Det kanske är den allra starkast lysande stjärnan vi sett på världens bandyscener som nu ska hyllas.
Jag hyllar honom så här.
27 april 1962.
För några veckor sedan hade vi svenskar lurats att sätta en nylonstrumpa framför tv-skärmen för att kunna se programmen i färg.
I vårt grannland i öster föddes denna fredag en liten kille på BB i Torneå.
Mor och far Ohtonen enades om att den lille skulle få namnet Jukka.
Jukka Ohtonen.
Ett namn som nu sextio år senare nämns med vördnad och respekt i bandykretsar.
Och även vid massa- och pappersfabriken i Karlsborgsverken.
De första åren
Åren går och en dag går den lilla familjen till närmsta is för att Jukka ska få lära sig åka skridskor.
Han var en lättlärd kille och hans långa karriär inom bandyn sattes i rullning.
Han skolades in i Tornio PalloVeikkot, mer känt som ToPV.
Blev sin klubb trogen till våren 1981.
Hans första säsong i klubbens A-lag slutade i moll.
Laget åkte ur ligan men Jukka var ett hett villebråd på marknaden.
Det blev OLS Uleåborg som fick hans signatur.
Och succén lät inte vänta på sig.
Under de tre säsonger han spelar i OLS helgula dress tar klubben tre guld i de finska mästerskapen.
Tre säsonger.
Tre guld.
Uleåborg hade fått en ny hjälte.
Till Kalix
De styrande i IFK Kalix hade under några års tid haft sina krokar ute i grannlandet i hopp om fin fångst.
Ett par fina namn hade passerat i den röda tröjan under åren men nu högg det till ordentligt.
Man trodde förts att det var bottennapp.
En gammal sjunken stock som kroken fastnat i.
Men det var en fångst klädd i guld.
Trefaldigt guld.
Man hade lyckats håva in hela Uleåborgs superhjälte.
Jukka Ohtonen var klar för IFK Kalix.
Jag vill nog påstå att där och då förändrades bandyklimatet i Kalix.
Det blev taget på allvar.
Lite proffsigare attityd.
Det blev två år på Furuhedsplans is
Men det blev också två år på Furuvallens gräs.
För det räckte ju inte att han var en fantastisk bandyspelare, karln var ju även en femstjärnig fotbollsspelare.
Vilket skulle visa sig än tydligare i hans nästa steg i karriären.
Under de två säsongerna vi såg honom i IFK gick laget till allsvenskt kval båda åren.
Dock utan att vara riktigt nära avancemang.
Men spel i den högsta serien var något som lockade, den nu tjugofyraårige, finländaren.
Så när laget under E6:an hörde av sig var valet enkelt.
Han lämnade IFK i norr för IFK på västkusten.
IFK Kungälv.
Han stannade bland maneter, krabbor och gôa gubbar på västkusten i sju säsonger.
Bandy på vintern (eller det nu västkustarna kallar vinter) och fotboll med Gais under en säsong.
En säsong som, givetvis, slutade i glädjeyra.
Det var säsongen 1987 som de grönsvarta makrillarna tog, efter tolv år på bakgården, klivet upp i Allsvenskan och Jukka var en bidragande orsak med sitt stabila spel i backlinjen.
Efter den succén klev han av fotbollen då han kände att det krävdes för mycket att dubblera på elitnivå.
Det är vi bandyvänner för evigt tacksamma för.
Tillbaka till Kalix
Vi är nu framme vid våren 1993.
Telefonen ringer hos familjen Ohtonen i Kungälv.
– Hej du, det är från Kalix/Nyborg BK. Skulle du kunna tänka dig att flytta upp till oss?
Jukka lade på luren och funderade en stund.
Vid nästa samtal var parterna överens och flyttlasset gick tillbaka till norr.
Den 21:e november samma år spelade Kalix/Nyborg BK sin första match någonsin i det som då hette Allsvenskan (idag Elitserien).
Den första allsvenska matchen någonsin i Norrbotten.
Motståndet hette Selånger SK.
Inför storpublik vann KNBK matchen med 6-3.
Och den historiske första målskytten i Kalix/Nyborgs allsvenska historia blev…
…ni kanske kan gissa vem.
#8 Jukka Ohtonen.
KNBK:s vandring på vägen av framgångar fortsatte hela den säsongen.
Den slutade, kanske lite snopet, i den femte och avgörande kvartsfinalen mot blivande svenska mästarna Västerås SK.
Men laget från norr hade skapat rubriker och bandysverige var lyriska över laget och dess spelare.
Och en av de mest lysande stjärnorna var den pudelkloke mannen från Torneå.
En gigant.
En härskare i mittens rike.
En spelfördelare som med sitt lugn och sin klokhet på banan kom att bli en av de som nämns i tidigt skede då man frågar folk (även mig) om vilken spelare som varit klubbens bäste genom alla år.
I mångas ögon den allra bäste.
#8 Jukka Ohtonen. (ifall ni glömt)
ToPV
Han fortsatte glädja publiken i Kalix fram till 1999 då han lockades av finländska toner i moderklubben ToPV.
Givetvis fortsatte framgångarna.
Under de nio säsonger han spelade i det grönvita laget vid gränsen vann man sex guld och tre silver.
Överallt där man läser om lagets framgångar under de åren nämns Ohtonen som en starkt bidragande orsak.
Jag minns honom i finalen 2007 mot HIFK (Helsingfors) som spelades i Haparanda.
ToPV vann med 7-3 och Jukka var magiskt bra.
HT Bandy
Under sommaren 2008 beslutade de styrande i gränstraktens bandy att göra en ordentlig och gemensam satsning mot den svenska societeten.
Nu skulle kartan ritas om.
Händer skakades och bollen var i rullning.
Ett år senare var ytterligare en framgång lagd i Jukka Ohtonens påse.
Han hade fört HaparandaTornio Bandy till Elitserien.
Det hurrades vid gränsen.
Övriga bandysverige rynkade lite på näsan.
Det blev två säsonger i eliten innan falluckan öppnades.
Jukka som var spelande tränare hängde med en säsong till innan han, våren 2011, lät meddela att han nu skulle lägga undan både klubba och skridskor.
En fantastisk karriär var till ända.
En av de största bandyspelarna vi haft i vårt område, i svenska ligor, i finska ligor, kanske i hela bandyvärlden.
Dessutom en mycket trevlig och skojfrisk herre som jag stöter på då och då på vår gemensamma arbetsplats.
Nu ska han hyllas.
I samband med Kalix Bandys herrlags match mot Lidköping AIK den 29:e januari ska Finska Bandyförbundet ge honom en utmärkelse i ”Hall of Fame” för allt han betytt för finsk bandy.
¤ En lång framgångsrik spelarkarriär.
¤ Långa och betydelsefulla ledaruppdrag inom bandyns förenings- och förbundsvärld.
¤ Övrig förtjänstfull och betydelsefull verksamhet bandyn till fromma.
Jag förutsätter att alla kalixbor sluter upp.
Att ni kommer ut på drivorna för att hylla denne legendar.
Det är definitivt en av de största namn vi haft i Kalix, oavsett idrott.
Hans meritlista är imponerande.
I det finska landslaget spelade han 139 A-, 5 ungdoms- och 5 pojklandskamper.
Han spelade för första gången i A-landslaget säsongen 1980–1981 vid 17 års ålder.
Han avslutade sin landslagskarriär med VM-brons på hemmaplan (Haparanda och Uleåborg) 2001.
Totalt, mellan 1983 och 2001, spelade han i 10 VM och i dem 57 matcher.
¤ Tre VM-silver: 1987, 1989 och 1999.
¤ Sex VM-brons: 1983, 1985, 1991, 1995, 1997 och 2001
¤ Nio finska mästerskap: Med OLS – 1982, 1983 och 1984.
Med ToPV – 2000, 2002, 2004, 2005, 2006 och 2007.
¤ Tre finska mästerskapssilver: Med ToPV – 2001, 2003 och 2008
¤ Två gånger årets bandyspelare: 1994 och 2000,
¤ 13 säsonger i finska bandyligan och 15 säsonger i svenska
¤ Årets tränare: 2010 i HT Bandy.
Onnea Jukka Ohtonen!
// Sargis
Jukka i HT:s dress
Full fart framåt i klassisk Kalix/Nyborg-skrud
Guldglädje med OLS 1982.
Jukka står i övre raden utan hjälm.
Guld med ToPV 2009
En sport. En passion
