Hösten är kommen

Vi stänger september och öppnar dörren till oktober.
När detta skrivs är det den allra första dagen i denna månad.
Varken vi vill eller inte så har en sommar som inte var mycket till sommar passerat och hösten har tagit kommandot.
Löven lämnar träden.
And, gås och svan packar väskan och drar.
Morkullan har ändrat rutt efter en incident i Lidköping i en annan tid.
Båten står på land och de långa kalsongerna letas fram.


_{^{Det är inte alltid så lätt att vara morkulla}}

Kvällens mörker brer ut sig alltmer.
Likaså tidningarnas rubriker.
Krig.
Skjutningar.
Bomber och granater.
Jordskred och översvämningar.
Bianca Ingrosso.
Jag blir rädd för samtiden.

Men det finns ljuspunkter.
Och det är de vi ska ta till vara på.
Lars Winnerbäck släpper sitt, hittills, bästa album, ”Neutronstjärnan”.
Magi bland noter och ord.
Världens bästa band, Bo Kaspers Orkester, släpper nytt om någon vecka.
Och så det allra bästa.
Bandy.

Världens vackraste sport är i full blom.
I full prakt.
Överallt, någonstans i Sverige.
Överallt.
Svenska Cupen för såväl damer som herrar.
Allsvenska supercupen.
Nock-cupen….va? nähä, inte den.
Träningsmatcher.
Damer.
Herrar.
Småknattar tar höstens första skär.
Korplaget för reningsverket i Hjo stapplar sig framåt.
Alla går på fullstor is.
Alla.
Utom landets nordligaste lag.
Kalix Bandy.
Där är det träning i badkaret som gäller.

Om jag backar bandet i mitt minnes bandspelare till hösten 1994.
Då invigdes den konstfrusna bandybanan med en landskamp mot Finland den tjugonionde september.
Året innan spelade Kalix på arenan i Haparanda den tredje september.
Tredje september.
Det är nuförtiden fullständigt ofattbart.
Och just idag fick jag också höra den sorgliga nyheten om att just den arenan i Happis inte ska spolas upp i vinter.
Det gör mig så oerhört arg, ledsen och besviken.
Att spara in några lusören på idrott och kultur är nog bland det sämsta en kommun kan göra.
Speciellt i dessa tider då det är oroligt i de ungas liv.
Skärpning.

Men det kanske blir bra då de som styr vårt land nu tar bort skatten på plastpåsar och skatten på snus sänks.
Vad vet jag?

Efter en kopp kaffe hos min gamla mor under eftermiddagen tog jag mig en promenad på gatorna i Kalix.
Och den gamla devisen ”Alla vägar bär till Fomab Arena” slog in även idag.
Hur jag än försöker spjärna emot så drar fötterna mig dit.
Väl där stannade jag upp och lät tankegångarna vindla efter eget tycke.
Duvorna som förra sommaren använde tv-tornet för att uträtta sina behov satt kvar trots att det sedan länge sitter nät runt alla tänkbara entréer till rummet.
Jag undrar varför de inte är tagna av daga.
På andra sidan huset är trappan upp till klubbrummet och den är inte särskilt trevlig att gå i då duvorna inte bryr sig ett skvatt om det är en trappa eller nåt annat.
Behoven i första hand.
Vidrigt.

Jag funderar också på kommande säsong.
Lite annorlunda kan jag tycka.
Lite annorlunda då jag har ägnat en tid åt att skriva en lite skrift om det år som bandyn i Kalix var het som en finsk bastukamin.
Hela idrottssverige pratade om den kaxiga nykomlingen i bandyns finrum.
Och till arenan vallfärdade folk.
Men tiden har ändrats.
De tiderna finns nu ljuvt bevarade i minnenas bank.
Och i den skrift jag snart har till försäljning.

Reklampaus.
Jag har knåpat ihop ca nittio sidor i A5-format om Kalix/Nyborg BK:s första vinter i det som då hette Allsvenskan, idag Elitserien.
Trettio år har gått sedan den vintern då KNBK satte färg på bandysverige.
Röd, vit och blå färg.
Köp gärna den.
Den är just nu på tryckeri, jag får ett korrekturexemplar i början av veckan så den är nog snart färdig att sälja.
Pris vet jag inte, beror på vad tryckeriet vill ha.
Återkommer.
Slut på reklamen.

Denna höst startar Kalix sin vandring på en lite lägre nivå i bandyns trapphus.
Man startar i div1.
Ett kassaflöde som tyvärr bara rann mot ett håll, ut mot det stora slukande havet, gjorde det omöjligt att ge sig in i den Bandyallsvenska där en plats var given.
Jag ger mig absolut inte in i några värderingar åt något håll utan konstaterar bara krasst att det var ett nödvändigt ont.
Hör man inte sedlars prassel i kassakistan är det bara rätta sig efter det.
Finns alldeles för många skräckexempel på motsatsen, där de röda siffrorna i bankboken lyser som fyren på Skagsudden en höstkväll men de sittande i värvningsrummet får fria händer.
–Ska vi inte ta in lite juniorer istället? frågar någon.
Blicken denne någon får till svar hade fryst Gobiöknen till is.

Division 1.
Många äro de som föraktfullt rynkar på näsan.
Bandyns bakgård.
Skuggornas dal.
Tyvärr, alla ni belackare och pessimistkonsulter.
Det är alls icke så.
Men okej, väljer ni att se det så så okej.
Jag väljer ett annat spår.
Jag väljer att inte se vad det står för division.
Jag väljer att se bandy.
För det finns något vackert i all bandy.
Och det vackra står inte i orden; division, elitserie eller allsvenska.

Jag är helt övertygad om att vi kommer bjudas på strålande underhållning på Fomab Arena även denna vinter.
Men det är ljusår till det börjar.
19 november.
Två och en halv evighet bort.
Hinner bli många varv i badkaret innanför ishallens vägg.
Det börjar med en hemmamatch.
ISAK Bandy.
Ska enligt källor vara Karlsbyheden IK som nu fått namn efter det samarbete till ett bygge av en multiarena för de nio föreningar i Falun som behöver is till sin idrott.
Ett samarbete de kallar just ISAK (ISytor med tAK).
Jag läser på Falu BS Facebook från den 22 maj att det svajar lite med det projektet och att de signaler som ljuder från de styrande i kommunen plötsligt har ändrat tonfärg.
Vi får verkligen hoppas att allt löser sig till det bästa.

Samarbete var ordet ja.
Finns ju en del att tänka på där.

Kalix Bandys damer då.
Vårt eminenta damlag.
Tjo och tjim från deras omklädningsrum då jag traskade förbi, de var taggade för ett träningspass i nämnda badkar.
Jag försöker förgäves hitta ett spelprogram för damernas allsvenska.
Söker, letar och vrider och vänder.
Men icke.
Om det är jag som söker, letar och vrider och vänder fel eller om det helt enkelt inte finns vet jag inte.
Men om det är så att det inte finns nåt så är det ju mer uselt än Sveriges förlust mot Costa Rica i fotbolls-VM -90.
Första dagen i oktober, det måste finnas.
Får försöka igen.
Nix.
På förbundets hemsida läser jag ” Bandyallsvenskan Dam 23/24 publiceras inom kort”
Herredumilde.

Nåväl.
Vi väljer att blicka framåt.
Snart får även vi is på sandbädden på vår arena.
Trots att denna söndag hade tvåsiffrigt på displayen på sekretariatet.
Vi får helt enkelt samlas en afton med varsin hink med is från frysen hemmavid.



Vi ska ha en jäkligt trevlig vinter.
TILLSAMMANS.

// Sargis