Viktig vinst mot Västanfors

Första dagen i mars.
Hankatterna sjunger upp sig.
Bandyn närmar sig målsnöret.
Det är slutspel.
Och.
Det är kvalspel.

^{Erik Olovsson, kvalhjälte 2013}

Förra året denna dag spelades det kvalbandy på Västanfors IP.
Hemmalaget vann med uddamålet, 4-3, mot Kalix Bandy.
Och 2013 vände Kalix borta på Studenternas mot Sirius ett 5-2-underläge till vinst med 6-5 sedan Erik Olovsson avgjort i nittionde.
När kvalet var över var Kalix åter ett lag i Elitserien.

Idag skulle åter Kalix och Västanfors mötas.
Denna gång i Kalix.

När jag runt 12-slaget idag körde upp till arenan ägnade jag en tanke på folket i Kalix.
Det folk som traskade runt på trottoarerna utan varken mening eller mål.
Varför?
Varför går ni inte på bandy?
Viktig match.
Hyfsat väder.
Underbar sport.
Jag blir lite fundersam.
Men alla ni som trots allt väljer att stå där på läktaren är guld värda.
Tack alla ni.

De hade kommit till Kalix med buss.
Kan vara den snyggaste buss som rullat in genom grindarna där bakom ishallen.
En vit buss med ett stort klubbmärke som prydde bakre delen av långsidorna.
Västanfors IF:s klubbmärke tänker ni.
Nix.
Klassiska fotbollsföreningen Degerfors IF.
Ett lag jag håller på.

Denna tjusiga buss hade startat under fredagsmorgonen och rullat genom landet i god fart och stannat för natten i Luleå vid 19-tiden.
– Gick hur bra som helst, tyckte den alltid lika trevlige Adam Johansson i VIF-ledningen.
I morse fortsatte färden de åtta milen längs en E4 i dis och dimma med slutdestination Kalix.

^{Ska man åka buss ska man åka snyggt}

När så gängse uppvärmningsrutiner var avklarade i de bägge lägren och vaktisarna gjort den sista prepareringen av isytan var det så äntligen dags.

Dags för ännu en kvalmatch i Kalix.
Funderar en stund på hur många sådana jag sett genom de år som flytt.
De äro tusenden.
I alla fall många.
Väldigt många.

Sammanbitna miner på spelarna.
Sammanbitna miner på folket i avbytarbåsen.
Sammanbitna miner på domare Håkan Birgersson med sina assisterande.
Sammanbiten min på mig.

Och signalen ljuder.
Vi är igång.
Dis och dimma över arenan.

Halvlek ett.
Runt tio sekunder senare ljuder domarens pipa igen.
Västanfors, i snygg vit dress med tydliga blå siffror på ryggen, har fått matchens första hörna.
En bjudning från hemmalaget.
Det ska väl inte bli mål redan, tänker jag.
Det blev det inte heller.

Nästan exakt en minut senare får Kalix sin första hörna.
Från vänster.
Ensam i dimman i hörnet mot Järnvägsgatan står Niklas Sundqvist.
Han får sin uppgift.
Peta in hörnan på förste man i skytteledet.
Signalen skär genom dimman.
Förste skytt skjuter.
Drömöppning.
1-0.
Minut två.
Målskytt Jonathan Johansson.
En försvarsminister som i dagens match var fullständigt lysande.
Styr och ställer med pondus och bra snack.
Vi minns också den välkomsthälsning han gav en vitklädd herre en knapp halvtimme senare.
Å nej, här kommer herrn inte förbi.
Och det tog tvärstopp.

I tredje minuten får VIF sin andra hörna.
Tätt mellan den kryddan.
Mannen med anteckningsbok har svettig tid.
Det blir inget av den.

Gästerna har i inledningen visat att de inte kommit hit för att parkera nån annan buss än den med Degerfors-emblemet.
Möter upp hemmalagets speluppbyggnad högt upp och när de vinner boll kommer de i raska anfall.
Inget tråkspel här inte.

De får en hörna sedan vår Joel gjort en blixtrande räddning då han slänger ut högerhanden snabbare än sin egen skugga.

Kvarten avklarad.
Hemmalaget börjar ta ett litet grepp om händelserna.
Dock inget som får gästerna i brygga.
Linus Krantz får snedträff då han skjuter från lite avstånd.
Bollen på väg utanför.
Då sticks en klubba fram och styr bollen dit den ska.
I nät bakom den briljante burväktaren Erik Lundgren.
Klubban satt i händerna på Kalix #10 Emil Stock och tavlan får nu visa 2-0.
Andningen börjar komma i takt.

Trodde jag.
Två minuter senare visa samma tavla 2-1.
I en lite rörig situation framför Joel i buren hamnar bollen hos VIF #9 Jonatan Perlefeldt och från nära håll kan han knacka in reduceringen.

De vitklädda hittar ny energi och tanden blir blodad.
De jagar på.
De röda med kapten ”Böna” Johansson i spetsen håller tätt.

I tjugoandra får Kalix sin andra hörna.
Skott avlossas.
Och en hand i muren räddar.
Tyvärr för de vita är det inte målman Lundgrens hand.
Straffen är solklar.
Han har genom åren gjort oräkneliga mål på straffslag.
Jimmy Berglund.
Nu gör han ett till.
3-1.

Isens kvalitet börjar bli lite sämre.
Den fuktiga luften gör ytan knottrig och bollen börjar bete sig lite som den tjurige tvååringen som inte vill, som kan själv.

Trettioen minuter.
En liten stund med rött bollinnehav ger till slut lagets fjärde hörna.
Ett mål.
En straff.
En bom.
Ett bra facit.
Nu blir det ännu bättre.
Från vänster.
4-1.
Emil Stock.

Kalix Jonathan Wikström skjuter från avstånd.
En tidszon utanför.

Spelet är jämnt.
Kanske lite för lång tid sedan ett ordentligt rött anfall nu.
Å andra sidan kommer de vita inte heller till allvarliga hot.

Fyrtiofyra.
I fritt läge dras ”Jonte” Wikström ner och straffen är lika klar som den första.
Han har genom åren gjort oräkneliga mål på straffslag.
Jimmy Berglund.
Nu gör han….. inte ett till.
Buteljhögt till vänster om keepern som gör en strålande parad som får hela Västmanland att gemensamt sjunga en hyllning.
Snygg räddning.
Men hur många straffmissar finns det i världen?
Oavsett hur många det finns så är känslan att Kalix stått för en stor del av dem denna vinter.
En vinter med missar.

Och som brysselkål på all jävlighet.
Knappt två minuter senare är anfallet är vitt.
Det utmynnar i en hörna från vänster.
Ett skott.
Ni vet ett sånt där ett-skott som gav två poäng i matchen mot Falun.
Nu är det Fläktens tur att skjuta.
Pang.
4-2.
Ett-skott-målskytten heter Sigge Andersson.

Paus.
Lite upprört i det röda lägret efter VIF:s hörnmål då de menar att det borde ha varit ett solklart frislag till rött i sekvensen innan.
De hårda orden rullar dock fort ut genom grindarna vid entrén och ut över nejden innan de så småningom bara blir små viskningar.
Under pausen får jag också lära mig att man inte ska skaka en ej stängd förpackning med blåbärssoppa i bilen.
Det blir lite att rengöra då.

Halvlek två.
Fyrtiofem minuter kvar.
Fyrtiofem helt öppna minuter.
Gästerna i vitt fick med all säkerhet luft under vingarna av ett-skott-målet.
Två mål upp är ingen brant uppförsbacke i bandy.
Bara en slakmota.
Och hur hanterar våra röda detta?
Var väl, trots allt, det bättre laget i första ronden men nu gäller det att spela smart.
Huja, det här är spännande.
En pärs för publiken.

Halvleken rullar igång med vitt avslag.

Två minuter senare händer det som jag absolut inte vill se på en bandyplan.
Inte någonstans.
En skadad spelare ligger alldeles utslagen och stilla på isen.
Den unge #7 i VIF Elias Gustafsson får läkarvård och blir efter en stund utburen på bår och bärs upp till omklädningsrummet där han senare blir hämtad av ambulans.
Jag blir så illa berörd av såna här scener sen jag, på nära håll, såg en helt avsvimmad Anton Spångberg i IFK Motala bäras ut efter en vådlig kollision med en kalixspelare för många år sedan.
Usch.
Det blir inte lätt att försöka koncentrera sig på matchen efter denna händelse.
Om det var ojuste tackling eller bara en kollision ger jag mig inte in på då det bara blir pajkastning av allt.
Det enda som nu är huvudsaken är att den unge Gustafsson piggnar till och att det inte blir nåt allvarligare men av det hela.

Det blir sex minuters tillägg till följd av detta.
Senare en Time Out och lite annat skrufs så vi får alla som allt ett övertidsarbete på nio minuter.

Gästerna fortsätter med sin höga press.
Ligger på som iglar djupt nere i Kalix försök till uppbyggnad.
Det blir inte alltid helt rätt med passningar och åkvägar.
Men resultattavlan bakom Joel visar 4-2.

Lite muntra miner mellan båsen.
VIF:s Alexander Zinkevitch och Johan Sundquist, som inte spelat mycket, står och snackar en stund.
Samme Zinkevitch och Peter Stock i Kalix ledarstab ser ut att ha en glad stund där de står.
Kul att se.
Hett och hetsigt ute på isen.
Muntra miner på sidan av.

Spelet är just nu inte av världsklass.
Däremot kampen, spänningen, hettan och viljan att vinna.
Passningar går fel.
Domarens signal ljuder allt oftare.
Händer saker hela tiden.
Viktiga minuter rullar.
Viktiga poäng på spel.

”Jonte” Wikström skjuter.
Målvakten Lundgren räddar utan att ha full kontroll på armar, ben och boll.
Räddningen leder till en resultatlös hörna.

Dimman tätnar en smula.
Kan också vara mina glasögon som immar av mitt, av anspänning, flåsande.
Och ”Fläkten” blåser vind i seglen för männen från Aspbenning.
Inte mycket fungerar för de röda i anfallsväg.
Nu gäller bara kämpa.
Tokkämpa.

^{Vad är väl ett träningspass på Ullevi i dis}

Lite kul då den vitklädde liberon ropar ett ”neeejjj!!” då hans kollega blir avblåst för offside långt nere vi kortlinjen femtiosju meter längre bort.
Helt klart att han såg att det inte var offside.

Vi hafsar oss upp till minut sjuttiofyra.
Kalix tilldöms sin tredje straff.
Tredje.
Jimmy avböjer att skjuta.
Emil Stock, som varit en av de bättre i Kalix, tar tag i saken och glider fram.
Signal.
Frågan kvarstår.
Hur många straffmissar finns det i världen?
Vi lägger dit ännu en till.
Egentligen är det ju lite fel mot målvakten att kalla det missad straff.
Det är ju han som ska ha cred för sin insats.
Räddad straff.
Två räddade och i övrigt en klockren match.

Vid Kalix förra straff som missades tog det runt en och en halv minut innan reduceringen till 4-2 kom.
Nu tog det inte mer än trettiofem sekunder.
Hugo Bergman.
4-3.
Och eftersom vi just klivit in i mars månad så är det katt som osar.
Det osar ordentligt.

Och det är inte ens sista kvarten.
Nio minuters tillägg.
Oceaner av tid.
Vågorna på oceanerna rullar allt saktare.
Till slut står de still.
Klockan går inte framåt.
Det gör de vita.
Jagar.
Jagar.
Vittring.

VIF får sin sjunde hörna.
Alla bommar boll.
Kalix får sin sjätte hörna.
Alla bommar boll.

Åttioett.
Staben hos gästerna upptäcker till sin fasa att Johan Sundquist, som vilat under matchen, rullat in i skyttelinjen på sitt lags sjunde hörna.
Vi hör Pavarotti.
Vi hör Caruso.
Vi hör höga toner ljuda.
Sjutton är inne!!
Se upp på sjutton!!
Skottet tar i ramen någonstans.
Och en suck av lättnad hörs från operascenen nedanför sekretariatet.

Åttiofem.
Jag har andnöd.
Och immiga glasögon.
Eller är det dimma?
Hemmalaget får sin nionde hörna.
Från vänster.
Chefen i försvaret.
Ministern.
Jonathan Johansson.
Kan nu lägga till tvåmålsskytt på sitt visitkort.
Som förste skytt i ledet vevar han in 5-3.

Det känns lite lugnare nu.
Men det återstår…
….fjorton minuter.
Fjorton.

Nu ger gästerna allt de har.
Försöker.
Men de röda är täta.
Fredar sitt område med god klass.
Men två mål är bräckligt.

Vi passerar nittio.
Nio kvar.
Sju kvar.
VIF får hörna.
Kalixspelarna offrar sig för konungen, fastlandet samt Öland och Gotland.

Nittiosex.
Nu ska det väl gå vägen detta.
Äh vi gör ett till, tänker Emil Stock och klipper in 6-3.
Lördagsdramatiken är stängd.

Och vid nittionio blåser domare Birgersson den ljuvliga slutsignalen.

Slut
Trots allt kan jag tycka hemmasegern var rättvis men gästerna bjöd på ett tufft motstånd.
Ett motstånd som försökte utan att bara täta hemåt.
Heder.

Men huvudsaken för kvällen är att Elias Gustafsson repar sig.
Att han snart är åter.

I skrivande stund rullar den vita bussen med Degerfors klubbmärke längs E4 på sin väg söderut genom landet.
De räknar med att vara hemmavid runt 04.00 imorgon bitti.
04.00 i ett sovande Fagersta.

^{Tack för idag, vi möts igen nästa helg}

Till sist.
Imorgon fortsätter kvaldramatiken då Kalix herrar möter Unik Bandy.
Avslag kl 14.00.
Imorgon möter våra damer Umedalen.
Avslag kl 16.15.

En dag.
Två matcher.

Och i Kalix har det nu börjat snöa.

// Sargis