Det var starka två efter tjugofem.
Det var svaga två efter sjuttiofem.
Det var en efter åttiotvå.
Det var noll efter åttiosex.
Det blev en.
Tack och Gud ske pris för den.
Poängen.
Mina damer och herrar: Bandy!
Förhållanden var utsökta.
För tredje matchen i följd för våra herrar ställer arbetarna i väderleksfabriken in sina instrument och ventiler i rätt läge.
Idag när jag, två timmar innan avslag, kom till arenan möttes jag av den vackraste syn man kan få.
En soldränkt bandyarena med ett gnistrande snötäcke runt om.
Jag växlade några glosor med en av ledarna i bussresande Mölndal Bandy innan match och han var av samma åsikt.
-Det är ju så här bandy ska vara.
-Tänk att få spela här i dessa förhållanden.
Och hur gick er långa bussresa.
– Äh, inga problem.
Chauffören på bussen vid hållplatsen utanför ICA i Mölndal klippte passagerarnas biljetter och satte kurs mot norr klockan 06:00 på fredagsmorgonen.
Mil efter mil.
Och sen en mil till.
Rast, vila och övernattning i Luleå.
Lördagsmorgon, nya biljetter och avfärd till magin på Kalix IP.
Ett laddat gäng som sprang omkring då jag kom till den magiska scenen.
När det så var dags för uppvärmningen spanade jag med en blick likt en jagande hök ut över hemmalaget.
Jag såg inte Johan, jag såg ej heller Jimmy.
Hökens ögon grumlades en smula.
Men blicken blev lite klarare då jag såg nånting nytt där i tvåmålsspelet.
En jag inte kände igen.
Nyfiken.
Och jag ser även att Mattias Snäll är tillbaka efter en lite längre tids sjukdom.
Kul att se.
Det blir nog bra ändå.
Kan också nämna att den förste spelare i Mölndal Bandy att beträda vår is var målvakten Arvid Torstensson.
En merit i ditt framtida cv.
Sedan blev klockan 14.
Och det är sex minusgrader.
Halvlek ett.
Efter en liten diskussion mellan de bägge kaptenerna och domartrion om väder, vind och gårdagens avsnitt av ”På Spåret” var det så äntligen dags.
Domaren som döpts till Jörgen Wingstedt sätter sin pipa (visselpipa, och inget annat) i munnen och blåser igång.
Blåser igång en match som kommer fresta på publikens nerver och sinnen.
Vi som ska drabbas av nervsvaghet och slitas mellan ljus och mörker är blott etthundratio tappra själar varav fem är stiligt uppklädda i Mölndals blåa hemmaställströjor.
Som jag kan gilla det där.
Det är fint.
Medan jag står där och spanar över planen mot de blåklädda på läktaren går matchen igång.
Kalix Jonathan Wikström står för ett magnifikt avslag.
Tjugo sekunder senare får vår målvakt Joel Snäll göra ett snabbt ingripande då en vit tar sig igenom.
Vår målvakt Joel Snäll var för övrigt lysande i eftermiddag.
Minuten senare får Mölndals målman Torstensson visa att han också är en målman av klass.
Matchminut tre.
Det är nu det händer.
Rosor och champagne i rött läger.
1-0.
Anton Khrapenkov är påpasslig på ett inspel från vänster av Mattias Snäll.
Drömstart.
Men det är åttiosju minuter kvar.
Minst.
Jag noterar i min bok att han jag inte kände igen under uppvärmningen är den nye från bandygymnasiet i Sandviken, Vigor Malmberg.
Jag noterar även att han är en snabb figur på skridskorna, håller sig alltid spelbar och räds inte att dra en motståndare.
Riktigt kul att se.
Riktigt, riktigt kul.
Och han är endast sjutton år.
Bara att slå ihop handskarna och hoppas han har möjlighet att komma upp vid fler tillfällen.
Jag hinner knappt skriva klart mina superlativ om honom.
Minut nio.
Anton slår en perfekt lång passning lite från högerkant i höjd med sitt eget avbytarbås, en passning som den nye Vigor som efter en fin åkning kommer in lite från vänster och elegant kan ta ner bollen och vifta den i mål i en och samma rörelse.
Vinterns vackraste.
Kan visas upp i skolor landet runt.
2-0.
Vigor Malmberg.
Jag blir lite extra glad av det målet.
Kvarten avverkad och vi ser en jämn och tät match.
Kan tycka att hemmalaget har kontroll och tillåter inte de bussåkande folket att ta sig in mot Joel i målet.
Ser ganska bra ut.
Och nu ser det än bättre ut.
3-0.
Niklas Sundqvist drar på en bit in i straffområdet.
Målvakten är utom chans och tavlan bakom honom lyser än vackrare.
3-0.
Minuten var arton.
Driftledningen i Mölndal finner sig tvingade till förändringar i linjerna och begär genast Time Out.
3-0 efter arton minuter.
Vilken start.
Väck mig inte.
Nära, nära, ytterligare ett mål då Emil Stock inte riktigt når fram på ett inspel av….
…just det, Vigor Malmberg.
Lite nära då Tuomas Mokko svingar sin korta klubba och skjuter tre decimeter över från en kilometers avstånd.
Målvakt Torstensson hade full kontroll på det skottet så att det skulle ha bivit mål kan vi beteckna som uteslutet.
Skymningen gör omvärlden lite blåsvart och en slöja av grillos ligger över försäljningsstället.
Gästerna försöker och försöker.
De ignorerar det lockande oset och anfaller i hopp om framgång.
Anförda av numrarna 71 och 73 försöker de lura sig igenom.
Men de röda låter sig inte luras.
Kontroll.
Men visst, det känns lite mer obehagligt än för tjugo minuter senare.
Kan ju också bero på att graderna sjunkit.
71 heter Christoffer Trysberg.
73 heter Jonas Trysberg.
Längre fram i matchen kommer tröja 72 att presentera sig.
I den tröjan spelar Martin Trysberg.
Och ledarstaben finns en Per-Anders Trysberg.
Bosse och Marianne grillar korv och oset lockar till sig kunder
I minut fyrtioett är det blott millimetrar, en oklippt långfingernagel och en stolpe från en västkustsk reducering.
Ett frislag från lite avstånd.
Mannen vid bollen tittar sig lite villrådigt omkring utan att se nån som känner sig villig att skjuta.
Jaha, då skjuter jag väl själv.
Joel Snäll ligger raklång i luften och får yttersta delen av sin handske på bollen som träffar stolpen och går ut till händelselös hörna.
De rökpuffar av andedräkt som kommer ur min näbb då jag pustar ut av lättad skymmer sikten under resten av halvleken.
Så det är tur att inget mer händer.
Paus.
3-0.
Lite tappat övertag.
Nån profet inom hockeyns värld sade en gång att det inte finns nåt svårare än att led med just detta 3-0.
Jaja, det kan han ju få tro.
Det här kommer gå vägen.
Trots lite vibbar av oro.
Nu vilar de röda upp sig och får tillbaka den energi som började sina sista delen av halvleken.
Å andra sidan vilar gästerna också och får än mer vilja till anfall.
Halvlek två.
Efter en lite längre rast är det så åter dags.
Tavlan visar vackra 3-0.
Himlen är svart.
Isen är nyspolad.
Jag tar en Läkerol och gör mig redo.
Långväga gäster gör sig redo för andra halvlek.
Fyra minuter av vitt bollinnehav senare får Kalix Emil Stock iväg ett bra skott som tvingar målis Torstensson till en räddning av hög Buster-känsla till vänster.
Obehaget kryper innanför mina många lager av kläder.
De vita ses också sätta betydligt högre press på de röda vid speluppbyggnad djupt nere på egen planhalva.
Blir lite snävare att ta sig förbi.
De skapar också hörnor på löpande band.
Knappa timmen avverkade då det härsknar till i lördagseftermiddagen.
Kalix kapten Jonathan Johansson skickas ut över sargen, precis nedanför min plats, med full kraft.
En ordentlig luftfärd.
Det blir palaver och hårda ord.
Det blir inte ens frislag och Johansson leds in omklädningsrummet i smärtor.
Han håller sig för handleden och är märkbart tagen.
Det blir alltså inte ens frislag.
Det såg inte alls bra med ”Böna” och det förtar lite av den härliga inramningen runt arenan.
Nåväl matchen fortsätter.
Men det blir allt värre att vara rödvit i själ och hjärta.
De vimlar av vita tröjor där ute nu.
De har västkustens vindar i sina segel nu.
Får en hörna.
Bommar.
Klockan går.
Sakta.
Sekunderna känns som minuter.
Minuterna som en evighet.
Och det är tjugo kvar.
Tjugo evighetslånga minuter.
3-0.
Det som är så svårt.
Kalixförsvaret bjuder på en hörna.
Det brukar bli hemskheter av såna.
Inte denna gång dock.
Nu är det enbart mölndalingar på isen.
Och alla heter Trysberg.
De äger allt nu, de där vitaklädda.
Hemmalaget har tappat ork och energi.
Men så de sliter.
De ska bara ha de poäng laget så väl behöver.
Tänk om.
Tänk om Vigors skott på Kalix fjärde hörna gått någon centimeter längre till höger.
Inte träffat den där rödmålade stolpen.
Tänk.
Då hade det gått sjuttiotre.
I matchen mot Katrineholm förra veckan föll ett mål till gästerna efter 74.52.
Idag efter 74.32.
Ett mål som hängt och dinglat i luften under lång tid.
3-1.
Målskytten heter William Westerling.
De glada blåtröjade på läktaren anar framgång.
Spelarna i vita tröjor är nu fulltankade av energi.
De blixtrar om dem.
Ett tåg passerar med fart där på andra sidan Järnvägsgatan bakom läktaren.
Må det inte ha tagit med sig två poäng ner till Mölndal med sin station där tre och halv miljon resande per år passerar grindarna.
Minuterna är nu längre än en evighet.
Och gästerna har allt.
Allt.
Kan detta hålla?
Åttiotvå.
Vi ska till nittiotre.
3-2.
Och än mer vind i seglen för spelarna från sydväst.
Målskytt #12 Erik Sundling.
Jag fumlar efter telefonen och tänker ringa vaktmästeriet för att be dem släcka lyset.
De hinner inte fram till strömbrytaren.
Det går exakt en minut.
3-3.
Martin Bengts.
Det blir än värre.
Ingenting går.
Ingenting fungerar.
Men de röda sliter vidare.
All heder.
Åttiofem.
Kalix får frislag i fint läge.
I cirkeln på vänsterkanten.
Det känns som att senast man lyckades med ett frislag i det läget var i tiderna runt Dackefejden.
Det blir bara skrufs.
Spelet vänder och…..
3-4.
Det var svårt det där med 3-0.
Jag ska aldrig mer döma ut dina tankar Leif Boork.
Eller jo förresten, det kommer jag nog fortsätta göra.
I en trängsel liknande den på tågstationen i Mölndal dimper bollen ner hos #72 Martin Trysberg.
Glädje bland de tillresta på läktaren.
De som inte rest lika långt har gått hem.
De kanske var rädd för trafikkaoset vid parkeringen då den långa kön av bilar ska iväg.
Vad vet jag?
Men att gå hem, finns inte.
Oavsett.
Och vi som inte räds bilköer ( i Kalix är fyra bilar i rad en lång kö) och troget står kvar får se ytterligare ett mål.
En karbonkopia av 3-4.
Men i detta fall i den andra buren.
Den ner mot Furuhedsskolan.
I trängsel liknande den på tågstationen vid Vitvattenvägen dimper bollen ner hos Hugo Olsson i hemmalaget.
4-4.
I nittioförsta får de röda en högerhörna.
Tänk om….
Det blev inte ens ett avslut.
Strax efter det speaker Kurt låtit meddela att det återstår en minut av matchen får Mölndal en högerhörna.
Jag blundar när jag ser den.
Den går bom.
Och vi som är kvar utstöter en unison suck av lättnad.
Det blev i alla fall en poäng.
Den satt hårt åt men den känns ändå rätt bra.
Det var ju väldigt nära ännu en nolla.
Vi blickar framåt.
Laget ska nu på sin första resa för säsongen.
Boltic och Lidköping på programmet.
Hoppas nu bara vår Jonathan Johansson får en någorlunda snabb rehabilitering.
Men det såg definitivt inte bra ut.
Krya på dig ”Böna”
Och i lördagsnatten sitter en samling bandyspelare i buss på väg mot Mölndal.
Hoppas att ingen av er glömt lösa biljetten till hemresan.
Fyra av de fem i sitt favoritlags tröjor är redo innan matchen
Så även sargvakter i gult och orange, kanske inte lika fina 🙂
// Sargis
En sport. En passion
