Storseger

Vad gjorde du i morse?
En gråmulen söndagsmorgon i december.
I morgonrock och kissetofflor hasar du omkring, äter frukost och tar kaffekoppen till sköna fåtöljen.
Långt innan dina morgonvanor tog fart denna andra advent hade en samling bandyspelare samlats vid sin hemmaborg och startat sin resa mot fjärran nord.
Och än tidigare hade en äldre gentleman med stort bandyhjärta satt igång ismaskinen vid arenan och börjat spola inför de aktiviteter som skulle ta fart under förmiddagen.
En söndagsmorgon vid 04:30 på Västanfors IP.

När det resande laget långt senare anlände till vår fjärran nord möttes de av lite gråmulet och fem grader under noll.
Ett utsökt väder som lockar ut kalixborna på frisk promenad men, tyvärr, inte på bandymatch.
Vilket för mig är en av de största gåtorna i vår samtid.
Varför går inte kalixbor på bandy längre och hur djup är en grop?

Nåväl, klockan masade sig vidare utan att fästa någon större vikt i mina funderingar.
När jag kom till vår arena vid tolvsnåret blev jag haffad av gästernas tränare Adam Johansson som glatt överlämnade en Västanfors-keps till mig.
Verkligen en glad överraskning.
Blir, helt ärligt, en smula tagen av en sån liten gest.
Det blir lite känslosamt.
Tack alla i Västanfors IF!

Halvlek ett.
Och tiden gick vidare.
Plötsligt var det 13:30 och dags för kamp.
Ett hemmalag där maskineriet inte kuggat riktigt rätt på slutet och ett bortalag som stångar, sliter och kämpar för att komma igång och börja ta välbehövliga poäng.
Ett bortalag som har liknande problem som Kalix under hösten med anläggning som inte vill och kan ge is.

Domaren idag var Pavel Silinski.
Han skulle få en lätt resa genom sitt uppdrag och gör nu sin första trudelutt med visselpipan.
Kör igång.
Och VIF:s #5 Andreas Jonsson hörsammar ordern och gör ett resolut avslag.
Matchen tar fart.

En och en halv minut senare får bollkallen bakom gästernas målman göra sitt första ingripande på ett skott som passerar stolpen med tre meter.

Efter sju lite trevande inledande minuter händer et saker.
Ett slag på klubban gör att domaren i grönt måste höja sina armar och signalera för straffslag.
Till Västanfors.
Lite protester från de röda men den bestämmande instansen var bergsäker i sin dom.
Tack gode Gud att vi slipper allt trams som fotbollen satt igång där varenda avblåsning skall kollas om och om igen.
Jag blir utan andning när jag tänker på det tramset.
Har nu domaren tutat för straff så är det straff.
Oavsett.
Och jag ger mig den på att rätt och fel jämnar ut sig under en säsong.
Denna straff tillhörde dock kategorin rättdömd.
Även om nu alla straffar mot Kalix är fel.

Exekutor för de vitklädda är #17 Filip Backström.
Oskar Sundqvist i hemmaburen är chanslös.
Stenhårt, högt upp till vänster.
0-1.
Ack och jämmer

Strax därpå får de vita med ”Fläkten” över bröstet matchen första hörna.
Jahaja, ska det bli mardrömsstart?
Det blev icke så.

Ytterligare en strax senare.
Minut nio.
De röda får sin första hörna.
Från vänster.
Förra säsongen bäst i serien på denna extra krydda i vår sport.
Hittills denna säsong har det varit mycket lösa skott och skott som gått upp i omloppsbana runt vår planet.
Nu blir det klang och jubel.
1-1.
Som siste skytt står han, Jimmy Berglund.

Spelet är helt jämnt.
Möjligen kan jag med väldigt rödvitfärgade ögon ana lite övertag i bollinnehav för mitt lag.
Är inte säker på att andra ögon såg samma sak.
Inga målchanser åt något av hållen.
Johan har ett skott just över, men målmannen hade full koll och hade nog räddat om det hade behövts.
Samme målman, som för övrigt heter Liam Burberry-Gahm, räddar ett hockeyskott från Anton Khrapenkovs klubba på Kalix andra hörna.

Minuten heter nu sexton.
Hemmalaget får sin tredje hörna.
Denna gång från höger.
Där de stora maskinerna gör sin entré.
Vi får se en liten variant där Johan glider in som förste skytt.
Signal…
Männen i vita skjortor hade för bråttom att rusa och hörnan går om.
Nytt försök.
Samma variant.
2-1.
Johan Sundquist.
Vackert.

Matchbilden är densamma.
Himlen är blågrå i skymningen och Västanfors har några fina minuter.
Några lyft som är nära gå igenom.
Kalix libero Jonathan Johansson är magnifik.
Likt en titan står han där och släpper varken långboll eller motståndare förbi.
Lysande rakt igenom.

Trettiosjunde är det millimetrar från kvittering.
Oskar räddar ett friläge och returen viftas mot en ödelagd målbur.
Men som tur var hade två röda spelare förlängt sina klubbor till en längd som får Armand Duplantis stavar att likna tändstickor.
Bollen räddas av dessa långa klubbor precis på mållinjen.
Och det behövdes inte heller kollas på någon tv-skärm.

Någon minut innan paus får åter libero Johansson gör en avgörande brytning på en långboll från vitt område.
Blir lite höjda röster på västmanländska över utebliven signal för hög klubba.
Domare Silinski skakar på huvudet och spelet fortsätter.
Alls inte omöjligt att jag hojtat om förseelsen skett på motsatt planhalva.

Sen blir det paus.
I denna paus tittar jag ut över arenan där den lilla, men trogna, publiken samlas vid grillen.
Äter nåt gott, dricker lite kaffe och småpratar om åkvägar, taktik och vad som måste göras för att lösa upp detta.
Ismaskinerna fixar isen till blänkande ruta och skymningen har fallit färdigt.

Själv tänker jag på Kalix Bandys #25 Mattias Snäll.
Då vet jag inte att han kommer göra ett mål lite senare.
Men jag vet att han är en viktig kugge i vårt herrlag.
Han är dessutom en av två tränare för vårt damlag.
Fullt upp kan tyckas.
O nej, o nej.
Nu har han även tagit på sig uppgiften som ledare i Bandy- / Skridskokul för småpysar med röda kinder och glimtar i ögonen.
En sann bandyhjälte.
Är värd ett sort beröm.

Ismakaren i Fagersta som spolar is 04.30 en söndagsmorgon och vår Mattias Snäll.

Dags så för halvlek två.
2-1 och helt ovisst.
Det har börjat singla ner några snöflingor.
En här………..och en där.
Knappt märkbart då de faller stilla och tyst.

Simon slår avslag och tjugo sekunder senare får Kalix hörna.
Från vänster där elden i grillkåtan falnat.
Det så kallade skottet kan mycket väl vinna pris i kategorin ”Årets snedträff” då det gick utanför i höjd med hörnflaggan på andra sidan.
Det skulle bli bättre sen.

Fyra minuter senare.
Från samma håll.
Ny snedträff.
Med bättre lycka.
Niklas Sundqvist träffar lite snett och bollen får en avig bana in mellan mur och målvakt.
3-1.

Att leda med två mot detta Västanfors ger mig lite obehagliga minnen från förra säsongen då en skön 4-2 helt plötsligt blev till 4-5 och fullständig kollaps.
Må det inte ske här och nu.

Minuten är femtioåtta då hemmalaget får tvåsiffrigt i kolumnen för hörnslag.
-Akta fyrtiofem!! ljuder högljutt från ”Fläktens” avbytarbås.
Fyrtiofem skjuter inte.
Hörnan går bom och en pust av lättnad hörs från den lilla röda stugan där ledare och avbytare håller till.

En timme och trettiofem sekunder spelade då matchen avgörs.
Vår kapten och härförare Johan Sundquist bryter in från vänster och skjuter från straffpunkten.
Målis hinner inte täta mellan sina benskydd och 4-1 blinkar fram på tavlan.
Nu känner jag en svag doft av vinst falla ner tillsammans med de fåtaliga snöflingorna.

Vitt avslut strax utanför Oskars högra stolpe ger mig lite andnöd för en stund.
Lite blå i ansiktet av andnöd ser jag Oskar snabbt ta en boll från korgen och med ett mäktigt utkast friställa Simon Viklund som elegant tar ner bollen, väntar ut målis och sedan enkelt rullar in 5-1.
Lite bandygodis där.
Minuten var sjuttiotvå.
Och jag får åter ta ett andetag.

Minuten senare får VIF sin första hörna i andra halvlek.
Måste nog bli mål här om man ska hitta det mod man tappat och få ny tro.
Så blev det inte.
Istället.

Vidar Fredriksson.
Jättelöfte är ett futtigt ord i hans närvaro.
Han är blott fjorton år men redan en fullfjädrad bandyspelare.
Tyvärr också i en annan sport på is där han är ett eftertraktat villebråd av de stora drakarna i den branschen.
Vi bandyvänner kan bara hålla alla tänkbara tummar för att han till slut väljer vår vackra sport.
I denna minut som är sjuttiosex får vi häpnas över hans fantastiska skridskoåkning och intensitet.
Likt en irriterande broms efter ett dopp på badstranden hänger han sig fast vid en motståndare som djupt nere i eget område försöker bli av med den lille ettrige och starta nånting bra
Fredriksson ger sig inte en tum hur mycket den vitklädde än försöker skaka av sig honom.
Till slut får han tag i bollen och lägger fram den till kapten Sundquist som inte missar i de lägena.
6-1.
Och vår lilla, trogna och fina publik applåderar det förarbetet.

Libero Johansson kröner sin magnifika eftermiddag med att smälla in 7-1 på en vänsterhörna.
Då hade en minut gått från förra målet.

Tre minuter senare vevar Anton in 8-1 på en hörna från samma vänstra hörn.

Medan snösmockan ligger på funderar jag på hur man som spelare i det vita laget tänker och mår.
Du har startat dagen i tidig otta.
Du har åkt buss.
Du har åkt flyg.
Du har åkt buss igen.
Du ligger under med 8-1 och det är tio kvar.
Jag ser dock inte ett tecken på dåligt humör eller hängande huvuden, man försöker ändå.
Försöker göra bra saker trots alla motgångar.
Det kan jag tycka är bra.
Och fortsätter snön falla i denna intensitet har vi fått ytterligare en halv centimeter imorgon bitti.
Kanske en hel.

Åttiotre och VIF får ännu en hörna.
Nu kanske.
Pappersbruksarbetare Robin Alamaa bryter hörnan och drar iväg över isen.
Lite till vänster med en fart som får bussen till Båtskärsnäs, där han tog sina första steg, att blekna.
Med sig i mitten har han Simon Viklund.
En liten elegant lobb över siste försvarares klubba friställer Simon och 9-1 är ett faktum.

Herrlagsspelare/ Damlagstränare / Småpystränare Mattias Snäll fastställer slutresultatet 10-1 efter ännu ett rivigt förarbete av Vidar Fredriksson.

När speaker Lasse slår av mikrofonen efter att ha förkunnat att en minut återstår av matchen kommer första utvisningen.
VIF #50 Dmitrij Loginov.

Sen är det slut, över och förbi.
Lagen tackar varandra och vi lommar ut mot parkeringen.
Där möter vi folk som är på väg in i ishallen för att se den där sporten som utövas i ett litet badkar.
De vet inte vad de går miste om.
Världens vackraste sport.

Och genom avslutningen av denna andra advent är en samling tysta bandyspelare från Västanfors på väg hem genom ett julpyntat Sverige.
Anländer hemmahamnen vid pass 23:00 i afton.

Då sover jag.
Och förhoppningsvis har ismakaren på Västanfors IP parkerat ismaskinen och gjort kväll.

Kommande helg har damerna hemmamatch.
Mot Edsbyn.
Lördag klockan 11:00.

Då ses vi där
// Sargis.