave, keep walking.

Swishnumret är: 123 900 41 44 (Insamlingsfonden Bissen Brainwalk)
Bankgironumret är: 900-4144


Kommentar.
– ”Bissens” historia har jag lånat från BBW:s hemsida och skrivit om i egen tappning.
– Bilderna är också från hemsidan.


// Sargis


Publicerat

Trettioårsjubileum

Det är en onsdag.
Det är inte vilken onsdag som helst.
Det blir framåt kvällen en onsdag som vi kalixbor kommer bära med oss i minnenas bank i lång tid.
Det är onsdagen den 10:e mars 1993.
1993.
Trettio år sedan.

Kalix var en bygd i glädje.
Folket i denna bygd, och även i andra bygder runt om i vårt län, gick omkring med mungiporna uppåt.
Okej, okej, det fanns ju också en del som bara muttrade surt och klagade högljutt över att vi övriga äntligen fått något att glädjas över efter några tunga år i kommunen.
Det pratades på arbetsplatser.
Det pratades bland kyldiskarna och kaffepaketen på det som då hette Domus och idag heter Coop.
Det pratades överallt.
Det t.o.m skrevs i de två länstidningarna som i den tiden hade egna lokala reportrar och krönikörer.
Det pratades och skrevs om KALIX/NYBORG BK.

Så nu när alla dessa trettio år passerat och vi har 10:e mars 2023 kliver vi ut på minnenas allé och vänder söderut.
Etthundra tjugotre mil söderut.
Till staden i de norra delarna av Småland.
Till staden där femfaldige världsmästaren i speedway, Ove Fundin, föddes 1933 och ikonen inom svensk radio och tv, Lennart Hyland 1919.
Denne Hyland avled fem dagar efter Kalix/Nyborgs besök i staden.

Staden som ligger vackert placerad vid Svartåns utlopp i sjön Sommen benämns redan 1345 som Tranuaas och idag heter, det lite mer lättuttalade, Tranås.
Strax söder om de centrala delarna av stan, längs länsväg 131, ligger idrottsplatsen Bredstorp.
Med bla en bandyplan som legat där med konstfrusen is sedan 1969 och invigd i januari året efter.
Kanske den största händelsen i bygden sedan Tranås blev utnämnd som stad samma år som Lennart Hyland föddes, 1919.
En bandyplan som idag, likt många andra arenor, heter en sponsors namn,


På denna bandyplan denna onsdag i början av mars 1993.
På ena planhalvan står det femtiotvå år gamla hemmalaget Tranås BoIS.
På den andra står de tillresta laget från Norrbottens kustland, det tre år unga laget Kalix/Nyborg BK.
På läktaren står sjuhundrafem hemmafans men också fem-sex nedresta bortafans som vill vara med att skriva svensk bandyhistoria.
Förutsättningarna är klara.
Hemmalaget klara för nästa års upplaga av Allsvenskan.
Bortalaget, med allra största sannolikhet, klara för samma Allsvenska.
Men….
….det ska spelas om det.

Förutsättningarna var klara.
Och för KNBK ganska gynnsamma.
Två poäng och fjorton plusmåls skillnad bättre än närmsta, och enda, konkurrent om platsen till Allsvenskan, Västanfors IF.
Ett ”Fläkten” som i den tiden hade is på sin arena under hela vintern.
Ett ”Fläkten” som denna onsdag ställdes mot avsågade Bollnäs.
Det ska väl inte kunna hända nåt hemskt?
Men om nu KNBK ligger under med sex-sju bollar i paus samtidigt som VIF leder med lika många så kan det ju bli hemskt.

Lokalradions egna kanal, P4, som startat tidigare under året skulle sända glimtar från de bägge matcherna under ordinarie sändningar.
Bara en sån sak.
Direktrapporter från två bandymatcher i lokalradion.
Ett tecken på intresse.

Själv satt jag på min fabrik.
I den tiden gick jag skift och hade denna vecka eftermiddagsskift, 13:30 till 20:30.
Efter klockan 19:00 såg inte många arbetskamrater till mig.
Många frustade ”Jaja, det är som vanligt med honom, han ser man inte mycket av”
Jag satt andäktigt tyst och stilla inne i pappersbrukets lab.
Radion kontrollerad, dammad och kanalen inställd.
Nu var det puls.
Strunt i dragstyrkor, böjmotstånd och cobb.
Struntsaker.
Nu var det P4 som gällde.

Matchen var igång.
Senaste provresultatet helt ok, bara godkänna.
Sjutton minuter senare måste strömmen gått  på fabriken.
Allt blev mörkt.
Allt blev tyst.
Reportern i radion berättade då på sin småländska dialekt att hemmalaget Tranås inom loppet av en minut gjort 2-0.
2-0.
Sjutton minuter.
Sen spelades nån låt.
Fortfarande 2-0.
Hjärtat passerade halsgropen.
Innan allt lugnade ner sig och livet blev en fest.
För både folk och fä.
Mellan minuterna tjugofyra och trettiosex.
2-1. Kjell Svedlund.
2-2 ”Micha” Illarionov.
2-3 ”Palle” Rönnqvist.
Att sedan Tranås kvitterar strax innan paus var inget jag fick hicka över.
Nu kan inget hindra Kalix/Nyborg BK att bli historiska.

Efter kaffet följs så lagen åt på deras vandring mot avancemang.
Hemmalaget gör 4-3
Gästernas ryske virvelvind ”Micha” Illarionov kvitterar.
Med kvarten kvar gör hemmalaget 5-4 och 6-4 utan att någon som helst skrämselhicka uppstår.
De långväga gästerna tar ikapp.
”Palle” 6-5 i åttionde.
Pauli Miettunen 6-6 i åttiofjärde.

Mitt skift är över.
Portvakten undrade nog vad han såg virvla förbi sitt fönster vid pass 20:30 denna onsdag i mars.
Dåtidens sprinterstjärna, britten Linford Christie, vann det året, 100 meter vid VM i Stuttgart på vindsnabba 9,87 sekunder.
Han hade bara fått silvermedalj med den tiden om han som just passerade portvakten vid fabriken i Karlsborgsverken hade deltagit.

Vi hörde slutskedet av matchen i bilen på väg hem.
Vi hörde reportern berätta om att ”Palle” stänkt in 6-7 i minuten åttiosex.
Och när vi så passerar ”Pulingkorsningen” hör vi att matchen på Bredstorp IP i Tranås i Småland i södra Sverige är slut.
Och att matchen i Bollnäs också är slut.
Där vann jagande Västanfors med uddamålet, 8-7.
Glädjen är stor i min bil.
Och jag hör hur rösten inte riktigt håller då han som sitter bredvid, med lite fuktiga ögon, ska säga nåt.
Han är pappa till en av spelarna.
Det blir lite känslosamma kilometer innan vi är hemma.

Väl hemma ringer det på den vita telefonen på köksväggen.
Ett samtal från andra sidan skogen.
En mycket god kamrat från Påläng ringer.
Genom telefonens ledningar skålar vi i whisky och drömmer oss fram mot nästa säsong.
En nästa säsong i ALLSVENSKAN.
En säsong bland lag och spelare vi bara läst om eller sett glimta förbi i ”Sportspegeln”.
Ni förstår ungdomar, i den tiden visade ”Sportspegeln” bandy.
Även om det idag är svårt att förstå.

Det har hunnit bli fredag då laget kommer åter hem till Norrbotten.
En lite sömnig samling bandyspelare.
En sömnig samling bandyspelare som flyttat gränsen för det nordligaste laget i Allsvenskan ca femtio mil.
Från Sandslån och Härnösand upp till Kalix.

När planet landat på Kallax (inget Luleå Airport då inte) och spelarna släntrar in i ankomsthallen väntar klang och jubel.
En av de som kommit för att fira de senaste norrbottniska idrottshjältarna var självaste landshövdingen, Gunnar Brodin,
Brodin gratulerar med blomsterkvast och tal.
Så gör en landshövding.

Då laget åtta mil senare kliver av bussen vid torget utanför det nybyggda Folkets Hus är det folkfest.
Det myllrar av kalixbor som vill ta emot och hylla ortens hjältar.
Tusentals är de som tagit sig till platsen dit Kalix Kommun ordnat mottagning.
Det var t.o.m annons i tidningen där kommunen gjorde reklam för det hela.
Tro´t om ni vill.


Man har nog sällan och aldrig sett så många glada kalixbor på en och samma plats någonsin.
Glada rop ekade i stan.
Och i någon lägenhet efter Köpmannagatan satt Pelle Pessimist och gav svador över vilket ståhej som pågick.
– Ska man inte få vara sur ifred?


P4 Norrbotten sänder direkt från festligheterna
Mellan inslagen och intervjuerna spelas årets tvåa i Schlager-SM ”We are all the winners”, med Nick Borgen vid micken och friidrottsdamerna Erika Johansson, Maria Akraka och Frida Johansson som bakgrundskör.
Just refrängen vevas ofta och mycket.
”We are all the winners, we are all the best….”
En låt som, för mig, alltid är förknippad med just den fredagen.

Om jag var på plats?
Nix, även då behövdes jag för den svenska exportindustrin.


Reklam
Vill ni ta del av mera från den underbara säsongen 1992/1993?
Då har jag en liten skrift om den.


Pris: 50 :-
Med frakt: 100:-
Bet. med swish: 070-5171634

// Sargis


Publicerat

Fall i sista

Vi har vetat att dagen en gång skulle komma.
Men att den redan skulle dyka upp var vi väl inte riktigt förberedda på.
Dagen då Bandyallsvenskan skulle gå i mål.
Etthundra tjugoen dagar tidigare drog allt igång med en lite smygstart av TB Västerås och Falu BS.
Den matchen slutade 3-1 till västmanlänningarna.
Och två dagar senare drog det igång på allvar.
För att gå i mål idag.
Full omgång.
Matcher som gällde kval i bägge riktningar.
Och matcher som kanske inte gällde annat en heder och ära.
Som den vi såg  på Fomab Arena i Kalix.
I det allra ljuvligaste senvintervädret.
Fem, sex, kanske sju grader under noll.
Solen som hällt sina strålar över oss under dagen drar sig undan och kvällshimlen blir mörk.
När förhållanden är som allra bäst då är allting över.
Känns lite snopet varje år.

I dessa allra ljuveligaste förhållanden skulle Kalix och Ljusdal försöka ta med de bägge poängen som låg i potten för att spara i säkert förvar.

Säga vad man vill om tuppen i Ljusdal men han är på alerten.
När hela Sverige sov som sötast tog tuppen ett rejält andetag och kuckelikuade ut över bygden.
– Dags för bandylaget att kliva upp och bege sig mot norr.
Och klockradion vid sängen visade 02:30.
Det är ett hårt liv att vara bandyspelare.
Och tupp.

Skulle senare visa sig att tuppskrället i Kalix försovit sig rejält.

Klockan närmade sig avslagstid.
Domaren för dagen heter Andreas Broberg.
Ett tag sedan vi såg honom på våra breddgrader och idag kom han och hans kompanjoner lite sent då flyget från söderut inte hade passat den tid det skulle passa.
Men de hann i tid och de hann även få sig en bit mat uppe hos matchvärdarna.
Bra det.
En hungrig domare vill man ju inte ha.

Så när klockorna i vårt land slog 17:00 var de mätta och belåtna.
Och huvuddomare Broberg gjorde som sju kollegor till honom gjorde ute på de allsvenska arenorna.
Blåste igång säsongens sista omgång av Bandyallsvenskan.
Etthundra tjugoen dagar gammal.

Matchen rullar igång.
På läktaren står det fem glada hälsingar som med gröngul fana och höga stämmor manar på sitt lag.
Dessutom hade jag nöjet att träffa en supporter till IF Boltic.
Han var på besök hos släkt och vänner i Boden och passade då på att, med blågul Boltic-mössa och halsduk, göra ett besök på vår arena.
Bandyn förenar.

De första tio minuterna är lite småtrevliga.
Hög fart och fläkt och inga tecken på avslaget sista-matchen-tempo.

Kalix får matchens första hörna.
Från höger.
Från hörnet där gästernas buss står parkerad.
Johan skjuter.
I muren.
Där en gulklädd herre tar bollen och sätter iväg som om vargen var lös.
Med sig i flykten har han #19 Elias Schröder.
Som tar sig in i straffområdet där han får ett slag över klubban.
Den proppmätte domaren tvekar inte en sekund.
Straff.

Fram till punkten glider #17 Mattias Brolin Munther.
LBK:s sjätte straff denna säsong.
Tre har gått i mål tidigare.
Pfuiii.
Nu har fyra resulterat.
0-1.

En och en halv minut senare.
0-2.
Edvin Nilsson skjuter.
Vår målman Oskar Sundqvist räddar.
Men på returen står alla röda och tittar ut över nejden och glömmer hjälpa en övergiven Oskar.
De är inte alls med på noterna, mycket möjligt att de glömt hela nothäftet hemma.
Straffskytten Brolin Munther är desto mer på hugget och vispar in utökad ledning för de gulklädda.

En stund senare får den gule #8 en åthutning av domaren.
Det hände väl aldrig en tidigare #8, eller?
Kan jag inte tro……

Fortfarande en lite småtrevlig historia.
Anar dock att de gulas anfall känns lite vassare.

Så får hemmalaget sin tredje hörna.
Från vänster denna gång.
Och nu blir det klang och jubel.
Artur ”Klabbarparen” Rolén sjung en gång ”Kors i Kristinehamn”.
Det är vi många som stämmer upp i nu.
Kors i Kristinehamn vilken träff han får.
#45 Jimmy Berglund.
1-2.
Nu känns det lite bättre.

Klockan visade tjugotre minuter då vi sjöng gammal schlager.
Nu visar den tjugosex.
Sången tystnar.
1-3.
#15 Jonas Söder tar sig igenom ett sömnigt rött försvar och virkar in bollen bakom Oskar.
Ett snyggt mål men alldeles för enkelt.
Där ska han stoppas i ett tidigt läge.

Och nu visar den tjugoåtta.
Vem ska göra 1-4 om inte en spelare med 1-4 på ryggen.
#14, målkungen, Jonas Pettersson.
På en hörna från höger dundrar han in sitt fyrtiofjärde mål för vintern.
Det skulle bli ett till senare.

1-4.
Sade jag ljuveliga förhållanden?
Det är ju bara mörkt och kallt och jämmer och elände.

LBK må ha väckts av tuppen i morse men det ser man inte ute på isen.
Där tycker jag nu det verkar som att tuppen i Kalix inte skött sitt idag.
Däremot släppt ut lite höns i försvarsarbetet.
Det ser sömnigt ut.
Inte mycket som stämmer.

Och givetvis gör gästerna 1-5 i minut trettiotvå och 1-6 i minut trettioåtta.
Femman av #4 Alfred Nordlund.
Sexan av den där kungen i målskyttarnas rike, #14 Jonas Pettersson.
Det målet föregicks av en passning i djupled med millimeterprecision av #7 Erik Swartswe som satte bollen på bladet hos framstormande Pettersson.
Snyggt.
Men ofantligt dumt.
Och hans mål fyrtiofem, vilket han vinner den allsvenska målskytteligan med.
Grattis till det!

Domaren ropar vid ett tillfälle ”gul boll!”
Han borde väl veta bättre än att bandybollar har aldrig varit gula.

Och när det alldeles strax är rast slår Janne Rintala iväg en lång passning bort mot #45 Jimmy Berglund.
Siste gule man ramlar lite olyckligt och Jimmy blir helt fri med målman Axel Nilzon.
2-6.

Paus.
En lite konstig första halvlek är över, förbi och förpassad till historien.
Spelmässig ganska jämn kan jag tycka.
Men i takt med de lite enkla målen får LBK en behaglig andra del av halvleken.
Behöver inte stressa i anfallsspelet.
Bara ligga tätt i försvaret och invänta de rödas försök.
Vilka inte känns brännheta.
Jag hör dock en röd ropa till sina kumpaner ,när de försvinner in i tunneln upp till omklädningsrummet, att det är fyrtiofem kvar och att vi ska inte ge upp.
Det ger mig lite hopp.

Halvlek två.
Kaffekoppen är tom.
Bullan uppäten.
Blocket och pennan uppe ur fickan.
Jag ger klartecken till domaren.
Kör igång!
Sista fyrtiofem.
Plus tillägg.

Kalix har bytt målvakt.
Ut med Oskar Sundqvist.
In med Joel Snäll.
Sista matchen.
Varsin halvlek.
Vi har genom alla tider haft femstjärniga burväktare i vårt lag.
Så även nu.
Två mycket bra målvakter och två mycket bra grabbar.

Jag undrar om tuppen hittat till de rödas rum.
Röda rummet.

Första fem av andra halvlek ger lagen varsin hörna.
Bägge går bom.
Kalix hörna skjuts iväg högt över reklamplanket och ut i evigheten.

Så dimper det ner godis.
Bandygodis.
Taget ur SF:s journalfilm om hur man gör mål i bandy.
3-6.
Khrapenkov till Sundquist till Khrapenkov och bollen i nät.
Snyggt, snabbt och förbaskat vackert.
Jag hoppas att ledningen i LBK hittar de bortlurade försvarsspelarna senare under kvällen då middagen ska ätas på Hotell Valhall.

Nu har de röda vittring.
Betydligt mer tryck i skenorna nu.
Ser mycket bättre ut.
Tänk om tuppen väckt dem tidigare och även jagat bort hönsen.

Timmen spelade.
Det är jämnt.
Det är även lite smågrinigt.
Som sagt, ingen sista-matchen-lunk här inte.

Två röda utvisningar inom kort tid tar ner anfallsstyrkan lite.

Kalix är nära på en högerhörna.
Kalabaliken i Bender ter sig som rena syföreningsmötet i jämförelse.
Alla spelare på liten yta.
Alla viftar.
Bollen på mållinjen.
Innan den rensas iväg genom kvällen.

En gul missar i fritt läge.
Med armarna över huvudet krockar han med domaren.
Ser lite dråpligt ut.

De tillresta i gult och grönt på läktaren manar på sina favoriter.

Johan Sundquist tar sig nästan igenom….och blir fälld.
Straff.
Minuten är sextionio.
Straffskytt är bastukaminhete Jimmy Berglund.
Två mål hittills i afton.
Pfuiiii.
Det blev ingen bra straff.
Keeper Axel Nilzon räddar utan större besvär då han får skottet mitt på sig.

Strax efteråt ännu ett rött hörnskott som dansar på mållinjen.
Står målburen för långt bak månne?

Sista kvarten för säsongen inleds.
Kalix #99 Niklas Sundqvist tar sig på sedvanligt manér igenom och skjuter.
Målvakt Nilzon, som var mycket bra idag, räddar.
LBK bygger upp ett motanfall.
De har inte haft många avslut i andra halvlek.
Kanske var detta deras första ordentliga.
Och givetvis blir det mål.
3-7.
Målskytt #97 Rasmus Gustafsson.

Kort efteråt får vi ta del av lite mer godis.
Kalix #7 Anton Khrapenkov, som jag tyckte var bra på hugget idag, vickar sig igenom på typiskt Khrapenkovskt sätt.
4-7.

Nu demonteras alla bromsar.
Full fart framåt.
Tre mål, tio minuter.
Det kan gå.
Det SKA gå.

Hur det än går så tycker jag de röda har återupprättat ära och heder.
Efter den sömniga första halvleken har man repat mod och ger det verkligen en chans.
Ett bra avslut trots allt.

Minut åttioåtta.
5-7.
Johan Sundquist.
Jimmy gjorde säsongens första mål på hemmaplan då Falun skickades hem med stora 10-0 i baken.
Nu gör Johan säsongens sista hemmamål.
Det gjorde han även förra säsongen.

Matchen sista mål gör dock en annan #17.
Hatten av för hattrick.
Mattias Brolin Munther.
5-8.

Det sista som händer är en ett-skott-hörna som Kalixspelarna inte ids skjuta på, bara peta till bollen.

Och då var säsongen slut.
Och åtta månader till nästa.

Resultat
¤ Dagens resultat innebär att Kalix trillar ner ett pinnhål till plats elva och gästerna från Hälsingland tar sig förbi IF Boltic och blir sjua.

¤ Stackars TB Västerås var i kval till Elitserien fram till matchminut nittiotre då Falu BS kvitterade och kvalplatsen gick istället till IFK Kungälv.

¤ IFK Rättvik vinner och tar plats i nästa års Elitserie.
Åby/Tjureda och IFK Kungälv kvalar, tillsammans med Frillesås och Gripen/Trollhättan, om två platser i Elitserien.

¤ Borlänge och Falun tar de poäng de behöver och Lidköping AIK blir det lag som, tillsammans med Surte, får kvala om behållen plats i världens vackraste serie.
Bandyallsvenskan.

¤ Kalix Bandys två övriga lag var i Hälsingland idag.
Skicka hälsingar till oss så sickar vi kalixare till Hälsingland.
Damerna föll mot Bollnäs, 4-7.
Lag U föll mot Ljusd…..föll mot Järvsö, 4-5.
Nya tag imorgon för de två lagen.

Till sist.
Stort GRATTIS till vinnaren i föreningens ”Exklusiva lotteri”.
Väl värd.

// Sargis.










Publicerat

Säsongsista

På lördag kommer Ljusdal BK till Kalix.
Eller vänta, gör de det?
Hittar de?
Hittar den nye busschauffören?
Kent som kört detta LBK sedan dagen då den första bussen rullade på svenska vägar.
Det var måhända han som körde den.
Denne glade gamäng har nu dragit sig tillbaka från förarsätet och njuter livets glada dagar som välförtjänt pensionär.
Jag hoppas verkligen att han får ha hälsan i behåll, den har ju inte riktigt haft samma tanke som Kent själv.
Ha det så bra det någonsin går Kent.
Och stort TACK för alla glada pratstunder vi haft genom åren.
Vilket är rätt många nu.

Men skicka en karta med den nye chaffisen.
Om utifall att.

Jag har ju under vintern som gått gärna och ofta blickat tillbaka några år.
Bandy i backspegeln.
Så jag gör väl det även denna gång.

Men först blir det reklam.
För er som vill följa säsongen 1992/1993 då Kalix/Nyborg BK gick rakt genom div1 Norra och avancerade till dåvarande Allsvenskan så har jag satt ihop en liten skrift i ett häfte om tjugofyra sidor som ni gärna får köpa för det facila priset av femtio riksdaler.
Frakt tillkommer på en femtiolapp extra.
Hör av er på Messenger, mejl (sargvakten@telia.com) eller på annat sätt.
Röksignaler går säkert ordna.
Två långa, tre korta……
Slut på reklamen.

Bandy i backspegeln var det.
Säsongen 1944/1945
En säsong som inte blev någon bra säsong för bandysporten i Kalix.
Endast tre matcher gick av stapeln.
Och dessutom föll laget i alla tre.
En tung vinter..
En vänskapsmatch mot HSK (då utan T) slutade 2-5, en DM-match mot IFK Luleå slutade 0-2 och en pokalmatch(?) mot HSK (utan T) slutade 1-3.
En vinter utan seger.

Säsongen efter (45/46)
Världen pustade ut efter många år av galningar och grymheter.
Vintervädret i vår ort var idealiskt för bandysport.
I rådande väder kunde hela tio matcher genomföras.
Hittills det största antalet matcher som genomförts under en säsong.
Tio.
Tyvärr blev IFK utan DM-tecken även denna vinter.
I finalen blev Luleå SK för svåra och förlusten skrevs till 1-5.
Av de tio matcherna vann IFK fyra, föll i tre och kryssade i tre.
En väl genomförd vinter.
Och i mars blir de svenska löparna Gunder Hägg, Harry Kälarne och Arne Andersson diskvalificerade på livstid för att de tagit emot ersättningar vid tävlingar.
Det var lite andra tider då.

Vi vevar fram tideräkningen.
Fram till 1960.
21 februari.
Då en söndag.
Nu fettisdag med Bruna bönor i fabrikens matsal och semla i avdelningens fikarum.
En bra dag.
Men nu gällde det en söndag i en svartvit tid.
Såväl NSK som IFK var i hetluften i div3 Norrbotten.
I spännande toppstrid.
Inför omgången stod tre lag på tio poäng.
IFK, NSK och Luleå SK.
I Luleå var spänningen påtaglig då hemmafavoriterna gästades av konkurrenten på toppen, IFK Kalix.
Spännande och målsnålt.
Gästerna från Kalix åker hem med en 1-0-seger och tar över serieledningen.
Och man blir ensam på toppen då…..

…. NSK ställer sig på näsan ordentligt.
Laget från byn åker till Seskarö.
För att städa av ett hemmalag som endast vunnit en match tidigare under vintern och helgen innan fallit mot Kalix med stora 14-1.
Stämningen var god i bussen då man lämnade klubblokalen hemmavid.
Stämningen var tryckt då bussen rullade iväg i motsatt riktning.
Laget från ön hade, som det står i tidningen ”med inslag av het vilja”, vunnit en kämpaseger med 4-3.
3-3 i paus och redan i andra halvlekens första minut kunde SIF:s högerinner Ingvar Svedlund vispa in målet som blev matchavgörande.
För övrigt Svedlunds tredje strut i matchen.
Och hela den natten sjöng man ”Seskarövisan” för fulla halsar.
”Men Gud förbannat! Det är 1917, det är vår på Seskarö, och nyss har isen gått och lämnat plats för öppen sjö. Men kvar är ännu hungersnödens beska andedräkt. Och kvar är än den ilska ransoneringen har väckt………”

Seskarö finns tack och lov kvar.
På andra sidan en hög, lång och lite obehaglig bro.
Men bandyn på ön är borta och förpassad i minnenas arkiv.
Ännu en liten ort där bandyn fått dra sig undan ekonomins onda käftar.

1989/1990
Vi lämnar Seskarö och tar oss fram i tiden.
Hoppar fram till dessa dagar 1990.
Volvo och Renault låter meddela att man tänker gå samman.
Senare under våren finns det andra giganter som går samman i ett samarbete över Kalix älv.
Men denna helg satt såväl Volvo, Renault, IFK Kalix som Nyborgs SK ensamma i sin kammare.
De bägge bandylagen skulle nu ta div1 Norra säsongen 89/90 i mål.
Vad Volvo och Renault gjorde har jag ingen aning om.

Ljusdal BK, som kommit nerdimpande från högre våning, hade satsat stort på snabb återvändo och värvat in bl.a finländarna Lasse Laakonen och Ari Holopainen, var redan klara seriesegrare efter femton segrar och tre oavgjorda på sin färd genom vintern.
Denna helg defilerade man på sitt IP med hängande lampor och slog Borlänge med 12-2.
Man åkte ur högsta serien året innan, nu gick man upp, för att åka ur året efteråt.
Tufft att vara LBK-supporter då.
”……man åker jojo mellan skratt och gråt….”
De där två finska namnen skulle vi höra mer av under framtiden.


IFK Kalix var sedan länge klara för kval till den Allsvenska Ljusdal tog steget till.
Det blev fyra poäng för de röda på Furuhedsplan.
På lördagen fick Härnösand lomma ner till hotell Valhall med en 8-5-förlust.
Och på söndagen kom Söråker från samma hotell för match.
De fick åka hem till Medelpad med en extra tung börda i bagaget.
En sån där svidande uddamålsförlust.

Nyborgs SK huserade lite längre ner i tabellen och hade om allt visat upp sig från den mörka sidan kunnat hamna under nedflyttningsstrecket.
Nu var den mörka sidan inte så mörk och NSK kammade hem tre fina poäng.
Lika på tre mot ett Söråker som där och då blev avsågade och degraderade.
På söndagen kom Härnösand.
Hemmaseger 7-5 efter 2-2 i halvtid.

Och i divisionen under tog Karlsborg och Östersund en plats i hissen upp till denna div1.

Den interna skytteligan i NSK vanns av vår glade finske vän Jari Loukkala.
Nitton mål på arton matcher.

1992/1993
22 februari.
Kalix/Nyborg var redan klar för allsvenskt kval.
Sjutton matcher.
Sjutton segrar.
Var man mätt och belåten?
Sista matchen.
Motståndaren ville inget hellre än att avsluta sin säsong med en riktigt fint byte.
Fälla den store konkurrenten i kommunen.
Få brösta upp sig med ett segerleende och kanske nån liten känga till den rödvite besten.
Motståndet stod laddade till tänderna på sin hemmaplan Bruksvallen i Karlsborg.
Karlsborg BK.
Skulle de lyckas.
Det såg länge ut så.
4-2 på tavlan där på kortsidan vid vägen mot Geviken när paus beordrades.
För oss med rödvita hjärtan smakade kaffet träskvatten.
I andra rundan gör KNBK:s ryske trollkarl ”Micha” Illarionov tre raka mål.
4-3, 4-4 och 4-5.
Plötsligt ljusnar horisonten.
Men icke.
”Sascha” Mardakin kvitterar på ett långskott.
Jaja, en oavgjord då.
Snopet.
Tack och lov så fanns det en som ville annorlunda.
I slutminutens sista andetag.
”Palle”.
5-6.
Arton matcher.
Arton segrar.
Och jag gick rakryggad vid pappersmaskinen dagen efter.
Mycket möjligt att jag hade ett litet leende i mungipan då jag mötte nån med gulsvarta sympatier.

1993/1994.
27:e februari.
Lotta Schelin fyller tio år.
Kalix har tagit bandysverige med storm.
Första året i societeten.
Direkt till slutspel.
Det skrivs om Kalix.
TV visar Kalix.
Radion pratar om Kalix.
Överallt.
Alla känner till vår ort och vårt lag.
Folket i bygden, och för all del folk från utanför bygden, vallfärdar till vårt IP som då var ny men inte konstfrusen.

Och nu i detta slutspel skulle Kalix möta stora, starka, grönvita Västerås SK:
Bäst av fem matcher.
VSK börjar hemma på Rocklunda just den här dagen.
När domaren flöjtar för full tid har hemmalaget vunnit med 4-2 och röster började höras om att detta skulle bli en söndagspromenad i parken för ”Mesta mästarna”.
Den promenaden blev en aning jobbigare än de tänkt sig.
Några dagar senare blev det tvärstopp, någonting hindrade stigen framåt.
Nånting rött och vitt.
7-2 till det röda och vita.
Ny match.
I Västerås.
Ny hemmaseger, 6-3.
Ny match.
I Kalix.
Ny hemmaseger, 3-2 efter sudden där Stefan Tano vevade in ett frislag från avstånd.
Och vädret var uruselt.
Femte och avgörande.
I Västerås.
Ett ohyggligt drama som slutade med 4-3 i hemmafavör.
Lite senare får de grönvita ”Mesta mästarna” ännu en inteckning i den titeln.
Men de kom undan söndagspromenaden med andan i halsen och darriga knän.

2021/2022
27:e februari.
Bandy när bandy är bandy.
Och givetvis är Ljusdal inblandade här också.
Senvintersolen försökte hjälpa till att förgylla en värld som någon dag tidigare drabbats av galenskap, maktbegär och ofattbar tragik.
En galenskap som pågår än idag och ingen ser slutet.

Men vi vänder tillbaka till den fantastiska helgen på arenan i Kalix.
Där Ljusdal och Kalix möttes.
Där Ljusdal och Kalix även mixade ihop sina lag och spelade match.
Där resultat var oväsentliga.
Och en av deltagarna tog mitt hjärta då han, med sprudlande ögon och leende mun, sade till sin ledare ”Vet du Johan, jag har aldrig varit hit till Kalix…..bara till Stockholm”
Bara till Stockholm!
Underbar kille.
Killar i de bägge lagens P12 och Kalix Bandys F14 deltog i en träningshelg som vi alla minns med glädje.

I den näst sista omgången av Allsvenskan faller herrlaget mot, redan elitserieklara, Gripen/Trollhättan med uddamålet, 5-6.

Denna säsong.
Våra motståndare Ljusdal BK fyllde härom veckan åttio år.

Apropå fylla år.
IFK Råneå fyller när detta skrivs, 22 februari, aktningsvärda etthundra år.
En hedervärd ålder såväl på en gammal häst som en idrottsförening.
Grattis IFK Råneå.
Men.
Hundra år utan bandy!
Gå genast i skamvrån.
Ändring anbefalles.

Åttioåringen som, med ny chaufför, rullar in på Fomab Arena under lördag eftermiddag kommer med gott självförtroende efter tre raka segrar.
¤ Hemma på sitt IP vann man med 9-4 mot Surte.
Noterbart från den matchen är Jonas Petterssons facit.
Av lagets nio mål gjorde denne #14 sju (7!) varav fyra raka mellan 83:37 och 88:01.
I sanning imponerande.
¤ På samma isparkett gjorde man stora 12-2 på Borlänge.
¤ Och på Västanfors IP…..nä just det, den banan är av orsaker, anledningar och diverse rackel inte åkbar så jag tar om det…..på Herosvallen i Smedjebacken vinner LBK med uddamålet, 7-6.

Poängkung i laget är, föga förvånande, Jonas Pettersson.
Fyrtiotre mål och fem målgivande passningar från hans klubba.
Med de fyrtioåtta poängen ligger han tvåa i den allsvenska poängligan efter Jonathan Svensson i Åby/Tjureda.
Flest mål har han dock gjort, denne Pettersson.
#14 på ryggen.
Se upp!

Vårt Kalix då.
Senaste tiden har motlutet varit långt, brant och halt.
Skador, skavanker, sjukdomar och flygstrul.
Och blytunga förluster.
Senaste helgen i dalarna blev en dyster historia.
På ett soldränkt Tunet i Borlänge gör hemmalaget 2-0 innan jag hunnit halvvägs genom kaffekoppen där jag sitter i soffan vid tv:n.
4-0 i paus blir till slut 5-1.

Och mörkret i Dalarnas solsken fortsätter under söndagen.
Följer matchen via ”Bandygrytan”.
Johan gör 0-1 på straff.
Såja.
Men ack och ve.
Falu BS vänder och går ifrån till fasansfulla 8-1.

Vi hittar laget på plats på plats tio utan chans till nån som helst högre position.
Kan ramla ner nåt pinnhål men kontraktet till nästa säsong är räddat.

Poängbäst?
Kapten Johan, tjugonio mål och två assist.
Simon tvåa med nitton mål och tre assist.

Och när lagen möttes i början av november regnade det i Ljusdal och Kalix vann med 3-0.

Så nu sluter vi upp och stödjer våra herrar i säsongens sista match.
Visar att vi är röda och vita oavsett om backen lutar uppåt eller nedåt.
Visar att vi är KALIX BANDY.
Alltid.

Till sist.
Till dig du nye chaufför.
Ta E4 norrut och strax efter bron över Kalix älv tar du vänster i rondellen nedanför Coop.
Resten löser sig.

Välkomna till Kalix Ljusdal BK!

//Sargis








Publicerat

Torsk mot Tillis

Vi har vår i luften.
Var har ni er?

Vi är i första halvan av februari.
Mitt i den period då vi kan sitta fullt påbyltade inomhus och skälla ut den stackars termometern som träget står på tjugofem grader under noll.
Eller mer.
Vinter när vinter är som jävligast.
Men denna vinter är inte vintern så.
Denna vinter är bra.

Idag strålande sol och fyra, fem grader under den där nollan.
Kanske en lite kylig vind från avstånd men inget som fick mitt sinne ur balans.
Åsså var det ju matchdag.
För alla våra tre representationslag.
U, dam och herr.

Lag U faller mot GT76 med 3-2.
Stockholmarna gör 1-0 i mitten av första, det stod sig halvleken ut.
I början av andra kvitterar Kalix men fem minuter senare återtar GT ledningen.
Kalix kvitterar åter men matchens sista mål faller i sjuttiosjunde och det är tyvärr stockholmskt.

Lag dam faller mot Östersund med 5-1.
Mardrömsstart med underläge 2-0 efter tre minuter och 5-0 till jämtskorna i paus men Kalix repade mod och vann andra med 1-0.

Och vid den klassiska (nåja) bandytiden 17.30 var det så dags så för herrlaget.
På andra planhalvan ett elitseriekvaljagande Tillberga Västerås.
Brukar bli jämna matcher mellan de bägge.

Innan match satt vi en diger samling bandyfolk uppe i klubbrummet och njöt i fulla drag av en köttsoppa man kan begå brott för.
Himmelsk soppa och trevligt sällskap.
Passar på att tacka SA-Englund Bygg för inbjudan till denna träff.
TACK!
Där fick vi också ta del av de bägge lagens tränares funderingar inför matchen som väntade.
På en fråga vilka som var värda ett extra öga av de svarta svarade tränaren att #9 och #83 är vassa för tillfället.
Jo tack, det blev varse om direkt minsann.

När de bägge tränarna lommat iväg och vi gäster torkat munnen efter soppan var det så dags för avslag.
Och innan avslag hölls en tyst minut.

En tyst minut för vår förre materialförvaltare Anders Sundquist.
En tyst minut av minnen av en härlig person.
En glad herre med mången glimt i ögat.
Han var materialare under våra tidiga år i den högsta serien och har efter det alltid varit en trogen vän av Kalix Bandy.
Alltid stått där på matcherna och bjudit oss andra på månget gott skratt.
Även på hans arbetsplats, Kalix Bygg & Plåt, där han jobbade fram till pensioneringen för några år sedan bjöd han alltid på nån härlig historia då man var dit för att handla något.
Han sade alltid med glimten i ögat att ”Kunden har alltid fel”.
Världen blir en aning tråkigare nu.
Vila i frid Anders.

Lite svårt att samla ihop tankarna till den match som nu skulle rulla igång.
Men eftersom jag är säker på att han säkert ville det så fick det bli så.

Dags för avslag.
Och till min glädje ser jag att nyblivne trebarnspappan Simon Viklund är tillbaka.
Och även att Casper Henriksson och Jonathan Wikström från U-laget fått chansen.
Riktigt kul.
Efteråt kan jag konstatera att de bägge får ett bra betyg av mig.
Kul att se.

Halvlek ett.
Signal.
Vi är igång.
Det går trettiofem sekunder.
Signal.
Svarta armar högt emot skyn.
Drömstart för västmanlänningarna.
Och som tränaren sade.
#9 och #83
#83 Emil Juhlén slår ett hårt inspel från vänster.
Bollen i midjehöjd.
Där står en omarkerad #9 Edvin Porswald och styr in bollen på volley.
0-1.

Nåja, mycket speltid kvar.
Vi hinner precis ta oss in i den femte minuten.
Vi tar oss in i den med fart.
Niklas Sundqvist skjuter fart längs sin högerkant.
Tar sig långt.
Tar sig ännu längre.
Fram till kortlinjen.
Tar sig förbi uppvaktande motståndare och lägger in bollen till tillbakakommande Simon Viklund.
Som inte kan missa.
1-1.
Den uppåkningen av ”Sunken” var i klass med köttsoppan vi just svalt.
Världsklass.

En kunnig jury tog senare ut Niklas till bäste i rött.
Målman Benjamin Pizzoni-Elfving blev bäste i svart trots att han hade gult.

Det rullar undan två minuter.
Kalix får sin, och matchens, första hörna.
Från vänster.
Från hörnet ut mot Järnvägsgatan där jag just sett bilder från hösten -93 då vår arena invigdes.
Då fanns där inga träd där bakom slänten.
Inte ens ett litet.
Nu är där helt igenvuxet av björk och sly.
Trettio år av växande.
Hörnan slås av pristagare Sundqvist.
Skottet skjuts av kaparen vid kanonerna #45 Jimmy Berglund.
Skoningslös slägga.
Mellan mur och målis.
2-1.

Två minuter senare får Kalix en hörna till.
Den tar vi och glömmer genast.

Kvarten avverkad.
En mycket bra, välspelad och fartfylld match.
Kalix är millimeter från framgång då Anton Khrapenkov lite osjälviskt passar i fritt läge.

Våra bägge ytterhalvor Sundqvist och Khrapenkov är mycket aktiva.
Ligger bakom mycket i Kalix offensiv.
Skär svidande sår i det västmanländska försvaret.
Skapar hot.
Men burväktare Pizzoni-Elfving är int´ så dålig.
Vilket är ett mycket högt betyg i vår kommun.

Simon testar den inte så dålige.
Blixtsnabb parad lågt till höger.

En minut med pristagare Sundqvist åter i fokus.
Först mot målet ner mot den plats där Furulogen en gång stod.
Skottet träffar stolpen.
Ett unisont nnneeiijjjj! hörs eka över nejden.
I nästa minut gör han en avgörande brytning i ett öppet läge då alla var säker på mål för gästerna.
Hans klubba var nära tre meter lång där.

Kaparen vid kanonerna Berglund kliver av med smärtor i ryggen.
Det ser inte alls bra ut.
Han grimaserar illa då han lämnar avbytarhytten för att ta sig till omklädningsrummet för behandling.

Vi håller andan då vår kapten Johan Sundquist ligger framför TB-målet efter lite kalabalik efter en hörna.
Såg inte vad som hände men Johan var upprörd efteråt och menade på att han fått en klubba i trynet.

Kanske lite mer bollinnehav för Tillis nu.
Skapar inget allvarligt så vår målvakt Joel Snäll kan ta kaffe och bulle där han står.
Jag gillar det jag ser.
Hittills kanske det är den bästa halvleken jag sett i vinter.
Börjar också bli lite grinigare nu.
Mycket ropande från heltända spelare.
Kanske också från en man med penna och block.

Anton Khrapenkov ska vi hålla ett öga på, sade TB-tränaren i sitt lilla anförande.
Nu höll inte hans spelare nåt öga på honom.
Förutom målmannen.
En uppåkning i klassisk stil från vår #7 ger honom fint läge, men mannen i gult är med och gör ännu en fin räddning.
Jag kan nog påstå att han räddade sitt lag under första rundan.
Många svåra och många enkla räddningar från hans sida.

På övertid.
Tillis får sin tredje hörna.
Från vänster.
Nedanför entrén.
– Vi är inte så bra på hörnor, erkände tränaren.
Jaha.
2-2.
På hörna.
#25 Rasmus Fridolfsson.
En spelare jag gillar.
Men inte just nu.

Ett skott visar domaren då Simon ska göra avslag.
Simon skjuter ett skott.
Det skottet hade du räddat.

Och då var det paus.
Efter en mycket bra halvlek.
Tät och intensiv.
Välspelad i bra tempo.
Och våra rödklädda har ett litet övertag.
Hade inte den där målvakten varit så hade vi haft något fler mål.

I pausen rättades frågesporten jag knåpat ihop.
Grattis ni som vann.

Sen drack vi kaffe och sen gick vi ut.

Halvlek två.
2-2.
Hur ska detta sluta?
Jag tror på vinst jag.

Ser till min glädje att Jimmy är tillbaka.
Sju minuter senare kliver han av igen.
Får ledas in i omklädningsrummet.
Så inåt /%&¤&/# tråkigt att se.

Och han i gult fortsätter vara lite för bra.
En räddning hämtad ur en gammal Buster.
Raklång ligger han i luften med vänsterhanden utsträckt mot det kryss där vi alla tror att skottet skall landa i.
Riktigt vass räddning.
Hörnan blir inte lika vass.

Femtiotvå.
Svarta armar mot den svarta himlen.
2-3.
Den där #25 kommer in lite från vänster, rundar Joel och rullar enkelt in bollen.
Rasmus Fridolfsson alltså.

Där står jag och krafsar ned bokstäver om det målet då Simon Viklund kvitterar.
3-3.
Ett mål jag inte såg.
Kan vi få en sån där storbildsskärm som håkkin har?

Lite mer avvaktande spel nu.
Inte lika hög intensitet.
Men fortfarande en mycket bra tillställning.

Dryga timmen.
Simon är lite för ivrig i fritt läge.
Kanske kunde ha tagit två skär till och lurat målisen istället för att avlossa.
Jaja, lätt för en gammal gråhårig gubbe att säga.

Sextiofemte.
Mr Hattrick.
#25 Rasmus Fridolfsson.
3-4.
Onnea Rasmus.

Sjuttio.
Joel gör en femstjärnig räddning då #83 Juhlén tror på framgång.
En enkel promenad genom röda försvaret tar slut då mannen i grönt gör sig stor och avvärjer.
Hörnskottet efteråt träffar stolpen.
Bägge stolparna på den buren fick sig en pärla i afton.

Nu är det övertag för gästerna.
De röda kommer ingenvart.
Gästerna styr händelserna med järnhand.
Och gör givetvis 3-5.
#12 tar sig lite för lätt fram och gör det mål som i min tanke där och då stänger matchen.
#12 heter för övrigt Elias Lövstedt.
Sjuttiotvå.

Tjugo kvar.
Det finns tid.
Men i mitt sinne känns det avgjort.
De vassa anfallen hemmalaget hade i första är försvunna.
De svarta har tätat sitt försvar.
Tätat mellan varje sten.
Varje lite spricka är fixad.
Det kommer inte ens en vattendroppe igenom.
Och i anfall ofta uppbyggda av #83 skapar de allt hetare hot.
Olustigheten kryper i mitt inre.

Sista kvarten inleds med en enhandslyra av Joel i grönt.
Vänster handske upp i luften och bollen sitter limmad.

En låga av hopp tänds runt åttionde.
Kalix får en hörna.
Som blir en till.
Som inte blir något bra av.

Jag räknar motståndare nu.
En, två…..tio, elva, tolv….tjugotvå.
Det är bara svarta tröjor ute på isen nu.

3-6 kommer givetvis.
#29 får rubrikerna.
Han heter Filip Andersson.

3-7 kommer på en hörna.
Tillis som inte är så bra på hörnor vevar sitt andra mål på sin tionde hörna.
Vevare är #3 Anton Sjödahl.

En stund senare är det slut.
Känns lite snopet.
Kalix var ju, i mina rödvita ögon, det bättre laget under de första fyrtiofem.
Men trots allt vann Tillberga rättvist och innehar nu andraplatsen i en tabell som är jämnare än motorvägen mellan Torneå och Kemi.
Kampen om kvalplatserna är öppen, stenhård och omöjlig att tippa.
Fyra lag inom tre poäng.
Två matcher återstår.

För Kalix tre.
På resande fot nästa helg.
Avslutar sedan mot Ljusdal helgen därpå.

Och varken lag U eller damerna har någon hemmamatch kvar så det återstår endast en match på vår arena denna vinter.
En vinter som hittills varit en bra vinter.
Åtminstone gällande kyla.

Till sist.
Ett stort GRATTIS till IFK Rättvik som idag säkrade sin plats i nästa åra Elitserie.
Efter vinst mot grannen Falu BS så är platsen säkrad.

// Sargis








Publicerat

Olle, Lasse och Tillis

11 februari.
Dag fyrtiotvå på året.
Japaner, japaner, japaner firar sin nationaldag och fram till 1901 hade Eufrosyne namnsdag.
Eufrosyne.

Och denna dag år 1925 föddes en Leif som senare i livet skulle bli en legendarisk programledare i Sveriges Radio.
Alla minns vi hans hesa stämma inleda hans långkörare ”Smoke Rings” med den klassiska repliken ”Hello there, music lovers” .
Programmet sändes i 1786 avsnitt vilket är svenskt rekord.
Leif ”Smoke Rings” Andersson.
Andersson avled 14 november 1999 endast tre dagar efter det sista programmet rullat av till tonerna av ”Marlowe´s theme”.

11 februari 1993 inledde Sverige sitt matchande i Pojk-VM i finska Björneborg.
Man inledde mot Ryssland.
3-3 sedan Richard Koch (Selånger) kvitterat tio minuter innan slutsignalen.
En av spelarna som fick mest lovord av den svenska ledningen var försvarsgiganten från Stråkanäs.
Lars Johansson.
Di unge svenske fortsatte med en stor och enkel seger mot Norge med 7-1 och Finland med 3-2 innan det var dag för finalen mot Ryssland.
Det blev en tät och spännande final.
När domaren beordrade kaffe och kaka ledde Sverige med knappa 3-2.
Planer smiddes i de bägge omklädningsrummen inför andra rundan.
Ryssen hade en plan ”davaj, davaj”.
De hade glömt en sak, en spelare.
Den där Johansson.
Majestätiskt höll han ihop försvaret och den ryska framåtandan kom av sig.
I stället kunde blågult göra både 4-2 och 5-2 innan slutsignal och prisutdelning.
Pokal, medalj och……..
……pris som turneringens bäste försvarsspelare går till…….Lars Johansson.
Världens bäste sjuttonårige back!
Suveränt.

Samtidigt hemma i byn Stråkanäs där mellan E4 och älven strax innan Kalix från Luleå-hållet tränar en tioåring för full maskin.
Han ser upp till grannen som just fått pokal och pris.
-En dag ska jag också stå där, tänker den lille knatten och tränar vidare.
Och visst tusan lyckas även han.
En vandring via alla möjliga unga landslag.
En vandring genom Kalix alla unga lag.
In i Kalix Bandys A-lag som femtonåring.
2004 får han ett anbud från Söders höjder.
-Hej, jag ringer från Hammarby, vill du spela med oss?
– Jo.
Det blir tre säsonger där innan nästa telefonsamtal kommer.
På en knastrig lina från Moskva.
– Привет, jag ringer från Zorkij, vill du spela med oss?
– Da.
Två säsonger i den ryska ligan senare vänder han tillbaka till söderbröderna.
Vinner två SM-guld.
* 2010 i en match som ingen såg.
Snön föll tätt över Uppsala.
Och i nån snöhög nedanför en lika snöfylld läktare vann Hammarby mot Bollnäs med 3-1.
Tror man eftersom ingen såg matchen.
Hur som haver var det Bajens första så hett efterlängtade guld.
Hemma på Söder ekade sången under lång tid.
”Just idag är jag stark, just idag mår jag bra……..”
* 2013 i en match som alla såg.
Alla.
Vi var trettionio tusen på Friends Arena som såg en match som inte spelades fram till slutsignalen.
Och stämningen när ”X-et” Erixon innan match tar mikrofonen och drar igång den mäktiga grönvita klacken med ”Just idag är jag stark” är obeskrivlig.
Jag får en ståpäls som kan skära glas vid blotta minnet.
Mäktigt är ett på tok för litet ord i sammanhanget.
När endast en mycket liten stund återstår av matchen leder Bajen med 8-4 och Sandviken har hörna.
Hörnan bryts och två gröna spelare älgar iväg över isen.
Minns jag rätt var den ene allsångsledare Erixon.
Den andre som åker med är han som gör målet som får klacken bakom målet att storma planen i glädjerus.
9-4 och domaren finner ingen anledning eller utrymme på isen för att blåsa igång för de sekunder som återstår.
När så firandet är över är tiden i Stockholm också över.
Glädjen i Kalix slår i taket då han presenteras som nyförvärv.
På årsmötet i juni 2019 höll han ett känslosamt litet tal där han deklarerade att karriären var över.
Han gjorde senare några inhopp då Kalix tunna trupp drabbats av lite skador på fel spelare men nån framtida satsning var det inte tal om.

För någon helg sedan fick han ytterligare ett pris i sin dignande prishylla.
Sen tidigare står där:
Två SM-guld (2010, 2013)
Tre VM-guld ( 2009, 2010, 2012)
Åttiosju landskamper.

Och lördagen den 28 januari blev han, tillsammans med Stefan Karlsson, invald i Hammarbys ”Hall of Fame” där Bajen visar sin uppskattning till de profiler som har satt tydliga avtryck under en över 100-årig verksamhetstid från 1905 till dags dato.
De två blev spelare åtta och nio i den celebra listan.

Helgen som vi just lämnat bakom oss nådde han sin första framgång som tränare.
I ett lag som knappt får spela någon match under hela säsongen.
Finns ingen ungdomsbandy i närheten av Kalix.
Laget har varit ner till Uleåborg för nån enstaka match innan de i helgen åkte ner till Stockholm för ”Youth Star Cup”.
En cup som Kalix Bandy P14 rodde hem.

Vi backar tillbaka snart fyrtio år i tiden.
Den lille knatten som sedermera skulle bli en bandyspelare som nämns med aktning och största respekt blir nu döpt.
Han ska heta Olov.
Olov Englund.

Utan att blinka påstår jag att han är den störste idrottsman vi haft i Kalix genom alla tider.
Inte nog med alla hans meriter, han är en otroligt uppskattad figur utanför isen.
Överallt där jag dragit fram nämns hans namn med respekt.


Från Hammarbys hemsida. Olov blir invald i ”Hall of Fame”

Kommande helg.
Efter firandet av minnet av Leif ”Smoke Rings” Andersson födelsedag och Japans nationaldag ska vi se Tillberga Bandy Västerås och Kalix göra upp om värdefulla poäng på vår arena.
Nej kära NSD, det är INTE Västerås som kommer.

TB Västerås.
Inga debutanter på vår plats.
De har besökt oss sen Eufrosynes dagar.

Säsongen 19/20.
Hemmalaget vinner med 5-3 efter att Robin Alamaa gjort Kalix femte i minut nittiofem då västmanlänningarna jagat kvittering under de senaste tio minuterna.
Kalix hamnar till slut i det nedre kvalet medan TB hamnar på platsen ovanför det hemska strecket.

Säsongen 20/21.
Vi var åtta i publiken som såg Kalix vinna med 6-3.
När serien går i mål hamnar Kalix på plats fem och TB strax efter på sjätte plats.

Säsongen 21/22.
Gästerna trampar pedalen i botten och går upp till 3-0 i paus och 4-1 efter sextioåtta.
Vi på sidan om suckar och pustar.
Det ser inte så bra ut i decemberkvällen.
Janne Rintala reducerar.
Johan Sundquist reducerar ytterligare.
Vi går in på övertid och hemmalaget får en hörna.
4-4 och Johan fullbordar sitt hattrick.
I sista skälvande sekund får de röda en hörna till.

Dagen efter slutar matchen mot Nässjö……..4-4.

Säsongen 22/23.
Serien var alldeles ny.
Kalix hade dagen innan inlett vandringen genom vintern med en större torsk mot IFK Rättvik, 8-3 till masen.
Nu var det dags att kliva in i hallen i Västerås.
När man klev ut från samma hall hade åter en torsk slunkit ner i bagaget.
7-1.

Västmanlänningarna har smugit in i striden om en kvalplats lite från skymundan.
Likt småpysar ute på jakt efter morötter i skydd av höstmörkret har de tassat på där bakom vinbärsbuskarna i trädgårdslandet.
Lite obemärkt lagt sig i perfekt slagläge.
Tre matcher kvar.
Tre lag på samma poäng där vid strecket.
Örebro, TB och IFK Kungälv.
Tre poäng ovanför dessa lag ligger Åby/Tjureda.
En synnerligen dramatisk avslutning av serien väntar.
I vanlig ordning.

Bandyallsvenskan är alltid en dramatisk serie.
Uppåt.
Nedåt.
Åt sidan.

Målkung i laget är Edwin Porswald med tjugoåtta mål.
Han har även åtta assist så denne #9 toppar såväl mål- som poängligan i laget.
Han som gjort näst mest mål är en spelare jag personligen gillade i fjolårets möte trots att han gjorde matchens två första mål.
Ursprungligen från Akilles, Borgå.
Tjugotvå år ung med sinne för mål.
#25 Rasmus Fridolfsson.

Assistkungen heter Figge Nilsson.
Aderton målgivande passningar från hans klubba.

Kalix.
Kommer från en helg i mörker.
Två cementtunga förluster på bortais.
Katrineholm och Örebro.
Ligger just nu på tionde plats med fyra matcher kvar.
Ner till, det ack så förhatliga, kvalstrecket skiljer det fyra placeringar och fem poäng så det borde väl inte kunna ske nåt hemskt men det ska, som alltid, spelas om det.

Poäng- och målkung är för närvarande kapten Johan Sundquist med tjugosju mål och två assist.
Fin match i matchen mellan de bägge lagens målskyttar.
TB:s Porswald med tjugoåtta mål mot Kalix Sundquist med tjugosju.

Bästa passningsklubban i Kalix har Anton Khrapenkov.
Nitton assist där.
Näst bäst är Niklas Sundqvist med sjutton.
Ni kan sätta er i små diskussionsgrupper och försöka lista ut vilka som lägger hörnorna i Kalix.

Lag U åker till Stockholm.
GT76 och Djurgården väntar.

Damerna.
Östersund och Härnösand förbereder sig på besök.

Jag har varit på Högslätten i Härnösand.
Det var fint där.

Då inväntar vi helgen då.
Och då….
…går ni på bandy.
Det är rätt trevligt det.

// Sargis